Senaste kommentarerna i forumet

Oj så ledsamt detta är. Tänker att allt ställs på sin spets just nu och allt som sägs är i det sammanhanget, en slags kris när förändring är nödvändigt. Han känner sig säkert också bortvald. Nu skyller han allt på dig och din dotter. Man kan ju bara hoppas att han sansar sig efter ett tag och kan se saker från någon annan vinkel än sin egen. Han har ju länge bott med er. Det har väl inte varit dåligt alltid? Han kanske har känt sig ensam i övrigt också och skyller nu allt på dottern? Men sonen då? Han har levt så länge med er alla. Det här är ett väldigt egoistiskt sätt att agera på från hans sida. All styrka till dig Sattva! Du kommer att komma ur det. Det är värre med honom.
Kramar

@Sattva Usch. Att det ska sluta så här. Din man har blivit en bitter, vresig gubbe. Problemet ligger hos honom, inte hos dig. Försök att hia dig, spela inte på hans planhalva. Låt honom rodda allt själv, hjälp inte till mer än rent praktiskt vid flytten tex. Andas, andas, andas. Bollen är i rullning, men det är inte du som ska fösa den framåt.

Kram 🐘

@Varafrisk Tack Vara frisk!
‐-----------------
När jag kom hem från jobbet igår satt min man och tittade på lägenheter i en stad 40 mil bort. Han vill hem. Eller snarare tydligen, så långt bort från min dotter som möjligt. Han känner sig utslängd. Det kom som ett slag imagen fast jag visste att risken fanns till det beslutet. Känner mig bortvald, och ledsen o arg. Hatet till min dotter är större än kärleken till mig. Jag hade hoppats på ett särboskap där vi ändå kunde ses flera dagar i veckan. Nu blir det när jag åker till honom. Han kan ju inte komma till mig, dottern finns ju där jag är. Och jag har verkligen inte slängt ut honom. Jag har försökt i 1,5 år att förhindra detta.
Detta har blivit helt absurt. Han vräkte ur sig en massa otäckheter i grovt språk om vad han tycker om min dotter. Fortsätter fast jag ber honom sluta. Det är något väldigt osunt i detta.

Idag är jag trött. Inte trött som i slutkörd eller in i kaklet vilket är mitt ordinarie trött- utan trött av vintern. Av kylan som inte släpper. Av vardagsverksamhet (autocorrect för vardagsvecka och det stämmer ju bra)
Haft en fin helg men på söndagen var jag så trött efter veckans kalas- matlagning- städ och fix för att allt skulle bli bra. Massa jobb som egentligen inte är svårt men som kräver mycket av mitt mindset. Hitta vägar fram i ny organisation som jag egentligen tycker är uppåt väggarna knäpp men detta kan jag inte påverka så jag gör det jag kan- påverka.
Jag var trött av barnkalas och jättefin middag på restaurang, och inget av detta var ”för mycket”. Men jag kände så. För mycket eller för lite eller båda delarna.
Vardagsdagar och lunk nu. Beställa frön och knölar. Ta sats för våren. Allt det som jag egentligen tycker mycket om men jag får inte till- glädjen?
Inatt när jag inte kunde sova bokade jag ett klippkort på ett träningsställe som jag verkligen gillar. Det är dyrt- och jag har ju redan sats. Men jag kommer inte igång och jag tänker att jag ska göra som jag säger till andra: hitta det som är roligt!
Den här träningen har jag inte ägnar mig åt på snart 10 år, men jag älskade de passen och att det var både svårt och jobbigt.
Så imorrn ska jag dit och testa.
Läser Pleijels senaste som är underbart fin.
Sjunger i min kör. Är pank efter detta dyra träningskort men kylen är å andra sidan full och katterna är gosiga som alltid.
Sov gott alla kämpar. Kram 🥰

Tack @Denlillamänniskan även om du verkar allt annat än liten 🥰

Alkoholen är ett farligt och väldigt ohälsosamt gift som skadar kroppen mer än vad många tror. De fysiska skadorna blir enorma efter en hög användning. Hemskt när folk dör oavsett vad det beror på. Hoppas hen får vila i frid nu.

Vad intressant att läsa @andrahalvlek
Jag har ju inte haft så djupa eller allvarliga depressioner men inte desto mindre minns jag den första ”grå tiden” i mitten av 20, småbarnsmamma och så outsägligt trött, hade endast ork till barn, inget mer. På den tiden var antidepressiva inte särskilt finkalibrerade och jag fick inte så mycket hjälp av dem. När jag däremot fick dessa på nytt efter en lång period av oro, stress, och för mycket alkohol periodvis. Så var det en otrolig lättnad.
Idag äter jag en rätt så låg dos, och kommer nog att göra hela livet: på samma sätt sover jag på min 3,75 mg sömnpiller- och sist sa min läkare att vi följer upp årsvis- så ser vi.
Ingen stress med något. Det var en tröst att få känna tillåtelse, att det är okej med de här små stödhjulen i en rätt stressig vardag som jag försöker lugna ner- på de sätt jag kan.
Idag har jag varit på kören, äkta antidepp om man inte är deprimerad för då hjälper inte sång ens en gång.
Kram syrran ☘️😍

Jag tror nog aldrig att du ”trillat dit” men blir superglad när du tittar in och vi får veta att du har det bra! Fortsätt med det- och det nyktra livet förstås! Kram 🤗

@Varafrisk Lider verkligen med dig 😢 Innan du kan gå tillbaka måste ni väl ha rehabmöte? Då du ihop med din chef kommer överens om en plan för återgång i arbete? Det rekommenderas att man trappar upp stegvis. Jag började på 25 procent och nådde 100 först efter ett halvår.

Kram 🐘

Träffade min psykolog idag. Jag berättade för henne att jag är så otroligt rädd för att bli deprimerad igen. Jag vet inte om jag pallar det en gång till. Jag har varit deprimerad fler gånger än jag vill räkna.

Dock har det alltid hänt när jag har slutat med min antidepp. Jag ser inte att det är görbart att sluta med den inom överskådlig framtid. Möjligen när jag är pensionär.

Psykologen bad mig att lista tidiga symtom på depression. Det är svårt, symtomen är så himla förknippade med jobbstress och ofta i kombo med oro för yngsta dottern. Eller så går det hand i hand för mig, stress och depression. Efterhand som jag närmar mig det depressiva skov tål jag stress allt mindre.

Att jag inte kan sova är inget tidigt symtom, det är snarare tipping point för mig. Hmm, tidiga symtom? Mycket sötsaker och hämtmat, slarvar med motion. Avstår privata saker på fritiden - jobbar och vilar. Blir irriterad på folk i min omgivning, avstår från att umgås med kollegor.

I ett senare skede får jag beslutsångest, för typ allt. (Det blir kämpigt att jobba då.) Jag oroar mig för allt, även sådant jag inte oroar mig för normalt. Jag kan få ångestpåslag: Värmevallningar, stickningar i huden, ett obehagligt fladder i bröstkorgen.

Ytterligare senare får jag svårt att somna och jag vaknar tidigt av att min hjärna problemlöser något på natten och sen väcker mig för att ta itu med problemet. Jag kan inte fokusera på ljudböcker och poddar, knappt det jag ser på tv. Jag känner mig utnyttjad av min omgivning, alla vill bara ha något av mig. Aldrig att jag får något tillbaka.

Oj, jag kom visst på en massa saker. Det är så bra att skriva här på forumet, då ramlar tankar och ord liksom på plats.

Jag är inte färdigtänkt, men det är en bra början!

Kram 🐘

@Varafrisk Vilken vacker dikt! Så kämpigt det är med att du måste gå tillbaka till jobbet fast du inte känner dig redo. Ja, det är tufft att vara sjuk idag, sköt om dig och hoppas det löser sig på något sätt❤️

@Varafrisk Vilken fantastiskt fin dikt, den ska jag skriva av och sätta på min anslagstavla på hemmakontoret. Hjälpsam när jag kommer vackla….

Ska du verkligen gå tillbaka till jobbet på måndag? Det verkar ju väldigt konstigt med tanke på det du beskriver här. Det är tufft att vara sjuk idag…. Lider med dig och sänder styrkekramar och omtanke ❤️

Har pratat m rehabkoordinatorn nu. Måste gå tillbaka t jobbet på måndag. Helt otroligt!

@Varafrisk spot on i min situation med flyttröjandet! Liiitet ljus ser jag nu.

@Geggan Tack fina forumvän ❤️

@Varafrisk Jättefin dikt 🥰

Kram 🐘

Läste en så fin text i min bok ”Korsdragspoesi” av Pia Eriksson. Jag vill citera den här och tillägna den oss som famlar oavsett vad problemet är men allra mest till dig som befinner dig i att vinna kampen mot alkoholen!

”Till dig som famlar
Där jag var då, var det beckmörkt, trångt och hopplöst.
Men så var det också precis i mitten av en krökt tunnel.
Livstunnlar ter sig så för de förändrar oss i
grunden.
När vi väl rört oss lite till kan vi både växa
och ömsa skinn.
För vår egen skull, förändras.
Om du går där just nu, i kröken.
Så vill jag ropa rakt in i tunneln att du ska
fortsätta framåt.
Om än famlandes. Krypandes.
För det blir lite ljusare längre fram.
Först bara som en liten prick.
Ljuset.
Men den blir större.
Pricken.
Ljuset kommer omfamna dig där du går.
En dag står du där i fullt solsken och
kan knappt minnas hur lång tunneln var.”

Kram🥰

Ja, bara och bara… och så är det plus plus plus. Oändligt många turer nerför backen till Emmaus. Bort med saker som ska säljas. Plocka undan allt i hela köket. Röja i gästrummet. Flera turer till soprummet. Alltså, business as usual under oöverskådligt antal dagar. Tänker: det är ändå görbart. Jag har inga stora problem. Barnen mår bra. Pensionen trillar in på konto. Jag kommer att klara detta. Snabb tanke på den långa raden glas som detta hade krävt medan jag drack. Tex när vi tömde mammas lägenhet. Det är bara drygt två år sedan.

Grattis också från mig! Tack för ett fint år här tillsammans!

Tack för att du påminner mig om den gamla dåliga tiden ! Jag vill absolut inte tillbaka dit !

@Sattva Så tungt…men andas låt det sjunka in …jag tänker att tids nog kommer du hitta svaren inom dig. Om ngn pratade illa om min dotter på det viset skulle jag bli skogstokig eller kanske mer ledsen….att inte äga förmågan att se det fina inom henne. Hon är 19 år…

Kram🌺

@Andrahalvlek Ja, vissa karaktärsdefekter var riktigt smärtsamma och somliga rent pinsamma. Det var inte desto mindre viktigt att gå igenom dem för att förhoppningsvis kunna gå vidare. För de flesta brukar de fjärde steget var ett sv de svåraste stegen.

Bra framsteg att inte bli skogstokig i tvättstugan👍🏻 Det hjälper ju egentligen inte så mycket men att hantera det lugnt kan öppna upp en förståelse och bli ett bra möte!

Kram🌺

Jag o maken pratade igår igen. Han började på vilket h-e det skulle bli när dottern kommer hem igen. Han kan verkligen inte se nåt annat än svart. Och jag blev ganska paff, har vi så olika bild av vad som kommer ske närmsta tiden?? Han bor ju inte under samma tak som hon när hon kommer hem om tre månader i min värld. Han hade tydligen inte tänkt vidare alls sedan förra söndagen. Så började han älta hur hemsk hon är etc etc. Hur jag hade gett en annan bild av hur det skulle bli när han flyttade hit än hur det blev...
Ja jag kan ju ärligt säga att jag inte heller hade tänkt mig att han skulle börja hata (?) min dotter så.
Just nu känns allt väldigt hopplöst. Hur ska vi ens få ett särboskap att fungera?
Hans svängningar hit o dit från gång till gång vi pratar gör mig helt mentalt utmattad.

@Kennie Ja, det kändes som en wow-upplevelse. Han var nyinflyttad och pratade dålig svenska. Våra regler i tvättstugan är inte enkla att lära sig på studs. Så min reaktion var helt adekvat, men samtidigt var det så skönt att jag bet inte ens ihop. Jag ryckte mer på axlarna, vad sjutton är en enda timme av mitt liv liksom? Och jag gjorde nog hans liv lite lättare den dagen.

Kram 🐘

@Varafrisk Wow, karaktärsdefekter. Lite smärtsamt låter det. Men hjälpsamt!

Kram 🐘