Senaste kommentarerna i forumet

...vill bara säga att dina ord omges av ett varmt fluffigt hölje man bara vill gosa in sig i.

Jag debuterade på Addes tråd i förrgår och idag här hos Dig och Desideria, så nu har jag brutit mig loss från min egen tråd i skrift.

Hos dig, och några andra, känner jag att jag kan suga i mig av kunskap och erfarenheter. Jag hoppas att jag om två år kan känna värmen och gemenskapen i mitt äktenskap som du och din man har lyckats uppnå. Lelas och pianoman har ju också lyckats, så det finns ju hopp.

Just nu går det åt rätt håll och jag är utrustad med både tålamod, tid och vilja...ser just nu fram emot julen och sen kommer anhörigveckan.

Tack för att Du delar med dig!
Önskar Dig och mannen allt gott.

12.12.2012 händer det stora att forumet stängs för renovering. Ska bli spännande att se hur det blir i sin nya gestalt.

Gjorde en återblick till sommaren 2011 i Proffsets tråd i morse, den sommaren mullegubben sov timtals med katten på tjocka mattan. Nu är det jag som kan sova hur mycket som helst. Somnar tidigt, vaknar på natten emellanåt, uppe och dricker te, läser, kanske skriver lite här - och somnar om igen. Har sovit 8-10 timmar många nätter nu - men det gör ju ingenting, tids nog har jag väl sovit klart:)

Häromdagen noterade jag att mannen har börjat säga ifrån om vissa saker, t ex säger ha att jag ska lägga mig i sängen och sova och lägga bort boken när jag somnat med den över näsan:) Och en del annat också. Bestämt och kärleksfullt. På ett nytt sätt. När jag sa det så sa han direkt att det stämmer - "vi har talat om det i AA-gruppen att vi blir bättre på att säga vad vi tycker när vi blir nyktra". Kändes precis som det beskrivs här ibland - när man blir nykter och skammen släpper så står man på sig på ett annat sätt. Men med mullegubben känns det bara som vi kommer varandra närmare.

En del saker är sånt han närmast hållit för sig själv tidigare. Känns kanske som att han vill bidra till ett större oberoende... kanske han är mindre rädd för att jag ska lämna honom nu? Att han inte behöver vara behövd på samma sätt... Så kan det kanske vara. Ska fråga honom. / mt

jag er så ledsen att jag varit så plump och tacktisk.
Du är inte lilla flickan längre, nu steg du och det är du som är prinsessan!
Sträck på dig, jag beundrar det du gjort och gör. Många med mig!
Kramaer!//A

aldrig ensamma vettu :-))

Och "konfettiregn" ger mig massor av småfnitter :-)) Tack för den !

Men hjälp, det finns alltså andra som ägnar sin tid åt att fundera på lika viktiga saker som jag! Som shild-tvålen!

men jag kunde inte låta bli : http://www.alltforforaldrar.se/forumarchive/vbForums/viewPosts/54558

Ta du väl hand om lilla Andreas då han gör sig påmind där inne i dig. Alla våra små Andreasar, Viktorior, SmåDompisar och Mullepigor finns kvar innom oss. Jag tar hand om flickan Victoria då hon dyker upp och söker tröst eller bekräftelse, det hon tycker sig saknat då kan jag ge henne nu. Förstår du vad jag menar? Jag tar henne i handen och lovar att allt är okej, jag är den vuxna och hon kan lita på att jag tar henne och det hon känner på allvar. På så vis är det mycket lättare nu då jag själv inte är lilla flickan längre (nej kan inte alls identifiera mig med de orden, vare sig liten eller flicka) utan vuxen kvinna, vuxen människa i flera bemärkelser.
Ps, när jag är 86 kommer jag att vara en go och stolt tant, lite tjock utan att bry mig och bära blommig tältklänning och förkläde som min farmor. Mina barnbarn ska titta imponerat på mig och stolt tänka att jag är den mjukaste och rynkigaste tant de sett och jag ska lukta jäst kanelbulledeg och shieldtvål (kommer ni ihåg? Den där marmorerade vackra grön-blå tvålen på bit? Finns den kvar??)♥

Det krävs ödmjukhet för att vara tacksam tror jag.Jag funderar ofta på detta själv,och stundom när jag får ro i själen tänker jag på hur oerhört tacksam jag är.Tacksam över att jag är nykter,frisk ,har ett arbete,tak över huvudet,kan äta mig mätt varje dag..Ikväll när jag ska på möte ska jag föreslå detta som tema att dela med sig om..Tacksamhet...

Du är väl en flicka, sedan är ålder bara en siffra.
När min mormor var 86 var hon flickan.

Men känns riktigt skönt att VETA att det vänder.
Växer för varje minut, har varit/känt mig så liten så liten inatt.
Men snart kan jag möta denna dag.
Mhen om alkohol,.inte idag, vill inte, SKALL INTE! /A

Du gör skillnad, tack!
/A

Nej, vill.sluta, jag mår inte dåligt. Dåtid och nutid.
Högt tempo var nog aldrig något jag egentligen tyckte om, det var en lögn, men jag hade inget val, för om jag hade stannat upp hade jag ju hunnit ifatt mig själv, hemska tanke!
Nu har jag både hunnit ikapp mig och varsamt vaggat mig under en ganska lång tid. Nu finns inga snabba vändningar eller hastiga beslut.
Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag skrev inlägget jag syftade till 2009, knske mer blod svett och tårar än vatten, men inget vin dock!
Jag skulle inte fråga vad du menade, men för tydlighetens skull: Det finns ingen liten flicka att rädda längre, om nu någon skulle finna lockelse i det ;-) Spelade den rollen länge (och ganska väl) men det tillhör min historia. Önskar dig/er en god natt!

Men inte nu hoppas jag?
Trist att höra hur pass dåligt du nog har mått, men inte nu hoppas jag?
Du är helt fantastisk på att sätta ord på dina känslor, få oss halvbrutna själar att få en inblick i hur det kan vara. Hur det kan se ut, eller kan bli.
Och det är lockande, jag undrar vem denna brud är som svävar fram och sprider glädje och lycka vart än hon pekar med spöt.
Stackars liten som fått kämpa mot sina inre demoner, tackat ja till att trösta sig med alkohol what so ever.
Men nu, efter ett par år fri från det begäret. Byter ut det ena till det andra, håller ett fantastiskt högt tempo och flyger fram i tillvaron.
Men stannar du upp och ser på dig själv eller är du som en annan bara flyger fram och gillar det.
Hänger ni med ni andra?
Snabba vändningar och snabba beslut, det gillas.
Visst det är skönt att slå sig ner en stund och bara vara, men det kliar och man vill vara med.
Tror du och jag har en del gemesamt, fast nu är ju du inne på lunkarstilen.
One day by one day...................
Men ibland, vill nog även du vara stjärnan på himlen?
och det är du flera dagar i veckan!

Snacka om luddigt skrivet och fråga mig inte vad jag mnenar, skriver det som poppar upp i huvudet.
Men men, like you girlie, K&H eller på svenska P&K
//A

Kanske är det just det jag är, en främling. Får se om jag stannar kvar här eller om det kommer dröja innan jag tittar hit igen.

Kanske är det just en främling jag är. En som inte känner er som är här längre.
Livet är fyllt med många andra meningsfulla saker som har högre prioritet än att titta in här. Samtidigt så känner jag att det är min skyldighet att ge av erfarenheten jag fått av andra som gått före mig. Dom jag har tagit rygg på.
Jaja, en sak i taget var det.

Jobbet fungerar bra. Jag har en klok chef och bra arbetskamrater. I övrigt så tänker jag "just nu har jag det bra" och då är det inte så stor ide att ändra på en massa saker bara för sakens skull.
Visst har jag mina mörka stunder, men dom kommer mer och mer sällan. Och dom varar kortare och kortare tid. Men alla dagar är inte ljusa. Inte för någon. Det går upp och ner. Det är det som kallas livet.
Alla har vi våra sprickor i själen på ett eller annat sätt. Det gäller bara att kunna hantera skärvorna och limma ihop dom till en fungerande porslinsvas. En vas som när den håller ihop blir vackrare med åren, och bär spår av erfarenhet.

Nu är det advent och snart jul. Högsäsong i min branch. Konsert i morgon. Fyra konserter nästa helg. Många timmar vid pianot blir det. Många människor vill ha julstämning och julfrid. Mitt uppdrag är att försöka ge det. Jag ska göra mitt bästa.

Ett tag till hänger jag här i alla fall. Så jag ser om nån skriver något till mig.
Varmaste tankar till er alla i vinterkylan
/MrP

har varit en bra dag. Mycket klokt att läsa här, bland annat om reaktioner på inlägg och om "forumansvar". Jag tar med mig Dompas formulering om forumgemenskapen när den är som bäst: Man växer inte ihop men man växer tillsammans. Och trollis och markatta som konstaterar att det är problematiskt när ens teoretiska mänskosyn kolliderar med verkligheten. Flera än jag har berörts av Addes berättelse om att kapitulera, eller överlämna sig. Jag är tacksam att inte ha behövt uppleva det.
Önskar alla en god helg! / mt

att se dig här Mr Pianoman!
Adventsglädje! / mt

att vara människa... och så svårt att föreställa sig vad som finns bakom de dammfria och exclusiva fasaderna. Kram till er människor! / mt
(Det var Strindberg som skrev att det är synd om människorna... och inte hade han det så lätt han heller)

Ja visst, vill.sluta (visst var det Andreas?) har jag hastat omkring med ytlig andning större delen av mitt vuxna liv. En del av sjukdomsbilden, måste vara duktig och effektiv så jag kan slå mig ner med min belöning sedan (en alkis har ju knappast så dammfritt som jag?! Eller så exclusiva klänningar?! Måste bara leva på vatten och bröd för att ha råd med dom, men det är ju toppen - då håller jag ju magen platt samtidigt!!!).Låg självkänsla är grunden, höga krav på hur jag borde vara, därpå ständiga känslor av misslyckande (så klart, vem kan leva upp till det omöjliga idealet)som i sin tur ökar den dåliga självkänslan. Slå, slå, slå på mig själv ännu mer, dricka för att må lite bättre, slappna av, sudda ut det kantstötta och icke-perfekta i vindimman. Det är inte lätt att vara människa. Stackars människor (vem skrev det?)
Kram till dig A och andas ner i magen;-)

Vilken chock jag fick i morse när jag loggade in. Först trodde min morgontrötta hjärna att där stod Mrs Pianomam...alltid välkommet att höra av henne. Men sekunden efter greppade jag ju att Mrs Pianomam finns bara i min hjärna. Lelas eller H...tänker andra.

Så glad - och som skrivet chockad - av att höra av dig. Först Lillablå...nu...du. Känns som mitt förflutna hinner ikapp mig. Cirkeln fullbordas? Tack för dina goda ord...om att jag finns där...i era hjärtan. Det är stort! Ni finns ju i mitt hjärta...men av mer förståliga skäl. Ni tre (räknar in Lillablå i eran familj just nu) var ju mina guider in i ett värdigt liv.( Visst fanns där även andra...men ni betydde så mycket.) Eller jag hoppas att det blir värdigt i slutändan.

Har ju hört lite om hur det går för dig, men det är inte mkt Missus släpper igenom. Har dock förstått så mycket att du har det bra och att ni är lyckliga tillsammans. Det är stort. De flesta verkar inte klara den där biten när tre blir två. När A ryker så kommer en massa annat underliggande snask fram.

Så jag anar att nya jobbet flyter på bra. Trivs du? Kommer du att fortsätta att förbli en främling här? Pausen från forum förstod jag mkt väl. Har själv försökt att sluta hänga här...då jag är så trött på alkisDompa och vill se det riktiga livet. Men efter ett par dagar är jag här igen. Är antagligen inte riktigt färdigbakad ännu.

Än en gång...Tack för all hjälp. Framför allt med att mentalt förbereda mig på hur hemmet skulle bli. Just då var jag livrädd för vad som skulle ske. Idag förstår jag inte varför. Men jag var så skör samtidigt som där fanns skam blandat med "men-jag-har-ju-alltid-klarat-mig-själv". Då lotsade du...det är stort. Antar att min "återgåva" (det ordet finns väl inte) bör bli att en dag försöka göra detsamma för ngn annan.

Stort var det även att höra av dig. Veta att allt är bra. Håll hårt i ditt nya liv och din fina fru...men det vet jag ju att du gör! Ni förtjänar varandra. Grattis till dina två år. Även det är stort...sug på den. Två år! Kram/ Din namne R

Gjort saker fort och gescwint så att säga.
Gillar hur du skriver och sätter bokstäver på
alla tankar och ideer.
Godmorgon flickan hoppas du får en underbart härlig dag!
Kram/A

Gjort saker fort och gescwint så att säga.
Gillar hur du skriver och sätter bokstäver på
alla tankar och ideer.
Godmorgon flickan hoppas du får en underbart härlig dag!
Kram/A

Till dina två år!!
Vad härligt det måste kännas, härligt att se att det går, och att det går bra.
Kram

Ang mitt inlägg för ett par dagar sedan (6/12) om min beroendepersonlighet, hittade jag detta inlägg nu på morgonen då jag läste lite i min gamla tråd "styrkan att välja väg":

från december 2009:
"Ska använda veckan till att rensa ut lite skräp från källaren och föra till tippen. Har nämligen ett projekt som redan pågått så smått under året, nämligen gör jag mig av med prylar och kläder jag inte använder, behöver eller älskar. Slänger eller säljer. Och jag börjar se slutet på detta nu : )

Nästa steg är att from 1/1 2010, ha 6 köpfria månader. Undantaget förbrukningsvaror, mat och vissa upplevelser - som resor.
Anledningen till detta är att jag behöver komma underfund med vad det är jag egentligen behöver i mitt liv för att vara lycklig. Vad, när och hur mycket konsumerar jag av fel anledningar, som tristess, dålig självkänsla, tröst, belöning osv.
Detta hänger ju till viss del även ihop med min alkoholkonsumtion, och min tidigare rökning - som jag gett upp för 4 månader sedan. Orsakerna till destruktivitet verkar många gånger vara de samma för mig."

Två saker slår mig, att jag redan här vet att mitt beteende kring bla shopping hör ihop med missbruket, men inte förmår att göra något åt det, förändringen uteblev. Och det andra som jag också skrev om häromdagen, att vi alkisar måste hitta något att ersätta det maniska drickandet med - här ser jag hur jag kör på i 180 med att rensa och röja och greja, samt planen på en ny "kamp" med köpfria månader. Ingen rast och ingen ro! Detta lyckades naturligtvis inte heller, tror det blev en månad eller så. Igen: tiden är min vän, och det har tagit mig ända till nu nästan tre år senare att känna att dessa tankar kring mina beteenden är förankrade så pass väl att jag nog är redo nu att på riktigt göra något åt dem.

Suovas Villervalle, är saltat och rökt renkött som enl mig bäst äts skuret i tunna skivor och stekt, i pitabröd med sallad och lök och orientdressing!

Precis som du refererar till att det kan vara svårt att ta till sig det andra personer skriver om nykterheten kan även jag känna.
Men när jag läser om dig, och när du skriver
Om 2009 då du hittade hit så ger du mig hopp.
En svag strimma av hopp.
Det går, det kan gå.
Måste arbeta mer med vill.
Just nu känner jag att jag vill, men det är knepigt!
/A

Riktig hemgjord blodpalt är riktigt gott. Rökt renhjärta har jag inte ätit men jag brukar röka ett älghjärta emellanåt och det är också smaskens. Torkat kött gjorde jag också ibland och det gillade speciellt mina döttrar när dom var små och då satt vi och karvade och kände oss lite som indianer. Vad är Suovas för något?

VV

Senast jag var inloggad och skrev något. Jag behövde bryta från forumet ett tag. Och det var bra.
En liten uppdatering:

Livet rullar på.
Passerade två år för några veckor sedan
Tar det lugnt
En dag i taget
Lever och låter leva

Lever mitt liv efter bästa förmåga och alkoholen är inte en del i mitt liv just nu.

Ta hand om er, ni som läser. Och lämna gärna en rad om ni vill.