Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack, ja här och nu vet vi ju inte hur det kommer kännas eller fungera där och då. Hur gärna jag än vill veta...

@Se klart Tack Se klart. Ja, jag tror också att det är en massa saker som påverkar makens beteende som han inte vet eller förstår. Vår2022 resonerar också i de banorna. Det är ju bara så jäkla svårt att rå på, när han inte vill kännas vid att det skulle handla om honom. Och det handlar ju såklart också om mig. Jag har också blinda fläckar.
Han har inga barn i livet. Hans enda barn gick bort i 20- års åldern för typ 20 år sedan. Jag har varit inne på i mina tankar att det kan spöka också, vore troligt. Men han borde förstå min lojalitet som förälder mot dottern. Att jag inte "kastar ut henne" för att hon inte städar eller tömmer soporna som han önskar. Eller för att hon är otrevlig mot mig. (Hon o jag har ju dessutom vår egna resa som vi jobbar på). Hon sätter sig på tvären o vägrar lyfta ett finger eftersom hon vägrar låta honom ha ett ord med vad hon ska eller inte ska göra. De är lika envisa båda två.

Jag behöver kliva ut och se det mer uppifrån. Släppa drömmen om att "göra om, göra rätt" efter det havererade äktenskapet med barnens pappa. Se det nuvarande äktenskapet lite klarare. Ur alla möjliga perspektiv. Jag dras lätt med i mina känslor när prat om separation kommer, hela kroppen skriker nej på ett sätt som signalerar att det i botten handlar om tidiga saker, inte om nuet. Behöver försöka fånga vad det handlar om.

@Andrahalvlek
Samma väg eller annan väg, du har så roliga kommentarer ibland.😀 Men också så bra att bena upp det så när allt är snårigt och slingrigt. Det ska jag komma ihåg.👍

Hej!
@postitlappen,
Grattis till 4 veckor som alkoholfri. Bra gjort!
Varje dag man besegrat alkoholsug är en seger.
Ha det fint!

Igår fick jag veta av en annan kollega att kollegan X inte alls är glad över avgångslösningen, även om han har tackat ja till den. Han är tydligen helt knäckt och det är därför han är sjukskriven året ut.

Och det göra bara ont i mig 😢 Han har inte svarat på mitt sms som jag skickade förra veckan. Jag vet inte om jag ska ringa honom? Jag nämnde det för min gamla chef och hon sa att det ska jag inte göra, det får min nya chef göra.

Det känns som kollegan x offras, att vi ställdes mot varandra, att jag var en form av gisslan nästan. Otroligt obehagligt. Jag får sova på saken några nätter - om jag ska ringa honom eller inte. Kanske mår han bättre när han landat i detta. Men det var ju inte så här han hade tänkt sig sluta sin karriär.

Samtidigt så känner jag att om jag hade fyllt 64 år i januari och hade erbjudits 14 månadslöner - då hade jag gladeligen släppt fram yngre kollegor. (Jag är 9 år yngre.) Att inte göra det vore egoistiskt. Faktiskt.

Alla säger att hans mående inte är mitt ansvar, att allt beror på hur arbetsgivaren har agerat i frågan och att det absolut inte kan lastas mig. Samtidigt mår kollega X dåligt på bekostnad av att jag får behålla jobbet. 15 år som personalansvarig raderas inte så lätt ur ryggmärgen.

Å andra sidan, om han öht ville ha kontakt med mig så kunde han svara på mitt sms. Och om en tid när han mår bättre svarar han kanske.

Osökt drar jag paralleller med en kollega som jag hade på 90- och 00-talet. En kväll skrev han till mig på mail att han söp skallen av sig, och att han var alkis. Jag svarade att detta måste jag berätta för din chef, vilket jag gjorde också.

Hela apparaten drogs igång med rehab och arbetsprövning, osv, men efter ständiga återfall blev han uppsagd eftersom han vägrade delta på rehab. Jag var inte vatten värd i hans ögon kan man lugnt säga.

Några år senare sprang han ikapp mig på stan, kramade om mig och tackade för att jag agerat som jag gjorde. Något år efter uppsägningen blev han nykter och sen började han någon form av enklare sysselsättning. (Alkoholen hade gett honom permanenta hjärnskador.)

Kanske kollega x tar kontakt om en tid och är lika glad och nöjd? Oavsett är inget av detta mitt fel och jag låter det inte smolka min glädje.

Kram 🐘

@Se klart Grattis till beslutstagandet! Vägen fram till beslut är alltid svårast, sen är det bara att köra på - samma väg eller en helt annan väg.

Kram 🐘

@Amanda L Tack fina du ❤️

Kram 🐘

Fina @sattva
Jag är ju också bonusmamma. Ett av min mans barn- och jag- hade rätt så tidigt i relationen svårt att komma överens. Eller vi hade svårt med varandra! Avundsjuka, svartsjuka- alla möjliga omogna känslor.
Min man såg konsekvent till ”barnet”, vilket stundtals gjorde mig ledsen, arg, besviken. I efterhand- ja jag ser ju att han inte kunde göra på annat sätt. Man kan inte sätta relationen med barnet, barnen på spel. Vi gör det ändå i samband med skilsmässa och andra kriser. Vi tänjer stundtals på förtroendet som är grundmurat från det att barnen är små.
Vi är bara människor.
Men vi lämnar inte platsen bredvid våra barn, och det är som du erfar- smärtsamt.

Visst är det så att din man inte har några egna barn? Jag tänker att det kan finnas så många ”ologiska” känslor när vi är nära varandra. Inget vi stoltserar med men inte desto mindre.
Den närheten och lojaliteten du har med din dotter kan också väcka (orimlig!) svartsjuka- avund och allt annat ologiskt däremellan.

Jag bara babblar på… men det är viktigt att tänka på att det du och ni går igenom är kanske de allra svåraste utmaningar vi ställs inför. Det är svårt. Vi gör det bästa. Du gör ditt bästa ❤️ Stor kram så länge.

@Andrahalvlek Varit borta några dagar och missat att du fått ett så mycket bättre besked ang jobbet. Hurra! Och superbra hanterat!
🥳🥳🥳🥳🥳🥳🥳

Jag är urlakad.
Sovit krattigt några nätter- mycket att hålla i huvudet. Genomgått sista steget i rekrytering med efterföljande erbjudande landat i att tacka nej. (Delvis en lönefråga)
Men just DET känns oerhört skönt men det har varit rätt mycket malande i huvudet kring det ena och det andra.
Flängt fram och tillbaka till landet för adventsfix, samma - fast nedskalat- här hemma. Håller på med listor kring allt från julklappar till att planera in ledighet.
Födelsedagar ska firas- mamma- mys- och så märker jag hur tröttheten gör alla ”borden” större.
Jag kan tänka ”jag borde verkligen ha fixat något trevligt julpyssel för alla” alltså HALLÅ säger jag till mig själv.
Egentligen inte så orimligt mycket på jobbet- men sammantaget med allt annat, vill stänga ner.
Ikväll ska jag städa men först se några presentationer på SVT av årets nobelpristagare. Mycket avstressande faktiskt.
Kram på er denna iskalla tisdag’ ⛄️

@Sattva Så himla sorgligt 😢 Men försök att andas ut och samla kraft när dottern är ute och reser, så får det bli som det blir efter det.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, att leva i bonusfamilj har visat sig vara en enorm utmaning. Jag hade aldrig kunnat förutse att det skulle bli såhär. Inte min man heller såklart.
Jag känner ett stort misslyckande. Jag lyckades inte hålla ihop familjen. Skulle ju göra om, göra rätt denna gången...

Maken o jag har pratat nu på fm, även han känner att det är ohållbart. Men är inte villig att sträcka ut en hand till dottern. Vi har iaf landat i att avvakta ev separation o se hur det fungerar när dottern kommer hem från sin resa.

@Sattva Ja, usch vilken situation du hamnat i. Jag har både egna barn och bonusbarn och det är verkligen minerad mark man går på om det blir konflikt mellan en bonusförälder och ett bonusbarn. Det är oerhört känsligt att gå in för hårt i en sådan situation. Man riskerar oerhört mycket i relationen till såväl sin partner som till bonusbarnet och man kan inte vinna den kampen, såvida det inte gäller en livshotande eller farlig situation där en person ska räddas till livet. Det går inte att gå in och vara fostrande om man inte fått mandatet, tilliten och tryggheten från barnet. Går man in där ändå riskerar man att bara förvärra och skada situationen än mer. Man måste backa hur stark känslan eller ilskan än kan vara och reda ut det på annat sätt, med sig själv. Det starka bandet och lojaliteten som finns mellan en förälder och sitt barn, kan ingen utomstående komma och peta på eller försöka styra, inte ens en ny maka. Det är något som ingår i ”köpet” och något man bara måste acceptera. Den relationen är en bunden livsrelation som är för evigt och livsviktig. Den relationen är helig. Om man inte kan backa, respektera och acceptera det bandet fullt ut, kan det ligga primitiva känslor som svartsjuka bakom som slår ut i blom som gör att man inte känner sig sedd och älskad. Men det handlar förmodligen om egna ouppklarade känslor i bagaget som tillhör någon annan i det egna livet och som projiceras ut. Det är en utmaning att vara bonusförälder och man måste självrannsaka sig själv, ha koll på sig själv och sina egna känslor och veta vad som hör hemma var. Få en uppfattning och självkännedom om sina egna skav i ryggsäcken som kan triggas och projiceras på andra. Ett sätt för att få hjälp och stöd i detta är att din man går i egen terapi och reda ut varför det blivit som det blivit.

Jag har backat många gånger, det är utmanande, det har triggat min ryggsäck, men det enda sättet och det har givit bra resultat och bra relationer. Jag har också lärt mig mycket om mig själv och mina triggers. Massor av kramar❤️

@Sisyfos Jag håller helt med dig. Vi går på familjerådgivning fortfarande, och där har allt detta tagits upp så gott det går. Jag har dock inte varit tydlig med att står det mellan honom och dottern, måste vi gå isär. Hittills har det mest handlat om hans känslor o beteende. Och terapeuten har försökt förmedla ungefär det du säger, att det är bara han själv som kan bestämma sig för vem han vill vara i detta. Och att hans o dotterns relation inte är mitt ansvar. Det är här det liksom står still. Han vill/ kan inte hantera det på något annat sätt. Jag tror inte han har förmågan att reflektera ovanifrån situationen.
Nu var det ett par månader sedan vi var på rådgivning, ska dit snart igen. Det är nog bara den senaste tiden som mina känslor blivit mer tydliga för mig själv. Jag har till varje pris försökt rädda situationen hittills. Men ja, det kanske behöver uttalas hur jag ser på framtiden, och det omöjliga om deras relation ska fortsätta såhär.
Jag har föreslagit massor av gånger att han går o pratar med någon professionell. Han tycker inte det är en bra ide, eftersom problemet inte är han utan min dotter....

Nej, min väg är inte att ge igen med samma mynt gällande julklappar.

Tack för ditt inlägg🙏

Usch Sattva, lider med dig.
Vad säger din man om framtiden? Nån måste ta första steget och det rimliga är väl att det är han eftersom han ändå ska föreställa vuxen. Det är oerhört jobbigt och tärande att hata någon och att hämnas genom att inte ge julklappar, vad är det för något? Egentligen är inget av det här ditt ansvar, Sattva. Skit i att ge din man en julklapp om han inte kan bete sig som folk.
Egentligen kanske du ska vara väldigt ärlig med din man - du funderar på att lämna honom om han inte kan ha en relation till din dotter. Nån måste ta ett första steg och för din skull borde det göras nu. Han borde kunna få vägledning av någon professionell om hur han ska agera för det kräver nog lite tid och tålamod. Men att bara släppa det? Det är inte en fungerande situation för dig eller för din dotter som håller på att växa upp. Han behöver visa hur vuxna beter sig.
All styrka till dig som ändå tycks hantera situationen på ett vuxet sätt. 💜

@Sattva Kramar i massor till dig ❤️

@Andrahalvlek Jag tänker jättemycket på just den delen av framtiden. Och att ha en nära vuxenrelation till min dotter är jätteviktigt för mig. Jag är inte beredd att offra den för makens skull, om det skulle komma till det.
Just nu är jag ganska ledsen över tanken att det aldrig kommer gå att fira jul ihop, jag-barnen-maken. Eller andra högtider.
Suck. Men det är heller inte konstruktivt att måla upp skräckscenarior om framtiden. Behöver dock försöka hitta någon sorts acceptans över läget som det är just nu. Acceptera är inte detsamma som att tycka att det är ok. Mer att få sinnesro.

@Sattva Men det finns ett liv efter resan. Jag tillhör dem som tycker att tiden med barnen är bäst nu, nu, nu. Och att skapa en vuxenrelation med båda mina döttrar hamnar nog fan på topp-5. Och har ser fram emot ett flitigt umgänge i flera år innan det är dags för barnbarnsfokus ❤️

Och ska din man stanna hemma eller hålla sig hemifrån varje gång blir det nog ohållbart. Men det får tiden utvisa! Jag vill bara inte att du ska gå miste om den fina vuxna-relationen man kan få till sina barn. Tyvärr inte alla förunnat, och där tror jag att pappa-mammor drar det kortaste strået oftast. För att mammor och döttrar värdesätter relationer mycket mer än mycket annat. Obs: generalisering.

Kram 🐘

@Se klart 🥰🥰

@Andrahalvlek Ja, jag är faktiskt lite chockad över hans beteende. Att han själv uppenbarligen tycker det är rimligt.

@Kennie Jo absolut, rent pragmatiskt fungerar det ju så. Det är mina känslor som inte är ikapp. Jag vill så innerligt gärna ha en fungerande familj...

Vi går fortfarande på familjerådgivning. Men efter säkert 7-8 besök och ingen egentlig utveckling börjar jag ge upp. Tar fasta på Se klarts ord om att låta tiden verka. Men allt oftare går tankarna till om jag är beredd att leva såhär, om det är såhär det kommer fortsätta vara. Svaret på det är nej.

Om allt går som hon planerar, kommer dottern åka iväg på långresa med några kompisar under våren. Jag så glad för hennes skull att det blir av, hon har velat det länge. Hon behöver det, komma ifrån. Och det blir lättare att se vad som är vad här på hemmaplan.

Ja, förstår att det är olidligt.. Men ibland är det väl bäst att utgå från de villkor som finns och handla utifrån det. Eftersom du inte får fira julafton med barnen så vore det väl rimligt att din man stannar hemma så att du och dottern kan ses på annandagen?

@Geggan @Sattva Tack ❤️ Jag struttar runt som en mallgroda idag 🐸

Kram 🐘

@Andrahalvlek Superbra jobbat!!👍😊🤩

@Andrahalvlek grattis också från mig! Superbra! Småningom kommer du att behöva gå över till forever-matvanor. Men lika absolut övervägt! Mycket snart blir det en vana och sen är det bara normalt. Och ja- portionsstorleken är a och o. Stor kram! 🥰🥰🤗

@Sattva Fy fan vilket omoget beteende av din man. Ärligt talat. Han är vuxen och borde bete sig som sådan. Din dotters konsekvenstänk har inte växt klart än, men hans borde funka som det ska. Usch vilken plågsam tillvaro du har omkring dig 😢

Kram 🐘

@Varafrisk Eller hur?! Jag har lånat tänket från alkoholstoppet, en dag i taget. Tar mig tid att planera maten och registrera ALLT jag äter i appen Myfitnesspal. Jag skapar recept innan jag tillagar maten och gör matlådor. Mina portioner är plötsligt typ hälften så stora. Inte konstigt att jag har lagt på mig!?

Men som sagt, viktminskning kan jag, det är att behålla vikten som är det svåra. När tiden och orken och humöret brister, för det sker ju förr eller senare. Hålla i och hålla ut. Och jag tänker också att om jag har lyckats vara nykter i 1.394 dagar så ska jag fan klara av detta också! Men det är tydligt att belöningscentrum i min hjärna är shaky-shaky.

Kram 🐘