Senaste kommentarerna i forumet

Jag följer din tråd här men kommenterar inte ofta. Överlag är din tråd faktiskt väldigt svårkommenterad då den sällan innehåller frågor, snarare reflektioner och insikter som du kanske själv kommer fram till genom att skriva och att leva.

Det jag vill säga är att din tråd berör mig, även om jag bara tassar tyst förbi. Snarare än viljan att svara så väcker dina inlägg frågor hos mig, om mig själv och mitt sätt att hantera motgångar och framförallt relationer. Som små varma bollar jag bär med mig under dagen. Det ligger en trygghet i det.

Kanske är det det som andra känner här när de skriver du är genomsnäll och god, lugnet i dina ord. Människan är ambivalent men vissa upplever jag som mer stabila än andra och du är en av dem. Jag tror att du vet vem du är, något som jag själv och säkert många andra här precis börjat nysta i när vi sökt oss till forum.

Vi har setts några gånger i filosofiska rummet och jag kan hitta ett lugn i att mentalt föreställa mig att vi sitter och dricker kaffe ihop, ofta tysta. Det är lustigt hur man(jag) verkligen skapar sig bilder av er olika forumvänner. Jag vet precis hur ni ser ut, frisyrer, kläder, dialekter, haha... Jag har aldrig hängt på ett forum förut, alltid tänkt att möten över internet inte är äkta.

I desperation och kaos sökte jag mig hit och hoppas att jag kommer att lämna i ett lugn, men inte än.

Jag önskar dig en strålande dag!

han var inte färdig med svackan. Ledsen man. Vi talade om det igårkväll. Och att var och en måste ta hand om sig själv. Nu har vi vaknat - jag har sovit gott och helt glömt att han var ledsen, han har sovit gott och tagit hand om sig själv.

Jag skriver nu mest för jag tror det är viktigt att berätta hur balansen förändras i nykterheten och att man kan lära sig nytt genom livet...

Jag lär mig mer om (våra) sårbara ytor... hela tiden. Om våra respektive styrkor. Om egenvård. Och om medkänsla.

Läser idag om forskning som bekräftar det vi redan vet - om medkänsla är gott för människan http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/medkansla-viktigt-for-var-overlevna…

som (kanske) begynte söndagkväll... i vart fall var den tydlig på annandagens eftermiddag. Mullegubben somnar tidigt, vi är båda lite ledsna. Idag har vi talat lite om det, hur vi båda (går nog f-n inte att reda ut var det började och tack och lov kan vi numera låta bli att försöka:) går in i gamla mönster ... och riskerar fastna där som i ett spindelnät. Någon frågade nyligen om torrfylla och mina tankar gick en sväng till det... gamla tankemönster i neråtgående spiral... Men sen när vi sett det och sagt det... så är det utsagt och punkterat. Vi är tillbaka i en sund tillsammansvaro. Ikväll har han AA-möte - arbetsmöte skulle det vara med planering av ett och annat. Jag är "fri" igen, befriad ur nätets fångenskap, energiläckaget har upphört och jag känner mig hel. / mt

med olika inslag... goda samtal (mycket goda), svåra frågor, många gäster och mycket mat. Sol och kyligt väder. Födelsedagar och sommartid. Ser att forumet är nästan helt dött. Gör mig inget nu då jag har andra kontaktvägar. Synd, synd för dem som söker sig hit och inte får gensvar. / mt

oerhört ödmjuk och berörd över mullegubbens omsorger om mig. Jag ser så tydligt nu att jag (också) har så mycket att lära... jag är så präglad av mina förmödrar om hur det "ska vara" och inser så sakteliga att... de är inte kvar. De mönster jag levt efter i deras närvaro kan jag överväga idag om jag vill ha kvar. Vad är jag fri att lämna? / mt

Glad påsk själv, Fenix, och tack för smilbandsträningen! :-)
/MB

till alla som mår bra eller dåligt i kampen mot A. Här kommer några rader som jag hittade på nätet så här i påsktider, alltid kan något litet smilband dras på kanske.

Det var påsk. Barnen hade målat en massa ägg och lagt i en korg. Tuppen råkade komma förbi och såg alla färgglada äggen, varpå han ilsket rusade iväg från bondgården och till djurparken där påfågeln fick sig en rejäl omgång.

Hmm...
Fenix

för vänliga ord. Jag är inte så genomsnäll som du kanske föeställer dig - alla vi mänskor har många sidor ooch många bottnar. Men jag övar mig hela tiden och vill lära mera om mig.

Det är väldigt stilla här på forumet nu.

Jag funderar just nu på vad jag vill säga till dig när du är på besök här i min tråd. Jag har funderat många gånger tidigare över vad som händer runt dig här på forumet. Jag ser och "hör" att du ger uppskattning. Jag ser också att det blir riktigt fel emellanåt - och så ber du om ursäkt... Alla gör vi misstag och det är rätt och bra att be om ursäkt men det är också viktigt att visa att man lär sig av sina misstag.

Jag skulle önska att du ägnar mer energi åt att försöka se dig själv. Rikta blicken inåt. Du skriver ganska ofta att du fått insikt, din tråd börjar med det. Det skulle vara fint om du ville dela något av dina insikter - lyfta fram dem i ljuset. Jag tror att det skulle föra dig framåt i din process att skriva mer om dig - om det är så att du verkligen vill det som ditt nick och dina första inlägg säger. Jag tror också att du skulle vinna respekt av andra forumdeltagare om du skulle visa lite mer av dig själv, den du verkligen är och vill vara.

Glad påsk till dig också! / mt

Så klok, så god och helt otroligt genomsnäll.
Jag har läst och förstått vilken resa du har i bagaget.
Fått själv höra och veta dina råd och åsikter.
Läst på anhörigdelen och kommit med din hjälp till ännu mera insikt.
Tack för att du finns.!
Önskar dig en fortsatt trevlig påsk!
Ät inte för mycket ägg........
Kramar/A

på för alla medberoende: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/169708?programid=3765

Stina Wollter om offer.

en timme senare att nu har jag gått igenom fjolårets valborgschock med mullegubben - han som är den det närmast berör... Tänk om jag är färdig med det i och med det? Tänk om jag inte behöver vrida, vända, älta här... Det visar sig. / mt

skrev för några dar sen och tackade för att jag fortsätter dela hur jag tänker nu när allt har blivit bra i vårt liv... Det kan jag göra länge... livet fortsätter och är i ständig rörelse - som bilderna förändras i ett kalejdoskop. Jag tror inte att jag vill ha det annorlunda. Inte stiltje, nej. Det för ingenstans. Jag vill ha rörelse och viloplatser. Det vet jag Tilde, att du vet - men just dina ord gav mig lusten att skriva denna vackra Långfredagsmorgon. Tack för din input!

Vi, jag och mullegubben, möter nya utmaningar längs vägen. Det är sättet att ta sig an dem som är annorlunda. Nykterheten och icke-möjligheten att att "skylla på" alkoholen gör att jag tvingas se sanningar i vitögat ur en ny vinkel. "En dag såg hon sanningen i vitögat" är en rad ur Lisa Ekdahls CD - en CD som är så betydelseladdad för mig. En glädjekälla. Jag kan jag höra den inom mig och spelar den ofta. Den hör ihop med victoria & vana & sommaren 2011 då jag delade mycket och fick långt mer här på forumet.

Idag ser jag med beundran hur Jan & Pia Johansen delar med sig av sina och sitt gemensamma liv, Jag-Du-Vi, erfarenheter och kamp.

I onsdagskväll fick jag höra några sanningar av mullegubben ur hans perspektiv. Hans upplevelse av livsrum (mitt ord, min tolkning) i vårt gemensamma hem. Jag både visste och inte-visste vad han talade om. Jag blev obeskrivligt ledsen. Sjönk som en sten. Tyngden satt kvar i går morse.

Innehållet i vår konfrontation är inget nytt men vi har inte mött detta tidigare under det jag skulle kalla den stabila nykterheten. Det handlar om att lyfta upp olika synsätt, olika sätt att förhålla sig. Och att rida ut stormarna i full medvetenhet och med fokus på vad det handlar om. Det gick inte då akoholen var med som en del från båda håll. Och på flera sätt faktiskt. Mångdimensionell alkoholpåverkan och -inverkan. Jag kan inte låta bli att le trots att det är svåra minnen.

Igår var han olycklig - tyckte att han inte borde sagt, inte borde gjort mig ledsen... men när jag sa att det var "rätt" höll han med. Visst ska både han och jag ha rätt och plats att säga fritt. Visst ska vi båda ha rätten att vara ledsna. Jag är nyfiken på vad som gör att jag sjunker. Om denna min djupa ledsenhet brukar han säga att jag är långsint - det är fel ord, det har jag alltid vetat. Nu är jag närmare känslans rot än nånsin... jag har vittring på känslans ursprung... var den har sina rötter.

***

Mannen har vaknat, vi har ätit frukost och talat om svåra saker... om förra årets valborgshelg och mitt behov att bearbeta "årsdagen". Behovet att bearbeta minnen, årsdagar, har jag upplevt återkommande och tillgodosett här... Ältat, ältat - och sen har det svåra faktiskt upplösts och jag konstaterar med viss förvåning att det är borta.

Vi har också talat om Jan Johansen i Go´kväll... Mannen har fäst sig vid en väns och forumdeltagares uttryck att inte låta sig "förminskas till en före detta alkoholist" - han tyckte att Jan J i viss mån drabbades av det. Jag håller med - i de två TV-program jag sett honom har han framstått lite... lätt besvärad. Däremot i samtalet med Lotta Bromé kändes de mer som två jämbördiga.

Det har gått tre timmar sen jag började skriva. Under tiden har mannen blivit delaktig i skrivandet & samtalet. Solen har stigit, jag har gråtit och skrattat... Nu börjar dagen.

Långfredagsfrid önskar jag er alla som läser! / mt

Anhörigforumet är min första och ”rätta” hemvist. Där började jag läsa innan jag lämnade för att separera… min ursprungliga tanke var att Alkoholhjälpen skulle vara en bra hjälp för mannen. Det är en bra beskrivning av en medberoende, man söker hjälp för den andre och inte för sig själv. Jag tänkte att han skulle ha nytta av självhjälpen och ”få” ha skrivandet utan min ”inblandning” – som en plats att ta upp saker han ville/behövde (enligt mig) diskutera med andra i samma situation.

När inte han började skriva så började jag. Först som kommentarer och sen allt mer för mig och om mina tankar. Det är ju fler som skriver och oftast högre aktivitet på missbrukarsidorna och jag läste - allt och överallt. Jag har jag lärt mig massor – mycket fakta och sånt som är hämtat från AA men mest har jag lärt mig på missbrukarsidorna - i spegelbilden till det jag upplevt som anhörig; om smygandet, ljugandet och den inre kampen. Det har ökat min respekt och förståelse och jag inser på ett nytt sätt att det inte är ”bara att bestämma sig” för att sluta. Jag har fått en annan insikt om alkoholens makt.

Att alkohol är farligt, skapar och är inblandat i hot och våld har bekräftats många gånger om. Ofta har jag svårt att förstå mig på kvinnorna på anhörigsidan – att förstå det genuina medberoendet som de är fångade i. Jag har också svårt när jag känner att missbrukare fördöms...

”Det vidare livet” är en bra plats för mig, mitt livsforum där kan jag reflektera över vad som rör sig i mitt liv. Genom forumet har jag hittat mänskor som blivit nära vänner och förtrogna. Att umgås med nick har jag lärt mig uppskatta - det är befriande när vardagsroller, uppfattade och verkliga hierarkier och sociala påbud är avskalade. De kontakter jag fått utanför forumets ramar uppskattar jag mycket – jag tycker om att ”vara” med människor som har viljan och modet att lägga ner masken och möta sig själv. Framförallt är det bra att veta att jag kan nå de människor som blivit viktiga för mig. / mt

...såg jag detta. Tittar inte in så ofta och mycket längre - varit här mestadels under arbetstid och jag måste skärpa mig lite. Hade utvecklingssamtal idag och vi kom fram till att jag kanske inte behöver utvecklas så mycket detta år och vi kanske kan lägga om arbetsuppgifter lite grann, men prestera måste jag i alla fall!

Vinka till nästa gång du är på väg så kan vi ta en fika om det passar!

Kram

Du är min trygghet här. Jag ser upp till dig och respekterar dig. Önskar du var hos mig och ryckte upp mig och tvingade mig till det som måste göras rent fysiskt/aktivt.
Tack för att du är den du är, för alla kloka reflektioner du delar med dig och för att du får mig att hoppas.....Dock känns det inte som att jag någonsin kommer att få min sambo att inse att alkoholen har varit och är vårt största problem.
Jag är glad för din skull, att ni kommit så långt i ert fortsatta äktenskap...

Kram, kram

Jag läser boken 12 steg för hopplösa av Olle Carlsson. Exakt nu tänkte jag lätt ursäktande säga att den ju inrymmer mycket andlighet – han är ju präst.... Men lika lite som jag behöver förklara och ursäkta min nykterhet behöver jag ursäkta och förklara att en präst skriver om andlighet och att jag gillar vad han skriver.

I kapitel 4 (sid 62) som handlar om självrannsakan beskrivs vikten av att säga som det är - då närmar vi oss vår innersta röst. Lögn och rädsla stänger av kontakten till vårt innersta, kväver vår inre röst och driver den på flykt. Det är vad som menas inom 12-stegsrörelsen, skriver O.C, när man säger att förnekelse och lögn står mellan oss och vår högre kraft. Naskapiindianerna kallar den inre rösten för Den store mannen, Den inre vännen och Vår inre följeslagare. Fyra sätt att närma sig den högre kraften är
1.Tala sanning
2.Närma dig andra människor
3.Närma dig djuren och naturen
4.Lyssna till dina drömmar

Levnadsvisdom som passar mig.

Härligt nu i vårljuset att så påskgräs och plantera om krukväxterna. Livgivande sysslor! / mt

– jag känner att vi är på rätt i tillvaron och med varandra. Känner mig starkt medveten om att relationen (inte äktenskapet som form utan innehållet) är ett dagligen pågående arbete – att vi mänskor är i en ständig förändring... levnadsprocess... och att risken att tappa bort varandra finns hela tiden närvarande. Det är ingen ny insikt men medvetenheten är starkare... läste nyss på forum om ännu en förestående separation – efter 14 månaders kamp för nykterheten. Så sorgligt. Jag kan förstå att det blir så, så mycket förändras – på flera sätt – när alkoholen lyfts ut ur samvaron.

Vi har en lång gemensam livsberättelse och vi är viktiga för varandra. Jag blev så glad och varm när jag hörde Jan & Pia Johansen i radion – de talade också om den starka kärleken till varandra. Om en verklig vilja finns har gemenskapen ett stort värde. Jag levde flera år i tanken om ett annat, "eget" liv och jag skulle säkert kunna ha ett meningsfullt liv ”på egen hand” med vänner och olika aktiviteter – det egna livet saknar jag inte ett dugg idag. Allt jag vill ha finns kvar och tillgängligt och gemenskapen med mannen är grunden. Så är det idag.

Det har en enorm betydelse i vårt liv att vi kan tala öppet om både nykterheten och alkoholen – att vårt sätt att leva är ett gemensamt ”projekt”. Att vi har det tillsammans och samtidigt har vi båda ”egna” kontakter där vi kan diskutera både nykterheten och livsfrågor. Gott. / mt

Det låter som ni verkligen har hittat rätt i tillvaron och med varandra. Så härligt och vilken belöning till er själva för resan ni gjort och gör.

på helgen efter en besvikelse på morgonen. Ingen ägde skulden till besvikelsen men den väckte minnet av gamla händelser. Olika känslor... även ett flöde av skuld. Den har runnit ut nu...

Markant i vårt liv nu att vi är bättre på att se när man själv måste ta hand om något... "Det här hör till mig, det här måste/behöver jag ta hand om själv" .... och vi respekterar varandra i det. Livsresan... pågår. I bästa sällskap:) / mt

Vet inte om du är lika "slarvig" som mig. Men gå in på facebook./R

Tack Stigsdotter! Hon finns med mig hela tiden!
Och Fenix, jag ska plantera sömntutor till dig, mina favoriter... Gula och orangea blommor som varje kväll drar ihop sig och går och lägger sig, men som på morgonen åter visar sin livsglädje och skönhet! Lite som du! ;)
Ha en finfin helg!
Kram!
/k

- vaknar och är törstig efter fiskmiddag (med Natureo). Och jag är aldrig (kan jag säga) törstig efter annat än vatten, skönt det. Vi talade om det igår efter mannens AA-möte där han delat en metafor om sig själv som han förmedlade till mig och konstaterade att han nog aldrig kommer att bli helt fri från sug då och då - och då får man hantera det. Utan att dricka. Det gör mig bara lugn att få dela sånt.

Igår hade vi en skärmytsling av det slaget som förr kunde växt sig avgrundsdjup. Den handlade om hans en besvikelse som också är min helt spegelvända besvikelse och medvetenheten, påminnelsen om det upprörde mig... ja, det var nog mest jag som blev upprörd ... och vi hade väldigt olika bild av en situation - eller hur vi förhåller oss i en typ av situation. Hör också till de ytorna där vi båda har sårbarheter men av helt olika slag. Nåväl - inget mer med det bara en befrielse över hur det är nu. Därför ser jag så mycket fram emot Jan & Pia Johansens bok - för att de är ett par som lever tillsammans, trots utmaningar, av djup kärlek. / mt

Tjuvläser! Vinkar tillbaka...

...efter lilla mormor!

SNART kommer våren, det har jag bokat!

är den som KAN förlåta och blicka framåt och gå vidare tillsammans med de "okloka".

DU ! ! ! Är den personen Fenix.
Tack /A