Senaste kommentarerna i forumet

Skickar ett enkelt........ Tack.
/A

Även jag och mannen har pratat om detta. Vi har haft många bra stunder i samband med alkoholdrickande. Men på något sätt har de förändrats, från att ha varit stunderna tillsammans, med en flaska vin (som enda alkoholmängd) som tillbehör har det övergått till att det varit alkoholen som varit det primära. I alla fall för mig, har det ändrats. Helgerna och kvällarna vi har tillsammans nu är mycket mer givande än de varit på länge. Vi hinner prata med varandra, orkar lyssna färdigt, det blir inte en massa fåniga missförstånd, vi har ingen gemensam ångest över att det gått åt för mycket alkohol den här helgen också. Jag har inte ångest för att jag sett till att glasen är påfyllda och tänker att han tänker... ja, ni hör ju själva. Summa summarum är även vi överens om att livet tillsammans är bättre utan alkohol.
/m

det är så det är. Vi har också haft champagnen och festen, vinet och samtalen, glöggmyset och julpyntet, midsommarfesten, kräftorna med tillbehör och ölen till den nyrökta fisken - ja till och med ilandtagningssupen i båten - en liten jäkla rackare gärna med en salt korvbit. All sång som hör(de) till. "Ingen klapp utan rim och ingen snaps utan sång".

Allt det där... som med tiden blev så fel. Allt det där - med tiden vid sidan av makens tilltagande smygdrickande och min växande obehagsklump i magen.

Nu är vi i en djupare gemenskap än kanske nånsin. Delar goda och mindre goda stunder i en annan närvaro och gemenskap.

Allt det där - vi vet.

Kramar / mt

Roligt att höra från dig Pellepennan
Jodå, såhär ca tre år senare kan jag säga att det går att förändra om man verkligen vill. Jag är fortfarande nykter och mår ett ganska gott liv nu. Jag är sällan inne här, men jag kände väl på mig att det fanns ett svar till mig :)
Kämpa på PP!

Detta kändes så oerhört trösterikt att läsa. Jag är så (irrationellt) rädd för att ta bort alkohol ur mitt liv, även om jag står på vippen att ta beslutet att göra det. Ffa känns det hotande i relation till min man och vår relation som har varit fylld av så mkt som du beskriver, alla de galna roliga festerna, varma sommarnätter med fest och dans till gryningen, resorna, dagar i sängen med en flaska champagne och ...gråa vardagskvällar med ost och vin och prat inpå småtimmarna. Allt som är BRA med mig och honom har tragiskt(?) nog inslag av alkohol. Och jag är så himla RÄDD att aldrig få ha de sakerna igen, men som du skriver, och som jag ju kan läsa mig till här på forumet omochomigen, så blir livet (och de relationer som håller och växer) så oerhört mkt bättre. Tack och kram från Nike

Har haft att långt och innerligt samtal under natten med mannen om bla det nyktra livets fördelar. "Bara fördelar" som han uttryckte sig. Vi var överens om att vi är lyckligare nu. Livskvaliten högre.
Vi var också överens om att vi varit på massor av roliga, galna fester och resor genom åren där alkoholen varit en ständigt närvarande ingrediens. Att alkoholen tillfört oss något, någongång - faktiskt. Vi har haft mycket roligt - innan det blev mycket tråkigt. Då var då, och nu är nu. Vi är färdiga med den biten i vårt liv och har nu gått in i en annan fas. Så sammanfattade vi och somnade i samförstånd.

Kanske (eller jo, absolut!) upprepar jag mig, men det känns bra för mig att sätta pränt på fördelar och notera händelser som för mig och oss framåt, vidare.

Santo har slagit huvudet på spiken.
Klockrent.
Man gör ingen uppoffring.

-Helt klart, man gör sig själv till vinnare i ALLA lägen.
Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram tjejer, ursäkta inhoppet men blev så glad att läsa de sista inläggen.
Håller till i förändra ditt drickande men läser allt.

/A

för min del är du så välkommen att skriva här i tråden! Jättefint att du deltar i diskussionen! / mt

Det är fantastiskt att ha möjligheten att kunna läsa hur ni reagerar och vad ni tycker om det vi gör så här på forumet. Jag har även haft lite korrespondens på facebook och mail angående nyheterna i fredags. Jag skulle gärna svara er lite längre och kanske fördjupa diskussionen. Jag vill dock inte kidnappa din tråd mulletant. Är det ok att jag svarar här eller vill du hellre att jag skapar en egen diskussion för det?

/magnus

nu har jag också läst den artikel i Svd som debatterats här och annanstans under veckan som gått. Jag reagerade som ni på flera uttalanden i artikeln. Men kanske mest på detta ang vilka man hoppas nå med budskapet om att man som beroende eller/och riskbrukare (man använder båda begreppen på olika ställen i artikeln, menar man verkligen även de som redan har beroendesjukdommen?) kan minska sitt drickande till en tillfredställande nivå. Isåfall - tillfredställande för vem? Både dem själva och anhöriga?)

Så här beskriver man på ett ställe i texten vilka man vänder sig till:
"...den kvarts miljon svenskar som har ett tydligt alkoholberoende, men som fortfarande är socialt välfungerande med exempelvis jobb och familj.

Nu undrar jag om det finns någon av de i familjen kring den alkoholberoende (vi pratar alltså ALKOHOLBEROENDE) som instämmer i att den alkoholberoende är "välfungerande"? Välfungerande i sitt familjeliv är man inte om det finns en alkoholproblematik. Punkt och slut skulle jag vilja säga, fast det säkert kan uppfattas som oresonligt.
Nä, jag tror att det är den alkoholberoende själv, om denne fortfarande är i förnekelsefasen, som skulle beskriva sig som välfungerande. Och dem som inte ingår i den närmsta kretsen familj kan säkert också luras. Men aldrig att det finns en beroende som är välfungerande i sin familj. Nästan ett hån mot barn och partner att säga så. Eller menar man bara att den alkoholberoende än så länge har sin familj kvar under samma tak? Detta är inte heller ett belägg för att man är en välfungerande familjemedlem.

Sedan detta med att 6 månader skulle vara en tidsperiod vartefter man kan utläsa någon form av varaktigt resultat ställer jag mig också frågande till. Nu har jag "bara" detta forum som referens, det räcker troligtvis inte för att göra en kvalificerad analys, men jag är tveksam. Mycket tveksam.

Det var mina reflektioner efter att ha läst artikeln.

Hej Fenix! Om du vill och orkar så skriv ner en rad. Jag vill veta att du är ok. - Och om du inte är ok, så vill jag veta att du lever. Men bara om du själv vill. Inga krav. (men du saknas, så; liiite krav)

Fia

Vad härligt att höra ifrån dig..
Kön eller ålder spelar ingen roll, det är bara otroligt fantastiskt att höra att du också valt att lägga av.. Får man fråga varför?

Jag ser framför mig en ung tjej som vill lägga av med aloholen, precis som jag. Fast jag är kille och dubbelt så gammal.
Du har allt gott framför dig.
Sluta idag så tar vi denna resa tillsammans.

Min vardag blir också liiiite lättare om jag skriver och läser här.

Tillsammans kan vi klara det.
Stor kram till dig E

LillPer

Saga, jag började gråta av ditt inlägg.
Du är så otroligt stark och jag tror på dig till 110%!
Tänk dig, den dagen du vaknar upp om tio år och har varit nykter sen idag.
När du vaknar upp, utan huvudvärk, utan att behöva gömma undan saker, slippa ljuga.
Heja dig säger jag bara, du är grym.

Hej mt! Tack för att du förklarade lite mer om din reaktion. (Inte för att jag har med det att göra) Men nu förstår jag bättre för jag blev verkligen paff över att du var så negativ. Och min egen reaktion blev inte heller helt klockren. Uttryckte mig väldigt osmidigt om att jag ser dig, Adde och Camilla K som smarta personer. Det lät ungefär som jag inte längre tänkte det. Men det gör jag - Ni är i mina ögon smarta.

Jag förstår kritiken om att budskapet på Riddargatan 1 kan få en och annan alkis ha hitta en "ursäkt". Förmodlingen samma alkisar som alltid hittar en ursäkt. Men jag välkomnar alternativet för dom som klarar av det. Nog om Riddargatan 1.

Jag förstår din rädsla när du läser om något liknande i samma skede som när din mg fortfarande lider av sviterna att ha blivit "bortvald". Av en god vän! När de vi älskar blir sårade så gör det ofta MER ont än när vi själva blir sårade. Det är väl en sida med kärlekens makt. Vi blir försvarslösa/hudlösa. Önskar i alla fall att mg mår bättre nu (och på så sätt - även du) och kan gå vidare. Det finns så gott om vänner som tolkar i "vått och torrt" precis som djävulen läser bibeln. Även jag har förlorat en massa bekanta. Fast i mitt fall är det jag som har valt bort - då jag insett att det vänskapen var grundad på var glädjen i att kunna dricka alkohol med någon som inte dömde.

Önskar er båda allt gott! Fia

Jag tror som ni att det är nyckeln. Att byta perspektiv, se nykterheten som en förmån, övertygelsen - precis det ni skriver m-m och Santorini, jag stjäl det rakt av ;-)

Idag är min känsla inför min valda väg enbart positiv. Jag står för min nykterhet rakryggad och stolt i alla lägen och sammanhang. Känner mig modern, cool och lite tjusig som inte dricker faktiskt, haha! Det enda jag sörjer är att här i Småstad är den festligaste alkoholfria drinken man kan få på lokal typ blandjuice med fruktsoda. Älskar att beställa spännande alkofria alternativ då jag är utanför Småstad. Sist en underbar giftgrön skapelse med ingefära och svartpeppar! Kul!

Däremot talar jag inte i varje läge om bakgrunden till mitt val, det tillhör något av det privata för mig, likväl som det finns mycket annat i mitt liv jag inte heller är särskilt öppen med till kreti och pleti. Jag är inte så generöst lagd på så vis. Men det hör till min personlighet snarare än pga skam.

antagligen för att jag tycker likadant:) Jag tror att det klickade för mej när jag inte längre såg nykterheten som en uppoffring utan snarare en förmån. Vid tidigare försök har jag funderat mycket på olika bortförklaringar varför jag inte dricker. Jag har undvikit fester för att det varit tråkigt att inte få dricka. Jag MÅSTE sluta dricka pga att jag drack för mycket med det var lite synd om mej för det.

Denna sista gång nådde jag visserligen botten och var faktiskt tvungen att sluta. Konsekvenserna blev för stora om jag skulle ha fortsatt. Men samtidigt var jag så trött på att alkoholen mer eller mindre styrde mitt liv så det var skönt att slippa. Det blev på nåt sätt ändå mitt eget val.

Det som jag tror är väldigt viktigt att jobba för är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Att se fördelarna istället, att man inte behöver alkoholen i sitt liv. I början måste man jobba med sej själv, ställa om hjärnan. För mej har det gått väldigt bra nu. Jag ser faktiskt bara fördelar med mitt nyktra liv. En simpel sak är att det går utmärkt att hålla vikten. Det är mycket kalorier i alkohol och levern bränner alltid alkoholen först. Om man dricker flera dar i veckan hinner levern inte med att bränna annat än alkoholen. En annan himla enkel sak är att det blir mycket pengar över till annat. Det fanns alltid pengar till vin, det hade jag råd med. Visst, men nu kan jag unna mej annat, trevligare saker.

Så jag tycker ju man skulle fokusera på allt det positiva med nykterheten istället för att kämpa för att försöka lära sej dricka "lagom" om man druckit sej till missbruk. Poängtera hur bra det går att leva utan alkohol. Som flera skrivit här så får man en massa tid över. I början hade jag svårt att använda den men man lär sej att fylla kvällarna med annat än att dricka vin och somna i soffan.

Byta perspektiv, det är en väldigt bra mening. Jag tror man förstör för sej själv om man har som mål att dricka mindre istället för att lära sej leva det rika liv som nykterheten gör. Det blir som sagts tidigare som en religion. Man blir som frälst. Och jag har inte hört om några biverkningar om man blir hög på nykterheten.

En annan sak man måste klara är att leva sitt nyktra liv men samtidigt låta andra göra sina val. Bara för att jag inte dricker kan inte jag begära att andra ska vara nyktra. Man måste lära sej leva i ett samhälle där folk dricker. När man accepterat sitt val och inte tycker synd om sej själv längre är det inget problem.

Ja det var lite reflektioner. Det känns bra att fundera över dessa saker ibland trots att jag känner mej trygg i nykterheten nu. Man får ändå inte glömma var man kommer ifrån och just såna här rapporter kan trigga igång tankar om att man kanske kan dricka ändå. Det är det som är faran med såna här rapporter för den som inte har fullt accepterat ett nyktert liv.

vartenda ord. Härlig läsning. Dricker just nu vårt senaste favoritté Clippers Cloud Nine, så smakrikt, spännande och gott. Och snyggt förpackat:)
Kram / mt

Hörde jag (eller kanske läste) tidigare i veckan är det enda som är fullständigt jämlikt fördelat. Alla har vi 24 timmar per dygn, och hur vi använder dem är helt upp till en själv. Jag håller med dig om att det känns som att man fått dubbelt av den när man inte dricker alkohol. När inte hela förmiddagarna ska gå till återhämtning och sova igen det som inte sovs under natten, och kvällarna går till att dricka och fylla på vinglaset. Det är också så skönt att kunna göra sakerna som ska göras vilken tid som helst.

Har skrivit det tidigare, men det är inspirerande att läsa om att livet fungerar minst lika bra utan alkohol, det hjälper mig att byta perspektiv, se saker med nya glasögon. Jag håller med om att det inte behöver finnas lägen där man inte kan avstå från alkohol, vare sig man befinner sig i slott eller koja. Det som krävs tror jag är att man själv är övertygad om fördelen med att avstå, så det inte låter som att man har gjort en uppoffring som tyvärr måste köra eller äter medicin eller liknande. Det är nog i de lägena det är lätt att falla till föga och ta ett glas, att "unna sig" det (när det i själva verket är så destruktivt). Ja, det var mina tankar, vet inte hur vettigt det låter, men jag känner att jag kommer mer och mer till insikt om mitt (nyktra) liv.

Ha en bra söndagskväll!
/m

En helg som snart är till ända. Lite jobb, en hel del hemma-fix, en fika på stan med dottern och hennes kompisar, lyssnat ikapp ett par radioprogram jag missat i veckan, läst en bra bok. Förundras och njuter än en gång över hur mycket tiden räcker till då alkoholen inte längre tar upp plats i våra liv. Allt får liksom plats. Jag kommer ihåg hur jag inte förstod hur andra hann med allt. Jag fattade helt enkelt inte, fick inte ihop matematiken. Själv hade jag alltid uppskjutna projekt. Mycket lite av det vi behövde fixa med huset eller trädgården blev avslutat. Jag var ständigt jagad, och släckte bränder här och där. Söndagar och måndagar var en ren skräck som bara måste överlevas, bara så.

Jag är så tacksam. I första hand över min egen nykterhet, och i andra hand över mannens. Tänker på det kloka som sas i Mulletants tråd, ang den debatt rörande missbrukares möjlighet att "återanpassas" till "normal-konsumtion". Att det är betydligt mer krävande och jobbigt att lära sig dricka med måtta, än att lära sig leva helt utan. Så tror jag definitivt. Jag hade inte orkat hålla på och mecka på det viset. Och varför eg, då jag bara ville bli lite full? Det var ju själva poängen med mitt drickande. Aldrig för att det var en social markör, eller att jag någonsin befunnit mig i ett sammanhang där det av konventionerna krävts att jag dricker vin till maten (fast jag har självklart använt mig av den ursäkten). Och jo, då har jag visst befunnit mig i både "slott och koja" i mina dagar! Trams, skulle jag vilja påstå! Jag kan också med säkerhet säga att min dotter inte mått så bra och varit så trygg i sin vetskap om mitt välmående som hon är idag, om mamma lovat dricka bara "lagom" och så mycket som det "sociala livet kräver" och utan att ta "medicinska risker" fortsättningsvis. Hepp! Ego och fegt, vilket är två av en aktiv drinkares främsta drag dessutom...
Nu blir jag avbruten, vi hörs o kram

är en blogg jag följer http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=8018727&entry=9065750

för ditt inlägg! Vi dricker vin, samma sort, på samma sätt och av samma anledning.

Angående Per Holknekt och alla de som här berättat (vittnat!) om hur lätt det är att återfalla ifrågasätter jag värdet av den färska studie på Riddargatan 1 där man kommer fram till att "hela 65 procent med ett beroende har uppfyllt sina mål att minska drickandet eller sluta helt inom sex månader." http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-ron-kring-alkoholism_8728506.svd?…

Jag tror att många av oss med personlig erfarenhet av missbruk anser att sex månader är en mycket kort tid för utvärdering av resultatet.

Jag avslutar med att instämma med santorini och kopierar hennes avslutande rader, helt enkelt för att de är så bra:

Jag skulle önska att det istället för att försöka lära folk med problem att dricka måttligt kunde man ha en kampanj där man framhäver vilket bra och rikt liv det går att ha utan alkohol. Att avsaknaden av alkohol inte ger försämrad livskvalitet utan naturligtvis tvärtom. Den där vinsten man skulle få av ett glas vin den får man nog dubbelt igen om man avstår.

// mt

Jag är så glad att jag nått så långt som jag gjort, nämligen att jag är fri från sug och bara tacksam och glad över att jag inte vill ha alkohol längre. Hade detta kommit tidigare i min process hade jag kanske tagit det som en ursäkt att fortsätta. Fortsätta den för mej omöjliga kampen mot måttlighet. Det finns förmodligen olika grader av beroende eller så beror det på var i processen man är. Om man nått sin botten eller inte? Jag läser om såna som fortfarande kämpar med sug efter år av nykterhet. Jobbigt. Jag bara njuter av den frihet nykterheten gett mej. Tycker Camilla K och Sven M uttrycker det så bra. Jag är inte heller en AA-människa, man kan bli nykter på andra sätt.

Jag återkommer ständigt till Per Holknekt som var nykter i, var det sju eller nio år, och tyckte att han skulle kunna dricka måttligt igen. Det gick inte. Det går säkert bra för några men kärnfrågan är just VARFÖR måste man få dricka alkohol? Varför är det nåt man ska kämpa för att lära sej? Jag röker inte och har svårt att tro att jag missar nåt väsentligt i livet för det. Tragiskt förstås om man blir bortvald i umgänget, det har inte drabbat mej men vi har inte så stort umgänge heller. Det är kanske på nyårsafton som sällskapet tycker att jag är tråkig. För efter tolvslaget brukar det bli ganska tröttsamt att vara nykter, onekligen. Men i mitt vardagsliv känner jag bara stolthet och acceptans.

Jag har också valt att dricka alkoholfritt vin ibland eller 0,5% är det. Ger inget sug eller nån önskan om annat, bara gott som omväxling. Torres Natureo är helt ok alternativ. Men det viktiga i mitt huvud nu är att jag gör det inte för att dölja att jag inte dricker alkohol.Jag försöker inte mörka att jag är nykter, jag gör det för att det blir tråkigt med bara vatten.

Jag skulle önska att det istället för att försöka lära folk med problem att dricka måttligt kunde man ha en kampanj där man framhäver vilket bra och rikt liv det går att ha utan alkohol. Att avsaknaden av alkohol inte ger försämrad livskvalitet utan naturligtvis tvärtom. Den där vinsten man skulle få av ett glas vin den får man nog dubbelt igen om man avstår.

var jag står i frågan om att lära sig dricka måttligt. Känns bra att föra den här dialogen där vi har en vilja att mötas och förstå varandra från våra olika utsiktstorn.

Min reaktion härrör sig ur min sårbarhet, reaktionen var bara ett starkt och smärtsamt bevis på min sårbara punkt. Jag kan dessutom säga att jag blev dubbelt drabbad, min reaktion förstärktes av att maken hade en sorgeprocess senaste helg då en av de vänner som vi inte längre umgås med hade lagt ut en fredagsstaus på fb, ni vet: På väg till vart-det-nu-var för att fira helgen med goda vänner. Ni vet också hur de bifogade bilderna ser ut. Jag hade full förståelse för makens sorg "Aldrig mer..." och det innefattar långt mer än alkoholen. Det innefattar att känna sig inte inbjuden eller bortvald. Det innefattar insikten att det finns sammanhang där man inte får vara med om man inte dricker - alkoholen är en så stark del av grundtemat i samvaron. Det är sorgligt.

Alltså: jag drabbades av min sårbarhet - och hans sårbarhet, som skulle kunna utmanas till en frestelse som jag inte tänker utsätta mig för. Ett starkt hot mot min tillvaro.

Därför blev jag så innerligt glad över Camilla K´s inlägg i SvD.

Därför önskar jag att ni på Riddargatan inser (det gör ni säkert) vilket synnerligen grannlaga uppgift ni har när ni presenterar forskningsresultaten som jag i sig inte tvivlar på. Där har ni säkert en hård "kamp" att få media att inse detta - det är ju genom kvällspress, TV, radio som resultaten når folket. Att redan i ingressen, eller framförallt i ingressen, klargöra vilken grupp det handlar om. Och gärna också tala om det Magnus skrev här: att lära sig dricka måttfullt är en kamp, ofta svårare än att sluta.

Jag är väl insatt i forskningsfrågor, jag vet att alla resultat ska presenteras och jag förstår absolut nyttan med att nå den stora grupp som är er huvudsakliga(?) målgrupp. Jag förstår likväl mig och alla andra nära berörda som reagerar starkt på mediapresentationen: Alkoholister kan lära sig att dricka måttligt med små insatser och medel. Så framfördes nyheten i morgon TV. En fredag.I ett senare program var det en forskare (?) som sade att idag är det huvudsakliga problemet medicinskt medan det förr var de sociala frågorna som var det stora problemet. Därav min reaktion på detta. Vidden av de sociala problemen sträcker som ringarna på vattnet långt utanför missbrukaren och drabbar hårt - både enskilda individer och samhället.

Jag vill inte driva strid mot dem som för fram resultat av forskning. Jag ville främst skriva av mig min egen smärta, som också berörde makens - vi sörjer sällan de som valt bort oss för att vi valt bort alkoholen men den här gången drabbade det honom hårt att bli påmind om att vi inte längre är delaktiga. Just detta umgänge har vi tidigare varit oeniga om, jag har aldrig gillat deras dryckesmönster men en av dem är en person som maken verkligen tycker om. De gillar varandra men alkoholen har kommit emellan dem. Ungefär så. Komplexitetsfaktorn är hög. Och sårbarheten.

För övrigt dricker vi ju alkholsvagt vin och har gjort det ca 1½ år nu. Maken upplever verkligen att det är en tillgång att han kan dricka nollöl - han dricker ungefär som jag föreställer mig att Berra gör. Han har konstaterat att det är en känslig fråga på AA så han talar inte om det där. Många där, liksom här vågar inte och ska inte testa. Det drar igång suget. Däremot har han talat om det med personer han träffar vid nollölshyllan - både i kvartersbutiken och på storköpet - personer som slutat för att det inte höll längre och som blivit nyktra på egen hand. Som flera av dem som skriver här.

Så bra att det finns olika vägar. Informera om det alla som kan och vill. Och informera gärna om vinsterna med att leva nykter!

Söndagsfrid! / mt

När jag för tre år sedan hittade forumet, var din tråd en av de som dök upp och jag läste, Vill minnas det var svårt, och inte självklart att det skulle gå vägen. När jag nu hittat tillbaka, både till forumet och min motivation, gjorde det mig glad att se en person från då som skriver "från andra sidan" om man kan säga så :-) Stort grattis, det ger mig kraft och vilja att själv komma dit!