Senaste kommentarerna i forumet

väntat på ditt inlägg !!! Tack för att du delar med dig ! Ofta är det omgivningen som ser att att återfallet är på gång först och då är det svårt att nå fram. Det är kanon att du nu har informerat alla runt dig, hoppas bara att de fattar ordentligt och inte förminskar utan att du får allt stöd som önskas kan.

Välkommen tillbaka och en jättekram från mig ♥

för livstecknet! Blev glad att höra av dig. Riktigt God Jul! / mt

Du verkar ok. Det är bra. Good enough for me. Been there, done that, didn't like the movie...
Lärdomar kommer i många skepnader och sammanhang. Dörrar behöver smällas igen och vissa meddelanden behöver förmedlas via högröstad megafon för att tas på allvar. Speciellt för en själv...
Nu tar vi hand om oss och varandra och firar en fröjdefull vit jul som vi kommer att komma ihåg.
Som sagt, underbart att höra ifrån dig MB! JÄTTEKRAM från mig!/NM

hur mkt det betyder att läsa ditt ärliga inlägg!!
Nu kan det bara gå åt ett håll, totalt 0 för min del, i annat fall väntar Fonus.
En riktigt God Jul osv från
Fenix

och läsa igen lite, har haft en massa annat att läsa på nätet. Har bl.a snöat in på LCHF och läser bloggar så det sprutar ur öronen.

Dessvärre är nätanslutningen otroligt dålig och seg just nu, unge herrn i huset har spelat upp alla 80 GB vi har varje månad med snabbt internet...

Får nöja mej med att rapportera från min egen front. Har haft det lugnt och skönt, nyktert och behagligt om man bortser från ett stilla återfall exakt elva månader in på min nykterhet. Adde vännen skrev ett PM och varnade mej, tyvärr läste jag det när det var tre timmar för sent... Adde, du är en klippa!!!

Vad lilla återfallet beträffar, så använde jag det till att berätta - eller snarare skrika! - sanningen för svärfar och svägerska. De hade inte fattat ett skvatt trots att jag gjort mitt bästa för att ge dem ledtrådar. Med detta stängde jag sista nödutgången. PANG!!
Tror faktiskt att det var det jag ville, nu vet ALLA jag känner om att jag är alkis. Alla. Fyllan då? Var den så trevlig? Nej, jag blev full som ett ägg och kände igen ångesten från min aktiva period, så det var inte så mycket att längta tillbaka till. Dessutom fick jag en kraftig baksmälla. Usch, det var definitivt inte värt det.

Kommer vara lite obstinat och tjurig och fira ett år i alla fall den 15 januari...!

Kram på er!/MB

att läsa om en skilsmässa för en gångs skull!
Fenix

Läste ditt förra inlägg, och det ger verkligen en helt annan känsla en det du skriver nu. Fantastiskt bra jobbat, och starkt att ta tag i det innan det hunnit gå ännu längre tid. Det är så sorgligt när hela liv slösas bort på att må dåligt och ha ångest över något som man bevisligen kan leva utan.

Ha en bra vit jul och nyår!
/m

att du delar med dig och visar att det finns en lösning och att det går att få ett fint liv. Vi är många som behöver påminnas.

Skriver ett par rader från under filten i soffan, men julmust i finglas. Kom just att tänka kring att detta blir min 4:de juletid i det nyktra livet. 4:de...måste verkligen räkna igen, men så är det. På ett sätt känns det som om tiden flugit fram, men vid närmare eftertanke är det nästan som om ett helt liv gått sedan dess. Så mycket har hänt, förändrats, tagit form och riktning. Nykterheten nu är det normala, inget ansträngt eller något som kräver. Det bara är. Det har slagit mig hur lugn och skön december varit i år, till skillnad mot hur det var förr, då jag/vi fortfarande drack. Julfester och glöggminge och återhämtning. Allt som sköts på och uträttades i panik och stress för att tillslut hinna...för perfekt skulle det ju ändå vara, på ytan. Nu finns tid och ork, och så har jag lagt en hel del av kraven åt sidan. Självkänslan är bättre och jag behöver inget bevisa. Pengarna räcker också till så mycket roligare saker än krognotor och systembolaget!
Jag läser ibland i de nya trådarna, känner igen, och hoppas så att dessa modiga människor som tar sig hit ska få uppleva hur livet kan förändras utan alkoholen. Att forumet ska bli för er/dem vad det var för mig. Att ni inte ska ge upp - det är värt kampen även om den är så svår emellanåt.
Jag önskar er alla här, gamla som nya en fin vit jul (på alla sätt och vis) och ett gott avslut på 2013!

för din hälsning. Och som du och Yogi skriver - vi behöver varandra. Även om och när vi sitter fast i samma sörja kan vi vara varandra till hjälp och på så sätt också hjälpa oss själva. Det är egendomligt och befriande hur jag ser mig själv i mina egna texter och i andras respons på det jag delat. Jag tror vi får en fin jul, mg kommer att göra service och hålla öppet på AA eftersom det är en sån dag det ska vara öppet. Vi kommer delvis att vara med barn och barnbarn och delvis med varann. Lugnt och stilla. Gott. Ta hand om er alla som läser / mt

många ensamma alkisar som letar så borde det finnas nåt ställe att träffas på förutom AA's landsmöten och konvent :-))

Jag är ju också singel numera men har inte haft bråttom ut på marknaden, jag litar på att jag får det jag förtjänar när jag är mogen för det. Men visst tusan saknar jag närhet och ömsesidig omtänksamhet framförallt nu när den jobbigaste helgen någonsin för ensamma står för dörren.

Kramomer ni som letar ♥

Hej..Hur länge har du varit nykter? Jag har försökt att finna Chattforum och liknande under en lång tid men inte lyckats särskilt bra..Så om du finner något så får du gärna tipsa mig.Det jag har hittat är en sida som är på engelska och heter "Sober Dating" en på Svenska som heter nyktradejten,men den har jag misslyckats med registreringen på..Vet inte vad jag gör för fel.Jag har i alla fall inte fått napp än.Är du kvinna eller man? Hälsningar Kaeru

Inte så kul för alla berörda.Känner sympati och medlidande med dig och din familj..Kram

Tjena Peter och alla andra.
Socialt drickande är när en hög människor efter en stund höjer sina röster och helt plötsligt nästan sitter och skriker till varandra..Så brukar det oftast gå till.Livligt kanske är ett annat ord.Förhoppningsvis så stoppar det vid det,men förmodligen inte.Har man en gång i livet kommit till klarhet och hållit upp i 1,5 år så är nog sk socialt drickande kört..Du är alkis och kommer att så vara livet ut.Jag är alkis och kommer så vara livet ut.Jag är stolt alkis som vågar stå för det.Jag skiter i vad andra tycker det får stå för dom.Jag vet att jag aldrig mer någonsin i livet kommer att kunna hantera alkohol och jag har accepterat det.Gör det du med,det är bäst så.Se det som en allergi.Men framförallt acceptera att du är den du är.Alkis...

för att du delar med dig av dina enorma visdom och gör det med sådan värme och engagemang! Tråkigt att tänka på att du har varit drabbad helt sedan barndomen, glädjande att se att det går att lära om och lära sig att må bra i situationen trots allt. Hoppas att ni får en Toppenjul!

klistrade in Carinas Bångs länk http://medberoendeinfo.blogspot.com/ i en tråd tänkte jag att alkoholen aldrig har känt som ett bekymmer i vårt hem på julafton. Mullegubben har inte förstört några helger eller familjefester - säkert en anledning till att en del av familjen fortfarande inte förstår (inte vill förstå - och behöver inte heller) hur det var. Hans alltmer labila sinnesstämning, desperation och konkreta självmordshot samt några enstaka utbrott mot saker; en pall, en radio och kanske något mer - sådant skedde när vi var ensamma.

De svåra julaftnarna - det var nog två... var det första året, 2010, efter att jag gick och kom tillbaka i början av december. Insikten att han skulle fira jul i ett sällskap och inte "få" dricka infann sig på julaftonens eftermiddag och det var inte så trivsamt mellan oss just då. Den andra julen, 2011, fanns också en viss laddning. Även de vuxna vi firat med var (lätt med dock) besvärade över vad som skulle serveras... Detta var "de vita knogarnas tid" ser och förstår jag idag.

Däremot kunde jag själv skriva en berättelse om hur det var att vara barn på julafton med en alltmer onykter far. Det har jag "alltid" vetat men det stod glasklart när jag såg barns berättelse i kampanjen Vit jul Min barndomsberättelse kunde vara där.

Utsätt inte era barn - utsätt inget barn för en sådan jul! / mt

Hallo Fenix

Du fanns ju här redan när jag var inloggad här den första tiden, så du är minst sagt en kämpe!
Har inte läst allt i din tråd, men det kanske blir tid till det framöver.

fina du och många lyckönskningar om ett fint, nyktert, liv ♥

Nu lyfter jag din tråd. Skriv gärna oavsett nykterhet eller ej, jag, vi andra behöver det!
Spes

Hej Peter!

31 december har jag varit helt nykter i 11 månader, och jag tänker att vara nykter i minst 1 år till.

Det vore otroligt synd för dig själv, om du dricker igen. Mig eller oss andra spelar det självklart ingen roll för, men jag är helt övertygad om att du sviker dig själv.

Orsaken till att du vill dricka, är därför att du säkert tror att du missar något, men det vet både du och jag, att du inte alls gör. Däremot så undrar nog mer dina kompisar som dricker vad de missar, eftersom de inte dricker, och de missar MYCKET medans du inte missar någonting. Ställ dig följande frågor:

Vad får du ut av för att dricka?

Du drack, men sedan slutade du, eftersom du antagligen inte tyckte om det, varför vill du börja igen? Det låter inte som en bra hobby.

Njuter du av att dricka?

Är det värt att betala för en fyllerisk?

Är ingen psykolog, men så tänker jag!

Jag förstår att du (och ni) ni haft en lång väg att vandra och det känns så fint att ni har det gott tillsammans på så många sätt idag!

Jag håller med dig om hur det är att läsa anhörigas berättelser - även jag skriver ju färre inlägg nu än när allt var som värst, men det är fortfarande en tröst, en hjälp och ett stöd att läsa på forumet! Både att få stöd, men också att försöka ge och dessutom att få påminnelser om var jag inte vill hamna igen!

Idag var min kära exsambo igång åt andra hållet - han är sååå trevlig nu igen, helt plötsligt?! Och han vill gärna tala om att jag är duktig, att jag sköter mig nu, att han kan lita på att jag löser saker osv - jag förstår inte varför han anser sig kunna bedöma mig och huruvida jag gör rätt eller fel? Men jag återvänder hit och försöker ta djupa andetag...

Söndagskram

Jag känner hur mycket kärlek som finns i mulleholken när jag läser din betraktelse. Det känns fint. Väldigt fint. Kramar till er!/NM

Igår ägnade jag mycket tid åt forumet - tack Fia för inputen. Jag läste och skrev till lillaskutt och Yogi, även till Izzy har jag skrivit senaste veckan om jag minns rätt.

Just nu insåg jag (stort!) att det är hjälpsamt för mig som medberoende att ägna mig åt andra medberoende - på samma sätt som grundtanken i AA är att den bästa hjälpen för en alkoholist är att hjälpa en annan alkoholist. Adde brukar tacka i sin tråd för att bli påmind om vart han aldrig mer vill (välja att) hamna - ursäkta mig Adde om ev fel i ordvalet och rätta mig gärna.

Vi talade om detta, att grunden i AA är att hjälpa andra, mg och jag alldeles nyligen då det kommit nya till hans AA-grupp.

Och nu denna tidiga morgon - när jag med en stilla suck än en gång skriver till nykomlingar på anhörigsidan - inser jag att det verkligen är till hjälp för mig att möta dem som skriver och undrar hur de kan hjälpa sin missbrukande anhörig. Exakt där har jag varit. I denna hopplösa frågeställning. Där har jag varit. Länge.

Jag sade otaliga gånger till mannen att jag vill hjälpa honom, bad honom vända sig till mig före han öppnade burken/flaskan/boxen... Sa och påminde honom otaliga gånger om att jag står på tröskeln, att det måste bli en ändring annars går jag. Det om tröskeln fattade han den dagen jag faktiskt gick. Sen när vi började om, ett nyktert liv - pågick den långa perioden av önskan om ett trevligt gemensamt drickande "vid festliga tillfällen" - det blev summa två försök som följdes av att han drack något även följande dag vilket jag upptäckte genast. Och därefter om "det festliga" det envisa svaret: "Det är inte festligt/trevligt för mig längre! Bara oro och ont i magen." Och det avgörande "mötet" när han mår dåligt, är orolig, ångestfull - säger det till mig och jag svarar det enda möjliga som finns kvar att säga "Du måste hitta DITT sätt att ta hand om dig själv. Jag har gjort allt jag kan och det har inte hjälpt. Jag finns här men du måste hitta dina egna sätt att ta hand om dig. Jag kan inte." Ungefär så. Och det har varit den rätta vägen. Det svåra har varit att verkligen överlämna hans eget ansvar till honom själv när han insåg att så måste det vara. Och så är det nu.

Men TACK ni som skriver i början av vägen, ni påminner mig om var jag varit och vart jag aldrig mer vill komma!

Det är svårt att förstå idag varför jag lät så lång tid gå och att jag lät det gå så långt... Långt mer är jag tacksam för att jag tog det avgörande steget ut så länge han och vi faktiskt hade allt kvar. Körkort, jobb, hus och hem, anseende och oförstörd hälsa. Den största och bästa insikten jag tagit med mig från de Al-anon möten jag varit på är raderna vi läser att man kan ha ett bättre liv för egen del oberoende av om alkoholisten dricker eller ej. För mig visar det att det första och avgörande man ska göra som medberoende är att ta hand om sig själv och det kan man göra även om man finns kvar i hemmet och/eller i relationen. Att ta hand om sig själv, sätta fokus på sig istället för att lägga merparten av sin energi på att grubbla över varför en annan missbrukar är en avgörande förändring. Att verkligen inse det är omvälvande. Carinas inlägg 7.2.2011 har varit en av mina ledstjärnor, det kom i så exakt rätt ögonblick som en krycka när jag tog mina första stapplande steg mot tillfrisknande... jag har delat det massor av gånger och ger det idag till mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Med tacksamhet / mt

och vill tala om att jag saknar din röst här på forum. Är säker på att Fia-med-alla-Förtecken också saknar dig här.
Kram i natten - hur det än är / mt

Tack mt! Nu blev jag glad. Jag har ju så livlig fantasi och du - liksom jag själv - är ju ingen lammunge längre. Zoega är bra kaffe och mg verkar vara en bra gubbe. Njut på och tack för livstecknet. Allt gott (du)!

Fia