Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som du läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

over and out....
Varför tillbaka?
Kör ett år till. Ikapp dig om 1 år och 8 månader... ;-)

Kämpa på!

Det vore väldigt synd om du chansade på att dricka kontrollerat.
Du har ju varit nykter 1,5 år det är fantastiskt bra.
Jag kan bara gå till mig själv. Tog nog tio återfall innnan
jag hamnade långt ner i botten och sist var nu i september.
Har nu varit nykter snart tre månader. Sista gången blev
avgiftning på sjukhus.
Tänk till i alla fall om det är värt det.
Konstnären

Det är säkert som ni säger.

Är just nu på en semesterort, och det lockar att ta en kall öl eller några glas vin.

Känner mig spänd stundtals och längtar efter den sköna avkopplande känslan.

Så då har jag undrat för mig själv, om jag skulle kunna dricka måttligt?

Jag menar att man fått respekt för alkoholen och inte är kvar i destruktiva mönster?

Samtidigt har jag inte vågat prova, skulle vara en mardröm att falla in i okontrollerat drickande.

Har inte haft sådana här tankar, utan varit väldigt bestämd att aldrig mer dricka.

Förstår inte varför det kommer efter 1.5 år, är det vanligt?

ur forum-brorsan-Berras tråd:

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

helt med Adde. Varför skulle du dricka nu? Och varför skulle det fungera nu plötsligt? Eftersom du frågar så svarar jag ärligt vad jag tycker; lär dej istället att det går att leva ett mycket bra liv utan alkohol. Jag tror inte att den som druckit på missbruksvis nånsin kan återgå till normalt drickande. För har vi nånsin druckit normalt? Ids inte chansa på det.

frågan VARFÖR du ska återvända till en dålig vana ??

Beroendet är en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig. Jag kommer aldrig att bli frisk så jag skulle aldrig chansa på att försöka dricka "socialt" eller "kontrollerat".

En frisk person hamnar inte på avgiftning.

och detsamma till er! / mt

Vi börjar så smått smyga in i "Christmas mode" här också. Livet känns äkta och levande och familjen mår bra tillsammans, vilket du vet är det absolut centrala för mig också. Ikväll har jag både hunnit med en löprunda med min 8-åring och satt upp alla julstjärnor. Hoppas ni slipper stressen och kan njuta av helgerna som stundar. Det är ni värda! Kramar till er båda!/NM

En adventskram till dig och gubben kommer här. Jag är i Stockholm och förlustar mig. Idag står Skansen på planeringen. Vi hörs snart. Kram★♥★

Izzys inlägg nyss... och skrev ett svar konstaterar jag att jag kroppen minns känslan när jag smög i garaget och sökte gömmor... den mycket dubbla känslan i förhoppningen att inte hitta och samtidigt nästan triumfen när jag hittade ännu ett ställe som bevisade att min magkänsla visade rätt. Igen. Och igen. Och igen... Och när jag skriver minns jag också vägandet av vinboxarna.... alla överenskommelser och avtal. Alla svek.

Men det gör faktiskt inte ont längre - jag bara konstaterar att kroppen minns den lätta hjärtklappningen, spänningen (ja, som i en film smög jag omkring), triumfen i beviset... Men maktlösheten och våndan minns jag knappt hur de kändes - det var tankar som snurrade runt, runt i huvudet... och spaningen efter lägenheter, hur jag kollade bostadsmarkanden på nätet flera gånger per dag. Tre år sen - en evighet.

Men nej... även efter uppbrottet och nykterheten gick jag på spaning när magkänslan ledde mig - det är +-tecknen i min ramsa. Några gånger gjorde jag fynd och konfronterade på direkten. Och det höll. Valborg 2012 behövdes inga bevis - men det var också den verkliga vändpunkten.

Ja, just på detta har forumet varit - och är - min plats för att beskriva och reflektera över mina känslor, tankar, erfarenheter. Skriva ur mig, rakt ut i universum. En oerhörd hjälp och befrielse, så rätt för mig. Tack ni som deltar och delar! / mt

för dina klargöranden! Jag förstår också tankegången - likväl som jag förstår reaktionerna från både alkoholister och medberoende. Det mest önskvärda är ju att fler som valt nykterhet skulle ha modet att träda fram och berätta att det faktiskt går alldeles utmärkt att leva ett alkoholfritt liv!

För övrigt är vi ju på gränslinjen vi också i och med att vi dricker alkoholsvaga drycker. Det är ju flera här som gör det utan att suget väcks. För oss har det absolut varit till hjälp, mannen kände enorm lättnad, efter 1½ års inre kamp - jag tror det är rätt formulerat så, när han fick(?) insikten att "jag har allt kvar" - det var en situation i båthamnen i juli då han insåg att han kunde sitta i solnedgången och dricka (noll)öl - den a-fria sorten de har där är precis noll. Den sommaren drack han rätt mycket nollöl, även 0,5, och vi diskuterade också mina känslor som varierade en del. Samtidigt har jag också gillat att ha "allt kvar" - äta gott, duka fint och ha nåt mer extra än vatten i glasen. Mera känslan än smaken alltså.

Nu har också nollölskonsumtionen minskat betydligt... Jag ser i backspegeln att det har var ett hjälpmedel längs vägen att kunna dricka öl i de situationer han ville ha en öl. Även det annorlunda än de som säger att man måste ändra vanor helt. I viss mån gjorde vi det, ändrade vanor, under en ganska lång period - på så sätt att jag helt undvek att steka oxfilé... eller annan lyxmat som väckte saknad efter "något" - som inte var fick vara vin. Det finns fler här som beskriver liknande erfarenheter. Jag antar att steg 1 för att det ska fungera är att det finns en stark motivation att vara nykter. Ni kunde gärna forska på den här processen också:)

Jag kan inte med ord beskriva vad forumet betytt för mig - och jag har behövt den här tiden som nu strax är tre år. Några kontakter har blivit personliga vänner på ett väldigt speciellt sätt. Jag hoppas verkligen att ni får medel att upprätthålla sidan.

Vänliga hälsningar / mt

... blir glad över din lycka, din sinnesro, din harmoni.

För egen del har det gått mer än ett år sedan jag lämnade, och blev hämtad och tvingad att följa med hem... Och det har snart gått ett år sedan jag hade den värsta julen någonsin, och dessutom den värsta av alla våra mer eller mindre hemska jular tillsammans. Det var en sådan katastrof-jul, och jag gläds åt att veta att i år behöver jag inte genomlida ytterligare en jul i skräck för att göra fel, agera fel, säga fel, prata fel och ändå hoppas på en mysig jul...
Men nu är det illa igen - han är arg, och allt är som vanligt mitt fel - jag behöver söka hjälp, jag är sjuk, jag är dålig mamma osv... Och jag känner mig så ledsen, men blir så varm i hjärtat av dina rader kära mulletant! Är så glad för att du har det gott; du är värd det!

Varm adventskram!

i lugn och ro med mullegubben. Ska plocka fram adventsljusen, Lisa Larssons adventsbarn, och minns att det närmar sig tre år sen jag lämnade hemmet. Adventsbarnen var en (dvs fyra:) av de få saker jag tog med. Skrev om det till en sorgsen kvinna en tidig morgon nyligen. Tänkte då på hur många som ser så mycket hinder för att lämna. Väntar på det rätta tillfället - precis som jag gjorde. Under lång, lång tid. Och sen gick jag, en synnerligen "olämplig" dag då jag hade planerat att baka pepparkakor med barnbarnen... men då var det fullt.

Tre år, ett annat liv. Ett helt annat liv. Jag har mannen kvar, vi har varandra, har det bra... delar glädje och bekymmer, glada dagar och trista dagar. MEN numera är jag så tacksam i mitt hjärta så jag gläds över livet-som-det-är även de dagar som i sig är ganska grå. Ja, jag har fått gåvan sinnesro. En gudomlig gåva faktiskt. Tacksam.

Adventsglädje önskar jag er alla / mt

Det är inte era studier jag ifrågasätter, det har ju jag ingen anledning till då jag inte känner till dem tillräckligt.
Främst kom sig min reaktion av själva artikeln. Hur man väljer att uttrycka sig.
Sen tror jag visst att det finns en grupp som hjälps ypperligt på detta sätt. Tänker på någon enstaka användare här som uppenbart inte har liknande problem som tex jag och många med mig. Eller menar ni att också en missbrukare/alkoholist blir hjälpt av denna behandling? Jag funderar en del på detta med "fungerande socialt liv". Jag ansåg själv att jag fortfarande hade det, så tillvida att jag hade jobb, ekonomi och familj kvar. Men nu i efterhand vet jag ju att det inte var fungerande bara för att jag lyckades hålla missären stången. Jag förstår helt grejen med att nå en grupp som inte annars söker hjälp. Jag tycker att den är helt riktig. Men som flera redan påpekat tycker jag det krävs ytterst nogsam eftertanke kring hur man förmedlar en sådan här nyhet. Det var väll ung det. Hoppas jag lyckats klargöra min reaktion på artikeln, och inte på studien i sig. Väl mött/Victoria

Förra veckan blev en hektisk vecka. Jag beklagar att ni har fått vänta på svar.

Jag har läst den oro som människor hör för att informationen om att måttlighet är möjlig skulle leda till att en del fortsätter att dricka eller återfaller.

Det finns i grunden inte anledning och tro att det funkar så. När man i stora studier har fördelat personer mellan behandlingar som förespråkar helnykterhet (baserade på 12-steg) och andra behandlingar som tillåter måttlighet, så ser man ingen skillnad i resultat. I några studier där man har låtit en grupp välja mål själva och i en annan grupp föreskrivit helnykterhet, så har fler i gruppen som fick välja själva valt helnykterhet. Det här stämmer bra med en av grundtankarna i AA: att man inte kan fatta beslutet att bli nykter åt någon annan.

Vi har i forskning kunnat se att det är många personer med alkoholberoende som vi aldrig når och där vi vet att deras familjer ofta lider. Det resultatet återkommer i många studier både i Sverige och utomlands. Uppföljningen har ibland varit så lång som 5-10 år. Det som nu är nytt är att vi har intervjuat personer som dricker mycket men inte söker vård. De säger att en av anledningarna till att de inte söker är att de tror att de kommer bli tvingade till nykterhet. Andra anledningar är att de inte upplever andra sociala eller psykiska problem eller att mottagningarna är tråkiga och oattraktiva.

På Riddargatan 1 är vi övertygade om att det vi gör leder till att vi når fler personer med vård. När folk kommer hit så vill de ofta dricka måttligt, men många väljer efter bedömning och diskussion eller efter en tid istället att vara nyktra. Vi kommer inte kunna hjälpa alla, det finns det ingen behandling som gör.

Vår mottagning är en vanlig landstingsmottagning, finansierad av skattemedel. Detsamma gäller vår forskning. Vi tjänar inte pengar på att gå ut med det här och har ingen finansiering från läkemedelsindustrin.

/magnus

Hej Nike, vad fint att det vi skrivit här kan ingjuta lite hopp. Så fungerar forumet då det är som bäst. Jag kan helt och fullt förstå den rädsla du känner inför en så stor förändring. Jag vet inte hur oddsen egentligen ser ut, men här på forumet är vi flera som fått våra förhållanden på rätt köl igen. Men resan är inte smärtfri. Man kan ju i slutänden bara ändra på sig själv, en jävligt sur sanning - jag vet. Och sedan hoppas på att partnern ser fördelarna och väljer att följa efter, eller själv acceptera att partnern fortsätter dricka måttligt om hen nu råkar vara en "sån". Det är svårt, men värt. Fint att du hittat hit, önskar dig en fin lördagkväll♡

Skickar ett enkelt........ Tack.
/A

Även jag och mannen har pratat om detta. Vi har haft många bra stunder i samband med alkoholdrickande. Men på något sätt har de förändrats, från att ha varit stunderna tillsammans, med en flaska vin (som enda alkoholmängd) som tillbehör har det övergått till att det varit alkoholen som varit det primära. I alla fall för mig, har det ändrats. Helgerna och kvällarna vi har tillsammans nu är mycket mer givande än de varit på länge. Vi hinner prata med varandra, orkar lyssna färdigt, det blir inte en massa fåniga missförstånd, vi har ingen gemensam ångest över att det gått åt för mycket alkohol den här helgen också. Jag har inte ångest för att jag sett till att glasen är påfyllda och tänker att han tänker... ja, ni hör ju själva. Summa summarum är även vi överens om att livet tillsammans är bättre utan alkohol.
/m

det är så det är. Vi har också haft champagnen och festen, vinet och samtalen, glöggmyset och julpyntet, midsommarfesten, kräftorna med tillbehör och ölen till den nyrökta fisken - ja till och med ilandtagningssupen i båten - en liten jäkla rackare gärna med en salt korvbit. All sång som hör(de) till. "Ingen klapp utan rim och ingen snaps utan sång".

Allt det där... som med tiden blev så fel. Allt det där - med tiden vid sidan av makens tilltagande smygdrickande och min växande obehagsklump i magen.

Nu är vi i en djupare gemenskap än kanske nånsin. Delar goda och mindre goda stunder i en annan närvaro och gemenskap.

Allt det där - vi vet.

Kramar / mt

Roligt att höra från dig Pellepennan
Jodå, såhär ca tre år senare kan jag säga att det går att förändra om man verkligen vill. Jag är fortfarande nykter och mår ett ganska gott liv nu. Jag är sällan inne här, men jag kände väl på mig att det fanns ett svar till mig :)
Kämpa på PP!

Detta kändes så oerhört trösterikt att läsa. Jag är så (irrationellt) rädd för att ta bort alkohol ur mitt liv, även om jag står på vippen att ta beslutet att göra det. Ffa känns det hotande i relation till min man och vår relation som har varit fylld av så mkt som du beskriver, alla de galna roliga festerna, varma sommarnätter med fest och dans till gryningen, resorna, dagar i sängen med en flaska champagne och ...gråa vardagskvällar med ost och vin och prat inpå småtimmarna. Allt som är BRA med mig och honom har tragiskt(?) nog inslag av alkohol. Och jag är så himla RÄDD att aldrig få ha de sakerna igen, men som du skriver, och som jag ju kan läsa mig till här på forumet omochomigen, så blir livet (och de relationer som håller och växer) så oerhört mkt bättre. Tack och kram från Nike

Har haft att långt och innerligt samtal under natten med mannen om bla det nyktra livets fördelar. "Bara fördelar" som han uttryckte sig. Vi var överens om att vi är lyckligare nu. Livskvaliten högre.
Vi var också överens om att vi varit på massor av roliga, galna fester och resor genom åren där alkoholen varit en ständigt närvarande ingrediens. Att alkoholen tillfört oss något, någongång - faktiskt. Vi har haft mycket roligt - innan det blev mycket tråkigt. Då var då, och nu är nu. Vi är färdiga med den biten i vårt liv och har nu gått in i en annan fas. Så sammanfattade vi och somnade i samförstånd.

Kanske (eller jo, absolut!) upprepar jag mig, men det känns bra för mig att sätta pränt på fördelar och notera händelser som för mig och oss framåt, vidare.

Santo har slagit huvudet på spiken.
Klockrent.
Man gör ingen uppoffring.

-Helt klart, man gör sig själv till vinnare i ALLA lägen.
Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram tjejer, ursäkta inhoppet men blev så glad att läsa de sista inläggen.
Håller till i förändra ditt drickande men läser allt.

/A

för min del är du så välkommen att skriva här i tråden! Jättefint att du deltar i diskussionen! / mt