Senaste kommentarerna i forumet

Tror nog att det kan vara en bra vändning för er bägge, hoppas att ni tar till vara nuet och framtiden.
ibland tar livet konstiga vändningar när man minst anar det//Kram Kalla

efter middagen, att jag känner mig sviken och lurad.
Han är glad över alla de nyktra dagarna och att han nu känner en "inre vändningen" som inte funnits innan. Det har hänt så mycket sedan valborg, ofattbart att det är 11 maj idag. En elva dagar kort resa genom en torktumlarcylinder... En serie händelser som har kommit i exakt rätt ordning... och egna initiativ. Den här vändningen och den här inställningen har jag inte sett förr och de ord jag hör nu har jag inte hört förr. / mt

mig sviken. Jag tror inte att du ska vara imponerad över mig - jag på sätt och vis en väldigt dålig förebild som (måhända) stannat för länge.

Ja, det finns en stor kärlek och ett stort sammanhang, ett långt liv tillsammans. Det finns mycket respekt och vilja.

Jag lever en dag i taget, här och nu och det går bättre än det låter. Det har funnits en lång tid av övervägande nykterhet och den tiden väger tungt. Har vägt, ska jag säga, nu avvaktar jag. / mt

Kära mulletant!
Vilken kämpe du är! Jag är så imponerad av ditt sätt att tänka, ditt sätt att handla och av eran förmåga att kunna prata om eländet. Men hur länge orkar man, du måste ju ändå känna dig sviken i denna situation? Det verkar ju finnas MYCKET kärlek mellan er och en STOR vilja att leva tillsammans!

Lycka till!
Kram

en stund, läser i Miss H´s tråd. Adde skriver:

Jag var tvungen att mogna och växa i min takt, det gick inte att skynda på svaren, jag var tvungen att ta dem i den takt som jag själv behärskade.

Så är det. / mt

med tankar som är aktuella i vår familj...

http://nattensbibliotek.wordpress.com/2011/09/18/gar-det-verkligen-att-…

http://nattensbibliotek.wordpress.com/2009/09/24/arvsynden-sa-som-jag-t…

... bloggen verkade också annars intressant. / mt

käraste Stigsdotter... ja, det blev verkligen en ny stig framåt. Jag känner mig både lugn och stark och samtidigt otrygg och sårbar.

Det händer mycket nu. Igår och idag på morgonen talade jag klarspråk och allvarsord. Idag har mannen varit med om omvälvande saker som han just nu är lättad och befriad över. Mer ska hända nästa vecka - får se vad allt detta för med sig. En omtumlande som process som jag är med i, en process som är nödvändig och lever sitt liv utan mig. Hmmm - en utmaning för en medberoende minsann...

Vi talade om möjliggörande häromdagen eftersom han möjliggör (och underhåller) vissa beteenden hos mig som jag behöver ta mig ur. Förhållandevis oskyldiga olater som han underhåller på ett omtänksamt och kärleksfullt sätt. Jag sa idag att jag varit en möjliggörare och om jag lämnat tidigare, eller inte återvänt då i december kanske han kommit tidigare till en punkt där han är idag. Fast - jag tvivlar på det och tror att fallet skulle varit större - egentligen spelar det inte så stor roll. Det här nyktra året har fört långt framåt och grundlagt den mer inifrånkommande förändring som är på framväxt.

Jag ser att åtminstone Kalla och Anneli kämpar mot suget nu - fy tusan vad alkohol gör mycket illa.
Och så mycket gott det inryms i ett nyktert liv. / mt

jo jag minns en del från diskussionerna i den tråden, men är det något särskilt du tänker på? Var det du som var Kramis69 och hur har det gått för dig oavsett vem du var eller är?
/Fenix

Hörde av Lelas att ni haft en härlig semester. Det förtjänar du efter din halvjobbiga vår. Bra jobb med nattvardsvinet...inte minst eftersom en del alkoholister endast fixar nykterheten via att de funnit en tro. Då ska man ju inte behöva smutta i kyrkan! Hur gick det med jobbet ? Har du hört ngt?

Skriver till dig av lite egennyttiga skäl, inte bara, är verkligen en stor fan av dig, jag med. Men nu ska jag checka ut från min "skyddade verkstad" i helgen. Om du orkar/vill så ser jag gärna lite reflektioner hur du kände när du kom ut.

Nu är vi helt olika personer, med helt olika förutsättningar, men ändå... Jag är lite nyfiken och ärligt talat skiträdd. Att landa i verkligheten?

Kramar från en R till en annan :)

Hej Fenix!
Minns du?
Googla Kramis69 + Adde + guru
tråden Bara idag 2010-08-25
den sanna gurun

...kram till dig käraste mulletanten som så fint sätter ord på det som händer. Jag hoppas och tror när jag läser dina rader att återfallet förvandlas till ytterligare en stig som leder framåt, bort från missbruket. Mellan dina rader känner jag ett lugn och en styrka mitt i allt. Det är bra.

"Att vara nära jordelivets ändpunkter" Det var vackert uttryckt tycker jag, och stämmer ju så väl, det är där Viktoria är!

Jag måste bara få påpeka att inte ska väl vi alkisar tvingas göra avkall på sådant gott som festlig stämning, förväntningar osv? Nog måste det vara möjligt att lära sig att uppleva detta inför annat än alkoholen? För egentligen är det ju festen, samvaron, samtalen som är det viktiga. dessa ser vi ju också fram emot men på något sätt har alkoholen tagit över, tagit hela rollen. Nog måste vi kunna ge tillbaka rollen till annat som är viktigt här i livet? Annars blir det ju för träligt tänker jag...

Sedan apro på att hålla upp med alkohol när man är gravid. En läkare jag träffade nämnde just detta som ett bevis på att beroendet sitter mycket i huvudet, man kan bestämma själv. Det är vanligt att kvinnor som dricker mycket kan hålla upp en längre tid under graviditet och amning, utan problem, men att de sedan trillar dit igen.

Men, det gör inte du, du kommer att fortsätta ta hand om dig.

goda kommentarer. Ska på ny undersökning om ett par veckor, så vi får se vad det kan vara jag har fått. Nykterheten funkar som sagt bra, har nu varit på ett antal fester med gamla vänner som jag alltid druckit med. Det funkar fint med alkoholfri öl, bara för att smält in i sällskapet liksom. Plus att det faktiskt är gott, så den där kalla ölen en varm dag behöver man inte vara utan. Det enda jag kan sakna ibland är själva längtan efter att dricka, men inte själva drickandet och att bli berusad. Och Dompa, brutna tår låter inte alls kul, det går ju liksom inte att jämföra saker på det sättet, så hoppas du får ordning på både tårna och alkoholen:-)
Kram Stigsdotter och hoppas du också får ordning på dina bekymmer.
/Fenix

tänk att det gillar jag, att du kan förstå från två håll!!! Det gör jag också, oftast. Det är både en risk och en god sida som jag inte vil vara utan. Jag tror jag kan förstå den stegrade spänningen - nästan bättre än min egen lättnad! :) Så förunderliga är vi människor.

Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv? skriver du. Ja du, Bra formulerat. Jag tänker.... ibland tror jag att man inte förstår andra men det är ganska lätt att utifrån se vad/hur andra borde göra. Det är ju på den osynliga insidan som våra hinder sitter. Jag, som har för mycket saker som jag inte förmår kasta, tittar ibland avundsjukt på städarna på jobbet, det ser så enkelt ut med rena ytor. Då tänker jag att skillnade mot hemma är att här finns sakerna jag är bunden vid - kanske till och med vid saker jag inte ens tycker om - för de är förknippade med något. Lika svårfångade och obegripliga kan bindningarna i vårt inre vara - andra ser inte allt det inre som binder oss vid en till det yttre dålig sitution.

Därför tror jag inte så mycket på att ge goda råd, eller att följa andras råd innan de är förankrade i en själv. Den som alltför ofta följer andras råd riskerar att göra andras misstag är det nån som har sagt. Att följa andras råd utan att själv ha gjort valet är också ett överlämnande av ansvar som kan slå fel i slutändan. Det är nödvändigt för mig att val är mina egna och andras val är deras. Däremot är all respons signaler till mig om hur andra ser mig. Det tar jag vara på och vidgar bilden av mig själv. Lelas och Addes oupphörliga råd, eller uppmaningar om behandling, finns alltså ständigt med som möjligheter, eller som en inbjudan och erbjudanden om andra vägval.

Du Dompa har gjort en rad helt fantastiska val och visar enorm styrka och målmedvetenhet. I mina ögon - som jag ser det.

Just så här fungerar forumet för mig - jag skriver för mig och rakt ur mig och responsen, eller tankar i andra trådar, ger mig input att formulera mina egna tankar och göra mig mer synlig för mig själv. Som nu om inre bindningar. För mig en bra väg in emot mitt innersta.

Tack för dagens input Dompa. Allt gott till dig!/ A

kanske jag är stark – i den bemärkelsen att styrka är grundad i att acceptera sin svaghet. Lite på samma sätt som de "verkligt" nyktra alkoholisterna har kapitulerat inför alkoholen. Sinnesrobönen har varit ett stöd för mig i helt andra situationer långt innan denna.
Så väl jag kan förstå din sorg – att gå isär efter ett långt liv tillsammans är en annan situation än efter ett tidigare uppbrott. Om du läst min första tråd vet du att den avgörande förändringen kom när jag lämnade i absolut avsikt att gå. Innan dess var det ca fem år av det vanliga tjatet och förhandlandet.
Till dig vill jag bara säga att du ska bejaka och ta emot den stora sorgen – sorg kan man bara gå rakt igenom och inte runtom. Så bra att du har vänner och en terpeut (visst var det så?) och en bra husläkare... och så bra att du skriver här och tar till dig allt stöd som finns att få här. Vad gäller alkoholen så skulle jag säga tvärstopp. Akta dig för den ”vännen” som är listig, falsk och stark.
Till dig som tycker tidiga morgnar är exotiska – det är dom! När solen stiger och fåglarna börjar sjunga är det fantastiskt att vara vaken. Fast just idag vaknade jag en timme för tidigt men den här årstiden går det inte att somna om. Inte för mig.
Kram, kram till dig lessna ex-frun. Du skrev att ni träffades som fjortisar – då har du ett helt eget vuxenliv att upptäcka nu... Önskar dig en glad dag! / mt

Vilka sjusovare resten av vår forumfamilj är :-) Bra att återfallet "gav" ngt gott. Ledsen att det skedde. Förstår dock vad du menar att det delvis blev en lättnad...det är väntan och ovisshet som tär mest på oss.
Förstår också Lelas tankar om den tillnyktrade alkoholisten.
Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv?
Önskar dig en fin dag. /R

Dubbelt

Du är så stark.
Jag önskar så att jag levt med en människa som kämpat som du!

Stor kram.

återfallet nu ikväll. En omtumlande vecka med många sanningar i nya sammanhang och konstellationer. Jag ser en annan aktivitet i realtion till nykterhet och förändring. Positiv energi och en stor trötthet - som jag också känner själv, bådadera. Har inga fler ord just nu. / mt

Gemensamma sanningar är bra! :-)

/H.

Jag önskar dig lycka till och skriver som du skrivit till mig många gånger...glöm inte bort dig själv!
Det är inte lätt att vara medberoende. Stå på dig!
Kram

ja det har hänt mycket på en vecka. Att återfallet blev en lättnad beror på fler saker, främst på situationen där det utspelades. Även om mannen talat med barnen och även om han inte druckit på länge så har "sanningen" (i den mån sanning finns) inte varit gemensam och det har funnits ett "avstånd" till nykterheten i en del sammanhang - de vita knogarna har varit framträdande är kanske ett sätt att beskriva det. I och med den här situationen uppstod dels en gemensam scen och en rad samtal som fört fram till en mer gemensam "sanning" i stället för fler personliga och olika.

Den senaste tiden har jag sett ett tidvis illabefinnande, av den anledningen blev jag inte så överraskad - däremot av den valda tidpunkten. Att återfallet var en lättnad betyder förstås inte att det var välkommet eller att jag blev nöjd-och-glad. Det är en smärtsam påminnelse om hur svårt det är och hur stora förändringar som ska till. Det goda är den ökade medvetenheten och en annan grad av öppenhet.

Allt gott till dig också:) / mt

Hej mullegullet!
Det var värst vad det har hänt mycket i ditt liv och i din tråd medan jag har varit på semester...

Du vet att jag håller med Adde: behandling. Så det behöver jag inte orda mer om.

Men så funderar jag på en annan sak i det du skriver, också. Du skriver att du kände en lättnad när återfallet var ett faktum för att flodhästen blev fullt synlig. Jag förstår precis hur du menar, vi är ju väldigt väl bekanta med den där flodhästen, vi medberoende. Och vi ägnar så mycket tid åt att inte låtsas om den, och att dölja den för andra, så att det blir just en lättnad när vi slipper göra det.

Men, jag undrar... och missförstå mig rätt nu, jag är inte ute efter att skuldbelägga... hur är det att vara tillfrisknande alkoholist i en relation där återfallet blir en lättnad för den man lever ihop med? Vad är det för spänningar som jag då måste stå ut med, ända tills jag sätter flaskan till munnen och får oron bekräftad? Var hittar jag min motivation att vara nykter, om den medberoende ändå räknar med att återfallet kommer att komma, och dessutom ser det som en lättnad?

Förstår du hur jag menar? Jag vill som sagt inte klandra dig, men kanske är det värt att fundera lite över detta... Kram, vännen, jag önskar dig allt gott!
/H.

trött igårkväll, sovit tungt och ganska bra. Mm vaknade förvånad över att han sovit hela natten vilket händer ytterst sällan pga hans svåra tinnitus. Talade på morgonen om behovet av andra trygga samtalsplatser då båda är sårbara som vi är nu. Han har en (1) bra kontakt nu. Vår resa är på en ny avtagsväg nu, jag kommer att tänka på pilgrimsvandringen Santiago de Compostela - eller någon annan - där etapperna avlöser varandra med nya utmaningar. Hur som helst - jag är tacksam och nöjd över den här vändningen som är ännu en befrielse - ett nödvändigt steg på vägen. / mt

tankar - du som är nära jordelivets båda ändpunkter. Jag har haft en omtumlande valborgshelg och vecka. Alkoholen gjorde ett intrång, kort men med kraftfulla konsekvenser. Jag är tacksam över det som hände och på det sätt det hände, det har inneburit att ytterligare ett lager klädddes av i den närmaste kretsen, de som visste fick nya insikter. Inte är det lätt, nej, men mest är det befriande. Kram / A