Senaste kommentarerna i forumet

tillägga att det är första gången, tror jag, som jag gör en tillbakablick i en positiv känsla. Jag har gjort ett antal återblickar vid "årsdagar" av olika händelser - men då har det varit svåra saker jag haft behov att bearbeta. Så skönt och befriande att göra en lycklig tillbakablick. Renodlat lycklig. Mg är hemkommen från sitt möte, lycklig också han - med ros och gratulationskort.

Man kan förändra sitt liv! / mt

Om man kan supa i 7 år kan man vara nykter i 7 år är ju ett vettigt sätt att resonera. Så mitt råd är att du är nykter i 7år när dom åren är till ända så kan du ju överväga om du skall börja dricka igen. Skulle tro att det tar emot att börja hälla i sig ett dödligt gift efter alla positiva effekter du upplevt under nykterheten. Vore oerhört intressant att få ta del av den dagen, vilket beslut du tar o varför!
Du skrev att du inte drack för effekten det måste vara den största lögnen mot dig själv att någon dricker en öl eller ett glas vin för det är gott kan jag köpa men allt annat drickande är enbart för effekten. Kan bara gå till mig själv trodde i många år att jag drack för att det var gott, men kan nu i efterhand se att det var bara lögner som jag förmedlade till min hjärna o den gick på den lögnen varje gång.
Samma med mig jag började också supa i min ensamhet, lungnare så. Inbillade mig också att det var stökigt ute. Ännu ett försök att manipulera hjärnan. Är man ensam o super behöver man inte skämmas om man blir för full ramlar omkull eller somnar och man gör inte bort sig om man bara ger fan i datorn o mobilen. Super man ensam är det ingen som ser att man är alkis heller.
Så mitt råd är att du slutar att lura din hjärna med att det är gott att dricka alkohol och att du håller upp i 7 år.
Ha en bra dag/Higgins

Räkneramsan... efter långt letande i min tråd hittade jag en upplaga av min räkneramsa - den som var mitt stöd och övergångsobjekt så länge. Nu har jag glömt den!

Kom ihåg den då Mg är och firar sin ett-års-dag som nykter på AA. Hans personliga dag är den 1.7.2012 - i min värld har han varit nykter sen 1.5 samma år vilket ger ramsan 24+53+15+173+60+179(---)+426 dagar. Det är länge sen de första 24 dagarna som tog sin början 6.12.2010... och det första avbrottet (+) som står för en mellanöl nyårsdagen efter det vin vi var överens om att dricka till maten på nyår.... Ja herregud. Det andra avbrottet (+) efter de "två glas vin" vi var överens om att han skulle dricka på en personalfest och som slutade med en liten flaska whiskey dagen efter. De två +tecknen är = min insikt om att det inte fungerade att dricka måttligt/vid festliga tillfällen. Efter det var mitt krav "noll" och inget annat.

Jag måste tänka efter för att ha klart vilka år de olika perioderna utspelat sig: +53+15+ är den tunga men ändå hoppfulla vårvintern 2011 och 173 sommaren då han sov så mycket och vi hade ett mycket begränsat socialt liv. Ett par korta återfall under hösten 2011 och tre minustecken våren 2012 för "erkännandet" att han druckit utan att jag kommit på honom... Detta erkännande efter "det stora" återfallet valborg 2012 - det katastrofala som visade sig vara ett lyckofall - vändpunkten till ett nyktert liv. En nykterhet som har sitt ursprung och sin rot, sitt fäste inom honom själv. Därefter har det bara blivit bättre. Såklart tror jag att den långa perioden (1½ år) av nästan total nykterhet hade betydelse, för kroppens läkning och för vår relation - men den nykterheten var inte hans egen, det var en nykterhet med vita knogar. Påtvingad och plågsam.

Idag har jag bakat tårta i en känsla av trygghet och glädje som jag sällan känt!

Jag mår så bra som knappt minns att jag nånsin mått. Han mår också bra. De svåra dagar som alltid finns i livet kan vi möta tillsammans - eller säga "det här behöver jag reda upp själv".

Jag kan skriva, som Lelas skrev häromdagen, att jag inte längre behöver forumet som livlina. Det forum jag var beroende av under en lång, lång tid - det var verkligen en livlina, ett andningshål och en plats för reflektion och möten... Mina forumvänner, min forumfamilj - så mycket ni betytt och betyder - numera på avstånd men jag tänker på er med värme.

Numera skriver jag sporadiskt men läser ännu det mesta. Har gjort vad jag kan för att informera FHI om forumets betydelse.

Inser, ibland med förtvivlan, att alla måste gå sin egen väg. Sin lidandets väg... tills man nått sin personliga botten eller vändpunkt. Det är så lätt för den som står vid sidan att se vad "du borde göra; har rätt att göra; har ansvar att göra..." Ibland för barnens skull... fast den som skriver gör andra val - också för barnens skull. Men vändningen måste komma inifrån och skrivandet och läsandet för framåt - det har jag fått erfara här både för egen del och hos andra.

När jag läser igenom ser jag att det mest handlar om "vi" och hans nykterhet... inte så mycket om medberoendet. Mitt medberoende. Det är svårare att både identifiera och tydliggöra. Jag har lärt mig mycket "från sidan" genom att "se" här hur andra medberoende förhåller sig och genom att läsa böcker och artiklar. För mig har det också varit väldigt viktigt att lära om alkoholismens biologi - den starka kraft belöningssystemet utgör och vilken destruktiv kraft det utgör i beroendet. Det har hjälpt mig att se på Mg och andra missbrukare med respekt men också med insikt om den kraft och risk beroendet utgör. Att missbrukarhjärnan inte är mottaglig för förnuftsresonemang. Mitt intresse att lära om detta fortsätter och jag delar numera det intresset med Mullegubben, min mycket älskade man. Gud vad jag är tacksam för att han valde mig och livet!

Allt gott till er alla denna svala sommarkväll! Ta vara på livet! / mt

Häromdagen lyssnade jag på Jonas Gardells sommarprat och han talade om Astrid Lindgren med varma ord, och då slog det mig att det är lite så jag tänker på dig! Du är så bra!

Jag läser och suger åt mig av det du skriver:
"För den som läser och inte känner det så, till dig som vill ha förändring vill jag säga
- det hjälper inte att önska
- det hjälper inte att hoppas
- det räcker inte att försöka
För att förändra måste man fatta beslutet och våga språnget. Ta makten över sitt liv."

Jag håller på att ta språnget, eller klara av att få flygcert kanske jag ska säga...! Jag ska snart åka på semester - alldeles själv! Jag ska åka till en plats som jag inte besökt på många år. Jag bodde där i vuxen ålder, och det har en oerhört positiv känsla bara tanken på den platsen. Jag ska bo på hotell, för det är jag värd. Jag ska åka på utflykter till platser där jag mår gott, jag ska gå och shoppa i små hantverksbutiker som jag tycker om, jag ska gå promenader på stigar där jag en gång var mycket lycklig. Jag hoppas att det smittar av sig av den fantastiska känsla jag hade där en gång, att jag får ta med mig lite hem igen. Jag är så nöjd när jag skriver till Framtidsdrömmar över mina steg, men när jag skriver nu så är jag så ledsen över att jag inte har lyckan just nu, Eller jag har lyckan på många sätt, men jag önskar att jag hade mer, att jag inte var rädd, att jag inte lät honom påverka mig så, att jag inte får hjärtklappnings å fort han hör av sig, att ... ja, att livet var lättare.

Det pirrar: jag vet att jag kan resa själv, jag vet att jag löser alla situationer som uppkommer. Jag tror att jag kommer ha gott av at komma hemifrån och alla måsten, gott att vara på en härlig plats, att gå upp, gå och lägga mig, åka precis när det passar bara MIG, att få ta alla beslut utan att tänka på vad en annan människa ska tycka. Jag är inte rädd för att sitta själv på en restaurang, att åka själv, att sitta själv osv, men jag kan bli lite småledsen över att inte dela med någon. Å ena sidan vill jag inte dela,för jag vill bestämma själv, men tvåsamheten är fin. Väldigt fin!
Jag har lagt upp en låtlista för min resa. Jag försöker på alla sätt se det goda. Men ibland gör det ändå ont.

Jag träffade en vän häromdagen. Vi har inte setts på nästan 10 år, förutom ett kort hej för fyra år sedan. Mycket har hänt på de här åren, för både mig och henne. Men när jag berättade så rann hennes tårar ner för kinderna... och jag satt som ett fån - för det kändes som att jag berättade om någon annan, som att det inte är jag som levt i alla hot, all ilska...

Men jag har fattat beslutet, jag har tagit språnget. Och i det stora hela är jag nöjd - för jag hade inte överlevt om jag hade stannat. (men ändå kan jag inte låta bli att tänka att det kanske var jag som gjorde fel - att det var mitt fel att han behandlade mig som han gjorde... försöker tänka att det inte spelar någon roll - för vi var ingen bra kombination och det är det som räknas.)
Kram

en trivsam och mysig helg. Njuter av sommaren och gemensam ledighet.
Vet inte riktigt var jag ska skriva ett nytt inlägg men det spelar inte just nån roll... Ska enligt Magnus önskan skicka det jag skrev om forumet till FHI. Det är viktigt att de ger resurser att satsa på forumet för dem som kämpar med missbruk eller medberoende.

På tisdag ska Mg bjuda på ett-års-tårta i sin AA-grupp. Det är mer än ett år sen han drack men 1.7 är hans personliga årsdag.

Livet är gott. Vårt liv är gott idag. För den som läser och inte känner det så, till dig som vill ha förändring vill jag säga
- det hjälper inte att önska
- det hjälper inte att hoppas
- det räcker inte att försöka

För att förändra måste man fatta beslutet och våga språnget. Ta makten över sitt liv.

**********

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

fram... Oberoende var vi skriver kan jag hälsa dig att M-gubben inte heller gillar 100% Blåbär. Han dricker a-fritt (eller lågt) rödvin som jag tycker är rätt mesigt. men alla är nöjda:) / mt

...låta bli att le en smula när jag läser om gräl.
Inte tänkt så mycket över det kortare gruffet jag och min make hade häromdagen förrän jag läste här nu.
Visst kände jag igen det sura och att min man inte har lätt för att vända utan lite hjälp på vägen.
Men det går inte jämföra med otrevligheterna som varit.
Utan alkoholen får livet andra perspektiv, proportioner och framtidsutsikter utan gränser. Härligt!

Så glad jag hittade dig här mulletant!
Önskar dig en fortsatt bra sommar

..provade jag för första gången igår Mulletant.

Tyvärr hade den legat i kylen och var alldeles för kall, det passar ju inte en rödvinskopia, eller hur?
Den hade absolut en syra som påminner om vinets men saknar tyvärr helt en "kropp" vilket är en av fundamenten i vinets byggstenar.
Det måste gå att lagra denna på ekfat också, så att den får lite hull...

Jag ska absolut testa den igen, men då med rätt temperatur och vid en rödvinsmiddag.

Jag känner inte riktigt igen mig i det ommöblerade forumet, och får alla möjliga träffar när man klickar på de senaste nya inläggen,
Så just nu vet jag inte vilka jag har läst eller inte, det verkar som om den hoppar mellan alla möjliga trådar, för JAG har definitivt tappat tråden, haha!

Det blir nog bra, jag brukar förespråka förändringar ÄR bra, men jag har svårt att ta till mig det nya..

/Berra

Många kramar till dig!!

Visst går det bra att gräla nykter, det är också lättare att bli sams, att förstå vad grälet handlar om egentligen. Just sådana gräl om praktiska saker hör ju till svenska sommarklassiker. Minns många sura och barnsliga minner när det ska till att ansvarsfördela kring att slå upp ett tält eller starta en brasa. Gräl som inte stannar kvar efteråt och värker utan som man kan skratta åt och som ofta kommer sig av att man i en ny miljö ska etablera nya roller. Det brukar bli bra när man väl landat i det.

Fint du hade det bra!

och firat traditionell midsommar och blåst oss igenom midsommardagen. Fy tusan vad det blåste i våra vatten. Genomlevt båtgrälet:) så nu har vi det gjort för den här sommaren:)) Det går fint att gräla när man är nykter - båda. Allt väl! / mt

vill.sluta/A - önskar dig detsamma! Vi kommer att segla och fira nyktert och trivsamt. Den tredje nyktra midsommaren och troligen blir det den bästa hittills! / mt

Härlig och underbar midsommar!
/A

Till dej Fenix! Om det är dåligt, på det igen!! Vi klarar det till sist!!

Snoopy, som också kämpar.....

tog ett glädjeskutt när jag såg att du tittat in viktoria - även här:)

Trevlig dag igår, båten sjösatt - Mg`s sak:), besök och middag med gemensam god vän.

Innerligheten i relationen växer, jag tänkte igår att jag är tacksam över det som varit ... utan de svårigheter vi gått igenom skulle vi inte vara där vi är idag. Och det liv vi lever idag, den närheten vill jag inte vara utan. / mt

mitt i natten är jag här och smyger min vän. Drack kaffe alldeles för sent på en middag med jobbet ; )
Har läst en del i din tråd, och ville bara lämna ett avtryck här, fast vi brevväxlar på annat sätt numera. Du är så fin, så fin min vän, och jag är så glad att vi fann varandra - och behöll varandra! Sorgligt är det med forumets tillstånd. Lite som att andas genom ett smalt sugrör.

situation uppstod igår kväll - en situation där jag så väl kände igen mönstret. Hur känslor uppstår ur en händelse/i en situation (denna gång div trassel vid installation av ny dator) och hur våra reaktioner flödar vidare... sammanflätade och närmast självnärande när det väl satt igång. Hur vi numera kan hamna i ett slags gräl omkring detta men relationen brister inte... och vi kan hålla oss till "ämnet". Det tror jag att till närmast 100% beror på att vi är nyktra och klara i tanken.

Vi ser båda fram emot midsommar. / mt

Jag läser högt vad jag skrev och Mullegubben tillägger: vi lär oss alltmer om oss själva; det är som att blåsa i en ballong (med livsinnehåll:) - ytan mot det kända(?) blir större. En typisk tanke, insikten föds i stunden och det sagda kan knappast upprepas... :)

sommarhälsning och en dunk. I ryggen då, hihi!
Hur har du det?

Kram!/MB

en s.k "stor" dröm inatt, färg. Drömde att den föregåtts av en annan dröm. En person vi träffat genom AA fanns med, även en julgran i "fel" årstid och en porslinsfigur av en liten flicka. Lämnade goda känslor. Livet är som bäst. / mt

forumet skräp... Ett tu tre gör "dom" som i Grekland, släcker ner:(
Nej, så illa ska vi inte tro men den som vill ha en säker kontaktväg kan ändå registrera sig under sitt nick på facebook i gruppen Alkoholhjälpen. Då kan man nå enskilda via meddelande, eller hela gruppen. / mt

...för mig!
Bra i livet!
Förfarandet med forumet är oansvarigt och omänskligt! Riktigt skitdåligt skött helt enkelt!
Tycker riktigt illa om feghet, folk som gömmer sig bakom varandra..usch!

Kram på dig!

skräp med forumet. / mt

goda samtal, god samvaro, tillitsfull gemenskap - ja, framförallt tillitsfull gemenskap. Varje kris, varje utmaning vi möter där det visar sig att relationen bär, varje sådan utmaning stärker... Det som inte dödar det härdar sägs det... Ja, jag känner att vår relation härdat i en positiv bemärkelse, min trygghet och tillit rotar sig allt djupare. Jag tänker ofta på hur mycket vi - de flesta av oss - bär inom oss, sånt vi sällan tar risken att lyfta till ytan... de mest sårbara områdena där mitt jag är som skörast...

Allt mer av detta delar vi nu - och tråden brister inte. Det, att tråden inte brister, skulle jag säga att till största delen beror på närvaron av tankens klarhet och förmåga till besinning när det gör ont - dvs frånvaron av alkohol. Ont gör det fortfarande... när jag möter mig själv, mina brister, tillkortakommanden och svarta hål. Detsamma ser jag när det gäller Mullegubben. I de stunderna - när jag möter mig själv, den jag inte vill vara - finns impulsen till flykt och försvar... men jag behöver inte fly undan längre. Nu kan jag ta risken att gå ut i det okända, möta det onda - jag vågar lita på att relationen håller, att det finns en famn där jag kan dela i trygghet om förmågan att det jag behöver ösa ur mig tas emot.

Den tid som är behöver den tid som varit - just nu är de orden rätt för mig. Nuet är värt det som varit. Ja, idag är det så. / mt

mycket svåra (till synes enkla kanske) saker, eller egenheter - våra respektive egenheter - med varandra i går kväll. Inte alldeles lätt men gott. / mt

att forumet verkligen håller på att läggas ned. Obegripligt att man i så fall inte ärligt informerar om det. Det är vi vi gamla som fortfarande har en ingång hit. Anhörighjälpen finns ju kvar men självhjälpen för missbrukare tycks vara väck och ersatt med KI´s forskningsprogram.

Jag tackar Gud och alla goda makter för att forumet var vad det var när jag trasslade mig in hit. Vet inte var jag skulle ha varit annars... I en lägenhet med att annat liv? Med en frånskild man som fortsatt i utförsbacken? Frågor som aldrig kan få ett svar men antaganden som är helt realistiska. Från senhösten 2010 till våren 2012 har forumet varit ett av mina viktigaste andningshål, alltid tillgängligt. Därtill en plats för reflektion där jag fått ovärderlig respons av människor som delat liknande erfarenheter. För min del har utbytet på missbrukarsidorna betytt lika mycket som anhörigsidan - där har jag lärt mig massor.

För egen del är jag klar att lämna... de kontakter som känns mest angelägna kan jag nå på annat sätt nu. Det känns ändå som en förlust om denna sidan tynar bort och det värsta, utan att det ges tydlig och relevant information. Det skapas också felaktiga uppfattningar om vem som är ansvarig och sidans formella status. Fy tusan så fel mot den/de som riskerar att oskyldigt belastas. Jag tackar magnus som under min tid alltid funnits tillhands när det behövs och nu tydligen inte längre har detta som en arbetsuppgift.

Men mest tackar jag min forumfamilj - ni vet vilka ni är och ni finns för alltid i mitt hjärta! / mt