Senaste kommentarerna i forumet

på Mitt nya år idag. När jag skapade den här tråden för ett år sen var livet bättre än jag hade kunnat föreställa mig... Idag är det långt mycket bättre än då. Jag visste inte då att vi stod inför en vår med några jobbiga perioder och ett återfall vid Valborg. Det återfallet ser jag idag som gudasänt... det avslöjade och öppnade upp och det var vägen till den genuina vändningen. Vad jag vet har mannen inte druckit en droppe sen första maj - själv daterar han sin nykterhet första juli.

Senast idag har han talat om hur mycket AA betyder. Jag ser att han fejsat grejer han tidigare flytt trots att han både sett och insett att det är sånt han borde möta... och se i vitögat. Hans demoner... När du möter demonen - vik inte undan med blicken... Tack viktoria.

Vi kommer inte till träffen - efter att ha vacklat lite hit och dit. Ett barnbarns fördelsedagskalas blev det slutligt avgörande. Kanske det kan bli något konvent i framtiden - det finns vänner härifrån som jag gärna vill träffa.

För några dagar sen tänkte jag att här möter jag människor enbart som den person jag är, utan ställning och titel, utan "ansikte-kropp-och-kläder" - alla yttre attribut är icke-närvarande och skymmer därmed inte. Kommer att tänka på Ylva Eggehorns bön Nåden bär mig - som Toni Holgersson sjunger så fantastiskt berörande

Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud.
Min tro bär inga dyrbara juveler.
Jag kommer utan smycken till ditt hus.
Mitt liv är bara längtan, bara hud:
så kläd mig med din nåd. Du är min Gud.

Så mycket Gud, psalmer och böner jag har delat här... mer än kanske nån annanstans. Går sällan i kyrkan men läser mycket av de kloka prästerna och poeterna...

Några människor som blivit viktiga för mig här har jag numera kontakt med som den person jag är. Också det relationer utan sedvanliga yttre förtecken. Härligt - Hoppfullt - Löftesrikt. Och allt det har jag fått genom forumet.

Igår talade mannen om en inre bild eller text som ska belysa skillnaden:

Att vara alkoholist... och om inte så vad då... Vi hängav oss åt att leka med orden en stund.

Inom mig funderade jag: Att vara medberoende... och om inte så... Så vad då? Det är inte alls så klart för mig. Jag vet inte så bra hur mitt medberoende sett ut och inte hur "inte". Det händer att jag ibland blir medveten om det jag inte tänker på, oroar mig för, lägger mig i... Inte nu längre. Kanske där ligger något av "inte medberoende"...

Det blir ingen ny tråd i morgon. Mitt nya år får leva vidare och så finns ju Filosofiska rummet där jag trivs så bra. Det känns alldeles möjligt att jag kommer att sitta där och se kastanjen slå ut i vårljuset.

Mitt nya år börjar i mars - mitt alldeles eget halvår av mer egen tid än jag ägt i mitt vuxna liv. Jag ser fram emot det - och under tiden lever jag en dag i taget... försöker göra det enkelt och det viktigaste först.

Allt gott till den som läser, lev väl och ta vara på dagen / mt

Hälsa din fina mullegubbe att hans ljus är vackra,
och att han kan tända med ett leende nu..

Kramar om er båda.

var en helt positiv erfarenhet som handlade om att jag kunde låta bli att lägga mig i Mg`s ... ... ja i vad då? I de utmaningar han möter och äger rätten att ta hand om själv. Han har så tydligt sagt det också - "det här måste jag ta hand om själv". I lördags berättade han mer om vad som upptagit hans sinne och om vad som rör sig på ett djupare plan - det är nog mera rätt att tala om växt och tillblivelse... och helt positivt.

Tack för att du delade med dig av vilka tankar du fick - också ett uttryck för omtanke. Värmer.

Jag älskar blanka dagar... Idag har jag haft en lugn dag i lugnt tempo. Ett möte på eftermiddagen.
Hemma nu - aldrig skrivit ett ord på jobbet, inte heller loggat in. Otänkbart för mig i det jobb jag har - därmed behöver jag inte heller kämpa med frestelsen:) Då är det enkelt.

Önskar dig en hyggelig dag i ekorrhjulet och en skön kväll. Kram / mt

Övervägande positiv verkar din dag ha varit utom just den där då - om jag tolkar "blir själv" som någonting ensamt. Jag tycker om dagar som är blanka, ett oskrivet blad där man kan pränta vad som faller in. Tyvärr är inte min dag sådan idag: in i ekorrhjulet och längta tills det är dags att gå hem. Hoppas du får en bra dag idag!

i vargtimmen mellan natt och gryning. Den tid på dygnet då flest människor dör men även då flest barn föds - sägs det. Övergångstid... från liv till liv

Igår

- var en dag för stora händelser och möten
- var dagen för personliga möten med två människor som blivit betydelsefulla för mig
- var dagen då jag fick erfara att "låta vara" kan leda till "blir själv"
- var dagen för progression i jagets tjänst:)

Idag är ännu blank - ett oskrivet blad

och ska planera - Nej! planerar 12 veckor med två böcker
Ska göra det ordentligt och för min skull
Aldrig i mitt vuxna liv har jag ägt tiden på det sättet och så länge
Jag står på tröskeln till att få det nu
Mars - April - Maj ska bli mina månader

Mycket utmanande för mig att våga skriva så
Utmanar mina reservationer
Utmanar min uthållighet
Utmanar min tveksamhet att ta risken att bli besviken
Utmanar mina rädslor

Ha ha - "Jag vill - Jag kan - Jag vågar" sa tjejen vår när hon var ungefär 8 år och kastade sig utför skidbacken :)

Och en timme senare: lägger till en bok :)
Tre månader - 12 veckor - tre böcker. Bra.

på en ganska tung arbetsvecka. Oerhört intensivt mest hela tiden runt mig - mycket som många vill ha klart (och helst skulle det bli "färdigt") innan jag går på ledighet. Det stressar mig inte alls när jag är där men hemma har jag stundvis haft märkt av stressmarkörer. Jag känner av en tung stämning i en del arbetssammanhang (arbets- och kollegiala gemenskaper ... som känns o-gemensamma) och jag är ofrånkomligt delaktig i processer som går emot min etiska kompass... då är det både skönt och jobbigt att lämna. Inte enbart skönt för jag tappar ju möjligheten att påverka i den riktning jag håller för rätt. I de sammanhangen vet jag redan att jag blir saknad på min post... (från åtminstone ett håll sett) och det känns egoistiskt bra.

En stundvis tung stämning har vi också haft här hemma. Mg har mött ett par besvikelser som tagit honom ... ... hårt tror jag är rätt ord. Han är tydlig med att det är sånt han måste klara ut själv och jag är helt klar över att jag inte kan hjälpa honom. Just i den klarheten är det ... ... ja, just i den klarheten är det första gången som jag så tydligt ser att det är så och "låter vara". Och själv står ut med att låta vara. Antagligen är det också första gången han fejsar just detta nykter. På samma sätt som jag ... inte viker undan med blicken när jag möter demonen - jag tror att det är så... fast det är svårt att säga för demonen har blivit suddig i konturerna. Kanske för att han (den?) mött min blick???!!! (- Ja jävlar! måste jag tillägga när jag förhandsgranskar - så är det nog. Tack victoria för just de orden!)

Frossar i tecken idag och känner gemenskap med Stigsdotter:)

Flera kvällar har vi lagt oss i sängen under täcket och sett på TV. Ett sätt att dra sig undan - men tillsammans - och ha det lite gråtrist.

Det har också varit riktigt ljusa och glada stunder. Härligt skidväder! Mullegubben har engagerat sig i Törnrosa och har omsorg om att vi tänder ljus "för alla som behöver". Han smälte ljusstumpar och fyllde San Pios "skal" så att det kommer att räcka ända till kvällarna är mycket ljusare än nu.

Jag är i kampen att släppa taget - om olika "saker" och på olika sätt
Jag över mig i att leva i tillit
Jag övar mig i sinnesro

Idag ska jag städa, sortera, slänga "skräp" som skräpar på olika ställen

roligt att du tittade in! Och att du har ett bra liv. Tänk att du går in och läser ibland nån gång... och nu lämnade du ett spår i min och andras trådar. Det förgyller min dag! / mt

och hälsar på.
Hoppas att allt är fint med dig och mullemannen. Jag läser att du börjat förbereda dig på livet efter jobbet. Det kommer att bli härligt! Du har så många strängar kvar att utveckla på din lyra.

Jag har ett helt och rikt liv med glädje och bekymmer som jag hanterar. Har gått ner lite i arbetstid under några månader för att fokusera på barnen och skolan. Funderar på att åka på minikonferensen...

Kram! / M

Jag har inte läst i din tråd på ett tag, ska ta mig tid att göra det så jag vet hur du har det.
Jag vill bara tala om att det du skriver till mig i min tråd är råd och erfarenheter som träffar rakt i mitt hjärta. Jag brukar också jämföra min beslutsångest med en trampolin och ett ev kommande hopp......
Du betyder mycket för mig!
Kram

I min tråd, jag har ju också lämnat yrket men det är nog starkt förankrat ändå hos oss, på gott och ont. Ont har mina barn tyckt eftersom jag har varit svår att lura när de velat vara sjuka för att slippa skolan. Men även gott eftersom jag kunnat hjälpa dem när de verkligen varit sjuka.

Önskar dig en bra torsdag!
Kram

Att ett första steg är att närma dig din fru och inviga henne .
Det finns många par som lever ut dina fetischer.
Hon kanske delar tankar och ideer med dig.
lycka till/A

jag vill verkligen inte snubbla på målsnöret... därför vill jag vara medveten om hur jag mår och anpassa mig till det - fast det är inte lätt. Det ligger mycket i det du säger om "nya kvastar" och det ska bli intressant att se vad som händer - jag kommer ju att vara kvar i annan verksamhet nästa år. Har härliga kollegor som jag faktiskt ser fram emot att ha ett nära samarbete med. Jag har på många sätt varit priviligierad i mitt arbetsliv - har oftast gått med lätta steg till jobbet, har rört på mig med jämna mellanrum och bytt uppgift några gånger men på ett sätt där jag fått ta med det jag kan och trivts med. Allt skäl att vara tacksam!

ledstjärna, akta dig så jag inte leder dig rakt ned i diket:-) Tack ändå, lite mod kan jag uppbåda ibland, men det känns inte som det räcker för att få till någon förändring av mitt liv. Rädd för att jag inte ska lyckas bli mer harmonisk någonsin. Mest trött faktiskt. Deprimerad kanske det kallas.
Fenix

-

...en del reser sig bara upp och går när det är dags för pension. Ett litet centralt ord i ditt senaste inlägg är din parentes: "(för mig tillräckligt)". Man brukar tala om "good enough parenting" och jag tänker att detta är något man kan överföra på annat i livet: det räcker om det är tillräckligt bra, måste man oroa ihjäl sig för något då tar man i för mycket!

Nu vet jag inte vad det är du lämnar efter dig och förbereder för kollegorna men det kan vara värt att tänka lite på att det ofta är så att när någon försvinner kommer det en ersättare som inte alls har samma tankar och idéer och att denna ibland som sin första åtgärd sopar direkt ned i runda arkivet det som företrädaren slitit med...

Kram från mig som inte vill att du ska snubbla rätt in i väggen såhär på "målsnöret"!

är just den rätta frågan - både ock kanske. Skratta i bedrövelsen som i dikten.... Visst är det människor vi möter i vården men de som jobbar inom företagshälsovården bör ha fått och tillägnat sig kunskap om alkoholmissbruk... tycker och önskar jag. Men fortfarande är det uppenbarligen ett tämligen tabubelagt och svårt område. Santorinis berättelse är en exakt illustration till C.K´s artikel om hur vården försöker hjälpa människor - även trots uttalad oro för beroende - till "normaldrickande". Sjukt!

Somnade tidigt, vaknade vid 2 och kunde inte somna om - stressad över hur jag ska orka slutföra mitt jobb på ett (för mig tillräckligt) bra sätt. Krav på inbesparingar och förändringar ramlar dessutom in hela tiden. Sökte sinnesro på olika sätt - månen skiner ju också. Ledsnade och bryggde kaffe i vargtimmen (jodå). Hittade friden i Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" och känner mig redo att möta arbetsdagen nu. Dagen avslutas med massage - ska bli skönt!

Jag förstår inte riktigt vad det är eller vad det beror på men jag tycker mig märka att jag mår mycket bättre, är närmre sinnesron, de dagar då jag kommer ihåg att tänka tacksamhetstankar. Jag är född skeptiker och vill gärna ha "bevis" för saker och ting så det är inte självklart för mig att tacksamhet skall vara så närvarande i mitt liv. Alltså självklart är jag ju glad för allt jag har, allt vi har här i landet osv. men detta handlar ju mer om att känna något och det kan lika gärna vara inför de små tingen som de stora skeendena ("vad glad jag är för att jag har en sådan gosig katt som kom och la sig här nu när jag fryser så om fötterna" eller "vad bra att den där färgen har hållt sig så jag inte måste måla om planket i år igen", "vad skönt att jag har ett varmt täcke och inte behöver sova på gatan")

Visst är det skönt att vara fri? Bättre sent än aldrig. Det går ganska snabbt för kroppen att återställa sig efter cigaretternas framfart i kroppen. Ser fram emot vidare rapporter ;-)

Usch, blir riktigt sur när jag läser ditt inlägg Santorini. Att inte vården fångar upp en människa som säger sig dricka för mycket. Fattar såklart att det är svåra frågor för dem som inte är vana vid dem och det är bara människor som vi möter inom vården, människor med sina fördomar, sin skam osv men ändå! Vem som helst bord därför också fatta vilket mod som krävs att själv ta upp frågan under ett besök. "köp lite finare vin och drick bara på helgen" ska man skratta eller gråta?

Tack för din hälsning! Så mycket att läsa ikapp även här. Får nog börja kliva upp tidigare ;-). Kram/R

Lägger ännu en nykter helg till handlingarna. Nykter, lugn och fridfull. Återupplevde konserten i Piteå framför TV:n och fina minnen från resan - egentligen att vi inte gjorde nånting annat än var tillsammans... helt tysta stor del av tiden. Skrattade åt att vi inte stannade och fikade vid Ångermanälven - det kan vi göra om. Badrocken som jag inte köpte i Härnösand... kanske finns i Stockholm:)

Berras inlägg fick mig att tänka ett varv till över ett samtal igår med bekanta. Jag föll in i ett mönster att (försöka) klargöra, förklara för att jag vet bättre... Jag kom på sen att situationen var exakt enneagrammets femma "Jag förstår sammanhangen". Jag vet verkligen bättre från det perspektiv jag ser men... Äh, låta vara, jag behöver inte gå in i det. Särskilt inte med människor som ser saker från ett annat håll och har andra intressen. Det är lätt obehagligt att se sig själv - Mg hjälpte mig beskriva att jag såg så "sträng" ut... Såg säkert lika sträng ut i fredags på ett arbetsmöte där jag blev trött på saker som är tämligen givna och inte är meningsfulla att vrida och vända på värst länge... Mina mindre tilltalande sidor helt enkelt. Usch ja, också en del av mig.

Ofta blir jag medveten om situationer här hemma (eg med Mg) som kunde (skulle) slutat i argumentation och skärmytslingar... kanske konflikter och dramer om vi hade druckit. Vårt liv är så oändligt mycket bättre idag. Mg berättade igår om den upplevelse av inre frid han kände i skidspåret... hur han helnar inåt och möter sig själv... upplever ett inre lugn som aldrig (ja) förr. Jag hade en rätt så tung dag igår - känner stor stress på jobbet, vet inte hur jag ska sy ihop allt jag skulle vilja ha ordning på... Men allt sånt fungerar så bra nu mellan oss. Och situationer som det lätt destruktiva stråket i mötet med bekantingarna blir bara ett steg mot ökad självinsikt på ett tryggt sätt.

Jag kunde kalla detta inlägg Nykterhetens lov... så är det faktiskt. Igår avslutade vi helgen med vacker dukning, oxfilé, rostade grönsaker, vitlökssmör och sallad. Till det ett alkoholfritt vin spetsat med 100% blåbär - då är en bra kombo:) Blåbären ger sting.

Nu jobbet - inte många veckor kvar... och Gud så trött jag är så här inför spurten (ja, jag vågar skriva det). Ska tala med den närmaste på jobbet idag och fråga om jag var hemskt sträng i fredags, eller såg hemskt sträng ut - då ska jag förstås be om ursäkt. Självklart, sträng på det sättet vill jag inte vara. / mt

för kanske sex-sju sen år på en hälsokontroll att vi slutat med BiB och det tyckte sköterskan att var bra - men jag tog ju inte upp det relaterat till problem som så. Det är ju tragiskt att företagssköterskan var handfallen när du var ärlig... och att de inte tog tag i det framöver och hörde hur det går. Mullegubben upplevde att han fick stöd av läkaren men han var bra på gång då redan - egentligen kanske att det bästa var att de fick så bra kontakt. Det är ovärderligt inom vården.

Jag har skidat och ska bada söndagsbastu. Skönt!
Hoppas du har en fin söndag! / mt

Jag läste just artikeln och beställde boken. Jag undrar också varför det ska vara så viktigt att kunna dricka alkohol. Ingen försöker ju lära nån att röka måttligt, eller? Och det där med sjukvården. Jag tog mod till mej för några år sedan på företagshälsovårdens rutinkontroll och sa att jag dricker för mycket. Även ensam och vardagskvällar. Det blev väldigt obekvämt, man väntar sej inte att nån ska erkänna det så där bara. Sköterskan måste kalla på en mer erfaren sköterska, som föreslog att jag kanske istället skulle köpa lite finare vin och dricka bara på helgen. Jo tjena, vilken bra idé! Jag fick en läkartid för att mitt blodtryck var för högt men inga direkta förslag där heller. Men faktiskt så sa hon att jag skulle återkomma om jag inte klarade att sluta på egen hand för det kan vara svårt. Nå det är i alla fall sant. Men sen struntade jag i det och söp vidare. Vid andra besök på samma läkarcentral, för lunginflammation, urinvägsinfektion, blodtrycket, så har läkaren inte frågat eller nämnt nåt, fast det måste ju stå i journalen. Och jag tyckte förstås att det var skönt eftersom jag inte lyckats sluta. Men till nån hjälp var ju inte deras tystnad. Nu är det snart dags för kontroll igen och det ska bli spännande!

att höra av dig Pia! Kram! / mt