Senaste kommentarerna i forumet

Hur fan orkar anhöriga? frågar du. En bra fråga - och jag har inget svar. Jag orkade ju inte. Orkade och ville inte leva med alkoholen som en del i livet. Alkoholen som långsamt förändrade livet till ett liv jag inte ville ha. Jag har funderat mycket över vad jag har orkat med, vad andra - till synes - orkar med och finner sig i. Jag har reflekterat över hur det var i mitt föräldrahem, hur min uppväxt påverkat mig. Min gräns visade sig nog förhållandesvis tidigt.

I mitt vuxna liv har jag haft det riktigt bra i det stora hela. Det var de senaste åren som det blev för mycket alkhol. De åren gick vi igenom de varianter som beskrivs här med olika regler och begränsningar. De åren tjatade jag, satte upp regler och ville att vi skulle "hjälpas åt"... Inget av det förändrade nånting - förändringen kom med den konkreta erfarenheten, insikten, att jag lämnar. Då hade jag också insett att jag inte kan hjälpa honom och talade om det.

Men... i vårt liv finns så mycket som bär. En lång gemensam historia, många djupt personliga saker som vi delat, en gemensam syn på vad som är viktigt i livet. Det här året tycker jag också att vår tolerans och respekt för varandra vuxit en bit till.

När jag läst på forumet har jag många gånger undrat hur andra orkat och orkar. Det kan vara så, tänker jag, att när man orkat för långt och för mycket har man inga krafter kvar till förändring. Man har låtit sitt liv begränsas så mycket att man inte ser någon väg ut. Det är ganska många som börjat skriva och försvunnit under "mitt" år här - jag undrar vart de tagit vägen... hur livet ser ut idag.

Medberoende är en kraftfull och en osynlig "sjukdom". En folksjukdom när man beräknar hur många som är drabbade, 3-4 omkring varje missbrukare. Precis nu kommer Fråga doktorn på TV med inslag om kvinnor som lever i destruktiva förhållande och har en klump i magen när de ska hem. Så bra att det talas om missbruk och misshandel... Så att kunskapen sprids.

Nu har jag mest flummat... gör andra saker samtidigt. Din fråga inspirerade mig Dompa. Jag önskar dig stort lycka till! / mt

Det var väl allt, ingenting men ändå mycket; Tack mt!!!! /R

arbetsprojektet så långt jag kan komma i nuläget - så skönt, en befrielse att vara så långt som jag är nu. Vi har haft en helg i arbetets tecken men även i gemenskap fast vi jobbat var och en för sig.

Så tveksam jag var hösten 2010 att inleda det byggprojekt vi avslutar nu. Tveksam för att jag var i ständiga tankar om att bryta upp och det var mest jag som ville den här ombyggnaden. Nu är det strax klart och byggandet blev en slags parallellprocess i resan mot ett nyktert liv. Ja, när jag tänker på all skit (svalskit faktiskt) som först skulle ut så känns det verkligen precis så. Den avslutande dryckesepoken inföll i den kasta-ut-skit- och börja-bygga-upp-perioden.

Den här tiden förra året var en kamp mot önskan att "få" dricka tillsammans vid "festliga tillfällen" och mitt envetna svar "det är inte festligt för mig längre". Startade min egen tråd 3 mars, då hade jag läst och skrivit i andras trådar ett par månader. Utan forumet hade jag helt säkert fallit till föga och skålat i champagne vid olika tillfällen och druckit vin till maten - än en gång. I tvivel och utan glädje och vi skulle ha varit tillbaka på ruta ett. Alla berättelser på forumet där jag kände igen mig och oss-som-missbruks-medberoende-relation gav mig styrkan att hålla linjen. Jag gjorde också några korta utflykter till vännen-där-jag-kunnat-bo och delade med henne när det var kämpigt och kändes kaotiskt på insidan. Idag är livet så annorlunda även om det inte är lätt och glatt alla dagar. Jag lever i tanken att vi ägnat ett antal år åt att långsamt underminera vår relation och då får det ta tid att bygga om och bygga nytt, det ska ju göras från grunden. Till en del är det verkligen att bygga nytt, livscirkeln är tillbaka där det är mycket vi-två. Barn och barnbarn har mycket aktiviteter och vi är mer perifera än när barnbarnen var små. Vi har längtat efter den här tiden och jag vet att vi båda vill göra det bästa av den. Ännu för ett år sen, i början av nykterheten, sysslade mina tankar mycket med ett eget boende. Att äga tid och rum. Det var mycket det-stora-familjesammanhanget som kändes viktigt att bevara. Nu händer det alltmer sällan att jag fantiserar om en lägenhet, tvärtom känner jag ofta glädjen och tryggheten i att vara vi-två.

Det var dagens kapitel i livsresan. Forumet är fortfarande en plats jag vill ha kvar för dagsnoteringar och reflektioner. Läser gör jag så gott som dagligen - här är jag en del av en annars dold verklighet. Eller snarare indirekt synlig verklighet - för den som "ser" och vill se. En verklighet som angår mig och engagerar mig av flera orsaker.

Söndagshälsningar, varma tankar, lev väl! / mt

kan jag också tömma huvudet på allt som valsar runt... Ha en fin söndag alla medsystrar! / mt

dagen med ett stort projekt där många pusselbitar måste falla på plats samtidigt. Har kommit långt och det är skönt. Mm slutför byggprojekt, katterna sover, ute är det ruskväder. Sämre kan jag ha det. Mycket sämre. / mt

att tillåta mig vara ledsen... Blev lättare till sinnes sedan och tog itu med ett stort jobbprojekt som måste göras. Blev lättare till sinnes, har sovit gott och fortsatt jobba. Ansvar är ett av mina middle names - har säkert flera:)/ mt

Gott & Blandat men jag har ägnat förmiddagen åt att tillåta mig att vara lessen. Jag är ganska dålig på det. Tack för omtanken! / mt

Så tråkigt att höra. Mitt råd förblir detsamma; Skriv av dig om du har tid och ork. Kanske här på forum eller kanske i en fin tom anteckningsbok, där du kan vara helt anonym. En anteckningsbok som en dag kanske växer till ngt annat. Ta hand om dig. Unna dig litet Gott o blandat. /R

Grattis Victoria!!
Sån lycka att bära ett liv inom sig!!!
:)

har en gammal gråt vilande i halsen. När livet är lugnare gör den sig påmind... Det är som det ska vara men den gnager och molar ändå. / mt

härlig "latochlyxig" weekend, det är du värd !!

tack Vana för gratulationen. En dag i taget, såklart är det så. Ändå så skrämmande med det tex du vittnat om. Efter 12 års nykterhet.
Nu stundar en liten weekendtripp för mig och mannen. Till Luleå bär det av för att se föreställningen "Ljust och fräscht" i kväll. Hotell och middag med goda vänner väntar också, och jag är tacksam över att det inte är vinet redan till lunch som lockar vid sådana här tillfällen, som tidigare.
Önskar er en fin helg!

....som går över av kreativitet och motion.
TACK!!!! för de orden
Precis vad jag behöver just nu.
1000 meter i bassängen ger mej styrkan åter o jag känner mej vital.
En ohämmad vild fotosession i naturen ger mej glädjen o fyller min själ!!!!
DÄR ska jag fokusera när problem börjar ältas i huvet på mej.

till din graviditet Victoria.
Det är skönt med självklar nykterhet.
Jag känner min nykterhet så,just självklar.
Men inte vara på min vakt alltid.
kanske veta att jag inte ska "tappa bort mej",
Ha det som en instinkt.
Veta mina egna fallgropar.
Jag har fallgropar jag ännu inte kommit fram till,
o hoppas jag ska klara dem när de kommer.
Sedan lärde Adde mej en sak.
Ta en dag i taget.
Det kanske är det som gäller
Vad som än händer,ta det beslutet varje morgon:Idag.
Jag föll ju.
Efter 12 års nykterhet.
O det tog 4 år innan jag kom tillbaka på min egen väg igen.

Tack, ja vi får hoppas bå snar bättring. Men det är som dom säger, ingenting blir bättre av att man häller sprit på

att du känt dig hängig. Detta svek av kroppen samtidigt som du ska leva i din relativt nya nykterhet. Mycket för både psyke och fysik. Hoppas verkligen kuren "tar" denna gång. Jag tycker att både du och Pianomam är fantastiska. Detta att ni orkar stötta var-och varannan trasig själ här på forumet. Nu ska ni tand hand om dig. /R

Kan lova att inte heller jag hade varit särskilt tuff om man gått runt med lunginflammation en längre tid! Rimligtvis borde detta göra avstamp även i det psykiska måendet? Oavsett vilket, hoppas medicinen biter och det omedelbart.

Ha det bäst.

Jag har ju varit hängig sista tiden. Egentligen hela hösten. Och i november tog jag mig i kragen och gick till doktorn som hittade bakterier i lungorna. Nog så. Klart att jag inte mådde bra då. Fick penicillin. Blev måttligt bättre. Sjukskriven halvtid. Gjorde massor av tester. Mer mediciner av olika slag.
Fortfarande bara hjälpligt bättre.
Idag fick jag veta att jag fortfarande, eller igen har bakterier i lungorna. Vilket innebär att jag i princip har haft lunginflammation sen i november. Förmodligen ännu längre.
Nu får jag mera penicillin och jag hoppas att jag ska känna mig bättre snart.
Det är en väldig påfrestning men jag klarar av att leva nykter vilket jag är väldigt glad och tacksam för. Och det är på något sätt ändå det viktigaste just nu.

Hej PiL, och tack för respons. Det är betydelsefullt för mig. Och nej, jag tror inte du misstolkat. Jag tänker inte på att ev ta mig ett glas, inte alls faktiskt. Och det är väll kanske det som oroar mig lite. Att jag nu när jag är gravid, och nykterheten är "självklar", glömmer att jag faktiskt är en av dem som måste se upp, kanske hela livet måste jag se upp. Sen när jag är ogravid igen alltså. Vet inte om det är en fara att nykterheten känns självklar, förstår du hur jag menar? Önskar dig och er andra en bra tisdag.

viktoria, "drakbarn" förknippas med styrka, hälsa, harmoni och tur ser jag på Wikipedia:) Själv är jag född i tigerns år och är därtill Metalltiger... medan Mm är född i oxens år. Således passar vi inget vidare ihop så vi har att jobba med:))/ mt

Bebis-antabus är inget okänt begrepp tydligen, i egenskap av man har jag ringa eller ingen erfarenhet alls av fenomenet, men jag har sett vad jag uppfattat som törstiga tjejer i bekantskapskretsen som helt tappat intresset för alkohol i samband med barnafödande. Att man håller sig nykter under graviditeten är ju något man bör och förväntas göra, men här snackar jag även efteråt när det är helt ok att köra på igen. Inte bara alkohol som kan rubba den kemiska balansen, även barnaskaffande således ;-)

Vet inte riktigt var jag vill komma, mer än att jag tycker det vore synd om du gick runt och är ständigt rädd för alkoholspöket, särskilt eftersom du verkar ha uppriktigt god koll på läget.

Vet dock inte om jag misstolkar dig, är det så att du åkt på tankar om att ett glas vin vore inte fel?

...:-) och detta i drakens år!

har berättat om sitt missbruk - men hon övertygade inte helt om jag minns rätt ...
Viktoria - jag fick ett lyckligt skrattanfall nyss när mina tankar vandrade fritt och jag plötsligt insåg att ni är 2 x Victoria som är i väntans tider:))) Ni är i fint sällskap båda två! Min minsting är årsbarn med Carl Philip och i mitt jobb hade jag då kontakt med en dam som fölljde graviditeterna parallellt och intensivt. Bland annat visade hon ett reportage från kungafamiljens vintersemester där det framgick att Silivia tog det lugnt med skidandet och hon hävdade bestämt att jag borde göra detsamma. Hälsa den inneboende, lev väl ♥ / mt
.

idag när jag har en ledig vardag vilket är sällsynt. Blir varm i hjärtat av att dela en plats i cyberspace så kloka medsystrar. Varm vinterhälsning ♥ / mt

Ja, pianomannen det pimplas lite här och där i boken. Precis som du skriver är igenkänningen i tänken och handlingarna stor. Vill minnas att Viveka Lärn själv har gått ut med sina alkoholproblem efter en rattfylla, eller minns jag fel nu?
It takes one to know one. Blir ofta tagen av sanningen i det. Känner mig förvånad nuförtiden över att andra i min omgivning (de som inte har problem kanske) inte ser det tydligare. Själv spotar jag en likasinnad snabbt på en middag eller tillställning. Och tänk att jag själv faktiskt trodde att mina alkoholproblem var rätt osynliga för andra. Pinsamt.