Senaste kommentarerna i forumet

Hehe Mazza, jag gillar verkligen din stil med raka puckar!
Det där med tacksamhet o ödmjukhet e viktiga ingredienser i receptet för nyktert liv, men tror det behövs fler.
Självkännedom.
Att ha modet att gräva i sig själv, upptäcka vem jag verkligen är, o varför detta flyktbeteende.
Finns det en enda människa/ alkoholist som dricker för att det e kul att vakna med ångest o samvetskval?
O sen gör samma sak gång på gång? Som en hund som går tillbaka till sina egna spyor?
Frivilligt?
Eller e det ett sjukt beteende?
En hjärnskada?
Personlighetsklyvning?

Alkoholen e det enda nervgift som går ner på cellnivå, inte ens knark gör det.
Jag tror ju på kunskap, att läsa om forskning, o få det bekräftat svart på vitt, o sen hitta nån plattform som passar just mig.
Tror att antabus kan vara en jättebra hjälp till en början, men det i sig självt räcker inte. Inte viljestyrka heller.
Det gäller att hitta sin egen väg.
O det finns faktiskt hjälp att få, beroendecentrum i kommunen, behandling, terapi, AA.
Vi bor ju i ett land som kan ge hjälp om vi själva vill, tack o lov!

Nykterheten e en färskvara, jag fattar det nu vad det innebär, har hört så många berätta om återfall, efter många års nykterhet. Alla säger samma sak, de slappnade av i sin nykterhet, blev säkra.

Jag kör bara med nu, en dag i taget, o att påminna mig, lyssna på andra. Säker? Nej, absolut inte, hoppas jag aldrig blir det!!

Kram, Thea

Visst. Kram kram tillbaka Fenix.

Alltså, jag tänkte en sak. Likaväl som att man startar dagen med att fundera kring att just i dag ska jag vara nykter så kan man ju också, när dagen är slut, fundera på vad som hänt om man istället hade druckit. Det är klart att man kan ju inte veta i detalj vad som hänt men mitt resonemang går ut på följande: När det på kvällen är dags för bingen så tror jag de flesta av oss här, som varit nykter denna dag, känner en tacksamhet för just det. Det blir som svårt att tänka sig motsatsen. "Fan! att jag inte söp i dag! "-liksom. Att man skulle känna någon ånger över en nykter dag... nä, det finns som inte ens på kartan! Resonemanget förstärks när man tänker efter på alla dagar som varit i fyllan/alkoholens tecken och på att även den här nyktra dagen hade kunnat vara ännu en av dessa. *ryser*. Jag brukar ofta fundera i sådana banor och när dagar läggs till dagar som läggs till veckor som läggs till år. Ja, då får man en ödmjukhet som jag tror är en förutsättning för det nyktra livet som det ska levas. I DAG SKA BLI EN NYKTER DAG - I DAG HAR VARIT EN NYKTER DAG - OCH JAG ÄR OÄNDLIGT TACKSAM FÖR DET.

Tillägg till dig nu Fenix: Om du vacklar i det här så måste ju du försöka hitta alternativ, något som fungerar för dig. Jag tänker på frun - medberoende el. också beroende? AA - vet inte om du går/gått där? Kommunens beroendeenhet - Jag var där ett antal besök, men då hade jag i princip redan bestämt mig, men det var nyttigt att höra det man redan visste. Känns trist att du också har koll på vad som är bra och dåligt men inte hittar formen för hur det ska fungera. Det ser ut som en klassisk periodaridentitet. Fylla - Dåligt mående - Återhämtning - Antabus - Skriva här i forumet - Få klapp på axeln - Bättre mående - Fylla... och Volten är klar.
Ta hjälp, vilken som helst. Läsa/skriva forum tror jag inte är det som ensamt kan lösa problemen för dig - faktiskt inte.

/M

//Nykterhet - en klart underskattad del av normaltillståndet//

jag orkar inte längre tar steget nu tack för allt jag fåått läsa

Viktoria, Lillablå, Monkey, tsandra, Gnistra, Segaletta, Adde, Berra. Mazza, Surran, Snoopy, Pia och många andra ska också ha kramar kom jag på. Behövs i den här kylan så vi håller värmen!
/Fenix

Kram själv Thea!
Ja, kanske har jag äntligen tagit in en dag-i-taget tänket på allvar. Känns så. Blir lugn på en gång när tankar far iväg om alkohol, och inser att jag behöver inte ägna mer tid åt dessa tankar i dag, för i dag ska jag inte dricka. Gör det enkelt, heter det. En dag och ett år är också skön tanke kan jag tycka. Även om det är en dag i taget, så är det en riktigt lång period man har i tankarna, och då blir det ju minst ett år om man ska hinna gå varvet runt med allt. Så vi kör på, ett dygn i taget!
/Fenix

Hej Fenix! Kul att läsa dig igen.
Så många "gamla" borta här, pga nya forumet??? Saknar dem.

Ja det e helt märkligt hur våra tankar styr oss, ganska otrolig fakiskt. Både läskigt o uppmuntrande.
Förut var jag jätterädd o gick o tänkte mycket på "klarar jag det här?" Det tog mycket energi, men när jag la ner det helt, blev det en lättnad faktiskt.
Det var min terapeupt som sa, jamen var nykter ett år då!Sen fattar du ett nytt beslut.
Så ett kortsiktigt mål, en dag i taget, o ett långsiktigt, ett år.
Låter ganska larvigt, men alla tankar släppte helt för mig, o nu har jag inte en tanke på att dricka (ja, det e nu ja)
fastän jag hamnat i flera situationer då jag förut skulle ha druckit på det.

Imorgon e jag bjuden på en klassreunion, jag har inte träffat mina gamla klasskompisar på 30 år! Ta med eget dricka stod det på inbjudan, ingen ångest, ingenting, skönt att slippa släpa tänkte jag bara.
O jag e ingen märklig människa, jag har bestämt mig bara. Kan jag, kan du! En dag i taget alltså.
Alla har varit på dag 1, alla!

Finns nåt gammalt indiantalesätt som säger, "om du faller av hästen, så ligger du inte kvar, utan reser dig"
Så det e bara upp i sadeln igen!

Kramar från Thea

Tack Adde!
Satt och gick igenom en massa filmsnuttar på datorn, som bland annat handlade om gamla kalas med många burkar och flaskor. Fick en massa tankar om dricka, men så lät jag tankarna flyga iväg, för det enda jag behöver tänka på i dag när det gäller alkohol är att jag inget ska dricka idag.
Blev genast lugn.
/Fenix

till dagen idag, Fenix !

Ursäkta att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna. Jag har tänkt, och jag har tänkt mycket. Inte minst på diskussionen om antabus. För min egen del inser jag att det nog stämmer att det inte hjälper mig längre. När jag använder antabus så är det befriande att slippa dividera om drickande, och det är ju en bra metod att snabbt få stopp på ett destruktivt drickande. Men så glesar intaget ut och efter x antal veckor har jag gjort ett så pass långt uppehåll att det går att dricka igen. Medvetet eller omedvetet har man planerat sitt återfall. Så för min del känns det som om jag nått vägs ände. Med antabus kan jag bli spritfri för en period, men jag lever inte nyktert. Även om jag mår för det mesta bra av inte dricka, så tickar bomben och bara väntar på att medicinen ska försvinna. Att inte ta det första glaset i dag och ta det beslutet på morgonen en dag i taget är ju genialiskt om man förmår leva efter det. Hur jag ska dricka på julafton är ju meningslöst att tänka på, jag vet inte om det blir någon julafton, kanske är jag död eller skadad eller något annat har hänt. Och så är det med nyårsafton, och semesterresan, den kanske inte bli av, kanske är det krig dit vi ska, allt kan hända. Men just i dag, det har jag lite koll på, och är jag nykter i dag så räcker det. Så i dag har jag tagit beslutet att vad som än händer ska jag vara nykter. Någon antabus har jag inte tagit. I morgon tar jag ett nytt beslut, och allt jag behöver lova mig själv är en dag, ett dygn, 24 timmar utan alkohol. Så får det bli!
/Fenix

Tack alla för att ni bryr er!

Ja Fenix, hur är det? Kram

Sluta göm dig och kom hit...
fritt fram!!!
vill ju höra hur du mår!

Man har inte misslyckats förrän man slutat försöka, det vet du va?

Hej Mazza, du skrev en bra grej tycker jag om ödmjukhet o tacksamhet.
Två enormt viktiga saker, att vara ödmjuk inför sig själv, att inte bli självsäker i nykterheten, för jag vet bara om idag, inte vad som kan hända imorn.
En dag i taget, var bara tomma ord för mig i början,jag såg inte djupet i dem, floskler tyckte jag då, hehe, nu ser o förstår jag visheten i dem.
En kille i AA som jag verkligen beundrade för hans kamp mot droger o alkohol o hans stöd för alla andra, dog knall o fall i höstas o det kändes jätehårt för alla som kände honom, men han dog inte i missbruk utan fri från det gamla, o hans föredöme har jag allid för ögonen, har aldrig träffat nån som visat större ödmjukhet o tacksamhet än han.
Den killen hade verkligen alla odds emot sig, o lyckades få många år i nykterheten, så vad har jag att gnälla om.
Vare sig man har 4 timmar, 4 dagar, 4 mån, 4 år, 40 år, i nykterheten, så gäller samma sak.
Glöm inte, påminn dig, lyssna på de som gått före.

Kram

Hej Fenix! Du och jag som följdes åt så länge och precis samtidigt går det åt skogen och nu är vi på banan igen. Skickar de varmaste kramar och håller helt med om att vännerna här på nätet är som en släkt.

Det blir bara bättre, jag lovar! Så mycket bättre...
Håller med dig om antabusen. Jag känner också att man växer i beslutet utan det. Men som en första åtgärd att komma tillbaka efter en period så kanske det är rätt att köra med antabus. Men för den hållbara nykterheten - att leva nykter - så.. ja, då behövs den ju inte. Vi får hoppas att Fenix (och många andra) kommer till den insikten också. Men också att vi inte heller ska behöva ta till antabus. Man vet aldrig, och inför nykterheten får man väl vara både ödmjuk och tacksam för att det fungerar.
Ojdå, apropå Så mycket bättre, så börjar det nu på tv4!!! hej då alla.

Grattis Mazza! 3 år känns wow för mig, men jag e stolt över mina 4 månader, en dag i taget blir alltid fler.
Jag har aldrig tagit antabus av den anledningen att det inte känns som jag bestämmer mig om jag ska dricka eller inte, för då går det inte rent fysiskt o det e inte ett eget beslut för mig.
Men det e jag, för många e det säkert en hjälp,kanske en krycka i början?
alla sätt e väl bra om man reser sig ist. för att ligga kvar i sörjan.
Mn utan den inre storstädningen tror jag man e chanslös, det finns inga genvägar dit.

Man kan väl säga att antabus fungerar för den som inte vill dricka men är helt onödig för den som vill vara nykter. Det är ljusår mellan de begreppen - INTE DRICKA OCH VARA NYKTER.
/ Imorgon tre år, ångrar inte sekund av dem :)

Välkommen tillbaka Fenix, gillade Mazzas ärliga, pang-på-rödbetan inlägg.
Sen vaknade morsan i mig ( eller medberoendet?) oj, vad rakt på, klarar han det nu? Bara han inte blir knäckt!-tankar.
Hoppas du ser det för vad det är, omtanke o ärligt.

segletta har ju oxå en bra tanke, olika sätt att gå från missbruket.
För mig e AA möten min livlina o det har ju funkat i drygt 4 mån nu.
Jag har lärt mig att vara oerhört vaksam på mina tankar o de kan man faktiskt styra, ju mer jag tränar på det, desto bättre går det.
O att lyssna, inte höra, på de som gått före.
Det tragiska kanske e att man måste inse att man inte klarar av att dricka normalt, det går för en del, men inte för mig.
Den insiken kan vara väldigt smärtsam, men ju förr man accepterar det, desto lättare går det, inbillar jag mig.

En stor kram Fenix!!!

Thea

Skönt att höra att du har tagit tag i ditt liv igen! Hur vill du att ditt liv ska se ut? Antabus -återfall, antabus? Har du funderat på andra vägar för att få behålla din nykterhet? Personligen tror jag inte mycket på antabusen, SÅVIDA inga andra förändringar görs.. Beroendepersonligheten är stark, och helt ärligt så är ju inte antabusen särskilt svår att manipulera bort...

Jag antar att du är i kontakt med beroendeenheten där du bor. Kan ni inte tillsammans diskutera någon annan form av lösning, internatbehandling, öppenvård el ngt annat? AA kanske? Mina senaste lediga helger har varit jättejobbiga, med ett stort sug... Och då har jag fått göra precis tvärt emot det jag egentligen skulle vilja göra. Jag har gått på AA-möten, pratat om mitt sug och i slutändan har jag hållit mig nykter!!!! Helt plötsligt känner jag mig stolt över mig själv.. Jag KAN leva utan alkoholen även om det är mindre roligt ibland.

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för idag!

med dig fullständigt Mazza. Det är ofta man kan läsa på forumet att ett återfall är på gång med hjälp av sättet att skriva. Ett av de bästa sätten att fortsätta att kröka på är att förminska återfallen till "jag drack ju inte så mycket" "så farligt var det ju inte" "ähh, jag är ju på banan igen" och liknande försköningar av återfallen.

Ett återfall kan ju faktiskt leda till döden. Ett. Återfall. Är. Väldigt. Allvarligt.

skrev du bl.a
Var lite konstig i ungefär tre månader, men sedan dess har jag aldrig ens reflekterat över att jag vill röka igen, utan bara ibland tacksamt noterat att jag slutat för gott. Och det tvivlar jag inte en sekund på.
Får se nu om det blir likadant med alkoholen.
/Fenix

Det är ju bra att du är på banan igen men redan då hade du ju faktiskt bestämt dig för det här återfallet. Det går tyvärr inte att: "får se nu hur det går...."
DET GÅR INTE ÖVER AV SIG SJÄLV FENIX!
Men som sagt det är du som bestämmer och har ett val.
Vill inte strö salt i såren men det var ju alldeles uppenbart vad som skulle hända.
Kan bara också berätta att min forna suparpolare åkte dit i en rattfylla förra helgen. Först var han jävligt spak och sa att nu skulle han också minsann ta och lägga ner drickandet. Efter en vecka så hade det bytts till "jag hade verkligen otur som åkte dit" och "jag gör ett uppehåll med ölen-få se hur länge det blir".
Man blir ju mörkrädd när man tänker på vilken förnekelse den här sjukdomen har.

Många klappar til dig Fenix. Blir så glad av din ärlighet och att du inte ger dig. Det är styrka, du kunde ju faktiskt ha gjort annorlunda.

Gnistra

Glad att se dig här igen! Har följt din tråd länge, gillar dina uppriktiga och humorfyllda inlägg. Skickar dig en virtuell klapp på axeln för att du är tillbaka och skriver.

Tack goa vänner!
Känns verkligen märkligt, att man liksom har en släkt här på nätet, en hel del människor som man på något vis känner och har en relation till. När man som jag trillat dit igen, känner man en slags skam inför er, känner sig dum. Vill inte berätta det egentligen. Ändå har jag ingen aning om vilka ni är, har aldrig träffat er. Lite skum den här ny nätvärlden. Men fantastisk på sitt sätt.
Ha en bra dag där ute IRL.
/Fenix

Behöver vi alla. Skönt att du är med i matchen igen, Jag kör inga tre veckors men sist blev det tre dagar. Inget jag blir riktigt sjuk av men det räcker gott o väl ändå, Upp med hakan och kämpa vidare. Så är det bara

kram