Senaste kommentarerna i forumet

att du tog dig därifrån, att du anmälde och att huset är sålt. Bra gjort!!! Allt det bästa önskar jag dig och barnen för framtiden!

Det känns hemskt att säga så, men jag hoppas att din berättelse här skakar om kvinnor som läser och lever i relationer med inslag av hot och våld eller där det våldet hänger i luften. Det är en verklighet att det händer att all kontroll släpper... och att då kan vad som helst hända. Det är annorlunda att läsa ett "vittnesbörd" som ditt än att läsa i kvällstidningen eller höra på nyheterna.

Ta hand om er alla ni som lever med missbrukande potentiellt våldsamma personer. Gå innan våldet blir verklighet! / mt

Förstår att det är många saker som virvlar runt i huvudet, men vad bra att du anmälde honom, att huset är sålt osv!!!
Jag önskar att jag hade vågat anmäla saker som mitt ex gjorde, men jag backade - av rädsla för att han skulle bli ännu mer arg...

Heja dig!!
KRAM

Nu har det hänt mycket sedan jag skrev sist.
Huset är sålt. Och jag har köpt en ny bostad som är jätte fin i samma bostads område som vi bor i nu.
Vill vara kvar bland mina vänner och sonens kompisar som bor här.
En dag för två veckor sedan var jag hemma i huset för att fixa.
Har bott borta hos syrran i nio veckor medans han har bott i huset.
Sonen bodde hemma fyra dgr för att han åt Kampral och hade inte druckit på några veckor.
Jag berättade att jag träffat en ny man.
Det tog han väldigt hårt.
Viar hemma och sov när jag kom vid elva tiden.
Luktade alkohol....
Vi pratade som vanligt i början sen blev han helt knäpp...
Vet inte hur jag kom till sovrummet men där våldtog han mig.
Var hårdhänt och jag grät och försökte komma loss men helt omöjligt.
Jag sa jag ska anmäla dig du är sjuk i huvudet.
När jag skulle gå stog han ivägen och frågade om jag skulle anmäla men jag nekade för att få gå.
Gick gråtandes från huset när en granne kom ut så jag kunde smita så han inte kunde stoppa mig.
Ringde min nya kille som genast kom hem och fanns där.
Pratade länge och jag visste inte om jag skulle göra en polisanmälan.
Ringde polisen på kvällen och anmälde honom.
Han har gjort det förut på juldagen också mot min vilja.
Då var han full men denna gången var han nykter men bakfull.
Så otäckt han blev svart i ögonen och hårdhänt .
Nu sitter han i häktet och jag har varit på flera förhör.
Alla barnen mår skit.
Känns bara som en mardröm allt just nu.
Tur ändå att jag träffat en underbar man som får mig att skratta o må bra trots allt.
Ska till en psykolog idag och prata.
Äter mer citopralan, ezomeprazol och har fått sömn tabletter.
Orkar inte jobba nu heller....
Så trött på att någon annan människa kan förstöra så mångas liv runt omkring sig.
Särskilt när ens barn far illa då blir jag galen....
Jag känner mig svag och rädd men han ska inte få förstöra mitt liv något mer....

svar på din fråga den 11e maj...

För min del har aldrig krogen varit ett alternativ för mig. Ett ställe som serverar svindyr alkohol där jag lätt kunnat räkna ut hur mycket bolagssprit jag kunnat tanka i mig istället. Dessutom med hög volym, skräniga människor och bara en helt sanslöst usel trivselmiljö.

Däremot gillar jag bra restauranger, gärna utomhus, med bra mat, vilsam atmosfär och trevligt folk. För egen del har jag aldrig haft problem med att andra dricker för jag har från första stund accepterat att sjukdomen jag har är min egen och jag har ansvaret för den. Om andra vill dricka alkohol så är det deras ansvar och inte mitt.

Jag har vänner som har svårt att se på när andra dricker och de undviker sådana ställen helt. Men livet går ju vidare fast jag är alkoholist så jag kan ju inte gå omvägar eller fly från det som sker så för min del är acceptansen en förutsättning för ett normalt liv.

Grattis till dina 5 månader förresten !

Ser med tillförsikt fram mot sommaren. Ingen planeringar för när jag kan supa. Inga lögner för min familj och vänner. Går stadigt på mitt AA-möte en dag i veckan. Följer inga steg eller jobbar i något program. Är bara tacksam för det liv jag nu har. Den del av mig som vill supa och bara tänka på mig själv, klarar jag av att hålla i schakt med hjälp av kärleken till mina nära och kära. Jag är medveten om att nykterhet är en färskvara för en alkoholist. Det är alltid lättast att motstå den första ölen.

...befriande läsa här hos dig.
Det är lugnt, kontrollerat, direkt, konstruktivt.
Tack tack tack för du finns kvar här inne.

Det är er nuvarande tid/plats jag önskar jag kommer kunna uppleva en dag, ett vi och oss och lugn.

Kram

Mulletant... ... din man har kommit en liten liten liten bit i sin insikt.
Först när han är beredd att ta emot hjälp kommer hans resa att ta fart med full kraft.
Kram / Mie....

Jag läser tillbaka i min "tråd" där delar finns endast i min kopierade textfil. Jag raderade mycket efter att en person jag litade på avslöjade min identitet till en för mig okänd person. Alla "svar" finns kvar i tråden och ger en bra bild. När jag läser mina egna inlägg så kan jag bekräfta att jag minns rätt när jag känner igen den process Kastellen och konstnären beskriver. Vårvintern och våren-försommaren 2011 var som att leva på en gungbräda, en tung tid. Jag är glad att jag hade forumet som ventil, bollplank och läroplats. Jag är glad att jag orkade igenom den tiden - och att min riktning från och med 15 mars var kristallklar. Livet idag är värt allt! / mt

mellan mannen och en familjebekant som vi druckit många glas och sjungit många sånger med. Djupt och angeläget om alkoholen och om livet. Blir alltmer stärkt i att det finns många som har en inneboende beredskap att tala om förhållningssättet till alkohol. Den senaste tiden har inrymt många möten med människor som vill förändra sitt drickande eller bli fria från medberoende. Plötsligt händer det... ganska exakt 3½ år efter den natten jag lämnade vårt hem.

Jag är tacksam, säger Mg ofta, att jag fick leva så länge att jag får uppleva detta. Det är jag också. Tacksam. Och lycklig, ja lycklig. / mt

om Alanon http://www.falkopingstidning.se/artikel/74149/ett-liv-vid-sidan-av-alko…

med ett avtryck från dig! Tack för tipset om textfil. Och härligt att du är fortsatt nykter. Många kramar till dig! / mt

Googlade efter något och hamnade på Alkoholhjälpen. Fick för mig att titta in, ser mitt nick här i ditt senaste inlägg och måste såklart lämna en hälsning till dig och ni andra som känner mig :-)

Jag har i alla fall inte snubblat, i februari fick jag min ettårsmedalj på AA - jag saknar inte alkoholen det allra minsta! Ibland tänker jag att "vad var problemet egentligen?", men jag känner ändå inte att jag har ett behov av att lyfta glaset. Däremot har jag börjat röka igen, så helt fri från beroendets bojor är jag inte, och jag ser att beteendet där liknar "dryckes-beteendet" ganska mycket, i synnerhet som jag smygröker för de allra närmaste. Men jag ska gå en rökslutskurs snart, så friheten kommer att bli total!

Tips till dig MT, som har lagt ned så mycket tid och energi på att skriva här: man vet ju aldrig vad som händer med platser som denna på nätet. Jag har från Alkohohjälpen fått hjälp med att få ned min tråd i en textfil som jag sparat på min egen dator. Det är ju en värdefull dagbok tänker jag!

Många kramar till dig o gubben & även till er andra som vill ha såklart, allt gott!

Det värmer! Ibland känner jag mig bara tjatig och ibland funderar jag på allvar om det är mitt medberoendebeteende som får mig att "lägga mig i" och vilja "hjälpa till". Samtidigt vet jag att ett långt perspektiv ger hopp - för mig var det Adde och Berra, som var "gamla" redan då, som var mitt största hopp. De utgjorde bevis på att det var möjligt att välja ett nyktert liv.

Parentes: Just nu noterar jag att det medvetna valet att inte skriva "möjligt att BLI nykter", så har jag antagligen skrivit nån gång tidigare. Nej, det handlar om att VÄLJA ett nyktert liv - och det är den som dricker som måste välja. Likaså måste den medberoende välja att ta makten över sitt liv. De där små men avgörande insikterna, som skillnaden i att bli eller välja, har vuxit fram inom mig genom allt skrivande här. Det har tagit tid och jag har behövt den tiden.

Ja - för mig var de långvariga ett mycket viktigt hopp i början, hoppet om att det är möjligt att förändra sitt liv.

Forumet var under lång tid min livlina, den plats där jag helt fritt tog mig plats att vrida och vända mina tankar, den plats där jag hade vänner som gav rak respons och vänner som jag visste att de visste. Jag kan se hur mitt eget tankemönster förändrats och jag har fått följa till exempel flygcert och Framtidsdrömmar genom deras kamp - och hur kärnan förflyttats från "hur ska jag vara/vad ska jag göra" för att hjälpa min man att bli nykter - till frågor som handlar om mig-och-jag och mitt-eget-liv. (Hoppas ni ursäktar f och F att jag gör min tolkning av era processer).

Men framförallt har jag skrivit och skriver för mig, för att reda ut och förstå vad som händer i mig. Skrivandet är en bra reflektionsform för mig. I början, när jag oftare behövde och fick stöd och råd läste jag svaren om och om igen och funderade vad jag ville ta till mig, vad som kändes rätt för mig. Den öppna tiden som ger möjligheten att läsa om och om igen och i skrivandet att pröva/väga/smaka på orden har varit perfekt för mig. Just i det här sammanhanget och just för mig bättre än terapisamtal där allt sker här-och-nu och möjligheten till tanke-tid inte finns på samma sätt.

Genom åren har jag fått möta många där forumskrivandet varit till hjälp för att hitta kraft och mod att förändra sitt liv. Ofta(st) kanske som ett komplement till terapisamtal och/eller AA/Alanon. Och jag har vinkat av många som lämnat forumet och lämnar en hoppfull känsla - till dem hör Lelas och pianomannen, Mie, Kvinna-Mamma46/Pia, Victoria, vana, Stigsdotter, Dompa, barbalala, curry, ledsen och många, många fler. En del av dem som "försvann" lämnar känslan av att man snavade-och-föll nånstans på vägen - och då hoppas jag att de hittar tillbaka.

Jaha, detta blev en typisk mulletant-tidig-morgon-reflektion. Inspirerad av dig Kastellen men mest och bäst för mig:) Till dig och andra kämpar önskar jag styrka och uthållighet! Inspirerad av dig sökte jag fram min första tråd där mina första stapplande steg mot mitt nya liv finns dokumenterade och bevarade Vårt nya liv kan jag säga idag.

Klistrar in min första tråd till den som ev är intresserad https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

Allt gott till er alla / mt

Reflekterar över listan med allas olika trådar och ser att din har 1115 inlägg och har funnits i över två år! Trots det är din tråd högt upp i listan bland de andra med få men nyligen skrivna inlägg!
Jag reflekterar över hur viktig du är för så många på detta forum, mig själv inkluderad. Jag beundrar din kraft och ditt engagemang som gör att du fortsätter att skriva här trots att ni har det så bra idag!
Jag ser att du tålmodigt många gånger skriver liknande saker om och om igen till alla oss nya som efterhand kommer till. Och jag vet hur mycket det betyder för mottagaren att just du med din klokhet och erfarenhet skriver ett svar!
Så tack mt för att du orkar fortsätta att vara aktiv på forumet! Du gör skillnad och är till stor hjälp!
Stor varm kram och en trevlig helg önskar jag dig!

Vet absolut att det är fel att slå någon. Går redan hos en kurator och har mer eller mindre haft samtalsstöd hela mitt liv. Jag är inte alkoholberoende men däremot är jag missbrukare. Det är svårt att hitta vänner som vill umgås för alla dricker och jag är inte stark nog att umgås i sällskap där andra dricker just nu. Sjukt tråkigt men får börja acceptera mitt nya liv. Har inte haft någon att umgås med sedan jag slutade dricka, har dragit mig tillbaka mer och mer. Kanske för att jag skäms över att jag insett mitt problem eller också för att jag bara har tröttnat på att höra om fester och alkohol hela tiden.

Boosta dig själv med trevliga saker. Förstår dig. Är tillsammans med en man som jag tycker borde lyssnat på själv tidigare och inte slösat bort år. Nu står jag i vägskälet om att ev lämna för han kommer inte sluta. För din del hoppas jag han håller sin nykterhet och att du kan tala om hur du känner dig och att han då om han är bra kan visa stöd och ånger för vad han utsatt dig för under åren och hoppas det slutar med ett lyckligt liv ni får.

Jag tackar dig för svaret. Heter nu här Tjej1, glömde lösen fick byta. Ja jag vet inte hur jag ska säga hur jag ska orka. Är utmattad och andra svåra saker som hänt så att orka med blir en stor tveksamhet i samtidigt tar relationen energi. Men efter många år tillsammans känns det tufft, men sedan kan jag känna ånger att jag slösat bort flera år på detta bli besviken på sig själv att jag borde gått på min första känsla.

Hej! Tråkigt det som har hänt. Men bra att du är medveten om att det inte är ok att slå sin flickvän. Det är ju dessutom straffbart att slå någon. Jag tycker att du ska söka samtalsstöd om du känner det svårt. Men annars är det ju ditt sätt att tänka du behöver ändra att det är lite grått är ok att känna . Men om man kanske har det som förinställt med den tanken att så kommer det bli så är det nog svårt att ändra. Våga ha roligt och slappna av. Själv dricker jag inget men har haft roligt ute ihop med andra som dricker. Lycka till med ditt nya liv. Tänk på så fort du frestas att du absolut inte kan hantera alkohol och att du blir våldsam och att det är ditt ansvar att skydda dig och andra för att utsättas av dig. Du har tur som inte blev av med flickvännen. mvh

acceptera att du är alkoholberoende.

Då blir det lättare att staka ut framtiden.

Ha inte sånt tålamod. Häll ut det i samma takt som han häller i sig. Det är inte samma sak att gilla någon som att acceptera vederbörandes beteende. Gör det tydligare för dig själv att du fått nog. Det är inte så mycket åthävor som behövs för det. Kanske tror du att du måste ställa till ett himla rabalder. Det kan du givetvis göra och det kräver kroppslig ansträngning. Ditt blodtryck går i taket när du meddelar att ni båda nått botten. Gör precis som du vill och begrip att du måste vara lyhörd mot dig själv. Ändra lite på ditt kroppsspråk. Se styggare ut i spegeln. Eller snällare. Inse att du inte har lust att vara fängslad längre. Det har du ju gjort redan. Men säg så här. Inse att det inte kostar så mycket att befria sig. Mycket mindre än man trodde, faktiskt. Lycka till, tjej. Du har fattat allt redan men du tror att det kommer att bli dyrköpt att säga att du tröttnat. Eller är jag fel ute?

Tack för tipset! Har försökt att tänka igenom detta, men det är svårt att leva sitt eget liv när man lever med en partner och det påverkar ens liv. Svårt och smärtar samtidigt att kanske behöva bryta. Men när man är i dåligt skick av andra orsaker och har fullt upp med det blir det än svårare.

så bra att du hittat till forumet! Du hittar andra i samma situation och har större chans att få svar om du skriver på siten Hjälpa nån som står nära. Där finns många i samma situation som du. Det viktigaste och faktiskt enda du kan göra är att ta hand om dig själv och leva ditt eget liv. Det går inte att välja bort alkoholen åt nån annan - men man kan ta makten över sitt eget liv och få det bättre oberoende om väljer att fortsätta leva med missbrukaren eller inte. Här är en bra blogg om medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Fortsätt skriva på forum för din egen skull! Kram och Grattis till att du tagit det första steget! / mt

har gått sen mannen var på sitt första AA-möte. Två totalnyktra år som föregicks av 1 år och fyra månaders nykterhet med vita knogar inkluderande "små" korta återfall. Han räknar två andra datum utifrån sitt "inre" tillfrisknande och firade häromdagen 200 dagar. Jag påminns nu om dagen - eller en kväll var det, i solnedgången - efter 7-8 månaders nästan-nykterhet när jag första gången erfor den genuint förändrade sinnesstämningen i en laddad situation - som ett mörkt moln som uppplöstes och bara försvann. Vägen mot tillfrisknande och ett nytt liv har varit en lång resa med många steg.

Räkneramsan, som var mitt handtag, är obehövlig sen länge och forumet som varit min livlina är inte längre ett nödvändigt inslag i min dag. Nu, när jag söker orden, känner jag att forumet varit som det hem jag aldrig haft där jag "kan berätta allt" - och nu är jag vuxen och har flyttat hemifrån. Tittar in på besök men inte längre dagligen. Av min forumfamilj är forumbrorsan Berra fortfarande aktiv - du borde fundera på den där boken Berra, du har verkligen gåvan att skriva och nå fram om din väg mot ett nyktert liv.

Längs vägen har jag hittat människor som jag kan dela mina erfarenheter med. Några forumvänner är numera fb-vänner eller mer personliga vänner. Några AA och Alanonvänner har jag hittat på de möten jag haft möjlighet att delta i. En f.d Alanonaktiv har jag kommit i kontakt med på min hemort och vi ska träffas alldeles snart. Det finns 12-stegsmöten för "hopplösa" som jag också kommit i kontakt med och deltagit i.

Några forumvänner som delat min resa har för alltid sin plats i mitt hjärta.

Att få mötas i gemenskap där man lägger sina yttre skal åt sidan och delar stötta kanter, sprickor och sår ger mig läkedom, styrka och tröst. Det jag saknat och sökt i andra sammanhang har jag hittat på 12-stegsmöten. Idag är jag tacksam att vägen fört mig dit. / mt

Hej,
Det är säkert individuellt. Jag har lagt av flera ggr när drickandet har eskalerat. Tycker det brukar ta en vecka innan det värsta är över. Även i svackor så blir allt ändå bara bättre och bättre. :-) Nykter tillräckligt länge så undrar man ju varför man överhuvudtaget drack. Den här gången har jag hittills varit nykter i 12 dagar och tar en dag i taget och känner mig fortfarande lite låg och trött. Det måste ju vara en stor omställning för kroppen när man plötsligt inte tillför alkohol hela tiden, i mitt fall åt h-e för mycket på helgerna.

Nu har jag varit nykter igen i två dagar efter en vecka av återfall. Idag känner jag mig äcklad på den vidriga avdomnade alkoholkänslan jag fortfarande har i kroppen och jag längtar tills att den ska gå över. Av tidigare erfarenheter vet jag att det brukar ta 10 dagar innan den är helt borta. Jag vill känna mig som vanligt igen och just det där är ju en fantastisk förbättring jämfört med hur det var när jag slutade sist för drygt 3,5 år sen. Då var det ju den här äckliga, avdomnade, fumliga och sega känslan som var att känna sig som vanligt! Just nu känns det som att suget kan balanseras bort med önskan om att få bli helt klar och skärpt igen men jag vet att jag är i en skör fas. Om det händer något jävligt kommer det att bli svårt att inte ta till den gamla snuttefilten...

Även fast jag inte har märkt det eftersom det gått så successivt har ju 3,5 år av nykterhet fyllt mitt liv med nya rutiner, intressen och vanor där det inte finns plats för A. Innan var det ju tvärt om, allt prioriterades ner för att få så mycket tid som möjligt till drickandet. De flesta av mina intressen är också tämligen oförenliga med A. Att gå omkring i skogen och uppleva naturen med ölburken i handen känns inte så lockande. Nailart som är ett av mina stora intresse är också svårt att ägna sig åt då man behöver en stadig hand vilket jag fortfarande inte har efter två dagar... Alkoholen dödar också min kreativitet som jag ju behöver för att komma på nya mönster och färgkombinationer till naglarna. Ärligt talat har hela min nya livsstil blivit mer eller mindre oförenlig med A och det är ju en bra livlina!

Hej Daenerys.

Jag är själv en nykter alkoholist på 45 år. Gick min första behandling när jag va 28 år o då var jag inte yngst. Tyvärr tog jag inte till mig allt utan fortsatte dricka i sju år till. Gick så min andra behandling som 35 åring två av deltagarna va under tjugo år o dessa träffar jag varje vecka på aa möten i stan. Jag går regelbundet två till fyra gånger i veckan på aa möten. De är dom som håller mig nykter o det är en blandning på alla åldrar från 20 -80 år. Kan nog säga att övervägande är mellan 30 o 50 år som du o jag.
Nu måste jag kila lycka till.