Senaste kommentarerna i forumet

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

Det värmer gott när mina ord kan komma andra till del. Martin Lönnebo får också hamna i min läslista!

När du skriver om att du blir livrädd för att ångra vad du lämnat bort eller givit ifrån dig. Det känner jag igen. Men var det inte någon som sa att man mer ångrar det man inte gjorde än det man faktiskt gjorde? Blir det fel kanske man kan lära sig något.

Nu var återigen ett sådant tillfälle när jag inser att det är väldigt mycket sunt förnuft inom "AA-tänket". Ett av de 12 stegen är ju nämligen att be den högre kraften om hjälp att avlägsna de egna bristerna. Dessa brister skapar i sin tur rädslor och det är rädslorna som gör att vi agerar / inte agerar.

Kram syster

Ibland tycker jag att jag inte borde lägga mig i saker och ting men jag känner precis som du att det är svårt ibland. Gränsen för mig går vid rena psykfall eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. När det gäller dig så menade jag att du borde släppa ditt analyserande av din man eftersom jag vet att jag själv skulle bli totalt frustrerad av en sådan daglig examinering.

Ha det Gött

Det jag har sett här på forumet är en orgie i självskam men jag tycker att vi inte får glömma bort att vi bara är vanliga människor. Det viktigaste som jag ser det är dock att vi inte gör oss själva eller andra illa om vi råkar falla för vårt alkohol begär. Som plåster på såren har jag därför tagit mig friheten att saxa in livsnjutaren Pluras senaste blogg. Hoppas att det inte stör någon!

Ha det Gött

En utskrift från Expressens nätupplaga – Expressen.se

Plura: "Moppen vågar man ju inte ta längre"

Sydkoster, 6:30. Har just klivit upp ur Skagerrak. Solen har börjat sin vandring på himlavalvet och jag räknar till 9 segel- och cruiserbåtar som ankrat upp i Långeviken.

Vi kom hit i söndags och välkomnades med en fantastisk middag på Ekenäs restaurang, min dotter serverade och hennes hjärtas kock Janne lagade maten.
Först champagne följt av ostron som serverades på vrakgodsplankor modell mindre, sedan bars en hel grillad piggvar fram till bordet ackompanjerad av små gula och röda betor, brynt smör, färskpotatis och pepparrot. Efterrätt på det blev någon chokladhistoria, kaffe och grappa.
Cyklade sedan hem, märk väl cyklade, moppen vågar man ju inte ta längre sedan polisen börjat härja på ön. Jo förresten, rätt ska vara rätt, jag vågar men får inte för min omgivning och dom har förmodligen rätt.

Såg nyss ett inslag på morgonnyheterna om det stora antalet gräsklippningsolyckor, där ännu ett geni fnulade på om att alkoholen kunde vara boven i dramat. Kanske polisen borde börja patrullera villatomterna också, alkoholförbud, obligatorisk stålhätta på skon samt hjälm borde införas i samband med gräsklippning.

Läste för övrigt ett uttalande av en tjänsteman på Strömstads kommun: Ingen allvarlig mopedolycka har inträffat på Koster på 60 år. Ett tips till polisen, börja smyga i villaområdena i stället, där gör ni nog mer nytta.

Den andra kvällstidningen ringde upp mig i går, just som jag angrep Sjökantens gigantiska räkmacka på Nordkoster. Journalisten ville att jag skulle uttala mig om något som Alex Schulman hade skrivit, uppenbarligen hade han druckit alkohol varje dag hela sommaren.Med munnen full av räkor avböjde jag vänligt med bestämt hennes förfrågan, jag har ingen aning om vad som försiggår i gärdsgårdsserien.

Fick rapporter från huvudstaden. Eldkvarns älskade producent har visat sig på styva linan. Vid embarkerandet av en taxi på Stureplan valde han att först promenera över en Ferrari, eller var det en Porsche, innan han parkerade sin kropp i taxin och beordrade körning till Harvest Home på Bondegatan. Chauffören körde honom, tog betalt och ringde sedan polisen som i sin tur hämtade upp den älskade producenten för förhör, har tyvärr inga ytterligare detaljer.

När jag dömdes till fotboja var producenten den första att gratulera till domen med orden. Fan vad tufft, jag har aldrig känt nån med fotboja. Jag får väl här återgälda vänligheten, med orden, inte så illa pinkat kompis.

Dagarna flyter fram i behaglig takt här vid havet, man spanar upp mot himlen och horisonten och försöker spå vädret. Det badas och äts god mat, det har gåtts över klipporna in i det heliga äkta ståndet och min 61-årsdag har firats, tre kilo signalkräftor, små rödmyror enligt kosterborna, avnjöts i solnedgången. Jens-Erik på Laholmens Fisk kokade dem själv och jag var lite orolig vid tanken på att en bohuslänning skulle anrätta insjökräftor. Jag ängslade mig dock i onödan, det suckades, smaskades och lovprisades, kort sagt, gott skit. Denna kväll lärde jag mig också något nytt, skalresterna som vi la ut på berget ratades unisont av traktens mås, trut och kråkor, jag ger mig, Bohuslän - Insjökräftor IF 1-0.

Gott folk, detta var den sista drapan från min penna. Det har varit roligt och ett kärt sällskap i väntan på frukost under morgontimmarna på diverse hotellrum runtom i Sommar-Sverige.

Av Plura Jonsson
plura.jonsson@expressen.se
Publicerad 13 aug 2012 08:33
Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/nyheter/plura-moppen-vagar-man-ju-inte-ta-langre

Jag gick över gränsen i helgen, och söp ner mig. Fan också. Det som gick så bra...
Har inte vågat mig in här pga av en sån jäkla skam. Men det var väl ganska väntat
antar jag. Så jag har inte mage att vara så fräck att tipsa dig om ngt alls My ...
Förlåt, men kanske om några dagar om du fortfarande vill.
Har som sagt gått bra, men det var troligen för tidigt att börja prova igen även om det
höll nästan en månad... Men jag ville som sagt prova. Frågan är hur det blir nu.
Känns JÄKLIGT läskigt+sorgligt allting.

Jag återkommer snart med ngn sorts plan. Har helt öppen diskussion med både mina föräldrar -
syster - samt sambo. Iaf skönt det. Vet inte hur det ska bli, men vi får se.
Ha det bäst medmänniskor & sköt om er.

tackar som frågar - Jag mår riktigt bra! Just därför håller jag på att trappa ner mitt skrivande i forumet. För en vecka sen skrev jag om det ifall du har läst bakåt i min tråd. Såg att du tänkte ta en forumpaus - ta hand om dig och lev väl! / mt

men du verkar helt upptagen av din sambos/makes ev återfall. Har du kollat hur du själv mår? Jag tror inte ert förhållande mår så jättebra av hur du ser på saker och ting. En annan sak som kanske är bra men också inte, är ditt dagliga engagemang i alla olika trådar. Mår du själv bra?

var en underbar dag att spara och bevara i hjärtat. Vi seglade ut mot havet, perfekta vindar, sol men oväntat kyligt i luften. Härligt, att bara vara ett med himmel, hav och vattnes kluckande mot skrovet. I kvällssolen besök till nära & käras viloplatser, hörde K-G Hammar i radion på hemvägen - alltid klok - han talade om "ubuntu", att vi alla hör samman.

Goda samtal längs veckan som gick, ofta om hur till synes små vardagshändelser berör utifrån våra tolkningar... Jag får veta sånt jag inte kände till om den man jag levt med så länge när vi delar varandras upplevelser och tolkningar av det till synes triviala. Just nu, när jag skriver, ser jag åren där livet trasades sönder av missbruk och lögner som en parentes... En ganska tydligt avgränsad period mellan två tecken. Jag ser också hur allt möjligt utanverk som fyllt livet skalas av... jag kan bortse från mycket som förr fått bli stort. Det var viktigt då, idag är det annorlunda.

Igår talade vi om att skriva en plan för vad jag ska göra om han tar ett återfall. Vi är överens om vem jag ska kontakta men han ska skriva tydligt och vi ska gå igenom. Känns så bra att obehindrat kunna tala om det. Så bra.

Inatt var jag vaken en stund och drabbades av en stark känsla av hur annorlunda mitt liv kunde ha blivit... till det sämre. Jag tänkte på hur jag på ett sätt levde mot mina värderingar samtidigt som jag var ambitiös och målmedveten i 1970-talets Stockholm. Ganska obegripligt, nej vissa saker helt obegripliga, idag... och att jag inte tänkt på det förr på det här sättet förvånar mig. Å andra sidan... jag förstår så mycket mer av mig själv idag. / mt

- obeskrivligt härligt skönt är det!

Hej vännen!

Visst är det härligt när man märker sådana där framsteg hos sig själv?

Härligt! :-)
/H.

i det lilla men medvetet. Köpte en kalender enbart för mina dagliga korta anteckningar. Har varit en lugn vecka, kaotisk på jobbet som väntat. Mannen varit på två AA-möten i olika grupper. Ett planerat evenemang på onsdagen (R.S) ställde vi in för att bekvämlighetszonen var starkare. Hmmm... det är ett jobb att ändra sina vanor.
Två befriande upplevelser har jag haft: var till matförrådet och där stod ölburkar som mannen ställt dit efter något sommarkalas. Vi hade pratat om dem i samband med att han kokade kräftor. Jag märkte att kontrollbehovet och ansvaret just då var helt borta. En överraskande och befriande upplevelse. Funderade rätt mycket över det sen och då svängde känslorna en del men förändringen är markant. Den andra händelsen var en middagsambition som misslyckades - för två år sen hade jag inte sagt något utan slätat över .... Vi skulle ha druckit vin, han skulle ha tagit mycket illa vid sig och katastrofen varit ett faktum. Osäker om jag skulle sagt nåt förra sommaren. Nu var det enkelt, jag sa som det var, mannen blev ledsen men ingen katastrof alls. Alkoholen, som när vi inledde helgdagsdrickande- och middagsvinkulturen skapade trevlig stämning och underlättade (?) samtal blev med tiden ett hinder ...
Vill göra rutiner för en förändrad vardag, ett eller några steg till. Inte så enkelt som det låter. Handlar verkligen om "det vidare livet" där alkoholen inte är det centrala i min tankevärld utan förändringar inför ett nytt livsskede där arbetet har en annan plats och prioriteringarna är andra. / mt

Har läst igenom din resa under ett par dagar,
grattis till ditt "normaldrickande".
Jag önskar att jag också kunde hantera alkoholen så, på det vis du gör.
Jag unrar hur du tänker/känner de kvällar du väljer att vara vit?
Jag vill själv (och behöver) hamna på ett liv på 0 i alkohol.
Hittills har jag många gånger tänkt att nu, ja nu börjar jag... och så klart haft återfall, tankar och funderingar.
När jag går till mig själv, (då det så klart finns en liten del utav mig som fortfarande hoppas och önskar jag kunde hoppa på tåget av att dricka ibland) så känns tanken på att ha en helvit kväll med vetskap om att få dricka i morgon svår. Jag skulle sitta och sukta hela kvällen och fundera på om jag inte kunde omprioritera dvs dricka denna kväll och avstå nästa istället.
Hur känner du / går dina tankar de kvällar du är nykter bland dem som inte är det?
Kanske rörig text men hoppas du förstår.

Allt gott till dig!
/My

mesta på forumet. Nu vill jag bara bli fri igen från tvånget och olusten av att dricka, och hoppas det ske inom någon dag.
Stigsdotter och många andra okända jag träffat på forumet, ska bli kul att vara här igen helt nykter snart. Livet är vad det är, en knagglig väg rätt ofta men det är bara att hoppas på bra väder under färden:-)
Kram till er alla kända och okända,
Fenix

"Tiden gick och till slut fick jag bara lite lyckokänslor timmarna innan jag öppnade vinflaskan och vid första glaset."
Så skriver KvinnaMamma46 som jag haft så stort utbyte av under åren för att bli nykter. Blir så himla glad över att se dig på forumet igen och kan inte fatta att jag återigen sitter här och ska sluta dricka igen. Jag slutade för sju månader sedan och var då helt övertygad om att det var slut. Men nu i sommar har jag varit där igen, lyckan innan första glaset och sedan bara skit. Tack för dessa rader, det säger allt, det är vad det handlar om!!
Och inte minst, att du uppkallat din katt Fenix efter mig gör mig så himla glad och lägger en tung sten av motivation när jag nu ska sluta med detta vansinne med alkohol igen.
Kram,
Fenix

Blev en bra helg. Fredag helvitt. Lördag på festen var det som vanligt
en störtflod av alkohol. Själv såg jag till att varva med vatten hela
tiden och undvika groggar som serverades i stora ölglas ..
Gick fint. Sen tog vi ett bad på söndagen och åkte hem.
Ha det bra i värmen !

för att du tipsade om Märta Tikkanen... Jag har lyssnat och jag drabbades av en förlösande gråt när hon berättade om den 16-årige sonen och hennes sätt att beskriva hur hon kände när han blev så sjuk. Jag behöver gråta och släppa ner min axel som ibland stramar ångesthårt, och nu är det skönt.
Orden...är så viktiga, svårt för mig att sätta orden rakt ut i forumet, mycket lättare för mig själv i egen skrivbok, men säkert bäst att skriva här o kanske få respons. Med tiden kan också jag... Ett steg i taget.

Att forumet tagit mycket av din tid som du skriver är nog väl disponerad tid, tror jag.

Det är så skönt att läsa dina inlägg, tryggt. Jag gläds med dig och din mulleman...
/Tilde

eller forumet och jag. I början var det jag och forumet men länge har det varit forumet och jag.

Jag hittade forumet hösten 2010, läste ett tag och hoppades att det kunde vara en hjälp för min man. Skapade mitt nick, skrev i andras trådar och skapade småningom min första tråd. Berättade för min man – skulle inte vilja ha en hemlig dialog bakom hans rygg. Han skrev under en kort period men distanserade sig sedan av olika skäl. För mig har forumet varit oerhört betydelsefullt, tidvis har det varit en livlina och jag har varit närmast beroende av kontakten här. Skrivandet, läsandet – delandet - betyder mycket. Ibland får jag verkliga guldkorn, som av Stigsdotter idag. Ibland blir jag riktigt ledsen och fylls av dåliga känslor som också visar vägar in mot mig själv.

Forumet har tagit mycket av min tid och har fått göra det. Det har varit värt det. Sommarens röda säkerhetssignaler avgränsade mig och jag märkte snabbt att jag i nuläget klarar mig ändå. Jag började fundera på att strukturera min aktivitet. Fokusera mera på det liv jag har omkring mig. Jag har fått så mycket gott det senaste året och det finns många möjligheter.

Nu har jag formulerat mina tankar - först via orden vet jag vad jag har känt och upplevt säger dagens sommarpratare Märta Tikkanen, en medberoende medsyster som utstått långt mer än jag. För mig är forumet en plats att sätta ord på mina tankar och känslor och det jag skriver har en riktning. Det vill jag inte avstå från. Men jag kanske ska göra allvar av det jag stod på tröskeln till förra sommaren – söka också andra platser för mina formuleringar. Det här är det första synliga steget… / mt

- när jag kommer på att titta efter - att det gått ett halvår av "Mitt nya år". Ofattbart vad det går fort! Efter hälften av det halvåret kom den verkliga vändningen på valborg. Och mannens "inre" vändning den 1 juli - det är väl det som är den "verkliga vändningen"... Mitt nya år har inrymt ljusa och mörka dagar och nu, denna sommar, en helt annan tillvaro än ett-och-ett-halvt års nykterhet med vita knogar - som också var så mycket bättre än tiden innan.

Av det nya året återstår hösten, jul-nyår och januari. Under den tiden ska jag dra upp planen för återstoden av mitt arbetsliv. Egentligen har jag dragit linjerna, som jag vill ha det, nu återstår att driva igenom det och jag känner en lätt bävan... Den berör det jag skrev ovan, som Stigsdotter hjälpte mig att sätta ord på.

Igår berättade mannen för vuxna syskonbarn om sin nykterhet och att han går på AA och fick full support. Samtidigt bekräftas jag i att ett mycket litet fåtal i vår näromgivning verkar ha sett hans missbruk - de hade ingen aning... Det förvånar mig inte, vi talade om det igår, det är här med mig han druckit för mycket och det som eskalerat till dramer under hans berusning har grund i hans, mina, våra sårbarheter.

Han har konstaterat att han, jämfört med andra, hade en bit kvar till botten - vi såg också filmen When a man loves a women där Bill W verkligen drack hejdlöst. Men - han var på ett brant sluttande plan när jag gick. I rättan tid, eller i sista stund...

Skrev ut Jellinekkurvan igår, vi ska titta på den. Ska också söka upp och begrunda kurvan för medberoende. Vi håller också på att skapa ett nytt, nyktert umgänge. Känns lite spännande och så bra! / mt

till Adde: "Du den tanken känner jag igen, att "bara döda fiskar flyter med strömmen, det är väl inte vettigt att bara "ge upp" och bara flyta med, överlämna sig? Då händer väl ingenting? Den där tanken att det bara är en massa fel på mig, att jag är maktlös, jag måste lägga mig ned med strupen upp". Ungefär så har jag tänkt om det budskap som AA förmedlar.

Men, så har jag tänkt att det där med att ge upp och flyta med kanske snarare handlar om att inte streta emot så mycket, inte tycka så mycket, inte analysera, försöka förekomma osv. Sådant som kan "vara i vägen" för den högre kraften. Som jag ser det kan den högre kraften mycket väl vara min egen inre kraft. Den där inre rösten som talar om för mig vad som är bra för mig och hur jag borde agera. Den där inre rösten som jag väldigt ofta väljer att inte lyssna på, inte vågar lita på osv. Låter det helt galet?"

Det du skriver Stigsdotter är så rätt för mig, en mer jordnära formulering av en favorittext (Martin Lönnebo) som jag ofta läser för mig själv: Tro är fritt fall / kärlek är att stå stadigt på ingenting / friden finns i virvelns mitt. Gud bor där han blir insläppt för han är redan där.

En del av min överbelastning på jobbet är att kraven inte tar hänsyn till vad min inre röst (också den professionella kunskapen) säger att är rätt. Också verksamhetens policy om vem/vilka som ska vara i centrum åsidosätts pga tidsbrist och skillnader i synsätt. Jag slits av att vara i den där konfliktzonen och min inre röst säger "lämna". Jag vet att jag ska göra det och då kommer mitt analyserande, strategiska, beräknande jag och ställer frågor = "är i vägen". Jag vågar inte lita på vare sig den inre rösten eller min egen inre kraft. Och jag börjar bli livrädd för att ångra vad jag lämnat bort, givit ifrån mig när det är försent.

Tack syster Stigsdotter! Kram / mt

efter myskväll på tumis. Våra "trivsel"middagar är "som förr" utom alkoholen... god mat och så dricker vi vad vi vill - dvs mannen alkoholfritt vin/-öl och jag dricker t ex alkoholfritt vin spetsat med 100% blåbär. Inte klokt men perfekt för oss:) Vi talade om omgivningens problem med att man är - väljer att vara - nykter, att det liksom "är synd om" den som inte "får" dricka. Sen åt vi hallon, choklad och glass och somnade framför OS:)
I morse fick jag kaffe på säng, mannen hade fiskat kräftor kl 5! Nu kokar han och jag städar. Ikväll kanske vi söker oss till nån middagskrog inför att arbetet drar igång för fullt på måndag.

Jag har problem med det tredje av de 12 stegen! Att släppa kontrollen och ha tillit. Så är det, diskuterar det med min AA-gubbe och söker mig nog till nån slags grupp småningom.
Alltså - det gäller t ex att ha modet att minska arbetstid och lön - även om jag vet att jag klarar mig. En jävla trygghetskontroll.
När jag tänker efter har jag kommit ett gott stycke vad gäller tillit till mig själv i relation till mannen och till livet - även honom har jag kunnat "släppa". Det är så simpelt som pengar och ekonomiskt/materiellt oberoende - å andra sidan det man jämt uppmanas att tänka på och ta ansvar för sig själv. / mt

dag... har jobbat hemma. Mitt i olusten la vi oss i gräset och tittade upp mot himlen, på molnen och fåglarna. Och så talade vi om stegen... fint var det. / mt

I helgen är det bröllop. Dvs en tvådagars utmaning. Jag ska
ta det väldigt lugnt idag. Ev helt vitt. Imorgon får det också
bli kontrollerat då jag kommer hem till tomt hus på sönd.
Har bestämt med mina föräldrar att åka dit på sönd så ingen
behöver oroa sig. Fortsättning följer ..

alla dagar. Nyktert och trevligt.
Jobbet, jobbet har börjat. Utmaningarna är sig lika. / mt

till dig min vän. Hoppas allt är väl med dig och er alla! Kram / mt

- jag var på jobb och mannen hade en fin dag med ett barnen. På kvällen var vi hos ett annat av barnen och åt kräftor. De hade inhandlat nollöl och hade engagemang i att jag skulle avsmaka en ny speciell öl. Det gjorde jag mest för att trycket var stort... nej inte stort men i alla fall - mitt eget intresse att dricka öl är också noll. Mannen var hem en sväng (vi bor nära) på ett ärende - då blev jag plötsligt orolig att han skull komma tillbaka onykter. Hick! Men han kom alldeles nykter och "sig själv" och vi hade en jättetrevlig kväll. Idag är det stugmiddag och jag är totallugn igen. / mt