Senaste kommentarerna i forumet

igår... talade om det imorse och konstaterade båda att värre än så blev det inte. Det är en så markant förändring i vårt liv att dagliga bekymmer inte blir särskilt stora.

När jag läste min tråd igår fäste jag mig vid funderingarna om mitt jobb som vuxit fram under året. Det finns några saker i vårt liv där jag vill ha absolut klarhet innan jag trappar ner jobbet för gott. Att bli pensionär är ett STORT steg. Tänkte idag på min ålder, som jag sällan gör - jag kom ihåg när vktoria bad mig berätta om mitt liv strax före 40 där hon (du) är nu. Himmel, idag insåg jag att vårt flickebarn är 40... och vår minsting är 32. Ni förstår...

Precis nu kom Mm och berättade att han har en plan... att vi ska töja tiden mellan våra dåliga stunder så lång som möjligt. Vi är så eniga om att dåligt har man emellanåt och gräl hör livet till. Sen talade vi om kriser och trauman och minnesspår. Sånt vi båda har mycket kunskap om men vi har inte alltid kunnat använda kunskapen i tjänst för oss själva och varandra. Idag är det gott att vara. / mt

på min tråd "Att vara medberoende". Från mars till mitten av augusti 2011. Vilken resa och så glad jag är att ha kvar allt det jag skrivit. Mycket har jag glömt och utan forumet skulle det ha varit borta. Nu finns olika möten och händelser och mina tankar och känslor kvar så som jag valt att beskriva och åtege dem i stunden. I tråden finns också "forumsamtal" som betytt och betyder så mycket för mig. För mig är forumet den bästa terapimottagningen på den plats där jag lever. Absolut! Det är jag övertygad om efter dagen flera timmar långa återblick. / mt

läser jag och blir varm och glad i hjärtat, jag berättar för Mm att du är hemma och han hälsar!

Nej, man behöver absolut inte berätta allt, nånstans har jag läst så klokt att man ska fundera varför man vill berätta, eller avslöja, om det gagnar - eller kanske gör illa. Så fint du säger att en del vi bär inom oss är skatter, så ömtåliga... Visst är det så. Mycket vet man utan ord, kanske det viktigaste. Jag fick anledning att söka fram Lille prinsen igår. Känner du till den? - en barnbok av det slaget som kanske är bäst för vuxna... Nja, kanske inte ändå... berättelsen när Lille prinsen mötte räven har jag läst otaliga gånger för en kär liten flicka. Nu när hon är vuxen har vi fortfarande ett band emellan oss med den berättelsen.
J
Nu är vi här i det vidare livet. Känns gott att ha den här platsen, jag är beroende av att skriva och jag ser värdet av att kunna se tillbaka. Mycket faller i glömska annars. Morgonkram / mt

Grattis till två års nykterhet och till ditt nya liv!

Innan din resa skrev du om modet att möta konflikter - eller rädslan som gör att vi inte... En väg som tilltalat mig mycket har sitt ursprung (tror jag) i Non Violent Communication, kallas ofta giraffspråk. Handlar om jag-budskap. Har hittat en text på nätet som jag tycker är riktigt bra men har problem att få fram en länk. Googla på texten:

För att kunna hantera konflikter behöver vi kunna uttrycka våra känslor och behov på ett sätt som gör att andra kan ta emot dem utan att känna sig anklagade. Non Violent Communication (NVC), även kallat ”giraffspråk”, hjälper oss att ... visa att vi tar ansvar för våra känslor och behov, och samtidigt är intresserad av andras.

... så borde du hitta läken Giraffspråk - ett språk för kontakt och samarbete
www4.goteborg.se/prod/sk/.../dalis2.nsf/0/.../Om%20Giraffspråk.docLiknande

Det finns ett företag - i din del av landet tror jag, som jobbar med det här. Friare liv heter företaget http://www.friareliv.se/index.php/sv/ Jag har varit väldigt frestad att gå kurs med dem men inte hittat (tagit mig) utrymmet ännu. Liv Larsson har skrivit en bok "Ilska, skam och skuld" som jag läser av och till.

Kram till dig och hälsning till den inneboende:) / A

Önska dig all lycka på din fortsatta resa Pianomannen, allt gott!/Victoria

Gull-Pian♥ fint att se dig här igen. Och att få läsa att ditt liv är gott. Du var här med din öppna famn och värme och klokhet när jag bokstavligen kröp in över tröskeln med sista krafterna. Hade jag inte fått ett så omedelbart och varmt deltagande och stöd som jag fick här då, kanske mycet hade sett annorlunda ut idag. Tänk att sådana här möten mellan människor kan förändra liv.
Tänk att det blev ett liv på landet för dig! Vana ställer ut sin konst, Mulletanten är igång med planerna för livet efter karriären, DetSkaGå (inte aktiv här nu) som fick sitt efterlängtade nya boende. Jag blir så lugn och tryggt förvissad om att livet kommer med det du behöver om du vårdar det, vårdar ditt liv, lever det med omsorg om dig själv och andra - icke att förväxla med att ta på sig andras problem och åtaganden. Omsorg är inte det.
Jag har lärt mig mycket av dig, och är tacksam över att ha fått dela dina tankar. Hoppas på att få fortsätta med det här. Kram

Godmorgon systra mi♥ Inspirerad av Astrid-hyllning i annan tråd.
Känns fint med din nya tråd - din fortsättningstråd. Har gjort en likadan.
Känner mig mjuk och varm på flera vis efter min vecka på Costa Meloneras med mannen. Vi har det fint just nu, tänker jag med ödmjukhet. Inna resan några dagar med/hos min syster. Vi slapp Uppsala och tillbringade tiden mestadels skavfötters i soffan. Fick mycket tid för orden, bara hon och jag. Men hur säkerställer man att allt verkligen blir sagt i tid? Försöker bestämma mig för att det som inte blir sagt vet vi ändå, eller får vetskap om då det är dags för det. Får man lämna/låta någon lämna det här livet utan att allt blev sagt, alla hemligheter röjda, alla korten på bordet? Ja, jag tror faktiskt att det kan få vara så. Det får inte handla om att rentvå sig av enbart egoistiska skäl. Läste ikapp här på forumet inatt, och såg att mycket handlat om det här med ärligheten i det sista. Men måste alternativet till ärlighet bestämt vara Oärlighet? Av vilken anledning vill jag lasta av mig? Alla hemligheter är faktiskt inte en börda att bära, en del är skatter, eller så ömtåliga att de inte tål att valsas runt med hur som helst. Jag kan ju iofs ha fel, det har hänt förr även om det är sällsynt ; )
Kram i morgonstund, nu påtåren!

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4247

länk till min tråd under menyn Förändra sitt drickande, Styrkan att välja väg. Start i december 2009.

morgontimmarna åt att läsa bakåt i min tråd. Från starten 3 mars till 23 maj när barbalala startade skrivandet som "gäst" i min tråd. Så glad jag blev att möta dig där, du skrev för ett tag sen att jag, mt, på ett sätt känns som en vän till dig - du ska veta att det är ömsesidigt.

När jag läser bakåt inser jag att utan forumets stöd hade jag sannolikt inte orkat "stå" så fast som jag gjort. Ibland gäller det "bara" att stå och det är inte lätt, inte alls så lätt som det låter. Utan forumet hade jag absolut inte förstått de faror och fällor som finns längs vägen mot ett nyktert liv. Att kunna gå bakåt i min tråd och följa min berättelse är av stor betydelse, där finns framstegen men också svackorna i ett tidsperspektiv.

Tack Lelas, Mie, lillablå, Adde och Berra för ert sällskap i början av min resa här - ovärderligt! Ni har bidragit till att förändra mitt liv! / mt

dvs jag säger vad jag tycker utan att lägga tillrätta och mannen gör som han tycker (efter många vändor) fast jag klargjort att jag tycker annorlunda... MEN att han just i det här fallet kan göra som han vill och jag kommer inte att ha synpunkter. Det handlar om kakel och bårder i badrummet. Tidigare skulle jag alt 1) hävdat mitt förslag (snyggast:) alt 2)sagt att det inte spelar roll, hans förslag är lika snyggt (slätat ut min åsikt). Eller, sagt att han kan göra som han tycker men undeförstått att jag verkligen kommer att ogilla:-(
Det är intressant att lära om sig själv och öva tillsammans. Medvetet. Det har blivit mycket lättare, eller eg möjligt, när det sker utan inblandning av vin:) / mt

Är ensam vaken i natten. Har sovit några timmar, vaknade och kunde inte somna om. Njuter av tystnaden och ensamheten... ensamheten hemma där jag just nu äger tid och rum. Helt annat än ensamheten när jag var vaken på hotellrum i förrgår och kände mig bara instängd.
Igår, fredag, var det för andra gången mannens hundrade nyktra dag 24+53+15+173+60+100. Jag räknade fram till 100 när jag flyttade mig och min ramsa till den här sidan och tänkte att vi ska fredagsfira lite. Det glömde jag men Mm kom hem med tulpaner och present och då kom jag ihåg det. Han visste inget om 100 dagar men jag informerade honom. Presenten är en muminmugg med Rådd- och Såsdjuret, han framför brasan och hon i brudutstyrsel. Söt ♥.
Ledarskapskursen ons-to väckte många tankar och känslor. Ser de stora utmaningar som står framför och strukturer som måste tydliggöras. Ska ta till mig allt jag förmår av den här utbildningen som säkert är min sista och kanske blir en av de bästa. Ser hur mina medberoendetendenser också, självklart, finns med i arbetet. Utmaningen att hitta och hålla balansen mellan krav och omsorg om människorna är ... om inte densamma så likartad. Klargjorde att jag just nu jobbar för att göra ett bra bokslut och en bra övergång - ett steg på vägen i mitt medvetandegörande.
Ska lägga mig och läsa nu. Fint med ett livsforum att fästa tankarna i. Godnatt alla - just nu tänker jag på alla som har det svårt på olika sätt. Styrkekramar till den som behöver det. Rakt ut i universum... / mt

råder religionsfrihet i vår del av världen. Tack och lov för det. Fransiscusbönen läser jag en gång om året i ett speciellt sammanhang och jag tycker mycket om den. / mt

är faktiskt ett stående tema på ett av mötena på Gullbranna första helgen i september. Hela konventet handlar om relationer så det passar ju utmärkt att dela om de tankar bönen föder.

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Och för säkerhets skull påpekar jag igen att jag inte tillhör de religiösas skara.

Läst och blev glad...det går att leva ett "normalt" liv alltså :)
Kram

till Mm, katterna och Fransiscus efter ett intensivt dygn. Haft det bra men längtat hem - på ett gott sätt. Drack vin till middagen igår, för första gången på över 13 månader. Smakade inte särskilt gott, nej, fast det var väl valt. Vi hade talat om det tidigare, Mm och jag i ett annat sammanhang att det kändes helt ok för honom att jag dricker så det var lätt att välja det som var bekvämast. Jag drack 1½ glas, kände mig lätt påverkad -det var inte behagligt. Inget jag har behov av att uppleva för att förgylla livet längre. De som drack fler glas blev markant påverkade även om alla skötte sig. Det var ett dygn med intensivt och disciplinerat arbete.

Har ibland tänkt att jag ska skriva om Fransiscus som flyttade in vårt hem hösten 2010, ett par månader före mitt uppbrott. Jag hörde om en utställning av ikoner och gick dit med en god vän. Beslöt att köpa en ikon och valde med omsorg. Det blev Fransiscus som förmedlar frid till hemmet, PAX HUIC DOMUI. Han tog lite tid på sig men han är en medhjälpare genom att finnas här i övre hallen. Han är ganska viktig för mig. Hans närvaro är följden av ett medvetet val och en konkret handling. / mt

kul - tycker jag också:) / mt

du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)

är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3

har jag inte rätt, så säg?! =)
kraaam!
/k

övernattningsseminarium på exklusiv plats. Allt väl - det avslutande ordet distanserat igår var min känsla av att var tillbaka i "resonerande utifrån", "på håll" där jag började min första tråd. Har läst ett medberoendeinlägg som väckte många tankar i mig. I medberoendet, som i alkoholismen, är vi så lika även om vi är unika... Där en dimension av forumets styrka. Återkommer när jag är hemma igen och har landat. / mt

Haha, Mrs Pianomam - det tyckte jag var kul. :-)

Kram!
/H.

(ännu) tidigare än vanligt. Läst lite bakåt på forumet. Är förundrad över att det verkligen går att förändra sitt liv så drastiskt, med viljestyrka och... ihärdig envishet? Vilken betydelse det nu har - säkert flera faktorer som ska samverka. Tänker på några vänner på forumet som inte hörts av på ett tag. Minns när jag första gången började inse rörelsen, att så engagerade och övertygade personer bara försvann... Lika gärna som man söker orsaker till sjukdom, av olika slag, kan man söka faktorer som bidrar till hälsa och tillfrisknande - vad har vi gemensamt, vi som klarat av att bryta ett destruktivt medberoende eller ett missbruk? Vilka hälsobefrämjande faktorer finns i vår omgivning? Vad betyder en plats som forumet? Jag vet att jag ännu behöver den här platsen (eller motsvarande) för mina reflektioner och för att påminnas om faran med att frestas dricka socialt. För att känna att det finns fler som vet och vågar erkänna alkoholens risker - för att inte använda ett mer kraftfullt ord. Dat var dagens distanserade reflektion;) / mt

yep Lelas. Visst visste jag det. Har ju läst hela din tråd så nog vet jag hur lyckligt lottad Mr P är!!!
Som alltid fick jag bra råd av både dig och Mulletant. Så enkelt och så genialt så givetvis. Viss fan borde jag ha listat ut det själv. Men, men med en ganska länge marinerad hjärna blir det som det blir...Tack! /R

Hej! Jag lägger mig i här, då. ;-)

Det enklaste sättet att kopiera från en tråd till en annan är att markera texten som du vill kopiera och sedan högerklicka på texten som är markerad. Då får du upp en meny där du kan välja Kopiera (eller?). Sedan sätter du markören i fältet där du vill klistra in och högerklickar igen, och väljer Klistra in.

Testa, funkar det?

Och jag ser ju att du har lyckats skapa din egen tråd. :-) Heja dig!
/H. (som för övrigt är Mr Pianomans fru, men det kanske du har snappat upp i någon tråd...)

Ja, det bästa vore ju om du kunde be honom att bara läsa boken, så att ni har ngt att prata om. Det borde han kunna ge dig, om han menar allvar med ert förhållande.
Men det är ju mest viktigt att du inser vilken motståndare du har att göra med, så att du kan göra det som är bäst för dig själv.
mvh
/Fenix

här ÄR vårt livs- eller levnadsforum. Jag tror det var viktoria som först skrev om det och sen plötsligt hade Magnus trollat fram det. För mig är Livet långt större än Alkoholen - men alkoholen har präglat min barndom och tidiga tonår och ett antal år det senaste decenniet... därför kan jag känna att jag hör hemma här även om det finns mycket annat invävt i livsväven.

När jag kom in på forumet kände jag ett så stort hopp om möjligheten till förändring av dem som varit med länge - på båda sidor av forumet. Till exempel från dig Pia, Adde, viktoria och Berra och från Mie, Märta, Lelas och lillablå. Det viktiga var inte möjligheten att bli fri från antingen alkohol eller medberoende utan möjligheten att förändra sitt liv. Ni kändes som forumets ryggrad eller som ränningen i väven - höll samman och rätade upp när det behövdes. Och ni förmedlade, nej ni VAR ett hopp. Personiferade ett hopp i anonymiteten. Många har passerat här, kommit och lämnat - några undrar jag vad det blev... några kommer igen. Forumet ändrar skepnad som norrskenet jag såg på TV från Arktis(?) igår kväll.

Fint att du finns med... jag gillar tanken på levnadsforumet för oss med en gemensam erfarenhet av livet. Jag såg att du skrivit på annan plats att du känner igen dig både som missbrukare och medberoende - det gör jag också även om jag inte tillåtit mig att bli alkoholmissbrukare - bränd från min barndom. Jag har skrivit här för min egen skull och det har varit till oerhörd hjälp. Det har ändå betydelse att rikta sig till "någon" och då känns det rätt att var på en plats där det framgår att man är i "det vidare livet". Varm hälsning / mt

Kanske tillför man inte något till de som fortfarande kämpar? Därför har jag inte skrivit så mycket här sedan jag blev stabil. När jag var mitt i det så hjälpte jag mig själv (och förhoppningsvis andra) genom att skriva.

Denna tråden tycker jag är jättebra, vi kan väl se hur det utvecklas. Annars startar vi ett "levnadsforum"

Kram