Senaste kommentarerna i forumet

Mötet var väl bra, men jag har funderat lite på vad som sas
och läst på en del på hemsidan. Vet ifan om det är ngt för
mig ändå. Hon började påstå att jag inte utvecklats känslo-
mässigt de senaste 2 åren .... Vadå? Hon kör ngn standard
mall då eller. Jag har verkligen utvecklats den här tiden.
Bara för att jag gått över gränsen vid några tillfällen. Det är ju
Inte som att jag super jämnt eller så. Sen så pratade hon
om att min sambo kunde få ngn introduktion av hur hon
ska bete sig med mig om jag ska hålla mig nykter. Känns
väldigt främmande. Det där är inte jag kan jag säga.
Sen skulle det vara ngn sorts intervju enligt mallarna jag
nämnde ovan. Om man svarar ja på si och så många punkter
får man diagnosen riskkonsument. Några poäng till så blir
det toppscore och diagnos beroende. Om man då tittar på frågorna
så skulle ju halva sveriges befolkning vara beroende.
Hör här:
 
Missbruk
1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skola eller i hemmet
(Alla som vaknar upp bakis har väl skitit i och gjort saker)
2. Upprepad användnings av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis bilkörning eller i arbetslivet.
(Den här är ju klockren iofs)
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket
(även denna)
4. Fortsatt användning trots återkommande problem
(vad då för problem. Kan ju vara allt mellan himmel och jord )
Minst ett kriterium uppfyllt under en och samma 12 månaders period
(Och då är man alltså missbrukare bara så där)
 
Beroende
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
(den här är ju ett riktigt skämt. Ingen jag har träffat de senaste
10 åren dricker lika lite som när dom var tonåringar. På ett annat
sätt iofs)
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
(Beror väl helt på men vart går gränsen mellan bakis och abstinens
Egentligen? Väldigt vagt)
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
(i rest My Case... )
4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget.
(bra)
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika.
(vart har vi gränsen ? Har ni sett lämmeltåget till och från bolaget ??)
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas.
(den är bra tycker jag)
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
(bra men återigen vart går gränsen )
Minst tre kriterier uppfyllda under en och samma 12 månaders period
(och då är man beroende bara så där)

Det här är dokument som man kan läsa online och det var
bra att hon berättade iaf. Jag kan inte ifrågasätta deras
expertis men det här upplägget känns inte rätt för mig nu.
Förvirrad ja, men efter att först känts bra att bara få prata
av sig så har jag funderat och så känns det nu. Vi får se.
Kanske provar att gå på ett aa möte ist till att börja med.
Man kan ju alltid återkomma efter ett tag. Detta var på
CapioMaria. Fortsättning följer ! Lev gott/D

Av någon anledning såg jag inte ditt senaste inlägg när jag svarade nyss......

Vad härligt att det första mötet kändes bra!

Kram!
/H.

Hej vännen!

Heja dig för att du är ärlig mot dig själv! Du ser klart på din situation och på dina fallgropar. Som jag ser det så har du kommit en bra bit på vägen!

Har du träffat specialisten idag? Hur gick det?

/H.

Kändes bra att ta steget till att gå och söka hjälp. Lika bra att ta tag i detta på ngt sätt nu
annars blir det bara värre sen känns det som. Träffade en jättebra och proffsig beroende specialist idag och är redan bokad till nästa vecka igen. Då ska det göras tester, men det verkar lite oklart med det där. Kallas för Audit. Dsm 4. Samt ICD 10. Dom ska ställa en massa frågor och utifrån det bestämma
om man har ett beroende eller är högriskkonsument. Verkar vagt. Mitt drickande är av en konstig typ
verkar det som. Jag kan hålla upp, och hålla kontroll när jag bestämmer mig. Och i långa perioder. Dricka en dag, sen avstå helt. Så länge jag dricker socialt är det lugnt faktiskt.
Det är bara när jag sitter själv hemma som jag mister kontrollen. Vill bara att detta ska bli bra.
Vet ngn som gjort testerna ?
Iaf så är jag glad idag för att jag kommer längre mot mitt mål !
//D

..att det skulle komma till detta. Mitt experiment att dricka
normalt var bara ngn sorts fördröjning av att ta tag i detta.
Imorgon har jag första mötet med en specialist som hjälpt ett otal vänner
till goda resultat. Men drivkraften måste komma från mig själv.
Det är det jag kämpar med nu. Tankar på livets situationer utan
öl. Märkligt. Skrämmande. På ngt sätt känns det bra. Men jag vet
ju att efter ett par veckor kommer man känna sig stark och tänka:
Äh vad fan. Varför ska inte jag kunna greja det här ? Jag köper bara
si och så mkt.. ja ni vet. Hur gör ni erfarna vid såna tillfällen? Jag har
sagt att jag ska ringa föräldrar eller sambo, men inte gjort det. Blir det
bättre med tiden? Ska prova att ringa nästa gång! Sen går vi igenom
tillsammans hur det kommer/kan/kanske går efter 6 öl om jag åker och
handlar nu. Och sedan efter 8 öl dagen efter som är risken. Sen dag 3 aprak som
återigen är risken. Sen dag 4 ångest misslyckande panik...som blir
resultatet. Eller känna känslan över att ha lyft luren och fattat beslutet
att det inte är värt det. Ska prova. Blir skönt. Tack för ordet !

efter en trevlig middag där det mitt i allt uppstod en kulturkrock. Krocken hade inget med alkohol att göra och den redde upp sig... antagligen så bra som möjligt. Det var en nykter middag - endast en (av sex) hade druckit några öl. OM fler hade druckit och om det druckits mer kunde det blivit en katastrof som varit svår att reda upp i efterhand.

Nu i morgonljuset har mannen och jag har pratat igenom det som hände, våra egna reaktioner och hur vi hanterade dem. En situation som stärker våra band. En situation där han prövades i sin nykterhet och jag i medberoendebeteende. Vi går stärkta ur detta. / mt

efter en vecka i arbetets tecken. Långa dagar, sköna, stillsamma kvällar. Måste ofta säga högt att jag är lycklig. Lugn och känner en stillsam, innerlig lyckokänsla. Vi talar ofta om alkohol, ibland om den första juli. Jag har inte kunnat föreställa mig detta, nej det har jag inte kunnat. Den frid som kommer inifrån.
Läser Benny Haag: Makt, mod och motstånd. Mycket bra. Och Hopp - en handbok för nynyktra - också mycket bra.
Blir sorgsen när jag läser om de som kämpar i det svåraste - men jag och flera andra här vet att det finns hopp!
Det är möjligt att förändra sitt liv! / mt

Tjena, du har rätt, sommaren gick fort. Ny på forumet, men känner igen mig i alla historier, så även din :) jag hade 4,5 veckor semester, jag hade lovat mig själv och min flickvän att hela sommaren skulle vara nykter för min del, 5 första dagarna kändes allt bra, ingen öl, men de resterande veckorna, öl mer eller mindre varje dag. Vissa dagar mindre andra dagar mer. Förmiddagsgroggar i båten ute på havet, eftermiddags öl i solen, rose på altanen, rock n roll öl Själv vid datorn, nu har jag börjat jobbet igen, 6 dygnet nykter, går igenom ett helvete.

Jag sa till mig själv innan sommaren: "klart att jag kan hålla alkoholen till en rimlig nivå"

varit fullt upp men äntligen tillbaks vid min dator. Du har så rätt, en dag i taget, verkligen uppskatta att vara nykter och aldrig glömma vad A ställer till med. Blev en mathelg, men nu väntar vardagen och lite viktiga regler om mat och motion. Vill verkligen få stadga och göra bra saker.
Kram själv, Fenix

till dig och familjen. Tänker på dig med värme och hoppas på en liten uppdatering! / mtA

ja,man blir påmind om hur djupt man sitter
hur sjuk man är
som kan tänka ioo% nyktert ena sekunden
för att i en handvändning
planera åter för drickande
kommer tankar hela tiden,,nu är det så här
om fem år kanske jag sitter på en taverna i grekland o njuter
ett glas vin
jo pyttsan
så hur sjuk är man inte på en skala
när kommer greppet släppa helt,om att läget
kommer att vara precis lika illa som sista fyllan
pratade precis men en aa vän igår
som efter tio(!!?) års nykterhet
tänkte att han nog kunde dricka lite socialt igen
efter två månader satt han djupare i skiten än nånsin
utan samboo hela familjen emot sig
samt varning om att förlora jobbet
han sa att hela hans långa nykterhet hade tankar på att kunna dricka normalt funnits där
my god
jag trodde det blev lättare med tiden
men det är bara en dag i taget som gäller
kan inte,vågar inte tänka längre
jag mår bra idag
nykter
får räcka
tacksam för just idag
kram på dig
hur mås det
Måne

Så klokt du skriver om att en människa är mer än en diagnos... Jag håller med!
Det är härligt att läsa om din nya frihet. Ärligt talat hade jag inte klart för mig att din man tagit återfall så sent som nu i sommar...Jag har nog inte läst så regelbundet i din tråd eftersom jag varit mer aktiv på andra delar av forumet. Det gör mig glad att du upplever en annan slags nykterhet nu, att mannen vill själv. Vissa omvälvande förändringar sker ju inom oss De har inte med antal dagar att göra. De märks kanske inte utanpå. Likväl kan de vara livsomvälvande.
Egentligen vill jag nog bara säga att du beskriver allt väldigt bra!
Kram från Nynykter

Upplever en intensiv och stilla lyckokänsla. Var ute på stan igår, ljum sensommarkväll, åt middag vid vattnet. Tre stjärnor av fem - spelar noll roll. Trivsamt. Intressant att röra sig ute helt nyktra. Vimlade en stund i ett pågående kulturevenemang.

Insåg att jag för första gången i mitt liv är fri från akoholen som förföljt mig i olika skepnader från min tidigaste barndom. Nu är jag FRI och det är underbart.

Datum jag minns som tydliga brytpunkter är 26.12.2005 - stor uppgörelse med fokus alkohol, 6.12.2010 - jag går och kommer tilbaka, 30.4.2012 - det avgörande återfallet, 1.7.2012 - mannens insikt och han blir nykter av egen vilja. Min räkneramsa, mitt övergångsobjekt, med början 6.12.2010 är idag 24+53+15+173+60+179(- - -)+110. Idag är hans 49:de dag. Ändå har ett-och-ett-halvt är av absolut övervägande nykterhet lagt grunden för min harmoni. Jag har sett att han verkligen vill och menar allvar. Hans nykterhet har varit en förutsättning för att samtala om vårt liv och om framtiden.

Möjligen återspeglas min inre harmoni i vardagen, jag har oväntat roligt på jobbet och tar diverse bekymmer med ro. Säkert inverkar också min frihetskänsla, jag vet att jag har olika valmöjligheter. Samtidigt är det mycket svårt att inse att jag ska bli pensionär... en process. Vad ska mina tankar då syssla med? Nåja, det kommer helt säkert att ordna sig:)

En inre maning växer sig allt starkare att i grunden reda upp en del relationer där jag känner skuld och att jag inte tagit mitt ansvar. Den drivkraften kommer från Stora boken. Ett häfte från AA säger att alkoholister är sköra och därför måste hålla det väldigt rent i sitt liv (fritt ur minnet). Jag känner att det gäller också mig - det var så bra beskrivet. AA har helt indirekt tillfört mycket gott till mitt liv.

I min förra tråd funderade jag flera gånger över mänskans unikhet kontra att "alkoholister är lika som syskon". Tänkte igen i de banorna efter samtalet jag åhörde om den som är känd att ta-för-mycket-och-börja-för-tidigt. Jag håller fast vid min bild att en diagnos = ett antal kriterier som är lika för alla MEN en att människa är så mycket mer än en diagnos. Att "ha" diabetes, högt blodtryck, depression, schizofreni eller alkoholism innebär ett antal kriterier men en människa kan inte klassificeras utifrån en diagnos. Den enskilda människan är alltid mycket mer än diagnosen.

Idag ska jag välja att följa med mannen och ta upp nät, dela morgonen på vattnet nu när gryningen kommer och solen stiger. Imorgon ska vi göra en liten shoppingresa.

Livet gott... dvs - livet har varit gott länge. Oändlig nåd. Oändligt tacksam är jag. / mt

Andra kvällen nykter nu och jag är glad men trött. Var så ljuvligt att lägga sig nykter i går och att stiga upp tidigt i dag och bara njuta av att det inte fanns ågren, svettiga lakan och en olust att alls gå upp. Inte behöva tvinga i sig bara en liten macka till frukost, inte behöva fundera på hur man egentligen ser ut när man ska gå till jobbet. Det är obegripligt hur man utsätta sig för alla dessa negativa saker när man tänker nyktert. Och lika naturligt blir det plötsligt när man gett efter och är alkoholpåverkad. Jisses. Bara att gå vidare igen då i det alkoholfria livet och försöka fundera vad det var i mitt fall som gjorde att jag halkade av banan. Alltså jag menar, två utlandsresor utan alkohol, en hel del fester utan alkohol och det mesta känns bra. Då belönar man sig med - alkohol!
Är man sjuk eller?
Kram alla och en fin helg önskar
Fenix

Hej. Varit lite frånvarande men åter nu. Gjorde som sagt
ett snedsteg men har inte druckit sen dess. Inget allvarligt
förutom att jag drack för mkt och blev besviken på mig själv.
Ikväll ska jag grilla med en polare. Han ska också köra bil tydligen.
Ska hålla mig nykter ett tag nu så får vi se. Sommaren gick fort.
Känns Om mycket tid gått åt till den här skiten. Tack för att ni finns.
Och Lilla My: Om du fortfarande vill har jag några tips att ge. Högst
personligt hur man fungerar dock. Kram / D

igen, skönt! Mina dagar flyter på, livet känns lugnt och harmoniskt - på gränsen till lite tråkigt men det lider jag inte av:) Jobbet är intensivt men jag är själv förvånad över att jag tycker det är mest roligt nu.

Jag har funderat över Villervalles synpunkt att jag borde sluta analysera min man, jag tycker att jag numera mest analyserar mig själv men jag kan ha fel. Andra ser alltid något annat än det man själv ser - det är ju en av forumets styrkor.

Jag läser Stora boken och funderar mycket över de 12 stegen, det bor stor livsvisdom i dem. Jag skriver kort i min fina kalender och läser här.

Mannen har numera en sponsor, en sen mycket länge nykter person med lång AA-erfarenhet. Till den personen ska jag vända mig om han tar ett återfall. Det känns tryggt att veta. Jag funderar också på att försöka få igång en Alanongrupp i närregionen.

Igår samtalde mitt lunchsällskap om en "halvkändis" som tydligen allmänt anses dricka för mycket. Det var trist att höra... jag tänker ofta på de första raderna i Kallas tråd: "Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar." Hon fortsätter "När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig." De som pratade igår bryr sig knappast om den som det pratades om - det var ett distanserat intresse och typiskt skvaller. Men hela inställningen... Jag gick i alla fall inte in i samtalet. Det kunde jag göra där och då.

Nu duchen-kaffet-yoghurten-jobbet... / mt

Hej, dramatikern!

Du, det är ingen här som dömer dig. Vi vet vad du går igenom, och vet hur maktlös man är.

Var rädd om dig!
/H.

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

Det värmer gott när mina ord kan komma andra till del. Martin Lönnebo får också hamna i min läslista!

När du skriver om att du blir livrädd för att ångra vad du lämnat bort eller givit ifrån dig. Det känner jag igen. Men var det inte någon som sa att man mer ångrar det man inte gjorde än det man faktiskt gjorde? Blir det fel kanske man kan lära sig något.

Nu var återigen ett sådant tillfälle när jag inser att det är väldigt mycket sunt förnuft inom "AA-tänket". Ett av de 12 stegen är ju nämligen att be den högre kraften om hjälp att avlägsna de egna bristerna. Dessa brister skapar i sin tur rädslor och det är rädslorna som gör att vi agerar / inte agerar.

Kram syster

Ibland tycker jag att jag inte borde lägga mig i saker och ting men jag känner precis som du att det är svårt ibland. Gränsen för mig går vid rena psykfall eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. När det gäller dig så menade jag att du borde släppa ditt analyserande av din man eftersom jag vet att jag själv skulle bli totalt frustrerad av en sådan daglig examinering.

Ha det Gött

Det jag har sett här på forumet är en orgie i självskam men jag tycker att vi inte får glömma bort att vi bara är vanliga människor. Det viktigaste som jag ser det är dock att vi inte gör oss själva eller andra illa om vi råkar falla för vårt alkohol begär. Som plåster på såren har jag därför tagit mig friheten att saxa in livsnjutaren Pluras senaste blogg. Hoppas att det inte stör någon!

Ha det Gött

En utskrift från Expressens nätupplaga – Expressen.se

Plura: "Moppen vågar man ju inte ta längre"

Sydkoster, 6:30. Har just klivit upp ur Skagerrak. Solen har börjat sin vandring på himlavalvet och jag räknar till 9 segel- och cruiserbåtar som ankrat upp i Långeviken.

Vi kom hit i söndags och välkomnades med en fantastisk middag på Ekenäs restaurang, min dotter serverade och hennes hjärtas kock Janne lagade maten.
Först champagne följt av ostron som serverades på vrakgodsplankor modell mindre, sedan bars en hel grillad piggvar fram till bordet ackompanjerad av små gula och röda betor, brynt smör, färskpotatis och pepparrot. Efterrätt på det blev någon chokladhistoria, kaffe och grappa.
Cyklade sedan hem, märk väl cyklade, moppen vågar man ju inte ta längre sedan polisen börjat härja på ön. Jo förresten, rätt ska vara rätt, jag vågar men får inte för min omgivning och dom har förmodligen rätt.

Såg nyss ett inslag på morgonnyheterna om det stora antalet gräsklippningsolyckor, där ännu ett geni fnulade på om att alkoholen kunde vara boven i dramat. Kanske polisen borde börja patrullera villatomterna också, alkoholförbud, obligatorisk stålhätta på skon samt hjälm borde införas i samband med gräsklippning.

Läste för övrigt ett uttalande av en tjänsteman på Strömstads kommun: Ingen allvarlig mopedolycka har inträffat på Koster på 60 år. Ett tips till polisen, börja smyga i villaområdena i stället, där gör ni nog mer nytta.

Den andra kvällstidningen ringde upp mig i går, just som jag angrep Sjökantens gigantiska räkmacka på Nordkoster. Journalisten ville att jag skulle uttala mig om något som Alex Schulman hade skrivit, uppenbarligen hade han druckit alkohol varje dag hela sommaren.Med munnen full av räkor avböjde jag vänligt med bestämt hennes förfrågan, jag har ingen aning om vad som försiggår i gärdsgårdsserien.

Fick rapporter från huvudstaden. Eldkvarns älskade producent har visat sig på styva linan. Vid embarkerandet av en taxi på Stureplan valde han att först promenera över en Ferrari, eller var det en Porsche, innan han parkerade sin kropp i taxin och beordrade körning till Harvest Home på Bondegatan. Chauffören körde honom, tog betalt och ringde sedan polisen som i sin tur hämtade upp den älskade producenten för förhör, har tyvärr inga ytterligare detaljer.

När jag dömdes till fotboja var producenten den första att gratulera till domen med orden. Fan vad tufft, jag har aldrig känt nån med fotboja. Jag får väl här återgälda vänligheten, med orden, inte så illa pinkat kompis.

Dagarna flyter fram i behaglig takt här vid havet, man spanar upp mot himlen och horisonten och försöker spå vädret. Det badas och äts god mat, det har gåtts över klipporna in i det heliga äkta ståndet och min 61-årsdag har firats, tre kilo signalkräftor, små rödmyror enligt kosterborna, avnjöts i solnedgången. Jens-Erik på Laholmens Fisk kokade dem själv och jag var lite orolig vid tanken på att en bohuslänning skulle anrätta insjökräftor. Jag ängslade mig dock i onödan, det suckades, smaskades och lovprisades, kort sagt, gott skit. Denna kväll lärde jag mig också något nytt, skalresterna som vi la ut på berget ratades unisont av traktens mås, trut och kråkor, jag ger mig, Bohuslän - Insjökräftor IF 1-0.

Gott folk, detta var den sista drapan från min penna. Det har varit roligt och ett kärt sällskap i väntan på frukost under morgontimmarna på diverse hotellrum runtom i Sommar-Sverige.

Av Plura Jonsson
plura.jonsson@expressen.se
Publicerad 13 aug 2012 08:33
Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/nyheter/plura-moppen-vagar-man-ju-inte-ta-langre

Jag gick över gränsen i helgen, och söp ner mig. Fan också. Det som gick så bra...
Har inte vågat mig in här pga av en sån jäkla skam. Men det var väl ganska väntat
antar jag. Så jag har inte mage att vara så fräck att tipsa dig om ngt alls My ...
Förlåt, men kanske om några dagar om du fortfarande vill.
Har som sagt gått bra, men det var troligen för tidigt att börja prova igen även om det
höll nästan en månad... Men jag ville som sagt prova. Frågan är hur det blir nu.
Känns JÄKLIGT läskigt+sorgligt allting.

Jag återkommer snart med ngn sorts plan. Har helt öppen diskussion med både mina föräldrar -
syster - samt sambo. Iaf skönt det. Vet inte hur det ska bli, men vi får se.
Ha det bäst medmänniskor & sköt om er.

tackar som frågar - Jag mår riktigt bra! Just därför håller jag på att trappa ner mitt skrivande i forumet. För en vecka sen skrev jag om det ifall du har läst bakåt i min tråd. Såg att du tänkte ta en forumpaus - ta hand om dig och lev väl! / mt

men du verkar helt upptagen av din sambos/makes ev återfall. Har du kollat hur du själv mår? Jag tror inte ert förhållande mår så jättebra av hur du ser på saker och ting. En annan sak som kanske är bra men också inte, är ditt dagliga engagemang i alla olika trådar. Mår du själv bra?

var en underbar dag att spara och bevara i hjärtat. Vi seglade ut mot havet, perfekta vindar, sol men oväntat kyligt i luften. Härligt, att bara vara ett med himmel, hav och vattnes kluckande mot skrovet. I kvällssolen besök till nära & käras viloplatser, hörde K-G Hammar i radion på hemvägen - alltid klok - han talade om "ubuntu", att vi alla hör samman.

Goda samtal längs veckan som gick, ofta om hur till synes små vardagshändelser berör utifrån våra tolkningar... Jag får veta sånt jag inte kände till om den man jag levt med så länge när vi delar varandras upplevelser och tolkningar av det till synes triviala. Just nu, när jag skriver, ser jag åren där livet trasades sönder av missbruk och lögner som en parentes... En ganska tydligt avgränsad period mellan två tecken. Jag ser också hur allt möjligt utanverk som fyllt livet skalas av... jag kan bortse från mycket som förr fått bli stort. Det var viktigt då, idag är det annorlunda.

Igår talade vi om att skriva en plan för vad jag ska göra om han tar ett återfall. Vi är överens om vem jag ska kontakta men han ska skriva tydligt och vi ska gå igenom. Känns så bra att obehindrat kunna tala om det. Så bra.

Inatt var jag vaken en stund och drabbades av en stark känsla av hur annorlunda mitt liv kunde ha blivit... till det sämre. Jag tänkte på hur jag på ett sätt levde mot mina värderingar samtidigt som jag var ambitiös och målmedveten i 1970-talets Stockholm. Ganska obegripligt, nej vissa saker helt obegripliga, idag... och att jag inte tänkt på det förr på det här sättet förvånar mig. Å andra sidan... jag förstår så mycket mer av mig själv idag. / mt