Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade också städ- och rensningslust i slutet av januari då jag trodde att han skulle hålla sitt löfte att göra något åt sitt drickande. Kändes så skönt att rensa bort gammalt skräp och få ordning i skåpen. Men i början av februari sparkar han undan benen på mig igen och min städlust försvann.....
Det var skönt så länge det varade för med ordning och reda i skåpen/garderoberna känns det som att man har renat sig själv också, konstigt att saker kan ge en den känslan.

Godmorgon A, även här pågår rensning och städning och målning av lite lister odyl. Precis som du beskriver är det någon form av ritual/symbol, inte den vanliga tråk-städningen. Jag jobbar ju en del med Feng Shui och upplever ofta verkligen starkt vilka kopplingar vår hemmiljö har till vårt mående och hur vi är rustade för utmaningar även utanför hemmet. Har ganska nyligt gjort om det lilla kontoret på övervåningen i rätt färgställning och möblering. Är nu ett rum där alla som kommer in känner sig väl till mods, från att ha varit det hemskaste i hela huset, med riktigt ogynnsamma energier. Jag jobbade hellre i köket.
Önska er en fin helg, dig och Mullegubben. Hälsa honom från mig! Själv ska jag åka med väninna till annan stad på Lördag för att se en föreställning, äta gott och bo på hotell. Väninnan är inte så intresserad av alkohol så det blir lungt och skönt! Kramar V

tiden går fort. Nu under våren blir det många födelsedagar i familjen, jag har några minnesmärken i samband med dem från fjolåret. Den här tiden minns jag som instabil - och så var det också när jag nu ser i backspegeln. Ända fram till efter midsommar. Perioden med mycket sovande på tjocka mattan:) Adde skrev i en tråd att det tog ett år att hitta hela sitt känsloregister - det kan stämma ganska bra även här - och att bli av med alla övertoner inte minst. Idag fattar jag inte hur jag orkade jobba i det oerhörda tempo som var förra vintern och våren - ganska precis från tiden för uppbrottet och under den mest sårbara och kritiska tiden i det nya alkoholfria livet.

Jag visste ju inte då hur det skulle bli, levde verkligen med stöd av en dag i taget och det viktigaste först, mm, mm... Även HALT var centralt och värdefullt.

Städandet och röjandet som pågår nu känns bra, som ännu ett betydelsefullt steg... det skapar utrymme för nya aktiviteter. Det har också en symbolisk betydelse. Önskar mig själv samma energi efter arbetsdagen men nu har jag varit ovanligt mycket soffpotatis ett par månader. Det gillar jag inte - får ta tag i det. Göra en plan:) Ska gå hem efter lunch idag och röja jag också. Har en stor mängd saker med affektionsvärde som igen ska gås igenom. Började i helgen men nu har det stått stilla.

Forumet har fått många timmar av min tid, värdefulla varenda en. Utan forumet skulle jag inte vara där jag är, det är min övertygelse och jag har fortfarande svårt att se något som skulle ha varit bättre för mig på den plats och i den situation jag är. Jag märker nu att mitt behov av forumet förändras, det går dagar när jag väljer annat i första hand. Det har väl med "mitt år" att göra. / mt

i sitt garage, hans revir där han också haft sina gömslen. Han har ungefär hur mycket energi som helst nu.

Jag är så ny på forumet och varit så upptagen med att våga erkänna " offentligt" att min man dricker. Jag förstår att finns många livshistorier att läsa och som säkert kan vara stöd och hoppfulla. Den lilla tid jag skrivit här förstår jag redan att det finns någon form av röd tråd i våra berättelser, medboeroende ser ganska lika ut. Så härligt att du känner så, hoppet är tillbaka, livet. ❤. För mig är jag i början och jag hoppas så att jag kommer känna som du. Ibland kan jag känna en rädsla för framtiden för jag vet inte riktigt hur mycket vi har tappat under alla dessa år. Kanske är det så att alla pusselbitar hamnar rätt när man får kontroll över livet igen. Varmt lycka till med allt.

livet är lugnt och gott. Igår började vår-fiskesäsongen med att mullegubben hängde upp näten för att lappas. Mysigt. Har nån sorts koll på jobbet också trots hög intesitet.

Skrivit i några trådar och reflekterade över forumet. Ska klistra hit mina tankar. Känner att mitt beroende av forumet avtar och det känns befriande - forumet finns men har en mindre central plats i mitt liv. Så ska det vara - men Lisa Ekdahl gör mig lycklig och det är en forumvinst:) / mt

Forumreflektioner: Välkommen tillbaka dreams1 - jag har samma erfarenhet som Lelas att aktiviteten och intensiteten här på forumet går i vågor.

Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...

För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.

Hoppas du fortsätter skriva och att det är en hjälp i att bearbeta din sorg och bli stäkt i din tillfrisknandeprocess. Så har det varit för mig. Allt gott! / mt

trudelutt för dig kommer här: ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫

Idag börjar jag jobba heltid, efter att ha varit 50% sjukskriven för lunginflammationer och annat skräp sen november. En otrolig lättnad faktiskt. Att det är lättare att andas och jag är mycket piggare. Rätt penicillin gjorde susen. 8 veckor kvar på denna dosen.
Humöret inte minst. Att inte behöva vara nedsatt i arbetsförmåga stärker mig.
Nu kör vi!

väldigt fin helg med många goda samtal. Som om tiden hunnit ifatt nu och orden tar form. Det är det stora, djupa. Det vardagliga handlar om överseende med "var skåpen ska stå":) - helt konkret. / mt

o få receptet så ska du få det

Vana, hjortron och så vanlig smulpaj då, eller?

sist jag var uppe i norr,hos min bror i Umeå,o de bjöd på Hjortronpaj som smälte i gommens smaklökar...såååå gott,kan rekommenderas

varma hjortron ♥♥♥ Med camenbert eller glass eller vispad grädde ?? Brukar köpa en hink med 70 % hjortronsylt ibland men den går åt så snabbt :-)) Och den är ju inte gratis härnere i landet :-(( Fan vad sugen jag blev nu !

Kalset gick över förväntan väl. Vi lassade iofs in Svårmor i taxi vid elva och for hem. Så vi lämnade innan det värsta drog igång. Ingen träslips, bara hederliga rutiga skjortor och en och annan skinnväst (och 2 fleecetröjor!). Maken var ensam om hel kostym, så snygg och proper och självklar i det ändå. Jag "gillar"!
Svårmor började gaffla i taxin och försökte söka sympatier och hjälp att förminska sina jobbiga fyllesidor. Hon sa något i stil med att "ojoj, hur ska Vi må imorgon. Jag ringer imorgon och kollar hur ni mår. Jag kommer må dåligt!" Jag svarade bara att det kommer inte vi. Då sa hon ung att " Åh ni får alltid skämmas över mig, nu är jag full igen" Och det var så skönt att bara svara "Ja, så är det" bara helt lungt konstatera. Vet ju att folk mest vill att man ska förminska situationen med att det inte gör något, knappt märks, inte är någon fara osv. Men jag ids inte det längre.
Annars måste jag få tala om hur fantastiskt det är att nykter kunna njuta av god mat! Säga vad man vill om delar av vår släkt, men det här med mat kan man sedan generationer tillbaka! Igår njöt jag nästan till tårar av varmrökt ripbröst, helstekt algfilé, smördegsinbakade rotsaker, varma hjortron! Allt så klart tillagat av värden med familj från grunden av eget skjutna eller odlade/plockade råvaror! Innan min nykterhet hade jag knappt ätit det, rört runt lite på tallriken för att det skulle synas men fokuserat sedan tidig kväll på vinet så matlusten förstörts. Bara suttit och längtat efter att gå ut och röka och att festen ska "komma igång" på riktigt så jag kan hälla i mig ordentligt. Uppskattar mycket annat nu i mitt nyktra liv. Hurra för det!

fantastiskt V hur våra ord leder varandra framåt i insikt... Söndagskram♥ / A

Lånar dina radet A "Vi har levt så många år i ett slags ömsesidigt beroende och nu ser vi båda lite förvånat att vi är fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. För att vi väljer det, var och en för sig. Horisonten öppnar sig, sa mullegubben nyss. Ja, den gör det. / mt"

Fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. Detta är kanske vad jag också menar när jag försöker beskriva mitt äktenskap idag. Jag är fri från mitt eget beroende och iom att han tar ett eget ansvar över sin, självvalt, minskade konsumtion och hur stor/liten roll alkoholen ska ha i hans liv blir jag på många sätt fri från det också. Men visst hade det varit skönast/enklast om maken också helt valt bort, jag har ju överhuvudtaget kortare tolerans mot berusade människor idag.

är resan inåt... Jag sökte en text på Google och hittade K-G Hammars meditationer över Dag Hammarsjölds Vägmärken.
Jag blev djupt berörd över att hitta just den texten just idag. Igår var en minnesvärd dag... Jag valde bort festen och stannade hemma med bastu, lammgryta, frukt och choklad och Lasse Kronér med femteklassarna. Sent på kvällen var vi till kyrko-gården och tände ljus. Längs med dagen talade vi om balansen i relationen. Jag klistrar in ett avsnitt av K-K Hammars text:

Man kan se på Dag Hammarskjölds bok »Vägmärken« som en reseskildring, en resehandbok, en vägledning.
Den som gjort anteckningarna vid vägkanten, vägmärkena, har själv vandrat före. Han delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Kommer vi att känna igen oss?

»Sanningen« blir till en förutsättning för igenkännandet. Nedtecknarens sanning, uppriktighet, sannfärdighet. Ingenting dölja eller förtränga, ingen låtsaslek. Läsarens sanning, din och min sanning, ärlighet mot oss själva, och – om vi säger något – mot varandra. Orkar vi? Vågar vi?

Resan är ingen yttre resa, ingen vandring i geografin. Inte i främsta rummet i varje fall. Det är livets resa det handlar om. Livet som vandring, rörelse. Livets vandring är en resa inåt, mot livets okända djup. Och den resan kallas den längsta resan. Inte ens en resa i yttre rymden till universums avlägsnaste galaxer är en längre resa än den varje människa kan företa mot sitt eget innersta. Därmed blir det en hela livets resa, en resa varje dag och varje stund, en ständig resa. Och den är inte avslutad när livet tar slut.

Livet som resa betyder uppbrott. Det betyder att lämna bakom sig, lämna tryggheten i det välkända. Det betyder att vi ständigt måste vända våra ansikten mot framtiden, ovissheten, det stora okända. Att öppet bejaka livet som resa förutsätter grundtillit och mod att våga släppa taget.

Grundtilliten växer när de vägmärken vi hittills mött på vår livsväg upplevs som sanna, som ärligt delande av gjorda erfarenheter. Som vittnesbörd av en som varit där, som sett och tänkt och känt, och som hittat de rätta orden. Modet att följa, att gå vidare, infinner sig som en gåva längs vägkanten.

och diskuterat det med Mm. Inser att balansen i vår relation verkligen är i grunden förändrad. Att jag idag måste göra mina egna val och stå för dem själv. Precis vad jag eftersträvat så länge... men det är inte lätt och ingen självklarhet att finna sig tillrätta i en förändrad verklighet även om den är så som jag önskat mig att min verklighet ska vara.

Vi har levt så många år i ett slags ömsesidigt beroende och nu ser vi båda lite förvånat att vi är fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. För att vi väljer det, var och en för sig. Horisonten öppnar sig, sa mullegubben nyss. Ja, den gör det. / mt

mig i sorgen... Och i att det är gött att leva i nykterhet. / mt

Tänkte rätt mycket på diverse alkoholhaltiga drycker igår eftermiddag och kväll. Kanske var det extra mycket folk på sociala medier som la ut bilder, var fredagsupprymda och skulle ut. Det handlade också en del om drickandet på nyheterna. Hur berusade personer inte blir nekade som dom borde när dom går på krogen och har fått för mycket.

Jag tänkte nog en hel del på alkoholfrågor. Inte så att jag hade sug, kanske mer sorg i så fall. Sorg över att allt blivit som det blivit.

Men idag, efter en god natts sömn kan jag bara konstatera: Det är gött att vara nykter!

förklara, och svårt att dra gränslinjer. Ja. Ska fundera ett varv, eller några över det du skriver. Mest för att det är så intressant - inte för att analysera ev förnekelse:)

Det finns mycket i medberoendet jag inte kan känna igen hos mig själv - å andra sidan är jag inte prövad till det ytterstas gräns, inte tillnärmelseis. Jag känner däremot tydligt igen vissa missbrukartendenser och läser nu Jaget och missbrukaren med fokus på mig själv.

Precis exakt nu minns jag att min mamma berättade att pappas chef en gång hade ringt henne ang hans alkoholproblem - alkoholism och bett henne se till något vad-det-nu-var. Hon berättade att hon sagt "snälla herr A det kan jag inte" - jag tror inte hon var genuint medberoende, hon tog inte ansvar, sopade inte undan vad jag kan se nu. Jag vet att hon levde i enlighet med ett löfte och gjorde det hon trodde var rätt och bäst. När hon lämnade skapade hon ett rikt eget liv.

Så här fungerar forumet för mig, väcker minnen och impulser som jag själv kan välja vad jag gör med och av... Så klart jag kan välja att förneka eller försköna ... men jag ser att det hela tiden för framåt och det gör inget att det sker i min egen takt. Jag har inte bråttom.

Å ena sidan ser jag många likheter, åt olika håll, å andra sidan är jag fortfarande övertygad om varje människas komplexitet och unikhet.

Åh vad jag har svamlat - men här får jag ju göra det, som jag vill:) Idag känner jag att jag äger :)))

Nää, vi drogs, alternativt LÄT OSS dras in i alkoträsket istället för slöjdslips-träsket; )
Träsk som träsk...kanske?

så hemskt !!!! Jag är glad att mina föräldrar flyttade från den delen av världen innan jag blev stor nog att dras in i det där :-)) Brrrrrr.......

ADDE! ang dresscode, http://www.zickermans.se/slojdslipsar-galore/woody/
till glesbygdskavaj eller den lite mer leisure skinnvästen bär man lämpligt en av dessa ledade "slöjdslipsar" till finare tillställning! Hade aldrig sett en sådan innan jag var på byparty i Tornedalen. När min mans kusin ( en av mååååånga kusiner hahaha) fyllde fyrtio för några år sedan hade jag en bordskavaljer, dyngrik skogs- och sågägare i en av byarna kring Pajala, som naturligtvis hade en lite flådigare variant av träslipsen - den var liksom slöjdad i form av en lax! Det är sant!

Ja det är fint att vi har varandra A♥ Det är inte alltid jag känner för att skriva, eller ens har något att skriva i dessa dagar, men som du påminner jag mig om vad forumet gjort för mig, och att jag faktiskt behöver den här platsen, utrymmet. För detta är ju den största enskilda anledningen till att jag mår bra och är fri från alkoholen idag. För jo, jag känner mig fri fast maken inte är helnykter, och omgivningen erbjuder ett och annat tillfälle med påminnelser om varför "aldrig mer..." är mitt enda alternativ. JAG är inte bunden till det. Jag finns här, existerar här, men känner inte igen mig i ett medberoende- knske eftersom jag faktiskt inte ser att maken har ett Problem. Han dricker, som många andra i min närhet, ibland. Men det renderar inte i problem direkt. Irritation från mig ibland - javisst. Men jag kan se skillnaden till medberoende och alkoholproblem/beroende, även om den är svår att förklara. Det är en sida jag ogillar, men den tar ingen större plats i vårt liv.
Detta skulle ju kunna vara ett försvarstal och skrivet i förnekelse kan jag själv se om jag läser det och låtsas att någon annnan skrivit det. Må så vara...jag kan inte förklara bättre just nu!