Senaste kommentarerna i forumet

förklara, och svårt att dra gränslinjer. Ja. Ska fundera ett varv, eller några över det du skriver. Mest för att det är så intressant - inte för att analysera ev förnekelse:)

Det finns mycket i medberoendet jag inte kan känna igen hos mig själv - å andra sidan är jag inte prövad till det ytterstas gräns, inte tillnärmelseis. Jag känner däremot tydligt igen vissa missbrukartendenser och läser nu Jaget och missbrukaren med fokus på mig själv.

Precis exakt nu minns jag att min mamma berättade att pappas chef en gång hade ringt henne ang hans alkoholproblem - alkoholism och bett henne se till något vad-det-nu-var. Hon berättade att hon sagt "snälla herr A det kan jag inte" - jag tror inte hon var genuint medberoende, hon tog inte ansvar, sopade inte undan vad jag kan se nu. Jag vet att hon levde i enlighet med ett löfte och gjorde det hon trodde var rätt och bäst. När hon lämnade skapade hon ett rikt eget liv.

Så här fungerar forumet för mig, väcker minnen och impulser som jag själv kan välja vad jag gör med och av... Så klart jag kan välja att förneka eller försköna ... men jag ser att det hela tiden för framåt och det gör inget att det sker i min egen takt. Jag har inte bråttom.

Å ena sidan ser jag många likheter, åt olika håll, å andra sidan är jag fortfarande övertygad om varje människas komplexitet och unikhet.

Åh vad jag har svamlat - men här får jag ju göra det, som jag vill:) Idag känner jag att jag äger :)))

Nää, vi drogs, alternativt LÄT OSS dras in i alkoträsket istället för slöjdslips-träsket; )
Träsk som träsk...kanske?

så hemskt !!!! Jag är glad att mina föräldrar flyttade från den delen av världen innan jag blev stor nog att dras in i det där :-)) Brrrrrr.......

ADDE! ang dresscode, http://www.zickermans.se/slojdslipsar-galore/woody/
till glesbygdskavaj eller den lite mer leisure skinnvästen bär man lämpligt en av dessa ledade "slöjdslipsar" till finare tillställning! Hade aldrig sett en sådan innan jag var på byparty i Tornedalen. När min mans kusin ( en av mååååånga kusiner hahaha) fyllde fyrtio för några år sedan hade jag en bordskavaljer, dyngrik skogs- och sågägare i en av byarna kring Pajala, som naturligtvis hade en lite flådigare variant av träslipsen - den var liksom slöjdad i form av en lax! Det är sant!

Ja det är fint att vi har varandra A♥ Det är inte alltid jag känner för att skriva, eller ens har något att skriva i dessa dagar, men som du påminner jag mig om vad forumet gjort för mig, och att jag faktiskt behöver den här platsen, utrymmet. För detta är ju den största enskilda anledningen till att jag mår bra och är fri från alkoholen idag. För jo, jag känner mig fri fast maken inte är helnykter, och omgivningen erbjuder ett och annat tillfälle med påminnelser om varför "aldrig mer..." är mitt enda alternativ. JAG är inte bunden till det. Jag finns här, existerar här, men känner inte igen mig i ett medberoende- knske eftersom jag faktiskt inte ser att maken har ett Problem. Han dricker, som många andra i min närhet, ibland. Men det renderar inte i problem direkt. Irritation från mig ibland - javisst. Men jag kan se skillnaden till medberoende och alkoholproblem/beroende, även om den är svår att förklara. Det är en sida jag ogillar, men den tar ingen större plats i vårt liv.
Detta skulle ju kunna vara ett försvarstal och skrivet i förnekelse kan jag själv se om jag läser det och låtsas att någon annnan skrivit det. Må så vara...jag kan inte förklara bättre just nu!

timmar åt forumet, läst tråden som V tipsade om. Forumet måste ha varit nytt då men Lisamari, Adde, Pia, Mie och Fenix fanns med redan då - och V som beskriver att hon "kröp" in. Jag funderar vad jag gjorde 2008-2009, hur jag tänkte då, vad jag kände då. Jag kan titta i min "svarta bok" som faktiskt är just svart, en ringbok från en konferens där jag började skriva vid sidan av det jag skrev på datorn. Jo, nu vet jag - anledningen till att jag är kvar här var ett bröllop som planerades ingående ett år på förhand och som jag inte kunde tänka mig att trasa sönder. Det var ett mycket lyckat bröllop - men jag minns en (1) uppgörelse som endast jag och mannen vet om. Jag visste redan då vilket illavarslande tecken som visade sig när ett tillfälle gavs. Annars var allt genomlyckat.

Känner mig ganska ordlös just nu, förstår dem som slutar skriva när livet rullar på sin gilla gång. Tänker att det kan ligga en fara i det (för mig) och tycker mig ha sett det här.

Brukar tänka att man inte kan ta ifrån en människa något innan h*n fått något istället. Jag har inget som skulle ersätta forumet för mig i nuläget. Det skulle kunna vara en grupp levande människor att möta - men jag är så nöjd med att få vara hemma när arbetsdagen och -veckan är slut. Och jag vet inte var jag skulle hitta den gruppen, de personerna i min närmiljö. Så jag är bara innerligt tacksam för att forumet finns - och finns på mina villkor, när jag behöver och den tid på dygnet det passar mig. Låter egoistiskt i mina öron och känns ego att skriva så - men så är det ju:) och det är jag tacksam för.

Har förmånen att delta i en faktiskt väldigt bra utbildning just nu. "Faktiskt väldigt" för att jag gått många av varierande innehåll och kvalitet... Hade 1½ timme coaching häromdagen med en rejäl och mycket humanistisk karl som har sin bakgrund i ett mycket manligt yrke. Hade aldrig valt nåt sånt själv, män är "i princip" ganska hotfulla för mig. Jag deltar med öppet sinne och i syfte att göra ett bra avslut på mitt nuvarande jobb - som sannolikt är mitt sista. Coachingen gav en omtumlande efterkänsla. Det är ytterst sällan jag har utrymme att prata fritt om mitt jobb så länge utan bli avbruten och fr a utan att behöva tänka på vad jag säger. Det är en bra coach. Ska ta vara på det här också för min egen skull. Känner att jag gjort mig förtjänt av det - ja det har jag!

Ska fundera över klädsel till ett annorlunda kalas - som samtidigt i sin vanlighet kan bli likt det vännen V ska delta i. Mannen hör inte till sammanhanget och ska inte delta. Jag är mycket frestad att stanna hemma i soffhörnet med honom. Vi ska se hur det tar sig under dagen...

Ha en fin dag alla som läser och skriver här i forumets olika trådar. Tänkte idag på hur lika vi är, medsyskon skrev axel på 3xL-tråden... Tänk så fint att vi har varandra och att den här platsen finns! / mt

här...

också bjuden på kalas på lokal ikväll, kan nog bli väldigt likartat det du ska delta i. Jag ska tänka på dig och le inombords :) Jag är ännu tveksam om jag ska dra mig ur på ett snyggt sätt men Mm hejar på att jag ska gå och roa mig - han skulle tycka det är roligt medan jag bara kan känna mig o-social i såna sammanhang. Vi får se hur det blir. Jag är absolut välkommen att kura hemma i soffhörnet med honom och katterna också.

Stort tack för tipset på tråden 3 x Lis* - blev varm av glädje när Lisamari, Pia, Mie och Adde kom in där. Och Fenix ska jag inte glömma. Gamla vänner i nytt sällskap & sammanhang - men så välbekant. Och så fint det slutade. Ett riktigt slut.

Den är märklig och fantastisk vänskapen här på forumet. Jag förstår styrkan i det Adde beskriver med äkta möten irl - att ett cyber-forum inte kan ersätta det... Men forumet har andra kvalitéer och kan ha en avgörande betydelse. Det är väl olika vad som passar oss människor och vad som är "rätt" i olika lägen.

Tack för ordet "ordlös" - jag är ganska ordlös just nu men väljer att skriva ändå. Känner att jag inte vill tappa bort gemenskapen här, den är viktig för mig utan att jag precis kan beskriva hur. Men forumet påminner mig om vem jag är och vilka risker och möjligheter som finns i mitt liv.

Tack för att du finns, kram till dig och en vänlig klapp till den inneboende. / A

Du kommer finnas i mina tankar, ser hela festen framför mig.
Låter som partajen här omkring, men så är det i Norrland det också, även om det är södra delen.

Tur du kan gå därifrån om det blir för jobbigt.

Vad mysigt med lilla knyttet som växer i magen.

Kram och var rädd om dig.
Lisamari

Den är ju nästan som en roman!

Kommer att tänka på en bok som jag glömt namnet på men där två personer brevväxlar. Tror den blev film sen.

Det som skrivs är så hoppfullt också, trots att de hemska nackdelarna och bakslagen belyses!

Nu ska jag somna gott!
Så lika vi är vi människor ändå!

Lilja-natt-kram

Här är den...en länk till ett fantastiskt litet hörn i cyber, och i detta eminenta forum:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3622
Tråden som fick mig att skratta och gråta mitt i allt elände jag kände själv då jag ramlade in här, eller snarare kröp in på knäna.

Haha, ja en dräktig och en skata! Ja hur ska man tänka eg? Försöker ta dagen som den kommer, men oroar mig ibland och då rusar tankarna iväg in i framtiden. Vad ska hjälpa dig? Jomen vi här på forumet får hjälpas åt, stötta och hämta kraft hos varandra. Finns en gammal tråd här, långt bak i listan, där två kvinnor som heter Lisbeth och Elisabeth skrev till varandra under en längre tid. Det är en så fantastisk och fin tråd. Önskar jag mindes vad den hette så jag kunde tipsa dig om den. Den gav mig så mycket kraft och hopp då jag hittade hit. Ska se om jag kan finna den...Kram och fortsatt trvlig nykter kväll Skatan!

Är det bara du och jag som finns här nu; en gravid kvinna och en 58-årig skata? Skumt, vad pysslar alla med? Törs inte tänka tanken ut.... Nej, skämt å sido får man väl hoppas att det firas fredagsmys,under sansade former. Det verkar väl helt underbart att tajma in en graviditet just nu! Vilken kraft det kommer att ge dej! Var inte rädd att du tänker "fel", alla dagar som går i nykterhetens tecken är Bra och Goda dagar. Känner mej en smula avundsjuk, vad ska hjälpa mej över alla frestelser, på vägen? Ingen ny graviditet i alla fall! Önskar dej en fin tid! Du verkar så stark och klok! Kram Skatan

kan se lokalen framför mig fylld med vinglande män i glesbygdskavaj och en jargong som i Pistvakt :-))) Finns det nån mat i rummet eller är det bara en bit renskav som skickas runt ?? Norrland Guld som måltidsdryck ?! Usch, ja jag ryser, såna där fester är inte så kul, kanske en kvart i början eller så, men sen.
Ta din lille Gremlin och gå ut och kolla det vackra norrskenet istället det tror jag att hen uppskattar mera :-)

Tack för att du skriver, det lyser upp min tillvaro.

Kram ♥

Några rader i "min egen" tråd är väll på sin plats efter en tids ordlöshet. Är fortfarande inte helt i skick efter flunsan, men back in bussiness i alla fall. Vad händer här hos mig? Tja lill* gympar på inne i sin lilla etta med kokskåp. Jag mår bra, inga graviditetskrämpor alls (ta i trä). Har mått så gott av att gå på min yoga 2 ggr i veckan, det är verkligen en underbar terapi, fysisk och psykisk. Nu är kursen för denna termin tyvärr slut, men jag ska försöka uppbringa disiplin att fortsätta hemma. Kroppen tackar mig med omedelbar och långvarig tillfredsställelse av det.
Har varit ganska/förhållandevis lungt (om man kan uttrycka sig så) med min svårt sjuka syster. Jag hanterar det för tillfället med förståndet i behåll. Tror lill* räddar mig. Förstår att detta är en gåva som getts mig för att visa på meningen att fortsätta leva.
På lördag ska vi delta på ett större 50-års kalas. En släkting till min man. Tycker det ska bli roligt att gå på fest, men oroas lite också då jag har erfarenheter av hur min man och hela hans familj (inklusive mor och far) går över gränsen med drickandet så fort det är kalasdags. Tänk lite bilden av fest i hyrd föreningslokal i en by i norrland där spriten som serveras eg kommer från dunkar lite halvdåligt gömda i nått hörn. Min svärmor är fruktansvärt jobbig då, klänger på mig, gapar och är allmänt uppmärksamhetskrävande. Nåväl, det kan ju bli bra också, annars kan jag ju bara gå hem helt enkelt.
Önskar er en fin och solig helg, det ser det ut att bli hos mig.

du börjar fylla på din självkänsla :-)) Gradvis kommer den med små fina sommarhopp i takt med nykterheten ! Mera sånt :
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/

på varför man inte bör skriva här påverkad var så bra och så långt mer generellt än alkohol så jag klistarar in det så att jag kan fundera vidare över det:

"När jag är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.

Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på."

veckan har jag inte skrivit sen jag började skriva på forumet för mer än ett år sen. Läser gör jag varje dag. Hämtar ♥ från början av denna tråd, och min räkneramsa. Konstaterar att den igår slutade på 134, alltså 24+53+15+173+60+134. Nykterheten just nu är vardag. Igår var jag på arbetsmöte med efterföljande middag på krogen. I sällskapet var det faktiskt någon utan bil som valde vatten trots att det bjöds vin - men jag noterade också samtalet - hur "normalt och givet" det är att dricka en flaska vin till helgen. Kulturen är stark men besvärar mig inte. Ska bli verkligt skönt med helg!

Fortsatte tänka - så fungerar skrivandet för mig - på hur mycket inarbetad tid jag har att ta ut, hur jag ska planera inför min nedtrappning. Tänker på hur sträng jag är mot mig själv i vissa avseenden. Verkligen sträng. Inte hemma dock, min viloplats - numera helt min viloplats. Ser mig omkring och kommer på att jag ska gå spana efter ny matta idag - blir glad! / mt

Jag är väldigt kritisk mot mig själv musikaliskt. Jag gillar inte att höra inspelningar på saker jag gjort. Jag hör bara det jag kunde gjort annorlunda eller som jag missade. Sånt som absolut ingen annan hade märkt eller tänkt på.

Men ikväll fick jag ett par ljudklipp som ligger ute på youtube där jag kompar en tjej. Och faktiskt. Jag är rakt igenom nöjd med min insats. Jag kan till och med känna att jag är bra på det jag gör.
Klart att det finns små misstag. Så små att dom inte märks i det stora hela men jag vet precis var dom är och hör dom. Sånt finns alltid. Det är därför vi håller på med livemusik. Det är tjusningen. Att man inte får en andra chans. Men jag kan bortse från småsakerna.

Jag är en duktig musiker! Sedär, nu satte jag egna ord på det dessutom. Ett framsteg.
Saken är den att ljudklippen är från ett tillfälle då jag spelade utanför mitt ordinarie jobb. På en annan plats. Och jag kände redan då att jag var friare i och med att jag bara var jag. Inte den som haft bekymmer och varit på behandling för sin alkoholism.
Jag var där och då, med min kompis som sjöng. Mitt i musiken. Omvärlden fanns inte.
Där fanns min sinnesro och det hörs i mitt spel. När jag gör det jag älskar.

I natt ska jag sova gott.

Jag vet att en liten mun vin inte skulle göra utslag i den känsligaste av apparater, men om jag skulle ta bilen till kyrkan, delta i nattvarden och sen köra hem... Nej,det skulle inte kännas bra... OM något hade hänt hade jag nog aldrig kunnat släppa tanken på om det hade kunnat undvikas om jag inte... Nojig, överdrivet, men ja, jag är medberoende och överkänslig!!
Jag önskar mer alkoholfritt i kyrkan!!
/ki

Jag blir glad att du kunde känna igen dig och att det kunde betyda något det jag skrev!
JAA! Du ska definitivt vara mer "ego" och sätta dig själv i centrum nu, man FÅR ta den platsen!

Men det är ett arbete det likväl som kampen med Nykterheten.

Och Adde! Tack för din feedback!
Och Naturligtvis ska man tro på människors Godhet, det var inte så jag menade utan det var mer ur perspektivet när man varit/är EXTREMT inkännande och hjälpsam och då måste lära sig att värna mer om sig själv och SEDAN kanske hjälpa andra.
Att hitta sig själv först och sin egen styrka.
Våga ta Plats och se att man har rätt att ta emot utan att känna press att ge tillbaka.

Varma vårkramar till ER!
Lilja

Nu gick det rysningar i hela kroppen.

Vilka kloka inlägg och så mitt i prick på något vis.

Jag känner mig så träffad av det du skriver Lilja, och även av det ni andra skriver.
Jag har hela sommaren funderat på varför jag liksom går genom livet och är tillags, nästan som om jag vore mindre viktig än andra och att andras välmående är viktigare än mitt. En glad pajas och mehe utan åsikter.

Jag vet inte ens vad jag tycker om, bestäm du, mig spelar det ingen roll är en fras som jag ofta använder. Vad bekvämt, slippa tycka, slippa rikera att välja fel.

Att lyssna på rådet (av dig Adde) att i början koncentrera mig på min egen nykterhet, har varit till hjälp. Jag har verkligen gjort det, även om jag kännt mig lite ego trippad emellanåt. Vill så gärna ge tillbaka, hjälpa.

Kan det vara så enkelt att jag är rädd, rädd för att göra fel, rädd för att såra, rädd för att inte vara omtyckt, rädd för att inte synas.

Ja fantastiskt att läsa det ni skriver och ja, det väckte mig också
Tack
Kram
Lisamari

vad bra skrivet Lilja !!!

Jag kan bara komplettera med att det inte är ovanligt att alkisar som jobbat med sig själva blir lite fundersamma över varför livet inte blir bättre nån gång. När de då börjar studera sin barndom lite närmre så hittar de ofta ett missbruk i familjen som de förträngt. Om de då behandlar sitt medberonde så släpper mycken gammal ångest och livet blir så bra som de hoppats på.

Jag har flera vänner som gått igenom den utvecklingen och som hittat sin plats i livet nu.

Jag själv kör fortfarande på principen att jag naivt litar på folk istället för den gamla misstänksamheten, det känns lite bättre att göra så.

Tror du är sanningen på spåret här att många beroende även är medberoende, framförallt kvinnor.
Ingen vetenskaplig fakta har jag som backar detta men tror att kulturellt och/eller genetiskt är kvinnor mer benägna att utveckla ett medberoende.

Jag är ju Vuxet Barn till Alkoholist och gick tidigt in i ett Medberoende för att läsa av, skanna av, kolla stämning, vara stöd åt min mor då min Far och Bror drack.

En lyhördhet som ofta blir självutplånande även om det genererar ett gillande hos andra och man får den så eftersökta Bekräftelsen och Kärleken!!

Jag "klarade det" med bravur i många år men till slut blev jag för illa ansatt i mitt äktenskap och med flaskan som en Stor Ventil och Tröstare, blev det ett Stort Problem.

Visst finns det i många beroende en dubbel problematik mt, alldeles säkert, och jag har sedan jag bröt mig ur detta destruktiva äktenskap fått mycket tid att tänka på vad som drev mig att göra allt jag gjorde, hjälpa alla som jag gjorde, lyssna in alla, tro att jag kunde lösa allas problem?
Svar: Ett oerhört stort behov av att vara omtyckt, se till att tillgodose andras behov.

Tycker dock att trots att man riskerar vara med i "De Snällas Men Dummas klubb" att den lyhördhet en medberoende utvecklar kan vara av godo.
En omsorg om andras välmående är väl en fin egenskap?
Bara den inte överutnyttjas av energitjuvar, som ju ofta tyvärr luktar sig till denna lättillgänglighet.

Jag kan se idag att jag var naiv i min tro att bara man ger andra med problem (missbrukare, förtryckare, alla med märkliga personlighetsdrag) massor av kärlek och stöd kan man "rädda" dom!!
Och Att dom en dag ska inse och ge tillbaka.

Det finns naturligtvis såna fall där "syndaren vaknar" men jag tror tyvärr att det är mycket vanligare att man blir utnyttjad för sin godhets skull, för sin lojalitets skull, för sin oförtröttliga uthållighets skull! Tills man själv brakar.

Att jobba med ett medberoende och beroende är svårt, framförallt när det gäller gränssättning.
Först ska man sätta gränser mot omgivningen och sen mot sig själv för att inte fylla den Stora Tomheten med Alkohol..

Men jag TROR verkligen på allas vår inneboende Kärna av Styrka och längtan efter ett gott och drägligt liv. Bara man vägrar ge upp och försöker vara lite mer på sin vakt, inte fullt så medgörlig och snar att hjälpa, utan VÄRNAR om sig själv, den omsorg man kanske aldrig fick som liten, så TROR jag att det kan gå vägen!

Ja du ser kära mulletant, vad dina rader om medberoende/beroende väckte hos mig!
Hoppas din dag varit fin i Solen och att du känt Glädje!

Tack för alla dina fina inlägg!

Kram, Lilja

Så borde de va :)