Senaste kommentarerna i forumet

har mitt nya år blivit två. Så bra som nu har livet aldrig varit - och då handlar det om gemenskap, innerlighet och sinnesro. Att i ord beskriva vad det innefattar är svårt, jag vet inte om det låter sig göras. Någon här på forum, Mittendaliv tror jag, frågade nyligen efter "tips på bra förhållningssätt för att slippa stress och oro för drickande?" Jag har funderat och försökt formulera mig utan att hitta de rätta orden. Nu, när jag gjorde ett nytt försök insåg jag att det jag skriver egentligen är Sinnesrobönen... jag upptäckte medan jag skrev att mina långa ordrika meningar sammanfattas i den. Jag har tidigare skrivit att jag "använt" den många år i "teknisk" bemärkelse, till exempel på jobbet när budgeten är för smal-och-kort... De här åren har jag tagit den till mig i en djupare bemärkelse, i betydelsen att att överlämna det som inte hör till mig och jag "ser" nu att så gör jag, så kan jag göra, inom fler områden än mullegubbens nykterhet. Då handlar det också om tillit som är en av mina sårbara områden... och om ansvarstagande - för mig själv, och att släppa ansvaret för det som inte hör till mig att ansvara över. Det är inte alltid enkelt. Många gånger är det svårt.

Jag ser att AA diskuteras i andra trådar. Jag har läst Stora boken och sett When Love is not Enogh och visst är mycket helt otidsenligt och väldigt "amerikanskt". Inte minst genusperspektivet som kan ge frossbrytningar... Men, om man söker och verkligen vill hitta vetekornet (Fia skriver att även en blind höna...) så kan man söka kärnan bortom de yttre attributen. Klistrar in Gudrun Schyman när hon berättar på bokmässan hur hon som bekännande ateist (antar jag att hon är) löste sitt problem med "Gud"... http://www.youtube.com/watch?v=VyznWG1fxQM

För mig är Gud inget problem i sammanhanget - men det kunde också vara något annat... för mig är det trygt att det finns något som är större än jag själv ...

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Allt fler missbrukare träder fram och berättar om missbruket och vägen till frihet. Nyligen läste jag om Ma Oftedal och hittade sedan ett samtal med henne på TV4 play. Igår var en kvinna med i Go´kväll. Sällan ser man nån medberoende, Pia Johansen är ganska ensam i den kategorin av berättare. Möjligen är det svårare att definiera vägen till frihet från medberoende. Att upphöra med ett missbruk innehåller en tydlig handlig, att-sluta-missbruket - dock, att bli nykter inrymmer så ofantligt mycket mer. I medberoendet finns inget konkret att göra eller upphöra med som är lika-för-alla - det är enbart en hel hög "ofantlligt mycket mer".

Det var morgonens flum-flum... I vår del av världen är det lite snö och rätt så kallt nu. Utomhus. På insidan är det varmt och gott att vara. För övrigt gillar jag starkt att tänka på AA och Alanon som Gemenskapen... den har jag känt varmt och starkt på de möten jag deltagit i.

Allt gott, lev väl / mt

i kväll, MB på besök:-) Nä, lider faktiskt inte märkbart av min antabus, trött är man ju hur som den här tiden och kan säga att jag mår kolossalt mkt bättre på morgonen än innan jag började med A. Nu är det dax för en ny hutt innan läggdax, och i dag har jag knappt tänkt på alkohol och har jag gjort det är det bara för att jag noterat att jag slipper dricka. Har belönat mig med lite god mat och godsaker, men det känns okay. I morgon bitti ska jag ta bilen och åka till ett frukostställe och äta hotellfrukost - bara för att jag kan!
Många gånger har jag tänkt det, men det har stupat på att jag dels inte kan köra bil så tidigt eller att jag mått så skit att jag knappt fått i mig ett knäckebröd på morgonen.
Så hemskt egentligen.
Ha de bra i kylan,
Fenix

om eventuella biiverkningar av Antabus - man väljer ju att självmant peta i sej alkohol även om man mår skit av det, så vad är då lite biverkningar av medicin?
Heja dej, Fenix!

Kram!MB

present innan läggdax, Fyllefia och Santorini i min tråd! Blir glad och får väl svårt att sova:- Innan jag tittade till datorn en sista gång, tog jag min fjärde sup antabus. Smart att ta innan läggdax så slipper man kanske eventuella obehag så här i början. Har ännu inte känt särskilt mkt negativt, och som ni så klokt skriver, vad är väl det mot att ständigt skitmående varje morgon på grund av drickandet.
Ha det bra själva på er resa, är så imponerad av er båda!
Fenix

att hitta både Fia och Fenix i samma inlägg! Glad att det går bra för er. Att du Fenix tar till den hjälp som behövs. Håller helt med Fia, det gnälls över biverkningar till antabus men herregud så man mådde av alkoholen! Magen i olag, dålig sömn, ångest, you name it! Och du Fia klarade semestern, strongt! Och grattis till m-m med flera månaders nykterhet i bagaget och LillPer som tar steget till mera hjälp. Fantastiskt! Många fler är ni som är bra på gång. Konstnären, bra jobbat! Ja ni är många, jag har inte koll på er alla. Men bra jobbat. Och många nya som tagit steget. Fortsätt kämpa, det är SÅÅ värt det!

Hej Fenix! Så nu har du börjat med antabus. Bra tänker jag och lyfter din tråd. Jag har sett så många inlägg om hur folk undviker antabus. Allt från sömnproblem till att gå på lådan. Men gav oss inte stora A liknande problem utan att vi ens tyckte det var värt att reflektera över? Jag tror (jag tror) att en stor del i att lyckas med kampen hänger på att våga ta språnget. Våga vara ärlig mot sig själv. Våga ta hjälp och våga stappla på kryckor. Där är du nu och det glädjer mig.

Fia

Utanför dörren till al-anons möten!!!
Där finns försmådda kvinnor och män med onyktra sambos som blir lyckliga av att träffa de som är nyktra.

Vad härligt att höra att du mår bra.
Jag ska nog lyckas till slut jag också.
Har liksom blivit så fruktansvärt trött på att må dåligt.
Har ringt om hjälp och de hör av sig i morgon bitti.
LP

Och att han tidigare gått på möten! Det låter hoppfullt. Ni har ett hårt arbete framför er båda två, men ni älskar varandra och har tagit flera steg på vägen.
Varma lyckönskningar och styrkekram!

Det låter precis som oss. Tusen tack för att du ger mig stöd. Han ska få läsa ditt inlägg sen när han blivit nykter. Han har gått på AA-möten och han vet att han måste in på den helnyktra vägen, frågan är när han är redo? Du ger mig dock tröst att det kommer ske en dag. Jag älskar honom och han älskar mig och vill inte leva utan mig. Nyktert ska det bli. Kommer skriva här igen.
Tack igen.<3

Det värmer så i hjärtat att veta att helt okända människor faktiskt bryr sig. Han är på väg att bli nykter nu, jobbigt men det kommer att gå.
Tack igen!

Andreasson detta pastående kan döda många av oss med sjukdomen alkoholism! All annan forskning, vetenskap o kunskap hävdar de motsatta. En gång alkis alltid alkis. Visst kan de kanske gå en , tio eller flera gånger för en del. Men sen faller vi tillbaka precis där vi slutade dricka. För oss med denna dödliga sjukdomen kan det första glaset bli våran död! Har du inte tillräckligt med pengar Andreasson ?

då jag föll rakt ner i katastrofkänslohålet - och blev uppfångad och omhållen. Gott, gott.

Tack Stigsdotter för din hälsning - även här. Fint att höra av dig:)

Gläds gör jag åt nya skrivare som Asteroiden, Lars44 och nygamla Mullegubben förstås. Och sidans Old Boys: Adde och Berra. I den kategorin alltså.

Hittade i morse ett inslag på nätet där det framgick att Andreassons forskning finansieras av Systembolaget http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2487256 Sånt gör mig betänksam och reserverad... fast jag vet hur svårt det är att hitta forskningspengar så samtidigt förstår jag... också. Och är övertygad om att avsikten är den bästa.

Det var dagens... Allt gott, lev väl / mt

Jag blir gråtfärdig när jag läser om dig o din man. Hur maktlösa ni är, din mans maktlöshet mot alkoholen o din maktlöshet mot hans alkoholism. Jag blir så påmind om hur min familj hade det innan jag tog hjälp. Jag o min fru har alltid haft ett umgänge där de funnits mycket alkohol o oftast blev jag fullast det reflekterade man inte om de första tio åren. Efter de tio åren tog de fart men jag erkände inte att jag behövde hjälp, utan lät alkoholen styra mig o jag styrde min familj. Jag manipulerade dem o övertalade dom i allt. Semesterresor, middagar mm som ingen i familjen egentligen ville vara med på, dom viste ju hur de blev! Jag hittade fel på folk i min omgivning, alla gjorde mig illa, de va alltid synd om mig så jag hade anledningar till att dricka. Jag hamnade på psykakuten, sjukhus, avgiftning , fyllecell, bråk, förlorade plånböcker , jackor, mm . Men jag erkände mig inte maktlös mot alkoholen. Jag alkoholist nej nej . De fanns ju orsaker, de va ju synd om mig ! O deprimerad, slutkörd de va jag.

Ja så sjuk va jag o hade inte min familj tillslut efter allt deras lidande lämnat mig så hade jag troligen druckit ihjäl mig. Min fru har gjort som du väckt mig när jag somnat ute, hämtat mig o rätt ut efter saker som jag ställt till med. Kastat mjuka kuddar under mig som man brukar säga i våra kretsar. Jag vaknade upp i vårat hem efter ännu en helgs fylla, de visade sig inte vara sön kväll utan tis morgon. Jag hade en ovanlig känsla huset såg ut som ett slagfält. Min fru hade inte städar efter mig! Denna gången kom dom inte hem. Jag ringde o fick ett sms tillbaka, har pratat med nämdemansgården du är välkommen dit på måndag. Dagarna tills jag skulle åka drack jag dygnet runt o de är ett under att jag tog mig till nämdemansgården. När jag kom dit va jag helt slut, jag gav upp kampen o har nu ett bra liv tillsammans med min familj. Min fru är fortfarande mycket skör o rädd, de är hemskt o tänka på vad jag utsatt min familj för. Det ända jag kan göra för att gottgöra dem är att aldrig dricka igen.
Hoppas min resa kan ge dig något. Va rädd om dig.

Men det är bra att du hittat hit! Välkommen !
Jag tror att du kommer att ha stor nytta av att läsa här, läsa andras trådar och skriva av dig precis som du gjort nu. Här finns människor som kämpar med liknande bekymmer som du. Det är hjälp och stöd i sig att veta att du inte är ensam. Du beskriver så tydligt din mans alkoholproblem och ditt eget medberoendeproblem som nära anhörig som levt länge med en alkoholist. Förstår så väl att du och din man behöver hjälp.

Vad säger din man om detta? Har ni pratat om det? Det låter allvarligt det du skriver om att du får hålla koll så att han inte somnar t ex utomhus och riskerar att frysa ihjäl. Det är ett stort ansvar som du bär som till och med handlar om liv och död. Det är svårt att lägga ifrån sig ansvaret för missbrukaren, men jag tror att det är där du måste börja. Låta honom ta ansvar för sig själv och sitt drickande. Du måste försöka fokusera på dig själv och ditt barn. Det är ditt ansvar. Lägga fram problemet i ljuset och låta det bli talbart, åtminstone i hemmet. Låta honom ta konsekvenserna av sitt drickande; städa undan flaskor och det han kan tänkas "ställa till" med när han är full. Har han försökt sluta förut?

Du beskriver med både stor sorg och stor kärlek, det märks att du älskar och visar stor omsorg om honom. Förstår att du inte vill ha det såhär, det måste påverka din familj oerhört mycket. Mitt råd till dig är att läsa på sidorna här, ställa frågor till dig själv, reflektera och läsa det du själv har skrivit. Fortsätt såhär, du har tagit ett stort steg till förändring bara genom att öppna dig och beskriva hur ni har det. Det är bra! Hur ser det ut runt dig, har du någon i din närhet som du kan prata med och som vet om hur ni har det? Du behöver allt stöd du kan få. Fortsätt skriva här!

Varm styrkekram/ Yogi

Visst är det en lite skön, nästan lite skadeglad, bror duktig-känsla... att veta att man själv kommer att vara piggast imorgon bitti... Även om man vet att om det varit som det brukade så är det ingen tvekan om vem som varit segast på morgonkvisten (och fm).
Jaja, man får vara nöjd med det lilla ibland :-)

för era kommentarer, de värmer. Sitter här och väntar på att få lägga mig, bara frun kommer hem från tjejkvällen. Hon kommer säkert inte att må lika bra som jag i morgon bitti:-)
Fenix

Gud kan säkert göra sitt, men Antabus har kanske en mer direkt effekt... Ibland är lättnaden stor över att ha tagit tag i läget, erkänna att man behöver hjälp. Starkt gjort att klara det du gjort idag. Och skönt att proverna var bra!
/m

Hej,
Du kan mejla mig på (into_aan@hotmail.com) så kan vi prata lite mera ostört. Där kan vi även byta nr eller Skype om du vill sen

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, som levde länge utan att veta min sjukdoms natur. Den är tredelad, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering.

Den fysiska allergin, sätts igång sekunden som jag tar en klunk alkohol, en drog av något slag, läkemedel som är narkotikaklassade.
Symptomen på allergin är ett sug efter mer, som jag själv inte kan kontrollera då substansen väl är i min kropp.
Jag tappar kontrollen och kan inte heller sluta, oavsett om jag vill eller inte.
Fysiska allergin är kronisk,(obotlig ) och progressiv ( ökar med tid, i detta fall sug efter mera alkohol)
Allt som jag kan om sjukdomen alkoholism har jag läst mig till i boken, med hjälp av min sponsor.
Förstår att allt kan vara förvirrande, om du som läser detta vill veta mer, så får du gärna kontakta mig.

Med vänlig hälsning,
-a

Ett fantastiskt skönt besked du fick på provet!
Att du har en kväll med lugn låter skönt.
positiva saker du är väl värd.
//PP

får man vända sig till hr Antabus. I dag känner jag en glädje, för i förmiddags var jag på vårdcentralen och tog en sup ihop med sköterskan. På helt frivillig väg ska jag gå dit en gång i veckan för att få någon att hålla koll på mig. Så illa är det att jag inte ser någon annan möjlighet.
Jag slutar som mest ett par dagar och sedan blir jag övertalad igen att bara en helg till, en dag till osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv,
Så det var på lätta fötter jag gick därifrån för beslutet är fattat och handlingen inledd. Tänk att man som alkis kan vara så glad föra att det inte går att dricka.
Är skittrött, men lugn i kväll.
En annan stor glädje är att leverproverna inte var onormala, jag har haft ont i levertrakten i flera veckor och var rädd för att jag skadat mig. Nu får jag alltså en chans innan levern gått åt helvete och det känns mkt bra.
Nu åker julmusten fram och sedan ska jag ta bilen och åkt till kiosken för att köpa lite godis, bara för att jag kan:-)
Ha en bra helg alla kämpar!
Fenix

Hej igen. Kloka o vänliga ord från Asteroiden, att hjälpa andra med samma sjukdom är en viktig bit i aa s program. Det är så sorgligt att läsa att många inte hittat en bra aa grupp. Hade aldrig varit nykter utan mina möten . Ha en bra dag.

Hur tar mankontakt med dig?

Hej
Igen, håller med Lars44, det finns lösningsfokuserade möten. Hojta till om ni behöver hjälp att komma till ett sådant.

-A