Senaste kommentarerna i forumet

- vi hade det sämre, bättre och jättebra och det bästa numera är att det är bra även de dagar det är sämre:)
Jag blir så obeskrivligt glad och varm i hjärtat när jag läser hur du har det idag! Stor kram! / mt

Hoppas ni haft en härlig påsk!

Stor kram!!

finns här på forumet: Pellepennan, Mullegubben & Berra :) / mt - småler belåtet

Kontroll på livet, nice!!
/wolf

Det som driver mig är att få kontroll på livet. Det sista året som aktiv alkoholist var det nästa rus som var det viktigaste. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag allt går överstyr om jag fortsätter med alkohol. Som aktiv alkoholist var jag fruktansvärt egocentrisk, något jag inte vill vara. Idag tänker jag på familjen i första hand.

Att du lyckas med nyktra 136 dagar efter 20-års förnekande och lögner.
Vad driver dig? Att bara vara nykter..eller av någon mer anledning?
/wolf

hur mycket AA:s 12 steg, som jag för min del läser i Alanons litteratur, har kommit att betyda för mig. Att orden förmedlar en livshållning som fungerar i många sammanhang. De hjälper mig att få perspektiv på olika bekymmer i vardagen och att prioritera... jag inser att jag har lång väg kvar, personliga utmaningar att möta för att leva så som jag verkligen vill och tror att är det rätta för mig. Det finns saker jag egentligen vet men där jag styrs av djupt inbäddade inlärda mönster som jag aktivt måste utmana. En fantastisk styrka känner jag i att mannen, Mg, jobbar på samma sätt med sånt som är utmaningar i hans liv.

Vi, Mullegubben och jag, som har läst och lärt så mycket... gått så många kurser och utbildningar... talat och lyssnat genom livet... allt det har verkligen varit oss till stor nytta, hjälp och stöd som vi lutat oss emot - inte minst i början av nykterheten. Allt det har vi också ibland vänt emot varann... Allt det jag (och vi, tror jag) trott på finns med och passar in i AA:s/Alanons program. Men utan teorier... "bara" som en livshållning som upprepas och belyses ur olika situationer. Insikterna faller på plats, brer ut sitt rotsystem inom mig och blir till styrka. Utan att bli vare sig dogmatiskt eller instängt, förbjudet att vara öppen med. Jag ser inget hemligt med innehållet i programmet, inget som ska gömmas och skyddas. Anonymitetens viktigaste uppgift i AA/Alanaon för den enskilda personen "jag" - som jag uppfattar det - handlar om att sätta "princip före person" - det är inte JAG som hjälper, det är gemenskapen och den hållning som inryms i de tolv stegen. Det tycker jag mycket om, jag har sett och mött alltför många gurus som blivit "stora" genom nåt bra de presenterat/skrivit... kunskapen har blivit = personen och när man möter personen blir det en besvikelse och så faller också "tron" på det värdefulla personen tänkt och sagt. Man förlorar barnet med badvattnet... Eller som Mikael Wiehe sjunger om lindansaren - förlusten av det man drömt om och trott på "... när man har sett en stjärna falla på alltför nära håll." Inom AA och Alanon finns inga stjärnor. Att anonymiteten är självklar och stark gentemot dem man möter känner jag som en djupt moralisk tystnadsplikt, närmast och om möjligt starkare än den juridiska tystnadsplikten. Att värna om det vi delat handlar om förtroende och är en ömsesidig sak. Men programmet och den hållning det förmedlar är inget hemligt i sig.

Jaha... nu blev det långt igen. Skrivandet - och att tänka när jag skriver - kan verkligen fånga mig. Forumet har verkligen varit en plats där jag stött och blött mina tankar... och mer mina tankar än känslor. Förstås... därför är Alanon bra för mig - där är det känsla, här-och-nu och det gör mig så gott. Min mullegubbe är också en känslornas man och nu kan vi oftast mötas som de olika personer vi är. Och de gånger tråden brister hittar vi tillbaka... där ÄR verkligen nykterheten avgörande (en inte tillräcklig men nödvändig faktor skulle mitt tankejag säga just nu).

Med önskan om en vilsam annandag / mt

min text som växte fram när jag drack morgonkaffe i Filosofiska rummet:

Tassar in med morgonkaffet. Njuter av soluppgången och av att känna sinnesro. Stillhet och frid tänkte jag skriva men stannade upp och ändrar till sinnesro. Stillheten, soluppgången, fågelkvitter, påskmusik - allt det finns runtom mig men sinnesro har jag inom mig. Sinnesro är ett tillstånd. Ett tillstånd som jag lärt mig att vara rädd om, att värna från yttre påfrestningar - de jag inte har att göra med och inte kan bidra till att förändra till det bättre. En av de stora utmaningarna i min väg ut ur labyrinten medberoende... jag kan lätt minnas känslan att jag måste engagera mig, gå in i oro som jag kände runt om mig. Försöka ordna och ställa tillrätta. Som kunde bli röra-och-föra... Vanligen resultatlösa försök som skapade mer förvirring och trassligheter...

Vet inte varifrån tanken på medberoendet som en labyrint kom men i stunden känns bilden rätt... och en mer hoppfull bild än den gyttjemetafor som jag brukar kallar medberoendeträsket. I medberoendelabyrinten ser jag också Ariadnes (röda?) tråd som leder ut mot ljuset och friheten.

Hmmm... Detta blev nåt helt annat än jag tänkt skriva men det kan få stå kvar i Filosofiska rummets skrivbok. Jag kopierar också till min egen tråd.

Solen stiger, radion spelar uppståndelsemusik, livet har segrat, kaffet är gott och dagen är full av möjligheter.

Idag ställer jag in en bit pasha - som tur är har jag har ett isfat för pashan ska vara kall. Lite färska frukter till. PP fyller säkert på i chokladskålen. Påskglädje önskar jag er alla! / mt

kul med ett avtryck från dig. Fick fundera en stund över vad du ville säga... vet inte om jag hängde med.... Jag menar inte att man ska stanna i en relation för att man kan förstå missbruk eller destruktivt beteende som orsakat av tidigare trauman. Jag är bara tacksam över att min fina man:) Han har för övrigt haft mycket sorg och smärta-svärta i sitt liv men har bevarat sin goda själ trots det. Kram till dig fina du! / mt

och tack för din hälsning! Har varit in och kikat i din fina blogg. Allt gott och kram tebax:) / mt

Hej mt! Blev väldigt berörd av av det du skrev om hos Sorgsen om att din man hade en frisk kärna. Dels för att jag kände igen det, min man har också en frisk kärna. I vårat hem består de få övergrepp som begås av mitt handlande, av mitt humör. Men samtidigt blev jag störd. Varför ska man i en relation behöva ta hänsyn till varandras tillkortakommanden och barndomstrauman?

Nu blev det väldigt kort. Batterierna signalerar slut och jobbet signalerar att ; Kom in nu. Men jag hoppas du ser vart jag är på väg. Låt inte missriktad oro/kärlek som man inte kan ta kontroll över ta kontroll över din/min/vars/mans vardag.

Fia

Hej suzy!

Dr Jekyll är den personligheten som är frustrerad, sårbar och har olösta, små eller stora känslomässiga problem. Dr Jekyll brukar ofta leva sitt liv ljummet och har svårt för att ta beslut. Agerar på impulser. Triggas av att en fjäder faller till golvet....

Dr Hyde är personligheten som nyktert kan tackla motstånd, i ur och skur, oavsett hur lång tid det tar. Dr Hyde kan ofta se problem lösningar från olika synvinklar.

Personligen besöker jag inte pubar. När jag dricker, gör jag det ensam och börjar alltid med en måltid. Dr Jekyll och Mr Hyde är nog inte ett pregorativ för kvinnor.

Jag har skrivit i två trådar. Det vidare livet och där står en del om min historia.
/wolf

Hej vänner.
Härligt med en sida full av igenkännande. För några dagar sedan fick jag uppleva 2 år som ren och nykter. Det finns ingenting självklart i att jag fick uppleva den dagen. Den är i sig inget annat än ett resultat av att jag lever och lovar mig själv 24 timmar nykter. Men det var ändå en bekräftelse på att det går att vandra ifrån botten av livet till en bättre plats.
Jag tror mycket på att våga vara ärlig. Med den jag var och vägen som tar mig framåt.
Titta gärna in på min blogg http://nykterserru.wordpress.com/ om du har lust.

Kram på er.

på konvent i Stockholm. Samma värme, respekt och ödmjukhet gentemot andras erfarenheter som jag upplevt de två tidigare konvent där jag deltagit. Vi träffade fler som blivit våra bekanta och knöt nya kontakter. Underbart att mötas som människor i ett sammanhang där yrke och bostadsort blir helt oväsentligt... där är livet nära. Tacksam! / mt

till och med jag blir det ibland när jag blir för full men jag blir "bara" elak mot min man när vi bråkar så det är inte riktigt samma sak. Många kvinnor jag känner eller träffat på ute på pubar och krogar är elaka med alla möjliga och omöjliga människor. Det är mycket obehagligt för alla. Jag undrar varför kvinnor ofta blir såna? Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde.
Berätta mer om dig själv.

Kram

i konvent i Stockholm imorgon. Mullegubben är på konferens i kungliga huvudstaden sedan igår och har börjat dagen med AA-möte kl 7 - före hotellfrukosten:)
Det är fint med ett nyktert liv! / mt

vill.sluta. Fint att du har det bra, fortsätt så! Allt gott / mt

och välkommen till forum! Du får säkert fler och snabbare svar om du skriver i Förändra sitt drickande. / mt

Hej
Jag är ny här så detta kanske hamnade i fel forums tråd?

Ja okey, kan vara ett sätt att förtydliga ett *fult* beteende eftersom min själ inte blir särskilt vacker när jag blir omtöcknad av alkohol. Leendet är så långt borta när frustration, besvikelsen och sårbarheten gör sig gällande. Jag upplever, rollen av en fullblodsegoist när vinflaskan är tömd på ett par timmar.

Mitt beteendet är inte ej försvarsbart, eftersom det är Dr. Jekyll och Mr. Hyde som agerar. I berusningen blir jag elak. När jag är nykter, blir jag tystlåten men nöjd med att jag andas. Ord som stolt och lycklig finns inte i mitt ordförråd, de orden är illusioner eftersom de kan bytas ut när som helst till motsatsen.

Nackdelen med alkoholen är att jag tror att drycken ska förmildra de själsliga plågor jag upplever av att känna ett utanförskap. Jag förlorar mitt omdöme och jag blir obalanserad i kroppen. Dagen efter - så förbannar jag mig själv för att jag lockas av berusningen som inte ger den effekt som min hjärna saknar. Den sunda belöningen kan bara disciplin och vilja ge.

Hur det har påverkat mina medberoende. Jag har bara en enda människa att relatera till om nu inte katten inräknas i familj? Den påverkan är nog frustration och vanmakt över att inte ha kontroll eller slippa ha ångest för att åka från sitt jobb, för att möta en berusad kvinna i farstutrappen.
/wolf

..."Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet."...
Det förstår jag Berra. Proffs har egna klinker och tar skyhöga arvoden för att klappa en på huvet och uttrycka ett beklagande över den risiga livssituationen.

Jag har aldrig varit i ett forum, med egen *tråd*. har tendens att sticka åt alla håll och kanter. Det finns dock en röd stig i mitt liv..en stark fåra.

/wolf

Men med den rubriken känns det som om du klampar in på kyrkkaffemötet och säger varför får inte jag något kaffe.

Introduktionen i tråden är klen att överhuvudtaget kunna kommentera, däremot har jag läst dina andra tre startade trådar och där fått lite av din historia.
Så det brukar inte hjälpa att starta nya trådar hela tiden, utan man "finns" i sin tråd.
Anledningen till att ingen svarar på direkten kan vara många, man behöver beröras av innehållet, och vissa verkar ha en veckovis koll på forumet.
Så det kan få ta sin tid innan någon reflekterar.
Jag som troligen många andra här har ingen eller dålig erfarenhet av ett blandmissbruk med andra droger.

Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet.
Vi är däremot proffs av att känna hur alkoholen påverkar vårat egna och våra medberoendes liv, och där har vi mycket erfarenhet att kunna dela med sig av.

Men välkommen absolut det ska du vara, skriv igenkännade av hur du upplever nackdelarna med att dricka så brukar det hagla in med svar.

Berra

Livet lunkar på.
Allt bra dagarna fyllda med det som gör livet viktigt.
Familjen.

Kram
//A

över människan är svår att förstå. Eller närmast obegriplig - det inser jag när jag läser på forum. Medberoendets vanmakt likaså - eller ännu svårare. Alkoholens makt är ju till en del det kemiska beroendet, den kidnappade hjärnan som tar över förnuftet, den dimensionen finns ju inte hos den medberoende. Så fångade vi människor kan bli. Och så insnärjda och lurade av marknadskrafterna... såg i TV-programmet Korrespondenterna igår hur unga afrikanska kvinnor luras av reklamen att berusa sig på alkoläsk - på samma sätt som en tidigare generation kvinnor som levde utan tillgång till varken money eller rinnande vatten lurades att sluta amma med bilder av friska, rundkindade vita välfärdsbarn. När gratisproverna var slut var brösten tomma liksom börsen. Penningens makt är stor... och alkoholens. Och medberoendets vanmakt sitter djupt. Herregud vad jag flummar men det må vara mig förlåtet. / mt

Hej igen. Och tack, Eken (och alla andra) även om det var ett tag sedan. Hoppas du också fick ett gott nytt 2013...;)
Jag bytte alias här på forumet, för jag hamnade åter i en negativ trend. Nykterheten höll i sig i nästan ett år, sen hade jag bestämt mig för att "prova" att dricka socialt. Det gick ett tag, men sen så har det eskalerat, dock inte lika illa som förut, men inte heller långt ifrån. Nu är jag hursomhelst åter vid vägs ände, och Medardus får därför återuppstå. Det var ju med det här aliaset jag började sudda ut mitt falska jag, det som nu återtagit en allt större andel av mitt medvetande. Men jag ska tillbaka, det är inget snack om det.

Så vad har hänt sen sist? Jo, frun och jag gick skilda vägar. Ingen av oss har väl fått det bättre, men hon har börjat inse att jag hade rätt i allt egentligen. Jag tror dock inte att det finns någon väg tillbaka till det som var, vi är nämligen inte alls rätt för varandra utan alkoholen. Jag är dessutom väldigt besviken på all den skit jag fick ta av frun och hennes vänner i samband med uppbrottet (som att allt skulle ha varit mitt fel när hon själv var så djupt förnekande att hon aldrig ens sagt ett ord om mitt drickande, snarare vägrat inse min problematik). Det var verkligen jättetrist, och jag förstår också att det är orsaken till att jag återigen hamnat i en nedåtgående spiral. Ja, vi har väldigt mycket sår båda två, men vi kan ändå kommunicera med varandra väldigt bra vilket ju är viktigt eftersom det finns barn inblandade. Hon går förövrigt i terapi men jag ser även hur hon börjat fjärma sig från sanningen, kanske för att det är bekvämast så?

Jag har som sagt beslutat mig för att det inte går att ha några mellanting eller testperioder, utan skiten måste upphöra helt. Och det kommer den att göra också.
TACK FÖR STÖDET JAG FICK NÄR DET BEGAV SIG!! Det gjorde stor, stor skillnad.