Senaste kommentarerna i forumet

Hej, känner så väl igen mig i dina tankar & funderingar själv har jag gått igenom det du beskriver rätt hårt i en tvåårsperiod och varit nykter i stort sett hela vägen med undantag för ett par återfall.
Sökte mycket fakta, anledningar, orsaker varför har jag hamnat i detta helvete med A, dessa funderingar har jag backat succesivt med under dessa år, och faktiskt börjat acceptera fakta att jag är beroende av alkohol.
Jag har genomgått två behandlingar för att komma till insikt att jag är sjuk i detta beroende, förnekat och letat orsaker in i döden nästan, till mitt destruktiva förhållande till A
När jag vaknade imorse sa jag till min fru att det känns fortfarande overkligt det som A har ställt till med i vårt liv senaste åren, det går en period man blir fort stark igen, och då tror jag att man med automatik glömmer det som varit eländigt, kanske är vi konstruerade på detta vis för att överleva, men med vår sjukdom krävs att vi håller helvetesdagarna vid liv i sinnet antingen här eller genom AA i lagom dos.
Efter hand vi håller oss nyktra så närmar vi oss stabiliseringsfasen och våra genomförda förändringar blir till vanor och dessa ingår efter hand i vårt handlingsmönster & livsstil.

Har varit bra & nykter. Inget sug efter A. Skönt.
Hoppas ni haft det bra !

till er alla! / mt

jag önskar, hoppas och tror att du har det gott i ditt liv!
Kramar / mtA

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Klippt ur Kallas tråd, alltid kloka Tage - så rätt just här.

Livet är gott, vi håller på att byta bil, trevligt. Vi rensar och lägger in kantareller. Vi går till grannarna på ödelsedagsuppvaktningar och dricker kaffe. Jag jobbar och planerar nertrappning rent konkret. Jag fördjupar kontakten med medsyster i medberoendeträsket, kanske ett frö till att ett formellt Alanon återuppstår inom rimligt avstånd... Mannen går regelbundet till AA, läste i Hopp-boken att de som går direkt från gatan till AA kallas "gatubarn" - vi har skrattat åt det:)

Känner mig inte lika bunden hit - håller på att återerövra annat i vardagen - gör som Kalla, läser till morgonkaffet. Ser att det är stillsamt på medberoendesidan - så tacksam att det var mer aktivitet här när jag hittade hit - mie, Lelas, barbalala, curry... och alla som jag befarar att inte orkat bryta sig loss ur beroende- och medberoendefängelset. Och så glad åt de forumvänner på båda sidor som finns kvar och som jag känner samhörighet med. Ni är viktiga i mitt liv, alla! / mt

Jag menade bara att det känns konstigt att gå efter en sådan
formel. Men visst. Många punkter bockas i av undertecknad.
Är ändå skeptisk till dessa formulär, men det får kanske stå
för mig. Du behöver verkligen inte be om ursäkt. Det var precis
det jag var ute efter : Ngn som visste mer än jag.
Har pratat mkt härhemma senaste dagarna och det känns som
att det börjar bildas en plan för framtiden. Försöker låta bli att tänka
på livet om 4, 10 eller 20 år. Just nu mår jag inte bra av att dricka
och ska inte göra det. Det är där fokus och kampen är nu.
Känner inget sug eller ens lust att dricka, men det kommer naturligtvis
komma förr eller senare. Snarare förr ;)
Idag var en bra dag med svampplockning god middag och film.
Känns varje morgon som att man drömt en dålig dröm. Hur fan
kunde detta hända??? Men jag är vid gott mod än så länge.
Pust. /D

Alcohol Use Disorders Identification Test, International Classification of Diseases, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (4:th Ed.)

...jag har gjort alla de där. Slutsatsen blev att jag var en högriskkonsument med depression. Jag tror att det är den sammantagna bilden som visas som man kan dra slutsatser av, inte hänga upp sig på enstaka frågor.

Sen ber jag om ursäkt om du tycker att jag går över gränsen här nu men när jag läser ditt senaste inlägg så känns det som om du raljerar lite, inte riktigt vill kännas vid svaren. Om du är helt ärlig mot dig själv...? Jag menar det finns en anledning till att du är här, eller hur? De här frågorna är ett hjälpmedel för att få fram en indikation om ditt tillstånd.

Du undrar också vart gränsen går, svaret är att det är olika för olika människor. Jämför dig inte med andra. Barar för att andra går man ur huse för att hinna till bolaget, hur beter du dig och känns det att bete sig på det sättet?

Jag kunde helt ärligt svara på de där frågorna på ett sådant sätt att det blev tydligt för mig och min behandlare att jag hade ett problem som jag uppenbarligen inte kunde ta mig ur själv. Men, man måste vara ärlig mot sig själv och verkligen vilja! Sen finns det ju alltid orsaker till att man säger till sig själv att det är nog inte så farligt ändå... Till exempel om man kan låta bli att dricka under en längre period. "om jag verkligen vore alkis så skulle jag väl sitta på parkbänken mer eller mindre packad dygnet runt, eller...?"

Mötet var väl bra, men jag har funderat lite på vad som sas
och läst på en del på hemsidan. Vet ifan om det är ngt för
mig ändå. Hon började påstå att jag inte utvecklats känslo-
mässigt de senaste 2 åren .... Vadå? Hon kör ngn standard
mall då eller. Jag har verkligen utvecklats den här tiden.
Bara för att jag gått över gränsen vid några tillfällen. Det är ju
Inte som att jag super jämnt eller så. Sen så pratade hon
om att min sambo kunde få ngn introduktion av hur hon
ska bete sig med mig om jag ska hålla mig nykter. Känns
väldigt främmande. Det där är inte jag kan jag säga.
Sen skulle det vara ngn sorts intervju enligt mallarna jag
nämnde ovan. Om man svarar ja på si och så många punkter
får man diagnosen riskkonsument. Några poäng till så blir
det toppscore och diagnos beroende. Om man då tittar på frågorna
så skulle ju halva sveriges befolkning vara beroende.
Hör här:
 
Missbruk
1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skola eller i hemmet
(Alla som vaknar upp bakis har väl skitit i och gjort saker)
2. Upprepad användnings av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis bilkörning eller i arbetslivet.
(Den här är ju klockren iofs)
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket
(även denna)
4. Fortsatt användning trots återkommande problem
(vad då för problem. Kan ju vara allt mellan himmel och jord )
Minst ett kriterium uppfyllt under en och samma 12 månaders period
(Och då är man alltså missbrukare bara så där)
 
Beroende
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
(den här är ju ett riktigt skämt. Ingen jag har träffat de senaste
10 åren dricker lika lite som när dom var tonåringar. På ett annat
sätt iofs)
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
(Beror väl helt på men vart går gränsen mellan bakis och abstinens
Egentligen? Väldigt vagt)
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
(i rest My Case... )
4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget.
(bra)
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika.
(vart har vi gränsen ? Har ni sett lämmeltåget till och från bolaget ??)
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas.
(den är bra tycker jag)
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
(bra men återigen vart går gränsen )
Minst tre kriterier uppfyllda under en och samma 12 månaders period
(och då är man beroende bara så där)

Det här är dokument som man kan läsa online och det var
bra att hon berättade iaf. Jag kan inte ifrågasätta deras
expertis men det här upplägget känns inte rätt för mig nu.
Förvirrad ja, men efter att först känts bra att bara få prata
av sig så har jag funderat och så känns det nu. Vi får se.
Kanske provar att gå på ett aa möte ist till att börja med.
Man kan ju alltid återkomma efter ett tag. Detta var på
CapioMaria. Fortsättning följer ! Lev gott/D

Av någon anledning såg jag inte ditt senaste inlägg när jag svarade nyss......

Vad härligt att det första mötet kändes bra!

Kram!
/H.

Hej vännen!

Heja dig för att du är ärlig mot dig själv! Du ser klart på din situation och på dina fallgropar. Som jag ser det så har du kommit en bra bit på vägen!

Har du träffat specialisten idag? Hur gick det?

/H.

Kändes bra att ta steget till att gå och söka hjälp. Lika bra att ta tag i detta på ngt sätt nu
annars blir det bara värre sen känns det som. Träffade en jättebra och proffsig beroende specialist idag och är redan bokad till nästa vecka igen. Då ska det göras tester, men det verkar lite oklart med det där. Kallas för Audit. Dsm 4. Samt ICD 10. Dom ska ställa en massa frågor och utifrån det bestämma
om man har ett beroende eller är högriskkonsument. Verkar vagt. Mitt drickande är av en konstig typ
verkar det som. Jag kan hålla upp, och hålla kontroll när jag bestämmer mig. Och i långa perioder. Dricka en dag, sen avstå helt. Så länge jag dricker socialt är det lugnt faktiskt.
Det är bara när jag sitter själv hemma som jag mister kontrollen. Vill bara att detta ska bli bra.
Vet ngn som gjort testerna ?
Iaf så är jag glad idag för att jag kommer längre mot mitt mål !
//D

..att det skulle komma till detta. Mitt experiment att dricka
normalt var bara ngn sorts fördröjning av att ta tag i detta.
Imorgon har jag första mötet med en specialist som hjälpt ett otal vänner
till goda resultat. Men drivkraften måste komma från mig själv.
Det är det jag kämpar med nu. Tankar på livets situationer utan
öl. Märkligt. Skrämmande. På ngt sätt känns det bra. Men jag vet
ju att efter ett par veckor kommer man känna sig stark och tänka:
Äh vad fan. Varför ska inte jag kunna greja det här ? Jag köper bara
si och så mkt.. ja ni vet. Hur gör ni erfarna vid såna tillfällen? Jag har
sagt att jag ska ringa föräldrar eller sambo, men inte gjort det. Blir det
bättre med tiden? Ska prova att ringa nästa gång! Sen går vi igenom
tillsammans hur det kommer/kan/kanske går efter 6 öl om jag åker och
handlar nu. Och sedan efter 8 öl dagen efter som är risken. Sen dag 3 aprak som
återigen är risken. Sen dag 4 ångest misslyckande panik...som blir
resultatet. Eller känna känslan över att ha lyft luren och fattat beslutet
att det inte är värt det. Ska prova. Blir skönt. Tack för ordet !

efter en trevlig middag där det mitt i allt uppstod en kulturkrock. Krocken hade inget med alkohol att göra och den redde upp sig... antagligen så bra som möjligt. Det var en nykter middag - endast en (av sex) hade druckit några öl. OM fler hade druckit och om det druckits mer kunde det blivit en katastrof som varit svår att reda upp i efterhand.

Nu i morgonljuset har mannen och jag har pratat igenom det som hände, våra egna reaktioner och hur vi hanterade dem. En situation som stärker våra band. En situation där han prövades i sin nykterhet och jag i medberoendebeteende. Vi går stärkta ur detta. / mt

efter en vecka i arbetets tecken. Långa dagar, sköna, stillsamma kvällar. Måste ofta säga högt att jag är lycklig. Lugn och känner en stillsam, innerlig lyckokänsla. Vi talar ofta om alkohol, ibland om den första juli. Jag har inte kunnat föreställa mig detta, nej det har jag inte kunnat. Den frid som kommer inifrån.
Läser Benny Haag: Makt, mod och motstånd. Mycket bra. Och Hopp - en handbok för nynyktra - också mycket bra.
Blir sorgsen när jag läser om de som kämpar i det svåraste - men jag och flera andra här vet att det finns hopp!
Det är möjligt att förändra sitt liv! / mt

Tjena, du har rätt, sommaren gick fort. Ny på forumet, men känner igen mig i alla historier, så även din :) jag hade 4,5 veckor semester, jag hade lovat mig själv och min flickvän att hela sommaren skulle vara nykter för min del, 5 första dagarna kändes allt bra, ingen öl, men de resterande veckorna, öl mer eller mindre varje dag. Vissa dagar mindre andra dagar mer. Förmiddagsgroggar i båten ute på havet, eftermiddags öl i solen, rose på altanen, rock n roll öl Själv vid datorn, nu har jag börjat jobbet igen, 6 dygnet nykter, går igenom ett helvete.

Jag sa till mig själv innan sommaren: "klart att jag kan hålla alkoholen till en rimlig nivå"

varit fullt upp men äntligen tillbaks vid min dator. Du har så rätt, en dag i taget, verkligen uppskatta att vara nykter och aldrig glömma vad A ställer till med. Blev en mathelg, men nu väntar vardagen och lite viktiga regler om mat och motion. Vill verkligen få stadga och göra bra saker.
Kram själv, Fenix

till dig och familjen. Tänker på dig med värme och hoppas på en liten uppdatering! / mtA

ja,man blir påmind om hur djupt man sitter
hur sjuk man är
som kan tänka ioo% nyktert ena sekunden
för att i en handvändning
planera åter för drickande
kommer tankar hela tiden,,nu är det så här
om fem år kanske jag sitter på en taverna i grekland o njuter
ett glas vin
jo pyttsan
så hur sjuk är man inte på en skala
när kommer greppet släppa helt,om att läget
kommer att vara precis lika illa som sista fyllan
pratade precis men en aa vän igår
som efter tio(!!?) års nykterhet
tänkte att han nog kunde dricka lite socialt igen
efter två månader satt han djupare i skiten än nånsin
utan samboo hela familjen emot sig
samt varning om att förlora jobbet
han sa att hela hans långa nykterhet hade tankar på att kunna dricka normalt funnits där
my god
jag trodde det blev lättare med tiden
men det är bara en dag i taget som gäller
kan inte,vågar inte tänka längre
jag mår bra idag
nykter
får räcka
tacksam för just idag
kram på dig
hur mås det
Måne

Så klokt du skriver om att en människa är mer än en diagnos... Jag håller med!
Det är härligt att läsa om din nya frihet. Ärligt talat hade jag inte klart för mig att din man tagit återfall så sent som nu i sommar...Jag har nog inte läst så regelbundet i din tråd eftersom jag varit mer aktiv på andra delar av forumet. Det gör mig glad att du upplever en annan slags nykterhet nu, att mannen vill själv. Vissa omvälvande förändringar sker ju inom oss De har inte med antal dagar att göra. De märks kanske inte utanpå. Likväl kan de vara livsomvälvande.
Egentligen vill jag nog bara säga att du beskriver allt väldigt bra!
Kram från Nynykter

Upplever en intensiv och stilla lyckokänsla. Var ute på stan igår, ljum sensommarkväll, åt middag vid vattnet. Tre stjärnor av fem - spelar noll roll. Trivsamt. Intressant att röra sig ute helt nyktra. Vimlade en stund i ett pågående kulturevenemang.

Insåg att jag för första gången i mitt liv är fri från akoholen som förföljt mig i olika skepnader från min tidigaste barndom. Nu är jag FRI och det är underbart.

Datum jag minns som tydliga brytpunkter är 26.12.2005 - stor uppgörelse med fokus alkohol, 6.12.2010 - jag går och kommer tilbaka, 30.4.2012 - det avgörande återfallet, 1.7.2012 - mannens insikt och han blir nykter av egen vilja. Min räkneramsa, mitt övergångsobjekt, med början 6.12.2010 är idag 24+53+15+173+60+179(- - -)+110. Idag är hans 49:de dag. Ändå har ett-och-ett-halvt är av absolut övervägande nykterhet lagt grunden för min harmoni. Jag har sett att han verkligen vill och menar allvar. Hans nykterhet har varit en förutsättning för att samtala om vårt liv och om framtiden.

Möjligen återspeglas min inre harmoni i vardagen, jag har oväntat roligt på jobbet och tar diverse bekymmer med ro. Säkert inverkar också min frihetskänsla, jag vet att jag har olika valmöjligheter. Samtidigt är det mycket svårt att inse att jag ska bli pensionär... en process. Vad ska mina tankar då syssla med? Nåja, det kommer helt säkert att ordna sig:)

En inre maning växer sig allt starkare att i grunden reda upp en del relationer där jag känner skuld och att jag inte tagit mitt ansvar. Den drivkraften kommer från Stora boken. Ett häfte från AA säger att alkoholister är sköra och därför måste hålla det väldigt rent i sitt liv (fritt ur minnet). Jag känner att det gäller också mig - det var så bra beskrivet. AA har helt indirekt tillfört mycket gott till mitt liv.

I min förra tråd funderade jag flera gånger över mänskans unikhet kontra att "alkoholister är lika som syskon". Tänkte igen i de banorna efter samtalet jag åhörde om den som är känd att ta-för-mycket-och-börja-för-tidigt. Jag håller fast vid min bild att en diagnos = ett antal kriterier som är lika för alla MEN en att människa är så mycket mer än en diagnos. Att "ha" diabetes, högt blodtryck, depression, schizofreni eller alkoholism innebär ett antal kriterier men en människa kan inte klassificeras utifrån en diagnos. Den enskilda människan är alltid mycket mer än diagnosen.

Idag ska jag välja att följa med mannen och ta upp nät, dela morgonen på vattnet nu när gryningen kommer och solen stiger. Imorgon ska vi göra en liten shoppingresa.

Livet gott... dvs - livet har varit gott länge. Oändlig nåd. Oändligt tacksam är jag. / mt

Andra kvällen nykter nu och jag är glad men trött. Var så ljuvligt att lägga sig nykter i går och att stiga upp tidigt i dag och bara njuta av att det inte fanns ågren, svettiga lakan och en olust att alls gå upp. Inte behöva tvinga i sig bara en liten macka till frukost, inte behöva fundera på hur man egentligen ser ut när man ska gå till jobbet. Det är obegripligt hur man utsätta sig för alla dessa negativa saker när man tänker nyktert. Och lika naturligt blir det plötsligt när man gett efter och är alkoholpåverkad. Jisses. Bara att gå vidare igen då i det alkoholfria livet och försöka fundera vad det var i mitt fall som gjorde att jag halkade av banan. Alltså jag menar, två utlandsresor utan alkohol, en hel del fester utan alkohol och det mesta känns bra. Då belönar man sig med - alkohol!
Är man sjuk eller?
Kram alla och en fin helg önskar
Fenix

Hej. Varit lite frånvarande men åter nu. Gjorde som sagt
ett snedsteg men har inte druckit sen dess. Inget allvarligt
förutom att jag drack för mkt och blev besviken på mig själv.
Ikväll ska jag grilla med en polare. Han ska också köra bil tydligen.
Ska hålla mig nykter ett tag nu så får vi se. Sommaren gick fort.
Känns Om mycket tid gått åt till den här skiten. Tack för att ni finns.
Och Lilla My: Om du fortfarande vill har jag några tips att ge. Högst
personligt hur man fungerar dock. Kram / D

igen, skönt! Mina dagar flyter på, livet känns lugnt och harmoniskt - på gränsen till lite tråkigt men det lider jag inte av:) Jobbet är intensivt men jag är själv förvånad över att jag tycker det är mest roligt nu.

Jag har funderat över Villervalles synpunkt att jag borde sluta analysera min man, jag tycker att jag numera mest analyserar mig själv men jag kan ha fel. Andra ser alltid något annat än det man själv ser - det är ju en av forumets styrkor.

Jag läser Stora boken och funderar mycket över de 12 stegen, det bor stor livsvisdom i dem. Jag skriver kort i min fina kalender och läser här.

Mannen har numera en sponsor, en sen mycket länge nykter person med lång AA-erfarenhet. Till den personen ska jag vända mig om han tar ett återfall. Det känns tryggt att veta. Jag funderar också på att försöka få igång en Alanongrupp i närregionen.

Igår samtalde mitt lunchsällskap om en "halvkändis" som tydligen allmänt anses dricka för mycket. Det var trist att höra... jag tänker ofta på de första raderna i Kallas tråd: "Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar." Hon fortsätter "När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig." De som pratade igår bryr sig knappast om den som det pratades om - det var ett distanserat intresse och typiskt skvaller. Men hela inställningen... Jag gick i alla fall inte in i samtalet. Det kunde jag göra där och då.

Nu duchen-kaffet-yoghurten-jobbet... / mt

Hej, dramatikern!

Du, det är ingen här som dömer dig. Vi vet vad du går igenom, och vet hur maktlös man är.

Var rädd om dig!
/H.