Senaste kommentarerna i forumet

Hur lever livet med dig?
Eller kanske snarare: hur lever du livet idag?!
Tänker på dig, har inte sett några gråtande karlar på bussen,
jag hoppas jag inte missat dig, för jag hoppas att du bara har ett
leende i ansiktet?!
kramkram!
/k

Fenix.
Läget?

Kram till modige,ärlige Fenix... jag blir rörd av dina rader <3 Mie...

Åh, vilken härlig läsning Fenix! Jag tror att du gjorde stor skillnad i din dotters liv genom det där samtalet.

Kram!
/H.

mulletant! Ja det var en känslosam kväll i går minsann. Men ärlighet känns nödvändigt om alkoholen ska stanna borta för gott.
/Fenix

ärlighet och känslor är det finaste som finns! Du är så oerhört modig och en stor människa! Kram / mt

fina vänner man har här inne. Lillablå, jag ska gråta jämt när jag åker buss för chansen att få en kram av dig=)
Mie, du denna stadiga klippa på forumet som ger härliga rader om tårarna och så sanna.

I kväll har jag nog gråtit två timmar av de fyra jag suttit ihop med min dotter. Hon är 27 år och plötsligt tänkte jag när vi var ensamma och jag köpt hem kinamat, att det var dags. Föll mig helt naturligt och jag berättade under en mycket lång kväll när tiden stod still, om mitt missbruk från tiden innan hon var född tills idag. Om mitt snöpta känsloliv under tidig barndom, alltså en riktigt störd morsa, och till befrielsen i tonåren när alkoholen löste mina känslor. Tårarna strömmade från våra ögon som vi fästat ihop, och droppade ned på båda våras hjärtan. Vi har gått igenom så mkt i hennes barndom när hon var svårt sjuk, så detta blev en magisk kväll. Hon tog det som den gåva det var från en uppriktig far, och jag förklarade hur oerhört glad jag var att hon tog emot den med klara och goda ögon. Vi hade så mkt att berätta för varandra och fråga, och trots att tårar skymmer sikten när jag skriver detta, kan det bara bli bättre. Jag ser fram emot att nästa dotter kommer hem på söndag, och då ska jag be att hon och jag får ett utrymme så jag även kan berätta för henne om mitt liv. Det känns helt rätt, även om jag förstås inte vet hur allt tas emot. Min fru svävar i lyckligt ovetande fortfarande om vad jag gjort i kväll. Men ska resten av livet bli bra är det ärlighet som gäller, det är helt klart efter denna kväll.
Kram alla,
/Fenix

Idag har jag unnat mej att sitta på en brygga mitt inne i staden i solen med en god vän & äta sushi...
Kram Mie...

Tårar är sorg & smärta som svämmar över,
rinner ner för kinderna mot hjärtat,
lättar sinnet & skänker tröst....

Kram från Mie.

Känns som om jag har väntat på de här inläggen från dig, som om jag vetat att du
har det inom dig, att du kan bara du tillåter dig!!!
så himla glad jag blir!
och ser jag en gråtande man på bussen i min stad, som kanske är din också om jag
inte missminner mig (eller nära i allafall), ska jag gå fram och fråga om det är du, och
i så fall ge dig den största kram jag kan!!! och nynna little blue tills du gråtit färdigt!
sköt om dig och hoppas resan fortsätter i samma anda!!!
kram!
/k

är ordet sa Bull.

NU ska jag gå å färga ögonbrynen o ögonfransarna.
Denna gumma är inte ett uns gråhårig men fransar o bryn har blivit VITA.
DET ska jag unna mej,lite färg till denna blivande grånande gumma.
Vad unnar ni er denna sommar förutom nykterheten?
För det är vi värda......

Härlig läsning Fenix
Jag blir rörd och är så glad för att du delar med dig, jag har tänkt på dig i sommar och tycker du är modig.

Varm kram
Lisamari

jag blir Vana, jag blir så glad när någon berömmer mig att tårar kommer. Förebild, ja kanske jag kan hoppas vara det för någon. Inte så ofta jag känt mig som en sådan kan jag säga:-)
Jag tror det är min lilla 12-åring som blir så glad, han har jag inte träffat på hemskt länge.
Och förebild ska du vara själv Vana med dina snart två år här på forumet!
Allt gott...
/Fenix

Oj!!!!!!!
Helt enormt att läsa om det du gör.
Hur du...under denna långa tid jag har varit här....snart 2 år...aldrig givit upp,aldrig aldrig!!!!!
Hur du hela tiden med enveten envis säkerhet gått mot ditt mål...nykterhet!!!!!!!!
Du är en stor förebild!!
Allt gott till dej <3

Blir glad över din reaktion. Har känt mig både fånig och arg för att jag ska behöva ligga där och gråta som en liten unge när jag snart fyller 60 år. Men det är ju just det som lockas fram under mina hypnossessioner, barnet är den del av mig jag tagit avstånd från. Tidigt fick jag lära mig att känslosamhet var det värsta jag kunde göra, då blev min mamma alltid ledsen, eller sade att hon skulle bli ledsen. Arg, besviken, ledsen, frustrerad... Allt var ovälkomna känsloyttringar och när jag lärde mig att förneka mina naturliga reaktioner så gjorde jag "rätt". När alkoholen kom in i mitt liv i tonåren var det verkligen en välsignelse. Jag lärde mig snabbt att dricka hyfsat kontrollerat, och borta var min osäkerhet, min blygsel och jag fick visa känslor eftersom det är accepterat när man är påverkad. Alkohol har sedan dess varit min tillflykt och snabba genväg till ett tillstånd där jag accepterade mig själv. Så sorgligt och så hemskt att jag skjutit upp att bli vuxen hela livet. Med vuxen har jag förstått att det menas att man ska ta ansvar för sig själv, att man mår bra både fysiskt och psykiskt. Det är därför jag kämpat så besatt för att bli av med min alkoholism, jag inser att jag inte har blivit vuxen utan ofta mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Men jag har inte fattat hur jag ska komma ur det, utan efter en tids nykterhet har jag återfallit i "tryggheten" och suddat ut och förnekat de känslor som jag som alla andra har rätt till. Utan att fatta egentligen vad det handlar om.
Nu har jag gett mig faan på att fullfölja den här behandlingen, tills den dag jag tillåter mig själv att känna vad jag vill, utan hänsyn till omgivningen. Börjar jag gråta på bussen så ska jag göra det, och krama om det inre barn som känner så hårt och säga att det är OK, jag är här nu och jag älskar dig villkorslöst hur du än känner det.
Tack Viktoria för att du fick mig att börja sätta ord på mina tankar, jag har en hög med hemuppgifter från min hypnotisör som väntar och det kommer nog att bli en stark känsloresa
Kramar till dig,
/Fenix

Fenix, käre vän! Vad härligt att läsa dina rader.
En av de viktigaste saker jag lärt mig i vuxen ålder är precis det du skriver, för att citera:

"Gillar mina små inre barn, mina osäkra tonåringar och fumliga egon. Alla är värda all kärlek jag kan ge dem och jag kramar dom hårt om dom blir ledsna och vilsna"

Om vi inte vaggar våra inre barn, och tar hand om dem, vem ska då göra det? Låtsas vi inte om dem, förnekar dem, skäms över dem, är det samma sak som att på raka armar hålla ut sitt skrikande inre barn och tvinga det på vår omgivning att ta hand om, för vi vill minsann inte veta av det!. Vi kommer att skada våra relationer med detta beteende.
Tack för att du påminner mig om detta min vän, berätta gärna mer om din behandling. Nyfiken. Kram

i dag när jag tidigt för att var mig steg upp och gick en rask promenad innan frukost. Ett underbart väder, en perfekt sommardag, fåglar som levde rövare i skogen och jag kände mig så glad, inga dåliga tankar om mig själv, ingen bakfull ånger, hopp om framtiden. Jag har nu gått fyra behandlingar för mitt tvång att dricka, och äntligen känns det som om pusselbitarna fallit på plats. Så härligt att äntligen kunna skriva här igen och känna att jag inte bara kan få ngt utan också ge något. Jag har gått några tuffa matcher mot mina inre demoner, och insett att alkohol är ungefär lika effektivt att bekämpa dessa som stridsvagnar för att skjuta mygg. (Hm, liknelsen inte helt hundra känner jag:-))
Börjar inse att jag har rätt att känna precis vad jag känner, allt är OK. Gillar mina små inre barn, mina osäkra tonåringar och fumliga egon. Alla är värda all kärlek jag kan ge dem och jag kramar dom hårt om dom blir ledsna och vilsna. Nu ska jag lägga mig och längtar redan efter en bra start på morgondagen.
Kram alla kämpar där ute vars beundransvärda kamp jag följer hela tiden.
/Fenix

så är det.
det är en myt att konstnärer skapar bättre med alkoholen.
Vilken förljugen romantik.
Jag fokuserar bättre utan alkohol.Aldrig har jag känt skaparglädjen så stark o sann som nu.
trevlig semester Fenix!!!

pianoman, känner att vi båda är musiker med en slags gemenskap i detta att vilja uttrycka våra känslor där. Spelar också främst klaviatur.
Vill verkligen kunna göra det mer när alkoholen är borta ur mitt liv, inser hur mkt tid den tar från att jag vill skapa musik.
Tack och kram,
/Fenix

Hoppas du får en skön semester!
Kramar!

Tack för uppmärksamhet i min tråd! Jo, jag arbetar verkligen hårt med min nya linje och det händer stora saker i mitt inre.
Åker på semester nu i två veckor, men jag återkommer. Tyvärr, höll jag på säga om semester, för det gör ett hack behandlingen av mitt
inre liv. Men, jag lovar, återkommer när jag känner mig stark att berätta om vad jag håller på med.
Alkohol är verkligen det sämsta jag kan välja om jag vill ha ett bra liv, det är klart!
Kram alla utan undantag,
/Fenix

PS. Nu ska jag spela Little Blue innan jag lägger mig bara för dina rader. DS

räcker långt ! Tack !

<3
det var allt jag ville idag!
/k

det är ju du som är grym!!!
<3
hoppas din kontakt ger dig allt du önskar och mer därtill, och visst lyssnar jag
på "min" sång... den ligger i en speciell spellista på min spotify, kallar den pepp...
spelar den och några till ibland när jag känner mig lite nere, och tänker på dig, och
på alla mina vänner här...

njut av dina framgångar Fenix, och skit i allt annat!!!
stor kram och ha en görgo helg!!!
/k

Jag blir alltid lika glad för nya tips om musik, särskilt sådant som jag inte lyssnat på.!
Stark känsla där!
tack Vana,
/Fenix