Senaste kommentarerna i forumet

Så glad jag blir! Det är inte jag som tipsat, jag visste inte att boken finns men jag känner väl till Majken J. Läste lite på nätet och hon har gått igenom en stor tragedi - det kände jag inte till. Ska läsa den och så ska jag beställa Olle Carlssons ny bok 12 steg för hopplösa. Jag blir alltmer övertygad att 12-stegs-hållningen, eller 12-stegs-vägen/stegen (nu är jag lite ord-skapare) har mycket att ge de flesta av oss. Kram och ha det bäst! / A

Läste just ut en bok som jag tänkte kanske skulle passa dig, eller rättare sagt, jag vill tipsa någon om den och du var den jag kom att tänka på som kanske skulle uppskatta den. Vet inte varifrån jag fått tips om den, men det var i samband med böcker som på något sätt berör alkohol (hoppas nu inte det är DU som tipsat om den i något sammanhang ;-)

Nå, boken heter Bottenglädjen - En bok om Majken Johansson. Majken var en poet som levde 1930-1993, hon var frälsningssoldat och alkoholist. Boken är skriven av hennes vän Karin Hartman.

Lånade den samtidigt som Markus Birros Flyktsoda och Benny Haags bok. Är så glad att jag kommit igång med läsandet igen!!!!!!

39 när jag födde min son.
Nu har han kommit in på högskola för speldesign,tvåårig o söker studentbostad.
Vi som varit så tajta i 24 år HUR ska jag klara ensamlivet när han inte bor här längre.
O vara nykter?
Hoppas allt är bra med Victoria o lycka till med allt

Så trevligt att du tittar in här - du är också på väg in i "det vidare livet", jag känner så starkt hur du växer in i (tillbaka till) en stark och stolt hållning som nykter. Det gör mig så glad och varm i hjärtat!
Visst är det sorgligt med alla nya men hoppfullt också! Sorgligt med alla som lider i missbruk och medberoende - hoppfullt varje gång någon gör en ansats att göra sig fri. Det är fint att få vara med och hjälpas åt och vara viktiga för varandra - så här anonymt men mycket nära. Varm systerkram, hoppas din resa blir fantastisk! / A

Och lämnar en systerkram. Det är så rofyllt på något vis att läsa dina rader. Jag vill göra det oftare men min rutin har varit den att till den här och anhörigtråden kommer jag när de andra trådarna "tagit slut" och de gör de ju inte riktigt längre. Visst är det sorgligt att det kommer så mycket nya människor hit?

Bra såklart med lite nya infallsvinklar och att vi kan hjälpas åt mot tillfrisknandet, men jag blir lite ledsen över att vi är så många och att vi är så lika. Det gäller även de som kommer hit i egenskap av närstående till en drinkare - deras rop på hjälp, deras förtvivlan och tankegångar är så lika. Det känns lite frustrerande. Ungefär som bekanten som åkte för att arbeta som lärare på ett indiskt barnhem men kom hem snabbt igen - det fanns så många barn och så lite hjälp så hon klarade inte av att hjälpa ens dem hon kunde nå, det fanns hela tiden andra barn som inte kunde hjälpas.

Kom på att jag har en sundare hållning till mitt eget sovande. Fortfarande kan jag vakna på natten och koka té eller bara sitta och hänga en stund, ibland tills det blir morgon - så har min sömn varit hela livet. Det som hänt nu är att jag är medveten om att jag är trött och har ro att somna tidigt. Flera gånger den senaste tiden har jag somnat vid 21 och sovit till morgonen. Otroligt skönt - sover långsamt bort åratals pålagrad sömnbrist.
Olika insikter ramlar in - en del goda saker har långsamt blivit så naturliga att jag inte märkt hur det händer. Igår e.m, eller eg redan från morgonen, var vi båda sega & lite låga. När jag var hem och vände mellan jobbet och ett möte kunde jag helt ärligt konstatera att det låg en viss charm i det... vi struntade i middag och åt lite vad som fanns. Ganska obegripligt men skönt. Det sköna ligger i öppenheten och att "låta vara". Kanske det här hör till allt det som kunde kallas "tillfrisknande". Oberoende vad det är och vad det heter - det är gott och gör gott.
Längtar till kvällen, det blir en lång dag idag också. Igår var jag och klargjorde gången i min deltidspensionsansökan - inte helt okomplicerat. Ska forska vidare idag. / mt

Hej.
Jag känner igen din situation, jag har också hållit mig på mattan bara för att jag inte vill förlora min familj, det som händer när dom inte är hemma är riktigt dåligt.
Jag har ibland också tänkt att "va fan det drabbar bara mig" men det gör ju inte det.
I mitt fall så har det varit så att jag har ringt samtal som jag ångrar, sagt saker som jag ångrar och sedan försökt hitta en bra förklaring som bara är en massa lögner.
Om du verkligen känner att du kan kontrollera detta så föreslår jag att du sätter en slutgiltig gräns för dig själv så som att aldrig mer än,,, och så vad du tycker är ok och som du vet att du kan hantera.
Varje gång du inte kan göra detta måste det ha en konsekvens som att du inte dricker någonting på ett tag framöver.
Min erfarenhet är att det tar ca 6 veckor innan man är helt återställd från alkohol om man tagit sig en rejäl fylla, det är inte bara det att man känner att man inte är bakis längre utan att själen har läkt också.
Man gör ju så mycket annat som skadar sin omgivning förutom att man är berusad.
Ta gärna de 6 veckorna och ge dig själv en chans,, om du har svårt med att klara av det så kanske du ska ta mer hjälp, de 6 veckorna kommer att få dig att se på saker ur ett annat perspektiv.

Jag tor på dig och hoppas du får det liv som du vill ha.:)

klockslaget nästan på sekundnivå ramlade jag handlöst i en grop. Igen. Det måste vara ca 2 månader sen sist. Det handlade om fiske, grannen och kaffe i en situation som vi båda ... hmmm.... ogillar. Kanske ser lite ner på (usch, inte fint att se ner på). Mannen tackade nej men funderade över att det inte var alldeles enkelt - förstår jag till fullo. Att situationen kanske har sin poäng ändå... Det resulterade i ett helt oförutsett fritt fall för min del och han tappade fattningen. Inom en timme var vi tillbaka i lugnet och närheten - ett fall som förde närmare och framåt. Jag kan se en del förklarande kopplingar som gör att jag förstår min reaktion.

Helgen var fylld av födelsedagskalasande och barnbarn. Trevligt och lite tröttande. När jag lagade middag blev det klart för mig att det numera är så självklart för mig att vara nykter. Att vi är nyktra. Jag inser också att vissa inbjudningar till middagar uteblir - det är inte så naturligt för att alla att umgås när någon är nykter. Men det vet jag ju.

I samband med rödvinet på torsdagkväll åhörde jag igen samtalet om att "ta en torr månad" - som skjuts upp för att det är så mycket evenemang så "just nu passar det inte". Och kommentarerna "med med dig är det ju ingen fara...". Jag säger ingenting, jo jag hänvisade till lite statistik om den ökade och oroande alkoholkonsumtionen. I just de där samtalen var jag en aktiv deltagare för bara något år sen. Jag inser när jag är mitt i konferenssammanhanget vilken otroligt stark utmaning det är att hålla sig nykter i ett sånt sammanhang om det suger... Stolt och glad över dem i min närhet som gör det valet. / mt

här i den lila-rosa mulleholken med de gula inslagen. Jag var på seminarium torsdag-fredag, mannen valde att gå på "x-tra" AA-möte. Före middagen blev jag bjuden på ett glas rött som blev knappt ett halvt, det var inte gott faktiskt. Till maten lite vitt, bättre, men jag dricker lika gärna eller hellre 100% Blåbär och vitt Natureo.
Livet är nästan ofattbart lugnt och gott. Ett annat liv. Jag har återfått lusten att göra vardagliga saker. Vi talar mycket om alkohol - oftast på mannens initiativ, han berättade häromdagen hur han tänker och förhåller sig till nollöl och alkoholfritt vin. Det är säkert ett omöjligt alternativ för många men för oss är det perfekt som vi har det nu. Vi har allt vårt "mys" kvar och trivs med det. Nollöl, Natureo, äppelmuster, Amé, Blåbär... även andra alkoholfria viner har vi prövat och funnit alldeles ok. Det är så skönt att få dela hans tankar. Idag födelsedag i familjen, solsken och höstklar luft. Jag städar och bakar bullar. Lördagslycka!

Åh vad jag önskar att alla ni som kämpar - mot alkholspöken och i medberoende - hittar sin väg till ett värdigt, nyktert liv!
Släpp inte taget om din dröm, håll fast vid det du vill, sök stöd och hjälp... Det finns hopp! / mt

ÄR krävande oavsett ålder :-))
Tack för uppdateringen och glöm inte dig själv ♥

att höra av dig viktoria♥! Lilla R, drakbarnet, måste vara 2½ månad nu? Förstår att en sån liten kan vända upp och ner på det mesta i tillvaron. Du finns ofta i mina tankar. Vi är på väg norrut i oktober, ska bevista en konsert med BAO och Gunnar Idenstam i Piteå. En resa jag ser mycket fram emot, vi ska köra och bara vara ostörda med varandra flera dygn. Jag berättar för mullegubben att du "återvänt" till forumvärlden - varmaste hälsningar från oss båda! / mtA

Hej vänner, glömda är ni inte...aldrig! Jag har för en stund klivit utanför min babybubbla och bestämde mig för att logga in. En hel del nya systrar och bröder på beroendesidan verkar det vara, såg att fina Måne och Fenix också är här vilket glädjer mig (förstå mig rätt). Jag har inte läst ikapp i trådarna där som jag brukar, behöver det inte nu, och får inte känslan av att behövas där heller. Är för långt ifrån - det blir inte trovärdigt eller nära, enda sättet att beskrivadet just nu.
Tankar på att dricka slår mig fortfarande då och då. Men jag försöker vara tillåtande och låta dem få finnas. Ung som: jaha, du är här nu igen. Därefter tvingar jag mig att tänka hela scenariot till the bitter end - från första glasen till fylla till pinsamheter, bakfylla, ångest osv. Där lämnar tanken på möjligheten att...Maken håller sig till någon drink eller ett par öl ett par ggr i månaden. Inte något att larma om enl andra, men jag tål det inte, och kommer nog aldrig att vara tillfreds med det mer.
Annars är jag på väg tillbaka till livet efter veckor av amningsstrul och alldeles för lite sömn för en 38-åring. Hon är fin men krävande, lilla R. Kramar, en särskild till dig Mt/A♥

numera oftast med mannens sällskap. Många vardagsrutiner som jag (särskilt jag) aktivt jobbade på att förändra under vita-knogar-tiden har lagt sig tillrätta och hittat nya former nu. Former jag trivs med.
Kollar min ramsa på skoj när jag plötsligt kommer ihåg den... 24+53+15+173+60+179(---)+130 igår. En lång tid: 6.12.2010-8.9.2012. Det är min resa. Han är således på dag 70 idag eftersom han räknar från sin "omvändelse" 1 juli.

Vi dricker numera alkoholfria drycker av olika slag och hittills fungerar det helt fantastiskt bra. För honom betyder det jättemycket, säger han, att kunna dricka nollöl och även alkoholfritt vin till maten eller vid andra tillfällen. Han upplever inget sug och inga svårigheter "ens att se GT:n" i butiken. I början kände jag obehag av att se en ölburk men det har avtagit. Vi har pratat mycket om det och om alkohol överhuvudtaget. Jag håller på att återerövra en del vardagsgörande som jag tappat bort under de senaste kanske 7 åren. Först pga missbruk-medberoende och de senaste två åren har jag ägnat mycket engagemang åt att läsa och skriva här. Det senare har varit värt all tid!!! / mt

Hej igen har inte hunnit läsa allt du skrivit,
Om din väg men kommer sinom tid göra det!

Ville främst säga hej och ge dig en "kram"
Så glad att du och din man är så starka och kommit så långt!

mig alltid när jag behöver det som bäst Pia! Tusen tack, slirar just nu men känner ändå att jag är på väg att sätta segel för stadig kurs igen. Såg Jonas Indes program i kväll och den serien bådar mycket gott. Inte kamp varje morgon, utan kapitulation, jag ger upp, ingen kamp alls, han verkar tända ett ljus på morgonen och lova sig själv att vad faan som än händer just i dag, så ska jag inte dricka eller droga. Har hållit i två år och för kompisen sju år. Men tiden är inte det viktiga, utan att ge upp kampen mot lockelsen att dricka, varje dag. Löftet heter serien, och jag vill inget hellre just nu än att ge detta enkla löfte varje dag. Höll i åtta månader, men så började tankar om prova och så i juli och så sitter jag i skiten igen. Inte så lätt att sluta som jag tänkte. Och det är ju sjukdom vi pratar. Så back to basic, tända ett litet ljus när man vaknar och ha en allvarlig stund med att lova sig själv att just i dag, just i dag ska jag inte dricka vad faan som händer. Vad som händer när det blir bröllop, semester, jul, påsk och så är inget att tänka på. Bara just i dag ska jag inte. Faan vad bra!
Tusen krama till dig Pia och jag följer dig lite på FB och din vedermödor men också många ljusglimtar med djuren och naturen.
/Fenix

jag blir alldeles varm i hjärtat av att höra av dig. Det är en lite märklig känsla att "se" alla nya här och stor trygghet att det finns de som varit med länge, som jag "känner".

Mitt liv är så bra nu som kanske aldrig förr. Ibland fylls jag av sorg över tid som gått, möjligheter som inte blev... Men det är ganska kortvarigt - mest fokuserar jag på att vara i nuet och tänka framåt, ta vara på de möjligheter som finns. Jag har dagar när jag kan känna sorg som jag inte vet var den hör hemma, vad den handlar om, var den har sina rötter. Då kan jag känna böstet fyllt av gråt som spränger i halsen - men den är långt ifrån att frigöras. Jag tror att det är en mycket gammal och inkapslad sorg... Allt detta kan jag förbehållslöst dela nu - även när jag inte vet vad som kommer att visa sig om jag lyckas glänta på locket.

Men mest är jag lugn och stillsamt lycklig. / mt

Fint att se dig här och på banan igen Fenix! O kan jag så kan du! Glöm inte att vara snäll mot dig själv bara.

Tusen kramar

Hej alla kära människor här.

Jag känner så väl igen mig i forumskrivande och i era tankar. När jag hittade hit så skrev o skrev o skrev jag. Den resan man gör när man slutar dricka och ändrar på sin livstil är så spännande, skrämmande och kreativ att man behöver bolla, skriva av sig, få feedback, läsa andras berättelser och få tips och råd. Ibland blev man missförstådd, ibland blev man ställd och sårad, ibland grät man över andras öde, oftast kändes det som en gåva att få skriva, dela och diskutera. Och inte minst lära känna så många kloka och ömsinta människor.

Så småningom så lever man mer och mer i det nyktra livet, det blir en vana och behovet av forumet minskar. På gott och ont. För alla må-bra saker försvinner lätt i vardagens rutiner och jag ska ärligt säga att jag inte mår så bra idag som jag gjorde ett tag. Sinnesfrid är en färskvara och måste hela tiden uppdateras, så sant som det är sagt. Nykterheten är inget problem längre och hur som haver så hur illa saker än är nu så är de 1000 ggr bättre än när jag drack.

Min akilleshäl är fortfarande mina barn, och för deras skull, min egen skull och för makens skull ska jag läsa in mig, ta till mig och praktisera alla de tankar jag använde mig av förr. Sinnesrobön, tacksamhet, livskraften-energin som är större än allt, bolla över problemet till den det tillhör (svag punkt där jag har ständiga återfall... )

Tack för att ni finns, tack för att din tråd är här mulletant med alla kloka ord.

Kramar Pia

Fint att höra av dig och att du har det bra! Katt är nödvändigt!

Man kan förstås ha olika aktivitetsnivåer här på F, Lelas kände också igen sig i min beskrivning av ett minskat behov av att skriva (ifall du inte läst det). Jag kan va´ personlig tillbaka - har tänkt ibland att du tar ett stort ansvar för andra, det har jag känt och gjort periodvis och kämpat för att lämna. Det hör väl till medberoendeköret tänker jag... Nu gör jag korta minnesanteckningar om mitt liv, sammanfattar här. Läser fortfarande ofta men tillåter mig att överlämna ansvaret för andras liv till dem själva och andra forumvänner:) "Så enkelt så självklart" kan man säga - men jävligt svårt för en invand medberoende:))

Vårt liv är osannolikt bra nu. Igår var vi tillsammans och fikade till den vän dit jag for med min det-nödvändigaste-packning den 6.12.2010. Igår tog jag hem mitt täcke som var kvar där och vi skrattade tillsammans - fast vi alla vet vilken förfärlig dag det var då.

Vi dricker allt möjligt alkoholfritt till mat och samvaro - lever "som förr" men utan alla biverkningar och med stor frihet. Mannen går på AA och säger att han har en inre ro som han kanske aldrig känt förr. Han har ett bra nätverk, har berättat öppet åt många... Även jag har en inre ro som kanske aldrig förr. Det stärker mitt fokus på det nya livet som deltidspensionär. Planerna är ganska klara nu.

Nu jobbet, kram till dig. Spännande med nytt jobb - och ongarna ska väl småningom till en ny skola?
Allt gott till er alla - katten inkluderad! / mtA

Har slappat lite med min forumläsning eftersom jag varit på en ö med usla kontakter och bara min mobil. Men jag läser ikapp...blir glad av att du mår bra. Har som du också börjat tänka på att trappa ner aktivitet på forum. Av andra anledningar...men ändå inbillar jag mig att vi känner lite lika; Att släppa ngt som gett en så mycket? Är det rätt?

Nu tycker jag ngt helt personligt; Släpp den där ekonomi/alla-ska-klara-sig-själv tanken. Pension och nykter mullegubbe nu!!! Njut idag. Imorgon kan det vara försent. Då talar jag inte om mulles eventuella återfall...utan om livet i allmänhet. Kram på dig mt/R

Hej, känner så väl igen mig i dina tankar & funderingar själv har jag gått igenom det du beskriver rätt hårt i en tvåårsperiod och varit nykter i stort sett hela vägen med undantag för ett par återfall.
Sökte mycket fakta, anledningar, orsaker varför har jag hamnat i detta helvete med A, dessa funderingar har jag backat succesivt med under dessa år, och faktiskt börjat acceptera fakta att jag är beroende av alkohol.
Jag har genomgått två behandlingar för att komma till insikt att jag är sjuk i detta beroende, förnekat och letat orsaker in i döden nästan, till mitt destruktiva förhållande till A
När jag vaknade imorse sa jag till min fru att det känns fortfarande overkligt det som A har ställt till med i vårt liv senaste åren, det går en period man blir fort stark igen, och då tror jag att man med automatik glömmer det som varit eländigt, kanske är vi konstruerade på detta vis för att överleva, men med vår sjukdom krävs att vi håller helvetesdagarna vid liv i sinnet antingen här eller genom AA i lagom dos.
Efter hand vi håller oss nyktra så närmar vi oss stabiliseringsfasen och våra genomförda förändringar blir till vanor och dessa ingår efter hand i vårt handlingsmönster & livsstil.

Har varit bra & nykter. Inget sug efter A. Skönt.
Hoppas ni haft det bra !

till er alla! / mt

jag önskar, hoppas och tror att du har det gott i ditt liv!
Kramar / mtA

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla