Senaste kommentarerna i forumet

Ursäkta. Fel tråd.

Jävla
Skönt
Att
Höra

/Putte

det är santorini. Visst, skräcken där och så plötsligt händer det som man vet inte får hända egentligen. Fem år i nedåtgående spiral, det är ju en hemsk insats med ett glas vin. Jag har också facit efter alla dessa år, den där helgen som skulle sluta på måndag blir minst ett halvår. Det blir allt svårare att uppbåda den där riktiga känslan och kraften att sluta igen, och under tiden blir psyke och kropp allt mer illa åtgånget. Tänkte precis samma sak som du, vi tar INTE det där enda glaset, inte på några villkor! Är fortfarande darrig och skör efter att inte ha druckit nu på snart en vecka, men jag får må hur faan som helst. Något alternativ finns inte, jag får stå ut tills chocken för kroppen har lagt sig.

ibland känna ett ögonblicks rädsla; tänk om jag får för mej att förstöra allt genom att dricka igen! Men, det är ju jag som bestämmer! Och jag VET ju att jag aldrig kan dricka igen, det har historien visat och så många andra vittnar om samma sak. Jag vill inte heller. Men skräcken ilar till ibland, man har ju sina svaga stunder. Det gäller att alltid vara beredd. Ha en åtgärdsplan som du säger. Jag var själv 1,5 år nykter innan jag tyckte att va sjutton, ett glas vin kan man ju ta. Eller det hela började faktiskt när jag blev överrumplad och stod med ett glas champagne i handen på ett kalas. Visste inte hur jag skulle komma ur det så jag drack det och inget mer med det. Bara det att nånstans i min hjärna väcktes tanken. Den långa nykterheten var bruten. Efter det tog det ett par månader till det där vinglaset jag tyckte var ok, som blev två, tre. Och sen gick det snabbt utför. Tog 5 år i en nedåtgående spiral innan jag fick kraft nog att sluta igen. Så vi tar INTE det där enda glaset, inte på några villkor!

och santorini! Ja, nu kör vi. Gick förbi både system och pub för en stund sedan. Känns redan mycket avlägset, ska inte vara högmodig och kaxig, men inte ens en retning av att vilja ha alkohol dök upp.
Nu ska jag börja städa upp omkring mig, ta bort sådant som inte hör ihop med framtiden. Känner en längtan att förenkla min tillvaro.
kram
Fenix

jag vet hur det känns när man kommit till det riktiga beslutet ända inifrån. Inget halvhjärtat. Det är bra att ha en åtgärdsplan. Nu kör du! Jag har snart 8 månader bakom mej och det känns oftast bara toppen. Det blir lättare och lättare faktiskt. Men det vet ju du som varit där förut. Den här gången är det för gott.

glatt leende i hela ansiktet när jag läst. Blir så glad för din skull!

:-D
/MB

Känner mig så glad in i själen, fattade ett beslut förra veckan om att vara nykter som känns så där i hela kroppen. Precis som det gjorde i okboer 2011 när jag var nykter i 7-8 månader. Äntligen känns det likadant, och nu har jag ett batteri av åtgärder för att bli kvar i nykterheten. Det är en psykolog, det är en nätbehandling som Karolinska driver, det är AA på hemmaplan, det är forumet. Men framför allt är det viljan och insikten som landat.
I morse när jag vaknade tacksam för ännu en nykter morgon, körde jag den här ramsan som får bli start på dagen i fortsättningen.
Ge mig ett N
Ge mig ett Y
Ge mig ett K
Ge mig ett T
Ge mig ett E
Ge mig ett R
Vad blir det? Vad blir det?
NYKTER!!!!!!

Ha en bra dag där ute!
Fenix

Hej igen!

Jag förstår precis hur du menar. Det där är alla (?) alkoholisters drömbild av drickandet.

En av definitionerna av vad det innebär att vara alkoholist är: Jag har försökt sluta (alternativt klara av att begränsa mitt drickande) men upptäckt att jag inte klarar av det.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är för rak eller gåpåig, men: du behöver bestämma dig. Antingen dricker du okontrollerat, eller så dricker du inte alls.

Och vet du? Det går faktiskt alldeles utmärkt att ha ett fint liv som nykterist. Livet blir inte sämre av att avstå från alkoholen vid de där tillfällena som du beskriver.

Var rädd om dig, det är ditt liv och din kropp.
/H, tillfrisknande medberoende

svar - vet inte vad du skrivit före dagens inlägg, men jag tror du skulle ha hjälp av att dela erfarenheter på forumet "Förändra sitt drickande". Dina funderingar och din önskan att kunna dricka ibland är välbekant där. Lycka till! / mt

Egentligen är det inte viktigt. Men känner väl att jag inte vill sätta mig i ett fack som varken alkoholist eller nykterist. Vill egentligen bara kunna dricka kanske en gång i månaden för att jag vill det, utan att få superångest pga det. Eller utan att falla tillbaka till att dricka onsdag, torsdag, fredag, lördag.

Förstår du hur jag menar? :)

Tack för snabbt svar! :)

Hej Skumbananen! Bra att du skriver, det hjälper dig att sortera dina tankar. :-)

Får jag fråga dig: Varför är det viktigt för dig att kunna dricka "någon gång ibland"?

Var rädd om dig!
/H.

Han undrade vem jag satt och skrev till mitt i natten. Så jag visade honom Forum. Han tyckte i motsats till sin mor att det var stort. Att det fanns ett alkieforum och att jag hittat hit. Öva...säger du! Jo det skall väl gå... Försöker med det! Försöker bevara mina "du får inte berätta detta för någon". Kram syster A. /R

en stund i natten. Ska göra en 12-veckorskarta, en plan över mitt ta-hand-om-mig-själv... projekt är för tekniskt ord - fast det var rätt för barbalala. Ta-hand-omg-själv-tid... så får det heta tillsvidare. Jag vet hur den ska se ut nu... A3, liggande format, 6 + 6 rutor med tre teman i varje.

En tillägnan... till mig och till glädje för dem som står mig nära.

Lyx - att få en sån möjlighet... att jag kan ta till mig en sån möjlighet. Och veta att "alla" som är viktiga för mig unnar mig det. Det känner jag.

Träffade tre av våra vuxna barn idag - och två barnbarn. De andra på olika egna äventyr. Livet ändrar karaktär - ser jag med vemod och också förtröstan. Allt blir bra. Allt är så bra det kan vara idag.

- gick tillbaka till din fråga. Ser att jag svarat och upprepar mig kort direkt till dig:
Jag tror att öva är just det man kan. Varmaste kramen från Din syster A

tackar uppriktigt för goda tankar om mig. Genuint god... nej, nej - och inte har jag och vi ett "helt" liv heller. Det finns sår och trasiga maskor i vårt livsnät. För många. Och sorg och kamp.

I mitt yngre liv, när jag började mina studier som alltid haft ett fokus på människor och relationer trodde jag - och tiden var sådan, att mänskan är i grunden god. Det vill jag gärna tro ännu men jag tvivlar... Man behöver inte gå till den ondska som möter i TV och radio varje dag... Nästan varje dag ser jag maktkamper om i grunden futtigheter, hör förtal, tvetydigheter - bland människor jag tycker om och trivs med. Ständigt finns frestelsen att dras med... och det händer, verkligen det händer. Även frestelsen "kan du lova att inte berätta det här för någon..." och att föra vidare sånt man hört i förtroende... (ibland, tror jag, tar ingen det förtroendet riktigt på allvar)

Men jag vill och jag övar... Övar mig varje dag (säger Liv Ullman i en film) att göra det rätta. I den meningen (är inte ens säker på att repliken är exakt så) inryms ju det faktum att jag också misslyckas - annars skulle ju övningarna kunna upphöra. Handla rätt och vara rätt betyder kanske mest "sann mot mig själv" och det är mest för min egen skull - för att ha ro i mig själv och min själ.

Idag tror jag att inom oss förs ständigt kampen mot att göra det sanna och goda och frestelsen att falla... Frestelsen är vår vanligaste etiska utmaning (skriver Göran Lantz, etiker) och den är ständigt närvarande. När jag tillbakablickade igår mötte jag Ann Heberlines "En liten bok om ondska" i mina rader - en stor liten svart bok.

Och ibland väljer jag att falla - i mina närmaste vänners sällskap ... tala fritt ur hjärtat, vrida och vända... "Ibland måste man bejaka sina demoner" sa en god kollega för många år sen... och javisst. Ett annat talesätt som hjälper mig att stå ut med det obegripliga i vardagen har jag läst nånstans och befäst med nära vänner och kolleger "Alla är konstiga utom du och jag - men även du är lite konstig":) Och visst är det så, bara sig själv kan man riktigt förstå sig på (och inte alltid på sig själv heller). Det är skönt att skratta befriat åt ett sånt faktum:)))

En lång tid i mitt liv instämde jag i kritiken mot att man ska bekänna sina synder (i kyrkan på söndagarna). Olika självupprättande texter ställdes i motsats till det. Helt okej! De behövs - jantelagen lever. Men jag inser också att jag behöver granska mina "tankar ord och gärningar"... Och att be om förlåtelse eller ursäkt, och göra vad man kan för att rätta till det som blev fel innebär inte att sänka sig utan upprättelse. Inte alltid blir man förlåten men har man insett sitt fel och bett om ursäkt har man gjort vad man kan.

Det blev långt det här... Sätter punkt, läser igenom och fortsätter vara en ofullkomlig människa... på väg. I bästa sällskap:)

Allt gott, lev väl! / mt

Kommer ihåg Toni...har inte haft en tanke på honom på år och dag. Men nu vet jag! Vill bara hålla med resten av talarna. Det är alltid en glädje att läsa dina funderingar mt. Jag tror faktiskt att du är genuint god....det är stort! Hur blir man det? Jag tror man föds in i det...tror inte det är en egenskap som kan "övas" in. Kram syster ;-). /R

Vaggvisa för två röster
i den mörka natten

Sov min syster här är jag,
vilar vid din sida,
handen mot din kind
en stund
långt från världen vida.

Din hand emot min kind
en stund
långt från världen vida,
jag slumrar syster,
här är du,
vilar vid min sida.

kan ett möte knappast bli. Men visst vill jag träffa en del av er "på riktigt" (i alla fall) nån gång. Kanske på nåt konvent - eller så kan vi ju bestämma att träffas och ta en fika. Jag kommer helt säkert till Stockholm i vår:)

Ylva Eggehorns Bön kommer från CDn Psalmer med Toni Holgersson och Irma Schultz Keller - en livsviktig skiva för mig - den tog jag med mig då när jag lämnade mitt hem ... Jag sätter en länk med lite info
http://www.irmaschultzkeller.se/al-psalmer-%E2%80%93-irma-schultz-kelle…

Ser med ena ögat på Skavlan - tragiskt att se och höra Anna Wahlgren. Har aldrig varit särskilt impad av henne - men det här känns på gränsen till oetiskt. Osmakligt i alla fall, att mänskor ska vika ut och reda i sina familjekonflikter i TV. Bara sorgligt.

I morgon ska jag söka upp en liten dikt till dig och mina andra systrar här. Ni betyder så mycket för mig.
Kram, kram och gonatt / A

...ja nog finns det värme i dina ord. Jag tänker ofta "klokskap" när jag läser dina rader. Det är fint att ta del av.

Synd att ni inte kommer imorgon, hade varit spännande att träffas "på riktigt" - fast så mycket riktigare än det sätt vi träffas på här kan det kanske inte bli!

Den visan som Toni Holgersson sjunger, är den från senaste skivan? Jag har nog inte träffat någon annan som lyssnar på honom, konstigt nog för han har skrivit mycket fint! Jag var lite hemligt förälskad i honom när jag gick i fyran, hemligt för han var ju en av de stora killarna. Han brukade kallas Elvis för att han ofta sjöng dennes låtar. Skönt att han har tagit sig ur de missbruk han hamnade i, vet inte om han är helt nykter idag men lever i alla fall!!

Mulletant,
Funkar msn fortfarande?
Har ett gammalt konto och fick häromveckan ett mail som sa att msn skulle läggas ner.
Tråkigt att Viktoria lämnat forumet....

Kram

för ord som värmer / mt

...läser jag, ofta om och om igen, de är så mycket mer än det skrivna ordet. Återkommer till hur jag försökte beskriva dem i början av min vistelse här, att dina ord är omgivna av ett varmt, fluffigt hölje.

Tack, varma, kloka Mulletant

Ville bara säga att jag "ser" dig, och tackar för dina ord...
Love you!

/Berra

gör jag mest för min egen skull... men också ifall någon som har det svårt nu läser... och enbart möter mig i mitt idag så goda liv. I så fall - det har varit tunga dagar, mycket smärta, svåra val... Det är inte lätt men det finns en väg framåt. Vi har makt över våra liv. Vi kan vara till så stor hjälp för varandra. / mt