Senaste kommentarerna i forumet

Fjärilenimagen skrev ett långt inlägg i Vinyas tråd ang det svar jag skrev på, i mitt tycke, ett påhopp och en uppläxning från en forummedlem till en annan. Jag väljer att svara här i min egen tråd för att inte flytta focus från någon annan. Jag tror inte att Fjärilens inlägg är riktat enbart till mig, utan till beroende/medberoendes förhållande till varandra i allmänhet. MEN till stor del är det ju ändå det då h*n svarar med hänvisningar till bla mitt inlägg.
Därför nu ”wall of text” ; )

Jag har läst något eller ett par av Fjärilenimagens tidigare inlägg i andra trådar, men aldrig haft korrespondens med Dig Fjärilen direkt. Tycker mig känna igen dig dock fast under annan användare tidigare. Stämmer? Har nog inte läst allt du skrivit och kan ha missat en hel del av din historia. Men stämmer det att du inte är missbrukare, inte heller medberoende? Du är här för att…hjälpa oss andra att förstå oss själva och varandra? I alla fall så har jag nu läst ditt inlägg flera gånger och känner att jag vill klargöra ett par saker, eller snarare korrigera några av dina påståenden/tolkningar av mig personligen, och som tidigare miss/riskbrukare. Jag vill direkt klargöra att detta inte är skrivet i affekt, smärta, skuld eller ilska, men ändock som en bestämd markering över att jag ogillar att bli pålagd egenskaper och antydningar om vilka oläkta sår jag ev bär, från någon jag aldrig haft med att göra.

Nu till din text från Vinyas tråd med mina egna synpunkter som ”svar”

”Har läst era respektive inlägg runt hur man
ska förhålla sig till andra medberoende resp
beroende. I den bästa av världar är vi objektiva och
har tillräckligt mycket egen trygghet att kunna se
var mitt eget elände börjar och var det slutar.
Det här forumet behöver era bägge perspektiv.
Viktoria: Dina synpunkter är djupast sett de
mest kloka. Kämpande alkoholister behöver tro,
hopp och kärlek. Alla steg ni tar ska applåderas
in i det längsta.
Frantidsdrömmar: Dina synpunkter kan tänker
jag mig bottna i en ilska på dig själv, kanske
inte på de stackars barnen i allmänhet.
Utifrån sett som vare sig medberoende eller
beroende, ser det ut som ni bägge två inte
kan acceptera den andre partens perspektiv.”

Svar: nej – inte utifrån sett rent allmänt, utan hur DU – fjärilen i magen, ser på saken. Jag accepterar absolut till fullo att en medberoende är besviken, bedragen, förbannad och en massa annat på sin missbrukare – med rätta. Nu var det det här specifika påhoppet i sig jag hade en invändning mot – inget annat.

”ja tänker mig att man som utomstående lättare
kan vara just objektiv inför det framtidsdrömmar
tar upp. Alkoholism och medberoende är på liknande
sätt på ytan oförmögna att sätts sitt eget och
barnens bästa i främsta rummet. ”

Svar: Håller med – båda, så länge de är aktiva, har en sjukdomsbild, en diagnos som försvårar att handla rationellt och för barnens bästa. Jag personligen, som icke aktiv sedan en längre tid, kan se det objektivt, just därför skrev jag att jag INTE väljer att göra liknande inlägg i andras trådar – beroendes eller medberoendes. Mitt inlägg handlar inte om oförståelse inför den medberoendes situation, utan om oförståelse inför att skuldbelägga varandra på ett självhjälpsforum.

”Utifrån kan det se ut som ni behöver både
bråka och ge varandra det stöd ni framöver
klarar av att ge andra. Innan dess behöver skuld
och skam kanske hanteras. Då tror jag att
det blir lättare att både se och inte gå igång
på den andre sidans oförmåga att vara objektiv. ”

Svar: återigen – utifrån sett? Nej, DIN syn på saken. Jag har inget "behov" av att bråka alls faktiskt. Skum tolkning. Jag vet inte hur insatt du är i MIN historia? MIN resa mot nykterheten. Jag anser mig vara tillfrisknad idag, har varit utan alkohol länge nu. Skam och skuld över mitt missbruk har funnits, naturligtvis då det är en del i processen mot att bli frisk, men det är utagerat och bearbetat för ett bra tag sedan. Mitt svar här handlar inte om att jag går igång på grund av skuld, utan att jag går igång på att en nyanländ forummedlem som tar sina första staplande steg, som kanske äntligen törs be om en hjälpande hand blir påhoppad och anklagad. Kan inte hålla med dig om att jag inte har förmågan att vara objektiv – det är inte en egenskap jag saknar enl dem som känner mig, tvärt om faktiskt. Men det kan ju såklart inte du veta, vi känner ju inte varandra.

”Kanske behöver smärtan sitt eget rum ett tag.
Kanske behöver ilskan, oförmågan att stå ut med
den andre, få komma just fram. Så ni möts.”

Svar: Korrigering - Jag känner ingen större smärta över just det du beskriver. Känner inte igen mig i ”oförmåga att stå ut” med någon. Jag VÄLJER däremot att reagera då jag tycker någon blir illa behandlad och jag tycker att det berör. Att ”bli berörd av” eller "känna oförmåga att stå ut med” är inte det samma för mig. Det är inte en av de egenskaper jag har som jag känner behöver bearbetas. Det finns annat prioriterat material kan jag lova. Jag upplever att du överarbetar dina tolkningar av, i alla fall mina, skrivna rader. Lägg inte in så mycket extra, känns som om du gör det här lite i studiesyfte, eller som självutnämnd tolk. Jag tror inte det behövs. Läs bara rakt upp och ner vad jag faktiskt skriver, för det är inte krångligare än så. Det finns faktiskt inte så mycket ”mellan raderna” att terapeuta över. Jag tyckte bara att påhoppet var onödigt. PunktOchSlut.

”Jag har varit både arg upprörd och mycket
mycket ledsen. Jag valde att vare sig leva med
och skaffa barn med en beroende. ”

Svar: Jag är uppriktigt glad för din skull att du gjorde det valet. Du har förmodligen besparat dig mycket elände - fast vad vet jag eg? Samtidigt är det ju fantastiskt tycker jag, att det här forumet tex är ett levande bevis på att människor kan tillfriskna från både beroende och medberoende. Hur några relationer, om än ej alla, är genuint starka och väldigt speciella efter att båda parter framgångsrikt lyckats behandla sin del av sjukdomen. Magiskt nästan. Jag glädjs så med alla som lyckas. Att kärleken kan få vara det starkaste av allt vissa gånger – som i sagan : )

”Det är lättare att ta det ansvaret när man själv
inte haft alkohol med sig från uppväxt.
Trots detta är förnekandets offer o medberoendes
rädslor så lika. Den enorma rädslan att möta sig
själv och det som gör ont.
utifrån sett är ni på en resa som jag beundrar
er för så ni kan bli de fantastiska föräldrar
ni innerst inne är."

Svar: Tack. Jag är idag väl medveten om och tillräckligt trygg i min roll som förälder. Både innerst inne, och utifrån sett. Det får jag bekräftelse på från min familj. Men igen, tack ändå för att Du tycker att jag verkar ha potential.

Japp, det var det jag hade på hjärtat Fjärilenimagen. Lev väl.

...så mycket som sker hos dig nu. Vad fint att syster kom förbi innan hon gick. Jag tänker att knyttet så litet det är kan vara en liten tröst i din svåra stund. Hoppas det blev en fin begravning.

...som jag klistrar in här:

"Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig."

Två sidor av utanför. Det ena är tärande och den andra är som det ska vara. Vad skönt att du ser denna förändring, jag tror att det är detta som ska till för att man skall lyckas ta sig ur ett missbruk. Man måste vilja själv, för sin egen skull alldeles på riktigt och inte bara för sin egen skull för att man skulle bli ledsen om någon annan blev ledsen (av att lämna till exempel).

Ja egentligen borde alla läsa stora boken, det är så mycket sunt förnuft som ryms på sidorna däri. Och som du skrev, det var så länge sedan orden nedtecknades, det är gammal kunskap.

Måhända får ni intressanta samtal därhemma sedan när guben din börjar sitt stegarbete som det heter, och han skall hitta och lägga sitt liv i händerna på en "yttre kraft" - eller gud "som jag uppfattar honom" som det heter.

Många kramar från mig

Kramar och mina tankar till dig//Kalla

Tack♥
vill dela med mig av den här http://www.youtube.com/watch?v=Bo0XsTKa8jg som haft betydelse under vår helg. Kramar

- balansen i familjen är uppenbart rubbad. Den av barnen som tidigare känts mest avlägsen är nu den som är ett sunt stöd och känns nära. Den som jag kallat den rakaste (efter Dompas vackraste) är inte så rak som jag tror att h*n själv önskar. H*n har diskuterat både här och där inom familjen (och kanske utanför också) men inte mycket med den det berör. I det stora hela är det som vanligt att träffa dem, alla utom minstingen var här idag - de pratar för fullt med varann om det som de är engagerade i. Barnbarnen håller på med sitt.

Med mannen känner jag mig stark inom familjen och genetmot omvärlden. Idag. Om morgondagen vet jag ju inget men jag ser framåt med tillförsikt, starkare än på mycket länge.

****************

Här tog skrivandet slut och vi åt middag. Såg mästarnas mästare medan jag - måttligt intresserad - spelade wf. Sovit gott. Vaknar till tidig sol och fågelsång - ser ut att bli fint väder. / mt

Även här måste jag in och nosa. Hmmmm....ja, det luktar friskt! Vifftar på svansen och luffsar ut igen. Så glad att du mår bra mt, du verkar så lugn just nu. Kram/R

idag också / A

och fascineras av insikterna som funnits så länge och nu kan påvisas genom modern hjärnforskning. Den forskningen förklarar ändå inte kraften i AA. Det är ändå lätt att inse att den kraften finns, inga frivilliga sammanslutningar håller ihop världsomspännande nätverk under decennier utan att det finns något som bär. / mt

som för tio år sen var helt vanlig. Städat, tvättat, bakat kanelbullar och gjort tårtbotten. Planterat om några krukväxter. Ett kort vanligt gräl om en skitsak som hastigt redde upp sig.
Ute regnar det och blåser. Har tänt ett stort blockljus på trots. Bastu och rena lakan. Imorgon försenat födelsedagsfirande. Gott. / mt

gör sallad, ser TV-nytt, skriver här och samtalar emellanåt med mullegubben. En sak i taget gäller inte i mina vardagsgöromål:) - inte hemma och inte på jobbet - men i mina livsval tar jag det lugnt.

Mullegubben är mullvad, sätter vinterpotatis. Han kommer in med jämna mellanrum, senast med en sten som ser ut som ett hjärta, grafitgrå med inslag av röd granit. Vacker både som sten och symbol. Ordet "dela" har flyttat in i hemmet, jag får dela mycket nu och inser något... kanske nya dimensioner av den kamp han fört det här dryga året av självvalt påtvingad nykterhet. Både befriande och skrämmande att så personligt bli delaktig och känna styrkan i alkoholens makt. Välbekant från andra-forum-sidan och helt annorlunda att dela det med den närmaste. Ändå gott. Han ombesörjer sitt nätverk som fått ett antal stadiga krokar, eller fästen, och det gör mig förvirrad, lugn och fri på ett alldeles nytt sätt.

Självvalt påtvingad nykterhet betyder för mig att han valt själv men under hotet att annars går jag. Och bättre än så tror jag inte det har kunnat vara den tid som var, det behövdes något mer än mitt ultimatum för att den inre vändningen skulle ske. Hursom... nu är det annorlunda, nu finns en ny grundnivå, ett nytt nätverk, gamla vänner och kära-nära som vet, som stöder och finns kvar. Andra är i gungning men det får gunga tills de hittar sin balanspunkt. Jag vet var jag har min. Åtminstone idag, just nu, och det räcker. / mt

Du är så stark, Viktoria

♥ ♥ ♥ / A

Mycket snack om rattfylleri i media nu. Högsäsongen för brottet har börjat och största gruppen som kör rattfulla är män mellan 19-35 år nånting. Minns inte exakt.
Jag skräms av tanken att möta någon. Jag vet hur man tappar omdömet och kör utan att skämmas. Och jag njuter av att nu kunna köra utan att behöva oroa mig för om jag nyktrat till eller inte.

Idag är dagen för Alf Henriksson sommardikt:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommarda´r
och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
så har du nittinio kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
I morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommarda´r per år
I morgon är den andra

/ mt

känns som livet rinner ifrån mej
har väl druckit för mycket ända sen jag började dricka, men senaste halvåret har de vart för jävligt
kom på min sambo att han varit otrogen, jag fick en chock och har mått jättedåligt sen dess, har druckit väldigt mycket sen dess och de vet jag ju att man inte mår bättre psykiskt av
men har kommit in i en ond cirkel som jag inte kan bryta
behöver hjälp och goda råd

:-)

Detta med att vara påtvingad nykter eller självvald nykter har nog en VÄLDIGT stor betydelse. Det är nog en markant skillnad på dessa saker och förhoppningsvis blir utgången en annan på längre sikt!
Ni verkar ha alla möjligheter i världen att fixa detta, det verkar finnas så mycket kärlek, respekt och värme mellan er.
Tycker om dig, mulletant, trots att jag inte känner dig!
Börjar förstå att man kan träffa sin partner via nätet, vilket jag inte har kunnat förstå tidigare...:)

Kram

beslut. Litet men ändå ett tydligt val där jag inser och gör verklighet av att jag har rätt att välja bort saker som kommer att fungera som de ska utan min närvaro.

Det är "rätten att välja bort" som är det centrala.
Rätten att välja mig själv och min hälsa. Rätten att välja hem och familj.

* * * * * * * * *

Jag har för första gången fått bli delaktig i mannens inre-värld-i-relation-till-alkoholen. Inom mig växer en insikt om våra helt olika perspektiv när vi ser samma händelse - exemplvis på en restaurang eller i en tax free.

Ingen av oss försöker (längre) övertyga den andre om "det rätta".
Ingen av oss förnekar (längre) den andres upplevelse.

Mänskan måste göra sina egna val. Fatta sin egna beslut.

Jag fattade mitt beslut den 5 december 2010 ungefär klockan nio på kvällen.

Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig.

Det är hisnande
Och det är gott att vara.

/ mt

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Orden är Eeva Kilpis.

Erkännandet,
tillåtelsen av svagheten,
och modet att vara i den ...

Orden är dina.
Det ligger något storslaget i det.

Varm kram i vargtimmen som vänder sin goda sida till mig idag / mt

Lilja och A, era tankar värmer mer än ni kan ana! Ordfattigdom spelar ingen roll; )
Erkännandet, tillåtelsen av svagheten, och modet att vara i den är väll min styrka, antar jag - åsyftat det du skrev Lilja.

Varma kramar till er båda♥

mt - så länge du använder ordfattigdomstillstånd så är det nog inte så illa ställt med ordfattigdomen. :-) <3
/H.

orfattigdomstillstånd - ordet kom nyss när jag skrev en rad till vännen V som befinner sig i livets centrum nära död, liv och växande.

Den är verklighet nu, en av mina drömmar som jag aldrig tänkt kunde bli sanning - mannen går till AA och upplever god gemenskap. Och jag är nästan mer glad över gemenskapen än att den är på AA - men så är det inte heller. Det mesta av gemenskap här i näromgivningarna är förknippat med alkohol. Att det finns en god gemenskap och att den dessutom är nykter är nästan för mycket.

Annars är livet sig likt till det yttre. Men det är kanske det enda som är sig likt...

Idag har varit en fin dag på jobbet. Också. Goda mänskliga möten, tillit, delat ansvar, skratt.
Nån dag hittar jag väl tillbaka till orden. Ska bli intressant att se vad tangenterna berättar då:)

Nu ska jag plantera luktärter och indiankrasse.

Allt gott till er mina forumvänner / mt

ordfattigdomstillstånd - vill ändå skicka en varm hälsning och en innerlig kram ♥

Ditt liv är som en väv. Som en film. Det är bara det att verkligheten överträffar dikten.

Säga adjö till Syster. Känna ett Nytt Liv sparka i magen. Se en Dotter ta Studenten och bege sig ut i Livet.

Tre oerhört stora saker; separation, död, födelse. Och för dig kommer allt samtidigt.

Du har definitivt en stor inre styrka med dig. Och som du säger; HUR hann du med att dricka och vara bakis tidigare? SÅ mycket tid som gått bort och så underbart att vara NYKTER inför allt detta!

All Kraft och Lycka till Dig-det är du värd!

Kram
Lilja