Senaste kommentarerna i forumet

ha sagt,eller kanske öppna en dialog för,var mer detta om medberoende o hur lätt det är att även här på forumet bli medberoende till varandra,kanske bry sej för mycket,lägga skuld,ställa krav som egentligen inte är min uppgift....osv...det är öppet för diskussion för det är intressant spörsmål,var går gränsen från att stötta ngn i dennes bslut o att ställa krav utifrån sitt eget tyckande........

@Berra många kloka ord i dina rader ovan! För två veckor sedan hade jag suttit här med en mängd frågor och funderingar efter att ha läst vad du skriver.
Fast nu känns det som om jag faktiskt inte har något att fråga och undra över! Jag är alkoholist men nykter (om än en kort tid) och tänker inte fundera mer utan acceptera och ta ansvar för mitt mående och min vardag och på köpet glider mina närmaste med och mår bättre också!

Det ända jag behöver göra är att inte göra något alls! Ett enkelt program för komplicerade människor som det så "klyschigt" heter :)

Kram o Gonatt

Jag har oxå ett dignande förråd av alkohol, och vet inte hur jag skå få avnjuta min 18-åriga Whisky på min 50-års dag...
Kanske får jag avnjuta den sekundärt, genom att lukta på mina gästers andedräkt...
Nä skämt åsido, det är inte ett problem, jag hoppas mina gäster har smak nog att kunna få uppskatta den...
Den dagen, den sorgen, eller... möjligen glädjen..

Hemma är det frugan som får sköta alkoholproblematiken, hon ber mig inte ens handla på systemet...
Det är som att tjacka barnmat, vad för smaker ska man välja, skitsamma... JAG ska ju inte förtära den...

Nu i helgen upptäckte hon att vi (hon) hade gått torsk på Gin, stackars henne...
Men inte mitt problem, vi hade för övrigt inget virke heller, ha!

Och ja, hon tycker att det är "besvärligt" att gå på bolaget, det tyckte inte jag...då...
Jag var mest rädd för att jag inte hade tillräckligt hemma, ett mer organisatoriskt problem, så att säga...då!

Man väljer naturligtvis vad för sorts resultat man vill ha...
Ska jag sluta helt med mitt drickande, eller vill jag bara ha kontroll på mitt drickande...
Det sistnämda är naturligtvis det svåraste, eftersom själva drickande är självdrivande..
Har man bara kommit till själva beslutet att ikväll ska jag få dricka, sedan är portarna öppna, förståndet ...hoppsan försvann...
Och efter några trevande försök, eller möjligen år, så är man troligen ganska så snart tillbaka till ruta ett...

För det är ett inbyggt förhållningssätt man har till alkoholen..

Hur många idag röker enbart på fester?
och nästa fråga, varför då?

Har de ett behov, eller inte?
Är man inte fast i sin drog tillräckligt för att kunna "husera" med den då...

Jag ställer mig frågande till andra belöningssystem...
Kaffe, Mat, Sex/Kärlek, Motion osv..
När blir det farligt?
VEM säger när det är farligt?

..och sist, HUR farligt är det för mig?

Ju mer man tänker på det, desto mer frågor tittar det fram....

/Berra

Ja, men det låter ju helt fantastiskt!
Du kanske inte alls har några alkoholproblem när allt kommer omkring? Eller hur tänker du när du skriver så?

O du inte vår vana. :)

Måste medge att jag var egoistiskt nyfiken på hur festen skulle gå...

Kram alla o envar.

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

är inte fenix mamma mt o pia,han kan nog ta sina egna beslut vilket han har visat oss.
Mitt förslag är att låta hans tråd vila så får han själv ta ansvar för om han ska höra av sej eller ej.....
<3 till alla o envar!!!!!!

till dig också mt! Vilken fantastisk person du verkar vara.

O klart du måste uppdatera oss nu Fenix.

Kram

på ditt utlovade inlägg "Vi hörs på söndag". En lte rapport från festen och en "deklaration" om ditt nya, nyktra liv som 60-åring.
Jag kände mig besviken när din tråd förblev tom.

Med känsla och stort intresse har jag följt alla reaktioner och kommentarer med anleding av att du skulle dricka en "sista gång" på ditt kalas. Det verkar som du lovat detta tidigare. Den uppriktiga oron som strömmat ut här på forumet har berört mig, på ett gott sätt. En riktigt omtumlande liten resa för mig.

Kanske du valde att ägna dagen igår åt din familj, i nykterhet. I så fall gratulerar jag.
Kanske du inte kunde sluta att dricka efter festen vilket du beskrivit som din utmaning. I så fall hoppas jag att det blir din sista läxa.

Hur som helst hoppas jag att du skriver och berättar - din berättelse har ett stort värde. Inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Allt gott / mt

Han tog fast mig ett flertal gånger i början på 2000-talet.
Men han är annorlunda och i min mening ett föredömme för hela poliskåren med hans syn och tankesätt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?ArticleID=2811675

Jag har tänkt EXAKT samma sak Mazza o Fenix.
Jag skrev i en tidigare inlägg att sinnesrobönen är det enda som hjälper här.O med det menar jag...det vi inte kan förändra måste vi acceptera.....i vårt fall,som medberoende att vi blir medvetna om det,"Tack Mazza"

skrivet Mazza. Medberoendet är vår största vän och fiende.

Ja du Fenix.... Ett tag sedan man var in här nu.. och ja, du har inte kommit en millimeter närmare att leva nykter. Tyvärr måste jag nog konstatera det av ditt resonemang att döma. Kanske är det läge att skippa det här forumet eftersom det inte ser ut att ge önskad effekt på dig. Det är många som klappar dig på huvudet och ger beröm typ: "starkt jobbat" "Tror på dig Fenix" och så vidare. Visst, vi vill väl alla ditt bästa och tro på vad du säger - självklart är det så! MEN,,, frågan är om inte forumet snarare har blivit en boost för fortsatt drickande i ditt fall. Dvs en massa anonyma människor som tröstar när du slirat till och ställer upp på ditt resonemang när de STORA BESLUTEN IDELIGEN TAS av dig. Man ska ju naturligtvis inte slå på den som ligger men vi här som nyktrat till och vill leva nyktert vet vad som gäller. Jag är rädd att forumet blivit lite som en närstående som är medberoende. Och medberoende är som vi vet alkoholistens bästa vän. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är inget straff att vara nykter - det är en VINST!! Ingen jag känner, som frisknat till från sitt missbruk och lever nykter, har någonsin ångrat sig - INGEN!

Grattis iaf på 60-årsdagen, gubbe lilla ;)

Jag ser upp mot månens skära
mot stjärnor i rymden blå
långt borta, men ändå så nära
är de som jag tänker på.

I mitt hjärta det svider
av saknad oändligt stor
en undran i alla tider:
Var är min syster och bror?

Jag hör dem i stilla vindar
jag hör dem i trädens sus
i alla de öppna grindar
som leder till värme och ljus.

Jag har kanske lekt med elden
och många gånger mig bränt
försökt rätta mig efter vinden
var gång den har mojnat och vänt.

I minnet jag ser alla dagar
som flydde och blev till år
minnen som tär och behagar
när ensam och trött jag går.

Var rädd om dig Fenix!

du beskrev att det inte är festen.... utan att sluta dricka efter festen som är ditt bekymmer så ska det bli spännande att möta dig här på sönadg. Den första dagen i ditt nya nyktra liv! - om jag förstod dig rätt? Spännande! / mt

Du sviker inte oss, Fenix! Här är du bland vänner som inte dömer dig, ju. :)

Lycka till med festen och med beslutet som du närmar dig! Och: grattis på födelsedagen!! :)

/H.

vänner, Pia, Fredde, Berra, Lillablå, Vana och så många andra. Ni vill mig så väl och det blir jag riktigt rörd av. Vill bara säga att jag har en mkt fin kontakt med såväl fru som barn. Saker och ting hade dock kunnat var mkt bättre utan alkoholen. Nåväl, den här veckan har barnen varit hemma mer än vanligt, och det har börjat kännas riktigt konstigt att jag alls dricker. Men som jag tidigare sagt, så känns den här festen som sista punkten innan ett stup. Sedan ska jag börja vandra bakåt igen för fortsätter jag så är det fritt fall och gonatt.
Ska inte argumentera mer här tror jag innan söndag, som jag ser som den dag då jag ska börja vila och hämta krafter på ett riktigt sätt. Som helgläsning bifogar jag ett dokument jag skrivit på ett tag för att samla på mig tankar kring på vad jag är trött på. Många känner nog igen sig.
Kram så hörs vi på söndag...

Jag är så djävla trött på att …

.. behöva ägna lördag förmiddag åt att dividera och tänka på om jag ska åka till Systemet, om jag ska köpa bara för idag eller även till söndag…

… alltid förlora kampen och stå där fem i två och handla och dessutom för det mesta köpa så det ska räcka även till på söndag…

… att vara bakis på måndag och inse att det gick inte den här helgen heller, jag som skulle sluta på söndag…

… smussla undan ölburkar på förmiddagen så att det inte ska märkas hur mycket jag häller i mig ….

… springa hos terapeuter av olika slag och betala en massa pengar för behandling, när jag ju vet vad jag ska göra …

… hata mig själv för min stora mage som jag aldrig blir av med så länge jag inte slutar dricka ...

… andra lyckas sluta när inte jag gör det. Känner mig verkligen som en looser …

… på allvar tro att det blivit stora skador på lever och kroppen och att det är för sent att göra något åt det …

… ha alla fina vänner på forumet och ständigt svika dem och mig själv …

... listan kan bli hur lång som helst ...

på din axel är en riktig rackare Fenix. Fy vad den tjattrar på... :) O den är väldigt ego-trippad och tänker bara på en sak. Och är världsmästare på att bygga upp förklaringar och ursäkter för att dricka....

Hur som helst. Man ska sluta dricka för sin egen skull. Sant. MEN som medlem av en familj så har man ju i alla lägen ett ansvar gentemot (stavning?) dem. Menar nu inte bara med alkohol.

Att göra gott för sina barn och sin partner (föräldrar, vänner, arbetsgivare.... ) gav mig en styrka att orka vidare den första jobbiga tiden då jag sa adjö till alkoholen. Och gud så stolt jag känner mig nu. Nu lever jag ett liv. Innan jag slutade så krigade jag varje sekund av min nyktra tid... ska jag dricka eller ska jag inte...

Släpp taget om ego-tjattret, och hitta den riktiga fenix därunder. Du ska se att det är där livskraften finns. Den som finns i allt levande och bär oss framåt med sann energi och harmoni.

Alkoholen ger oss falsk energi och tär på oss, undergräver vår egen förmåga till sinnesro och lycka.

Med hopp om en ljus och fin dag till dig Fenix och alla ni andra underbara därute i cybern.

Pia

här....

Kära Fenix,

Jag vet inte vad jag ska skriva, eller agera, men återigen får jag en stor klump av oro i magen när jag läser din text.

Snälla sköt om dig bara. Jag tror inte "argument" om att du provat denna strategi förut, eller att dina barn givetvis kommer känna oro över att se sin far med alkoholproblem dricka, riktigt fungerar att prata om nu.

Snälla snälla ta hand om dig väl.

för dina reflektioner. Jag förstår hur du menar. Men jag har inte lovat någon i min familj att jag ska vara nykter på den här festen, och jag tror inte någon förväntar sig det heller. Däremot vet nu alla att jag har problem med alkoholen och att jag arbetar för att göra något åt det. Just den här festen är jag inte rädd för, i den bemärkelsen att de skulle bli ledsna eller oroade. Som jag nämnt tidigare ballar jag inte ur eller bli otrevligt på fester. Däremot känner jag att dagen efter festen, och resten av mitt liv, blir väldigt svårt att leva med alkohol. Där finns nu en förväntan även från familjen att jag gör något åt de problem jag berättat om. Och det är min absoluta föresats att bli av med problemet från och med söndag, som ju faktiskt är rätt datum för min födelsedag. Vilken present!
/Fenix

Vad fascinerande det är att få följa dina tankar kring det här, Fenix! Tack för att du delar med dig!

Jag tänker på samma sätt som Pia (Kvinna-mamma46) ovan - hur ser din familj på det hela? Jag menar... det är ju en sak hur du själv kommer att uppfatta festen och drickandet, men hur tror du att de reagerar om du dricker? Jag måste betona här att jag absolut inte är ute efter att lägga någon skuldbörda på dina axlar med att fråga så här, utan jag frågar för att jag undrar - och jag hoppas att du förstår skillnaden.

Alltså... Du har haft fantastiska samtal med dina barn under den senaste tiden. Du har, som jag har uppfattat det, pratat med dem om dina problem och att du tänker sluta dricka men också om hur de mår och hur de upplever situationen. Det är storartat, Fenix!

Finns det en risk att din familj då upplever festen som obehaglig om de ser dig dricka, trots att du har haft de där fina samtalen med dem? Som anhörig skulle jag själv inte kunna slappna av och njuta av en fest där "min" alkoholist drack - även om h*n intygade att h*n hade kontroll och att det var sista gången. Jag menar... den typen av löften betyder väldigt lite i våra anhörig-/medberoendeöron, för vi har hört det såååå många gånger.

Däremot - det som verkligen betyder någonting är handling. Jag gissar därför att din familj skulle förstå att du menar allvar med att sluta om du väljer att vara helt nykter under festen, men att de skulle tro att dina ord om att sluta bara var tomma ord om du dricker. Och, jag är också rädd för att det inte hjälper om du säger att du menar allvar och att det är sista gången och allt det där (även om du alltså är bergsäker på att du menar det själv).

Hänger du med på hur jag tänker? Vad tror du själv - hur skulle din familj reagera om du drack på festen jämfört med om du håller dig nykter?

Kämpa på, vännen, och fortsätt skriva här! :-) Du är viktig för mig och för många andra.
/H.

och tack för en bra tanke. Jo, men mitt problem när det gäller fester, är att där fungerar jag faktiskt normalt. Gör aldrig bort mig, utan har tvärtom en ganska bra koll på vad jag dricker och ångrar sällan något. Mitt bekymmer är det helt destruktiva ensamdrickandet. och det tar vid efter festen. Sedan tar det vid dagen eller natten efter och sedan rullar det på igen. Så jag måste förstås sluta använda alkohol helt, det är jag medveten om. Det är som rökningen som jag slutade med för åtta år sedan, jag kan inte vara en feströkare som en del klarar. Skulle jag röka skulle jag omedelbart vara fast i ett dagligt rökande igen.
Man jag gillar verkligen din tanke som du framförde tidigare, att man skulle ångra att man inte drack på en fest. Skulle inte tro det:-)

När festen är över...

Det är en bra tanke som jag brukar använda mig av. Hur vill jag känna när festen är över?

Jag vet att jag aldrig sett tillbaks på en fest med alkohol med stolthet och längtat tillbaks, annat än att få saker ogjorda.

En nykter fest har jag aldrig i efterhand ångrat, och kan idag leva mig tillbaks till de nyktra festerna och tillställningarna, verkligen återuppleva dom med glädje.

Vad händer om du provar en sådan tanke om din 60-årsfest?

alla för era fina och engagerade kommentarer!
Jag lovar er att varje ord tränger in och gör sitt för att hjälpa mig till det riktiga beslutet. Bara att ha denna ständigt pågående diskussion i mitt inre tar stora delar av min vakna tid, och det finns ju ett sätt att få slut på den:-)
Nåväl, jag lovar att inge ge upp. Hur det blir med festen har jag ännu inte beslutat. Ena minuten är jag helt klar över hur det ska bli, i nästa minut har jag tänkt precis tvärtom. Längtar faktiskt till festen är över.
Sick.
/Fenix