Senaste kommentarerna i forumet

här i den lila-rosa mulleholken med de gula inslagen. Jag var på seminarium torsdag-fredag, mannen valde att gå på "x-tra" AA-möte. Före middagen blev jag bjuden på ett glas rött som blev knappt ett halvt, det var inte gott faktiskt. Till maten lite vitt, bättre, men jag dricker lika gärna eller hellre 100% Blåbär och vitt Natureo.
Livet är nästan ofattbart lugnt och gott. Ett annat liv. Jag har återfått lusten att göra vardagliga saker. Vi talar mycket om alkohol - oftast på mannens initiativ, han berättade häromdagen hur han tänker och förhåller sig till nollöl och alkoholfritt vin. Det är säkert ett omöjligt alternativ för många men för oss är det perfekt som vi har det nu. Vi har allt vårt "mys" kvar och trivs med det. Nollöl, Natureo, äppelmuster, Amé, Blåbär... även andra alkoholfria viner har vi prövat och funnit alldeles ok. Det är så skönt att få dela hans tankar. Idag födelsedag i familjen, solsken och höstklar luft. Jag städar och bakar bullar. Lördagslycka!

Åh vad jag önskar att alla ni som kämpar - mot alkholspöken och i medberoende - hittar sin väg till ett värdigt, nyktert liv!
Släpp inte taget om din dröm, håll fast vid det du vill, sök stöd och hjälp... Det finns hopp! / mt

ÄR krävande oavsett ålder :-))
Tack för uppdateringen och glöm inte dig själv ♥

att höra av dig viktoria♥! Lilla R, drakbarnet, måste vara 2½ månad nu? Förstår att en sån liten kan vända upp och ner på det mesta i tillvaron. Du finns ofta i mina tankar. Vi är på väg norrut i oktober, ska bevista en konsert med BAO och Gunnar Idenstam i Piteå. En resa jag ser mycket fram emot, vi ska köra och bara vara ostörda med varandra flera dygn. Jag berättar för mullegubben att du "återvänt" till forumvärlden - varmaste hälsningar från oss båda! / mtA

Hej vänner, glömda är ni inte...aldrig! Jag har för en stund klivit utanför min babybubbla och bestämde mig för att logga in. En hel del nya systrar och bröder på beroendesidan verkar det vara, såg att fina Måne och Fenix också är här vilket glädjer mig (förstå mig rätt). Jag har inte läst ikapp i trådarna där som jag brukar, behöver det inte nu, och får inte känslan av att behövas där heller. Är för långt ifrån - det blir inte trovärdigt eller nära, enda sättet att beskrivadet just nu.
Tankar på att dricka slår mig fortfarande då och då. Men jag försöker vara tillåtande och låta dem få finnas. Ung som: jaha, du är här nu igen. Därefter tvingar jag mig att tänka hela scenariot till the bitter end - från första glasen till fylla till pinsamheter, bakfylla, ångest osv. Där lämnar tanken på möjligheten att...Maken håller sig till någon drink eller ett par öl ett par ggr i månaden. Inte något att larma om enl andra, men jag tål det inte, och kommer nog aldrig att vara tillfreds med det mer.
Annars är jag på väg tillbaka till livet efter veckor av amningsstrul och alldeles för lite sömn för en 38-åring. Hon är fin men krävande, lilla R. Kramar, en särskild till dig Mt/A♥

numera oftast med mannens sällskap. Många vardagsrutiner som jag (särskilt jag) aktivt jobbade på att förändra under vita-knogar-tiden har lagt sig tillrätta och hittat nya former nu. Former jag trivs med.
Kollar min ramsa på skoj när jag plötsligt kommer ihåg den... 24+53+15+173+60+179(---)+130 igår. En lång tid: 6.12.2010-8.9.2012. Det är min resa. Han är således på dag 70 idag eftersom han räknar från sin "omvändelse" 1 juli.

Vi dricker numera alkoholfria drycker av olika slag och hittills fungerar det helt fantastiskt bra. För honom betyder det jättemycket, säger han, att kunna dricka nollöl och även alkoholfritt vin till maten eller vid andra tillfällen. Han upplever inget sug och inga svårigheter "ens att se GT:n" i butiken. I början kände jag obehag av att se en ölburk men det har avtagit. Vi har pratat mycket om det och om alkohol överhuvudtaget. Jag håller på att återerövra en del vardagsgörande som jag tappat bort under de senaste kanske 7 åren. Först pga missbruk-medberoende och de senaste två åren har jag ägnat mycket engagemang åt att läsa och skriva här. Det senare har varit värt all tid!!! / mt

Hej igen har inte hunnit läsa allt du skrivit,
Om din väg men kommer sinom tid göra det!

Ville främst säga hej och ge dig en "kram"
Så glad att du och din man är så starka och kommit så långt!

mig alltid när jag behöver det som bäst Pia! Tusen tack, slirar just nu men känner ändå att jag är på väg att sätta segel för stadig kurs igen. Såg Jonas Indes program i kväll och den serien bådar mycket gott. Inte kamp varje morgon, utan kapitulation, jag ger upp, ingen kamp alls, han verkar tända ett ljus på morgonen och lova sig själv att vad faan som än händer just i dag, så ska jag inte dricka eller droga. Har hållit i två år och för kompisen sju år. Men tiden är inte det viktiga, utan att ge upp kampen mot lockelsen att dricka, varje dag. Löftet heter serien, och jag vill inget hellre just nu än att ge detta enkla löfte varje dag. Höll i åtta månader, men så började tankar om prova och så i juli och så sitter jag i skiten igen. Inte så lätt att sluta som jag tänkte. Och det är ju sjukdom vi pratar. Så back to basic, tända ett litet ljus när man vaknar och ha en allvarlig stund med att lova sig själv att just i dag, just i dag ska jag inte dricka vad faan som händer. Vad som händer när det blir bröllop, semester, jul, påsk och så är inget att tänka på. Bara just i dag ska jag inte. Faan vad bra!
Tusen krama till dig Pia och jag följer dig lite på FB och din vedermödor men också många ljusglimtar med djuren och naturen.
/Fenix

jag blir alldeles varm i hjärtat av att höra av dig. Det är en lite märklig känsla att "se" alla nya här och stor trygghet att det finns de som varit med länge, som jag "känner".

Mitt liv är så bra nu som kanske aldrig förr. Ibland fylls jag av sorg över tid som gått, möjligheter som inte blev... Men det är ganska kortvarigt - mest fokuserar jag på att vara i nuet och tänka framåt, ta vara på de möjligheter som finns. Jag har dagar när jag kan känna sorg som jag inte vet var den hör hemma, vad den handlar om, var den har sina rötter. Då kan jag känna böstet fyllt av gråt som spränger i halsen - men den är långt ifrån att frigöras. Jag tror att det är en mycket gammal och inkapslad sorg... Allt detta kan jag förbehållslöst dela nu - även när jag inte vet vad som kommer att visa sig om jag lyckas glänta på locket.

Men mest är jag lugn och stillsamt lycklig. / mt

Fint att se dig här och på banan igen Fenix! O kan jag så kan du! Glöm inte att vara snäll mot dig själv bara.

Tusen kramar

Hej alla kära människor här.

Jag känner så väl igen mig i forumskrivande och i era tankar. När jag hittade hit så skrev o skrev o skrev jag. Den resan man gör när man slutar dricka och ändrar på sin livstil är så spännande, skrämmande och kreativ att man behöver bolla, skriva av sig, få feedback, läsa andras berättelser och få tips och råd. Ibland blev man missförstådd, ibland blev man ställd och sårad, ibland grät man över andras öde, oftast kändes det som en gåva att få skriva, dela och diskutera. Och inte minst lära känna så många kloka och ömsinta människor.

Så småningom så lever man mer och mer i det nyktra livet, det blir en vana och behovet av forumet minskar. På gott och ont. För alla må-bra saker försvinner lätt i vardagens rutiner och jag ska ärligt säga att jag inte mår så bra idag som jag gjorde ett tag. Sinnesfrid är en färskvara och måste hela tiden uppdateras, så sant som det är sagt. Nykterheten är inget problem längre och hur som haver så hur illa saker än är nu så är de 1000 ggr bättre än när jag drack.

Min akilleshäl är fortfarande mina barn, och för deras skull, min egen skull och för makens skull ska jag läsa in mig, ta till mig och praktisera alla de tankar jag använde mig av förr. Sinnesrobön, tacksamhet, livskraften-energin som är större än allt, bolla över problemet till den det tillhör (svag punkt där jag har ständiga återfall... )

Tack för att ni finns, tack för att din tråd är här mulletant med alla kloka ord.

Kramar Pia

Fint att höra av dig och att du har det bra! Katt är nödvändigt!

Man kan förstås ha olika aktivitetsnivåer här på F, Lelas kände också igen sig i min beskrivning av ett minskat behov av att skriva (ifall du inte läst det). Jag kan va´ personlig tillbaka - har tänkt ibland att du tar ett stort ansvar för andra, det har jag känt och gjort periodvis och kämpat för att lämna. Det hör väl till medberoendeköret tänker jag... Nu gör jag korta minnesanteckningar om mitt liv, sammanfattar här. Läser fortfarande ofta men tillåter mig att överlämna ansvaret för andras liv till dem själva och andra forumvänner:) "Så enkelt så självklart" kan man säga - men jävligt svårt för en invand medberoende:))

Vårt liv är osannolikt bra nu. Igår var vi tillsammans och fikade till den vän dit jag for med min det-nödvändigaste-packning den 6.12.2010. Igår tog jag hem mitt täcke som var kvar där och vi skrattade tillsammans - fast vi alla vet vilken förfärlig dag det var då.

Vi dricker allt möjligt alkoholfritt till mat och samvaro - lever "som förr" men utan alla biverkningar och med stor frihet. Mannen går på AA och säger att han har en inre ro som han kanske aldrig känt förr. Han har ett bra nätverk, har berättat öppet åt många... Även jag har en inre ro som kanske aldrig förr. Det stärker mitt fokus på det nya livet som deltidspensionär. Planerna är ganska klara nu.

Nu jobbet, kram till dig. Spännande med nytt jobb - och ongarna ska väl småningom till en ny skola?
Allt gott till er alla - katten inkluderad! / mtA

Har slappat lite med min forumläsning eftersom jag varit på en ö med usla kontakter och bara min mobil. Men jag läser ikapp...blir glad av att du mår bra. Har som du också börjat tänka på att trappa ner aktivitet på forum. Av andra anledningar...men ändå inbillar jag mig att vi känner lite lika; Att släppa ngt som gett en så mycket? Är det rätt?

Nu tycker jag ngt helt personligt; Släpp den där ekonomi/alla-ska-klara-sig-själv tanken. Pension och nykter mullegubbe nu!!! Njut idag. Imorgon kan det vara försent. Då talar jag inte om mulles eventuella återfall...utan om livet i allmänhet. Kram på dig mt/R

Hej, känner så väl igen mig i dina tankar & funderingar själv har jag gått igenom det du beskriver rätt hårt i en tvåårsperiod och varit nykter i stort sett hela vägen med undantag för ett par återfall.
Sökte mycket fakta, anledningar, orsaker varför har jag hamnat i detta helvete med A, dessa funderingar har jag backat succesivt med under dessa år, och faktiskt börjat acceptera fakta att jag är beroende av alkohol.
Jag har genomgått två behandlingar för att komma till insikt att jag är sjuk i detta beroende, förnekat och letat orsaker in i döden nästan, till mitt destruktiva förhållande till A
När jag vaknade imorse sa jag till min fru att det känns fortfarande overkligt det som A har ställt till med i vårt liv senaste åren, det går en period man blir fort stark igen, och då tror jag att man med automatik glömmer det som varit eländigt, kanske är vi konstruerade på detta vis för att överleva, men med vår sjukdom krävs att vi håller helvetesdagarna vid liv i sinnet antingen här eller genom AA i lagom dos.
Efter hand vi håller oss nyktra så närmar vi oss stabiliseringsfasen och våra genomförda förändringar blir till vanor och dessa ingår efter hand i vårt handlingsmönster & livsstil.

Har varit bra & nykter. Inget sug efter A. Skönt.
Hoppas ni haft det bra !

till er alla! / mt

jag önskar, hoppas och tror att du har det gott i ditt liv!
Kramar / mtA

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Klippt ur Kallas tråd, alltid kloka Tage - så rätt just här.

Livet är gott, vi håller på att byta bil, trevligt. Vi rensar och lägger in kantareller. Vi går till grannarna på ödelsedagsuppvaktningar och dricker kaffe. Jag jobbar och planerar nertrappning rent konkret. Jag fördjupar kontakten med medsyster i medberoendeträsket, kanske ett frö till att ett formellt Alanon återuppstår inom rimligt avstånd... Mannen går regelbundet till AA, läste i Hopp-boken att de som går direkt från gatan till AA kallas "gatubarn" - vi har skrattat åt det:)

Känner mig inte lika bunden hit - håller på att återerövra annat i vardagen - gör som Kalla, läser till morgonkaffet. Ser att det är stillsamt på medberoendesidan - så tacksam att det var mer aktivitet här när jag hittade hit - mie, Lelas, barbalala, curry... och alla som jag befarar att inte orkat bryta sig loss ur beroende- och medberoendefängelset. Och så glad åt de forumvänner på båda sidor som finns kvar och som jag känner samhörighet med. Ni är viktiga i mitt liv, alla! / mt

Jag menade bara att det känns konstigt att gå efter en sådan
formel. Men visst. Många punkter bockas i av undertecknad.
Är ändå skeptisk till dessa formulär, men det får kanske stå
för mig. Du behöver verkligen inte be om ursäkt. Det var precis
det jag var ute efter : Ngn som visste mer än jag.
Har pratat mkt härhemma senaste dagarna och det känns som
att det börjar bildas en plan för framtiden. Försöker låta bli att tänka
på livet om 4, 10 eller 20 år. Just nu mår jag inte bra av att dricka
och ska inte göra det. Det är där fokus och kampen är nu.
Känner inget sug eller ens lust att dricka, men det kommer naturligtvis
komma förr eller senare. Snarare förr ;)
Idag var en bra dag med svampplockning god middag och film.
Känns varje morgon som att man drömt en dålig dröm. Hur fan
kunde detta hända??? Men jag är vid gott mod än så länge.
Pust. /D

Alcohol Use Disorders Identification Test, International Classification of Diseases, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (4:th Ed.)

...jag har gjort alla de där. Slutsatsen blev att jag var en högriskkonsument med depression. Jag tror att det är den sammantagna bilden som visas som man kan dra slutsatser av, inte hänga upp sig på enstaka frågor.

Sen ber jag om ursäkt om du tycker att jag går över gränsen här nu men när jag läser ditt senaste inlägg så känns det som om du raljerar lite, inte riktigt vill kännas vid svaren. Om du är helt ärlig mot dig själv...? Jag menar det finns en anledning till att du är här, eller hur? De här frågorna är ett hjälpmedel för att få fram en indikation om ditt tillstånd.

Du undrar också vart gränsen går, svaret är att det är olika för olika människor. Jämför dig inte med andra. Barar för att andra går man ur huse för att hinna till bolaget, hur beter du dig och känns det att bete sig på det sättet?

Jag kunde helt ärligt svara på de där frågorna på ett sådant sätt att det blev tydligt för mig och min behandlare att jag hade ett problem som jag uppenbarligen inte kunde ta mig ur själv. Men, man måste vara ärlig mot sig själv och verkligen vilja! Sen finns det ju alltid orsaker till att man säger till sig själv att det är nog inte så farligt ändå... Till exempel om man kan låta bli att dricka under en längre period. "om jag verkligen vore alkis så skulle jag väl sitta på parkbänken mer eller mindre packad dygnet runt, eller...?"

Mötet var väl bra, men jag har funderat lite på vad som sas
och läst på en del på hemsidan. Vet ifan om det är ngt för
mig ändå. Hon började påstå att jag inte utvecklats känslo-
mässigt de senaste 2 åren .... Vadå? Hon kör ngn standard
mall då eller. Jag har verkligen utvecklats den här tiden.
Bara för att jag gått över gränsen vid några tillfällen. Det är ju
Inte som att jag super jämnt eller så. Sen så pratade hon
om att min sambo kunde få ngn introduktion av hur hon
ska bete sig med mig om jag ska hålla mig nykter. Känns
väldigt främmande. Det där är inte jag kan jag säga.
Sen skulle det vara ngn sorts intervju enligt mallarna jag
nämnde ovan. Om man svarar ja på si och så många punkter
får man diagnosen riskkonsument. Några poäng till så blir
det toppscore och diagnos beroende. Om man då tittar på frågorna
så skulle ju halva sveriges befolkning vara beroende.
Hör här:
 
Missbruk
1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skola eller i hemmet
(Alla som vaknar upp bakis har väl skitit i och gjort saker)
2. Upprepad användnings av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis bilkörning eller i arbetslivet.
(Den här är ju klockren iofs)
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket
(även denna)
4. Fortsatt användning trots återkommande problem
(vad då för problem. Kan ju vara allt mellan himmel och jord )
Minst ett kriterium uppfyllt under en och samma 12 månaders period
(Och då är man alltså missbrukare bara så där)
 
Beroende
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
(den här är ju ett riktigt skämt. Ingen jag har träffat de senaste
10 åren dricker lika lite som när dom var tonåringar. På ett annat
sätt iofs)
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
(Beror väl helt på men vart går gränsen mellan bakis och abstinens
Egentligen? Väldigt vagt)
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
(i rest My Case... )
4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget.
(bra)
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika.
(vart har vi gränsen ? Har ni sett lämmeltåget till och från bolaget ??)
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas.
(den är bra tycker jag)
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
(bra men återigen vart går gränsen )
Minst tre kriterier uppfyllda under en och samma 12 månaders period
(och då är man beroende bara så där)

Det här är dokument som man kan läsa online och det var
bra att hon berättade iaf. Jag kan inte ifrågasätta deras
expertis men det här upplägget känns inte rätt för mig nu.
Förvirrad ja, men efter att först känts bra att bara få prata
av sig så har jag funderat och så känns det nu. Vi får se.
Kanske provar att gå på ett aa möte ist till att börja med.
Man kan ju alltid återkomma efter ett tag. Detta var på
CapioMaria. Fortsättning följer ! Lev gott/D

Av någon anledning såg jag inte ditt senaste inlägg när jag svarade nyss......

Vad härligt att det första mötet kändes bra!

Kram!
/H.

Hej vännen!

Heja dig för att du är ärlig mot dig själv! Du ser klart på din situation och på dina fallgropar. Som jag ser det så har du kommit en bra bit på vägen!

Har du träffat specialisten idag? Hur gick det?

/H.

Kändes bra att ta steget till att gå och söka hjälp. Lika bra att ta tag i detta på ngt sätt nu
annars blir det bara värre sen känns det som. Träffade en jättebra och proffsig beroende specialist idag och är redan bokad till nästa vecka igen. Då ska det göras tester, men det verkar lite oklart med det där. Kallas för Audit. Dsm 4. Samt ICD 10. Dom ska ställa en massa frågor och utifrån det bestämma
om man har ett beroende eller är högriskkonsument. Verkar vagt. Mitt drickande är av en konstig typ
verkar det som. Jag kan hålla upp, och hålla kontroll när jag bestämmer mig. Och i långa perioder. Dricka en dag, sen avstå helt. Så länge jag dricker socialt är det lugnt faktiskt.
Det är bara när jag sitter själv hemma som jag mister kontrollen. Vill bara att detta ska bli bra.
Vet ngn som gjort testerna ?
Iaf så är jag glad idag för att jag kommer längre mot mitt mål !
//D

..att det skulle komma till detta. Mitt experiment att dricka
normalt var bara ngn sorts fördröjning av att ta tag i detta.
Imorgon har jag första mötet med en specialist som hjälpt ett otal vänner
till goda resultat. Men drivkraften måste komma från mig själv.
Det är det jag kämpar med nu. Tankar på livets situationer utan
öl. Märkligt. Skrämmande. På ngt sätt känns det bra. Men jag vet
ju att efter ett par veckor kommer man känna sig stark och tänka:
Äh vad fan. Varför ska inte jag kunna greja det här ? Jag köper bara
si och så mkt.. ja ni vet. Hur gör ni erfarna vid såna tillfällen? Jag har
sagt att jag ska ringa föräldrar eller sambo, men inte gjort det. Blir det
bättre med tiden? Ska prova att ringa nästa gång! Sen går vi igenom
tillsammans hur det kommer/kan/kanske går efter 6 öl om jag åker och
handlar nu. Och sedan efter 8 öl dagen efter som är risken. Sen dag 3 aprak som
återigen är risken. Sen dag 4 ångest misslyckande panik...som blir
resultatet. Eller känna känslan över att ha lyft luren och fattat beslutet
att det inte är värt det. Ska prova. Blir skönt. Tack för ordet !