Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jo det är min önskan att kunna dricka normalt. Men jag respekterar
alla som väljer bort till 100 %. Jag har inte vågat ta det steget än och
hoppas slippa. Inte för att jag tror att det är ngn förlust i långa loppet
men det verkar så kämpigt på vägen. Bugar mig inför er som grejar det.
Nu gäller det bara att vara jävligt försiktig och inte glömma bort hur
det kan bli. Ikväll dricker alla öl förutom jag. Imorgon bli det ev några
enheter. Hoppas ingen blir inspirerad av detta som bestämt sig för att
sluta. Det är verkligen inte min avsikt. Mer för att sporra mig själv.
Solen skiner, det är sommar (typ) och man lever bara en gång. Så
sköt om er därute och glöm aldrig hur det varit. Jag hejar på alla kämpare
här på forumet !!!!

Hej dramatikern!

Jag tänker så här: kanske kommer du lyckas dricka kontrollerat, kanske inte. Om det nu är ett mål att klara det, och du lyckas, så skall du vara stolt över det. Men för många andra är det inte det som är målet, utan att inte dricka alls. Många har dessutom testat vägen som du testar nu, och misslyckats.

Därför tror jag att du inte direkt får någon respons när du beskriver att du lyckas kontrollera ditt drickande (just nu). Jag tror att det lämnar ganska många med ett "Jaha". Det finns inte så mycket annat att säga, liksom.

Men, som sagt, om det är ditt mål och du lyckas med det så skall du vara stolt. Det skall man alltid vara när man når sina mål. :-)

Fortsätt skriva och läsa, jag menar inte att det är ointressant att följa dig på din resa. Ok?
/H, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med mr_pianoman :-)

och tar mig tid att skriva en stund, tacksam för Magnus info om certifikatet.

Station golvsil var ett steg rakt ner i ett svart hål ... dagen före gäster och gästabud. I backspegeln (som oftast) en nyttig erfarenhet. När två hudlösa ytor möts gör det ont. Att mannen går på AA är en stor trygghet för mig. Hittade Jellinekkurvan för anhöriga, den har jag inte sett förut. Väl värd att betrakta och begrunda och försöka bestämma min position.

Att familjemobilen gungar var tydligt igår men när det är många delar i mobilen vet man inte riktigt var obalansen har sin startpunkt och hur tyngden är fördelad. Balans infann sig sedan och den obesvärade glädjen i gemenskapen - till en del genom en hög obekymrade barn som lekte hejdlöst och lyckligt. Kan konstatera att det tar sin stund innan det alkoholfria umgänget hittar sin form. / mt

Hej igen. Vet inte om ngn brydde sig, eller rent av blev irriterad
av detta inlägg .. ? Glömde skriva att jag planerar att avstå i veckorna.
I Helgen är det semester resa med 3 kvällars
drickande för folk. Jag och fru tänker välja 1 kväll och dricka lite.
Resterande dagar alkoholfritt. Rapport kommer. Hoppet finns !
Kul om ngn kommenterar. Bu eller bä. Allt välkommet. Ha det bäst!

Hej igen ! Igår inleddes detta test, där jag försöker förändra mitt drickande till en kontrollerad nivå. Planen är att aldrig dricka flera dagar i rad, då jag märkt att detta triggat mig förut.
Även att försöka hålla mig till vissa enheter osv.
Rapport gårdagen - 6 öl och grillning. Glada miner. Idag grillning med mineralvatten.
Frid och fröjd här alltså. Jag planerar att jag skall skriva i denna blogg de gånger jag bestämt mig för att dricka, samt hur det gick osv. Vet att iaf ngra fina människor tar sig tid att läsa, och detta
sporrar mig som fan. Fortsättning följer !
HA EN FIN SOMMAR ALLIHOP !

"Det gäller att inte glömma bort varifrån man kommer" säger man gärna i dessa kretsar. Sant det.
Men vad ska man inte glömma då? Och vad får man lov att glömma? Och det man inte ens minns? Vad gör man med det?

Vissa saker vill jag förtränga, eller i alla fall kunna leva med utan att tappa humöret eller skämmas. Men det är svårt.
Tappade just humöret när jag läste lite här i forumet. Minnen kom farande.
Nu är jag sur, grinig, irriterad och besviken på mig. Så jag loggar ut härifrån ett tag.

På återhörande kanske.

"Du har instruerat Firefox att ansluta till www.alkoholhjalpen.se på ett säkert sätt, men det går inte att bekräfta att anslutningen verkligen är säker.

När du i normala fall försöker ansluta på ett säkert sätt
kommer webbplatser att presentera tillförlitlig identifikation som bevisar att
du kommit till rätt plats. Den här webbplatsens identitet kan däremot inte verifieras.

Vad bör jag gör
Om du vanligtvis utan problem ansluter till den här webbplatsen kan det här felet tyda på att någon annan försöker utge sig för att vara rätt webbplats och du bör därför inte fortsätta.
www.alkoholhjalpen.se använder ett ogiltigt säkerhetscertifikat.

Certifikatet förföll 8.7.2012 15:50. Aktuellt datum är 18.7.2012 10:41.

(Felkod: sec_error_expired_certificate)

Om du förstår vad som har hänt kan du instruera Firefox att börja lita på den här webbplatsens identitet. Även om du litar på den här webbplatsen kan det här felet vara ett tecken på att någon manipulerar din internetanslutning.
Lägg inte till ett undantag om du inte vet att det finns en bra anledning till varför webbplatsen inte använder en betrodd identifieringsmetod."

********************

Hos mig lyser Eudoran rött för den här sidan, jag loggar in ibland men sällan. Antagligen ingen fara men trist att säkerhetscertifikatet inte uppdateras.

Du kan göra ett nick-name-konto på Alkoholhjälpens facebook-grupp. Där finns fler av oss.

Annars allt väl, kram till dig och familjen! / mtA

Min dator avråder mig också från att öppna den här sidan. Fattar inte varför? Vad kan hända, någon som vet? Nu gjorde jag det ändå...Tack alla för lyckönskningar och gratulationer. Varma tankar tänker även jag på dig Mt/A: ) Alkoholtankar finns ingen plats för just nu, och jag slipper ju andras drickande runt mig av naturliga skäl antar jag. Förutom väninnan jag tidigare berättat om, hon som drack vin då jag var där för en fika, och blev otrevlig. Hon kom hit för att välkomna lilla R, och jag märkte att hon tagit ett par glas innan, snarstucken och med bristande förmåga att känna för andra. Trött på henne nu! Nu ska jag läsa ikapp i några trådar när jag ändå är här. Kram

igår på e.m uppehåll vid "station golvsil". Tema: kommunikationens metanivå./ mt

Över en vecka sen jag skrev. De första dagarna saknade jag forumet och skrivandet mycket, nu har jag vant mig. Kollar igenom sgs dagligen, har loggat in och meddelat vart jag försvann ifall nån undrar. En lugn och bra vecka har jag haft. Mycket regn, städning, filmer.

Mm har varit berusad av lycka:) över första-juli-insikten att ”allt finns kvar - allt utom spriten”. Jag tog direkt upp att jag fick obehagskänslor av att se honom med en ölburk – det är min motorväg i hjärnan: ölburk = dåligt, hotfullt, farligt. Min hjärna har inte kopplingen ölburk 0,0 eller 0,5. Han har också berättat om detta på AA och fått respons. Det har gått två veckor nu sen hans insikt och jag både hör och ser att han har ro – trots att han annars har en ledsjukdom som är aktiv och som besvärar.

Vi har också konstaterat att vändningen går bortom förnuftet, det är bara att ödmjukt tacka och ta emot.

I år har vi alltså semester som känns ”som vanligt” minus oro, bråk/undvikande av bråk och obehag. Det betyder att vi flera dagar druckit något annat än vatten/mineralvatten till maten - precis som före dec 2010, måltiderna föregås av diskussioner vad som kan passa till maten. Det känns som vi har fått tillbaka en av guldkanterna i livet och just nu känns det helt naturligt.

Förra sommaren, när livet var nyktert (med vita knogar) präglades av hans stora trötthet, icke-deltagande (undvikande) i sommaraktiviteter och undvikande av mat som var kopplad till vin. Och en viss försiktighet , ibland tystnad runt detta. Kan så här i backspegeln beskrivas, kännas, som om vi levde i en parentes.

Vi har diskuterat att vi är i otakt – vårvintern 2011, när jag upptäckte Blåbär 100%, skulle jag ha varit salig av lycka över hans intresse för alkoholfria drycker. Då sökte jag aktivt alternativ. Nu har jag haft ganska mixed feelings men också insett och kunnat förhålla mig till att det här är hans sak. Jag dricker ju kaffe hela tiden så skillnaden är just nu en värderingsfråga. Hittade en sida på forumet där det diskuterats och där det framkom olika synpunkter – kändes bra. Bäst känns det jag ser, hör och känner – det jag upplever här och nu.

Igår hörde jag ett radioprogram där Sven-Bertil Taube berättade att han blivit nykter med Minnesotamodellen och går på AA. Det blir allt fler som ”kommer ut” och berättar – härligt.

Lev väl alla vänner! / mt

- den längsta på länge. Beror på att jag inte vill logga in då säkerhetcertifieringen är oklar. Säkert riskfritt men känns inget bra.

Är vaken med allergisk snuva och rinnande näsa :(

Livet är däremot bra - så mycket viktigare! Och de flesta vännerna härifrån finns ju på Alkoholhjälpens fb-sida. Ska gå titta till Filosofiska rummet också innan jag loggar ut.

Kram på er alla / mt

Jag har inte loggat in här på ett tag då min dator (via både Explorer och Firefox) avråder av säkerhetsskäl. Allt är riktigt bra med mig och i vårt liv. Hoppas detsamma gäller dig. Jag finns på Alkoholhjälpens grupp på fb, där heter jag Mittiplaneten Johansson. Hoppas den här sidan slutar lysa rött så småningom. Hörde Lisa Ekdahl på radion igår ”Där ser du själv hur högt du når” och tänkte på dig – varma, goda tankar. Kram ♥ / A

Hej igen. Fortsättning följer snart då.
Skönt att du inte tycker jag verkar helt ologisk.
Hörs snart !

Jag hängde med hela vägen tror jag.

Vad allt handlar om är väl att själv styra alkoholen. Att inte låta alkoholen styra oss och våra liv. För att det ska fungera i mitt liv har jag sagt adjö till procenthalten. Men alla är vi olika och det gäller att hitta en linje som funkar för just för var och en.

Det är intressant att läsa dina funderingar. Det ger mig mycket också. :)

Jag förstår verkligen. Kanske är så att jag inte bränt mig tillräckligt än..
Verkar så konstigt bara. Är det ingen som lyckats styra upp sitt drickande till
en vettig nivå ? Måste väl ändå vara sammankopplat till vem man är / gener / tidigare
beteende med dricka osv ? Vet att det verkar som att jag försöker hitta kryphål för att
slippa leva nykter. Kanske är det så.
Har läst runt en del, och det verkar nästan som att folk tänker - jag kommer ändå torska för
eller senare, så det är lika bra att spåra direkt. Eller inte dricka en droppe.
Missförstå mig rätt - jag har också de tankarna. Har en vinare som står och lurar, men jag känner
handen på hjärtat inget sug. Det enda som oroar mig är att bli lämnad eller utstött pga fortsatt
oro och tvivel fr nära och kära.

Det har ju förfan gått folk på månen. Nog måste det gå att dra ner om man inte känner sig fysiskt
beroende ? Men igen - det har ju inte gått tidigare. Har försökt ett par gånger. Gått bra ett
tag tills man blivit kaxig och trott att allt var frid och fröjd. Hur ska man förmå sig att minnas
när det är skarpt läge. Lösningen för dig piano ( RESPEKT ! ) är att inte börja och därmed riskera att spåra ur. Vet inte om jag är beredd att ta det steget nu. Kommer som sagt inte bara börja oplanerat
utan i så fall med en bättre plan om den finns. På måndag ska det åkas på semester i ett par dagar.
Både jag och frun ska köra alkofritt. Kanske ska prata mer då.
Jag har ändå kommit långt på vägen bortsett från 4 ovanämnda snedsteg. Hållit mig till enheter, dagar
osv. Vad var det som hände de gånger det knasade. Jag sket i allt. Fuck it, tar det imorgon.
Jag vet att jag kan stå emot. Varför gjorde jag inte det då ?

Vad var det som gick snett tidigare. Jag slutade kämpa tror jag.
Såg tråden med Personliga Perssons experiment, med delade känslor.
Jag får ingen ångest så länge jag håller mig i skinnet. Känslan nu är att det känns märkligt att
bara kapitulera och godta att man aldrig kan ändra intagsnivån. Säkert rätt typiskt efter 10 dar vit.
Alla är vi olika men dock så lika. DÄr kanske vi har det.. ?

Jag tänker mig ett experiment liknande Perssons. Med kontinuerliga rapporter här på forumet.
Tror det skulle motivera mig. Nu är det säkert många som tycker jag är nonchalant, en färsking.
Men jag skulle vilja prova. Tänk om det går ? Att motbevisa ..

Rörigt, men skönt att skriva. Det här forumet är guld !!
Hälsar Drama KING ;)

Jag var också rastlös i början. Men det känner jag inget av nu.
Att hitta meningsfulla sysselsättningar är en grundsten för att hålla sig nykter. Äta regelbundet och ordentligt är en annan såndär sak som är viktigt för mig. Får jag bara i mig mat så klarar jag av att inte vilja ha något procenthaltigt att dricka.

Det var någon som sa här (eller om det var någon annanstans) att "spela filmen till slut"
Alltså, får man för sig att ett par glas inte är någon fara så ska man fundera på hur det kommer att sluta. Se filmen till slutet.

Jag vet att jag kommer spåra ur om jag tar ett par glas. Kanske inte första gången jag dricker. Kanske inte andra eller tionde heller. Men undersökningar och forskningar kring alkoholberoende säger att om vi börjar dricka igen så är vi snart uppe på nivån där vi var då vi slutade.
Jag skulle nog kunna supa ihjäl mig om jag började igen. För nu har kroppen varit utan alkohol så länge men mitt missbruks-sinne kommer nog alltid att tro att jag kan klara av dom mängderna som jag gjorde då.
Det är inte värt att riskera för mig.

KBT är nog jättebra tror jag. Kanske inte för alla men jag vet några som har fått mycket hjälp och stöd genom den metoden.

Ta hand om dig!

Blir jävligt rörd av att du tar dig tid och sitter och skriver detta. Idag
kände jag en sån lycka av att bara leva som jag inte gjort på länge.
Men jag vet samtidigt att med välmåendet kommer vårdslösheten.
Nu gäller det att minnas hur det har varit när man söp ner sig. Och
Inte tro att allt är frid och fröjd .. Jag är så jäkla rastlös bara. Är du det
Med ? Måste hela tiden ha sysselsättning. Blir många filmer nu :) Kan
Har liksom svårt att bara vara. Känns som en del av problemet på ngt sätt.
Efter sommaren skall jag börja med Kbt som jag sökt til länge. Hoppas
på att reda ut ett och annat där. Kontrollbehov som jag har. Förutom dom
Gånger jag spårat med drickandet. Då kan det se ut som fan hemma.
Alla grejer som jag sykar på vanligtvis släpper jag totalt. Disk, städning
måsten... Och då känns det så jävla skönt. Sen blir det panik över detta
efteråt. Skumt. Detta är bara de få gånger jag har spårat ur iofs. Har aldrig
gjort ngt dumt el så förutom att jag själv mått så infernaliskt dåligt efteråt
Så att det påverkar folk. Jag är väldigt glad att jag började skriva här !
Nu är det natti. Tack än en gång Piano. Hoppas jag i framtiden kan hjälpa
ngn som du hjälper mig. Gonatt!!!

Tackade nej till partaj idag. Partajjet är inte idag, men väl i augusti.
Det skulle säkert vara trevligt. Roligt på alla sätt. Mycket alkohol kommer att drickas. På ett sunt sätt av människor som inte har samma läggning som jag.
Jag är inte rädd. Jag vill inte dricka. Jag skulle inte bli frestad att göra det heller.

Men jag hade helt enkelt ingen lust att umgås en kväll med tröttsamt påverkade människor. Jag prioriterar annat i mitt liv.
Dom jag tycker om som kommer vara där kan jag träffa vid ett annat tillfälle så det är så.

allt detta känns bara så himla bra! Att det är jag som väljer. Ingen annan.

Jag tror att så länge du är nykter när du vänder och vrider på dina funderingar så kommer du komma fram till en lösning som funkar för dig. Förr eller senare.
Jag har också väldigt svårt att få in att jag inte ska dricka någon alkohol mer i livet. Inte få känna den där lätta berusningen. Men samtidigt har jag kommit fram till att jag inte behöver ha så lång framförhållning. Idag är jag nykter ochpga det så mår jag väldigt bra. Därför räknar jag med att vara det även i morgon. Varför skulle jag ändra på att jag mår bra liksom? Det funkar för mig. Därmed inte sagt att det funkar för andra.
Jag vet också att jag aldrig kommer stanna vid den milda berusningen. Jag kommer tappa greppet.

Devisen "ta det lugnt" tycker jag är väldigt bra. Det är inte bråttom. Alla svar och lösningar måste inte komma på stört, även om vi beroendepersoner gärna vill att allt ska hända på en gång, helst nyss.
"En sak i taget" och "det viktigaste först" är deviser som ofta hör ihop. Och den enda som vet vad som är viktigast just nu är du själv.

Kämpa på och ta dina tankar på allvar. Det finns ju en anledning att du letat dig hit.

Styrkekramar från mig.

Tiden går och jag märker hur chocken börjar lägga sig. Jag ser
folk som grillar & dricker öl. Jag går på middagar där dom andra
dricker öl o jag dricker vatten el läsk. Är inget sugen på att dricka
men det känns bara som ett sånt jäkla nederlag att bestämma mig
för att aldrig mer dricka. Försöker att inte tänka för långt fram, men
det är svårt. Märker hur jag börjar planera att 2 månader borde räcka
osv. Jag är inne på att försöka igen, samtidigt som jag vill prova att
känna att det inte är en del av livet längre. På riktigt !
Hur länge ska krävas. Kommer det fungera.. Det är nästan som att
man bestämt sig själv för att det kommer gå åt helvete. Jag vet att jag
inte kommer dricka hux flux, utan i så fall i samråd med min sambo.
Jag har faktiskt inga problem att säga nej, men kommer ändå inte utsätta
Mig för onödiga risker.
Jag vill så gärna bevisa att jag grejar det. Tänk er segern.
Så jäkla ensamt att sitta själv på balkongen idag. Men vissa har det
värre. Tänker på alla er idag. Sammanfattningsvis klassikern. Vet att
jag grejar att vara nykter längre perioder, men har en förhoppning
om att hitta ett system som funkar. Sköt om er vänner !

Talade med mannen om hans insikt - bad honom berätta igen vad som egentligen hände den 1 juli. Ja, han insåg att han har allt kvar, eller fått allt tillbaka. Allt utom berusningen... Jaha - den möjligheten har ju funnits hela tiden... Precis vad han säger att jag sa när han först berättade åt mig. Nu berättar han igen, alldeles sakligt och på ett sätt obegripligt. Han känner sig fri. Jag är ganska förvirrad - lite i en ny värld. Jag är tacksam för mina kunskaper och tidigare erfarenheter av att man inre alltid kan vare sig förklara eller förstå det som händer inom en annan människa.

Jag kommer ihåg något jag läst här, söker och hittar i Addes tråd: Att få en bra nykterhet innebär att jag gått genom 4 faser, de 2 första är dikterade av andra än mig själv :

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka. Här har jag börjat förstå lite själv.

Jag VILL inte dricka. När den tanken kom för första gången släppte allt mitt motstånd.

Jag BEHÖVER inte dricka. Jag har nu insett att majoriteten av människorna på jorden lever sitt liv utan alkohol och att det fungerar överväldingande bra, även för mig.

Jag måste även för min egen skull läsa lite hälsovetenskap (ja Herregud, sån är jag). / mt

Jag är så glad att du och Mullegubben har hittat ett sätt att ha det bra. Att han vill nu. Att du inser att du inte kan förändra. Att ni är lyckliga...och hans insikt; Jag har ju allt kvar! Starkt!

Själv har jag lärt mig ngt här på anhörigsidorna som jag tackar dig - och andra för. Jag försöker att inte mörka längre. Har förstått att lögnen gör ännu mera ont än återfallet. Men sen glömde jag det...försökte ljuga för nära och kära. Luffsat runt här i timmar...nu vet jag bättre.

Kram visa fina A/R (Nu ska jag hem och få stryk av min lillsyrra :))

Härlig läsning, mt! :-)

/H.

Grattis, V! :-)

Tänk att vi har blivit med forum-bebis igen! Det var väl curry senast... och det är ju ett tag sedan nu.

/H.

Hej igenkännandet är stort hur lika vi alkolister är varandra i tankar& handling. Alla mina måbratillfällen var alkoholtema semester,helg,godmat,umgänge med andra. Började att medicinera med alkohol mot stress och allt som egentligen var jobbigt att hantera känslomässigt.
Detta intag utvecklades med åren till ett destruktivt drickande som gick ut på att få tyst & lugnt i huvudet.
Med detta missbruk av nervgiftet alkohol utvecklades en kraftig depression. Fick även jag utskrivet en del antidepp medicin, som var helt verkningslös eftersom jag krökade samtidigt.

Min familj fick tillslut övertalat mig att ta hjälp via en behandling och med det nyktra livet försvann mina psykiska spöken glädjen kom tillbaks i den vanliga vardagen. Har varit nykter i snart två år nu, med undantag för ett par återfall. Har verkligen ändrat mitt liv till det bättre, relationer stärkta, enormt bra sömn, minskat i vikt, bättre fysik, aptit på livet i största allmänhet.
Det märkliga i samband med återfallen är att all alkohol smakar skit detta som var det godaste jag visste under många år.
Skönt att slippa all hantering inköp, planering omsorgen runt allt detta var ju ett heltidsjobb när krökandet var som värst.

Att jag utsatte mig själv och sin familj för detta elände förklarar hur starkt ett alkoholberoende är. Läste någonstans att hälften a