Senaste kommentarerna i forumet

... precis som du och jag Dompa är olika varandra och alla andra vindögda:)

en eller flera sjukdomar och funktionshinder men ingen människa är en diagnos. Människan är människa och unik person. Visst ska vi känna igen symtom och sjukdomsmönster men vi ska framförallt bejaka livet och det friska i oss! Vi har barnbarn med allvarliga allergier och ett barnbarn med en kronisk sjukdom - både allergierna och sjukdomen påverkar livet varje dag.
Men de är olika alla andra barn med samma allergier och sjukdomar! Så enkelt, så självklart! / mt

vän.... hennes barn fick tandställning. En dag såg hon ingående på mig och sade: "Bit ihop" och jag bet ihop... hon kom nära, kikade från sidan och så sa hon "Du har ju mer än 7 mm överbett!". "Jaha???" sa jag. "Ja, du borde ju ha tandställning" sa hon. Det hade hon hört angående sina barn. Jag har aldrig satt mig in om det finns en 7 mm regel, och på vilken folkhälsonivå den i så fall är fastställd, men sen dess har jag roat mig med att ibland berätta vad jag undkommit:) En period tyckte jag att var och varannan unge hade tandställning, nu verkar det ha lugnat sig lite. Så klart att sånt som kan ge bekymmer ska "rättas till" men ibland tycker jag att det går lite för långt.

Hoppas din förkylning ger med sig! Så rart av dottern S att sköta om dig med iskall apelsin. Tålamodet kommer med åren. Jag är sjuksköterska (stolt) men har inte jobbat inom yrket på många år. Det finns sånt jag saknar och mycket jag minns med värme - mänskliga möten som lämnat oförglömliga spår. Ett fantastiskt yrke som bidrar till proportioner - t.ex att smärre funktionshinder som lättare skelning och överbett är uthärdligt lidande. Annat är det med förkylning, särskilt för män:))

Jag har tagit julledigt och nu kom mullegubben - också julledig. Han ska skickas på uppköp och uppvaktningar och sen ska han utföra sina förtroendeuppdrag inom AA. Jag ska pynta holken:) Kram och God Jul på det sätt som du vill fira den!

Jag lär mig ngt nytt varje dag. Inte visste jag det om tänder...7 mm? Ja, ja. Inte heller jag har gått med lapp för ögat. Som i ditt fall så är det det vänstra som trilskas...men bara när jag är stressad eller trött. Min förre chef sa det en gång...typ tre år efter att jag blivit anställd. Då fick jag höra att han tvekat att anställa mig eftersom jag tittade delvis (?)bort. Hans känsla var att "kan jag lita på denne man, som inte ser mig fullt ut i ögonen?". Givetvis var jag stressad då och i efterhand mkt glad för att han såg bortom det slöa ögat. Jag kan också leva med mitt handikapp...nu för tiden är det mest en markör. Ett skämt...när jag börjar vinda så säger ongar; Nu är farsan trött ;-). Men 7 mm? Att man kan mäta sådant? Vem bestämmer där? Tandläkaren eller "högre" instans?. Jag personligen älskar "operfekta" bett. Har det nog efter min mamma. Hon hade av födsel ett Hollywood leende. När cancern kom och strålningen gjorde att tänderna föll ut så valde hon att ta flera nyanser gulare. Att bli kallad löstand/ifrågasatt hela sitt liv hade stört henne så mycket så när "chansen" kom återskapade hon sig själv.

Mitt i allt detta så slår det mig; Jag skriver om tänder och ögon. Jag skriver inte om drycken...och jag känner mig frisk (fast fortfarande tokförkyld, frisk i huvudet) . Jag är inte bara alkie...jag är också människa. Tack för den mt :-) /R

Har även skrivit en bok som jag tror heter Hyacint, men kan minnas fel, den är mycket tunnare men också bra.
Kram!

spana efter En halv gul sol... att njuta av i julhelgen. Tack för tipset - det är härligt att se fram emot en läsupplevelse. / mt

Jag skrev nyss till Sorgsen och flygcert...

Kan man glömma? För mig var det så här: när jag såg att mannen gjort valet att bli nykter och jag kände att det var "på riktigt" fylldes livet långsamt av annat innehåll, både konkret och tankemässigt. Just nu har han kommit upp och vi talar tillsammans om vad jag skriver. Det var en situation: när han också skrev här och var olycklig över att jag drog upp gammalt - då gav Lelas gav rådet att jag ska sluta älta, alkoholisten vet alltför väl själv vad illa hen gjort. Jag tog det till mig som en kunskap och det var i det läget inte särskilt svårt. Det som sedan hänt är att jag har läkt inifrån - de orden kom till mig just nu när jag pratar med Mullegubben samtidigt som jag skriver. Ja, det har jag gjort. Dock har han inte kallat mig fula saker och så - det svåraste var hans hot riktade mot sig själv. Förstås också smygandet och det pågick länge. Alldeles nyligen berättade jag för honom att när jag var till svalförrådet och hämtade något blev jag lite kall och tänkte "Herregud om jag kommer på nån gömma" - de gömmor jag snokade efter förr. Han skrattade och sa "Aldrig mer".

På nyårsdagen ska jag baka en tårta som jag lägger ihop som halvor - den ska mannen ta med till AA och fira ½ år som nykter, enligt han sätta att räkna:)

Just nu föreslår han att vi ska göra saker med de större barnbarnen - det gör mig så glad. Jag ser hur hans intentionalitet (oj vad jag fick söka ordet och jag vet varifrån jag "fått" det) ändrat riktning. / mt

Jag skrev nyss till Sorgsen och flygcert...

Kan man glömma? För mig var det så här: när jag såg att mannen gjort valet att bli nykter och jag kände att det var "på riktigt" fylldes livet långsamt av annat innehåll, både konkret och tankemässigt. Just nu har han kommit upp och vi talar tillsammans om vad jag skriver. Det var en situation: när han också skrev här och var olycklig över att jag drog upp gammalt - då gav Lelas gav rådet att jag ska sluta älta, alkoholisten vet alltför väl själv vad illa hen gjort. Jag tog det till mig som en kunskap och det var i det läget inte särskilt svårt. Det som sedan hänt är att jag har läkt inifrån - de orden kom till mig just nu när jag pratar med Mullegubben samtidigt som jag skriver. Ja, det har jag gjort. Dock har han inte kallat mig fula saker och så - det svåraste var hans hot riktade mot sig själv. Förstås också smygandet och det pågick länge. Alldeles nyligen berättade jag för honom att när jag var till svalförrådet och hämtade något blev jag lite kall och tänkte "Herregud om jag kommer på nån gömma" - de gömmor jag snokade efter förr. Han skrattade och sa "Aldrig mer".

På nyårsdagen ska jag baka en tårta som jag lägger ihop som halvor - den ska mannen ta med till AA och fira ½ år som nykter, enligt han sätta att räkna:)

En halv gul sol, fantastisk bok, mycket läsvärd och tänkvärd.

boken (ska antagligen vara lite generad över bristande bildning) - däremot minns jag både Flyga drake och efterföljaren som hette nånting om Tusen solar. Har läst in mig OM den halva gula solen nu och ska läsa. Tack!

Dompa - jag förstår precis vad du menar med "det raka ögat och det slöa ögat"! Jag är också vindögd men så lite att det inte upptäcktes när jag var barn. I så fall hade jag fått svart lapp för högerögat. På den tiden förstod man inte heller att gränsen för korrigering av överbett är 7 mm (har jag lärt mig av nutida föräldrar). Jag tror jag hade tur som fick vara barn utan svart lapp och tandställning:) jag lever hyggligt både med överbettet och mitt uschliga vänsteröga.

Kokar fikon i vin - minns när jag gjorde det för ett år sen. Då korkade och kokade jag upp en flaska dyr Amarone:) I år skulle vi bjuda det åt gäster men så var det då. Idag kokar jag upp några billiga småflaskor som stått på hyllan och blivit "årgångs". Doftar ljuvligt, timjan, nejlikor, saffran och pomerans...

Mannen haft en svår situation på jobbet - talar om det och att det inte triggar lust att dricka varken på trots eller som tröst. Så obeskrivligt härligt att vi kan dela sådant idag!

Lev väl och allt gott till er alla - hoppas rinnandet tjocknar till snart Dompa. Det är asigt, skulle Lilla My säga, att snora. / mt

En bok som berörde mig starkt...också ett sätt att få perspektiv på västvärldens "smärtor". PiL (?)skrev en gång att man inte kan mäta lidande. Inte jämföra då var och en står sig själv närmast. Det tror jag är sant...men man kan få en klarare syn genom att läsa böcker som en "En halv gul sol" tänker jag. Där fightas människan under helt andra ok än de dom själva valt (exempelvis alkohol och/eller med beroende). Så jag håller med Fru Lessen...har du inte redan läst boken så gör det! Kram/R

Boktips:

"En halv gul sol"
"De imperfekta"

:)

Har läst en konversation ovan om forum. Om vad man får skriva om...om allt måste handla om alkohol. Håller med Stigsdotter och Berra att.... NEJ! Iaf. inte under denna rubrik. Livsforum... Kram/R

Mannen kom hem från mötet och berättade att han lovat koka kaffe på fredag. Det ställer till bekymmer för en annan sak vi tänkte göra, han har redan valt bort en personalmiddag och vi hade lite löst planerat att gå ut och äta på tumis. För min del gör det ingenting alls att han åker tidigare och kokar kaffe - jag känner verkligen att han lever enligt devisen "Det viktigaste först". För ett par veckor sen sa han att han vill gå på möte juldagen och nu tillkom att också det kan inkludera kaffekokning. Helt okej för mej! Gör mig bara glad.

Det blir den tredje nyktra julen nu.
Den första i återhållen vrede - inte riktad mot mig men enorm inre kamp. Jag minns situationen - scenen - just då vi skulle åka iväg till julaftonsmiddagen och jag klargjorde, påminde, att jag förväntade mig nykterhet - iofs klart uttalat tidigare MEN just i det ögonblicket var det verkligen ingen självklarhet. Kändes inte kul just då. Nej, nej:(
Förra året - helt annorlunda men inte självklart avspänt glatt inför middagen.

Och jag förstår utmaningen. Snaps, öl och konjak var de givna tillbehören - som inte skapat synliga problem i umgänget.

Det har tagit tid för alla att hitta sin plats i vår nykterhet. Det har tagit sin tid!
Jag har skrivit förut att den tid som är behöver den tid som har varit. Så känns det nu... eller... nåja, några år tidigare kunde vi ha vänt väg men det är inget jag grämer mig över. Det är bra så här. Riktningen sen 6.12.2010 har hela tiden varit helt klar. "Det viktiga är inte var vi står utan åt vilket håll vi går" står det på ett kort hemma hos oss. Det är så gammalt och urblekt att orden knapps syns men de speglar verkligen den väg vi gått mot det nyktra livet. / mt

- mötena är viktiga för honom nu. Jag tycker om att han tycker om att gå på möten och förstår att det är en samvaro som passar honom. Gemenskap. Han gläds åt mötet vid nollölhyllan häromdagen - jag också. Ett möte med en allmänt respekterad person som direkt delar sin nykterhet. Det betyder.

Vi är inte ensamma.
Vi delar erfarenheten med alldeles vanliga människor i vår relativa närhet.
Konkreta människor med namn, adress och yrke.
En person som direkt och omedelbart står för att jag har valt att leva nykter.
En person som har en hustru och barn.
En person som talat med storköpsköpmannen om nollöl - precis som mullegubben gör.
Vi är inte ensamma - inte ens här.

Jag vill inte göra skillnad på människor - varje människas värde som människa är detsamma.
Som representation för valet av leva nykter är jag glad över varje "vanlig" person som har modet att ge nykterheten ett ansikte. / mt

läste jag för kanske ett år sen och tyckte mycket om den. Ville läsa fort framåt (som alltid i bra böcker) men den måste läsas i sitt eget tempo - långsamt:) Slutet ... är värt att ha synpunkter på ifall du inte kommit dit. Det är härligt med böcker och härligt med boktips. Tack och kram! / mt

När jag befinner mig mitt i vissa böcker så tänker jag att "den här skulle Mulletanten tycka om", vet inte varför, det är något slags intryck du har gjort via dina forumrader! Har du läst Igelkottens elegans av Muriel Barbery? Det är hennes andra bok, den första hette Smaken och är också bra men denna är bättre. Det är min svärmor som lånat mig dessa böcker. Jag är inte säker på att du tycker om Igelkottens elegans men du tycker nog den är intressant (kanske, vad vet jag, egentligen!)

Kram från mig

här blev det dubbelt / mt

Det var en intressant koppling du beskriver Stigsdotter. Jag ska begrunda idén att hitta en koppling mellan det problem man vill dela om och dess samband med alkohol till samband med medberoende. Jag köper också fortsättningen: Ofta finns där ju ett samband och det är först när man lär sig se detta samband som man kan lösa sitt problem.

Jag läser era inlägg och värms av gemenskapen! Kram till er alla! / mt

Du har rätt Stigsdotter, allt hänger ihop.. Jag tycker nog som du att vi forumvarelser ska få fråga varandra om allt!
Så gör vi ju i RL också.. Om jag har en vän som är sjuksköterska och jag vet att jag inte stör, så nog ringer jag hellre till henne, än till sjukvårdsupplysningen..
Om grannen har broblem med hydraliken på plogen, så ringer han på hos mig istället för att ringa "traktorservice".. Kanske får han ändå ringa dit, men många gånger vill vi ju ha lite bollplankande om "allt-å-ingenting"

Ibland är det dessutom lättare att komma till "pudelns kärna", om man fått prata lite runt annat..
Kommer nog att följa din tråd här om du startar en ;-D

Vare sig jag vill det eller inte är ju mitt sätt att vara idag en produkt av många olika saker och däribland mitt bruk av alkohol.

På AA:s Blue Card (som läses på alla möten) står det: "Vi föreslår att då vi talar om våra problem begränsar vi oss till hur dessa problem står i relation till alkoholism." Kanske är det detta som de som "vill behålla fokus" tänker på. Jag tänker att man på ett AA-möte kanske måste vara lite striktare och där åtminstone anstränga sig för att hitta en koppling mellan det problem man vill dela om och dess samband med alkohol. Ofta finns där ju ett samband och det är först när man lär sig se detta samband som man kan lösa sitt problem. Och, det gangnar ju inte någon (annan än kanske dig själv) om du kommer till ett möte och tar upp tid med "vanliga" problem som inte har med alkohol att göra. Eller så tar man den tiden och, som sagt, kopplar ihop problemet med ett "alkoholistiskt beteende".

Men. Här på forumet har vi en avdelning som uttryckligen skapats för funderingar som inte direkt har med alkohol att göra. I min tolkning innebär det att här kan jag be er om råd om mina krukväxter om jag vill - jag kanske inte vill gå in på ett krukväxtforum och göra det utan jag vill fråga mina forumvänner här om detta och då får jag göra det här i denna avdelning. Om jag behöver råd om mina krukväxter som dör för att jag glömmer bort att vattna dem när jag super, ja då lägger jag in ett rop på hjälp i den andra avdelningen, den som handlar om att förändra sitt drickande!

Så tänker jag i alla fall. Eftersom mina egna funderingar inte längre hänger ihop så mycket med alkoholproblematiken funderar jag på att skapa en ny tråd här i denna avdelning.

Jag vill bara flika in och säga att du och många andra ger mig ork att fortsätta framåt. Att se att det finns lösningar på problemen, ett annat sätt att leva....det är viktigt.
Som ni skriver, allt är en helhet.
Vill också passa på att önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år!.

Ps. För mig har du varit en människa som fått mig att tänka längre, ditt sätt att vara är så varmt. Ds
Kramar i massor!

så sant, så sant - i mina öron. Och så bra vill.sluta/A att du stannar upp och tar till dig.
/ mt

Läser och håller fullständigt med
Så fullständigt träffande, känner så väl igen
mig av det du skriver att vissa har
inte tålamod att vänta utan ställer sig på
ruta ett igen och igen ........

Men nu får jag ta mig tålamod, för mig och min omgivnings skull.
Tack för alla dina kloka tankar Berra.
/A

Allting hänger ihop, ens sätt att leva avspeglar sig nog i sitt sätt att dricka, och precis det motsatta...
Därför tror jag på ditt uttryck livsforum, för det är vad de är...

Om man inte söker sina anledningar till varför man dricker på ett okontrollerat sätt, så finns det heller inga anledningar till att rannsaka sig.

Jag vände min blick inåt, och såg under en lång tid var det var som var fel på mitt sätt att lösa det med alkoholen, en livsinsikt..
Och allt höll ihop, jag kunde inte plocka bort delar av mitt sätt att leva utan att hela kedjan ramlade isär, jag fick sätta allt under luppen.
Finna orsaken till varför jag drack, och det var inte en sak, utan en felaktig livsstil som jag hade byggt upp under många många år...
Hela min förändring finns dokumenterad i min tråd, från sjätte veckan till fem år utan alkoholen, den vet du ju...

Och svaret finns inte i ett enda ord, inte en rad, en mening , ett stycke, en sida...
Utan den finns där i ett tusentals massa inlägg och funderingar, vad gör jag för fel?
Idag har jag tvingats lära känna mig själv genom forumet, och genom att läsa mina egna rader om och om igen...
Ingenting i världen kan mäta sig med det, ett totalt livsavgörande att forumet fanns, och mina diskussioner med er alla hör...
I många år försökte jag på egen hand, men stödet kom ifrån forumet, och den lilla knuffen jag behövde för att ta mig vidare...

Visst har forumet förändrats, kanske inte alltid i den riktningen man själv har önskat, vi är en salig blandning av olika livsöden och historia,
Och själv har jag haft det svårt att bara känna fullständig empati med de som har en liknande bakgrund som mig själv,
Blandmissbruk med andra droger än alkohol har jag ingen erfarenhet av, och därmed haft svårt att kommentera dessa..
Jag hade en trygg uppväxt i ett fullständigt absolutistiskt hem, men kunde bli alkis i alla fall, utan några nedärvda gener,
Så jag bekräftar inte arvet eller uppväxtmiljön, utan skapade mitt egna beroende alldeles själv...

Idag vet jag lite mera om min egna personlighet, och vet vad mina triggningar är, kontentan är att jag måste fortsätta må bra,
en slutprodukt bestående av en massa olika beståndsdelar, och mår jag inte bra, så börjar jag att spä på min egna misshandel av mig själv.
En självdrivande spiral där jag måste hålla koll på vilken sida av det positiva och den negativa sidan jag befinner mig i...

Alkoholen är lurig eftersom den har både korta och långtidsvekande biverkningar, man kan må bra för stunden, och den sliter långsamt hjärtat ur kroppen,
Till slut mår man inte ens bra av den under berusningen heller, utan man försöker återminnas gamla goda erfarenheter man hade av den tidigare.
Den bankar livet ur en och man sitter snällt kvar fångad som ett misshandelsoffer i tron över att man inte kommer ur förhållandet med alkoholen,
Uppoffringarna kan kännas oöverstigliga till en början när man måste försaka sin nuvarande livsstil, men paybacken kommer långsamt...
För den som orkar vänta på resultatet...

Men många av oss har inte tålamodet att orka vänta så länge, utan ställer sig på dag ett igen och igen och igen...

Och ingen absolut ingen kan väl bli upprörd när de får höra sanningen rakt upp i ansiktet, i mjuka eller hårda förpackningar...
Det är viktigt att vi alla får ventilera oss på forumet, men att man har kvar respekten för att alla inte är stöpta i samma form,
Vi är alla så lika men samtidig olika varandra på samma gång, alkoholen har gjortt oss känsliga och misstänksamma...
Det finns lösningar för oss alla, de tar bara lite olika form beroende på vilken typ av människa vi är...
Viktigast kanske är att vi ärliga mot oss själva i första hand, så att vi orkar vara det mot alla andra också...
Alkoholen har lärt oss det motsatta, och det kan vara svårt att lära sig tillbaka till det beteendet...

Att uppskatta livet kan vara ett annat förbättringsområde, förutan verklighetsflykten...
Att bara chansa kan vara halva arbetet, vem vet resten kanske går ännu lättare...?

Berra