Senaste kommentarerna i forumet

"vem" jag är utifrån den respons jag fick igår. Det är skönt att "känna igen mig" - få bekräftelse på att sån är jag. Inte så så vanlig - en del är mer unika än andra fast på olika sätt:) Få bekräftelse på att jag antagligen är lite av en främmande fågel i den samarbetsgrupp jag tillhör. Känner igen mig i min mamma och i min morfar - har många gånger tänkt på honom som var knuten, nästan fjättrad vid till ett litet jordbruk, det kan inte ha varit lätt. På den tiden fanns inga val - men han valde en handlingskraftig kvinna, min älskade mormor.

Jag är hemma i den jag är och har ingen vilja att vara (mycket) annorlunda. Vet vilka sidor som är starka och vad som inte är min grej. Har ofta löst det genom medarbetare som ha en annan begåvning än jag:)

I mitt eget liv är jag tacksam att leva i en tid där det finns valmöjligheter. Det finns många "liv" där jag skulle ansetts värdelös, vantrivts och inte kunnat utveckla det jag är bra på. Att jag varit omgiven av människor, särskilt min mamma och min man, som gett mig utrymme att bli... Också att jag kan bortse från en del krav vi-människor-idag skapar - jag är tämligen tillfreds med mitt liv. Vilken gåva.

Att få se sig i en spegel (av god kvalitet) i tryggt sällskap är en lyx. Jag har prövat flera speglar - det ligger för mig - och bilden är densamma. Det ger mig ett lugn i mig själv. Det ger mig också möjligheten att se på andra med större tolerans. Omedelbar korrigering: Det har med tiden gett mig förmågan att se på andra med större tolerans. Mycket har jag övat på, om och om igen. Och fortsätter öva. Och lära.

Kanske jag låter självgod nu men jag är tacksam. Nöjd och tacksam. / mt

Det oförutsedda är saven som stiger i trädet, ljudlöst och osynligt,
det är havsvågen som vänder och ögat som med ens befrias
från sin skymmande hinna,
det är hungern som bryter fram ur övermättnaden, det är snön
som faller och höljer den svarta marken,
det oförutsedda kan liknas vid grässtråna som välter en katedral
eller vattnet som spränger klippan,
det oförutsedda tränger igenom verklighetens dödkött
in till den levande kärnan av begär;
där det finns en önskan banas en väg, där det finns ett tryck
uppstår ett motstånd,
där det finns törst öppnar sig källor, där det finns en dröm
är ingenting ohjälpligt.

Ur Flykten och överlevandet, Artur Lundqvist

för mannen som nu har varit på sitt tredje AA-möte. Respekt och kärlek. Tänker på en dikt av Artur Lundqvist. Måste kanske söka upp den. / mt

Ja, hur går det för mig? Tack ganska bra... Långhelgen fylld av barnbarn, trädgård och en del arbete. Fin samvaro med mannen, många, långa samtal och trevlig utemat på söndagen.

Känner tydligt att jag är i en ny situation, Mm har gjort några stora erfarenheter och bygger ett nätverk - dit jag inte har (inre) tillträde, skriver jag efter en stunds eftertanke. Och det är som det ska vara.

Idag har jag träffat min coach (:D, ja herregud jag har en sån och inte vem som helst)Har gjort ett test och får veta något om vem jag visar mig vara. Stämmer bra med min självbild. Intressant. Alltid värt att tänka på.

Just nu ensam. Tycker, som vana, om att vara ensam. Läste min tråd i söndags och känner igen situationer. Min tråd har ett stort värde för mig. Likaså har ni andra långvariga stor betydelse för mig. Mitt liv nu är förändring och väntan. / mt

tid du lever i, så bra att du kan sova. Jag delar din tro om hjälpen från något utanför - vi kan kalla den vad vi vill. Martin Lönnebo avslutar en av mina bästa vilotexter med orden
"Gud bor där han blir insläppt för han är redan där".
Allt gott, varm kram ♥

en bättre dag idag! Så fint det känns att "nå fram" - härligt båda vägar, att bli nådd också. Mänskliga möten är bland det bästa som finns.
Jag tror att du kan tillåta dig att vara lite ledsen o melankolisk, moloken skulle min mamma ha sagt. Kanske du kan utforska din melankoli lite? Vilken färg har den? Vilken melodi? Vad innehåller den? Å ena sidan... kan man göra så. Å andra sidan kan man bara låta vara... Du har säkert goda verktyg från din tid på "hemmet".
Här hos mig är den en härlig dag idag och jag gör budget *syligt leende* - med sparbeting, ännu syrligare:)Men livet är gott i det stora hela. Lev väl, kram / mt

din sorg.
ger dej varma tankar.

så glad för dina inlägg Viktoria fast du beskriver en jobbig tid i ditt liv. Eller är det kanske just därför ? Hur du funderar och kommer till helt rätt slutsatser och bejakar dig själv är en härlig läsning. Du har verkligen fyllt på din självkänsla och kan agera efter det och det är så glädjande att se.

Sov så mycket du kan !! Du kanske har glömt :-)) men småbarnsåren brukar inte bjuda på speciellt rogivande sömn !

Kramar till dig min vän ♥♥♥

Dagarna går. Upp och ner, ner och upp. Sorgen och saknaden övermannar mig vissa stunder, andra timmar går det okej ändå. Sover så mycket. Hela nätterna 8-10 timmar, och ett par tre tupplurar om dagen dessutom. Är så trött att det inte går att beskriva! Antar att det är pressen och den konstanta anspänningen i den livssituation vi haft så länge som släppt. Jag har varit ledig nu en vecka, och funderar på att ev ta ut semester de veckor som är kvar till bebis kommer. Har flaggat för att det ev skulle bli så redan tidigare så möjligheten finns. Begravning om en och en halv vecka, och några dagars samvaro tillsammans med övriga familjen. Sedan dotterns student veckan efter det, är lättad att vi redan tidigare beslutat att ha mottagningen på restaurang. Jag hade aldrig orkat fixa med det nu. Vi måste också tömma den lägenheten vi hyrt åt henne på studentorten i samma veva. Tack för RUT! En flyttstäd är det sista jag pallar just nu: )

Om alkoholen och mitt alkoholfria liv talade jag med en vän som besökte mig i lördags. Hur det kunnat se ut nu om jag inte fattat det beslut jag gjorde om att sluta dricka och tog mig dit jag är idag. Jag hade nog gått under om jag inte varit nykter de senaste två åren. Beslutet var taget i rättan tid, och jag kan inte låta bli att undra om jag fick "osynlig hjälp" på vägen att fixa det, för att kunna gå igenom det som kom. Inte gå runt det i dimma, utan igenom med klar blick. Det ligger ju lite för mig att tro på hjälpen från dem vi inte ser ; )bara vi ber dem, och det har jag gjort.

Kram och tack för vad jag får av er på forumet♥

Tack Mulletant för att du skriver i min tråd och får mig att tänka i olika riktningar. Jag behöver dina funderingar och erfarenheter.
Hur går det för dig?
Kram

Tack MT. Dina pepp-inlägg kommer alltid rakt in i hjärtat. Dom tar liksom köksvägen. Inga hinder i hallen och fina rum. Direkt på bara.

1,5-årskris? Kan det vara så? Även om jag mår bra, allt är bra så är humöret inte helt på topp. Lite inåtvänd. Melankolisk kanske? Det har jag varit en vecka nu ungefär. Lite dåligt samvete för det som varit. Skammen ligger i bakhuvudet och osar. Jag försöker tänka bort den men det är ändå lite svårt.

Världen är så vacker. Jag har medvind på flera sätt. Men det hjälper inte riktigt. Det känns som en oöverstiglig månad till semestern.

Men vad viktigast är: Jag är nykter. Jag vill inte dricka. Jag behöver inte dricka. Och det har rotat sig djupt i min själ. Jag är numera den nyktra unga mannen. Jag vet vem jag är igen, efter flera år av flykt.

mig ett nytt uttryckssätt igår :-)

Vår sjukdom sitter i huvudet och den enda vägen för att medicinera mot den går genom öronen :-))

Sug på den du !!

mannen om "alkoholismen". Att det varit mycket pratande om problem & alkohol.

Idag känner jag så, att så länge jag kände och visste att han var nykter för min skull hade jag del i ansvaret för hans nykterhet - fast jag visste/vet att det är fel - men det var det bästa och det enda jag klarade av att välja då. När jag ser att han gjort sitt eget val är jag fri, be-friad från ansvar. Subtilt men avgörande.

Det är som att ha en (ovälkommen) gäst i sitt hem som man inte blir av med och måste ta hand om tills man ser att nån annan tar hand om den. / mt

som alltid. Idag i sällskap med en glad Mm. Vi talar om kommunikation, om kraften i jag-budskap och vikten av att metoder är förankrade i en filosofi. Om hur mycket den kunskapen, vårt gemensamma intresse och delad värdegrund har betytt i vårt liv. Vi talar om hans jordbundenhet och min frestelse att stanna i tanken....

Allt detdär som vi håller på med, detdär
med långa samtal och resor och vin,
minns du, detdär med glädjens två ansikten,
glädjens tre ansikten och päronet
som började växa inne i dig.
Allt detdär med sötma som gjorde ont
och gråten, den varma.
Det där när vinden kom hårt i ansiktet
och träden
uråldriga som röntgenbilder mot den långa
strandremsan med lyftkranarna, allt detdär
med den ensamma staden
och att ändå bry sig om.
Detdär som låter som tystnaden mellan
två andetag, eller som när någon
just har dött.
Allt detdär, du vet.

Ur Rumskamrater, Claes Andersson, 1974

Just nu påminns jag om att den dikten, den boken är jämnårig med vår relation. Hela den lilla boken är förknippad med ett starkt minne då vi ännu formellt och juridiskt tillhörde andra och började älska varandra. Allt har vi upplevt och delat, barnet som växte, sötman och gråten och tystnaden när någon just har dött.

Igår var en utedag, jag grävde maskrosor - en enastående terapi för en arbetstrött hjärna. Idag ska jag vara mer uppbyggande och konstruktiv, plantera lavendel, krasse och luktärter. Rensa, plantera och vattna. Livsnödvändigt. / mt

tack för era kommentarer. Värmer. Jag skriver här för min egen skull men skillnaden mot en helt personig dagbok är avgörande för nerven i skrivandet. Forumets levande verklighet är den mottagare jag behöver och jag är ödmjuk och tacksam för alla som delar med sig här.

Dompa, jag förstår väldigt bra hur du tänker. Jag tänker ungefär likadant men väljer att spegla mot mig själv av samma anledning - om du förstår?:) Vi vet så lite om varandra fast vi delar så mycket.

Åter till melodikryss och ett barnbarn som kom på besök - idag är det en vanlig lördag och livet är gott.

Och det slår mig att det är ungefär ett år som vanliga lördagar varit goda dagar på det sätt som idag. För två år sen var en vanlig lördag delvis en transportsträcka till middag med vin och sen var slutet alltmer ovisst. I ett mellanskede var en vanlig lördag ganska osäker om än nykter.

Nu finns en lång rad goda lördagar utan vin. De omtumlande veckor som varit är just nu omvandlade till en grund för ett steg framåt till något alldeles nytt. / mt

Kloka ord från er Dompa och MT/A. Lev och låt leva. Var och en processar i egen takt, att lägga egna sanningar i andras knä har sällan lett till lösningar för någon.

Visst är det härligt att alla får komma till tals. Att vi kan peka på alternativ för dem som söker sin väg.

Men vi bör också fråga oss själva..."Varför är jag fortfarande kvar här och läser/skriver? Jag som så lyckat lämnat min alkoholist och mitt medberoende. Vill jag hjälpa andra? Bra! Om jag känner att jag gör en insats. Eller; Är jag kanske fortfarande berörd av mitt beslut att inte ställa upp som medberoende? Varför läser/skriver jag när jag så framgångsrikt lagt allt bakom mig? Varför blir jag så illa berörd av andras val/agerande? Varför bryr jag mig tillräckligt för att kommentera det? Varför behöver jag peka ut de som i mina ögon är naiva? Varför går jag inte bara vidare? Gör jag detta är godhet?"

mt! Försök se den person och den personens problematik som har gjort inlägget...och du kommer att inse att det INTE handlar om att h.n stör sig på dig eller andra långvariga medberoendeskrivare. Här är det ngt helt annat som skaver... Skaka av dig obehaget av av möta just denna människas bild av dig...bilden är lika "sann" som h.ns egen självbild.

Hoppas du förstår hur jag tänker...fråga annars. Kramar från din vän R som tycker att du fortsätter med ditt.

Är så glad för er skull och det är så stort att vi får vara med, så många kramar till er bägge//Kalla

läser jag inlägg här som väcker en oro och gör mig fundersam. Inlägg där människor stör sig, uppenbarligen på mig och andra långvariga medberoendeskrivare här. Jag kopierar ett avsnitt och tar med mig hit till "min plats" där jag i lugn och ro kan fundera över budskapet och vad som väcks i mig. Det kan vara mycket nyttigt att bli oroad.

Av min goda vän har jag fått orden "Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel." Jag tvivlar på tvärsäkerhet och är reserverad mot andras goda råd och att dela ut goda råd i livsfrågor. De har samma begränsning som sunt förnuft - de är knutna till personen som uttalar dem.

Detta läser jag idag till morgonkaffet:
"Det finns medberoende på det här forumet som skriver här dag ut och dag in, av samma skäl som alkoholisten behöver påminna sig att varje dag är en ny dag. En del av dem försöker övertyga andra och sig själv att deras medberoende utvecklas genom att de ständigt lär sig mer om medberoendets sidor, i sin relation till sin make eller maka. De delar ut råd till höger och vänster, och de delar och delar för att långt fram i sin resa upptäcka hur även detta byggt upp en värld som håller dem från smärta. maken eller makan finns där bakom kulissen. Ingen vågar säga något för en del medberoende är experter på kloka ord och andras psykologi, allt utom sin egen. Ingen vågar på allvar ens försöka föreställa sig ett liv helt utan medberoendet eller ett liv med en personlighet helt fri från alkoholismen. De har en uppväxt av missbruk och tror att livets mening bor i att lära sig hantera denna alkoholisten. De skriver även om en tid efter medberoendet, fast de inte en gjort sig fria från behovet av ett forum. Det är sorgligt och beklagligt men en naturlig del i processen.

Jag som levt i bägge världar kan bara dela med mig av mina erfarenheter. Om du inte vill bli expert på medberoendet. Lämna det helt. Alla vackra gränser kan man tänja på. Allt kan man definiera och diskutera ur alla möjliga vinklar. Men ett liv helt utan alkoholism är att föredra. Att slippa fundera över vita knogar, slippa behöva säga att man anat oro man inte tidigare vågat stå för. Alltid halvblunda, alltid vilja väl, aldrig våga ta de svåra valen. Som att leva livet. Våga fråga varför man ideligen fastnar på ett forum fast man har en nykter alkoholist, där ingen egentligen förutom en själv tror det. Men ingen säger något, alla bara inväntar processen. Det är en tröttsam process att se, att stå så bredvid och ana. Se deras ögonbindlar. Inte kunna ingripa. För ingen vill se."

Jag känner mig träffad och blir ledsen. Varför gör jag det? Jag står för den jag är, för mina val och min rätt att formulera mig. Jag vet... det här berör min sårbara sida som jag hatar och som jag inte vill vara utan. Jag är inte den som biter ifrån mig eller bara skakar av mig - och sån vill jag inte bli. Jag vill vara öppen för andras synpunkter men inte låta mig såras. Att läsa texten är som att sitta med ryggen till och få höra vad mänskor pratar bakom ens rygg. "Alla" vet ju att det pratas och "alla" säger att det är bättre att säga rakt - men visst berör det.

Inlägget är skrivet till en som söker sin väg och visst är det bra att varna för dem man tycker sig se att går "fel väg". Det är alltid bra med alternativ. Det är obehagligt att möta andras bild av mig själv enligt beskrivningen ovan. Att möta sin skugga.

Det värsta som kan hända är väl att vi tystar varandra. Eller? / mt

hoppas du har sovit gott och sovit bort misshumöret! Det är jobbigt att var ogin och otillfreds, särskilt när man inte hittar nån anledning. Vill bara tala om att jag vet hur det känns. Och att det går över:) / mt

Jag känner mig stinslig ikväll. Lättirriterad och sur på allt och alla. Har stängt in mig i mina monsterlurar med diverse powermusik. Fullt ös och tung bas. Försöker fly världen och rensa hjärnan en stund. Lyckas rätt bra.
Det är inget som hänt. Har det rätt bra. Framför mig ligger tre lediga dagar. Ändå lyser humöret med sin frånvaro. Skit är det me´t. Lika bra att gå och lägga sig.

(har inte hört nått om jobbet. Inget alls. Så vi får väl se)

Avicii är go musik för mig ikväll http://www.youtube.com/watch?v=nKPddBxMVks

förkyld, förvirrad, lugn, tillfreds och omtumlad. Kanske livrädd. Så säger mannen: befriad och livrädd. En ny situation, svårt att ta till mig den inre vändning som uppenbart ägt rum.

Idag är Mm nykter som han varit de allra flesta dagar under lång tid. Idag är han inte nykter pga mitt ultimatum, inte för att det är en förutsättning för att jag ska stanna kvar.

Idag vill han vara nykter för sin egen skull det är alldeles tydligt.

Just nu känns det overkligt att vi levt ett nyktert liv så länge och att detta nu är så annorlunda.

Jag känner mig ödmjuk. De händelser som utspelats i vårt liv under de två första veckorna i maj inträffade i en följd som känns tillrättalagd av en ordnande hand; valborgsfyllan, samtalen 1 maj, dagarna och helgen i kaos och kris, upplevelsen av tillbakadragande, mitt klargörande torsdagmorgon och oförutsägbara händelser samma dag, sen länge planerad resa på måndagen - med möjligheter... att höra "jag kanske kunde..." omvandlas till "jag kan förstås ordna så att..." Och det sker.

Att konstatera att jag förlorat makt och kontroll och ansvar - önskat, lättnad och förvirring.

Ny verklighet söker karta och kompass. Eller GPS som man har nuförtiden:)

En samtalsöppning på morgonen med beskrivning av förvirringstillståndet. Blev bra.
En för mig trött och sorgsen eftermiddag. Sen middag i tornet med det mest önskade, efterlängtade samtalet ...

Hörde KD på radion idag, han berättade om att skrivandet bär fram det man inte vet att man bär inom sig. Han satte ord på hur det är för mig. Flera dagar nu har jag saknat orden, har inte vågat spana inåt...
Nu, i kvällsljuset vågar jag och några meningar sökte sig fram.

Nu ska jag sova. / mt

När får vi veta? Jag tror du får det...och skulle de nu välja ngn annan...så är ju det deras förlust. Och du är en vinnare bara genom att ta dig så långt. Med tuffa konkurenter... Det här hade du nog inte fixat för 18 månader sedan, att ta dig så långt. Kanske hade du inte ens vågat försöka... Kram/R

till dig Viktoria som är mitt i livet mellan födelse och död, våra yttersta punkter. Döden är inte bara sorg, den innehåller även mycket kärlek och glädje. Den kan också många gånger vara ett efterlängtat och fint avslut på ett bra liv och när man som du får en sista hälsning så vet man att resan gått bra. Att också få ha förmånen att få bära ett nytt liv inom sig och ständigt bli påmind om livets grund är så stort.

Och idag har du,liksom jag, förmågan att få känna våra känslor fullt ut och det kan vi sannerligen vara glada och tacksamma för.

Kramar till dig och den lille ♥♥♥

http://www.fotoakuten.se/albums/djur080611/djur080611-9.jpg

vet inte om den lyckades :) / mt