Senaste kommentarerna i forumet

Jag ville bara önska dig en skön helg.
Konstnären

gästskrivare i min tråd... alltid lika trevligt:)

Jag har det bara bra... när jag ser i backspegeln inser jag att det gått mer än tre år sen den svåra tiden och läkningsprocesserna fortsätter.

Tiden är vår vän nu. Det skulle jag knappast kunnat förstå och ta in ... det måste kanske erfaras och upplevas. / mt

hej på er, sitter uppe mit på natten och läser alla inlägg, och jag måste säga att det känns bra att läsa om andras tankar om alkoholberoende, så jätte tack. har själv druckit för många år,haft vita långa perioder.(1år mm) och alttid efter första ölen sitter man fast,när man har alkohol beroende så man kan inte ta den första ölen, själv åker jag till nordhems klinikken igen för att sluta dricka,det blir antabus måndag/fredag, och jag tror att efter halvår blir jag frisk någ att klara mej, men det blir jobbigt men det är värre at dö för tidigt. det har varit nära några gånger, så tänk, om man har har varit vit en längre period, njutit av livet nykter, så låt den första ölen vara, så tänker jag göra. mvh.till alla som kämppar mot beroendet.

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.

Det där tänkandet på alkohol var konstant i början när jag nyktrade till. Men det avtar
och numera är det sällan efter nästan 5 månader. Trodde jag skulle bli galen det första
jag tänkte var på alkohol, ett litet glas. Vilket skämt jag hade ju hällt i mig allt som fanns.
Trodde inte att tankarna skulle avta, men jag har jobbat på att stå emot man får ju inget
gratis. Bra att du travade iväg och tog A. Jag hade det första månaden som krycka som alla äger.
Sedan la jag av med dom fick magproblem och blev så himla trött. Har en egen burk i skafferiet
men jag har inte tagit någon sedan dess. Detta forum har hjälpt mig och min hund, det är så det
är plus att jag verkligen ville denna gång.
Julmust är gott.
Ha det bra
Konstnären

för det du skrev, jag citerar "Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................ Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara."

OM du inte haft kraften att sätta "stopp" Tjalle hade "tacken" för den extrgoda middagen blivit en berusad man... inte kul och inte det man förväntat sig. Sitter i sängen och samtalar med Mullegubben om detta - hur just en sån situation kan bli så fruktansvärt fel i relationen. Det som sker inom missbrukaren är svårt att föreställa sig för partnern i relationen och det som sker blir helt obegripligt och fel, fel, fel... Vi har varit med om det, som fenomen och skeende flera gånger ...

Just såna "rapporter från missbrukarverkligheten" som den du delar med dig av Tjalle har hjälpt mig att förstå den process som sker inom en missbrukare - och även gett insikt om min maktlöshet i den processen. Sin egen drake - eller papegoja, eller a-djävul... måste var och en möta och döda själv. Liksom det är mitt jobb att lyfta mig ur medberoendeträsket... det är lätt att sjunka mjukt i självömkan när man ansträngt sig att göra det där lilla extra och resultatet blir nåt helt annat än det man förväntat och tycker man gjort sig förtjänt av...

Lösa tankar på morgonkvisten - vet inte om det blev begripligt. men jag vet vad jag menar och just nu får det duga så:)

Glad lördag alla forumvänner / mt

det var vad jag ville höra! Jag var bara tvungen att skriva ur mig hur frustrerad jag är att ständigt behöva tänka på alkohol och att kanske dricka då eller då. I går hade jag en skitdag, men jag travade iväg och tog min antabus och i morse kändes det helt annorlunda. Jag kände att jag vill ta fajten och bli stark och hel. Alkohol är min huvudfiende, men jag måste göra en massa andra saker än att hela tiden tänka på hur det skulle kunna vara. Visst vet jag också om jag vågar ärligt tänka ordentligt, att det bara blir skit av att dricka för min del, jag måste gå igenom det som hände i höstas och inse att det var inte förenat med någon särskild glädje att dricka, utan det var ju händelsen i sig med gamla vänner som var det roliga. Snarast var det bara tråkigt och hämmande att börja hälla i sig öl på dagtid och bli seg och trött. Ni blir det aldrig några fylleslag direkt vid dessa sammankomster, utan alla dricker rätt mycket men inte så folk ballar ur. Men det är så onödigt, alla är ju trevliga i sig utan sprit. Det är snarast en ritual och ett måste som inte har något med genomtänkta behov att göra. Viktigt att tänka utifrån på hur mitt beteende egentligen är när jag dricker. Och visst är det så, jag är ju med fog rädd för vad som skulle hända när jag kommer hem, då kanske det inte alls är lätt att åter bryta och vilja leva nyktert.
Nu blir det middag och julmust som finns kvar, det är kalas!
Fenix

Hej, nu provar jag att skriva på forumet och ser hur det blir!

Stigsdotter! Så jävla bra! Kram från din forumsyster / mt

Stigsdotter :-))

Är det inte nu i dagarna som det gått ett år sen vi träffades på träffen på Riddargatan ? Har haft tankar på att ev göra nåt liknande framöver ?

Kram !

Det är ett namn på en sjukdom vilken som helst. Jag håller med om att det kan kännas tjatigt att kalla sig själv för något man definitivt inte vill vara men samtidigt är självbedrägeriet ett symptom och en stor del av problemet - innan man har övertygat sig själv om att man har ett problem (är alkoholist t.ex.) kan man inte ta tag i det - man lurar sig själv att tro att problemet inte är så stort. Och - det kanske det inte är, kanske är man en sådan som kan "lära sig att dricka socialt". När man sitter där påkanske man upplever att man är bättre än de andra som sitter där (de riktiga alkohlisterna, de som sitter på parkbänken och har supit bort allt). Man lurar sig själv och säger "jag har problem med alkoholen, visst. När jag börjar dricka kan jag inte sluta men DET händer ju inte alltid och det händer andra också, det betyder väl inte att jag är alkoholis... osv osv osv.

Det var inte förrän jag kunde säga (och verkligen mena det!) att jag är en alkoholist som jag verkligen började känna skillnad! Det handlar mindre om en etikett och mer om acceptans: om jag accepterar problemet och inser att jag inte vill ha det så här OCH behöver hjälp - DÅ släpper det.

Jag såg att en del funderar över det här med andlighet & gud osv. AA är inte ett religiöst program, det är andligt. Andligt och "den högre kraften" som man talar om kan vara vad som helst det ska bara vara något annat än den egna förmågan (för den räcker ju uppenbarligen inte till!). Man behöver inte vara "åt det hållet" för att det ska funka, man kan göra som Schyman och byta ut GUD mot GUDRUN ;-)

Hej!

Det är aldrig för sent att sluta!!! Om du är färdig med alkoholen så finns det hjälp som är helt gratis om du önskar det. Personerna som vill hjälpa dig gör det på sin fritid och helhjärtat. Vill du veta mer så får du gärna mejla mig, min adress står i inlägget ovanför.

Jag var själv påväg att dö men nu har jag varit nykter i några år och det är ett mirakel och det miraklet kan du också få.

Jag håller med santorino om att testa det där med att dricka när du åker utomlands.
Det är verkligen att utmana ödet. För min del går det inte att testa flera ggr. och
jag har gjort det kan jag lova dig. Med tiden flyger gojan iväg, tålamod måste man ha.
Jag har varit farligt nära ett par gånger, men jag lyfte inte första glaset. Kan ju inte
veta hur det är för dig. Det farligaste är tror jag att tycka synd om och ömka sig själv.
Man har ju jobbat hårt på att ta sig ner i det svarta djupa hålet. Så varför skulle det
vara lätt att ta sig upp.Livet för mig är det lilla. hörde fågelkvitter i går, kändes
underbart. Jag sket fullständigt i naturen innan det var bara en stor A-alkostress.
Känner en oerhörd frihet nu. Mitt beroende nu är bakelser i alla dess former, får
väl göra något åt det med tiden.
Vill inte förmana dig men det är svårt att prova och sedan låta bli.
HA EN FIN TISDAG
Konstnären

Jag skrev ett annat svar innan men suddar det, jag tror det vara alltför hårddaget :) Jag funderade i banor som att undvika festen där du kunde bli lockad att dricka nu när allt är skört. Men det huvudsakliga i min tanke är att låta tiden rinna på utan att utsätta sig, för jag upplever att tankarna blir så mycket annorlunda då det passerat tid och jag tror lusten att dricka kommer att avta med tiden. Det blir inte lika "farligt" att gå på fest med alkohol inblandat som det skulle vara att göra det just nu. Att ge sig själv chansen att gå din linje. Att låta sig själv se livet med nya ögon, upptäcka nya värden. Det krävs lite tid ju.
Allt gott Fenix
Från Tilde

som gör att diskussionen kommer upp varje dag? Hur skulle det vara om du gjorde klart för papegojan att dethär är för gott? Har du gjort det klart för dej själv? För din historia säger väl att du inte kan dricka igen eller? Det är det du måste inse. Då tror jag papegojan tystnar. Nu är jag en obehaglig sanningssägare, jag vet, men det är väl det vi får tåla här eller? Och jag vågar tyvärr slå vad om att det inte går att dricka på en fest utomlands och sen komma tillbaka till ditt nykta liv. Historien har visat det för så många, också för mej. Jag föreslår att du jobbar på att till fullo acceptera att du inte kan drickaalkohol igen utan att falla tillbaka. När du accepterar det och slutar tycka synd om dej för det också, då flyger papegojan iväg. Det var nån som beskrevd et så bra här nyligen att den som är allergisk mot nötter sitter inte och grämer sej över det eller försöker och försöker. Man får acceptera att vissa saker inte fungerar. Och vad är det egentligen att sörja över, det går så mycket bättre utan alkoholen, allting.

den där alkisen! Är nu inne på tredje veckan nykter, och i stora drag mår jag bra. Men nu börjar den djävla papegojan prata om en stor fest utomlands som ska äga rum om ett par månader, och det måste ju planeras. Kanske kan jag dricka då och sedan återgå till mitt nyktra fina liv som jag har idag. Blir så djäkla trött på att diskussionen alls kommer upp, men den lämnar mig ingen ro. Hr Alkohol är listig, falsk och stark och verkar där i bakgrunden hela tiden. Brukar funka rätt bra när jag accepterar en dag i taget, men nästa dag dyker den djävulen upp och ska börja diskutera frågan igen. Någon som känner igen sig, och har ett bra svar på hur man får tyst på den faan?
Fenix

Hej!
Det är första gången jag är inne på denna sida. Har kommit på att jag är beroende. Läst precis ditt inlägg om att prova dricka ibland trots det du gått igenom. Hoppas mitt inlägg hamnar rätt nu. Är inte riktigt säker på hur jag skall göra.
Låter som en vansinnig idé! Varför utsätta sig för det? Varför skulle det vara så viktigt att dricka? Fattar inte det faktiskt.
Själv vill jag bli helnykterist och aldrig mer ta ett glas dryck med alkohol i. Hur jag skall komma dit vet jag inte ännu.Förhoppningsvis får jag stöd via denna webbsida.

var ljusare och inrymde trevligheter. Även om det mörka dilemmat kvarstår är jag övertygad om att varje gång vi låter det svåra ta plats i öppenheten, vrider, vänder, delar förtvivlan... så för det framåt. "När du möter clownen - vik inte undan med blicken" skrev vännen victoria till mig en gång, här på forum. De orden lever i mig. Så är det. / mt

då vi berört ett svårt område i våra liv. Tassat på tunn is. En ganska tyst förmiddag och sen talade vi... och det var skönt även fast den svåra knuten, den tilltrasslade härvan, finns kvar oförändrad. Och, än en gång ... ett sådant "samtal" - både tystnad och utbyte av ord - skulle vara ogörligt i närheten av alkohol. Att närma sig det obekanta... det välbekant obekanta kräver full sinnesnärvaro. Inte kontroll. / mt

steg aktiviteten redan vid lunchtid - visar sig även via de medberoende som har ångest över dem de lämnat. Fy f-n vilket lidande alkoholen skapar. / mt

önskar jag er alla mina forumvänner. Tack, tack för kramar och hälsningar, de värmer och ger hopp!

Det är stillsamt på forum just nu men det brukar vända... någon hade gjort observationen att aktiviteten stiger söndag-efter-lunch... Kan nog stämma, de stora vändningarna kommer efter storhelger och semester - det lärde jag av Adde för länge sen och det verkar hålla streck. Det som också håller i sig är att det är rätt få medberoende som hittar hit, eller åtminstone registrerar sig - och än färre som håller taget. Orkar hålla taget - så antar och tänker jag. För några veckor sen tänkte och skrev jag att medberoende är så trötta... och de som återfinner eller hittar sitt "eget" liv ska lära sig och ägna sig åt att leva det:)

Mitt liv är lugnt nu - både i glädje och sorg. Förvisso möter jag, och vi båda, alla sidor av livet fortfarande. Den stora och avgörande skillnaden är att nu kan vi möta livet tillsammans eller var för sig både i glädje, i motgång och i tunga stunder.

Söndagskram till er mina forumvänner, fånga dagen med allt gott den för med sig ... Länge sen jag tänkt på deviserna i ord- de som mycket annat har blivit en del av mig... Tre av dem kommer till mig just nu -så jag delar med mig till dig som läser: En dag i taget / Det viktigaste först / Lev och låt leva...

Ja: Lev! Lev ditt liv och gör det nu! Kram / mt

Tror AA kan vara lösningen för många. Det skall vi inte förakta. Nr jag kom dit fick jag lära mig att förakta mig själv och kalla mig för det förnedrande ordet alkoholist. Det blev som en självuppföljande profetsia. Ja vi funkar olika. Låt oss göra det och låt oss bara ge tipps här. Från AA, eller andra vägar. Varen i välkomna.

Asteroiden och lars44, det är verkligen synd att det finns ett antal som inte funnit sig tillrätta i AA. Det tillhör ju själva grundvalen att man går dit för sin egen skull och bara det i första hand. Där finner man sen sin egen plats, på sitt sätt och därigenom är man plötslig en del av det hela, gemensamma. Hoppas de kan ges någon chans till, eller fråga någon om sällskap eller samtal eller vad som helst.
God Natt! Mm.

En liten hälsning så där bara och Grattis till bemärkelsedagen du har i faggorna! Kul att du är här och att du är nykter! Det viktigaste först, en dag i taget och ta det lugnt. Jag vet, jag har fyllt ett år nu för ett antal månader sen. Kalas på AA-mötet med tårta och ljus, stiligt bara värre! Måste säga att det gästabudet var kanske det mest betydelsefulla födelsekalas jag varit på och med den support och glädje från kära Mt till så kan ju ingenting misslyckas.
Kan bara säga att för mig och oss båda har AA och AlAnon betytt otroligt mycket. Vi var tillsammans till Göteborg på nordiskt konvent i augusti, det var viktigt för oss båda och det innebär att vi nu har ett gemensamt språk. Det var en underbar gemenskap vi hade med varandra och alla som var där. En mäktig manifestation av delaktighet, erfarenhet, beslutsamhet hos oss alkoholberoende och närstående medberoende. Allt blev till en gemensam plattform för ett fortsatt och gemensamt liv. Vi vet båda mycket väl vad vi talar om och vad vi har att förhålla oss till. En helt annan respekt för livet och vad det kan vara under goda förhållanden och där gemenskap betyder så väldigt mycket. Utan det hade det blivit betydligt svårare att bygga de där insiktsfulla och ofta oförklarbara erfarenheterna i våra gemensamma stunder. Som sagt, vi har fått en gemenskap långt utöver det vi hade innan, en befrielse och en så stor, rak ärlighet. Vi möts nu vapenlösa, om man får uttrycka sig så.
Så fint tycker jag att du erbjuder dig som följeslagare till ett första AA-möte. Vi som tagit det steget vet att det nog är med tunga steg, nervöst och litenhet man går första gången. Jag är inte i Stockholm men kommer på besök ibland och har faktiskt besökt möten där. Alltid lika fint att känna sig som riktig vän med fullständigt främmande människor. Jag kallar det gärna för Gemenskapen. Blir nog en tur dit under våren också, kanske vi ses! Vi har lite planer på det nämligen. AA-hälsningar till dig. Mm.