Senaste kommentarerna i forumet

Grattis, V! :-)

Tänk att vi har blivit med forum-bebis igen! Det var väl curry senast... och det är ju ett tag sedan nu.

/H.

Hej igenkännandet är stort hur lika vi alkolister är varandra i tankar& handling. Alla mina måbratillfällen var alkoholtema semester,helg,godmat,umgänge med andra. Började att medicinera med alkohol mot stress och allt som egentligen var jobbigt att hantera känslomässigt.
Detta intag utvecklades med åren till ett destruktivt drickande som gick ut på att få tyst & lugnt i huvudet.
Med detta missbruk av nervgiftet alkohol utvecklades en kraftig depression. Fick även jag utskrivet en del antidepp medicin, som var helt verkningslös eftersom jag krökade samtidigt.

Min familj fick tillslut övertalat mig att ta hjälp via en behandling och med det nyktra livet försvann mina psykiska spöken glädjen kom tillbaks i den vanliga vardagen. Har varit nykter i snart två år nu, med undantag för ett par återfall. Har verkligen ändrat mitt liv till det bättre, relationer stärkta, enormt bra sömn, minskat i vikt, bättre fysik, aptit på livet i största allmänhet.
Det märkliga i samband med återfallen är att all alkohol smakar skit detta som var det godaste jag visste under många år.
Skönt att slippa all hantering inköp, planering omsorgen runt allt detta var ju ett heltidsjobb när krökandet var som värst.

Att jag utsatte mig själv och sin familj för detta elände förklarar hur starkt ett alkoholberoende är. Läste någonstans att hälften a

Känns bara så jobbigt att tänka på sommaren. Grilla - öl. Semester - öl.
Snack på lunchen - vart och med vem man ska supa. Greklands taverna
Kall öl. Men det går väl utan antar jag. Har nästan aldrig provat. Brukar
tänka på folk som aldrig haft alkohol i sitt liv. Kan vara av religion eller fritt val
eller för att man kanske helt sonika inte gillar smaken. Det är ingen big deal för dom.
Det där är ju ngt som man skapat på vägen. Eller hur ?

Tack för ditt stöd. Ikväll blir det grillning. Med virgin cirrongrogg.
Dvs citronfanta utan sprit.. En annan sak jag glömde berätta är att
min kära fru sagt att hon också ska vara vit när vi är tillsammans.
Inte för att jag vill eller tror att jag behöver detta, utan för att hon också
druckit för mkt. Imorgon kommer. Var så säker ;) Pianoman: Skulle inte
Förvåna mig om vi känner varandra. Sköt om dig min vän !

Känns alltid bra att dra vinstlotten :)

till segern! / mt

Som du kanske förstår av mitt namn så är jag i samma branch. Alkoholen blev ett sätt för mig att bota stress, prestationsångest och att få sova om nätterna. Ja, du vet säkert.
Idiotiskt såhär i efterhand men när jag var mitt upp i det så kändes det som enda utvägen.

Den korta versionen är att jag började söka hjälp för depression och ångest. Läkare försökte med alla möjliga mediciner, men inget hjälpte. Jag sjönk djupare och djupare i mitt missbruk. Det slutade med att jag bad om hjälp och fick komma till ett behandlingshem.
Här någonstans insåg jag att för att komma till rätta med mina "andra" bekymmer så är första steget att sluta med alkoholen. Efter några vacklande månader så började nykterheten sjunka in och nu har jag ca 20 månaders nykterhet.
Och när jag hade varit nykter ett tag och började landa i det, ja då hade även min depression och min ångest bleknat. Alltså förvärrade jag bara symptomen med alkoholen.

Nu har den berömda sinnesron lagt sig i mitt hjärta. Jag vet att jag duger och jag behöver inte längre tampas med dåligt samvete.
Jag vet att jag inte kan hålla mitt drickande till några glas, så skulle jag börja dricka så skulle jag vara tillbaka på missbruksnivå igen. Så då är det enklare att låta bli helt. Alkoholen är inget livsviktigt trots allt. Även om jag trodde det för två år sedan.

Häng kvar här. Skriv och läs. Det hjälper.

Inatt var jag på systemet igen. Händer med jämna mellanrum, men det var längesedan nu. Jag gick omkring länge och tänkte att om någon frågar, så handlar jag till någon annan. Eller om det faktiskt var så att jag skulle handla till någon annan. Minns inte riktigt.

Jag gick och kikade, tänkte att ingen vet ju om jag handlar lite till mig. En liten whisky, några öl kanske?
Vandrade omkring mellan flaskorna och märkte att det var inget jag ville ha. Till slut kom jag fram till att jag inte hade något där att göra och så gick jag därifrån utan att ha köpt något alls.

Jag - drömmarna 1-0

på att boka bord för två och äta trerätters - det var en övning för servitören också:) De har mycket att lära men stämningen oss tre emellan var god och glad. Vi åt gott, drack den alkoholfria öl som fanns, Torres Natureo, vatten och kaffe. Jag tipsade om 100% Blåbär.

På dagen åt vi nyrökta fiskar (från fiskaffären) och nyupptagen potatis och talade mycket och länge om den "inre vändning" som mannen upplevt. Om hjärnan, tankar, känslor, social samvaro och allt vad "Gud som vi upplever honom" betyder - ingen av oss är främmande för något av detta men det här är ett nytt perspektiv. Vi drack mineralvatten och alkoholfri öl och pratade om hur det känns - att en ölburk känns annorlunda än en Cola burk för mig. Att vi ska lyfta upp allt detta som väcks. Att jag gärna kunde dricka vin för mannens del men jag har ingen lust och inget behov av det. Jag vill vara delaktig i en gemensam och klartänkt värld.

Vi avslutade dagen med att se filmen om Cornelis. Så tragisk, jag blev sorgsen när jag tänkte på min far som var så begåvad på så många områden. Han kunde också spela och sjunga vid sidan av andra talanger - och han söp bort allt. Jag minns mycket tydigt det branta fallet när ölen kom till matbutiken och fiket på macken men då var jag redan vuxen.

Har skrivit i en annan tråd om massmissförstånd idag, hur vi delar våra glansbilder på fb och förstärker findrickandet.

Idag börjar vårt trettiosjätte år som gifta. / mt

Hej Mulletant!

Vill bara säga att din make inte är ensam i sitt sätt att tackla alkoholproblemet. Mitt minskade alkoholintag beror också på yttre motivation i form av arbetsgivare och min älskade sambos krav. Försöker hitta min egna inre motivation att inte dricka. Ibland känns som nu är jag där, men nej nu gled det undan igen. Dom stunder när det känns som jag är nära beror mycket på de fina inlägg du med fler har här i forumet.

Tack från Leo

sen vi gifte oss. Ett litet och speciellt bröllop. Många bröllopsdagar har vi inte ens kommit ihåg och ingen har varit ledsen för det. Vår 20:e minns vi båda - då seglade vi långt ute i skärgården och drack Champagne sen åt vi middag på en skärgårdrestaurang där det inte fanns vin / glas. Vi var lyckligt berusade av vin och kärlek. Då:) Den 30:e bröllopsdagen var vinet självklart men inte glädjen. För ett år sen var inte så mycket så självklart - jag har deletat det jag skrev den dagen men den 8 juli skrev jag efter "tre svåra dagar och smärtsamma samtal":

"Ikväll kunde vi "mötas" i bemärkelsen förstå den andras värld. Horisontsammansmältning. ... Temat för det smärtsamma är av vilket skäl han är nykter. Han är nykter av respekt för vår relation och skulle önska att vi kunde dricka något vid särskilda tillfällen. Jag tror inte på det. Han blir olycklg över att hans nykterhet "inte duger" och inte räcker till, att den är "på fel sätt".... Han önskar att jag kunde ge honom uppskattning för att han bryr sig om relationen. Jag känner att jag har skuld över det saknade vinet till maten vid fesliga tillfällen och det vill jag inte bära. Åh vad vi har vridit och vänt på detta. Kom till en bra sak, att avgränsa problem till det de är. Till exempel "Vad dricker vi till maten?". Mannen vill helst ha mineralvatten. Okej. Mm beskriver att han är på en resa och han har inte kommit längre ännu. Han är nu nykter för vår relations skull men är ännu inte framme vid att vara nykter för sin egen skull. Som grundvärdering. Han känner sig livstidsdömd. (Nu säger han att katten håller med) Vi skriver och skrattar tillsammans nu. Jag menar att vi har prövat alla sätt att dricka "lite" och vid "speciella tillfällen". Jag tror inte på det längre och är livrädd att förlora det goda nyktra livet vi har haft den senaste tiden. Jag bad att få bli inbjuden som medresenär på hans resa och fick sittplats.
Han sagt att han inte kan lova att vara livstidsnykter. Idag när vi talade om min rädsla frågade jag hur länge han kan lova att vara nykter. Han svarade att han är nykter så länge min rädsla varar. Det var stort och generöst för min rädsla är stor, eller enorm.
Jag har å andra sidan lovat att inte åka och titta på lägenheter utan att han vet om det. Särskilt inte på vår bröllopsdag... medan han tittar på romantiska blommor blåklint, som i brudbuketten, som blommar på vår gård. Två stycken = ett vackert par. Han gillar att jag skriver det :)
Det här, är som i en av mina favoritdikter, att skratta i bedrövelsen. Det gör vi nu tillsammans medan vi formulerar ...
Jag uppskattar oerhört att vi kan göra den här resan tillsammans. Att han kan läsa allt jag skriver och att vi just nu sammanfattar tillsammans. Det är inte lätt men alternativet är sämre. Det är fint att hjälpas åt."

Hittills är resan värd priset. Tveklöst. Igår var jag ensam hemma halva dagen - vanligen trivs jag med det men just igår kände jag starkt hur "halv" jag skulle vara utan Mm och hur mycket vardagssamvaro jag skulle sakna i ett annat liv. Vi är tillbaka i den delen av livscykeln där det oftast är bara vi två - jag har längtat till det under åren med mycket barn omkring oss... Eller, tillbaka - vi har aldrig varit där för vi hade ju barn med oss när vi träffades och sen har det kommit nya hela tiden:) Eget, syskonbarn, barnbarn...

I fjolårstexten har jag noterat en rad Winnerbäck & Miss Lee - "Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams" - jag vet också att jag i ett "eget" liv skulle leva i risken att "fastna i min ensamhet..." jag har en sån talang.

Nu äger vi våra liv som aldrig förr. Mer generöst än nånsin. Mycket kvar att öva på... / mt

kan säga så mycket. Det känns fint att du förstår pianomannen. / mt

Har många goda egenskaper! I Kina föds det extra många nya små detta år.
Sänder mina varmaste kramar och lyckönskningar till dig och de dina!

Skickar all lycka jag kan till er//Kramar Kalla♥

Jag förstår vad han menar.

Min räkneramsa som varit mitt stöd för att ge överblick och orientera mig i tiden har tappat sin betydelse.
Jag har tänkt på det och tror att det beror på
1) den avgörande skillnaden sträcker sig över nästan 1½ år (lätt att komma ihåg som en helhet)
2) det är lätt att ha en fästpunkt i 1 maj
3) mannen tar ansvar för sin nykterhet på ett annat sätt (subtilt men tydligt) och jag har (i motsvarande grad?) släppt taget...

Dvs jag har kommit så långt att jag kunnat släppa taget - så tror jag det ska vara. Och så tänker jag på Addes ord som jag knyckt ur nån annans tråd: Man måste mogna i sin egen takt...

Mannen är nu öppen med att han inte dricker - har köpt alkoholfri öl i närbutiken och berättat för flera personer att han inte dricker. Igår sa han
- Nu är jag på dag 4
- Vadå? Dag 4???
- Ja, dag 4... jag har aldrig räknat förr men nu är det dag 4
- ???
- Det är dag 4 sen jag insåg att jag har allt kvar, att jag inte behövar avstå från nånting annat än alkoholen... Jag kan gå ut och äta, jag kan dricka en alkoholfri öl om jag vill... Jag har allt kvar. Nu är en jag en stolt nykter alkoholist... Jag är fri. Det är svårt att förklara, till och med att jag har svårt att förstå det själv - men det är enorm skillnad
- Jaha... när har du börjat räkna då?
- Fösta juli, det var då jag insåg att det är så... att jag har allt kvar. Så mycket.

Han har, som jag förstår det, levt i ett dystert sken av förluster, allt han måste/tvingas avstå ifrån - och har insett att allt finns kvar. Utom alkoholen och den kan han vara utan.

Min ramsa är 24+53+15+173+60+179(---)+65...
I relation till 4 är illustrerar det en betydande skillnad i upplevd nykterhet - värd att begrunda.

Vi promenerar i parken under träden, på väg till finkrogen med en del av familjen.
Han berättar
- att jag har lärt honom om den kidnappade hjärnan och att han tänker vinna över den.
- att han passerat en av våra favorituteserveringar där ett par satt i eftermiddagssolen och drack GT - "då insåg jag att det här kommer jag att möta och måste ha en strategi för".

Det är som om allt det jag pratat på om (tjatat om) finns inom honom och nu fallit på plats och blir hans "eget". Plus en massa som han "fått" och tagit till sig på AA-möten.

På den finkrogen fanns inget alkoholfritt utom mineralvatten och lättöl. Svagt!

Ingen av oss är naiv och tror att den fortsatta resan ska vara lätt. Men avgjort är förutsättningarna annorlunda nu. Vi är på en helt ny plats som jag tror är ny för oss båda.

och hela familjen till den nya familjemedlemmen, lilla R ♥ - född i Drakens år. Så härligt att läsa! Varma grattiskramar från oss båda, vi gläds med er! / mt & mm

till det nya livet Victoria !!

Det ger mig så ofantligt fina kickar av att se och höra om nya friska takter i vår "bransch" :-) Det om något visar ju att det aldrig är för sent att ändra sitt sätt att vara och att kunna njuta av livet igen.

Jag önskar att jag kunde få grattiskrama dig i det verkliga livet men det får väl duga med en jättelik cyberkram !

Ta hand om dig och Drakbarnet i första hand och låt resten av familjen serva er nu, det är ni verkligen värda !!

Hon är här nu - sedan fredag 29/6, Lilla R - Drakbarnet. Och det är ingen tvekan om att det verkligen är ett drakbarn, Mulletant. Stark som en oxe, fast, djup blick, stark röst, omättlig aptit. Jag har förmodlign fått mer än jag bett om den här gången, haha. Blir mycket spännande att se vad hon ska lära mig. Hela familjen är fullständigt betagna, förälskade, omtumlade. Lovar att återkomma och läsa ikapp när jag åter klarat av att organisera mina dagar. Just nu är lägt så att jag planerat en hårtvätt i två dagar utan att lyckas, tur att det finns torrschampo: )Kramar om er alla, tro inte att jag glömt er fast det blivit/blir lite glesare med inlägg från mig framöver.♥Victoria

Du utstrålar en sådan trygghet och jag hittar så mycket styrka här.Kramar Kalla

Trevligt att ha haft besök här av goda vänner här i "min tråd". Systrar... det är fint med systrar.

Jag ser tillbaka på en omväxlande vecka där det vid 2-3 tillfällen har varit mycket känslor i rörelse. Jag har haft en svacka med tvivel och ikväll högg mannen ved med stor kraft... vi har definitivt rörelse i livet. Men en helt annan gemenskap i nykterheten än förra året då vi ganska sällan kunde dela tankar om alkohol och nykterhet. Det är inte lätt hela tiden - men mestadels går det bra.

Häromdagen köpte vi alkoholfri öl och träffade två mogna män som handlade detsamma. De diskuterade och jämförde sorter och det kändes väldigt bra - som något "riktiga karlar" kan dricka - jag gillar inte formuleringen men så kändes det. Vi har haft stor glädje i att äta och dricka gott och nu har vi hittat tillbaka till det, mestadels bubbelvatten, typ Loka, men ibland alkoholfri öl och alkoholfritt vin/100% Blåbär. Det här alkoholfria drickandet väcker ingen törst hos honom - inte enligt vad han säger och inte enligt vad jag kan se. Den läkare han träffat (just ang alkoholen) och har bra kontakt med har också rekommenderat det.

Hela måltidssituationen med extragod mat och fina glas var knepig under vita-knogar-epoken. Söndagsmat som lamm/oxfilé med vitlökssmör och rostade rotsaker var nästan otänkbart och samtidigt saknat. Nu har mannen fått en personlig insikt som betyder mycket för honom - "jag behöver inte avstå från nånting utom alkoholen." "Jag har ju allt kvar" säger han, goda drycker till den goda maten och öl till den rökta fisken eller kvällsmackan i båten. Att alkoholen är borta gör ingenting i de här sammanhangen. Vinet hittade vi via rekommendation i ett matprogram men insikten, som är det avgörande, är relativt ny.

I början av "det nyktra livet" skulle jag ha varit odelat lycklig om han skulle ha druckit (accepterat att dricka) alkoholfritt. Nu har jag läst så mycket om riskerna att jag känt en viss oro men verkligheten har visat att det har gått bra. Och jag trivs också. Nu planerar vi att gå på F12 och äta smakmeny med utvalda alkoholfria drycker - ska bli jättespännande!

Det destruktiva drickandet, som tröst och av vilka andra orsaker det kunnat vara, är (var, hoppas jag) av en helt annan karaktär och där finns suget - men det är en annan sak. Uppenbarligen. Där gäller det att hitta sina ersättande strategier - också dem måste han hitta själv. Viss utmaning att inte lägga sig i.

Vi har diskuterat risken för att det alkoholfria väcker sug men hitills har det inte varit så. Sammanvävt med det biologiska är det mycket psykologi invävt i att sluta dricka och ingendera aspekten ska underskattas. Nej, nu måste jag genast rätta mig själv - min övertygelse är att mänskan är kropp-själ-ande. Således måste man beakta biologi-arv, tanke-känsla, socialt samspel-arv och en existentiell dimension... Allt det här ser jag att finns med i den processes som utspelar sig framför mina ögon och som jag är en del av. Och ingen del ska underskattas.

Även om det finns starka gemensamma likheter i missbruk och medberoende tror jag att det är viktigt att alla söker och hittar sin egen väg.

Det här började jag skriva igårkväll. Nu är det morgon och en underbar soluppgång. Jag ska sända några mail och sen tar jag semester. Än så länge är det mullbärste i stora fina tekoppen men snart blir det Zoega med het mjölk fast det är måndag!

Ha det bra alla! / mt

och lämnar en hälsning. Jag ska gå och lägga mig med mitt onda huvud och en bok nu. God natt!

att mina erfarenheter kan tillföra något. Det är en viktigt distinktion för mig att formulera skillnaden i utanförskap. Ett i bindning och ett där jag är fri.
Att frigöra sig - det är en lång väg... för mig är det en viktig del i processen att sätta ord på mina erfarenheter, orden hjälper mig att fånga skillnader och kunna betrakta dem mer distanserat.
Kram, vi följs åt på vår resa! / mt

Det du skriver: nu är jag utanför och delaktig och inte involverad och utanför...vilka bra ord. Jag känner mig som det sistnämnda tyvärr...
Jag är så glad för din skull. Jag riktigt känner hur mullegubbens nykterhet har blivit allvar, när han tagit ett eget beslut. Jag känner er inte men kan ändå känna skillnaden i en påtvingad nykterhet relaterat till den nykterhet du nu beskriver.
Kram

igår, shopping, besök hos nära & kära... under bilresan samtal om alkohol. Han har tömt en del av spritförrådet i insikt om frestelser, snpas och punsch som hört till hamnlivet. Jag hör att han analyserar risksituationer och inser vikten av strategier. Känner starkt det jag skrev tidigare, att nu är jag utanför och delaktig (inte involverad och utanför). Han gör sina egna beslut och handlingar - och delar med sig. Jag tror vi ska tömma resten idag - har insett här på forumet att jag inte ska ge bort alkohol... man vet aldrig var den kan vara till förbannelse. Det är nog till ganska få den är en verklig välsignelse *tvivelaktigt leende*

Jag känner också starkt nu att jag måste bevara och värna om min medvetenhet om att ansvaret för nykterheten är hans. Jag ska inte lägga mig i, inte ge vad jag tror är goda råd... "bara" fortsättningsvis stå upp för vad som är viktigt för mig i mitt liv.

Inom det här området har jag ett och annat att fundera på och förhålla mig till. / mt