Senaste kommentarerna i forumet

Är du kvar på banan, om inte så skäms absolut inte.
Kolla bara på mig, men pröva ta ett beslut på morgonen.
-Idag skall jag inte dricka!

Lycka till!
/A

Nej, inte nykter sedan 2009, men hittade hit då i augusti och började använda forumet. Snubblade in och ut här med några återfall under hösten och det sista i februari 2010. Sedan dess nykter. 40 ljus på tårtan nästa gång.

<3

2009?

Det är ett bra tag du! :)

Har du varit nykter sedan dess?

Att du svarade på mitt inlägg fick mig att inse att jag inte var ensam och det känns skönt.

Får man fråga hur gammal du är?

Det är det som är det fina vet du, här är man inte lika ensam. Forumet har varit mitt AA på något vis. Har läst och läst och skrivit, många kvällar då suget härjat har jag "bott" här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

vet inte om det är den bästa förklaringen. Forumet här har ju också en anhörigdel där medberoende hjälper varandra.

Dra på smilbanden du ;) inga problem.

Ja. det är faktiskt riktigt skönt men jag vet ju som du säger, att det är bara jag som måste ta steget och jobba
men ensamheten knäcker mig. Kanske borde skriva här lite oftare från och med nu då?
Vad är ett medberoende?

Haha, förlåt mig men drar på smilbanden nu! Ja du, att tvingas sitta fast här på forumet med oss andra alkisar i ett år eller så kanske inte är någon lek det heller! Fast bättre än alternativet. Bli inte livrädd nu, men jag har häckat här sedan 2009, haha! Fast nykter är jag ju nu i alla fall!

Du, vad skönt att höra att det finns någon trots allt som inte hör till ditt missbrukarliv. Jag menar förstås inte att någon annan kan göra jobbet, där står vi trots allt själva. Men stöd behöver vi. Det viktiga tänker jag, är att detta stöd kommer från någon som också värnar sina egna gränser, för att inte hamna i ett medberoende.

Jag förstår precis vad du menar.

Det var därför jag valde att skriva här.

Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag känner mig uppsprättad och öppen.

Jag har ett par men dom är spridda över landet. Jag ska ner på en tripp nu den 8 nov till en bra
vän som jag igentligen tycker om men vågar inte riktigt säga vad jag tycker i rädsla av att hon
inte besvarar mina känslor. Hon dricker inte ofta och vet om min bakgrund men vet nog inte riktigt
hur illa det är.

Jag är beredd att kapa allt för att bli fri. Om jag är tvungen att sitta här eller något annat forum
i ett år eller längre för att slippa alkoholträsket så är det värt det.

Att våga vara och visa sig svag kan ibland vara väldigt starkt. Förstår du hur jag menar? Jag är inte hemma på vad för slags vårdvägar som finns att välja på i ditt läge, du skriver att du har/haft kontakt med socialtjänst och beroendevård sedan tidigare. Och jag hör att du känner dig väldigt ensam, men finns det någon enda person som du tror skulle kunna hjälpa dig vidare, stötta dig i detta? Det kan ju vara väldigt svårt om man hamnat i läget att man bara har likasinnade vänner, nästan omöjligt kan jag tänka mig. Forumet har varit en slags fristad för mig, en plats där igenkänningen varit stor, där andra vet av egen erfarenhet precis vad jag går igenom, och just därför har det varit så befriande att få skriva av sig här. Utan den hjälp från andra som jag fått hade jag inte klarat att bli nykter. Ensam är inte stark.

Jag vill sluta men ångesten tar över. Jag klarar inte av att hantera den. Det är därför jag fortsätter.

Dom vill att man ska vara totalt nykter och drogfri till 100% och det är ju inte så konstigt egentligen.
Blanda ritalin eller concerta med alkohol och stora doser gräs är ju bäddat för att gå åt helvete.

Att göra en lång historia kort;

Varit i socialtjänstens klor och beroende vårdens klor sedan 1993 ungefär. 7 olika fosterhem
och massor av praktikplatser som har resulterat att jag har fått sparken på grund av missbruk.

Nu har jag jobbat arslet av mig i ca 3 år med ett pågående alkoholmissbruk och jag har hållt masken men
känner någonstans att jag är på kanten av vansinne och är rädd att prata om det för min chef.

Tänker mer tanken att bryta till 100% med alla som nyttjar droger och mycket alkohol och sköta det privat.
Vill inte att jobbet får reda på det. If you catch my drift?

Jag har förlorat allt jag äger och har och familjen är inte mycket att hurra för.

Mamma som är psykiskt instabil och en far som är grovt alkoholiserad och där har jag inte mycket att hämta.

Jag är fruktansvärt ensam och instabil som satan. Vill bara bli stark och ta tag i sitsen med min son och
bli en bra pappa trots att han sitter i fosterhem.

Jag vet att dom har gått igenom samma sak som jag gör nu men jag känner mig inte stark. Inte stark någonstans.

Hej Henke, Det river i mig då jag läser din historia. Så stora förluster i ditt liv. Att du hittat hit och valt att skriva är en början eller hur? Ett första steg. Vet att det funnits fler här på forumet som haft samma diagnos som du, och det verkar inte ovanligt att man innan diagnos och rätt medicinering under många år självmedicinerat med droger och alkohol. Hur är det, är det så att man inte får ADHD-medicin om man dricker alkohol? Tänker eftersom du skriver att du har "chans" att få men inte kan sluta? Har inte samma läkare isåfall möjlighet att erbjuda eller skriva remiss till beroendevård?
Och du, en annan sak, det här med att du inte orkar se alla som lyckats. Du vet ju inte hur många försök dom har bakom sig, hur många "misslyckanden". Vi är så lika vi missbrukare, det är därför vi är bra på att stötta och hjälpa varandra - här och på AA - alla har vi ju varit där för allra första gången. Dom har varit där du är nu, och någon kommer efter dig...
Fint att ha dig här! Kram Victoria

Har varit på ett CA hittills men är för fucked för att gå på fler. Inte själv iaf.
Åratal sen jag gick på NA sist. Varför jag inte pallar går är för att se alla som har lyckats, känner mig som ett bottenskrap.

apa85 !!

Ett snabbt svar : Sök hjälp på en beroendemottagning, gå på AA eller NA, ta ett beslut varje morgon om att inte dricka, läs och skriv av dig här !

Kram !

Hej
Håller med dig om att när suget kommer tänker jag att det ska nog gå
denna gången. Men nu har jag lärt mig att det funkar inte, kan gå 2-3
gånger. Men efter min sista resa för drygt 4 veckor sedan då jag
small dit ordentligt med kramper i hela kroppen har jag bestämt att
inte det där första glaset. Alkoholen har förstört så mycket, ljugit
för många, och så den hemska ångesten som kommer, och stressen att
man har hemma så det räcker. Skulle jag dricka nu så vore det en
katastrof.
Kommer den där rösten som säger ett litet glas är väl inte så farligt
då ska jag tänka bort den för det funkar efter någon timmer känns det bättre.
Vi kämpar på här, tur att vi har varandra känner mig stark av det.
Ingen ångest eller stress, dessutom märks det i plånboken
Kram alla
Konstnären

mycket om ansvarsFULL. Det känns så bra att läsa om andra som kämpat med samma sak.

Tack för dina ord. Känner mig riktigt peppad.

Jag med Fenix! Även jag skrev ett mejl till Camilla och fick ett fint svar. Hon är nog en av de goda människorna. Liksom du. Kanske liksom jag en dag också när jag slutat vara så arg.

Du får en virituell kram! Fia

det också, alkohol är mycket överskattat och nykterhet är underskattat.

Tror i och för sej att jag aldrig ens har funderat eller tänkt på nykterhet, det är från födseln ett normaltillstånd som man tar för givet... ända tills man upptäcker att man dricker för mycket. Men för mej var det nog att jag ville slippa dricka, inte själva nykterheten som var moroten, men nu när jag tänker på det så ser jag ju att jag är tillbaka i normaltillstånd, alltså så som människan är skapad - nykter...

Djupt filosofiskt så här fram på nattkröken. :-)

Kram!
/MB

är en gudagåva ibland, som nu när man öppnar sin tråd och ser två inlägg som gör mig väldigt glad och nöjd med att vara nykter. Fia, gissade att Camilla skulle kunna ha skrivit en bok som passade bra. Den passar bra för alla att läsa som har alkoholproblem, men kanske särskilt bra om man har en liknande historia. Skrev ett mejl till henne när jag läst boken, och fick ett verkligen fint svar tillbaks. Och så till Mazza, verkligen kul att höra av ngn som man aldrig trodde skulle dyka upp igen. Jag tror mig komma ihåg att du var lite omtänksamt tuff mot mig när jag vacklade omkring som mest, och det är helt ok tycker jag om man har en god vilja i botten. Alkohol är mkt överskattat, och nykterheten underskattad, så bra tankeslinga att nöta in i huvet. Och så sann, precis så känns det varje gång det dyker upp tankar på att dricka. Tack och lov väldigt sällan får jag säga, och aldrig på allvar att jag skulle ens vilja överväga att göra det. Är rädd på ett nyttigt sätt för vad alkoholen skulle göra med mig. Återfall efter fyra år låter ruggigt, men tid är relativt så det är väl bara att vandra vidare med ännu en erfarenhet av alkoholens baksidor med sig.
Fenix

Jaja, alla försök räknas, så nu är det bara att gå på nästa rond!

tjena fenix. du flyger än ser jag. många år sedan jag var här nu. har gjort testet alla före mig kan vittna om inte fungerar i längden. återfall alltså. första tiden, några månader fungerade det hyfsat men sen mest en pina. nu nykter sedan i somras och för den som inte riktigt tagit in det: alkohol är fruktansvärt överskattat och nykterhet ännu mer underskattat. mina 4 nyktra år tror jag är en bra grund att förlita sig på när jag nu vill återgå till detta. fattar inte varför man ska testa dricka igen. 4 helt underbara nyktra år. hoppas jag förstår mina egna ord. men hoppas naturligtvis att du/ni också förstår. "underskatta inte nykterheten, den är fantastisk".

Ville bara skicka en kram till dig!

Glad att du funderar vidare på det vidare livet. Riktigt glad. Men det var inte därför jag skrev. Har precis läst om AnsvarsFULL. Den bok du rekommenderade. Ungefär som du visste hur lika vi är. Jag och Camilla. Givetvis är vi alla lika i vår sjukdom. Men hon tog tag i mig. Tack Fenix!!! Önskar dig så mycket gott och jag anar att du fixar det själv. Kanske med lite downs...vare sig det gäller vikt eller ekonomi.

Fia

Ok, ja det känns ju både bättre och intressant av att få läsa det du skriver. För när suget väl kommer så tänker man: "Ja, det kanske inte är så farligt att köpa si o så många öl, det är ju bara för denna gången." Men samtidigt så tänker jag inte göra det, för det skulle kännas som en megaförlust inför mig själv. Jag har ju sagt minst 1 år, men det blir nog fler år till, så det kommer aldrig på fråga, oavsett vad som händer.