Senaste kommentarerna i forumet

"passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå" Lisa E

det är nog kärlek. (Känner du till Ebba och Didrik? Böcker och TV-serie från 80-talet nånting...?)
Att få uppleva djup kärlek är nåd.

Tack Dompa - du har så rätt och jag känner alltid - ja! - att du menar väl.

Relationskonfrontationer är oundvikliga när man lever nära, visst är det så, och i bästa fall för de framåt. Jag tror att vårt trassel handlar om vardagsfrågor (speciellt en) som vi måste klargöra) i skuggan av medberoende och missbruk och att konfrontationen är ett steg på vägen till befrielse och frihet. Vardagsfrågor... typ som att viktorias man inte förstår att man kan hänga en ny tavla där det råkar finnas en spik:) Strukturella frågor och dess djupare betydelse och konsekvenser.

Det finns ingen Al-anongrupp i min närhet och igår saknade jag den som jag inte har tillgång till. En plats med människor som upplevt detsamma, att dela med. Därför är forumet livsviktigt för mig för att öka min medvetenhet om medberoendets ansikte och uttryck. Tack alla som med era olika berättelser bidrar till mitt tillfrisknande.
Samtal pågår... för framåt och läker det som varit trasigt, gått sönder. / mt

Vad ska jag fylla resten av mitt liv med? Det är tankar som rör sig i mitt huvud sedan en liten tid. Nu, väl förankrad i nykterheten och något läkt efter en traumatisk tid och stor sorg, finns utrymme att börja så smått och försiktigt tänka framtid. Hur vill jag ha det, hur ska jag/vi välja för att må så bra i livet som möjligt, ha roligt, minska oro och stress över sådant vi faktiskt kan påverka. Har börjat se vilka tillkortakomanden jag har som är hinder för harmoni i livet och kärleksfulla relationer (något av det viktigaste) börjar också göra något åt det. För just det, det hjälper ju inte att bara vara medveten om de egna bristerna, självinsikt är gott men handling krävs ändå för förändring. Precis som i beroendeproblematiken och du-och-jagproblematiken, förändrar jag något av det jag gör ger det svallvågor. Nu ska jag pussa och krama min man minst en gång om dan, vilket väll kan anses som en av de lättare "åtgärdena". Och trevligare. Måste också vara vaksam på varför jag gör vissa val, för att det gör mig gott eller för att det ingår i bilden av att ha det gott? Lycklig eller lyckad...
Klyschigt kanske men det hjälper mig mycket i arbetet med att inte bara vara livsduglig utan faktiskt kunna leva ett liv där innehållet är av bestående värde (blusar och soffor har tex sällan bestående känslomässigt värde) att tänka "vad skulle syrran ha valt att göra i den här specifika situationen om hon fått leva". Jag är tacksam för den lärdomen, trots att den naturligtvis kändes onödigt dyrköpt.

Skrev mitt bludder samtidigt som du postade igen. Skönt att det har rätt upp sig...redan. Det är nog kärlek ;-)/R

Kom ihåg ditt och VV:s valda bibelcitat. Försök trösta dig med det när det skevar i vardagen. Så länge människor möts och skaver på varandra så är nog konfliktbiten oundviklig. Men då får du tvinga tanken till kärleksbudskapet tänker jag. Vad jag har förstått så har ni ju den biten...på riktigt...den enda biten som betyder. Strunta i bilden och i resan...vad som förde er dit vill jag ju skriva...men så fungerar ju inte verkligheten. För visst är det svårt när man krockar. Tänkte försöka pigga upp lite i ledsenheten....blev bara bludder. Låter det stå ändå. Kram vännen/ R

i gemenskap - "det som inte stjälper det stärker" säger Mullegubben. Vi vet inte vad som hände men tror båda att det var mest "min grej". Visst är det så att livet för en medberoende förändras när den andres nykterhet blir hens egen. Jag valde igår att lägga mig i sängen och sova gott för mitt välbefinnandes skull. Tänkte att om han vill dricka så finns det att ta av, om han inte vill har han människor att kontakta, det är hans ansvar. Mitt ansvar är att ta hand om mig. Han berättar nu att han tänkte att nu skulle jag... men att han inte var frestad: "Mig äger alkoholen inte längre". Den psykiska inställningen, säger han... en sån styrka att känna sig fri. / mt

ledsen - det är länge, länge sen senast. Något blev fel igår, i relationen, något vi inte kunde hitta tråden till att lösa upp fast vi båda ville och försökte. En vardaglig bagatell å ena sidan men viktigt för mig, och säkert lika viktig för honom att sätta fingret på, ta på allvar och fånga in. Jag vet inte om vi kan och om det är värt att reda i vad just den situationen handlade om - däremot att försöka förstå själva bilden. Var är vi nu på resan? Var är jag? Vad förde hit? / mt

hälsar tillbaka ♥

Tänkte på en sak precis, att livet blivit längre - dagarna och veckorna har utrymme för så mycket mer innehåll nu som nykter. Både känslor och aktiviteter. Återigen fylls jag av tacksamhet och stilla glädje över beslutet, genomförandet, stödet härifrån, min styrka/svaghet.
Vaknat tidigt med lillan. Kokat kaffe och dricker det samtidigt som lillan somnar om i bärselen. Gott, båda sakerna. Håller på med lite don i hemmet. Röjde ut julen redan i förrgår, det är ung så länge jag brukar stå ut. Älskar att ta fram stjärnorna och tomtarna till 1:a advent, men är absolut färdigjulad efter nyår. Levande ljus brinner dock i varje hörn hos mig då vintern här är lång och mörk. Såg en röd strimma av solen bakom berget igår, den första skymten på länge. Hopp om livet alltså! Fick en så fin litografi av mannen i julklapp, "Sovande Uggleunge" av Blaziuz, vilket resulterade i att jag var tvungen att hänga om alla tavlor i hela vardagsrummet. Detta är en av de saker min man inte fattar, att man inte bara kan hänga upp en ny tavla där det finns en ledig spik:-D
Idag ska jag jobba några timmar, men ännu kan jag morna mig en stund, och läsa lite här. Önskar er en god lördag!

- hälsa vana. Jag har ett anonymt fb-konto under namnet Mittiplaneten Johansson:)
Kram till morgonkaffet! / A - Nu är det gjort - varm hälsning med hjärta:)

Hälsa Vana från mig♥

över att du tittar in här ibland. Min "tråd" här på forumet är en viktig länk för mig. Det finns dagar då jag skriver mycket och har stor behållning av forumet och det finns andra dagar då jag tvivlar på att jag numera hör hemma här. Men forumet är ännu viktigt för mig som en plats för fria tankar. Min tråd här i det vidare livet ska oberoende av annat få leva kvar och jag hoppas din och Pias gör detsamma. vana finns dagligen på fb så vi har koll på varandra:)
Kram, kram - en fin dag och allt det bästa önskar dig ♥ / A

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

http://www.bibeln.se/las/2k/1_kor

Själva inklistringen inspirerad av VV i Dompas tråd.
Har dock varit på väg sen julen då vi ägnade oss åt Predikaren:)
Allt har sin tid.
Frid! / mt

- du har faktiskt (mänskligt att döma) livet framför dig!
Allt gott, lev väl, krama frun! / mt

Så fina ord. Jag blir rörd.

Ja, jag börjar bli en som "går före" nu. Jag har (och har haft) flera som jag tagit rygg på. Nu börjar det bli dags för den som vill att ta rygg på mig. Märkligt. En dag i taget blir snart en ganska lång tid. En tid som för två år sedan kändes omöjlig. Nu undrar jag vart den tiden har tagit vägen

Jag är i ett stadium i livet då jag funderar ganska mycket. Jag famlar efter något som jag inte riktigt vet vad det är. Det stör mig inte jättemycket men jag tro det kan märkas på mig att jag är lite tyst och inåtvänd emellanåt.
Jag längtar till något. Frågan är vad. Jag trivs inte riktigt i den lilla staden jag bor i. Det är för mycket inbördes beundran här. Och gnäll på småsaker.

Jag längtar hem till Göteborg. Jag är uppvuxen där, och jag saknar storstaden. Anonymiteten. Kunna sitta på ett fik bland folk och vara anonym.

Jag tror att eftersom jag gjort så stora framsteg i mitt liv senaste åren, nytt liv, nytt jobb....ja varför stanna vid det? Jag kan gå hur långt som helst.
Samtidigt har jag det väldigt bra redan som det är. Så varför grubbla? Flera människor drömmer om den typen av liv som jag har. Varför inte vara nöjd?

Men jag tar det med ro. Det växer fram allteftersom.

Jag kommer någon gång i livet jobba med missbruksfrågor. Det är jag ganska säker på. Inte ännu. Det har bara gått lite mer än två år. Men viljan finns där. Att ge av det jag har fått med mig genom denna resan.

Att jämföra med barnmorskan. Jag tror en barnmorska gör ett bättre jobb om hon själv har fött barn.
En som jobbar med missbrukare bör ha varit i skiten själv.

Men återigen. En sak och en dag i taget. Nu njuter jag av att julen är över och våren står som nästa punkt i livspusslet. Härliga vår.

Ta hand om dig, du som läser detta. Det finns ett gott liv för oss alla. Det gäller bara att finna rätt väg mot det.

kluvet och delat är det... De stunder jag stannar upp och tänker efter vet jag ju att det oupphörligt finns så mycket lidande i världen - ändå ska jag fortsätta med mitt... Därför har jag tyckt om att jobba i vården - det finns (nästan) alltid något man kan göra för att det ska vara lite bättre - även om det inte botar eller tar bort det onda. Jag tror faktiskt på riktigt att det spelar roll att tända ett ljus, att rikta sin tanke och kanske knäppa sina händer... åtminstone gör det ingen skada. Det finns en psalm som börjar Jag skulle vilja våga tro... en av de kloka prästerna sa en gång att det kan låta "lite" men det räcker... / mt

Känner lite likadant. Håller på med mitt och mitt i allt detta mitt slår det mig; Min arbetskamrat G kommer att dö snart. (28 år !!!) Lessenfruns systerdotter (20 år!!!) kämpar för sitt liv. Man blir väldigt liten då när de tankarna slår till. Samtidigt som jag vet att jag måste fortsätta med mitt. Det blir minst sagt kluvet. Ibland önskar jag att jag kunde tro (trösta mig med) på en högra makt. /R

dag, tänkt, städat pappershögar, haft möte, skrivit dokument, sammanfattat... allt i vetskapen att jag småningom - snart - ska lämna över. Tagit hem papper att sortera o slänga en del i elden. Mannen på möte, kommer snart hem. Skönt med "vanlig" fredagskväll, det har varit mycket allt möjligt nu med alla helger.

Längtar efter uteväder, att kunna gå utan rädsla att halka, känna kraft i stegen, inte ha fokus på att hålla hålla balansen. Kände en stunds fläkt av vårvind i dag efter lunch - härligt. Fast gärna får det bli lite skidföre ännu... :) Bludder, bladder - samtidigt som en ung människa kämpar för sitt liv, oroliga anhöriga vakar... barn föds, människor skrattar, gråter, älskar...
Såg TV om sjukhusclowner igår... minns "mitt" stora sjukhus, så länge sen men minns många möten där... Sorg och glädje.
Världen är så stor, min värld är så liten... men den är min. / mt

Det glädjer mig att du har funnit ett fint liv utan spriten, gratulerar till de två åren. Tack för alla dina rader här på forumet, du är ju en av dem som går före oss och varit mig till god hjälp. Det är gott att höra från dig och se att det fungerar men självklart måste man ju gå vidare i livet och prioritera, tar mycket tid att vara aktiv här! Titta in då och då när andan faller på så att vi vet hur det går för dig :-)

vännen v! Kom nyss hem släpande på två stora kassar fyllda med gamla arbetspapper som jag ska sortera och elda det som inte ska bevaras för min efterföljare. Blev glad när jag såg dig här! Till kaffet:) Kram, kram! / A

"ser" dig här:-) hejhej o kram

Önskar dig ett fint och ljust 2013 Pia, och återigen - tack för det varma mottagandet då jag hittade hit till forumet hösten 2009. Du har stor del i även mitt tillfrisknande. Kram

att du lever ett bra liv nu, vad glad jag blir! Och vilken tur att den lille pojken nu har en faster som dels kan stötta honom dels är insatt i vad hans far går igenom. God fortsättning på det nya året!

Stort grattis, och önskningar om ett fridfullt 2013 till dig DSG!