Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar. Jag har gått länge och tänkt blir lite irriterad på mig själv men samtidigt mår jag inte bra i övrigt så man får väl försöka vara ok mot sig själv men detta tar ju energi. Han åker buss till jobbet han har inget körkort. Han hänvisar till att den dagen han inte kan hålla rent och inte kan gå till jobbet först då bör han göra något åt det. Men de flesta alkoholister sitter ju inte på parkbänken utan är som han. Han har blivit mer egoistisk, kan svar otrevligt och annat som är konstiga beteenden. Hur ska jag klara att ta steget och vad ska jag säga för att få ett avslut som gör att man gör det vänskapligt? 1-1,5dl i varje glas med sprit och en lugn dag ligger väl det på cirka tre st. Annars mer som igår när han skulle gå i en trappa så var det farligt. Någon som har råd hur man orkar med att ta steget in i ensamhet. Ena stunden känner man starka känslor för att sedan känna att detta är fel.

men jag förstår att både din pojkvän och framför allt du själv undrar. Om du rannsakar dig själv och ditt liv, vad känner och ser du då? Är du, om du vågar vara helt ärlig mot dig själv, nöjd med din tillvaro och din relation? Vad behöver du? Saknar du något? Kärlek? Uppmärksamhet? Bekräftelse på att du duger? Hur ser din självbild ut? Duger du inför dig själv? Din självkänsla? Många frågor förstås, men det är frågor som dyker upp när jag läser det du skriver... Att din pojkvän känner sig sårad är förståeligt och jag tycker det är starkt av dig att ta till dig det och börja leta inom dig själv efter orsaken till att det hände. Alkoholen gör ju sitt till, lossar på hämningar och spärrar på ett sätt som inte alltid är så positivt. Det hade säkert inte hänt om du inte hade druckit, så det är klart att alkoholen har en avgörande roll, men det är ju inte hela sanningen, precis som du själv är inne på.
Hoppas du hittar svaret du söker och att ni kan gå vidare på ett sätt som känns ok för er.
Lycka till!

Tack Lungan, ja så enkelt men ändå så svårt :) Ja, jag ska skriva och hoppas jag hittar min väg igen :)

Är alltid ensam, jobbar hemifrån och har i princip inga vänner kvar och inget umgänge. Grannarna på grillade igår kväll. Känner mig utanför och ensam. En av grannarna gick förbi med grillen bakom mitt upp till andra grannens hus på förmiddagen och jag kände ett sting igen av ensamhet. Kände lite ångest en stund efter det. En ångestkänsla om att jag var ensammast i världen. Sen kom jag på att en kompis bjudit in mig och dottern till midsommar och då tänkte jag att - där har du ju gemenskap. Men sen tänkte jag att jag ju inte hade lust med det, jag är bjuden för att jag är ensam känns det som. Känner mig förvirrad. Vill umgås men ändå inte. Vill tillhöra en gemenskap men vill inte träffa någon ??? Fattar inte hur jag tänker..

Du vet ju hur du ska göra. Att få vara anonym är ju hela grejen med forumet. Visst är det härligt att få skriva av sig. Fortsätt med skrivandet och läsandet. Det har hjälp mig med flera att bli fri från alkoholen. Tänk så enkelt det är. Man går och lägger sig nykter så vaknar man nykter :)

Antar att han porrsurfar eller spelar, vilket tror du? Det är asjobbigt att ha det så, att inte få känna lugn och ro i sitt eget hem utan att bli störd av ett fyllo. Han blir aldrig elak eller så då? Det blir en konstant fylla när de dricker på det sättet och bara fyller på varje dag. Det går aldrig ur. Vad jobbar han med och hur klarar han det? Kör han bil på morgonen?
Köp öronproppar så du inte blir störd och ta ett allvarligt snack med honom. Det vågar du väl? Säg att du vill att han drar ner helt på veckorna iaf. Vill han inte det så har han blivit alkoholist på riktigt och då är frågan hur mycket du älskar honom? Rannsaka dig själv, sov med öronpropparna och tänk ut hur du vill ha det. Det kan ta åratal innan man kommer till handling från det man börjar tänka men det spelar ingen roll. Processen är igång!
Lycka till, läs runt här och skriv av dig. Detta blir din dagbok som kan vara bra att ha under resans gång.
Kram

Härligt :) Grattis!

Det beror ju på att jag somnade nykter efter en trevlig fest igår kväll. Hela gänget från jobbet, var hemma hos en jobbarkompis och hade en grillfest. Det bjöds på alkohol och god mat. Perfekt läge att börja supa igen. Jag vet ju att jag aldrig kommer att bli "botad" från sjukdomen så jag tog för mig av stämningen och den goda maten. Det räckte alldeles utmärkt för mig. Jag tror att jag säkert fixat att ta lite vin eller öl, den här kvällen. Men är man alkoholist så är man.Jag har ju läst på forumet om många som trott att de blivit "botade" från sjukdomen, och ramlat dit igen. Jag vet att jag är allergisk mot alkohol, lika mycket som jag är det mot nötter. Om jag låter bli dem kan jag leva ett hyggligt liv. Nu ska jag ut och jobba i trädgården. Ha en härlig dag alla på forumet ;)

Dag 2, känns bra att vakna med det nya beslutet. Är luspank så hur gärna jag vill så kan jag inte handla A idag, men jag vill inte ens. En skön tanke att veta att jag därmed också kommer att vakna nykter imorgon och på måndag :) Planerar en jobbdag och sedan en kväll i trädgårdslandet. Rensa ogräs är som healing för själen, jag mår alltid bra därute ihop med ogräset. Vägde mig i morse, usch!! Vågen visar mer än någonsin och det är mitt eget fel. Vin och skräpmat. När jag inte dricker så äter jag väldigt bra mat men skräpmatsfyllisen kommer fram i mig efter ett par glas och den har ingen botten. Äcklas av mitt fyllejag. Förra gången jag höll mig nykter gick jag ner i stort sett alla kilo jag samlat på mig men trillade dit igen och med vinet kom kilona.. Nu kan jag börja om från början.
Med stapplande steg tog jag mig igenom ett första år av nykterhet och efter en kämpig start lyckades jag till slut hålla mig helt nykter i ett halvår. Minns stunden för det förödande återfallet. Jag hade hamnat i en stressig livssituation och minns att jag skulle göra en risotto med vitt vin. Jag hällde i halva flaskan och tittade på resten, hjärtat bultade - ska jag? Ställde undan flaskan och mitt inre skrek - häll ut, häll ut. Tog upp flaskan igen och satte den till munnen... efter det var det kört. Flaska två öppnades och dagen efter ännu en.. Sedan började en kamp - igen. Detta är nu ett år sedan och efter det har jag kämpat för att hålla mig nykter, dolt att jag dricker för min dotter. Nu på slutet går det 3-4 dagar mellan återfallen som är värre än innan. Jag dricker verkligen helt utan kontroll!!
Nu har jag nått en botten igen och jag vet att jag kan, har ju gjort det förut, så idag är det dag 2.
Jag minns också hur jag kände efter det där halvåret jag hållit mig nykter, hur skönt det var att kunna lita på sig själv igen. Att kunna planera, för jag visste att jag skulle kunna genomföra det, för nu var jag ju nykter varje dag. Det var en skön känsla. Det var också skönt att inte vakna och tänka på alkohol varje dag, att kunna gå ut utan att suget satte in. Det var skönt och dit vill jag igen. Försöker minnas känslan så jag kan plocka fram den när mitt fyllejag vill komma fram.
Känns skönt att skriva av sig här :) Trodde aldrig jag skulle göra det. Jag ska alltid vara så duktig så om jag inte vore anonym så hade jag aldrig vågat berätta. Så fånigt..

narkomaner som fått hela garnityret fixat men tyvärr har jag ingen susning om hur de betalat det. De är drogfria och har hittat gemenskapen i NA så de har i vart fall inte stulit ihop pengarna. Lyssna med socialen eller hör med tandläkaren om de har tips.

Nej Adde, jag äter dem fortfarande men dricker ändå. Möjligt att de hjälper lite men inte så de räcker. Det är inte så att jag har ett "sug" jämt, nu sista gången så åkte jag i stan och tänkte tanken hur bra jag egentligen mådde och *pling* så dök en annan tanke upp att jag skulle åka till bolaget och innan jag visste ordet av så hade jag handlat. Väl medveten om att det var fel och att jag egentligen inte behövde. Så dumt och så onödigt. Jag måste lära mig att stå emot impulserna. 12-steget funkade bra när jag gjorde dem första gången och jag funderar på att ta fram boken igen men nu registrerade jag mig på det där programmet som Karolinska Institutet har, så jag ska testa det. Har aldrig gillat AA mötena, testade NA möten också men där verkade vara så många konflikter och grupperingar så dit slutade jag gå. Har flyttat ut på landet nu och hittat en annan AA grupp som är närmare mig som har möten två gånger i veckan, så den ska jag ta och testa på tisdag för ni har nog rätt, möten behövs nog.

hade aldrig Campral nån som helst effekt.

Jag startade min nyktra bana via Minnesotabehandling i 28 dagar och sedan AA. Första året 3-4 gånger i veckan, ibland både lunch och kvällsmöte samma dag. Jag åkte på många stora konvent första åren typ Gotland, Landsmöten, Arosmötet, Gullbranna mfl. Gullbranna är givet för mig fortfarande, det är min alldeles egna helg med tid som bara är till för mitt eget måbra-mående. Jag kommer ihåg att "Di Gamle" sa åt mig att 3 dagar på Gullbranna gör mig nykter i 3 månader och på nåt sätt stämmer det. Koncentrerad nykter kunskap som tar veckovis att sortera upp i skallen så jag fattar vad de sagt :-))

Häng med på den väg som du vet leder till framgång !!

med livet. Gå de 12 stegen igen och sluta aldrig gå på möten. Det är mitt råd. Aldrig sluta gå på möten och aldrig sluta läsa här inne för här blir man inspirerad och motiverad. Finns ju fruktansvärda berättelser här inne och så vill vi inte ha det, eller hur.
Kram på dig

Nu har jag bestämt mig för att ändra mitt beteende. Varit bakis hela dagen idag och läst en massa inlägg här på forumet. Känner mig inspirerad och mer beslutsam än någonsin att sluta vara ett hjälplöst offer. Detta är första dagen i resten av mitt liv och jag ska inte dricka med. Tänker ta en dag i taget, en timme i taget, en minut... Har ju lyckats förut och vet att jag kan igen.

Nu är det nog över. När han väl blir nykter så ska vi reda ut det här en gång för alla. Han verkar inte vilja hela vägen utan tror att han kan dricka socialt när han vill. Trots så många återfall detta år så har han inte gett sig. Det ska drickas vin till maten osv.
Men nu är det nolltolerans från min sida. NOLL tolerans.

Jag älskar min man och vi har varit tillsammans i 16 år så lång tid och det här att han blivit helt okontrollerad alkis har skett det sista året. Förut var han en som alltid överkonsumerade men vi bråkade om det massor av gånger genom åren men nu är han helt väck. Klarar inte att jobba, äta, sova eller göra nånting, helt utslagen bara. Fruktansvärt jobbigt och visst ångrar jag också att jag inte gick för många år sen när man såg de första tecknen. Men kanske dags nu?
Vi kämpar på tjejen!

Hoppas att du har en fin dag!

Jag förstår att dina inlägg här minskar - jag har ju inte alls varit aktiv så länge som du, men jag ser ju tydligt att det fanns en tid när jag nästan inte överlevde utan satt hela dagarna och läste, skrev inlägg och hoppades/väntade på svar, till att som idag känna behovet minska något, men i perioder öka, och i lugnare perioder stillas igen.
Jag försöker göra inlägg ibland, speciellt till dem som har liknande situation som jag hade, och jag tänker med oerhörd tacksamhet på allt som forumet betytt för mig, och du, Lelas & Sorgsen var en stor del för mig!

Varm kram, hoppas att du njuter idag och många andra dagar, av sol, fågelkvitter, jordgubbar och annat gott som livet har!
Kram!

Det tackar jag så mycket för! Livet är bra härligt ändå :)

och livsvän! Tänk att vi möttes här. Tänk, alla dikter och sånger... Och tänk att du tittade in här just idag :)

Från dig till mig:

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund / Lisa Ekdahl

Och från mig till dig:

Vad för mår väl en snigel
mot en pansarvagn.
Ingen glödgas till mjöl inne i den.
Den rostar inte omgiven av lik.
Den mosar inte in någon i asfalten.
Knappt den gör en blomma förnär.

Men snigeln är snabbare.
Den når fram.
Den rör sig bland sådant som växer.
Den tar en omväg runt den brinnande staden.
Den har tiden på sin sida.
Den, liksom vänskapen mellan mänskorna. / Claes Andersson

Var inne och kikade som hastigast och läste ditt senaste inlägg här nedan, och vill bara lämna ett litet (men med värme) avtryck här i din tråd. Mina två trådar, först den i "förändra sitt drickande" och senare den här i "vidare livet" är kvar här, någonstans i den täta väven. Tänker ofta på alla forumvänner från "mitt" mönsterstråk, och är så tacksam och glad över att få ha kvar någon av dem även utanför forumet idag. söndagsram från Victoria

Är så otrolig tacksam idag. Tänk om jag inte gjort något åt mitt missbruk. Det var bara en tidsfråga innan allt hade gått åt h_lv_te. Körkort, jobb och familj skulle försvunnit. Tidigare har jag hållit mig nykter för andras skull. Har tänkt på det genetiska arvet. Min pappa var alkoholist. Han drack en vecka om året. Vår lägenhet förvandlades då, under några dagar, till en fyllekvart. Resterande 51 veckor var han världens bästa pappa. Jag skyller inte min alkoholism på de gener jag ärvt från honom. Min alkoholism har jag druckit mig till alldeles själv. Jag inser att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Gör jag det vet jag att konsekvensen blir förödande. Min familj överlever alldeles utmärkt utan mig. Är så tacksam att jag får vara med i gemenskapen och känna att familjen har förtroende för mig. Kämpa på alla ni som är ute på det här forumet, det kommer jag att göra.

att mitt behov av att skriva här långsamt tunnas ut. Det går i vågor, mitt personliga behov, samtidigt som generationerna här avlöser varandra.
Nya kommer, några stannar och bildar ett sammanhang till tröst, stöd och handling.

I morse skrev jag en dikt. Det är länge sen. Mina tankespår har jag fäst här i långa ramsor och utläggningar. Det är länge sen vi konstaterade och skrev att det här är ett livsforum.
Så tror jag det måste vara för att vara verksamt "på riktigt". Alkoholen är en del av livet oavsett om det är på ont eller gott.

Av "min" första generation här är det Adde, Berra och jag som återkommer här. Vi mår fint idag och forum har en del i det.

Det här inlägget är ingen slutpunkt. Det är en del i min process till ett annat liv. Det bättre.

Igen ett steg.

Med önskan om en ljus söndag / mt

(Och så lyckades jag igen gå in och spara om mitt förra inlägg så att det får fel datum och kommer högst upp. Forumets små egenheter... men allt detta lite svårhanterliga "ramverk" må vara forum förlåtet. Det fungerar på djupet och det är det som betyder:)

och morgonen efter makens personalfest. Funderade över mig själv i ensamheten i går kväll, inte ett uns av oro över hans nykterhet kände jag och inget behov av att vara i kontakt med honom. Tänkte tillbaka på hur jag förhållit mig i tidigare stadier i livet. Det har varit olika men aldrig har han varit besvärande onykter i såna sammanhang. Däremot har det varit ganska otrevligt att vakna till lukten av vitlök-och-gårdagsvin....men det har jag inte tänkt så mycket på förrän i morse när jag vaknade i den friska doften av nytvättad sommar och inget annat.

Jag läser flitigt i Alanonlitteraturen nu och inser mer och mer vilket djupt och välgrundat koncept det är (oj, det lät affärsmässigt men hittar inga bättre ord nu). Tänker också på hur viktigt det är att förstå det grundläggande i tolvstegsprogrammen. Lite av en ny värld.

Sorgsen skriver att det är lugnt, kontrollerat, direkt och konstruktivt här inne i min tråd. Tack Sorgsen för goda ord. Det bästa är, att när jag smakat nära på orden så avspeglar de bra hur jag oftast känner mig numera. Även de dagar jag känner mig rastlös och/eller nedstämd känner jag oftast en trygghet och ett lugn. Jag har rest långt och inser att jag i början inte förstod var jag var och inte heller vart jag var på väg. Nu vet jag min riktning och är tacksam att vi går åt samma håll Mg och jag. Var för sig och tillsammans i gemenskap. /mt

till din årsdag !!

Har i dagarna 6-månader av nykterhet. Livet som nykter är riktigt behagligt. Visst har man svackor men inte så djupa som när jag drack. Sidovinsterna är enorma. Känner att mina nära och kära litar på mig. Den känslan är underbar. Underbart att inte behöva ljuga och smussla. Besöker min AA-grupp en gång i veckan där jag får prata av mig och lyssna på andra alkoholisters mot och framgångar i livet. Det här forumet är också en viktig del i min nykterhet. Har tipsat en vän att besöka alkoholhjälpen. Hoppas han nappar. Nu ser jag fram mot en härlig och nykter sommar.