Senaste kommentarerna i forumet

Dubbelt

En lycklig morgon är en bra start på dagen. Här har solen gått upp, jag har skrivit lite här och ska gå tillbaka till sängen och läsa en stund i min deckare. Sen en timmes promenad här på landet. Lyx. Nykter och redig :)

Inte bara räcker tänker jag. En lycklig morgon är en skitbra grundstart för en lycklig dag. Lite flumflum på morgonkvisten (varför heter det kvist? För att så få av oss orkar klättra i träden så tidigt? Så en kvist kanske räcker?). /R

Det är min grubbelfråga idag. Tänker på Mt:s inlägg...men jag var och nosade på frågan ändå? Är denna sjukdom genetisk? Jag har läst en massa forskningsrapporter men där stå bara om att det genetiska arvet kan påverka? Jaha...men allt kan väl påverka?

Personligen lutar jag mer åt miljö. Där vissa trillar igenom (genetiskt?) och andra balanserar på en knivsudd. Jag har inte en jävla clue. Bolla med mig. Vad tror ni?

Sorry Fenix att jag tog upp detta just här. Min grundtanke var att checka av hur du mår. Hur det går? Utan pekpinnar men sen blev jag så tagen av det mt skrev; Vin i varje vrå av livet liksom? Hoppas du orkar kämpa på i helgen...och om inte. Jag tror att tanken är sådd hos dig Fenix, nu får vi bara se till att den spirar. (usch för metaforer). Vi hörs (hoppas jag)! /R

- bara så. Det räcker. / mt

även jag som inte riktigt hör hemma här upplevde en (1) avgörande situation när jag insåg att "så här vill jag inte dricka". Det var på ett kulturellt evenemang där vin numera är nästan obligatoriskt... Förutom det glas som ingick i entréavgiften beställde vi (förstås) direkt in en flaska... och nånstans under kvällen konstaterade jag att jag gick lätt ostadigt och kände "Nej! så här kan jag inte uppträda offentligt". Jag slutade inte då men den där situationen "brännmärkte" mig - och kanske räddade mig? Min far var alkoholist och flera även kvinnliga släktingar har betydande a-problem. / mt

...är klok du mulletant
Det där med jämförelse är ju i princip omöjligt att undvika. Grejen är att inte se och märka med fel känsla. Att bli sporrad är bra, känna avund är inte så kontruktivt ;)
Klokt är att acceptera sig själv och vara kritisk men realistisk.
Vi föds in i omständigheter vi inte kan välja. Vad vi gör av våra liv styr vi däremot, vill till hitta realistiska mål utefter förutsättningar och förmåga. Ibland behöver man hjälp för hitta eller behålla balansen.

Önskar dig en trevlig helg

Dompa, som du beskriver det blev det för mej. En gång för mycket. Och då är det nog. Finito.

vi kan lära oss av varandra ...

Tänkte i morse att vi ska vara försiktiga med att jämföra oss med varandra, vi har så olika liv och förutsättningar på många sätt.

Vi ska dela och ta del av varandras erfarenheter men vara försiktiga med att jämföra oss... det ska man alltid vara förresten. Vi vet trots allt så lite... dvs jag upptäckte eller lyfte fram andra känslor idag än kanske nånsin tidigare. Och blev kärleksfullt och respektfullt emottagen. / mt

Tänk om det är så Fenix, att du faktiskt har facit nu. Känner igen mig i det där tidigare tänket. Varje morgon...oki jag tände inget ljus och lovade ngt. Men jag planerade, tänkte att...ikväll ska jag ta det lugnt. Det fungerade inte alls. Varje kväll när jag kom hem så lyckades jag i stort bara få av mig skor och ytterkläder innan det var dags igen. Inte direkt ett värdigt liv.

Så vad har förändrats? Inte en aning. Tror alla (eller de flesta) har sin personliga botten när man bara har fått nog. En baksmälla för mkt, en ångest för mkt, ett brutet löfte för många. Du är nog där nu Fenix...och det är en stark insikt och ett snyggt jobb! Önskar dig en fin nykter helg, med tid för din resa med att hitta tillbaka till mannen bakom flaskan. Alla uppgifter som du nu kommer att orka med. /R

Kul att läsa att det går bra. Du har rätta tänket.

med att det är lättare att vara nykter än att bli nykter! Då är det ju kirrat och klart nu, vilken bra tanke att bära med sig. Det känns verkligen bra varje dag nu, ned 5 kg och alkohol känns mycket långt borta. Nej, kanske har jag hållit på alldeles för mycket med en dag i taget i mitt liv. Det är kanske därför jag misslyckats så mycket med AA och det tänkandet. Tidigare i år brukade jag börja dagen med att tända ett ljus och lova att vad som händer i dag ska jag inte dricka. Men lika förbannat började jag bryta det löftet och allt sämre mådde jag. Inte ens en dag, självföraktet var totalt. Just nu känns det väldigt bra att tänka att jag aldrig ska dricka mer, inte för att det är en uppoffring utan för att jag har druckit färdigt, det finns absolut inget positivt för mig att hämta hos A längre. Alla sådana tankar är falska och ljug. Herregud, har jag facit??
Nu lyser solen även om det är kallt, och jag ser fram emot dagens olika uppgifter.
/Fenix

Jag hade en dålig dag igår, inget speciellt som hänt, var bara låg. Jag får sådan minidepressioner ibland, där jag känner mig tom och nere, ofta pms-relaterat.

Ex-sambon kom förbi igår kväll. Han försökte trösta, få mig på bättre humör, utan resultat. Till slut sa han; jag vet inte vad jag ska göra när du blir så här, jag kan inte hjälpa dig så jag går hem nu.

Först blev jag lite sur, sa inte men tänkte att han var egoistisk som inte stannade trots att jag var ledsen, sur och irriterad. Nu när jag läser vad du skrivit om mullegubbens dra-täcket-över-sig-dag så fattar jag ju att han gjorde rätt. Jag var oemottaglig för hjälp just då och om jag inte tar emot hjälpen så kan jag ju heller inte be om den.

Kram på dig!

med Mullegubben idag... läste ur Hjärtats språk, en bok om AA - Bill W:s artiklar i Grapevine som hans hustru Lois sammanställt. Boken ger en fin bild av AA:s framväxt och visar att många utmaningar som de mötte då på 1940-talet är desamma idag. Såna är vi människor. Bill var en klok man som verkligen belyser betydelsen av Gemenskapen som gemenskap öppen för alla. Kärnan i AA är hjärtat... tilltalar mig mycket.

Ibland läser/hör jag tanken/oron att AA kan bli ett nytt missbruk som ersätter det tidigare. Vi talade om det häromdagen. AA är ett bra-bruk sa Mullegubben. För mig är också AA ett bra-bruk - det gör honom gott - och indirekt även mig.

Kramar till den som behöver och vill ha / mt

är inte soliga. Nu när den fysiska sjukdomen är hanterlig hade Mullegubben en riktigt nedstämd kväll där allt kändes obekvämt. Han gick och la sig under täcket - nej inte med huvet under men i sängen. Jag frågade om jag kunde vara till hjälp - men icke - så jag fortsatte med mitt.

Nånstans i detta slogs jag av tanken att detta är att bli ett Jag, och ett Du för att kunna vara ett Vi. Gammal kunskap för mig MEN upplevelsen och tanken-i-samband-med-upplevelsen hade en ny dimension. Han måste få vara där i sitt illabefinnande och möta den känsla det handlar om... själv. Jag kan inte ta bort den. Jag tar hand om mig. Tja... ungefär så. Ja, jag inser verkligen utmaningen när balansen i en familj förändras.

Lite på samma sätt som att det svåra inte är att sluta dricka - utmaningen är att hålla sig nykter. Utmaningen är att långsiktigt leva i en relation som är förändrad.... hitta ett nytt Vi. Kanske ungefär det jag vill säga. / mt

http://www.bokus.com/bok/9789127064171/du-jag-vi-hur-vi-kan-forbattra-v…

Kul att du är på spåret igen! Som tidigare nämnts e de ju så att bara vi som varit nere i skiten som njuter fullt ut av dom små vardagliga sakerna på nykter kaliber.
Du har vunnit slaget att ta dig ur fyllan, det är det svåraste.
DET ÄR SVÅRARE ATT BLI NYKTER ÄN ATT VARA NYKTER!!

/ Jörgen

Fenix, att A för alltid är en stängd väg. Jag tror att för vissa av oss fungerar inte en dag i taget, det ger oss varje morron en chans att ompröva vårt beslut att inte dricka. När man kommer till att nu är det nog behövs inga diskussioner. Så fungerar jag. Då kan man också börja acceptera att det är så helt enkelt. Ja så enkelt var det inte innan men nu när jag kommit så här långt som snart ett år känns det jäkligt enkelt! Så skönt! Och ja Dompa, jag tror, vill tro, att just för att vi varit där vi varit så smakar kaffet bättre för oss, solen lyser klarare och vi ser på livet med andra ögon än dom som kan ta det som självklart. Så vill jag tro att det var en mening med att ha testat att vara nere i gropen.

Förra våren var jag så nere som man kan bli, allt kändes meningslöst och jag vägde mer än någonsin. Inga roliga kläder passade och bara tanken på att träffa folk gjorde mej rädd. NU går jag in i sommaren som en helt ny person med fräscha snygga kläder, som jag kan handla i "vanliga" butiker. T.o.m. en bikini har jag köpt, även om jag nu inte visar mej på en offentlig badstrand i den, tror jag. Kanske senare i sommar för jag ska ta ett krafttag och gå ner de sista 5 kilona nu!

att höra av dig Dompa! Just idag är jag också imponerad av mig själv, och det har ju inte varit så ofta det senaste året kan man säga. Men nu är det dag 7 och den goda känslan håller i sig. Njöt av morgonen och kaffet, tog det lugnt och just nu finns mycket ro. Vet hur allt kan ändras, men har bestämt att A för alltid är en stängd väg för mig. Totalt tillbommad och det känns bara fantastiskt bra att tänka så.
Fenix

Hej,

Halkade in här och har bara tid till en kortis. Beklagar att du inte fått stöd i din grupp, har du haft en sponsor - en egen person att ringa till? Jag kan bara säga som så att AA-grupperna består av människor. Många gånger sjuka människor. Alla grupper är inte bra! Jag har varit i grupper där jag inte alls känt mig hemma. Nu har jag förmånen att bo i Stockholm vilket gjort att jag kunnat gå runt och testa lite olika, nu har jag slutligen hittat en grupp med bara kvinnor där jag trivs jättebra! Så otroligt jobbigt att du gått i samma grupp i fem år och aldrig trivts där - så ska det inte vara!!!! Om du vill kan du testa AA-mejl, där hittade jag min sponsor. Det är som med möten fast på mejlen, man får lite annan respons där. Det är ju så att man inte får kommentera varandras delningar som det heter på möten, men jag tycker det är märkligt att du inte fått kontakt före eller efter mötena. Man ska ju också dela med sig av telefonnummer så att man kan ringa varandra mellan mötena. Du har hamnat lite fel tror jag, usch vad tråkigt att du känner så här!!

Efter nästan ett års nykterhet ( jo, jag har haft mina fall)så är det bland annat just morgonkänslan som känns härlig. Att kunna njuta av kaffet, istället för att tvinga i sig det eftersom man/jag vet att motorn kräver det. Kanske är det en känsla som bara är en nykter alkoholist kan känna? Kanske resten av världen "bara" dricker kaffe? nej, det tror jag inte. Jag tror att det är så kaffedrickning ska kännas. Nu blev det jävla svamligt! Men vad jag ville säga var; Snyggt jobbat Fenix!!! Riktigt snyggt! Kanske greppar du inte det själv än...men jag blir imponerad. /R

du betyder också för mig.
Jag hoppas också på er... på att tilliten till livet bär...
Jag vill tro det.
Att allt blir bra - som det ska vara.
Systerkramar / mt

...tröst att läsa om din/er ständiga utveckling framåt.
Det känns som ni drar stora penseldrag utan darrningar och att se det när jag går runt med min lilla färglösa pinne ger mig hopp.
Det har vänt hos oss, jag hoppas innerligt att det är så och att gemenskap kommer växa fram. Jag känner jag börjar använda gamla fraser, bra och positiva ord som alltid tillhört mig. De har bara försvunnit och jag vet inte riktigt när. Igår skrev jag ett sms med ord jag inte sänt till maken på över ett år. De bara kom och jag har inte saknat dem, de har inte varit aktuella bara.

Mulletant, du betyder väldigt mycket för mig, tack!

- Åh så trevligt:)
markatta - så trevligt med arabisk fest! I yngre dar deltog jag i fester med arabiska vänner; åt fårgryta och couscous långt innan det ingick i allmänhetens meny. En grann papegoja ingick i "inredningen" och bröderna, bröderna var viktigare än nåt annat:)
Tålamod och tillförsikt är två bra ord - egenskaper/sinnelag att låta komma till sig och ta plats.
Min dag är härlig, är ute i trägårn och gräver och röjer - så skönt för kropp och själ och så blir det vacker för ögat. Kram till dig fina markatta - du sprider goda vibbar av många slag omkring dig

A - du som vill sluta... har du prövat att ta en dag i taget? Bara denna dag, idag, ska jag ... En (1) dag orkar du och oftast tar det bara en kort stund (jo!) så har frestelsen gått förbi OCH man har vunnit över sitt "sämre jag". Dag läggs till dag och växer till många.
Om du verkligen vill sluta - ge AA ett försök. Där kan du hitta vägar och människor som kan hjälpa i svaga ögonblick. Människor som vet vad det handlar om.
Du kunde vara ett av mina barn och mitt hjärta gråter när jag följer din resa...
Jag vill både krama om dig och tala riktiga allvarsord med dig - helst skulle jag sitta alldelels tyst och bara lyssna. Länge - tills du möter dig själv, den du är där långt inne. / mt

Men denna gång ett för mig nåbart mål. Juni ut till att börja med. För mig är det stort.........
Jag vill verkligen detta nu.
Hjälp mig vara stark i svaga ögonblick.
Den som gråter är inte svag, han/hon har varit stark så länge men till slut brister det.
Stenen i bröstet är så tung, nu fixar vi detta.
Tack för att du finns!
/A

Jag kan inte begripa just nu hur jag ibland kan välja att må så dåligt och trycka ned mig själv i skorna på det sätt som jag gör. samtidigt känner jag att hur underbar den här dagen än är så är den mycket skör. jag måste vara rädd om både den och mig.

Men, fortsätter vi så här Fenix, så går vi en fantastisk sommar till mötes som både du och jag kommer att kunna vara stolta över när det lider mot höst.

Uh, alapapapa - Keep on!

Grodan