Senaste kommentarerna i forumet

dag... med många nära och kära, middag med nyfångad och nyrökt fisk... lek och spring. Mannen talade med vänner om vad AA betyder för honom, om hur han vuxit som person... med konkreta exempel. Fick uttalad positiv respons.
Livet är bara så... härligt.

Grunnar mycket över medberoende... en långt svårare sjukdom(?) än man kan föreställa sig. Ja så är det verkligen. Ett oerhört lidande som jag känner att jag håller på att "växa ur"...

Skriver som så många gånger förr: Tacksam! / mt

vill.sluta/A att vila i oasen närhelst du vill.
Att komma fram till det definitiva valet helvitt är ett stort steg som bara du kan göra. Dit nick uttrycker ju att du har en sån önskan. Jag hoppas att du kommer dit innan du gjort alltför stora förluster. Följ gärna Micke som skriver under Alkoholist,jag? på facebook.
Allt gott till dig! / mt

Du Sorgsen och Lelas är några av änglarna här på forumet när det ekar i korridorerna.
Även andra kämpar skall icke förglömmas, Fenix , FriaFia etc.

Här är en bra oas att tanka energi på...........
Tyvärr blir det inte helvitt men inte som förr kanske ..........
Nu kom det en massa svammel, grilla snart.
Ville bara säga tack!!!
/A

Du är inte ensam, likheterna dig och mig imellan är slående lika.
Jag tror på dig och vet att du besitter kraften att fixa detta.
Jag läser det mesta men håller mig ifrån min halvt raderade tråd.
Känner att du kan behöva en klapp på axeln samt en hjälpande hand upp ur "gropen".
Du fixar detta grabben..........

/A

Tycker även jag Fenix att det är modigt och bra att du skriver som känner o är. Det är därför
vi alla är här för, att hjälpa o lyfta fram. Här förstår vi alla varann. Jag har inte många nyktra
dagar bakom mig och nu även ledigt då alla verkar prata om inget annat än grillat o alkohol.
Fenix, välj att stiga upp imorgon fri från ångest o bakis! Vi kan!

som första dag på ditt nya liv. Imorron är så lätt att flytta fram.

Jag vill att du ska veta Fenix, och Fia och ni andra också för den delen, att jag vet hur det känns. Bara det kan vara skönt, att nån verkligen förstår. "It takes one to know one". Bara den som verkligen varit med om samma sak kan till fullo förstå hur det är. Så är det väl med allt. Vi vet att det är "inte bara att sluta".
Men det går.

för feedback på morgonkvisten! I går fick jag hem en bok jag beställt som heter Hopp, en handbok för nynyktra. Alltid stimulerande att läsa om de som lyckats, i det här fallet en man som varit nykter typ 15 år. Idag slits jag hela tiden mellan om det är idag det ska ske, eller kanske vänta tills i morgon? Känner någon igen resonemanget? Suck! Ska bli en riktig lång arbetshelg, så det kanske är ett utmärkt tillfälle då jag kan ägna mig åt praktiska saker i stället för att dricka.
Och Fia, ta det inte så hårt med 20-lapparna. Det gör nog varken till eller från för den kvinnans alkoholistkarriär. För din del tycker jag snarare det tyder på att du är en människa som vill vara hygglig. Förmodligen är det som med de flesta alkoholister, att vi ofta är rätt snälla människor. Såvida inte vårt förråd av alkohol är hotat eller så:-)
Fenix

Käre Fenix! Får jag skriva så? Skitsamma, nu är det sagt. Du ska inte skämmas över att du faller dit. Vi har alla gjort exakt det samma. Stark är du som vågar skriva om eländet. De gånger jag har trillat så har jag inte vågat skriva på forum, men det är ju då forum behövs. Jag tycker att du är en stark man, trots eller kanske på grund av dina tillkortkommanden. Mat, sex, godis...allt som kan ersätta nummer ETT alkoholen. Jag har inte samma beteende utan jag är råalkis. Längtar aldrig efter gotter eller annat, men jag känner igen känslan. Jag vet att vinet skadar mig, relationer, arbete, men jag dricker det ändå. Nu har jag ju varit vit en månad, men det är antabus och det nya jobbets förtjänst. Hade jag inte haft detta påtryckningsmedel så hade jag fallit för länge sen. Kanske är det så för vissa av oss att vi måste verkligen falla totalt innan vi kan klättra upp igen. Jag vet inte om jag har rätt? Men var går din bristningspunkt? Själv lyckades jag ju supa bort ett jobb, för mig blev det en ögonöppnare. Så mitt råd är att du letar efter din gräns. Jobb? Familj? Status? Vad är du redo att offra? Nu kanske du tycker jag låter tuff. Långt därifrån.

Idag får du en riktigt stor kram. Du är bra Fenix! Fatta det!!! Fia

dej innan jag börjar jobba idag. Ditt inlägg talade så till mej, det var så JAG för ett år sen. Så nere var jag också men jag kunde/ville inte uttrycka det. Hade nästan gett upp. Jaghade också ont i levertrakten och var jätterädd men mina leverprov nu är perfekta. Därför brukar jag säga mej själv att kroppen förlåtit mej. Kroppen har en underbar förmåga att återhämta sej. För själen tar det längre tid, jar har så svårt att "acceptera det jag inte kan ändra", dvs att jag slösat bort så mycket tid av mitt liv på alkoholen.
Ta steget nu Fenix. Du verkar ha nått botten och då finns det bara en väg-upp. Det går, tro mej. Första tiden är jobbig men när man kommit igång blir man lite hög på hur duktig man är:)

jag blir så lyft att du skriver till mig!! Jag KAN också sluta, vet ju det och som du skriver är det no Holknekt som gäller. Jag kan inte dricka utan ett olyckligt slut, jag vet ju det.
Jättekram, jag är så under isen nu, men samtidigt nära att ta steget, nu är det nog. Nej, har haft så svårt för en dag i taget, så visst är det så, nu är det nog!
Tack för responsen!!!!
Fenix

...nu börjar detta forum dra sina sista andetag. Det är sorgligt att det stängdes, särskilt när jag läste Magnus kommentar. Varför stänga ner det "gamla" under omorganisation? För mig fullständigt onödigt!
Jag hoppas innerligt de som behöver hittat andra vägar.

Tack för omtanken, jag mår helt ok ikväll också.
Dina berättelser och återblickar ger mig hopp. Jag känner mycket är på rätt väg nu men vi är långt ifrån öppna samtal om det som varit. Vi har fullt upp med hitta kanalerna för vanliga samtal om dagliga saker.

En dag hoppas jag kunna skriva/känna befrielsen du kände ikväll.

Tar emot din kram och ger en likadan tillbaka

här på forumet nu. Sorgligt och synd...

Undrar hur Framtidsdrömmar, flygcert, Stjärnstoff och Sorgsen har det...

Jag sitter i en vacker, stilla vårkväll, kastanjens blad håller på att spricka ut och jag tror mig se små embryon till knoppar. Den här tiden förra året var det hög aktivitet på forumet och i Filosofiska rummet - tänk så livet har förändrats för många av oss sen dess. Mitt och vårt liv är bra, kanske bättre än nånsin. Även om vardagens vedermödor finns är livet lugnt och gott.

När jag läste Fenix nödrop idag blev jag smärtsamt påmind om mannens berättelse om kvällen som föregick natten jag lämnade ... I ett senare skede frågade jag hur han tänkte då... jag for bort på en sammankomst och bad att/frågade om han skulle vara nykter när jag kom hem - och han lovade. (Ja herregud vad jag förstod lite då) Full som ett ägg låg han i badkaret när jag kom efter ett par timmar. Direkt när jag for hade han börjat dricka och tyckte det var skönt att få ägna sig åt flaskan ifred... Det var sista gången på det sättet...

Det gör ont ännu att tänka på det... jag inser att det var helt nödvändigt att jag gick - och då trodde jag inte att jag nånsin skulle flytta tillbaka.

Jag berättade för honom allt detta ikväll - om Fenix nödrop och min flashback. Ja, sade han, så går det, så blir det... Det är så befriande att vi kan tala om sånt med varandra numera.

Nu blir det kvällssallad.

Allt gott till er som eventuellt läser. Varma kramar till den som behöver. Ta hand om er, lev väl! / mt

det kunde varit jag som skrev det där, för ett år sen. Precis så illa var det med mej också. Jag hade nästan gett upp faktiskt. men nånstans ifrån fick jag ändå kraften att ta tag i det och det lyckades. Du kan också. Hur du ska göra vet jag inte. Jag gjorde det på egen hand i somras. Började med LCHF och fick fullt upp med den livsstilen. Mitt AA heter väl LCHF kanske. Jag kom till en gräns där jag insåg att jag super ihjäl mej och det går inte, jag har tre små barnbarn inte minst, som behöver mej. Man kan säga att jag valde livet där och då, efter några allvarliga incidenter. Min man började bli verkligt trött på mej också efter att jag varit berusad när jag varit barnvakt. Skamligt? Ja.

Därför vet jag också att jag inte behöver ta en dag i taget eller fundera på om jag kan dricka nån gång igen. Det kan jag inte. Nu är det nog. Jag tänker inte göra en Holknekt om några år. No way.

Nu vet jag ju inte hur detta skulle hjälpa dej men jag vill bara förmedla det att jag var precis så i botten som du beskriver dej. Precis. En loser. Och nu lever jag ett fantastiskt rikt liv. Så jag kanske vill säga att du KAN, du kan välja att lägga av nu. Det går. Hör gärna av dej på min FB.
Santo

Tack Adde, Pontus, Fyllefia, Jörgen, santorini, A-M-G med flera! Kan nog säga att just i kväll, liksom många andra kvällar och dagar, insåg jag på verkligt allvar att jag är mkt illa ute, jag är superalkis och jag håller fortfarande på att förneka hur illa det är. Jag håller upp en slags fasad att jag minsann klarar jobbet, har körkort, hus osv. Men t ex idag, så tog jag mig till jobbet i dåligt skick, mådde skit, drog i mig en 6-pack folköl runt midnatt efter ett besök på Pizzerian och några starköl tidigare på kvällen. Alltså jag började nästan nog gråta ikväll när jag inser hur hemskt det faktiskt är, jag har verkligen ingen koll på livet längre. Missbrukaren i mig har nästan helt tagit över, och mitt Jag är en liten spillra som skriker SLUTA helt tiden inom mig men med allt tunnare röst. Det är riktigt hemskt, har varit så de senaste månaderna, jag verkar tro någonstans att jag har kontroll. Förnekelsen är så gräslig. Hade jag sett mig själv utifrån hade jag förmodligen sagt att den där Fenix är riktigt illa ute, en looser. Och jag vet allt detta, men Missbrukaren vinner hela tiden. Har ont i levern och fortsätter ändå mitt smygdrickande på kvällarna. Insåg i kväll att jag isolerar mig allt mer, nu börjar jag tom tycka att det är jobbigt att min fru är hemma på kvällen så jag inte kan dricka. Har ingen ro att göra saker jag vill göra, hittar på ursäkter för att komma iväg. Men det är ju så hemskt, vill bara få vara ensam och dricka, ensam med burkarna. Tack vare min fru och barn så finns ett socialt umgänge, men de vet ju inte alls hur mkt jag dricker vid sidan om. Börjar tom tröttna på dem. Sitter här och skriver detta och har förstås skaffat hem några starköl. Dricker dem fast jag vet att jag i morgon igen kommer att må jätteskit och hata mig själv och allt. Hade det varit ngn logik skulle jag ju må bra och känna mig lugn åtminstone en stund när jag dricker, men så är det inte. Detta vansinne måste få ett slut. Jag är en total missbrukare, som Craig skriver i sin bok. De gånger jag lyckas hålla upp börjar jag äta godis, missbrukar sex, äter för mkt och fel mat och så vidare. Ska inte säga att självmordstankar känns på riktigt, men att jag tänker i sådana banor ibland är ju förfärligt.
Skönt att skriva av sig någonstans, vet bara att det här måste få ett slut innan jag förstör mig själv helt såväl psykiskt som fysiskt.
God Natt,
Fenix

PS Slängde i alla fall mitt favoritölglas i soporna, så den räknar jag mig till godo! DS

Go dag hur är läget med dig ?

men mannen och morgonkaffet, i sängen. Talade om AA och Al-anon, om att dela och om den resa vi är på - var och en för sig och tillsammans. Jag läste lite i "Bli fri från ditt medberoende" och berättade om när jag köpte den i sept 2010 - ett av mina tidiga viktiga steg... Jag förstod inte mycket av den då.

Idag kunde jag dela många svåra saker med mannen
- en bild av en önskan, riktad till mamma, när jag var i 12-årsåldern; en scen liknande "Nu vill jag berätta..." på nyår 2010... En möjlighet till förändring som inte blev...
- hur min far talade... som till en vuxen... förmedlande oerhört dubbla bilder - till ett barn!
- en inre process "att stå upp för mig själv" den senaste månaden - ska förverkligas på måndag. Det viktigaste är inte resultatet utan framställningen:)
- att jag kunnat stå emot en pockande inbjudan till en gemenskap dit jag inte vill binda mig
- min kritiska hållning till all möjlig professionell verksamhet el snarare dess utövare...
- om att förlåta - svårast sig själv (berörd och inspirerad av det Lelas skrev häromdagen om Mr p och önskan om att kärlek ska spilla över.... ) Minns Björn Ogeus... en av de bästa föreläsningar jag hört!

Det mesta av "klarheten" har möjliggjorts genom att det råder "en gynnsam vind" och att jag haft utrymme att reflektera... Tack Mullegubben för att vårt liv är sådant nu att vi kan dela också det mest personliga och privata... det som ligger djupast nerpackat i stuvfacken...

En väg för mig att fejsa demonen kunde vara att måla (som jag inte kan) och skriva texter till bilderna. Men det måste väl gå att få till bilder på nåt sätt...när det gäller livet...

I Bli fri... fanns en väldigt fin berättelse om AA/Al-anon som att resa med båt... Om att välja lyxkryssaren eller den osynliga båten med de osynliga årorna som växer fram - kommer till synes under färden...

En viktig morgon, ett viktigt samtal i mitt och vårt liv.

är lite sorgset men mycket nära och bra. Vi vet inte ens var sorgsenheten har sina rötter men vi delar känslor med varandra - kanske som aldrig förr. Känslor, drömmar - både nattliga drömmar och framtidsdrömmar - är gemensamma.

Mår bra i min kropp - min sämsta-kondition-någonsin är ett minne blott. Vikten är snart där den ska vara (fem kilo för mycket är borta), konditionen tillät obehindrat en mer än milslång promenix i solen igår och kläderna sitter löst på kroppen.
Skönt! / mt

Du är en rolig kille Fenix! Jag ska härma dig och dumpa mitt favorit vinglas idag. Känns lite sorgligt då det är ett gammalt glas som jag kommer från min mamma. Det sista i en hel samling. Men jag ska inte använda det mer. Att dricka vatten ur det går inte. Känns som att vanhelga. Men att slänga det känns rätt. Höra klirret när det krossas. En värdig död för en gammal trotjänare.

Min hjärna vill också två saker. Igår var jag så nära, så nära att falla dit. Insåg att det var helg idag och att jag slarvat (undermedvetet?) med antabusen. Lång promenad hem från jobbet och hela tiden dessa tokiga tankar på vin. Men jag lyckades bita ihop. Passera systembolaget. Fort, fort upp i lägenheten och ta en tablett. Som jag genast ville kräkas upp. Som tur är så kan jag inte stoppa fingrar i halsen och spy så där stod jag. Antabus i magen och ett riktigt vinsug. Blev inte lugn förrän bolaget hade stängt. Idag känns det bättre. Vad konstig jag är.

Kram Fia

Skickar dig en varm och stor kram tillbaka ❤️.

Första maj än förra året... en helt annorlunda Valborgsmässoafton... alla människor + några nya, alla tillbehör, alla de vanliga ritualerna... ändå helt annorlunda. Så helt annorlunda.

En helt annorlunda Första-maj-morgon än nånsin...

Ett andra av (lite mer än) två avgörande år har gått...

Hej Fenix, det du beskriver upplever alla tror jag med missbrukarhjärna. Jag känner av mina två personligheter väldigt starkt.

När missbrukarJörgen börjar ta plats gäller det att ta sig till ett AA möte omgående, han tystnar då ganska snart och det nyktra välmående jaget tar över.

Detta fenomén finns beskrivet på ett mycket bra sätt i boken Jaget&missbrukaren av Craig Necken, mycket lättläst och fruktansvärt intressant bok för oss med missbruksproblematik.

Där beskrivs vår hjärna som kidnappad vilket jag tror vi alla skriver under på att så är fallet när vi sätter igång att kröka,(droga) snacka om Dr.Jekyll& Mr. Hyde.

Köp den och läs den, när dom innre förhandlingarna drar igång brukar jag läsa den igen så att den riktige Jörgen segrar och förblir nykter.

Ha en bra Afton alla ni likasinnade vänner

Hälsningar Jörgen Nykter Alkoholist :-)

Hej Fenix! Har följt din tråd i många år o vet att du kan sluta dricka. Har du någongång tagit hjälp för din beroendeproblematik? Tror du hade haft stor hjälp av det! Kram på dig .

...här är som att stega in i ett kök där det doftar nybakat.
Du får det så ombonat och varmt runt dina ord.
Bestämd och rak med eftertänksamhet och omtänksamhet.
Djupa, lugna, regelbundna andetag utan eller med ord sprider du.

Skriver hos dig som hos Lelas. Du och mg är mina ledstjärnor!
Tacksam du delar

Hej! :)

I mulleholken sover ni säkert redan. Gubben min sover redan. Nu skall jag göra det samma.

Godnattkram!
/H.

PS. Ja, Mie.

känslan vid 12 månader som många vittnar om låter det som. Ja, hjärnspöken är verkligen vad det handlar om. Tänkte i dag på hur konstigt det är att samma hjärna vill två saker, den ena göra det bästa för individen Fenix, det andra bara festa på. Lär inte vara så konstigt, kemiska processer som är motstridiga. Men med droger går det så långt att den processen för oss tar över mer och mer och till slut är den "riktiga" människan nästan chanslös. Dock är det så, att den riktiga människan alltid kan vinna under rätt förutsättningar. Just nu vill den riktiga Fenix inte alls ha alkohol, men däremot dyker tankar på godis upp. Än så länge lyckas jag hålla det mesta av dessa tankar i schack.
Lite svamligt, men jag tror jag ska skriva här rätt ofta för att få koll på hur det går för den riktige Fenix.
Fenix