Senaste kommentarerna i forumet

igen. Sovit gott i egna sängen.

Har anledning att tänka vidare på det Stigsdotter och trollis tog upp - kunskapen om den-ännu-fungerande-missbrukaren och om medberoende är begränsad och finns hos ett fåtal. För 10-15 år sen visade en doktorsavhandling (intervjuer med sjuksystrar) att på medicinska och kirurgiska avdelningar fanns inga kvinnor som varit utsatta för våld i familjen ... däremot inom psykiatrin. Verkligheten var och är förstås att på med & kir (typ) "ser" man inte, frågar inte och då finns inte problemet. Någon här berättade att h*n själv tagit upp alkohol hos företagssköterskan som blev förvånad. Så är det. Jag tror att vi som insett har ett ansvar... jag är säker på det. Vi kan bidra till att göra skillnad åtminstone för någon - det gör vi redan här!

Ha en bra dag alla! / mt

Känns skönt att läsa det du berättar om, känner som du i stort och mycket.
Men karraktären vacklar imellanåt, och ja. Jag har i generna då både morfar och farfar drack = var alkolister.
Det är den där stoppgenen som saknas.
Beumdrar dig för hur pass bra det går.
Kom tillbaka och läs läs och skriv lite, det hjälper!
Keep smiling!
//A

Halli hallå !
Då var det dags för en 3 veckors strikthet. Jag kommer vara själv härhemma så det
är bara till att hitta på andra saker ! Är fan inte värt att riskera några utflykter
nu när det går bra. 2 månader med "normalt" alkohol intag. Sjukt stolt ;)
Nu jävlar gäller det att hålla i det här. Har varit väldigt bra med min nya terapeut
också. Vi har hittat en hel del orsaker till mitt beteende. Han sa till och med - Hade
jag varit du och suttit där och grubblat vetifan om jag inte hade supit till också. Skämt
åsido. Jag behöver mer stimulans. Speciellt när jag är själv. SÅ nu har det sökts extrajobb,
ska ha planeringsmöte inför 2013 med nuvarande kollega, samt lite annat.
Känns bra nu. Hoppas ngn kan se detta som motiverande, om det gäller att sluta dricka
eller få kontroll på ett eller annat sätt. Oavsett så säger jag som min farbror -
Tricket med livet är att må bra. Hur man sen går tillväga är ganska oväsentligt.
Ta hand om er allihopa, och försök njuta av livet. // D

efter en alldeles härlig resa till långt-bort-i-norr där vi bland annat upplevt ett fantastiskt uruppförande av Benny Andersson-musik.

Stigsdotter och trollis - så rätt ni har. Så mycket lidande det finns under ytan, hos missbrukare och medberoende... och så många som kommer hit och försvinner. Men - en del kommer tillbaka och forskningen visar att forum gör skillnad. Kram på er forumvänner! Glad att ni finns! / mt

Ja, du Stigsdotter, jag tror samhället har börjat fungera efter devisen : Syns inte.. Finns inte! Framför allt inte om det kostar pengar...( som syns i kvartalsrapporten)
Att det kostar i det långa loppet, är det få som vill kännas vid, i denna plånboksekonomi..
Folk resonerar gärna som så, Bara JAG får lite till, så skiter jag i hur det går sen..
"alla andra idioter" får väl skylla sig själv..
Tyvärr är det ju inte så enkelt, som att t.ex. alkoholmissbruk, bara drabbar den missbrukande..

Också jag har sett hur vi får alltfler nya på forumet. Det kanske har blivit en liten fristad?
Tyvärr, ser jag också att väldigt många försvinner ganska snabbt (av olika anledningar)
Endel, vill inte släppa alkoholen, utan vill precis som alla överviktiga hitta "mirakelkuren" (så att de kan fortsätta som förut, fast utan de negativa biverkningarna..)

Hade de flesta av oss, som befinner sig här på forumet, haft en qick fix att ta till, hade vi varit miljonärer.. ;-D
/trollis/

tack för din hälsning! Du måste ha känt att jag tänkt extra mycket på dig idag - vi har kört norrut hela dagen och befinner oss i Luleå. Imorgon Piteå där vi ska lyssna till den nya orgeln, Gunnar Idenstam och BAO. Vi har störtnjutit hela dagen av den fantastiska naturen. Kram till dig från oss båda / gm mtA

Hej min fina Mulletant/A. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig ofta. Varma tankar. Kram så länge/Victoria

Tittar in och säger hej, har läst kapp i din tråd och konstaterar att livet går sin gilla gång. Vad skönt på något vis att kunna ta tid på sig och trappa ned på arbetsplatsen istället för att bara från en dag till en annan resa sig upp och gå.

Det har hänt mycket på forumet veckan jag varit borta, även om jag varit hemma en vecka sen dess har jag inte hunnit i kapp. Blir lite ledsen när jag ser alla nya som kommer.

En tanke väcks: undras om våra politiker, vår hälsovårdsminister och vilka fler det nu är, inte borde tipsas om denna sida. Att läsa om alla dessa vanliga och ovanliga människor, unga som gamla skulle vara nyttigt för dem som förvaltar skötseln av vårt samhälle.

Att vi är så många. Det blir så påtagligt på något vis när man är här. Många av de som finns här, jag vet att jag är en av dem, "syns" inte i de här sammanhangen. Vi som sköter vårt arbete, vårt hem och vår familj, är hela och rena. Vi syns inte lika mycket som de där som kommit längre, de som sitter tandlösa och skränande på parkbänken. De som är bostads- och tvållösa. Vi som ändå kostar samhället en massa i form av måndagssjukor, bilolyckor, familjetragedier, oansvarighet på arbetsplatsen osv osv. Kanske kostar vi i förlängningne samhället pengar då våra barn växer upp till trasiga människor som tar resurser från det allmänna (misshandlar, vandaliserar, stödpersonal i skola, hälsovårt etc). En liten tanke

God morgon själv, men ser att du loggat ut. Så istället önskar jag dig en riktigt bra dag. Läser alltid vad du skriver...så jag vet var jag har dig ;-).

Skönt ska du ha det i helgen, med Mullegubben och den obrutna samvaron. Många goda samtal utan ngn tredje part...och bara koppla av. Det är du värd...som du alltid stöttar alla både här på Forum och vad jag förstår även IRL. Fokusera bara på dig/er i helgen!!!

Kramar och allt gott/R

för berättelsen - jag har hört den en gång och tyckte den var så bra... och nu fick jag den:) Härligt!

Ja, i Höstvisan finns alla fyrar som vägleder oss i mörkret - jag tycker mycket om den. Och i mörkret syn stjärnorna. I min första tråd finns många dikter och texter - och en hel del musik vi delade där och då.

Jag har det bra i röran - det har verkligen kört ihop sig som det kan göra emellanåt. På fredag åker vi iväg mannen och jag för flera dagars obruten samvaro. Norrut:) Det ser vi fram emot!

Allt gott till er alla som läser och delar! / mt

men också en glimt av ljus och hopp!

.. Fast om vi inte kan älska oss själv, kan vi heller inte älska någon annan..
Och jag tror att just DET, är det svåraste för många av oss..

Ibland måste vi våga vara svaga också och lita på att kärleken trots allt finns.

Ibland får vi böja oss för det obegripliga, släppa taget och inse, att vi inte kan se hela meningen med vad som sker omkring oss.

Tänker på historien(från länge sedan) om den gamle mannen, vars ende son en dag kom hem med en hjord vildhästar han fångat.
Grannarna kom och gratulerade. Vilken LYCKA sa de..

Jag är inte säker på det, sa mannen, vi får väl se..

När sonen skulle rida in den vakraste av hästarna, bar det sig inte bättre än att han föll av och bröt benet.

Återigen kom grannarna och beklagade den gamle hans olycka..

Jag vet inte det, sa den gamle, vi får se vad meningen är..

tre veckor senare kom kejsarens soldater och tog ut alla unga män till soldater..
Den gamle mannens son lämnades kvar, eftersom han brutit benet..

Så när vi inte har hela bilden klar, vet vi egentligen inte vad som är lycka eller olycka..

Önskar dig allt gott mulletant!Hoppas att det ordnar sig i din närhet/ kram trollis

händer runtomkring... Rörigt på jobbet och mycket i det privata - inget i den egna familjen men sånt som indirekt berör. Mörkret är mörkt och vinden är kylig och doftar ruttna löv och mull... Nu är det tid för Tove Jansson Höstvisa och Erna Tauros härliga tonsättning ...

http://www.youtube.com/watch?v=R6_EcaDOG18

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart blir den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

* * *

Skynda att älska... Ja!
Oavlåtligen det allra viktigaste - hur man räddar kärleken (KD)

/ mt

har varit omtumlande på olika sätt. Jag har mött mig själv, utmanat mig själv och varit nära mina känslor. Dessutom riktigt förkyld - hoppas det går över till kommande helgens äventyr:)

Det är uppenbart att vi klarar av olika utmaningar nu ... Jag blir nästan förskräckt när jag tänker på hur det var de år vi regelbundet drack varje helg. Någon skrev här om vin-och-samtal (vinets värmande yra:) - hur samtalen förytligades med tiden... Så måste det vara... att beröra de djupa såren när båda är inne-i-sitt och förmågan att verkligen ta emot den andra är försvagad eller utslagen ... det kan knappast bli läkande. Har med stor behållning följt "Par i terapi" och berörts på djupet av en del scener. Ska se om en del av programmen, de ger bra öppningar för samtal om det egna livet. En del av min känslo-närhet härrör från scener därifrån tror jag. Ungefär som "Scener ur ett äktenskap" (Bergman) irl - betydligt lugnare och lika bra:)

Nu jobbet, känner tydligt hur en del av mig fokuserar på en annan väg ... andra uppgifter och mindre ansvar.
Skönt ska det bli! / mt

Kära mulletant, som vanligt, känndes det som att du slagit huvudet på spiken, när jag läste om mingel med salongsberusade.. Och hur ni förlorat det goda samtalet i vindimmorna..
Ja, det kom en sveda i hjärtat, när jag tittade tillbaks på hur vi förr, kunde sitta och verkligen samtala (både lyssna och prata)
Och precis som du har jag kännt hur alkoholen gör att det liksom "fattas" något i den där skärpan.. där små nyanser liksom försvinner och misstolkningarna blir allt vanligare, tills man slutar att prata, för man VET hur det kommer att sluta..

För vår del, blev det så att mannen, hamnade i ekorrhjulet, att han drack för att han var stressad, vilke i sin tur (som bekant) leder till mer stress..
Då började han använda sig av våra pratstunder som någon sorts "säkerhetsventil".
Han började provocera (eller påstod att han kände sig provocerad av det jag sa) för att få ett verbalt utbrott, och för att stunden efter gråta som ett barn...

Nu, försöker vi hitta tillbaks.. Jag sätter mig inte och pratar om han skulle vara påtagligt berusad. Han å andra sidan, har börjat "ransonera"..
Fast det känns, att tilliten på något sätt fått sig en törn.. Och det är upp till oss båda två, att hitta tillbaks till varandra igen!
Hur det än blir, så vill jag inte tillbaks i vindimmorna igen.. Hellre flyttar jag om det är det som krävs.

kram /trollis

Linaa !!

Jag känner igen hur min kropp reagerade när jag slutade. Jag var iofs på behandling så jag fick ju stöd av mina behandlingskompisar som talade om ett de hade gått igenom samma sak.
Sov som en liten gris i början och kroppen visade upp krämpor som jag inte hade en aning om att jag hade.

Min kropp hade ju gått i akutläge i så många år för att försöka reda ut kaoset som alkoholen ordnade till så när den helt plötsligt fick växla ner och fixa med grejena i lite lugnare tempo så slappnade jag av helt, även i skallen. jag behövde ju inte hålla koll på alla runt mig eller ständigt fundera ut nya lögner.

Jag kunde bara vara och jag njöt av det. Faktiskt i ett helt år innan verkligheten hann i fatt mig.

Sov massor, skäms inte för det, ät bra mat och drick hyfsat bra med vatten så återvänder livet till dig.

Välkommen till livet !

.

några viktiga vänner och systrar här. Önskar och hoppas att de befinner sig väl och bara har fullt upp i vardagen. Vet inte om det är medberoendetendenser (som jag vill avveckla) eller äkta omtanke som jag för allt i världen inte vill frigöra mig ifrån. Så länge jag inte vet så bevarar jag det jag tror är mitt sanna jag och bryr mig... låter tankarna leva sitt eget liv och tror det betyder. Något gott. / mt

med ansvar för egna och andras katter och andra husdjur. Mannen är i Göteborg på konferens, årligen återkommande. För två år sen blev jag så besviken och förbannad, det tog honom 1-2 timmar att gå till hotellrummet (några hundra meter) - där vi skulle fortsätta ett pågående telefonsamtal. Det var ett av hans typiska "påverkad-beteenden" - att fastna i all världens samtal som blev viktigare än vad vi vi avtalat för 1-2 minuter sedan och sen tappa greppet om tid och överenskommelser med mig. Mycket vanligt för många skulle jag tro. Även om han inte var påtagligt berusad så var förändringen tydlig och för mig avskyvärd - och han kunde inte ta emot min besvikelse när jag påtalade faktum. Mycket vanligt det också skulle jag tro. Förra året var det annorlunda, då var han på konferens med vita knogar - så tänker jag idag. Igår hörde jag han var helt sig själv. Han berättade att han tog den vanliga räkmackan med öl "som jag alltid gjort i Gbg" för det fanns alkoholfri Carlsberg.

En av de mest avgöran förändringarna med nykterheten är att vi hittat tillbaka till samtalet, att kunna samtala "om allt", att acceptera och respektera våra olikheter och olika uppfattningar. Att säga när det blir osäkert eller fel. Samtalen har genom åren varit en grundsten i vår relation och en av de förluster som förde till uppbrottet. Med den alltmer frekventa vinkonsumtionen försvann förutsättningarna för ett äkta samtal, redan vid det första vinglaset (eller andra) steg spänningen och vad som helst kunde bli känsligt och omöjligt att reda ut. En av mina tidiga insikter i nykterheten var att även min förmåga att verkligen lyssna försämrades med vinet-till-maten. Även om det var bara två glas. De finaste nyanserna drunkar snabbt i alkoholen, det har jag också konstaterat nu när jag varit på fler konferenser med mingel och middag och varit nykter i salongsberusat sällskap.

Hoppas innerligt att kunna fixa ledigt för konferensdagen i Stockholm så att jag kan delta. Mulletanten ska ut och resa:))) Och träffa andra nicks. Ser verkligen fram emot det. / mt

Dom svar du är ute efter, men ALLT POSITIVT som nykterheten för med dig.Har endast varit helt vit i8 dagar. Varje dag är en kamp mot att INTE dricka.
När jag tänker efter så är det flera års drickande som gjort att jag hamnat här.
Någon dag skall jag ta mod till mig och skriva ner
"my life story".
Jag hälsar dig välkommen!
/A

Hej känner som du beskriver av och till, likgiltigheten, att inte ha lust med ngt alls.
I början av min nykterhet kraftigare och oftare, varit skapligt nykter nu i ca två år, dock tagit ett par återfall, senaste nyktra perioden cirka ett halvår, mått kanon mestadels pigg, sover bra livsglädje i största allmänhet, dock kom denna likgiltigheten tillbaks nu senaste två veckorna. Bryter detta genom att besöka ett eller flera AA möten samt fysisk aktivitet, promenader löpning golf mm

Går på en alkoholbehandling detta hjälper & stärker mig oerhört med bla. gruppdynamiken, försöker att läsa mycket litteratur i ämnet alkoholism/missbruk hänger en hel del här på forumet, detta håller igång tänket på rätt vis.

Med tiden mår man bättre och bättre, dock infinner sig dessa tankekollappser då och då, gäller att ha bra koll på dessa och mota i tid, minimera och begränsa tankefelen annars leder dessa ofelbart till återfall i missbruket.

Min motivation är lyckliga barn, att jag mår fantasiskt bra för det mesta, missbrukspersonligheten får mindre & mindre plats, bättre fysik, bättre aptit, viktnedgång, positivare tänk, ingen ångest längre, vaknar varje morgon pigg utvilad utan att behöva fråga sig hur det gick åt helvete dagen innan.

Kämpa på, tiden som nykter är vår kompis i denna sjukdom, felandet i tankar klingar av efter hand.

Tilläggas kan att jag var totalt maktlös inför alkoholen innan jag tog hjälp, alkoholen höll på att ta mitt liv, idag har jag tagit tillbaks livet känns gött.
Ge inte upp :)

lillablå, det är inte ofta jag är här heller, men just i dag råkade jag titta in och då hade du också varit här. Världen är liten! Jo, vi kan höras på FB även om jag inte är där ofta heller.
Stor kram själv!

Du är fortfarande en av mina viktigaste här!!
Jag är väldigt sällan här inne, men vill du nå mig är jag vän med Pia på fejjan...
Stor kram!!

Jag blir så himla glad, när jag ser att någon som varit borta från forumet ett tag, tittar in igen och talar om hur det går..
Speciellt om det går bra, men även om det varit dippar..
Det känns som det här med "nykterhet", är något man får nöta/träna in..
Och även om man trillar en massa gånger, så lär man sig förhoppningsvis att gå så småningom.
Önskar dig all lycka med KBT-terrisen ;-D
kram trollis

Hej alla !
Har inte varit här på ett tag, men inte glömt bort er. Har varit kontroll
från min sida, och det känns bra. Frugan bortrest ett par veckor, och jag
övervägde inte en enda gång att ta en ensamfylla. Vet hur det blir.
Det fungerade den här gången. Vi har social druckit till och från, men
inga destruktiva tendenser. Skönt det också. Men som man sagt/skrivit en
triljon gånger - det är nu det börjar. Känner mig som en repad skiva, men
har tro. Har börjat hos en väldigt bra ( men dyr ) KBT terris. Känns kanon.
Mycket i mitt liv skall nu styras upp till det bättre :)
Kram & gonatt !!

till dig och lilla R ♥ / A