Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar. Ja det är väl det svåra att man inser men ändå försöker förneka verkligheten att man själv kanske överdriver men de mängder han förbrukar är ju alkoholism. Jag blir arg på mig själv hur jag slösat bort år på detta, men det är ju klart att det funnits bra stunder. Samtidigt är jag väl fortfarande förtjust i honom, men man måste tänka på sitt eget liv. Den där facebook sidan då kan väl ej vara anonym?

för dina ord! De värmer - och "allt" är så ömsesidigt. Fullt upp nu omkring mig med många barnbarn i olika åldrar. (Och de vuxna barnen, inte minst:)
Ha det gott ♥ / mt

verkar se klart att det är bara du som kan förändra ditt liv men är fångad i det medberoendemönster som vi alla här känner igen.

Det verkar vara låg aktivitet här just nu - det du kan göra själv är att läsa andras trådar, särskilt de där du känner igen ditt eget mönster. Så rekommenderar jag Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ där finns hur mycket som helst att läsa. Det finns också en fb-sida där det verkar vara aktivitet, du kan gå in på eget namn eller skapa ett nick https://www.facebook.com/groups/117797758244316/

Fortsätt skriva här i tråden om hur du har det - för din egen skull, det hjälper otroligt för att reda ut de egna tankarna. Bäst av allt är om du går till Alanon - där möter du mänskor som vet från sin egen insida vad du går igenom.

Håll taget om ditt liv! Kram / mt

Käre Fenix,

Hur ser livet ut just nu?
Skänker dig mina tankar och en önskan att du mår bra.

LP

Skickar dig många fina tankar och mycket värme idag!

Jag tror att jag tänker på dig nästan varje dag - så stor viktiga tankar och tankesätt du fört in i mitt liv, blir alldeles rörd och berörd när jag tänker på det... Är så glad att du känner sådan lycka och harmoni i ditt och ert liv - önskar dig oändligt mycket mer av just det!
Utseende spelar ingen roll, men jag ser dig framför mig, och jag blir alldeles rörd - bilden av dig ger mig harmoni, på något sätt!

Tänker just nu (återigen) mycket på den där gången när jag skrivit till någon att "magkänslan kommer, du behöver inte bestämma dig för att lämna idag/nu, det kommer...", och du bemötte det med att någonting i stil med att "nej, alla lämnar faktiskt inte, en del stannar och går under" - jag är snabb med att tänka att jag hade det inte så dåligt och det är inget speciellt jag gjort genom att lämna - men jag arbetar på att lyfta mig själv: jag vet att du påtalat för mig någon gång för länge sedan att ja, det finns alltid de som har det värre, men det spelar ingen roll: jag hade det tillräckligt dåligt för att det inte skulle vara bra och jag lämnade faktiskt - och jag tar makten över mitt liv - precis som du gjort!
Jag beundrar dig, och inspireras av dig - återigen tack, tack för att du hjälper mig!
Kram

- vilken bra metafor med ägget. Jag visste hela tiden att vi har en bra substans, ett bra innehåll i vårt liv. Att vi hade en djup gemenskap - under skalet. Så för mig låter det fint att knacka på skalet och låta det brista.... Så bra att du går på anhörigmöten. Fortsätt med det och att hålla fokus på dig. Var stolt över dig och din nykterhet. Den är din! Kramar och ha en fin dag du också / mt

Vad underbart härligt det låter 2 år. Jag vet inte om vi tillsammans kommer så långt mannen och jag. Allt känns som ett äggskal.
Knackar man lite går det sönder. Visserligen är mannen nykter nu, och jag är så trött. Har varit på anhörigmöten och det ger mig
mycket. Självkänslan växer i alla fall, och det är gott nog. Man är inte ensam. Just nu har jag inga svar på hur vi ska kunna gå vidare.
Tiden får utvisa och jag måste komma tillbaka mentalt. Förr hade lösningen varit alkohol för mig, men inte idag.
Ha en fin dag
Kram Konstnären

2 års nykterhet, det är den 1 juli han ser som sin "nykterhetsdag" - vet inte vad han skulle kalla det. Då hade han en avgörande insikt. För mig är hans verkliga vändning 2 månader tidigare. Dessutom har han ytterligare ett datum som är väldigt viktigt för honom, det är något över 200 dagar nu. Dessa olika märkesdagar belyser bra den långa vägen från beroende till frihet, vi har många gånger talat om att nykterhet är långt mer än att sluta dricka. Eller rättare sagt, att sluta dricka är bara en del av att leva ett nyktert liv. En nödvändig men inte tillräcklig del - kanske är det inte så för alla men för mig är det så klart att det är så. Det är tre år nu sen vi hade den första (i det närmaste) alkoholfria sommaren. En sommar jag både hade det mycket bra och ändå tidvis tungt och osäkert. Sommaren två år tidigare var kanske den tyngsta där en familjeangelägenhet hejdade mitt uppbrott, dvs jag lät angelägenheten hejda mig. Året emellan var uppfyllt av annat. Men nu är livet gott. Så gott. Oändligt tacksam är jag. / mt

Jag tror att du egentligen vet varför det blir så här. Vi alkisar har ett blåögt sätt att se på alkohol, vi kommer bara ihåg det som var bra med det. Det är som de flesta som sitter och pratar lumparminnen, det är bara allt som var kul man kommer ihåg, man vill inte minnas eländet. Ibland kommer man ju inte heller ihåg eländet för att man söp bort skallen...

Det är därför jag är tillbaka här, jag vill inte glömma hur det faktiskt var att vara aktiv alkoholist, jag måste grotta ner mej i eländeskänslorna, skammen, ångesten, förnekelsen för att vaccinera mej mot återfall. Läste hela min tråd i natt. Mycket känslor kom tillbaka, inte riktigt som om det var igår, men som i förra veckan!

Slå inte för mycket på dej själv, gjort är gjort, och nu har du skrivit ner här hur det känns. Glöm inte att logga in här då och då för att påminna dej själv om att roligare än såhär blir det inte. Kommer aldrig mera att vara särskilt charmerande, kul eller intressant för oss att dricka - det stadiet i livet har vi passerat.

Kram!
/MB

Tack sommar12 för att du delar med dig även av detta svåra. Vi har kanske inte "träffats" här på forumet, minns inte riktigt. Men det betyder så mycket för mig att få läsa det du beskriver, och igenkänningen är stor. Du berör! Ville bara säga det. Varma tankar till dig/V

hänvisning till det jag fått höra från andra i din ålder så är det nog jätteläge för dig att sluta med alkohol. Helt.

Att kröka hårt när kroppen inte är riktigt färdigutvecklad sätter avgjort sina spår och många organ är väldigt sårbara. Fast du har fått bra värden så säger ju inte det hela sanningen om hur det står till inombords.Visserligen är kroppen en fenomenal maskin som är otrolig på att reparera och hålla underhållet på topp men det finns gränser. Jag har träffat unga som har ledsmärtor liknande de som vi gamla får och i en del fall en begynnade demens (som iofs verkar stanna av när man väljer nykterheten), konditionsproblem som kan ge hjärtbesvär mfl olika symptom på för hårt drickande.

Varför inte söka dig till AA eller YPAA ? Du är inte på långa vägar ensam om din sjukdom.

Kram ♥

Känns som att vakna ur en ond dröm.
Hur gick det här till?
Hur kunde det gå så fort?
Har det varit på väg hela våren?
Varför är jag inte starkare?
Varför måste jag testa?
Varför är det så viktigt för mig att kunna dricka och att göra det?

Stark ångest och så många gamla invanda känslor som kommer upp.
Vågar inte kolla mailen för tänk om jag mailade något konstigt till någon, undrar om jag messade någon?
Har jag sagt något som jag borde ha koll på?
Har något gått sönder?
Har jag ätit upp alla snacks, godis, glass?
Hur ska jag göra nästa gång?

Någonstans längst där inne finns känslan som jag nästan glömt bort. Den där sköna, fria känslan som jag hade i början av min nykterhet. Känslan av att jag är jag i alla lägen och att jag har koll på vad jag gör och inte gör.
Varför har jag tappat den?
Varför uppskattar jag den inte längre?
Och hur kan det gå så fort och varför väljer jag att dricka igen?
Andra gången på ett halvår som jag gjort detta efter att varit nykter i ett år.

att höra av dig! Än bättre att du simmar i nyktra vatten och trivs med livet! Bättre kan det inte va'. Kram tillbaka / mt

Ville bara slänga in ett par rader, jag har inte varit inloggad på några månader och är lite nyfiken på hur det går för mina kamrater på Nykterhetens stig. Jag har fortfarande kvar Antabus i medicinskåpet, ett återfall, men annars har jag varit nykter i ett och ett halvt år nu. Känns underbart!

Du får gärna lita ner en rad om du kommer förbi!

Kram!
/MB

Tittar in, har semester nu, trivs som fisken i vattnet med mitt nya nyktra liv. Adde, vännen, håller ett öga på mej och har varit ett mycket bra mentalt stöd, trots att han kanske inte ens vet det själv... :-)

Kommer att titta in lite mer nu när jag har lite extra tid. Svårt att låta bli att "lägga näsan i blöt"!

Kram alla som kommer ihåg mej och är kvar här!

Som tur är blev jag inte dålig i natt eller idag. Har varit tillsammans med min familj och njutit varje sekund.
För varje sekund jag kom ifrån gårdagen desto bättre har jag känt mig, och desto mer som mig själv.
Jag är inte den jag var förut, jag är inte samma människa.
Jag drack upp allt vin i går som jag alltid har gjort, jag kommer alltid dricka för mycket om jag inte väljer att inte dricka alls.
Och det väljer jag igen, och igen, och igen tills jag inte faller mer.
Det var inte alls som jag hade hoppats igår, jag kan inte njuta av vinet (som inte smakade särskilt gott) för jag tänker bara på nästa glas..
Det är verkligen som ett gift för mig.
Jag är ledsen för att jag så lätt gav efter, men det kändes som att jag var tvungen att "få det ur kroppen".
Men samtidigt kan jag nu gå vidare med sommaren utan att känna att jag missar något.
Svårt i ett samhälle där "en lyckad människa" alltid syns med ett glas i handen eller en flaska på fina köksbänken,
eller en öl i solnedgången...

Efter inlägget åkte jag direkt till bolaget och köpte rosé och rött. Det var trevligt, gott och det värmde varmt i bröstet..... Men känner att jag faktiskt inte vill vara här, i det här bomullsruset. Har nog kommit en bit på väg ändå. Ska anmäla mig till någon sorts terapi till hösten. Nu mår jag som bäst, bomullsruset avtar och jag vill inte dit i morgon.

det fungerar nog inte att göra så. Har man ett missbruksproblem och det har ju du eftersom du är här och satsat på nykterhet, då är det nog svårt att göra som du föreslår. Jag kan ju inte säga säkert hur det är för dej men jag har under tidigare nykterhetsperioder trott just så. Att man kan dricka en semestervecka utomlands för det är en så avgränsad tid och plats så det behöver inte räknas. Man återgår till nykterheten igen när man kommer hem. Det gick inte alls. Det är så oerhört svårt att ta nya tag och när man dricker är man genast tillbaka i sitt missbruksbeteende och det eskalerar. Det är inte värt det, tro mej.

Förstår din känsla. Jag hittade ett utmärkt rosevin på Systemet, Torres Natureo Free. Både det röda och även det vita vinet av det märket är helt ok men rosevinet gav mej en riktig sommarkänsla. Du kan fortfarande bjuda vännerna på vin och tapas och själv dricka 0,5% natureo rose. Väcker inget begär efter mer hos mej. Gör dej själv den tjänsten och stanna kvar i nykterheten. Det du drömmer om är en illusion, en hägring.

Är inne på andra veckan av sommarlovet och mår inte bra.
Vill bara dricka.
Vill bara att allt ska vara som förut.
Jag älskade sommaren, levde upp och njöt.
Bjöd grannar på kallt rosé och goda små tapas före maten.
Fortsatte med nybakt bröd och makens grillade rätter till, med rödvin såklart.
Vet att jag ser allt i ett förhärligande skimmer men just nu är det det enda jag vill ha.
Lyckas inte få ro, allt känns meningslöst.
Kan man bestämma sig för att återuppta drickandet under en sommar så här, och acceptera att det kommer bli för mycket men att det kanske kan vara värt det?
Drack sista gången 4 augusti 2012 och tog mig sedan ett återfall en januari kväll nu för några månader sedan.
Återfallet varade en kväll, kräktes hela natten och fick för första gången sjukskriva mig en dag från jobbet.
Men innan det gick åt h-vete var det ljuvligt.
Vill bara vrida tillbaks klockan och få tillbaks livet som var.

skrev jag till flygcert och något viktigt till mig själv:

Jag minns

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

- och tack för dina ord och tankar. Kloka frågor om samvaro och närhet... Närhetens djup... hur gör man när man inte känner sig hemma i "det stora umgänget på ytligt plan"? Det är ganska många som ställt den frågan här, både medberoende och missbrukare. Känt att man inte passar in, känner sig hemma i sådana sammanhang. Det känner jag så väl igen mig i!

Här på forum får vi berätta och dela våra egna och varandras berättelser utan att bli avbrutna och utan att bli ifrågasatta (så är det också på Alanon). Här får jag/vi pröva och möta våra den egna verkligheten så som jag har ord till att beskriva den just nu. Ett sätt att långsamt möta sig själv i det skrivna ordet som är mitt och ingen annans. Här kan vi dela våra förväntningar och farhågor... och som på Alanon: våra erfarenheter, våra styrkor och vårt hopp.

Nu ska jag dela en sång som dykt upp inom mig de senaste veckorna... en gammal Barbro Hörberg text.
Först vill jag säga att jag tror på kärleken, jag tror på förälskelsen - som (kanske) ett nödvändigt steg före djup kärlek, jag tror på livet.
Jag tror - och vet dessvärre - att det är lätt att upprepa samma misstag, snava på "samma" stenar, falla i "samma" grop.

Därför är det viktigaste mötet med mig själv... inte bara en gång utan genom livet. Det är med mig jag ska leva längst... hela mitt liv faktiskt.

Här kommer Barbro https://www.youtube.com/watch?v=BAtmElpzBqg

Kram och sommarglädje! / mt

Tänk. Även idag vaknade jag nykter. Ingen ångest över gårdagen. Ska njuta av dagen :)

känner så väl igen mig i det du skrev, och många med mig. Bara tanken att du vill bli nykter och att du är medveten om ditt problem är ett steg. Ingen kan tala om hur just du ska göra, det kan du bara själv. Som du säkert redan har sett här på forumet så är det svårt att sluta av sig själv.

Fortsätt titta runt här på forumet så hittar du säkert något som kommer att hjälpa just dig att bli nykter. Välkommen till ett nyktert liv.

alkoholism är sjukdom, det finss hjälp om man vill ha hjälp. hade 9veckors vit period tack vare antabus, men nu blev dett att dricka. vet ej hur detta slutar, man måste kämpa annars döör man. blåste 3,6 promille lördanatten. farsan drakk ihjäl sej. och jag vill inte. so kämppa på att vara nykter. mvh. juha

10:e nyktra dagen idag. Det var ett tag sedan. Midsommar gick fint trots att jag blev bjuden på både snaps och öl - flera gånger. "ska du inte ta en liten mot den där förkylningen..." etc.. men jag stod emot och tackade nej. Dunderförkyld men den verkar utvecklas fort för idag mår jag bättre.