Senaste kommentarerna i forumet

sen jag vaknade efter mannens återfall.... Återfallet som kom efter mer än ett års nästan-nykterhet, en självvald-men-påtvingad nykterhet med vita knogar och kort-korta återfall. Och så plötsligt berusad, knallfull .... och tiden stannade. Men livet stannade inte. Livet tog en ny vändning. Idag en nykter man, ett nyktert liv, ett annat och långt lugnare liv. Nu, i denna stund lyssnar jag på Sverigeresan och minns den förvirrade besvikelsen då, för tre år sen... besvikelsen över att inte dela ttrevnaden med morgonkaffe och radio. Då, för tre år sen en djupt skamsen man som kämpade med att stiga ur sängen och möta världen. Idag är flaggan uppe och mannen ute och kollar resterna av valborgsbrasan. Och jag läser Susanna Alakoski: April i anhörigsverige, en liten bit i taget. Så tät, så beskrivande om uppväxt i missbrukets skugga. Långsamt förstår jag dimensioner av mitt eget liv... får ord och bilder för det jag vet... det ordlösa får språk och form. Så smärtsamt.... och så fullt av möjligheter livet är. Glad vår önskar jag dig som läser! Ta hand om dig och tappa aldrig tron på att förändring är möjlig! / mt

Härlig läsning Akvariet! Gläder mig så mycket att det så fint för dig!
KRAM

Fint att få följa din resa. Tack för att du delar med dig! / mt

Hittade Estrella med 0,0% Inte 0,5% utan noll! Funkar!

Jag fick nog inte riktigt till texten i mitt förra inlägg i mars. Jag, som är en vemodig figur, behövde liksom säga farväl till en gammal kompis och minnas honom (eller henne?) på ett bra sätt. Ungefär som när man gör slut med budskapet: "Jag gillar dig men vill inte leva med dig. Vi kan väl vara kompisar" (egentligen betyder det väl: "jag tycker illa om dig och vill verkligen inte se dig igen" - men att uttala detta är svårt, både mot den man gör slut med och på ett sätt ett underkännande av ens egna val).
Självfallet har alkoholen varit en jobbig jävel på alla möjliga sätt för mig, men jag vill inte förringa att jag också har haft en massa trevliga stunder. Många gånger först trevlig stund, sedan en jobbig jävel under samma kväll.

Nu är det i alla fall.....(räknar flera gånger på fingrarna) snart 9 månader som jag varit nykter och på den senaste tiden reflekterar jag inte mycket över det. Jag dricker inte nu, och jag berättar det för folk som jag tycker kan få veta. Jag känner (nästan) aldrig något sug, och jag mår fantastiskt. Framför allt gillar jag mornarna; jag går upp tidigt, mediterar med slutna ögon 30-45 minuter och njuter sedan av att solen går upp och det sakta blir ljusare. Det är verkligen fantastiskt, jag hittar inte ord för det; jag känner mig totalt närvarande, ren, pånyttfödd, stark och glad.

Hej! Jag tror också det är bra att inte byta alkoholen mot alkoholfritt den första tiden. Man måste komma bort från idén med det hela. Håller med PP, tänk inte fyllesubstitut! Ska man fortsätta på samma sätt med nollöl så har man inte brutit ovanan. Jag klarar 0,5% vin men tar det ytterst sällan och då till maten. Torres Natureo är inte så tokig. Men jag har hittat gott alkoholfritt bubbel som jag läskar mej med ibland, istället för mineralvatten. Det viktiga är att hela tiden vara medveten om hur man känner inför det, om det triggar. Och i mataffären får man verkligen passa upp vid alkoholfria hyllan, där fanns dryck med 2,5% och ännu mer. Man får läsa ordentligt. 0,5 är det starkaste jag tillåter mej och det triggar inte igång nåt.

Jag tror att det faktiskt är bäst att vänta en tid med allt alkoholfritt. Senare, kanske efter ett par månader kan du ju prova.
Men då som måltidsdryck. För mig gick det fin, men jag drack kanske en i början. Tänk som dryck inte som
"fyllesubstitut"

Lycka till!

//PP

Alkoholfritt har funkat bra för min del, men det finns tydligen risker med detta också, vilket du själv tydligt vittnar om. Läs detta: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Tänk på att för varje tuff dag/natt du går igenom, så är det ett steg framåt på vägen att lämna drickandet bakom sig.

Kämpa på!

Åh tänk att livet har blivit så mycket lättare att leva nu när jag slipper oroa mig hela dygnets timmar för min före detta man.
Nu har jag äntligen fått det liv jag vill ha.
Min nya kille och jag firade ett år i helgen med god mat gott vin och trevliga vänner.
Och som alltid med honom har jag trevligt och han ser alltid till att jag har det bra.
Behöver aldrig oroa mig för att han skall bli för full eller otrevlig. Och jag blir fortfarande förvånad att kan det vara så här.
Jag njuter verkligen av livet.
Att ha roliga saker vi har inplanerat inför sommaren och hösten redan.
Det gamla tunga ovissa livet jag levde i många år av medberoende bleknar allt snabbare.
Så skönt känner att jag börjar få mer ork,kan ha fullt fokus när jag är på jobbet.
Förut var det så mycket funderingar och ångest så det var svårt att vara närvarande rent psykiskt när jag var på jobbet.
Sonen mår också bättre har flera nya vänner, går på samtal hos bup regelbundet och tar sin medicin för att dämpa oron han haft i många år.
Han kämpar och jag är så glad att jag ser att han mår bättre och bättre.
Ser gram emot på en härlig sommar nu.

Hypnos är inget tillfälligt botande, utan ett sätt och strategi att hitta grunden och orsaken till att man dricker.

Har misslyckats lite för många gånger men nu vill jag inte såra familjen mer. Hörde av mig till AA's 12 steg. Får se vad dom har att säga? Måste prova att googla det du beskriver...

Tack för kommentarer. Nej, det går nog inte särskilt mycket energi åt alls. Jag är sällan på fest eller restaurang och vardagsdrickandet är ute ur räkningen, så det blir väldigt sällan någon fråga om jag skall dricka eller inte. De gånger jag har druckit har mest varit väldigt städade arbetsrelaterade tillställningar, så så där väldigt mycket självkontroll har inte heller behövts heller. Får se var jag hamnar nu på valborg. Det brukar vara en mycket blöt fest här i Finland...

Just ja. Håller med dig om NA/öl! Det är ju gott! Jag dricker gärna en till middagen. Det är så skönt att kunna "ta en öl", utan att det gör något!!

En helg hade det dock smugit sig ner en 3,5% bland övriga Carlsbergarna. Det räckte med att jag hade sprätt bort kapsylen för att jag skulle känna lukten på armlängds avstånd. Hmm... kan det här vara rätt...? Nä, det var det ju inte - så den fick mannen sig till livs istället.

Hello Stingo!

Roligt att läsa att du håller ställningarna. Jag tänker mig att det måste gå åt en hel del energi och självkontroll för att fixa det du gör nu. Jag har snart varit nykter i 11 månader och är inte alls redo att pröva. Det känner jag verkligen. Men jag är glad för din skull att det går bra för dig.

Jag känner absolut igen uttrycket "kasta vinterpälsen" men hade ingen aning om att det kunde användas i den bemärkelsen. Hua! ;-)

Kram

Känner inte heller till det uttrycket så det måste vara finskt :). Jag badade bastu i Finland o kastade mig i havet i november en gång för många år sen. Trodde jag skulle dö innan jag kom ut så långt att jag kunde lägga mig ner. Det var inte då många grader men Gud vilken värmekick jag fick efteråt.:) otroligt skönt.
Önskar att jag skulle kunna hitta ett a- fritt rödvin som smakade vin och inte saft. Tills dess håller jag mig till a- fritt vitt. Det är betydligt bättre. Ha en fin vecka. / FM

Nej det uttrycket känner jag inte igen, har inte hört det förr tror jag i alla fall.
Grattis till 0-ölen och att du kommit så långt. Låter härligt med bad och bastu.

Jag firar snart 28/4 fyra månader och det är helt fantastiskt så bra det går. Jag mår faktiskt oftast som en prinsessa och alla i min familj och vänkrets tycker att jag är stark och de glädjs med mig ! Livet är bra just nu:)

Ha en skön vecka Stingo och återigen tack för dina ord när jag var ny här. De hjälpte mig att komma så här långt.
kram mod

Vad skönt att du kan gråta. Det finns säkert ett hav av tårar inom de flesta av oss. De flesta ogråtna. Så låt dom flöda. Det är läkande. Kram / FM

Sådär var det också för mig den första veckan jag grät för precis allt, det var som en fördämning som öppnats, jag grät för allt möjligt. Tills lut grät jag för att jag inte kunde sluta gråta.
Du är väl ledsen och trött förmodligen, jag kan får såna där lavinras när jag tänker på 15 år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka. Det är vårt att svälja. 15 år är åndå lång tid att sörja.

FataMorgana, Lena och PP, tack för fina stöttande ord.

Idag var en jobbig dag, min omplaceringshund var tvungen att åka in akut till sjukhuset och kostnaderna för vård blev helt astronomiska på grund av att den ursprunglige ägaren underlåtit att försäkra hunden. I vilken annan tidigare situation som helst hade jag supit mig full efteråt. Nu köpte jag bara en påse yoghurtöverdragna nötter, vätskeersättning till hunden som kräkts som ett såll på grund av tarmvred och en flaska Herrljunga cider.

Jag vet att (H)ALT är en rätt stor bermudatriangel. Jag lyckades undvika återfall, trots att jag var både trött, arg, hungrig och kände mig ensammast i världen, men tack vare att jag höll lugnet så njuter jag nu av en trött men relativt välmående kräkfri hund som snusar sött bredvid mig. SÅ värt ännu en dags nykterhet<3

Hallo och välkommen.

Det är så många som beskriver liknande tillstånd under den första tiden av nykterhet. Har själv upplevt samma sak och trots att det nu gått nästan 1,5 år, upplever jag det inte som en cirkel som slutits. För mig ser jag det inte heller som en cirkel med tydlig start och mål.

Jag trodde nog att det skulle vara så i början. Jag börjar idag och dag x är det klart ;-) Nopp! Stämmer inte på mig i alla fall.

Ser det i så fall mer som en utåtgående spiral. Det blir lättare även om det går upp och ner. Det blir mer och mer självklart, men vaksamheten är viktig. Centrum i spiralen (startpositionen) är magnetiskt laddad och risken att dras in kommer för alltid att finnas där. Inte lika hotande som i början, men många har vittnat om att det tyvärr händer allt för ofta. Även efter lång nykterhet.

Men just att det är lite oförutsägbart vad framtiden har att erbjuda gör det även lite spännande. Takten på förändringen har avtagit med tiden, men den fortsätter ändå.

Så mitt råd blir - skippa cirkeltänket, med start och mål.

Välkommen att resa i spiralen ut från sitt svarta magnetiska centrum.

//PP

Gomorron från sängen:). Säger som Lena: Välkommen i gänget :)' Jag har också inte druckit a på en månad.
Tänker på att det är precis samma fenomen som händer många som slutar röka och snabbt ökar i vikt för att man äter mer kolhydrater Uppenbarligen måste det hända grejer i hjärnan när man slutar med ett missbruk. Svårt att säga vad- man har ju nött in samma spår i flera år och så plötsligt ändras det. Nåt för forskningen att svara på
En del i det hela kan ju vara rastlösheten och oron som sätter in när inte kroppen får a. Hålet som ska fyllas med nåt. "The hungry ghosts" som Gabor Mate kallar det ( se mitt senaste inlägg i min länk).
Kan du döva suget med t ex mörk choklad som inte innehållet så mycket socker? Och samtidigt sysselsätta hjärnan med nåt annat? Göra nåt tills suget har lagt sig?
Ha en fin söndag ! / FM

Min första tanke är att det handlar om b-vitaminbrist och förmodligen också järnbrist. Googla på det och fundera om symptomen känns relevanta.

För övrigt; välkommen hit och grattis till den snart kommande cirkelslutningen!

:)

/Lena

"Att kasta vinterpälsen" kallar vi i Finland det när man första gången för året badar i sjö- eller havsvatten. (Känner man till uttrycket i Sverige? försökte googla lite, men hittade inte). Vattnet var 6-7 grader och jätteskönt, med massa kicks!

Själv ute på stugan och ställer i ordning, då fru och barn alla är småkrassliga. Bestämde mig för att fira årets första bastu här ute med en riktig bastuöl, så köpte en mellanöl, då jag tankade båten. Eftersom jag behöver mycket vätska med bastu, så drack jag först en 0-öl och öppnade sedan den riktiga... Blev uppriktigt förvånad, men 0-ölen smakade betydligt bättre. Egentligen borde jag inte bli förvånad, för jag vet mycket väl hur stor betydelse vanan har för vad vi gillar. Jag har tidigare medvetet lärt mig gilla en hel del olika saker, bara genom att sakta vänja mig vid dem. T.ex. yoghurt, svart kaffe, bitters, ... Så nu är jag visst van vid smaken av 0-öl och ovan vid riktig, vilket för mig till nästa punkt...

0-öl! Jag dricker en hel del av det. Minst en per dag, ofta två, ibland tre. Där är det stor skillnad till min fru, som nästan helt lämnat ölet efter att vi slutade dricka. Hon dricker en del 0-cider i stället. För mig visar det här att jag verkligen gillar ölsmaken, medan hon inte gjort det alls i samma grad. Men 0-öl är egentligen en helt suverän dryck: Nästan inget socker och låg på kalorier (1/3 kalorier av motsvarande mängd sockrad läsk och de flesta av dem kommer från längre kolhydrater), inga sötningsmedel, inget salt, innehåller B-vitamin och spårämnen... och väldigt Gott (när man vant sig ;).

Tillbaka till den riktiga ölen. Det står några övervintrade burkar i köket, men jag har ingen som helst lust att pröva om de fortfarande är bra. Bastuölen fick bli min enda ikväll och jag läppjar i stället förnöjt på en 0-öl till.

Hej!
Hoppas att du inte tar det jag skriver på ett felaktigt sätt. De viktigaste är ju dina framtida val att dricka. Du måste ha någon form av strategi för när suget går in. Att gå i hypnos kanske hjälper mest akut men det är dina val som är viktigast. Hoppas det går bra.