Senaste kommentarerna i forumet

...AA:s 12:e steg som i princip innebär att man skall föra kunskapen vidare. Om jag har förstått det hela rätt så är det en del i den egna behandlingen, det att hjälpa någon annan. I det ingår att man, som Dompa skriver, ska ge alla som söker hjälp en ärlig chans, man skall lyssna på dem som kommer till ett möte t.ex., utan att kommentera.

Sedan finns också det här med sponsorskapet, att man tar till sig en annan individ och hjälper den genom stegarbetet som det kallas. Jag som personligen har svårt att sträcka ut handen och be om hjälp, vill inte besvära, kan själv, har lite svårt för detta. Jag har, genom en AA-grupp på nätet, fått kontakt med en kvinna som vill hjälpa mig och hon har lyckats övertyga mig om att det är bra även för henne att jag ringer och pratar och funderar och "stör". Att hjälpa någon annan innebär att man själv inte glömmer bort hur det var och hur man själv tänkte.

Jag tror att människans hjärna är utformad så att den selekterar bort sådant som inte var bra, vi kommer mest ihåg det goda (förutom sådant som förvandlats till trauman, det är en annan sak). Ihop med ett tidigare alkoholberoende gör detta att man så småningom inte längre minns vad det var med alkoholen som var så fel - "nog kan jag ta ett glas nu i alla fall?".

Att då välkomna andra människor som har det svårt och föra budskapet vidare, håller även den egna hälsan i schack. (och vad kommer DET uttrycket ifrån, att hålla i schack?)

Hoppsan, var inte meningen att kidnappa din tråd MT. Men du känner säkert igen det där med att tankar helt plötsligt bara dyker upp och vill ut :-)

på forumet. Tack för era värmande frågor om mitt tillstånd. Jag är inte så flitig besökare just nu på forumet, och det beror ju ofta på att behovet inte känns så påträngande, vilket kanske är positivt på ett sätt. Jag blir ofta förvånad över att nykterhet känns så naturligt för mig, att det liksom är slut med det. Visst kan jag få tankar kring drickande fortfarande, men jag är så in i märgen medveten om att det ENBART är negativt för mig. Det har liksom sjunkit in i mitt medvetande, Jag menar fortfarande att jag varit nykter sedan början av oktober förra året, dvs åtta månader. För ett antal veckor sedan drack jag dock en helg. Jag var ensam hemma och tror att jag faktiskt ville testa en gång om jag bara lurade mig själv med att inte se något positivt med att dricka. Så fredag eftermiddag drack jag och det tog ungefär en kvart innan ledan och tröttheten kom. Sedan var jag bara trött och nedstämd och dagen efter mådde jag riktigt dåligt, såväl fysiskt som psykiskt. Räknade med att må bättre när jag började dricka på eftermiddagen igen, men samma sak hände med trötthet och uppgivenhet, det jag känt i så många år. Så jag fick genomlida även söndagen innan det hela var över. Sedan dess finns inte en enda positiv signal när tankar på alkohol dyker upp. Så nu åker jag snart utomlands igen på min andra nyktra semester, och sedan är det midsommar och det finns ingen rädsla längre för att jag ska "trilla" dit. Frågan handlar mer om vad jag ska göra med resten av mitt liv utan vare sig alkohol eller nikotin:-) När det gäller huvudet så har jag inte fått någon klar diagnos ännu, men ska påbörja en förebyggande behandling nästa månad. Om det skulle visa sig att det kan handlar om ms så är det lika bra att ta en bromsmedicin på en gång, och om det inte är ms så är ingen skada skedd. Mår dock egentligen precis som vanligt, innan anfallet, så det är inget jag tänker på särskilt mycket, även om jag tills vidare inte får köra bil.
Hoppas att Lilla blå och Stigsdotter har det bra med tillvaron! Liksom alla andra som kämpar mot sin beroenden, demoner och hjärnspöken av alla de slag.
En riktigt god sommar till er alla
/Fenix

...och kramas lite nu då. Ni är så fina ni två <3 <3 <3

det är skönt att du kan känna att jag inte dömer, även om jag tänker annorlunda. Sådan vill jag vara.

Lev väl, i livet (irl) och i kollektivet:) Kram, mtA

Jag uppskattade det du skrev. Även jag har läst Addes ord, visst ligger det en del sanning i det. Visste dock inte hur jag skulle reagera i min nyupptäckta nykterhet. Nu fick jag en annan input...kanske lite oklar men så här tänker jag; Jag personligen kan inte gå förbi en liggande medmänniska trots att "bara" orden är de rätta. Vad vet vi om vilken styrka -eller inte - som bor i våra medmänniskor? Visst kan det dränera en själv att hjälpa ngn som inte är redo. Samtidigt kan det göra oerhört ont att sträcka ut en hand som ingen grabbar tag i. Jag tror inte man skriver på forum...om man verkligen inte vill förändra...sen en sak att man inte klarar det. Men tanken är väckt. AA kan nog vara en annan historia, familj/vänner/arbetsgivare kan ha ställt krav och "tvingat" dit ngn. Men även där tycker jag att vi ska ge varenda människa en ärlig chans. Det är skönt att tänka hos dig mt, för jag vet att även om du inte tänker likadant...så dömer du inte. Hoppas du får en fin dag i hönsgården. Kramar/R

och lördagskvällen var riktigt, riktigt vilsamma och sköna. Det finns en äkthet i samvaron nu som jag inte skulle kunna definera att, eller på vilket sätt, jag saknat - en nyans bara, men tydlig skillnad. Jag antar att den har har sitt fäste i att jag nu får vara delaktig i den kamp och de känslor nykterheten för med sig. Som jag skrev tidigare; förut var jag involverad och utanför, nu är jag utanför och delaktig - det är en bra beskrivning på min upplevelse.

Finns några nykomlingar i anhörigtråden, jag hoppas att de/ni (om ni läser) orkar hänga kvar och stöda varandra i processen - som knappast för någon är den enkla, snabba lösning som alla önskar sig. Nånstans läste jag att inom AA talar man just inte om alkoholen, man talar om livet och om sig själv - kanske i omvänd ordning. Därför att det handlar om så mycket mer än att sluta dricka, det handlar om att möta sig själv utan alkoholdimmor och det handlar om att möta det som fått sprickor och blivit kantstött av alkohlmissbruket. Det här finns öppet i vår värld nu och på ett annat sätt... Även om vi haft många, långa goda samtal och delat mycket under "Nykterheten, del I" finns en annan förbehållslöshet nu.

Adde skriver idag

"Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling."

Det stämmer säkert att man får "ett öga" för vad som händer här. Ändå måste var och en av oss gå sin egen väg, göra sina egna erfarenheter, lära av egna tillkortakommanden. Och vi som är med i forumgemenskapen bidrar var och en på sitt sätt. Den här platsen är så fantastisk för att det finns utrymme för alla och frihet att söka sig fram, att öva och pröva... Jag tänker igen på orden

Riv inga försvar som människan inte är beredd att lämna.
Kärleken är alltid överordnad sanningen.

Jag kan känna tveksamhet inför de orden, ibland måste man driva på... men jag tror ingen är beredd att lämna något innan det finns något som ersätter. Jag hoppas att alla som hittat hit möter någon som kan förmedla de bistra sanningarna så att kärleken lyser igenom och når fram. Någon som också kan förmedla hopp. Vi har olika ansats och tonfall, vi närmar oss varandra och "sanningen" på olika sätt.

Hmmm... vet inte riktigt varför jag skriver det här - det ville fram. Mina personliga funderingar som idag blev något av dagens betraktelse. Jag har forumet att tacka för så mycket.

Lev väl alla forumvänner, ta hand om er själva och varandra! / mt

till dig - hoppas allt är väl! / A

Min älskade. Det är inte ofta jag skriver här i din tråd, jag vill att den skall vara din egen. Men, nu så. Det spelas en låt rätt ofta på radion just nu, Alice med Linnea Henriksson. Den är till dig:

För du, som innan var blind
du ser sånt, vi andra,
att du inte får falla,
du står stadigare än alla
vi som ser på hur du
du vänder, du ler
du andas, du tar ett kliv
fram, ett till mot ditt nya liv

Kanske fånigt att säga
men jag har aldrig vart så stolt
som just ikväll

/Din H.

Jag lever nykter.
Jag njuter av livet.
Jag behöver inte dricka.
Jag tänker inte på att dricka
Jag är stark.
Jag är den jag vill vara.

Jag tar en dag i taget.

Hoppas allt är som det skall Fenix!

gör vitlökssmör m persilja, skivar avocado, slungar sallad, skalar räkor, skivar citron, skär tomat o gul paprika, gör dressing, skär morot, selleri och lök i fina bitar, har köpt oxfile och 100% Blåbär.

Mullegubben är inte med polarna på finkrogen följt av nattklubben. Han lägger nät.
I morgon blir det fisk.

Mötte kär f.d kollega i matbutiken och fick världens vänskapskram.

Fin fredagskväll. Kan just inte bli bättre faktiskt. / mt

ja, vilken resa... nu har vi hamnvila:) Lutar oss bakåt i sittbrunnen och kikar upp mot masten som sträcker sig mot himlen. Tar en kaffe och tänker på att snart blir det tider för Sommar i P1.

Och vilken resa gubbsen gjort!

Äventyret fortsätter! Kram till dig, man och katt / mt

Härligt, vännen!

Ro i själen. Vem hade kunnat tro det för ett par år sedan? ;-)

Jag läser allt du skriver, och förundras ibland över vilken resa vi har gjort, både du och jag.

Kram!
/H.

igår - hos den rakaste som tar små krokvägar. Trevligt, okomplicerat, skön stämning.

Samlar energi och söker disciplin för att avsluta inför semestern. Ännu många möten och drivor med pappaer/ärenden. Planen för två eller tre arbetsår ganska klar och känns befäst i huvudet - inte klar över om jag ska presentera den i juni eller i augusti. Troligen augusti, klokast så av flera skäl.

Behovet att skriva här är mindre nu... har ro inom mig, är mycket ute i trädgården och njuter av det. / mt

kloka Du! / A

om känslor som väcktes av den nya tråden "Jag hatar bag-ni-box. Minnen av när jag en period vägde... konstaterade och inte ville inse det som var uppenbart. En underlig spänning i hela situationen.

Nu får jag dela kampen, både skrämmande och befriande. Vik inte med blicken, skrev viktoria när jag berättade om mötet med "demonen i duschen" - det tar jag med mig.

Skrev också om min återigen starka längtan att äga min tid - och att dela den med mannen. Den längtan är starkare och mer odelad än på mycket länge. / mt

Hur går det med hövvet?!
Så lättad att det inte var nån tumör...
Håller du mig uppdaterad?!
Kraaaam!
/k

ska plantera sommarblommor. Vädret är omväxlande; sol, mulet och störtregnskurar... men varmare i luften. När jag satte ut plantor från växthuset i lördags kändes det som att ta en liten ur kuvösen och kasta ut den... men dom har klarat sig:)

Jag har det lugnt och bra. Fortfarande i ett visst vacuum... fyllde i min arbetade tid i maj idag och det kändes konstigt. Började med 1 maj då jag var på jobbet i förvirringen efter valborg och den händelseprocess som startade upp då. Första halvan av maj känns overklig när jag ser bakåt.

Mannen har valt bort en fest på fredag - har gott stöd i sin arbetsnärhet. Känns så bra med det nätverk han har tillgång till nu, olika professioner, olika relationer och AA. Mer än en handfull kloka och kunniga människor som han är tacksam över.

Två-och-en-halv-vecka till semestern, ser fram emot en lugnare sommar än ifjol - arbetsmässigt. Livet var lugnt förra sommaren också - men annorlunda. Lite avskuret. Hoppas denna sommar blir levande och glad - jag tänker mig att ha det så:) / mt

tillbaka till dig Stigsdotter!
Det verkar gå bra för dig och det gör mig glad. / mt

Fjärilenimagen skrev ett långt inlägg i Vinyas tråd ang det svar jag skrev på, i mitt tycke, ett påhopp och en uppläxning från en forummedlem till en annan. Jag väljer att svara här i min egen tråd för att inte flytta focus från någon annan. Jag tror inte att Fjärilens inlägg är riktat enbart till mig, utan till beroende/medberoendes förhållande till varandra i allmänhet. MEN till stor del är det ju ändå det då h*n svarar med hänvisningar till bla mitt inlägg.
Därför nu ”wall of text” ; )

Jag har läst något eller ett par av Fjärilenimagens tidigare inlägg i andra trådar, men aldrig haft korrespondens med Dig Fjärilen direkt. Tycker mig känna igen dig dock fast under annan användare tidigare. Stämmer? Har nog inte läst allt du skrivit och kan ha missat en hel del av din historia. Men stämmer det att du inte är missbrukare, inte heller medberoende? Du är här för att…hjälpa oss andra att förstå oss själva och varandra? I alla fall så har jag nu läst ditt inlägg flera gånger och känner att jag vill klargöra ett par saker, eller snarare korrigera några av dina påståenden/tolkningar av mig personligen, och som tidigare miss/riskbrukare. Jag vill direkt klargöra att detta inte är skrivet i affekt, smärta, skuld eller ilska, men ändock som en bestämd markering över att jag ogillar att bli pålagd egenskaper och antydningar om vilka oläkta sår jag ev bär, från någon jag aldrig haft med att göra.

Nu till din text från Vinyas tråd med mina egna synpunkter som ”svar”

”Har läst era respektive inlägg runt hur man
ska förhålla sig till andra medberoende resp
beroende. I den bästa av världar är vi objektiva och
har tillräckligt mycket egen trygghet att kunna se
var mitt eget elände börjar och var det slutar.
Det här forumet behöver era bägge perspektiv.
Viktoria: Dina synpunkter är djupast sett de
mest kloka. Kämpande alkoholister behöver tro,
hopp och kärlek. Alla steg ni tar ska applåderas
in i det längsta.
Frantidsdrömmar: Dina synpunkter kan tänker
jag mig bottna i en ilska på dig själv, kanske
inte på de stackars barnen i allmänhet.
Utifrån sett som vare sig medberoende eller
beroende, ser det ut som ni bägge två inte
kan acceptera den andre partens perspektiv.”

Svar: nej – inte utifrån sett rent allmänt, utan hur DU – fjärilen i magen, ser på saken. Jag accepterar absolut till fullo att en medberoende är besviken, bedragen, förbannad och en massa annat på sin missbrukare – med rätta. Nu var det det här specifika påhoppet i sig jag hade en invändning mot – inget annat.

”ja tänker mig att man som utomstående lättare
kan vara just objektiv inför det framtidsdrömmar
tar upp. Alkoholism och medberoende är på liknande
sätt på ytan oförmögna att sätts sitt eget och
barnens bästa i främsta rummet. ”

Svar: Håller med – båda, så länge de är aktiva, har en sjukdomsbild, en diagnos som försvårar att handla rationellt och för barnens bästa. Jag personligen, som icke aktiv sedan en längre tid, kan se det objektivt, just därför skrev jag att jag INTE väljer att göra liknande inlägg i andras trådar – beroendes eller medberoendes. Mitt inlägg handlar inte om oförståelse inför den medberoendes situation, utan om oförståelse inför att skuldbelägga varandra på ett självhjälpsforum.

”Utifrån kan det se ut som ni behöver både
bråka och ge varandra det stöd ni framöver
klarar av att ge andra. Innan dess behöver skuld
och skam kanske hanteras. Då tror jag att
det blir lättare att både se och inte gå igång
på den andre sidans oförmåga att vara objektiv. ”

Svar: återigen – utifrån sett? Nej, DIN syn på saken. Jag har inget "behov" av att bråka alls faktiskt. Skum tolkning. Jag vet inte hur insatt du är i MIN historia? MIN resa mot nykterheten. Jag anser mig vara tillfrisknad idag, har varit utan alkohol länge nu. Skam och skuld över mitt missbruk har funnits, naturligtvis då det är en del i processen mot att bli frisk, men det är utagerat och bearbetat för ett bra tag sedan. Mitt svar här handlar inte om att jag går igång på grund av skuld, utan att jag går igång på att en nyanländ forummedlem som tar sina första staplande steg, som kanske äntligen törs be om en hjälpande hand blir påhoppad och anklagad. Kan inte hålla med dig om att jag inte har förmågan att vara objektiv – det är inte en egenskap jag saknar enl dem som känner mig, tvärt om faktiskt. Men det kan ju såklart inte du veta, vi känner ju inte varandra.

”Kanske behöver smärtan sitt eget rum ett tag.
Kanske behöver ilskan, oförmågan att stå ut med
den andre, få komma just fram. Så ni möts.”

Svar: Korrigering - Jag känner ingen större smärta över just det du beskriver. Känner inte igen mig i ”oförmåga att stå ut” med någon. Jag VÄLJER däremot att reagera då jag tycker någon blir illa behandlad och jag tycker att det berör. Att ”bli berörd av” eller "känna oförmåga att stå ut med” är inte det samma för mig. Det är inte en av de egenskaper jag har som jag känner behöver bearbetas. Det finns annat prioriterat material kan jag lova. Jag upplever att du överarbetar dina tolkningar av, i alla fall mina, skrivna rader. Lägg inte in så mycket extra, känns som om du gör det här lite i studiesyfte, eller som självutnämnd tolk. Jag tror inte det behövs. Läs bara rakt upp och ner vad jag faktiskt skriver, för det är inte krångligare än så. Det finns faktiskt inte så mycket ”mellan raderna” att terapeuta över. Jag tyckte bara att påhoppet var onödigt. PunktOchSlut.

”Jag har varit både arg upprörd och mycket
mycket ledsen. Jag valde att vare sig leva med
och skaffa barn med en beroende. ”

Svar: Jag är uppriktigt glad för din skull att du gjorde det valet. Du har förmodligen besparat dig mycket elände - fast vad vet jag eg? Samtidigt är det ju fantastiskt tycker jag, att det här forumet tex är ett levande bevis på att människor kan tillfriskna från både beroende och medberoende. Hur några relationer, om än ej alla, är genuint starka och väldigt speciella efter att båda parter framgångsrikt lyckats behandla sin del av sjukdomen. Magiskt nästan. Jag glädjs så med alla som lyckas. Att kärleken kan få vara det starkaste av allt vissa gånger – som i sagan : )

”Det är lättare att ta det ansvaret när man själv
inte haft alkohol med sig från uppväxt.
Trots detta är förnekandets offer o medberoendes
rädslor så lika. Den enorma rädslan att möta sig
själv och det som gör ont.
utifrån sett är ni på en resa som jag beundrar
er för så ni kan bli de fantastiska föräldrar
ni innerst inne är."

Svar: Tack. Jag är idag väl medveten om och tillräckligt trygg i min roll som förälder. Både innerst inne, och utifrån sett. Det får jag bekräftelse på från min familj. Men igen, tack ändå för att Du tycker att jag verkar ha potential.

Japp, det var det jag hade på hjärtat Fjärilenimagen. Lev väl.

...så mycket som sker hos dig nu. Vad fint att syster kom förbi innan hon gick. Jag tänker att knyttet så litet det är kan vara en liten tröst i din svåra stund. Hoppas det blev en fin begravning.

...som jag klistrar in här:

"Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig."

Två sidor av utanför. Det ena är tärande och den andra är som det ska vara. Vad skönt att du ser denna förändring, jag tror att det är detta som ska till för att man skall lyckas ta sig ur ett missbruk. Man måste vilja själv, för sin egen skull alldeles på riktigt och inte bara för sin egen skull för att man skulle bli ledsen om någon annan blev ledsen (av att lämna till exempel).

Ja egentligen borde alla läsa stora boken, det är så mycket sunt förnuft som ryms på sidorna däri. Och som du skrev, det var så länge sedan orden nedtecknades, det är gammal kunskap.

Måhända får ni intressanta samtal därhemma sedan när guben din börjar sitt stegarbete som det heter, och han skall hitta och lägga sitt liv i händerna på en "yttre kraft" - eller gud "som jag uppfattar honom" som det heter.

Många kramar från mig

Kramar och mina tankar till dig//Kalla

Tack♥
vill dela med mig av den här http://www.youtube.com/watch?v=Bo0XsTKa8jg som haft betydelse under vår helg. Kramar

- balansen i familjen är uppenbart rubbad. Den av barnen som tidigare känts mest avlägsen är nu den som är ett sunt stöd och känns nära. Den som jag kallat den rakaste (efter Dompas vackraste) är inte så rak som jag tror att h*n själv önskar. H*n har diskuterat både här och där inom familjen (och kanske utanför också) men inte mycket med den det berör. I det stora hela är det som vanligt att träffa dem, alla utom minstingen var här idag - de pratar för fullt med varann om det som de är engagerade i. Barnbarnen håller på med sitt.

Med mannen känner jag mig stark inom familjen och genetmot omvärlden. Idag. Om morgondagen vet jag ju inget men jag ser framåt med tillförsikt, starkare än på mycket länge.

****************

Här tog skrivandet slut och vi åt middag. Såg mästarnas mästare medan jag - måttligt intresserad - spelade wf. Sovit gott. Vaknar till tidig sol och fågelsång - ser ut att bli fint väder. / mt