Senaste kommentarerna i forumet

Tack så otroligt mycket Tanten, det peppar mig ännu mer. Som sagt, känslan är mycket mäktig, och jag har redan med glädje siktat in mig på andra året. Mitt motto är: "Kan jag festa i 7 år, så borde jag kunna vara vit i 7 år". Vi får se vad som händer, 7 år är en lång tid, men jag tror att jag följer min tanke!

Grattis, Grattis till 9 vita månader!

Du är beundransvärt stark!

Ha en fin dag!
Tanten

fin dag du med Hulda :-))

Visst är den läkande sömnen så skön, så vilsam, så välgörande. Jag sover mina 8 timmar och jag har inga som helst problem med att somna, max 1 minut på kudden så kommer John Blund rusande ! Får jag inte mina 8 timmar blir jag tjurig som ett litet barn och dagen blir seeeeeg.

Och det är svårt att hitta nackdelar med det nyktra livet ! Och grattis till dina 10 veckor !!

i hjärtat när jag möter mina "forumbrorsor" Adde och Berra här på söndagsmorgonen. Finns inga ord som kan beskriva vad ni betytt för mig som levande, verkliga människor som förmedlat att det finns HOPP - man KAN förändra sitt liv! Och vännen Victoria - så långt borta och så nära. Så nära mitt hjärta / mt

Han är allt bra klok, den där Mullegubben din;-)♥♥♥

Fredagkväll. Har precis landat i soffan med en stor balja te. Ett barn sover, ett är på sitt arbete och mannen är i skogen och jagar över helgen. En väldigt skön fredagkväll alltså, för mig som inte alls har något emot att vara själv då och då.

Jag tänker på hur det var innan, innan jag blev nykter. Vid den här tiden på kvällen var jag förmodligen redan ganska packad. Sluddrade och svamlade oftast på med likasinnad väninna i telefonen. Eller så hade jag dragit ner persiennerna och låst dörren ifall någon skulle knacka på oanmäld. Ville dricka ifred för att kunna dricka så mycket som möjligt. Lyssnade på musik och fantiserade mig låååångt bort, bort från den verklighet jag inte längre hade grepp om. Smygrökte under fläkten, släckte den ena för att genast tända den andra. Hade liksom "fest" själv. Och sjukast av allt - tyckte det var de bästa av fester. Sedan ramla i säng. En annan idiotisk sak som jag tänkt en del på så här i efterhand - och nu blir det kanske en smula "awkvard" men jag måste skriva det här, kisa om ni måste - fyllesexet.
Sista åren minns jag inte ens att vi överhuvudtaget rörde varandra nyktra någon gång. Förstår egentligen inte hur vår relation överlevt alla påfrestningar som uppstår i det omåttliga drickandets kölvatten. All nykter tid gick åt till återhämtning och att någorlunda sköta våra jobb. Jag skriver någorlunda, för mer än så var det inte. Vi åstadkom inga större bedrifter, höll oss flytande bara. En hel del sjukdagar. Som tur var (eller kanske just inte)var vi båda egenföretagare de sista åren då det gick utför ordentligt, så vi kunde ju "mörka" hyfsat att vi låg och höll i oss hemma i soffan en och annan gång. Jag hade dock personal som tittat snett på mig mer än en gång då jag förmodligen luktat rejält bakis på jobbet. Kommer ihåg vilken mardröm det var att gå på jobbet en sådan bakisdag, fattade många gånger ärligt talat inte hur jag skulle fixa dagen.

Det känns skönt att skriva ner mina minnen och upplevelser på det här sättet här. Att inte glömma vart jag kom ifrån. Vi är vår historia, så skrev Adde tror jag, för länge sedan.
Minnas med ärlighet, för att kunna känna den varmaste tacksamhet över hur livet är idag. Tänk att det gick! Fast det kändes som en omöjlighet.

Jag hoppas att ni har en fin fredagskväll, eller åtminstone okej, om inte ens det - ät tröstgodis och gå och sov! Mitt bästa tips i den skälvande början. Härda ut på viket sätt du nu finner bäst, för det är det det handlar om i starten. Låt det gå tid, så kommer de andra svaren att trilla ner, ett efter ett♥

sa mullegubben ikväll, att många, många skulle få uppleva den ro man kan få av att gå på AA... Och så upprepade han vad XX sade efter det sista återfallet: "Jag vet vart du ska gå, du ska gå till AA. Där kan du få hjälp." Och kort därefter följdes de åt till de första två mötena - en bit från hemknutarna, i stora stan. Sen dess har han gått själv här i de grupper som finns i närorten.

Av olika praktiska skäl, som iofs förstås också beror på prioriteringar, har han gått mindre frekvent på möten ett tag. Nu har han igen varit på tre möten på kort tid och är så även ikväll. Jag ser vilket lugn det ger honom men försöker att helt undvika att lägga mig om han går eller inte. Det lyckas inte alltid och då säger han att "jag kan gå på möte om det gör dig gott" och det har inte skapat bekymmer.

Det finns ett nästan ofattbart lugn i vårt liv nu tre år efter den sista sträckan mot sammanbrottet. Jag lever i djup tacksamhet och har lärt mig att vara rädd om min sinnesro. En stor gåva. Idag blev jag medveten om en sak som väckte känslor inom mig... lite upprörd, lite avundsjuk och tämligen förargad kände jag mig... och så plötsligt insåg jag: lägg detta åt sidan, det är inte värt att få störa min sinnesro. Snabbt återkom lugnet - så skönt. Tacksam, tacksam för allt detta som kommit i min väg. Och att jag och vi tagit möjligheterna tillvara. Idag känns det värt sitt pris.

Önskar er alla en vilsam allhelgonahelg eller halloween. Välj själv och lev väl. Allt gott / mt

är väl kanske inte de mest moderna orden som finns, men det är inte jag heller... 48 års språkbruk sätter väl sina spår.

Javisst, tandkräm i handväskan kan ju faktiskt trigga igång suget... för det är enbart förknippat med alkohol, inget annat. Möjligen tandläkaren då.

Kul att kissarna leker, har haft lite mentala problem med vår katt, en hittekatt som vi inte vet något om men det tog bra länge innan hon började leka, och jag trodde hon var sjuk eller nåt. Men när man tänker efter så har en katt på driven ingen anledning att ödsla sina krafter på att leka, och innan hon var säker på att maten ligger i matskålen varje dag, så ville hon ta det säkra före det osäkra...

Förresten, autopilotat blir inte letandet under badkaret förrän du nött in det beteendet så till den grad att du förvirrat vaknar till på knä vid badkaret och undrar vad tusan du gör där. Alltså ungefär samma känsla som jag då och då upplevde under den sista tiden jag drack när benen självmant styrde till Systemet.
Kram!

Hihi. Du får mig alltid att skratta, hiskeligt röj? Orden är underbara. Men används de idag? Tydligen. Det du skrev hos Konsntären om hjärnan var väldigt intressant. Att hjärnan liksom vill rädda oss. Hände mig senast i morse. Tandkrämstuben var borta. Helt borta! Jag visste ju att jag borstat tänder igår kväll, i badrummet, men ändå går min autopilot och letar i handväskan. För efter år av smygdrickande hade jag alltid tandborste och tandkräm där. Inte idag. Helförvirrad? Soppåsen? Nej. Aha, katterna tänker jag och tittar under soffan där jag oftast hittar mina smycken. Nada. Till slut hittar jag tuben under badkaret. Där hade min autopilot aldrig letat för jag är ny med katter. Så hjärnan kan lära om tror jag. Hoppas det. I fortsättningen åker tandkrämen upp i duschkorgen som katter inte når. Men jag gissar att jag själv kommer att spendera mycket tid liggandes på badrumsgolvet och leta efter allt under badkaret. För där hittade jag ju det sist?

Fia

är mysiga, har nog saknat dem mer än jag visste. Har växt upp på jordbruk och vi hade minst två katter jämt. Har inte haft katt sedan jag flyttade hemifrån, vilket är 25 år sedan. Hoppsan, tiden går... 25 år! Det har hänt MYCKET på de åren...

Nu har jag nog hittat hem, katter är nog mina djur. Hästar också, men de är svåra att ha i knät.

Det är sådant hiskeligt röj här på forumet nu, så det är ett heltidsjobb att hinna läsa känner jag, i synnerhet eftersom jag inte kan läsa under arbetstid. Skönt i och för sej, illa på ett annat sätt. Inte kul att vi är så många som har problem med alkohol, men bra att vi är så många som kan stötta varandra.

En sak som är rolig/ intressant med forumet är att vi alla är så olika men ändå så lika...

Tack mt för inhopp i min tråd. Tack för dina snälla ord. Respekten är givetvis ömsesidig. Av själviska skäl hoppas jag att du finns kvar när jag är redo för att ta tag i medberoeende biten (Dröjer nog ett tag) annars kan jag ju läsa gamla trådar. Dom finns kvar.

Fia

Usch ja MB. Även jag är en nattsuddare av stora mått. Och givetvis har även jag lyckats skaffa mig ett arbete som ibland tvingar upp mig redan 02:30, den tid som jag oftast fortfarande skulle vilja vara vaken och börja göra kväll. Älskar arbetet med tiderna är inhumana. Katt i knät skrev du till mig. Ja, det är mysigt. Men ännu mysigare att krypa ner i sängen med två kissar mitt på dagen. Vilken skillnad att sova med dem mot maken som snörvlade och fes. Stor är han också, tog upp mer än sin del av sängen och sparkade på mig. Jävla fräckt då jag är typ 35 kilo mindre. Klar fördel med katter.

Fia

av att sluta dricka är mitt nattsudderi, jag kan glatt vara uppe halva natten. Nu nykter, och har inga som helst problem med att komma ur sängen i morgon..hrrm idag...

Nattsuddandet är inget som har börjat nu, jag är en obotlig kvällsmänniska, och hur jag kunnat stå ut så länge som jag gjort med att gå upp kvart i fyra på morgonen för att åka till jobbet det är för mej en gåta...

Nu är barnen så pass gamla att de reder sej själv på eftermiddagarna, så nu gör det inte så mycket!

Läst i dina trådar, Victoria. Ger tröst och förhoppning, kanske kan bli bra så småningom...Tack för att du inte lämnat forumet, utan vi som behöver kan ta del av resan.
/m

tog jag med mig hit, så här såg den ut 1.2.2012 när jag skapat den här tråden: 24+53+15+173+60+91 dagar. Nu måste jag tänka efter... så här skulle den här varianten se ut idag - för tiden 6.12.2010 - 24.102013: 24+53+15+173+60+178+542. Alla plustecken är återfall. Alla utom det sista handlade om enstaka öl eller GT - det sista var det "största" och det avgörande för hans inre val att bli nykter. Den gången drack han sig berusad på ett par timmar - knappt det kanske.

I och med hans eget val att bli nykter fick jag också veta att det fanns ytterligare några tillfällen då han druckit utan att jag märkt det, det finns alltså en ramsa med några extra insatta plustecken... Plustecken som ju är negativa till sin innebörd och borde stå som minus:)

Hur som... den här ramsan har betytt oerhört mycket för mig, ett handtag att hålla i och "se" att nyktra dagar samlades... Åh vad jag har räknat och "samlat" dagar. Och börjat om... sex gånger. Och många fler gånger var det tungt... det första halvåret mycket tungt.

Nu är ramsan obehövlig och glömd utom när jag nån gång kommer att tänka på den när jag skriver här. Som nu. / mt

bra. Och när jag tänker på det och ser höstlöven utanför inser jag att nu är jag är fri på ett nytt sätt... nu är det länge sen årstider, årsdagar och andra minnesmärken kom över mig, väckte känslor som jag hade behov att skriva mig igenom... det har jag gjort många gånger här. När jag tänker efter vet jag ju att det var hösten 2010 - för tre år sen - vårt äktenskap och gemensamma liv var på upphällningen. Känns som en annan tid, ett annat liv. Minns också min räkneramsa som var så viktigt för mig... länge. Undrar hur den skulle se ut idag... ska se om jag hittar den...
Tacksam, tillfreds, lycklig / mt

Mulletant för en bra länk!

Ha en fin kväll!
Tanten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5683569

För allt du har delat med dig av på vägen dit du är nu. Du är en stor inspirationskälla för alla oss nykommlingar och säkert också för alla gästläsare som ännu inte själva tagit sig hit.

Tror det är väldigt lätt att trilla dit igen efter en tids nykterhet och lura sig själv. Varför skulle inte jag kunna dricka "normalt" när andra
kan det.
Om jag får ett återfall så ska jag minnas hur du vände på tänkandet och reste dig på en gång. Försöka göra likadant själv.
(Hoppsan, detta lät ungefär som jag på dag 2 planerade för ett återfall.)

Jag påbörjade självhjälpsprogrammet som finns på första sidan och redan nu kan jag se att suget kommer i samband med att jag också är hungrig.
För min del så är mat förknippat med vin, trots att det aldrig har stannat vid 1 eller 2 glas till måltiden. Utan sen har det rullat på och dom gångerna jag startat med vin under tiden jag lagat maten. Ja, då har helt enkelt vinet blivit mer intressant än det jag skulle äta.

I morgon ska jag ut på restaurang. Det är nog en av de största fallgroparna, men jag ska klara det, jucie eller kolsyrat vatten till maten.
När notan betalas så får man ofta frågan om huset får bjuda på en drink efteråt. Då gäller det att stålsätta sig och tacka nej.

Nu ska jag laga till en grönsaksgratäng och dricka vatten till!

Varma Kramar till Dig!
Tanten

Reflekterade i går kväll över att sedan någon vecka tillbaka har det ohejdbara mat- godis- och kaffesuget stillat sig. Kände efter i kropp och sinne och kom fram till att min tidigare analys om att det var trötthet (ni vet det STORA T:et i HALT?!)som var orsaken till mitt sug nog stämde. Ja okej, kanske lite A också...på mannen. Nu känner jag mig nämligen mer utvilad och avslappnad och med ett bättre humör, och samtidigt har suget (det som tidigare var ett vinsug) gett vika. Elementary, my dear Watson? Ja kanske det, men på något vis är det lättare att greppa sambandet nu när jag upplevt det.

Du om någon har visat att det går.
I min värld tillhör du de goda.

My the force be with you!

Nattiskram! *blink
/A

Nu blev jag generad...i hela ansiktet! :-)

Och hur ska jag kunna leva upp till det här nu då? :-)

Så många vackra ord - och jag är ju inte död, inte ens halvdöd? Hihi, jag blev allt rörd av att läsa era fina ord!

Tack!

Aldrig varit tveksam på dig, du har gått från klarhet till klarhet. Inge snick snack här inte.
Du har sagt vad du tycker, fantastiska beskrivande kommentarer.

Kommer alltid komma ihåg:

"Nu blir jag så glad så jag ler med hela ansiktet"

Den bilden jag fick fram gör mig varm och glad än idag.

Så glad för din skull, att du visar att det GÅR.
Blir lite ledsen över mig själv och alla fina som försökt och trott på mig.
Hur jag svikit dem.......

Men nu, nu är det min tur. Ååååååhhhh snälla nu gör vi detta.

My mama, vilken resa du har!
Tack för att du finns!
/A

...och jag sjunger också med, grattis till din nyktra tid!

Gammel Tanten jag känner mig så hedrad och glad över att du ville lägga din tid på att läsa min gamla tråd! Känns så bra om den kan vara till hjälp för någon. Tack snälla du för beröm, jag behövde det faktiskt idag. Det är skönt att spela roll, att betyda, som en viktig vän har sagt♥.

Du, jag tänkte på en sak. Du läste om mitt återfall där i februari 2010. Läste den sidan själv idag för att minnas bättre. Och det är så tydligt (slår vad om att flera av mina då mer erfarna vänner här på forumet såg det komma) att jag några inlägg före började förminska problemen, var nog inte så illa däran bla bla bla...inte alkoholist, nope! Och sen några dagar senare tog jag återfallet. Det var ju liksom planerat fast jag inte fattade det själv då.

Jag tror och hoppas att du kommer att fixa detta, kram