Senaste kommentarerna i forumet

Grattis! Så roligt att höra!

Önskar di ett fortsatt nyktert år!

Alla har vi våran historia att berätta,det är det som jag tycker är så häftigt med att dela med sig och få tillbaka..Då känner man sig inte ensam..Inte omöjligt att vi kanske ses på nåt konvent el.dyl..hade varit hur kul som helst..Ja, det fungerar hur bra som helst om man vågar släppa taget....

i Skellefteå där vi kommer att delta i Landsmötet första helgen i augusti. Vi planerar också att komma till Stockholm 12 april http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2014kalender/2014soderledskyrkan….
Blir fint att igen få träffa människor med liknande erfarenheter. / mt

att ni bidrar till att lyfta de svåra frågorna om våld! Det behövs och är nog tätt sammanflätat med missbruk. / mt

som nu har börjat lyftas är våldtäkter som inte anmäls. Och många gånger är alkohol/droger en del av det.
#mörkertalet på Twitter och Mörkertalet, gemenskap, på facebook ger tillfälle att lyfta och stötta.

Som om det inte är nog att leva med en missbrukare, förekommer det dessutom våld så blir hemligheten liksom dubbel och dubbel så svår att yppa.

Jag läser många kvinnors inlägg här där de söker hjälp för att deras män dricker för mycket där det sedan allt eftersom visar sig att mannen också har en våldsproblematik. Det är till och med svårare att prata om än missbruket/medberoendet.
Säkert är det än mer skamfyllt, att vara den som utsatt någon annan för det men jag önskar att fler män skulle tala om hur det varit för dem och hur de lämnat de destruktiva mönstren bakom sig.

Våld mot kvinnor anses som något av det fulaste man kan göra i vårt samhälle. Debattörer som annars håller huvudet kallt utropar sådant som "skottpengar!" o.s.v. Jag försvarar absolut inte våldsutövande män men det gör det så himla svårt att söka hjälp, för det finns hjälp också för dem, om de vill och inte har en allvarlig psykisk störning.

Inte ens på ett anonymt forum vågar någon man berätta om detta av oro för verbal lynchning, bli en persona non grata. Klart de också finns representerade här på forum. Skulle fler berätta hur de tagit sig ur detta beteende så skulle också fler av männen våga söka hjälp och inte tro att det alltid hänger ihop med deras missbruk. Det förvärras av missbruk men missbruk är inte anledningen.

Jag skulle aldrig råda en kvinna/man att stanna i en relation med en våldsutövande partner. Däremot är jag så jävla stolt över "min alkis", dels för att han har slutat dricka men främst för att han vågade se till alla sina fel och brister och sökte hjälp för sin våldsproblematik också. Här på ett anonymt forum kan jag skriva det. I verkligheten hade han förmodligen blivit uppsökt av folk som ville slå på honom för det han gjort, trots sitt enorma jobb mot att bli en person han vill vara.

Vill återigen poängtera att ingen bör stanna i en våldsam relation. Det gjorde jag inte heller. Jag lämnade p.g.a. alkohol och våld, hans rannsakan av sig själv kom som en bonus efter det. Men på samma sätt som man aldrig kan tvinga någon att bli nykter tror jag inte man kan tvinga någon att lägga om andra destruktiva beteenden. Det var nog nästan en förutsättning för att jag skulle tro på hans vilja till förändring att han fortsatte besöka mansjouren även då vi inte hade någon relation och inte heller trodde vi någonsin skulle kunna ha det, att han ville bli fri från destruktiviteten för sin egen skull, precis som med alkoholen.

Carinas blogg kommer under januari att fokusera på missbruk & våld i nära relationer http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Ett tema som berör mig djupt för att jag vuxit upp med det, känt en susning av det innan mannen blev nykter och ser det i min närhet. Inser faktiskt numera att det inte är möjligt för en utomstående; granne, vän eller anhörig, att gå in och "rädda" någon eller förändra ett sådant destruktivt mönster - kan känna en viss vanmakt över det. Tänker att jag möjligen kan bidra med information så att berörda kan snappa upp den.

Det är svårt att se hur människor dras in i och fångas av osunda relationer. Att erfara hur svårt det är att hålla sig utanför om de finns i ens närhet. Att man fångas in i paradoxala situationer där det är nästan omöjligt att bara dra sig ur - allt jag gör kan så att säga vändas emot mig. Tolkas negativt. Alternativet att inte ta ställning existerar inte. Ja, sådant ser jag i min närhet och sådant sugs jag ofrivilligt in i och gör mitt bästa att hålla mig fri ifrån. Insikten att alla involverade - vuxna - måste göra sina egna val är stark. Och samtidigt svår att ta till sig.

Jag ser tillbaka på fina helgdagar med nära och kära. Det faller sig naturligt nu med vilka det är lättsamt att umgås oberoende av vad som finns i glasen. Ingen har tittat snett på dem som är helnyktra och ingen har druckit så att det på något sätt varit störande. Vi kan prata om alkohol, drickande och inte-drickande när barnen är med, fritt och öppet. En härlig känsla!

Börjar så smått planera för landsmötet i Skellefteå första dagarna i augusti. Hittade också ett stormöte i Stockholm 12 april som inrymde möten både för AA och Al-anon. Det kan bli att åka dit också.

Jag tror att 9 januari 2011 är den dagen jag skrev mitt första inlägg här - det känns som mycket länge sen, i ett annat liv. Då hade jag läst kanske två månader. Jag tänkte då att forum kunde bli en plats där mannen kunde söka stöd på sin väg mot nykterhet... jag känner ju igen tankegången, att söka hjälp i första hand för missbrukaren. Min tacksamhet över att forum fanns och finns känner inga gränser men hållit taget har jag gjort själv! Framförallt de gånger det varit tufft på olika sätt här - det har det varit några gånger - även innan den senaste turbulensen. Det är nog mycket viktigt att ta sitt eget ansvar för sig själv. Antagligen avgörande.

Allt gott till dig som ev läser, lev väl! / mt

till din tid kaeru !!

Och underbart att du fick träffa en som vet vad han talar om !! Det är så oändligt mycket mera värt än de som bara läst in sig på ämnet.

Jag kommer också ihåg sista fyllan....en hemsk blandning av slattar av olika slag...jag tömde det som fanns i gömmorna. Packade bilen med tomglas och burkar, stannade vid första returigloon kl 3,30 på morgonen innan jag drog till Nämndemansgården. Hade jag fått blåsa då så hade jag med all säkerhet fått skjuts alt fyllecell.

Men det funka hela vägen :-))

Kanske vi har träffats på konvent eller gör det framöver ? Och kul att du visar att det fungerar !

är det här ickså. Har inventerat ett par servicebutiker i närheten av hotellet. Finns massor av läskeblask och juice att testa plus minst tre olika sorters nollöl. Jag kan nog dricka mej igenom resten av veckan, hihi!

Vansinnigt segt wifi, så det är tålamodsprövande att läsa inlägg, så det får vänta tills jag kommer hem.

God fortsättning, vänner!

Så härligt att läsa att du har lyckats med det som jag o många andra här kämpar för o drömmer om!
God fortsättning på det nya nyktra år!
Med vänlig hälsning, paradisbruden

Att erkänna och säga att man är Alkoholist kräver verkligen styrka och mod..Jag blir glad och stärkt när jag läser ditt inlägg.Jag vill säga tack till dig.Och jag vet att du är till hjälp för andra..Du ser, du är inte ensam..Vi finns..Överallt..

"Arbetsseger" det var bra uttryckt! Jag tar med mig det, för nog sjutton kan jag ARBETA, det är värre med vad jag gör för att unna mig, trösta, fly etc. Allt det tar jag normalt till alkoholen för att göra. Men nu sjutton ska jag jobba mot den istället. En millimeter och millisekund i taget. /N

God start Fenix! Rent tidsmässigt har vi ju nu funnits här inne ett tag, även om jag föll igenom och inte loggade in på ett bra tag. När jag funderar på mina sista år ser jag lite Sisyfos varning i mig. (Du vet han med stenblocket) Så jag kommer följa dina framgångar lite extra, och låta dom sporra mig. Kan jag göra något liknande för dig, vore det toppen!

Nu ska stenjäveln upp!

Kör hårt, fast mjukt...

//PP

Bra jobbat Fenix!
Jag sitter också på jobbet och
har inlett dag 2. Mycket att göra dock!
Spes

Alkoholdjävulen är stark. I går kväll satt jag mellan 18 och 21 och tankarna var ständigt på att dricka, skjuta upp det en dag, kanske en vecka, bara en gång till. Men jag vann, och vaknade i dag nykter och så glad. Det var en arbetsseger, och när jag vid 21-tiden kände att jag vunnit var det stort.
Så , dag 2 på år 2014. Har läst ikapp allt på forumet, och jag känner mig glad att vi är så många här som vill ta striden för ett liv utan alkohol.
Nu ska jag jobba och njuta av att komma till jobbet utan ångest och bakfylla.
Fenix

att vara nykterist här på Madeira på en nyårsafton, de firar verkligen OCH bjuder på Madeira överallt... Hittills har det gått bra, men sambon är fnissig...

Gott nytt år!

Hej igen Victoria - och tack - till dig, m-m och mulletanten för era ord här för en dryg månad sedan. Ja, jag har också börjat förstå att mitt fokus måste ligga på MIG i dethär sammanhanget, det skulle vara alldeles för "enkelt" att börja styra upp ngn annans (min mans) drickande och liv för att slippa ta i mina egna problem, eller ha rädslan för att förlora vårt förhållande som anledning att inte sluta dricka själv. Och, jag har tagit små små steg åt rätt håll, och nu sista tiden faktiskt börjat prata med honom om det hela. Bara lite, och inte i termer av att jag tar stora beslut, men mer alkoholens roll, och vad jag tycker om och inte tycker om att göra ihop, och ffa hur himla tråkigt det ofta varit sista åren när vi tillbringar en hel kväll med "nära" samtal, som jag sedan inte kommer ihåg ens 1% av. Och vet ni, vi (han och jag) har på något sätt funnit ett tyst samförstånd, kommit varann ett litet steg närmare i att jag faktiskt vågat vara öppen med hur jag känner och tänker, och jag känner att han plötsligt är mycket mer mån om mig och att visa att han vill vara med mig oavsett. Min make är dock den tysta finska typen så det är inga stora ord eller diskussioner, men en respekt från hans håll som jag inte känt på länge. Och, framför allt är jag inte rädd längre, kanske orolig men mer för egen del och mig själv - men absolut inte rädd på det sätt jag var bara för en månad sedan. Jag förstår ju att det kommer att bli jobbigt, på en hel massa sätt, men rädd, nä faktiskt inte. Jag tror jag är redo för 2014 :-)

Gott slut och ännu godare nytt år på er!

Kram Nike

Möjligt att jag gillar att resa, det är flygandet jag inte kan förlika mej med. Man kan köra bil ett helt år på utsläppen från en resa till Thailand... Dessutom "bor" vår häst precis bredvid en flygplats, det har hänt att lukten av avgaserna legat kvar efter planet som lyft, och det luktar INTE mumma...

Ja, jag kommer nog ha forumet i baktanken, även om jag märkt att svärfar och svägerska verkligen tog till sej att jag är alkis. Lite synd om sambon kanske, en helt torrlagd semester är kanske inte vad han tänkt sej, hihi! :-)
Kram!

Hej MB! Vill bara önska dig en riktigt härlig resa och en bra flygtur- vem vet? Du kanske kommer att älska det. Krya på dig och tänk på att det kunde ha varit värre- du kunde ha varit bakis!

Kram Fia

ps: Glöm inte var du ska logga in om toktankar föds på semestern!

för ett litet lagom nyårsfirande, nio personer, vuxna och barn. Jag antar att ett par kommer att dricka vin till huvudrätten och övriga a-fritt/a-lågt. Nyåret 2011 var det sista (hoppas jag) som vi drack vin mg och jag. Och då drack vi enligt överenskommelse två glas (kontroll;) och han drack en öl redan förmiddagen dagen efter (kontroll 2 ;). Så var det då, så var JAG då och han... fångade i beroende och medberoende. Jag känner igen... och känner igen... och känner igen mönstret, när jag läser här - inte de fula(ste) orden och handlingarna men mönstret. De brutna löftena, sveken som gör så ont, så ont och får en att tvivla på sig själv och sitt förstånd.

Hur kan den nödvändiga insikten att det är bara sig själv man kan förändra nå ut till de många som lider?

Efter många år av smygdrickande eskalerade mannens missbruk och vårt liv inrymde allt det som inryms i missbrukar-/medberoendemönstret. Tjat, gnat, försöka-prata-förstånd, information-om-andra-som-blivit-nyktra - vill-inte-höra, böner, löften, brutna löften, nya löften, svek, hårda ord, förtvivlan, gråt, hot... Inte våld, inte nedsättande ord mot mig men ändå... så ont, så ont. Berra skrev om morgonrocken - jag möter också saker i hemmet som påminner... Igår en vacker ljusstake i form av ett hus... köpte den och skulle ge den efter 50 dagars nykterhet som en inbjudan till ett "nytt" liv - det blev inte så. Då. Ändå - trots det lilla minneshugget - glad att jag inte slängde den i vägg eller golv för den är vacker. Alla kort jag skrev, hoppfulla, förlåtande... kort som jag ibland lade på nåt gömställe jag hittade... Ja, herregud... och det enda som hjälpte var att jag gick. Tog steget över tröskeln och meddelade att nu har jag lämnat dig. Förtvivlans dag följde. Förtvivlans dag som faktiskt följdes av hoppet om en annorlunda framtid som ingen av oss visste då hur den skulle gestalta sig. Frånsett den första månaden finns hela den resan dokumenterad här på forum.

Längs vägen har jag sett och övertygats om det jag skrev ovan: Det är bara sig själv man kan förändra. Och det gäller inte bara mig.

Vi har haft en vilsam julhelg i djup gemenskap. Sett Katarinamässor på SVT-play. Idag kan vi ta varandras händer och läsa Sinnesrobönen i gemenskap - också säga att jag orkar inte just nu... och återkomma. För inte är det lätt hela tiden.

När man läser i efterhand vet man ju något om "slutet" - och när det gäller levande berättelser är slutet = hur det är idag. Här och nu - inte imorgon. De gäller alla berättelser här på forum. Det betyder att när vi som skriver här tagit våra steg, ibland stora språng, ibland hopp från trampolinen - då, i steget/språnget/hoppet vet vi inte var vi landar och hur det "slutar". Men i efterhand tror jag att vi är tacksamma att vi vågade, att vi i backspegeln ser att vi gjorde det "rätta". Vi hade modet att förändra det vi kunde - och ofta kan man mer än man tror.

Länkar till en artikel om Olle Carlsson http://www.aftonbladet.se/wendela/article12063012.ab

Nu kommer dagen, med sol. Jag önskar alla forummänniskor och -vänner ett gott slut på 2013 och ett Gott Nytt År! / mt

Mig och säkert många andra så otrolikt mycket kunskap och förståelse för den sjukdom vi lider av.
Angående mitt inlägg där jag omnämnde forumet som en klubb för inbördes så är det inte ngt negativt.

Se bara på AA. Där kan man prata om en klubb för inbördes beundran.
Och den fungerar, bevisligen så är det ett av de bästa sättet att avhålla sig från att falla.

Att sedan jag kommit till insikten att forumet inte passar mig just nu, gör inte att jag skall dra mig tillbaka.
Nä, men jag behöver inte vara här JÄMT.
Men redan när jag börjat skriva så retar jag upp folk, och det är inget jag eftersträvar.

Så då kliver jag åt sidan.

Med dessa ord vill jag om önska dig ett gott slut och ett underbart 2014.
Kramar/A

Det är gott om goda kloka personer här, du är en av dem!
/A

Jag tackar för komplimangerna och rodnar i hela anstocket (nej, inget felskrivet, det är ett gammalt göttebosskt ord för ansiktet! :-) )

Jag kommer svara dej, men inte nu, jag måste sova, har feber och ont i halsen.

Kram!/MB

Vad jag letat efter din tråd i den delen av forumet jag häckar i.
Förut när jag var inne jämt, läste jag ALLT, det gör jag inte nu.

Men jag har skrivit i min egen tråd, men även varit och skvätt lite här och där också.

Tyvärr har jag gjort Santorini lite illa berörd. Men jag hoppas verkligen inte att hon gör slag av sitt förslag om atr lämna forumet.
Hon behövs.

På samma sätt som du min käre vän behövs.
Jag har lite här och där omnämnt att det finns en del starka underbara vägledande profiler här inne på forumet.
Och du är en av dessa härligt tongivande människor.

Och nu efter ditt feltramp, hur går du tillväga nu, vad fungerar för dig?
Är det någonting jag kan applicera på mig?

Dina beskrivande kommentarer är helt underbara, jag ler med hela ansiktet är den som jag älskar mest.
Och det var av dig underbara göteborgska jag hörde det först.
Så mycket klokhet som kommit från dig är inte sant!

Du är underbar, jag är glad att du finns!

Kärleksfyllda kramar!

/A

Grattis till 3,5 år! Formidabelt!!

Gör som jag - fortsätt räkna tid där du var, vi är alldeles för bra ändå på att slå oss själva i huvudet med allt dumt vi gjort. En gång är ingen gång - två gånger däremot...!

Jag rycker nu på axlarna och konstaterar att jag druckit upp min uppmätta livskvot av alkohol, det skulle räckt i trettio år till, men det gjorde det inte... Hemkörd filosofi, men det funkar för mej, roligare än såhär blir det inte! :-)

Kram!/MB