Senaste kommentarerna i forumet

mr.pianoman
Vilken kraft du har och vilket hopp du ger. Du vet det väl redan men du är helt otroligt fantastisk. Underbart kämpat. Jag blev glad när jag började läsa om dig. Tack för att du delat med dig..// kramkalas

Jag har faktiskt ingen koll på om det är fler på forumet som varit i "karantän"

Ja visst är det en svår balans ibland att sätta gränser. Jag försöker alltid se om gränserna är tillgodo för den person det gäller. Det finns så många fällor som vi måste bli medvetna om. Ofta sätts det gränser för att det är bekvämare, eller ett sätt att visa sin makt, eller bara på rutin. Det gäller att vara totalt ärlig och kunna se sina egna bakomliggande orsaker.

Stigsdotter: jag har oxå delat texten på facebook så kanske vi kan starta en folkrörelse för en humanare åldringsvård. :)

händelse att jag hittade den texten - så bra det känns att den kom rätt. Kanske den något-litet-någon-gång kan bidra till "den goda vården" - ett stort engagemang för mig som på sätt och vis genomsyrat mitt liv. Det är förvisso en utmaning att lära sig sätta de kärleksfulla gränserna... Gränssättning kan missbrukas på så många sätt.
Tack till dig också att du finns att bolla med. Det betyder mycket för mig!
Önskar dig en vilsam och skön påskhelg! Kram ♥ / A

söstra mi här på forumet. Hoppas allt är bra med dig.

Vem 17 har inte en lite "ful" lust där innerst inne ... Åtminstone har jag det och de nära vänner jag delar mina sämre sidor med... Vill vara godare än så, ja. Övervinner mig själv ofta(st) men långtifrån alltid. Vi återkommer om det:)

Egentligen vill jag bara önska dig en riktigt skön och vilsam helg med innerlig Påskglädje! Mullegubben instämmer! Vill tillägga att jag ofta tänker på dig och din syster och det nya lilla livet. I det inryms hela påskens mysterium. Kram ♥ / mt

Dompa! Jag blir nästan generad när du tackar för stöd - jag har inte bidragit mycket på senaste tiden. Du gör en helt fantastisk resa mot nykterhet och ett värdigt liv! Att du delar med dig så generöst är säkert inspirerande för många. Önskar dig en riktigt skön påsk med äkta och innerlig Påskglädje! / mt

...en riktigt God Påsk. Varför ska påsken alltid vara glad?
Och vill passa på att tacka. Lelas för Lelas. Dig för alla kloka inputs om hemmet, är det bara du, jag och Adde som har varit där? Verkar lite...God Påsk!!! /R

Skönt med vanliga dagar och med vanliga människor.
Hoppas ni får det gott och Tack för allt stöd. /R

Jag skulle vilja ge alla här värme och styrka inför helgen som kommer. Jag förstår att alla inte kommer få den påsk man önskar, men jag hoppas att den i alla fall blir så bra som möjligt.

Hade jag kunnat hade jag kramat om er alla. Men ni får nöja er med en kram i form av text.

Kramar!
/R.

...din länk på Facebook och Twitter, det var en väl skriven text. Egentligen är det så enkelt, att se människan, men det gäller att man stannar upp och gör det. För länge sedan arbetade jag inom långvården under skollov och så. Jag försökte ibland själv titta på människan framför mig som ropade otidigheter och drog i sin blöja och försöka föreställa mig hur hon hade sett ut när hon var ung. Men, det märktes ju också att det inte var alla som stannade upp och försökte se...

Ja sån är jag oxå Stigsdotter. Har alltid varit och var faktiskt väldigt stolt över det. Jag kunde se orsaker, inte bara döma. Jag tycker fortfarande att det är en styrka MEN jag har lärt mig att för den skull måste man sätta gränser när man väl är i en relation med människan det gäller, inte släta över. För visst handlar det om att kunna se hela människan som i den artikel jag fick av dig mulletant. Den ska jag spara o låta så många kolleger som möjligt läsa! Och ta med mig till mitt nya jobb som jag börjar på i slutet av Juni.

Inom somatiken speciellt så döms det friskt. Mina arbetskamraters miner är obetalbara när jag berättar att det "vraket" på sal 2 för sju år sedan var gift, jobbade med ett bra jobb och hade många vänner...

Tack för att ni finns att bolla med. Det är så härligt att spegla här, så många igenkänningsnickar och leenden och tårögdhet det blir.

Ps, sonen min kämpar, har börjat på terapi, ser på honom att det är oerhört jobbigt, men han är strong när det gäller så jag tror på detta. Och trots skrik, gråt, svordomar och vägran att gå dit första gången (samma dag som ett jobbigt läkarbesök) så stod jag på mig och sa lugnt att om han inte gick så fick han packa sina saker och flytta på direkten. Bevis att jag vuxit ur mitt medberoende en hel del. Håll tummarna att jag orkar hela vägen.

Kram medsystrar o medbröder i cybern.

dessa dagar, lyckligare och mer levande än på länge, länge...
http://www.youtube.com/watch?v=peqCmOBcYnc

gungar väl med... Jag läser inte allt som skrivs längre. Det blir mest på helgerna. Då kan det å andra sidan bli flera ggr/dag och fler inlägg. Då "händer" det också mest i livet. Känns tryggt att ha den här sidan och kontaktvägen. Ja, vi hörs:) / mt

Ja, det går ju i vågor hela tiden.

Jag läser allt som skrivs, och försöker peta in små svar här och där. Men livet snurrar på så fort, så jag sitter sällan vid min dator nu på samma sätt som jag gjorde för något år sedan.

Vi hörs! :-)
/H.

här på forumet nu tycker jag mig märka. Hoppas de som behöver mest stöd finner styrka i tidigare inlägg. När jag började skriva var det hög intensitet och det är jag tacksam för. Lelas, barbalala, curry och alexandra var länge flitigt närvarande på medberoendesidan. Tussilago tänker jag på emellanåt - hur gick det för dig? Och för Lisa-Lill. Några av dem som fanns med från min början finns ännu kvar och jag är tacksam för denna sidan där jag kan skriva om mitt nuvarande liv.
Idag har varit en vanlig dag... inget särskilt att skriva eller säga. Det snöar och är ashalt på vägarna. Sommardäcken på. Hmmm ... Jag har varit till verkstan och ska byta kamaxel på bilen. Dyrt. Ikväll är det födelsedagskalas igen. Och sen 30 grader i februari. Katten sover på pläden. Mm lagar middag, abborre. Det behöver städas. Jag tycker mycket om vanliga vardagar. / mt

Jag lever väldigt mycket i nuet. Jag tar en dag i taget. Gläds åt småsaker, så som att katten kommer hem eller att mina lökar jag satte i höstas har börjat titta upp. Genom att leva så, så närmar jag mig 1,5 års nykterhet. Jag har egentligen slutat räkna, men jag kom att undra hur lång tid det är och började räkna på fingrarna.
Så alla ni som kämpar med era första nyktra dagar. Det går! Det krävs mycket, men det går.

Det var väl allt just nu. Livet och dagarna går sin gilla gång och nu vill jag ha vår.

efter en hudlös, såbar och nära dag. Tänk att det som är så svårt kan bli så bra. Tänk om det svåra inte hänt så skulle det goda inte heller hänt...

Ätit oxfilé, vitlökssmör, rostade rotsaker, tomatsallad med nyodlad basilika. Favoritvinglaset och 100% blåbär och Carlsberg non alcholic till Mm som föredrar det. Tittat på konståkningsuppvisning - för precis två år sen var vi på Globen och såg världsstjärnorna. Livet är annorlunda nu. Sorgsnare, av flera orsaker, men mycket bättre. / mt

igen en omtumlande dag som började lugnt och lyckligt och även slutade så.

Däremellan telefonsamtalet med naken ärlighet. Ord som aldrig hörts ... som gjorde ont. Den första chocken, orden som åt sig in, smärtan, insikten att vetskap är en möjlighet. Under tiden: ett besök och en gåva - 2 flaskor exulusivt, medlajerat öl, en "inbjudan" och ett förslag som "dödade allt"... en vändning, en kort visit ... Hemkomst, trötthet, undandragande, sömn och sen "Smartare än en femteklassare" - som vände stämningen:) Det goda samtalet om den smärtsamma insikten som telefonsamtalet förde med sig. Tacksamheten över att få veta. När jag redan sov ett besök med ljus till den närmaste vännen som inte finns bland oss, men nära...

Skriver för att minnas att så här var det denna dag, lördag 31.3.2012, den etthundrafemtionde nyktra dagen (24+53+15+173+60+150). Ordet smärtsam är återkommande, de mörka inslagen i livet som måste få ta sin plats.

Utan nykterheten skulle det inte ha varit möjligt att närma sig det svåraste i livsbagaget. Det är min övertygelse. Nykterheten är en grund för samtalen om det djupa i livet och för genuint äkta möten.

Nu är det färdigt byggt, det projekt som pågått sedan hösten 2011 och som pågått parallellt med resan hit, till "punkt nu". Jag ser fram emot att röja och städa i gemenskap. / mt

händer... ett samtal mellan far och dotter om de verkligt stora frågorna. Livsviktigt.
Stora frågor, öppna sinnen och tunn hud. Livsnära... och gott, gott. / mt

tänkte på dig när jag läste denna.

http://www.walentine.com/2009/02/06/ecce-homo-se-manniskan/

Kram och ha det bra! / A

av en blogg jag nyss hittade när jag googlade på Ecce Homo - Se Människan. Klistar in den hit:
http://www.walentine.com/2009/02/06/ecce-homo-se-manniskan/
den verkade beröra både äldreomsorg och regnbågsmänniskor.

Så svårt det är att skilja på människan och människans handlingar. Inse att människor sällan är renodlat onda eller goda - jag känner ingen sådan person. Så svårt att inse att jag aldrig kan veta drivkraften och den djupaste önskan inom en annan människa. Det enda jag ser är uttryck och handlingar och det jag ser tolkar jag utifrån min referensram. Inse att det enda jag vet är vad som händer inom mig själv - och knappt det alla gånger:)

Att jag väljer att se människan och försöker undvika att döma betyder inte att jag försvarar handlingar som skadar. Inte heller att jag fritar människor från ansvar för sitt handlande. Så svårt att se dikotomierna samtidigt och inse att sådant är livet oftast. Både-ock. Jag har ansvar att välja.

Tänker med ett leende på min goda vän A, hur vi ser på varandra och säger:

Alla är konstiga utom du och jag - men även du är liiite konstig. Så är det.

Idag är hittills en lycklig dag! / mt

med konståkning på TV, räkor, frukt och bubbelvatten. Mm berättat om middagen har var på igår där två av fyra män drack vatten med bubblor i, en drack vatten utan bubblor och en drack vin. / mt

Nja inte så klok som jag borde. Du har naturligtvis rätt Mt, jag borde avböja utan att stuka till den som manar till skitsnack. Jag som snarare reflexmässigt VILL platta till en sådan typ än att hjälpa h*n att växa. Men vem är jag att ta på mig rollen att uppfostra en annan? Brusar upp så lätt många gånger. En mognadsfråga? Eller personlighetsdrag? Vill vara godare än så. Eller vill jag det egentligen? Ja och nej, på något märkligt vis. Återkommer i den frågan...
Nähä mina fina, kvasten är oljad, hucklet är knutet, och imorgon tänkte jag tjuvstarta till Blåkulla! Lämnar nog datorn hemma, så härmed önskar jag er alla en glad och nykter påsk! Kramar V♥

Ville bara säga hej!!
Hoppas allt är fint?!
Stora kramar!!
/k

planering ett par timmar, vaknade och kunde inte somna om. Är många pusselbitar som ska falla på plats nu och det är stressigare att ligga och fundera än att ta itu med sakerna konkret på datorn.

Var på en föreläsning om missbruk och intervention igår. Ett antal reaktioner som jag tolkade som lätt generade och besvärade och många "skämt" vid middagen. Föreläsaren konstaterade krasst att bland 200 personer finns 20 storkonsumenter och de känns inte igen på utanskriften - alla tittade på varandra....

Idag är det f.ö en spännande dag och kväll. Ha det gott ni som läser, ta väl hand om er! / mt