Senaste kommentarerna i forumet

är den som KAN förlåta och blicka framåt och gå vidare tillsammans med de "okloka".

DU ! ! ! Är den personen Fenix.
Tack /A

A för din ursäkt. Nu glömmer vi den här skiten och tuffar vidare i livet. Inget att gräva ned sig i och älta.
Till Lillablå, lycka till med dina odlingar. Sätt gärna lite blommor också, och när de blommar så ger du några till dig själv från mig!
Jag ska hålla utkik på vagnen. Jag utgår från att du är klädd i blått!
Kram tillbaks,
Fenix

Jotack du mensan serru...
Det är rätt ok!
Har slutat med antidepp, mycket konstiga utsättningssymptom, och så begravde vi mormor i måndags, en tung dag... Men ANNARS är det bara fint!! Längtar efter våren så att jag kan njuta av min första vår/sommar med odlingslott! Här ska odlas!
Och snart kommer älsklingen hem, min sambo, min kärlek! =)

Hoppas armen rättar till sig fort! Ta det lite lugnt i början, så du inte överanstränger dig...
Ses på vagnen någon gång?! Även om vi inte vet om det!! =)
Kram du fina Fenix!!!
/k

borta nu. Har eller kan inte förklara hur ledsen jag är.
Ber om ursäkt.
/A

till dig med Mulletant och förstås till din gubbe också.
Fenix

Tack för dina inlägg i en annan tråd. Jag understöder helt det du skriver om brustet förtroende och att sånt förstör tilliten på forumet. Väldigt sorgligt och väldigt sant. Du har min respekt!
Allt gott till dig och lycka till i framtiden! / mt

jag tror på dig lika mycket som du gör på mig! Hur lever livet med dig?
Nu har jag blivit av med gipset och kan tro på en framtid med en riktig arm, även om det kommer att ta lång tid innan den fungerar som den ska igen.
kramisar
Fenix

- det är något speciellt med att dela... säger jag som inte går på möten:) Men när jag skriver här skriver jag för mig - och så ibland kommer det respons att det jag skrivit är till hjälp för nån annan. På samma sätt lär jag mig av det jag läser i andras trådar, på mitt sätt och från mitt perspektiv. Och när jag skriver i andras trådar har jag många gånger fått egna insikter som berör mig. Det är stort.

Stigsdotter - jag är glad att du tittar in ill forumet fortfarande. Jag är väg mot huvudstaden snart och lägger nog en vink till dig då så kanske vi kan ta en fika - eller en glass i solen på nån trappa vid nån bro när Strömmen. Om du vill. Vi behöver ju inte presentera oss men jag skulle gärna ge dig en kram. Här kommer en virtuell sådan! Kram i solen / mt

...med det Tilde skrev. Men så hade hon ju redan gjort just det. Så jag kan bara nicka och hålla med. Tack.

Du har skrivit om Mullegubbens stolthet när han får ansvar för öppningar och kaffekokning. I fredags fick jag med mig nyckeln till min grupps lokal och jag förstår hur det känns nu. Trots ansvar på andra ställen i livet, stort ansvar på jobbet osv. så känns detta på ett speciellt sätt. Vi håller till i en församlingslokal i en kyrka och nu vet jag ju inte om de nycklar jag fått går till alla dörrar men det känns väldigt stort, nästan så att jag måste gå dit någon natt och gå in bara för att jag kan. Det finns väl en anledning till att det här med att göra service är stort inom AA. Ansvar till människor, TROTS att man är den man är. Här på jobbet är det ju ingen som egenligen vet vem jag är, hur opålitlig jag egentligen skulle kunna vara i och med min sjukdom.

Kram från mig

att du delar med dig av din erfarenhet och dina tankar. Det är väldigt värdefullt att läsa om din o Mullegubbens resa och hur du tänker nu för tiden när allt har blivit bra i ert liv. Att du fortfarande vill skriva här. Tack för att du gör det.

Ville bara säga det...
Ha en riktigt bra dag!
Kram från Tilde

delningar om sig själv - i repris så att säga - har jag fått del av nästan sen han började på AA... Tänk att det är snart ett år sen. Just nu har han en period när han drömmer mycket och är stundvis lite låg. Jag minns, och vi talade lite om det, att så var det också för ett år sedan. Men då hade han inget AA och ingen öppenhet utåt.

Jag mår nu så bra, njuter av min ledighet och gör saker för min egen skull. Sånt jag mår bra av. Nu när jag städat har jag hittat många brev som mannen skrivit till mig - alla med uttryck för förtvivlan över svårigheter och stor kärlek. Alkoholens roll i våra svårigheter har nog ingen av oss riktigt kunnat förstå.

Igår hittade jag min "svarta bok" - i just den, som är medvetet svart, är den första noteringen 10.10.2008... dvs drygt två år för mitt uppbrott. Då skrev jag: När man har sjunkit till botten står man stadigt! Det kan vara så att sikten är fri - 360 gr. ... ... Om sikten är fri måste man välja väg. I "Svarta boken" finns också de verbala "giftigheter" som förekom... Tiden av kamp.. Löften och brutna löften. Strategier i katt-och-råtta-leken under tiden av smygande och snokande. Allt det finns.

Och tydligen måste det till det konkreta, faktiska uppbrottet och min insikt att jag inte kan göra nånting genom mitt sätt att vara... Så var det då.

Tack och lov att jag gick när jag gick... Men det är ett svårt beslut att fatta och man måste nog komma fram till det själv, det måste vara ett eget beslut som sitter i fötterna så att man står stadigt när det utmanas.

Det gjorde jag och jag är mig djupt tacksam för det!

vi hörs nånstans - vi kommer att titta in här. Och - Fb kanske? Kram och så! /mt

Att mg börjat dela med dig - frivilligt! Det är stort...men det ser och vet du ju.

Tack för dina rader hos mig. Betvivlar starkt att jag har de finaste ongarna ibland...men andra dagar tänker jag att så är det nog ;-). Kommer också att sakna våra dialoger. Jag kommer aldrig att sticka under stol med att jag ÄR svag för smarta människor. Du har lärt mig ganska mkt!

Sen ser jag pajkastningen och jag inser att jag gör rätt val. Två fel blir inte ett rätt tänker jag...där finns inga vinnare. Hoppas vi hörs! Fb kanske? Ngn gång? Kram och så. /R

Varit på glad och rolig och alkoholfri fest medan mannen var på AA + andra evenemang. Han berättade sedan vad han delat på AA - då framträder han i ett annat perspektiv som känns väldigt bra. Jag får - i andra hand - höra hur han förhåller sig till sånt jag kan ha funderat över men inte frågat. / mt

och veckan har varit som de flesta veckor numera, livet rullar på och vi har det lugnt och gott. Utmaningar saknar vi inte - vi fick en otrevlig överraskning i värmesystemet (i denna nattkyla dessutom) och han mådde jättedåligt - men vi delar det vi möter. Han har alltid tagit ansvar för sådant men ... ja, han har burit och dränkt problem på egen hand. Så tror jag.

Jag följer mina medsystrar Sorgsen och flygcert och hoppas Framtidsdrömmar följer sitt spår framåt. Att följa dem ger bakåtförståelse för mina egna erfarenheter både av tiden i missbruk och av uppbrottet och det först tunga halvåret. Jag vet inte om jag tyckte det var så tungt då men ovissheten fanns kvar.

Stor värme känner jag av att dela med dem som vet från insidan vad medberoende innebär.

Jag vårstädar skåp och lådor och igår mötte jag en salongsberusad Mulleman på ett foto från en nyårsafton. Möjligen tyckte jag faktiskt det var roligt då... nu blev jag äcklad av anblicken - inom loppet av en tusendels sekund kände jag avsmaken inom mig. Jag är så innerligt tacksam för att han vände väg, att han finns kvar och att vi får dela livet just nu.

Idag i min radio http://www.youtube.com/watch?v=4GymElKG_Pw (Ja, det är Sven Wollter - gärna skulle jag veta vems den kvinnliga rösten på slutet är)

Huka er ungdomar:) Det här är passion (fast utan konjak för vår del:)

Lev väl i helgen! / mt

Det vita Natureo, vi drack det på restaurangen igår allihopa. Det är det enda vita jag hittat som faktiskt smakar nästan som vanligt vitt vin.
Vilken härlig dag ni hade!
Kram

För att du finns och orkar med att sprida GODHET och visdom. Ser dig lite som askungens mormor som sitter uppe i himlen och bevakar och gläds med allt det bra.
Hopas du vet och känner att du är en av forumets stöttepelare.
Blir så glad när jag läser dina "råd", för de stämmer ju.
En stor härlig kram får du av mig.
Nu mifforadio.
/A

med städning, utevistelse med eld, kaffekorg och korvgrillning. Melodifestival med god mat, Natureo och nollöl. Den vita Natureon är god och numera tänker jag inte ens på att vi dricker alkohol"fritt". Ölet är oftast helt nollvariant. Jag vet att många inte kan dricka så - för oss har det hittills fungerat helt fantastiskt. Nu upplever jag verkligen att vi har "allt" kvar och har återfått så mycket som var förlorat.... och mer än det. på många sätt är livet bättre än nånsin. Det vi förlorat är en del umgänge och det saknar jag inte längre. I stället har jag fått nya vänner som delar mina värderingar.
Tacksamhet är ordet också idag. Tack! till mig själv för att jag hade kraften och modet den där dagen ... och de kritiska dagar som varit sen dess. Tack! till Mullegubben som visat att han valt livet och mig! / mt

allt ovanstående - så var det med min man. Efter en tids nykterhet sov han massor, helt otroligt mycket, en sommar. Nu åtta månader efter det sista (hoppas jag) återfallet och många månaders nykterhet före det är han i prima form. / mt

Jag menar mina ord Adde, har läst följt din resa. Även jag har fått förmånenen att bevista Länsmansgården.Helt fantastiska mäniskor, synd att denna jävla helvetes sjukdom är så sjukt svår att få bukt med.

- det är riktigt fint det! Livströsklar att stiga över... framåt:)

Åh du lessenfrun - jag önskar dig att få uppleva kärleken igen! Med dina erfarenheter och "nya" ögon.

Ha det fint i helgen och njut av varje ögonblick! / mt

Aj så vackert.
Och så ont det gör.
Jag ville så gärna kämpa, bredvid min kärlek..

Men jag blir uppriktigt glad för er.
Riktigt glad.
Ni är fina.

Törnrosa har fått permis och ska med oss på dop i helgen.
Det är också fint.

Då, den 6.12.2010, när jag kom tillbaka hem vid 19-tiden sa Mg att ytan mot det såbara är störst mot den som står en närmast. Metaforen passade direkt i min tankevärld och har blivit en konkret bild (närmast fotografisk i min tankevärld) av friktionsskada på huden där nervändarna ligger oskyddade. Igår möttes våra respektive skadade ytor (igen) när jag hade tillbringat hela eftermiddagen med vänner, träning och ett långt telefonsamtal. Han var hungrig och jag höll på att laga mat under telefonsamtalets gång.

Han - känner sig ensam, övergiven? Faktiskt ser jag NU både Hungrig, Ledsen och Trött (han hade jobbat hårt fysiskt i flera timmar) - helt säkert irriterad också - om inte Arg... både av lågt blodsocker och väntan... HALT!

Jag - var besviken över att missa ett TV-program, över att telefonsamtalet blev längre än jag egentligen önskade - men jag ville inte heller avbryta, över att han hade synpunkter (överhuvudtaget!) på vad jag gör...

Sen - upplöste sig de sakerna... men när vi skulle äta uppstod en grej till som störde mig. Så då var vi båda in a Bad Mood ... och gick slutligen till sängs. Somnade - inte som ovänner men inte i närhet... i en trist-och-tråkig-närhet kanske.

Jag vaknade kl 5 och visste att precis i den där situationen konfronterades två av våra sårbara ytor mot varandra så att det tjöt i nervtrådarna.
En timme senare kom han upp och ville bara berätta "nu är jag glad":)

Tja... så håller vi på. Alltmer sällan numera och vi hanterar det ... alldeles utmärkt hanterar vi det.

Varför skriver jag?
Kanske mest för att jag tycker om att reflektera, att skriva - min förståelse växer när jag skriver. (Typ, han var i HALT-läge, inte mitt ansvar men bra att fatta). Kanske för att någon kan få hopp eller förstå något mer av den mångfacetterade verklighet där vi alla lever våra liv. Kanske för att berätta att vägen från uppbrott-avbrott till ett gott liv i samförstånd är lång. Men värd - om man verkligen vill fortsätta tillsammans och båda bidrar. Den sortens bidrag som inte kostar - men kostar på:) / mt

Jag blir glad när jag inser att jag (oftast) befinner mig i läget "jag BEHÖVER inte dricka". Och det är så himla skönt! Ibland halkar jag ned lite till VILL inte, det är när jag känner att det skulle vara gott men jag vill inte för då kommer jag att förstöra... ibland känner jag av FÅR inte dricka, då med lite mer panik i känslan. Häromdagen tänkte jag dock som så att "vad nu detta, jag har ju lämnat över den här problematiken, det är inte jag som bestämmer!" sa jag, faktiskt högt, till mig själv. Och vips var jag tillbaka till BEHÖVER inte. Det kändes gott. Kram från mig till er båda.

- visdomsord.

Så bra och så tydligt i backspegeln. De första två, skrev Adde en gång, är dikterade av andra...

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka.

Jag VILL inte dricka.

Jag BEHÖVER inte dricka.