Senaste kommentarerna i forumet

Tänk inte nederlag det är lite destruktivt tänkande tycker jag...tänk jag tar alla medel som finns till buds för att komma över ån.För på andra sidan är det grönt o skönt igen.Hinder är till för att övervinnas o då tar man hjälp av vad som finns.
Heja Fenix!!!!!!

Varför nederlag?
Varför inte moget beslut?

Vet inte om jag ska kalla det nederlag, men det känns lite så. Jag har börjat med antabus igen, för att slippa kampen och det tröstlösa ältandet i hjärnan. Känns ju bra på det sättet att alkoholen inte finns där som ett plötsligt alternativ, men ändå ett slags nederlag när jag så starkt kände att jag ska klara det utan. Nåväl, förutom dessa tankar så känns det ändå rätt ok just nu, och varje nykter morgon är en kick. Får duga så länge:-)
/Fenix

Jättekram tillbaks Mie!! Vad glad jag blir.
Jo, nystandet måste ju förr eller senare lösa upp trådarna på något sätt. Dags att börja om och få trådarna i rätt ordning, eller så.
Nu väntar bingen.
Natti!
/Fenix

Fenix din kämpe,
känner att du har nystat i det där tilltrasslade nystanet & börjat reda ordning i kaoset.
Blir glad av att se att du hittat din egna livsnyckel.
Kram från Mie,

Tack Viktoria, vad glad jag blir! Och en god frukost blev det också. Har följt din resa och varit avundsjuk:-)
Hur länge är det nu? Känns det bekvämt för det mesta?
I dag ska jag pränta in i hjärnan att aldrig ångra mitt beslut, eftersom det absolut inte finns något att försaka när man inte använder alkohol.
/Fenix

skönt att du är tillbaka. Har saknat dig...

En bra dag i dag. Ett slags lugn inombords. Ska lägga mig nykter och läsa äntligen, och somna när jag är tillräckligt trött.
Inget mer än det behöver jag just nu. Ser redan fram emot en god frukost i morgon utan ågren över vem jag är och vad jag gör.
God natt alla!
/Fenix

Tack Mamma Mu, och grattis att du tog dig till AA och nu kör vi nyktert, inte bara bil!
/Fenix

Vad härligt Fenix, grattis! Jag längtar till den dagen då jag kommer känna mig befriad.. på riktigt.

Det känns som att jag hittat en god hjälp i AA, och jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans.

Ha en bra dag Fenix, idag är vi nyktra!

Kram
Mamma Mu

Det tog ett bra tag innan ni fick svar, men nu är jag här igen. Det känns som om jag hittat nyckeln och låst upp en viktig dörr. Nämligen, det finns verkligen inget positivt längre för mig med alkohol. Ingenting!
När jag vaknad i morse kände jag mig verkligen befriad, äntligen. Den känslan ska jag vårda.
Kram till er alla, och inte minst alla nya kämpar som jag ser kommit till här på forumet. Vi är alla värda att slippa förtrycket av den obarmhärtiga slavdrivaren hr Alkohol!
/Fenix

så bara finns den där..

Nyckeln finns hos oss själva.... men ibland behövs det kanske hjälp utifrån för att lära sig hur den funkar. :)

Mazza, du har säkert helt rätt. Glömde bara skriva att min lilla plan med läkaren, innebär också att ha skrev remiss till beroendeenheten på sjukhuset. Han tyckte att det var en mycket bra ide efter vårt samtal. Så kanske hittar jag min nyckel där, eller hjälp att finna den. Tack för dina raka åsikter, verkligen! Nyckeln finns inte i dina egna fickor, faan vad elegant uttryckt, nej det verkar ju inte var så.
/Fenix

Hur är allt Fenix ?
Förlorade mitt konto när allt gjordes om, men har lärt mig mycket av tiden som gått pga er alla här !
Har tittat in ibland och följt med lite men har inte läst allt !
Ibland ser jag striden som asiatiska gamla filmer där mörka ninjor hela tiden dyker upp och ställer till det för oss!
När man känner sig trygg så dyker de upp ur mörkret :(
Vi alla får aldrig känna oss trygga, vi får aldrig glömma kampen även när det känns lättare !

Ja herregud vilken sjukdom detta är...
Jag hoppas innerligen att du till slut hittar något som passar dig. Någon som har nyckeln till ett ärligt tillfrisknande. Ett sista litet tips på ett tag: den finns inte i dina egna fickor.
G A R A N T E R A T. Jag kommer nog inte att skriva här på ett tag nu, men lycka till.

För väl att forumet fungerar igen!
Läge att skriva några rader i min tråd igen. Förra veckan gick jag till farbror doktorn och vi lade upp en liten plan. Så nu sitter jag här nykter och för det mesta tillfreds med mig själv igen. Jag vill ge medicinen Naltrexon en chans igen, det som tidigare hette Revia. Jag provade den för tre år sedan och blev förbluffad. Till skillnad från antabus är det inte farligt att dricka på denna medicin, men effekten är att man inte vill dricka. Efter en öl eller ett glas vin så är lusten helt bort att fortsätta att dricka. En drömsits kan tyckas, för alkoholisten som vill dricka socialt. Men jag upptäckte i stället sanningen om mig själv, nämligen att jag vill inte dricka socialt, jag dricker för att bli berusad. Så jag slutade efter ett par veckor för att kunna få effekt av alkoholen igen. Men nu vet jag jag ju förutsättningarna, och med den insikten ska jag tills vidare fortsätta att ta min lilla tablett varje morgon. Det innebär en stor trygghet i att även om jag får ett spel och tar mig till systemet eller tar ett glas på en middag så kan jag vara lugn. Det blir inte början på en ny dryckesperiod. Och ännu så länge känner jag ingen som helst lust att ens testa eller dricka.
Så det får bli så här, ett nytt sätt för mig att få en lugn tillvaro med målet förstås att så småningom släppa pillren när det nyktra livet blivit det normala.
Jo, jag vet, en del av alla fina människor som skriver här undrar ju varför jag inte bara slutar och skippar allt vad piller och annat heter. Vad väntar jag på? Kan se det logiska i sådana funderingar. Men, som så många också säger, alla måste gå sin egen väg. Så nu slipper jag i alla fall börja dricka bara för att det är helger, att jag ska ut och resa och så vidare. Min kemiska status när jag tar mina piller innebär att jag inte vill dricka mer även om jag får i mig ett glas.
Så får det bli!
En riktigt bra tisdag till er alla kämpar i vårt avlånga land!
/Fenix

ang att leva i morgondagens oro håller jag med dig, faller där då och då.
Men tankar kring morgondagen innebär ju också förväntan och förhoppning, om possitiva händelser. Inget fel i att planera och ha målsättningar inför det. För mig ÄR tillvaron mer komplex än att jag skulle bara kunna leva i nuet - endast. Det är inte en målsättning isig för mig, att bara vara här och nu. ´Så nyttigt och skönt för själ och kropp och knopp, men jag måste också känna att jag drivs framåt av nyfikenheten på morgondagen.
Kanske är jag otydlig nu, så svårt att få på pränt vad man menar ibland : )
Så intressant att diskutera med dig, tack för att du finns här Thea<3

Absolut, att människan mår gott av att försöka njuta av det lilla i nuet och vara närvarande är inte någon ny företeelse. Just nu är benämningen mindfulness.
Det är mycket vi inte vet om morgondagen, men jag ser det som viktigt att jag försöker ha balansen mellan kortsiktigt/nuet och långsiktiga mål och planering för att min framtida tillvaro ska ta den riktning jag önskar. Inte alltid lätt.
För att nå de mål jag satt upp måste jag fatta beslut i vissa avgörande frågor. För mig är ett sådant avgörande beslut att inte ägna mig åt att dricka alkohol (tex). Inte idag, inte i morgon och inte innom överskådlig framtid.
Egentligen skulle man ju isåfall inte heller kunna bestämma att man ska vara nykter just idag. Idag består ju av 24 timmar framåt, och nuet har ju passerat innan jag ens hinner avsluta meningen.
Hur vi väljer att tackla tillvaron utan alkoholen ÄR väldigt olika, jag tror att man bara inte får vara rädd för att byta tanke/tillvägagångssätt om man gång på gång kör huvudet i väggen.
Vi är exempel på det, du och jag. Det som stressar dig gör mig lugn, och vice versa. Ändå har vi många likheter i vårt alkoholbeteende. Funnes det en universallösning hade det varit så enkelt - typ, så här blir du garanterat frisk från alkoholism.

Hej Viktoria, jag tror att alla måste hitta sin egen väg.
Jag tror absolut det handlar om rädsla, massor av rädslor, tänk om jag inte klarar det, jag vill inte svika igen, mina barn, min familj, jobbet då.....................................Sen över rädslan finns massor av skuld o skam.

Det där med att bestämma sig för aldrig mer, tror jag inte ett dugg på. Vi vet ingenting om imorgon, inget om vad livet har att vänta,död, sorg,separationer, elände, e en del av livet, men jag tror att man kan rusta sig bättre om man lär känna sig själv, vad e mina svagheter? vilka situationer e jag "svag" i? vilka människor mår jag dåligt av? e jag stresskänslig?

Jag e inte heller rädd längre för att ha stängt dörren, e lugn nu, i böjan var jag skiträdd, men inte nu.
Du kan ju oxå slänga reservnycklarna för vill du låsa upp dörren går du ju bara till en låssmed, så e den saken fixad!

På 80-talet kom vågen med positivt tänkande o som svampar kom, coatchar, kurser, mm. Nu e det samma sak fast med annan förpackning. Mindfulness.

Tanken e urgammal, tusentals år sen, i olika kulturer, religioner,inget nytt under solen, mn tror du inte det finns en vishet i det? Här o nu e allt som finns? Allt vi vet. så lev i det.
För över 3000 år sen skrev en vis man "bekymra er inte om morgondagen, för den har nog av sin egen plåga"
Det köper jag, jag har levt i morgondagens oro, i alldels för många år, ont i magen, svårt att sova, ångest, det löste jag med alkohol,o det var ju en bra lösning va!
För mig skulle aldrig mer-tänket funka, då skulle jag bli helt sönderstressad, jag e nöjd med idag ska jag inte dricka, jag behöver inte bry mig om längre än så.
jag tycker det e roligt att se hur olika vi alla e, o det funkar ju för oss båda så här långt, o jag tror alla måste hitta sin egen väg, de leder ju iaf allihop till Rom!

för din respons!
Vet du, jag funderade ett tag på det du skrivit, och jag tror inte heller att just det har med belöningssystmet att göra. Snarare rädsla, att inte våga bomma igen nödutgången som du skriver. Om det inte blir bra och livet stryker mig mothårs eller vad nu anledningen är, kan jag ju alltid springa tillbaka, det känns tryggt.
Hos mig skapar det inte längre panik med tanken på att låsa den dörren och kasta nycklarna. Snarare ger det mig ett lugn att inte ha alkohol som ett alternativ längre. MEN - hur vet man att dörren verkligen är låst för evigt? Tänk om det ändå ligger någon gammal reservnyckel och skräpar i gömmorna? När ger man sig själv tillåtelse att isåfall börja rota reda på den nyckeln? Känns som om detta kommer att vara något jag för evigt måste vara vaksam kring hur väl förankrat mitt beslut än är idag.
Knivigt är det, eller hur?
Tyvärr har ju en-dag-i-taget-tänket inte riktigt fallit mig i smaken. Jag känner mig lugnare med långsiktiga beslut, blir för stressad annars. Skönt att slippa fundera liksom. Kanske är det så att det kan vara ett alternativ att faktiskt bestämma sig för aldrig mer? Jag vet att det inte stämmer överens med AA tex, men det känns skönt för mig.

Viktoria, du skriver allid så klokt o fint, det där med bakdörren på glänt, e bra.
Funderar på varför vi människor e så? Ha en nödutgång, ifall att? När man vet så väl, hur det blir i slutändan. Kanske inte med en gång, men till slut iaf.
Jag tror inte det har med belöningssystemet att göra, tror det ligger på det mentala planet, jag vet inte, men undrar.
Nödugång e ju flyktväg, jag har druckit för att fly, in i dimman, inte orkat med känslorna, bommar man igen nödutgången, kan man ju inte fly, skapar det panik??
För mig handlar det om att ta itu med känslorna utan att få panik,få balans på skålarna.
Men om livet ger mig en ny snyting, vad händer då?
Vet inte.

...fin tråd det här är tycker jag. Fenix, tycker att Mazzas råd låter som det enda rätta. Ta och trampa iväg till AA eller liknande nu. Tänk inte på "om och men och kanske..." osv, stäng ner dividerandet och gå bara! Visst är det så att det skulle vara toppen om man klarade av allt själv, och det kanske man gör tillslut - vem vet? Men till vilket pris? Hur många sår ska man behöva skaffa sig (och andra) på vägen? Hur många förluster iform av svikna löften till sig själv och besvikna närstående?
Det är skrämmande att be om hjälp, men hur skrämmande ser inte alternativet ut?
Fenix, jag tror på dig - du har rest dig gång på gång, men nu är det dags att stänga bakdörren du alltid lämnat lite på glänt.
Varma kramar till dig!

Din kommentar fick mig att undra...
hur mår du idag?
allt väl?
skriv och berätta!!!
/k

Hej Fenix och vad glad jag är att du skriver! En dag i taget är vad som gäller för mig också. Jag föll också tillbaka efter 10 veckor och i min värld är allt svart eller vitt och alltså var det väl bara att köra på. All in förra fredagen om man så säger... Nytt beslut, nu har jag varit nykter i 9 dagar och det enda som gäller nu är EN DAG I TAGET. Vi kämpar på Fenix och jag ska stötta och peppa dig allt vad jag kan. Klockan är 01.45 och jag borde somna om men tankarna far runt runt och söker svar och lösningar och de blir väldigt frustrerade för de hittar inga svar. Jo ett litet avlägset viskande långt långt där inne som säger följ ditt hjärta, men eftersom jag och mina tankar inte litar på hjärtat så virrar vi på istället... Klockrent? Nej, jag vet men det är ungefär så det känns. Många kramar till dig Fenix och till alla er andra också som kämpar på och finns här. //Monkey