Senaste kommentarerna i forumet

det var fint och poetiskt uttryckt, ta med sig glädjen ut på nykterhetens savann! Jo, det ska jag. Får se upp för bufflarna bara och inte göra som strutsarna och stoppa huvet i sanden.
DjungelFenix

är i vissa fall helt oumbärliga, jag kalkylerar helt kallt med att du tar med dej glädjen ut på nykterhetens savann!
;-)

/MB

ett ljud jag ska komma ihåg, blev det när jag släppte ned glaset i en tom behållare för ofärgat glas vid sopstationen. En liten ceremoni, men ändå viktig kände jag.
Fenix

en sådan förmåga att ge positiv energi när du skriver och berättar om dina framgångar. Ja, nu ska vi bli årets grupp, och alla är förstås välkomna att ansluta sig:-) I dag har jag beslutat mig för att slänga mitt favoritölglas, ska åka till tippen och göra en liten ceremoni av det. Jag har druckit 99,9 procent av alla min miljoner öl i detta glas, och det ska bli skönt att höra klirret när det går sönder!
Fenix

av fysiska smärtor... psykiskt av frustration över fysisk begränsning - båten, fisket, odlandet... Förargelse över kylan som hotar det som ska växa i växthuset.

Vill vara så bra jag kan för att underlätta - och det känns inte som medberoende! / mt

två senaste inlägg... Igår på kvällen skrev jag: Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Medvetenheten och kunskapen har naturligtvis växt fram i SAMSPELET mellan mina egna erfarenheter, andras berättelser, aktiva frågor (tack - särskilt för de obekväma) och min kunskapstörst. Samt, den sista pusselbiten - att reflektera över alla delarna, lägga ihop, se mönster, lägga om se andra mönster och långsamt växer ett genomgående tema fram. Som bladnerverna finns i varje blad även om bladen har olika form och färg och lever i olika miljöer. / mt

min räkneramsa i och med att det diskuteras i andra trådar om att räkna dagar och vad det återfall betyder. Har helt glömt den... länge. Ett hälsotecken antar jag. Ett övergångsobjekt existerar i den betydelsen (som övergångsobjekt) så länge det behövs. Sen blir det onödigt och glöms bort...

Hämtade den i alla fall... och denna gång kan jag enkelt räkna bakifrån (365-4) således: 24+53+15+173+60+179(- - -)+361 dagar. I min värld och fysiskt. I hans värld - den inre vändningen fr 1.7 - 300 dagar... Under alla de dagarna, de ljusa och de mörka har forumet funnits för mig. Och alla nätter... när jag vakat med månen som nu, när jag vakat med oro tvivel... när jag inte kunnat sov för att jag varit fylld av glädje och lycka... eller annars bara.

Tacksam! / mt

och mannen på AA-möte. De senaste veckorna har han varit på många möten och jag ser att han på djupet går in i stegarbetet och i traditionerna. Han har ett fysiskt illabefinnande just nu, pga en kronisk sjukdom som är aktiv, och vi har också haft en tid med sorg över sånt som finns i livet om än tillbaka i tiden. Möjligen lever också han i medvetenhet över att det är ett år sen återfallet - det avgörande, det har vi inte talat om. Ändå, trots dessa utmaningar upplever jag stor närhet.

Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Nu går jag ut en stund i solen... kanske skriver mer under helgen.

Allt gott till er som läser, lev väl! / mt

för kramarna Framtidsdrömmar - och massor tillbaka! / mt

Ni har ju startat redan och alla har väl fallit några gånger. Så starten är gjord. Jag hade min bästa sommar på många år förra sommaren när jag väl bestämde mej att sluta dricka i början av juni. I år finns alla förutsättningar för att det ska bli ännu bättre. Min nykterhet är trygg och väl inkörd, jag har klarat av det mesta en gång redan utan vinet: grillsäsongstart, midsommar, semester, julfest osv. Stugpremiären återstår men inga risker att jag dricker nu för att fira den. Nu är jag 19 kg lättare dessutom och riktigt snygg tycker jag själv:) så jag kan ha baddräkt och tajta kläder utan att skämmas. La om kosten gjorde jag men ALKOHOL innehåller massor av kalorier så tar man bort det försvi ner plufsigheten. Jag tror på er, Årets grupp.

skrev santorini i en annan tråd att vi kan bli! Underbart. Nästa år vid den här tiden ska vi se tillbaks på ett års nykterhet, där livet blev så mycket bättre. Men innan dess har vi dagar då det nyktra livet kanske inte känns så självklart och bekvämt. Det är då vi ska skriva här och berätta hur vi har det. Hjälpa varandra genom att berätta hur det går, och ju fler vi blir som hjälper varandra, desto bättre.
Men Fia, inte bara någon av oss ska överleva, utan alla. Utom A förstås!
Fenix

Jag är jättegärna med i gänget som kämpar för ett värdigare liv. Givetvis är all välkomna i kampen. Men jag tror din idé är bra. En grupp som både kämpar, råder och stöttar varandra. Om vi blir tillräckligt många så måste statistiskt sätt någon av oss överleva den fule djävulen A.

Din kamrat i striden - FuriousFia

Kramar i massor till dig med!

att vi i nuläget har en på många sätt omvänd situation jämfört med för ett år sen. Mullegubben har en annan närvaro och insikt, han har sinnesro... kan lyssna in mig på ett sätt som jag kan gå tillmötes. Idag har vi hittat en gemensam strategi (som känns helt rätt) för en inbjudan/utmaning som kommit till oss.

En förvirrande situation och ny erfarenhet för mig - som jag Gud-ske-lov har fått förmågan att tacksamt ta emot! / mt

dricka alkohol. Jag har skrivit några inlägg i kväll om att vi kan starta nu för ett värdigare liv. Jag har nämnt några namn, men det finns förstås fler som kanske vill haka på. Så jag hoppas ingen känner sig förbigången.
Det är Tilde, santorini, Anli, Moria och säkert många fler. En del har ju insett vinsten med ett nyktert liv länge, santorini med sitt år, och en del många år som Pia, Adde och Berra. Jag gillar inte när det blir klubbar på sådana här forum, eller på t ex AA där man känner att den del människor bildar ett slags gäng. Så därför skriver jag detta, att alla är alltid välkomna att kämpa ihop mot vår stora fiende, listig farlig och stark. Alkohol heter den. Låt oss hjälpas åt att komma ur dess grepp.
Fenix

skriva ner att jag känner så tydligt hur mannen numera lever sitt liv och tar ansvar för sig. Underbart och omtumlande på samma gång - och inte alldeles enkelt. Men helt rätt! / mt

medberoende - och eventuella andra... denna har hjälpt mig så mycket

Maktlöshet / Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

har jag varit hela dagen - utom ett par timmar när jag hade besök av en vän. Härligt väder med vårkänsla både igår och idag. / mt

när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

Det citatet ska jag spara. Tack mulletanten!

Jag inser när jag läser det att jag, innan jag bytte stad, var medberoende till en bipolär vän. Vi delade boende ett tag. Hon hade inga missbruksproblem men mitt mönster var det samma. Jag kämpade men kunde aldrig nå fram till henne då hon saknade sjukdomsinsikt. Jag hjälpte henne att städa undan och skademinimera efter de maniska perioderna. När självmordsrisken var hög så letade jag upp hennes tablettgömmor och slängde. Många gånger fick hon mig att tro att det var mitt fel att hon mådde dåligt. Nu vet jag ju att hon hade en sjukdom som jag inte kunde styra över hur mycket jag än tassade på tå eller försökte säga "rätt" saker.

Jag älskar henne som den goda vän hon kan vara men det var en oerhörd lättnad att bryta den vänskapsrelationen. Den tog all min energi då, att ständigt behöva ligga steget före.

Kram på dig, hoppas du har en fin dag!

Igår "samtalde" vi på medberoendesidan om hur svårt det kan vara att hitta gränsen och skillnaden mellan sund medkänsla och medberoende. Carina Bång har skrivit om det den 21 mars i år - jag citerar:

Vart går gränsen mellan att visa medkänsla och att agera ut medberoendebeteenden?
Och måste man bli helt egoistisk bara för att man inte ska vara medberoende?
Vad är vad och var går gränsen?

Så syftet med att arbeta med sina medberoendebeteenden betyder inte att man ska sluta visa empati och medkänsla för sina medmänniskor! Det är styrkor och egenskaper vi behöver mera av här i världen! Om vi tvärtom, sätter stenhårda gränser mot allt och alla, bara fokuserar på oss själva, slutar ta ansvar för hur vår kommunikation och förhållningssätt påverkar andra, då kommer vi i stället börja såra våra medmänniskor. Då har det dragit för långt åt den andra hållet i stället.

Ett sätt att tänka som har hjälpt mig har varit denna: "Medberoende är när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

med två barnbarn. Blev bjuden på middag. Allt mycket trevligt. / mt

från 25 april - 16 maj förra året. Återfallets tid och det första AA-besöket 14 maj.
Avgörande, absolut avgörande veckor i vårt liv.

Ska tillägga att jag fick lätt hjärtklappning av att läsa - alltid lite obehaglig magkänsla av att läsa bakåt och bearbeta i samband med "märkes"dagar eller -tider som nu. Känner den accelererande stressen som fanns under ytan förra våren. Helt annorlunda nu. / mt

av känslor när jag "ser" och upplever kraften i medberoendet. Destruktiva känslor, destruktiva krafter... ilska, maktlöshet, förtvivlan - skulle vilja ta om axlarna, se rakt in i ögonen, hålla om... kanske likt det Adde beskriver att han upplever när han ser vänner som tar återfall på väg mot undergång.

Att se hur cirkeln krymper, hur tankarna är fångade och fokuserade på mig, mig - vad kan jag göra? hur ska jag vara? vad ska jag säga? ... för att jag ska vara/göra "rätt"?

Ändå inser jag så klart att alla måste gå sin egen väg... så som jag har gått min och Mullegubben sin väg... Mött våra egna, personliga avgrunder.

Herregud vad jag är tacksam över mitt liv idag, just denna dag... Att jag tog det där avgörande steget och att han tagit sina... och jag är helt förvissad om att i det liv jag hade innan skulle jag absolut inte vilja vara kvar. Oberoende av hur det skulle blivit vet jag idag att det var rätt att gå.

Jag förstår också idag dem, främst Adde och Lelas som stod vid sidan och försökte vägleda mig... speciellt det första halvåret och året. Och Mie... Mie... betydde och betyder så mycket. Även om jag höll och har hållit min väg och min linje har alla råd och tankar varit av oerhört stort värde. De har varit speglar mot vilka jag prövat och tagit till mig det som varit möjligt och som känts rätt.

Idag har Mullegubben i många avseenden kommit så långt i och med AA... snart ett år sen hans första möte. Också jag har indirekt fått så mycket.

Nu börjar dagen. / mt

när vi inspirerar och hjälper varandra. En sommar, 2011, spelade vi (ja, hemma i våra hem långt, långt ifrån varandra) men ändå "här" Lisa Ekdahl och delade texter här. Musik som fortfarande har stark och speciell betydelse för mig... som denna text:

Hon är på jakt efter solen
hon är på flykt från sin skugga
hon har något hon vill lära dig
hon säger för att kunna svälja måste du tugga
för att kunna lära måste du känna
annars blir din kunskap grå och platt
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka natt

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund

Det är så fint att dela - och hela, bli helad(e) tillsammans./ mt

nu på morgonen när jag var ute i skogen med hunden. Dina inlägg, dikter och citat inspirerade mig att formulera dikter, ord att skriva ner för mig själv när jag kom hem. Ord om att känna sig jordad, som en del av rotsystemet där jag gick. Ord att ta fram till tröst när jag behöver och känner mig flygig och konturlös.

Hoppas du får en fin dag!