Senaste kommentarerna i forumet

i gänget kära vän :-)

Kram ♥

AA Landsmöte i Skellefteå och MITT första AA-möte, att det ens kom sig så var i första hand tack vare nyfikenheten och önskan om att träffa vänner som jag visste skulle dit. Men också viljan att ta reda på mer, se om detta kan ge mig ytterligare livlinor, perspektiv och stöd på vägen.
Tror jag nu så här bara ett dygn efter mitt sista möte att det är så? Ja, kanske...det känns angeläget att läsa mer om de tolv stegen. Undersöka, vrida och vända på begreppen. Det läkande i att dela på möten, så som man gör inom rörelsen, och de givna ritualerna kring detta har jag mestadels tilltro till. Dela och ta del av andras livsöden och tankar kring resan i nykterheten utan att bli avbruten gör jag ju iofs redan här och med ett par kontakter utanför forumet mail-ledes. Jag har många gånger skrivit att forumet är mitt AA på det viset.
Jag kom på under helgen att det nog kan vara så att flera här också sysslat med stegarbete, utan att vara på AA eller haft en särskilt utsedd sponsor, och utan att veta om att det faktiskt var/är arbete i de 12 stegen man hållit på med. Jag kände i alla fall igen ett par punkter som jag själv har skärskådat, brottats med och slutligen försonats hyfsat med på min resa.
Nu ser jag fram emot att Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" ska landa i brevlådan, kanske ger den mig mer kött på benen. Jag som har gjort slut med svenska kyrkan för länge sedan, men har en ständig önskan och strävan efter andlig närvaro, behöver förmodligen en annan ingång till mina eventuella 12 steg. Jag ska låta tankarna efter min helg snurra vidare, och lägga sig tillrätta där de tycker sig höra hemma. Vilket nog tar en tid. Men det är ju så...var sak har sin tid och det har jag en stark tillit till idag.

Jag svarar där.

Hemma och har landat på soffan några minuter. Vad skönt att du röjt upp (läste din tråd i "förändra ditt drickande" att det städades) och fått i dig lite käk.
Tänker som så att om du känner att du tappat fotfästet, eller som du själv skriver "kört ner dig själv riktigt ordentligt" så mäktar du nog inte med några livs-omvälvande förändringar eller insatser just nu, utan sömn och näring och att skippa alkoholen - en dag i taget - är det primära och kanske precis det enda som behövs akut. Och lite skönt forumhäng förstås;-)
Vill du att jag hoppar över och skriver i din andra tråd på "förändra ditt drickande"? Tänkte om det blir lättare för dig att ha inläggen samlade där? Tycker du ska skriva och skriva i din tråd närhelst du behöver, det är en sådan befriande känsla att sätta ord på det man upplever och funderar på och ofta hittar man svaren i sina egna texter. Jag har haft obeskrivlig nytta av att kunna gå tillbaka i min tråd och läsa gamla inlägg, återkomma till tankar jag haft i svaga och starka stunder. Så fint att ha sin historia samlad.

Känns skönt att vara här.
Kul även att prata med dig igen.

Japp. Jag ska vara nykter i dag.
I morgon är morgondagen.

Jag är lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har fått i mig lite näring trots att jag inte är hungrig.

Stor kram på dig.

Ok. Bra att du är här tycker jag. Bra också med 20 timmars nykterhet. En tanke som slår mig då du skriver att du är totalt nere på botten är att många här inklusive mig skrivit om hur vi varit tvungna att nå vår personliga botten innan vi gett upp och på djupet förstått att det inte finns någon räddning om vi inte slutar dricka. Tänker du vara nykter idag? Jag ska. Sitter på tåget nu och förlorar snart kontakt så återkommer senare ikväll då jag är hemma. Skickar en varm kram ifall du skulle behöva.

Kul att du svarar.

Det är sådär. Totalt nere på botten är jag tråkigt nog. Men har varit nykter i 20 timmar snart.

Jag har väl kört ner mig själv riktigt ordentligt denna gång.

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

Japp! Bättre sent än aldrig. Glad att jag kikade in här idag (går lite tid mellan gångerna) och såg ditt inlägg. Hur har du det?

Hej! Nu är jag tillbaka.
Insåg att jag slutade skriva tvärt och det är därför jag skriver nu. Typ 1 år senare.

Bättre sent än aldrig!

och allt måste bara sluta i totalt slut med A.
Men så, storhelg med släkt och kalas och jag har inte stoppat i tid, så det får bli nästa vecka. Shit, varför en helg till när jag vet att jag borde ha lagt av i går i stället.
Ja.ja du känner kanske igen dig i detta ständiga ska sluta i morgon...
Glad att du verkar vara på rätt kurs, ska följa dig i hasorna när helgen och allt trassel jag har omkring mig just nu är slut. Alltså inte i höst, utan verkligen nästa vecka. Puh...
Kram

Hur går det käre Fenix?
Såg att du varit inne i Berras tråd och svarat mig, tackar för det!
Har inte sett någon aktivitet i din tråd sedan jag undrade senast hur du hade det.

Hoppas i vilket fall som helst att du orkar skriva något om läget just nu.
Allt mitt bästa till dig Fenix.

LillPer

Vad finns det med fördelar att dricka?

Vilka fördelar finns det med att inte dricka?

Gör en lista så kanske valet blir enklare. De första två veckorna nyktert kommer du ha skuldkänslor som sedan går över i skam. Det är en jobnig tid men tar man sig förbi den tiden så blir det lättare. Ta kontakt med AA kanoners.

Tror på dig! Idag har jag också tagit det första steget mot ett nyktert liv, är också så jävla trött på ångesten, trött på att jaga rus. Nu får det vara nog!

Svarar själv på mitt inlägg :-)
Jag ser nu att det innehåller en del mystiska formuleringar och radbrytningar men jag tror budskapet gick fram.
Har nu hällt i mig en halv bubbel och 2 bärs och det var helt ok med
alkoholfritt.
Efter 2:a glaset frågade jag ungarna om vi skulle dra ner till badet.
-Jaa ska vi gå eller cykla undrade 5-åringen?
-Hon tittade storögd på mig när jag sa.
-Vi tar bilen.
Som sagt, känns gött hittills, må gud våra med mig.

och mycket, mycket varmt. En sommar med mycket aktiviteter och många möten, med nära & kära men också med människor som betyder mycket i mitt liv men som jag inte träffar ofta. Nu några lugnare dagar och sen med mannen till Skellefteå på AA:s och Alanons landsmöte. Vet redan att jag kommer att träffa vänner där. Vårt helnyktra liv är inne på den fjärde sommaren - otroligt! - jag måste räkna på fingrarna. Och för en stund kan jag minnas sommaren 2011, den första nyktra, det var inte enkelt då. Och jag kunde knappt, nej kunde inte föreställa mig hur bra det kan bli.

Idag ser jag mitt medberoende, mina medberoendebeteenden, på ett annat sätt. Framförallt så ser jag dem. Vi ser våra olikheter och kan handskas med dem. Vi kan tala om det mesta... det har vi kunnat länge, även före nykterheten.... den stora skillnaden är kanske att idag kan vi båda uthärda det vi inte (ännu) kan dela med varandra fullt ut. Sånt finns också. Den kväll jag återvände hem efter att ha lämnat sa mannen att den största sårbara ytan har man mot den som står närmast. Det uttrycket har vi återvänt till många gånger och jag upplevde det starkt häromdagen. Bara måste gråta lite och så fick det vara så.

Nu går det många dagar mellan mina inlägg här. Behovet att skriva här är.... ... uttunnat, har bleknat och mitt skrivande söker andra riktningar.

Däremot läser jag - söker jag livstecken från Sorgsen, kära vän, och jag följer er som är mina "gamla" vänner här - ni vet vilka ni är.

Och så hoppas jag att kedjan av kontakter här löper vidare, att ni som är nya håller taget; läser, skriver och svarar varandra. Vi behöver varandra.

Sommarkramar / mt

Stoppa detta nu. Barnen kan få men för livet av detta. Ni är värda bättre. Han tar inte sitt ansvar.

Nu räcker det med otrevligheter. Barnen och du mår inte bra. Tyvärr är det inget att hoppas på mer. Tvungen att välja nu för allas bästa. Han tar ju inte sitt ansvar varför lägga mer energi på honom som barnen behöver istället. Som barn till föräldrar som super så kan man få många men för livet. Mycket att arbeta med. Du och barnen är värda bättre.

Läst denna tråd som är kort men väldigt glad att du tog dig bort från det liv du hade för din sons skull framförallt. Har varit med om misshandel från en man som jag älskade. Superbra två år sedan började misshandeln med upptrappning. Helt oväntat. Jag anmälde till slut. Rättegång och skitjobbigt men det var bra. Det satte punkt för min del. Hade nog varit död idag annars.
Detta är ungefär 23 år sedan. Min första stor kärlek som förvandlades till monster helt plötsligt med A och kanske annat som jag inte visste om. Bottnade i hans mindervärdeskomplex gentemot mig har jag förstått senare. Har tre fina söner idag, nykter man och har själv slutat att dricka då det började att styra mitt liv för mycket och gav negativa konsekvenser. Hoppas verkligen inte min barn börjar dricka. Har pratat mycket om alla skador på kroppen och negativa konsekvenser av drickandet med dem.
Var rädd om dig och sonen!
/v

Hallo alla kämpar....
JAg mår så himla bra.
Bodelningen på väg att bli uppklarad.
Mitt nya hus mår så bra i.....så fridfullt och lugnt.
Trädgårdsarbete idag lite jobbigt.
Men sen hem till min nya kärlek.
Pizza och trevligt sällskap.
Imorgon till Sthlm med övernattning....båt tur..godman framför allt en super härlig man.......

Hallo alla kämpar....
JAg mår så himla bra.
Bodelningen på väg att bli uppklarad.
Mitt nya hus mår så bra i.....så fridfullt och lugnt.
Trädgårdsarbete idag lite jobbigt.
Men sen hem till min nya kärlek.
Pizza och trevligt sällskap.
Imorgon till Sthlm med övernattning....båt tur..godman framför allt en super härlig man.......

och jag får vakna i förvissning om ännu en trygg dag i livet, fri från oro över alkoholens vidrigheter. Så oändligt mycket jag har att vara tacksam över - också att jag själv hittade kraft att ta makten över mitt liv. "Modet att förändra det jag kan....".

Så många jag mött och följt här, människor som i sin tur följt mig och delat mina motgångar, besvikeleser och min glädje över framsteg. Nyss tackade jag "gubbarna" A&B i A:s tråd, via andra vägar kan jag tacka Lelas, lillablå, vana och victoria och här på forum finns ännu flygcert som en långtidsföljare och forumvän. Framtidsdrömmar - hoppas det går bättre och bättre för dig i ditt "nya" liv. Nyare forumvänner vars inlägg jag saknar idag är konstnären och Kastellen - hoppas allt är bra med er. Izzy och Yogi - hur går det för er? Och Sorgsen... för dig bär jag en oro i mitt hjärta.

Många, många fler har jag mött här, Stigsdotter och santorini som vände väg och lever gott och nyktert - fina ni! Och Dompa... hoppas du har det fint där långt, långt borta. Fenix - ditt senaste inlägg andades misströstan och oro - hoppas du orkat vända ännu en gång.

För en tid sen kom jag att tänka på en dikt - den kom så starkt för mig av ett inlägg här... jag måste gräva i mina gömmor och hittade den. Jag vet inte vilket perspektiv Artur Lundqvist hade när han skrev dikten men den berörde mig direkt då när jag skrev av den för länge, länge sen. Jag berörs fortfarande. Dikten sätter ord på den maktlöshet jag kan känna i möten med missbruk, medberoende, närståendevåld... En enda rad kan jag inte omfatta, det är raden "men det är svårt att känna för så små ting"...

I närhetsperspektivet, möten med människor, direkt eller indirekt, som är på väg utför berörs jag, känner jag - och det är jag är jag tacksam för.

Jag ser ett skeppsbrott i ett öga,
ett mycket litet men alldeles klart skeppsbrott
(eller om det är ögat som är mycket stort?).
Fartyget kastas hit och dit av väldiga vågor,
bryts ner, överspolas av vattenberg,
tycks förlorat men höjer sig på nytt,
skälvande.
Spillror sopas undan, fartyget skalas av, blir naket och hjälplöst.
Människor spills ut på däck,
små och svarta som myror,
spottas iväg, spolas bort.
Båtar sättas ut, nötskal som krossas eller kantrar,
försvinner.
Det finns ingenting jag kan göra utom att se,
försöka minnas det, känna något,
men det är svårt att känna för så små ting
också om de är alldeles klara
(eller om det är ögat som är mycket stort?)

Artur Lundqvist

Kvinna2, många på den fb-sidan är där med "vanliga" namn men du kan skapa ett fb-konto under ett nickname och söka om medlemskap på det. Och igen vill jag uppmanan dig att skriva här i tråden om hur du har det - för din egen skull, och att söka dig till Alanon!
Håll taget om ditt liv! Kram / mt

Hur går det för dig?

nu måste jag ta ett avsked från alkoholvärlden. drack igår gick och lade mig med min dotter som sedan vaknade på natten och kunde inte väcka mig, som ringde efter mormor...., jag skämms och mår vidrigt. Nu får det inte bli mer alkohol!