Senaste kommentarerna i forumet

igår på e.m uppehåll vid "station golvsil". Tema: kommunikationens metanivå./ mt

Över en vecka sen jag skrev. De första dagarna saknade jag forumet och skrivandet mycket, nu har jag vant mig. Kollar igenom sgs dagligen, har loggat in och meddelat vart jag försvann ifall nån undrar. En lugn och bra vecka har jag haft. Mycket regn, städning, filmer.

Mm har varit berusad av lycka:) över första-juli-insikten att ”allt finns kvar - allt utom spriten”. Jag tog direkt upp att jag fick obehagskänslor av att se honom med en ölburk – det är min motorväg i hjärnan: ölburk = dåligt, hotfullt, farligt. Min hjärna har inte kopplingen ölburk 0,0 eller 0,5. Han har också berättat om detta på AA och fått respons. Det har gått två veckor nu sen hans insikt och jag både hör och ser att han har ro – trots att han annars har en ledsjukdom som är aktiv och som besvärar.

Vi har också konstaterat att vändningen går bortom förnuftet, det är bara att ödmjukt tacka och ta emot.

I år har vi alltså semester som känns ”som vanligt” minus oro, bråk/undvikande av bråk och obehag. Det betyder att vi flera dagar druckit något annat än vatten/mineralvatten till maten - precis som före dec 2010, måltiderna föregås av diskussioner vad som kan passa till maten. Det känns som vi har fått tillbaka en av guldkanterna i livet och just nu känns det helt naturligt.

Förra sommaren, när livet var nyktert (med vita knogar) präglades av hans stora trötthet, icke-deltagande (undvikande) i sommaraktiviteter och undvikande av mat som var kopplad till vin. Och en viss försiktighet , ibland tystnad runt detta. Kan så här i backspegeln beskrivas, kännas, som om vi levde i en parentes.

Vi har diskuterat att vi är i otakt – vårvintern 2011, när jag upptäckte Blåbär 100%, skulle jag ha varit salig av lycka över hans intresse för alkoholfria drycker. Då sökte jag aktivt alternativ. Nu har jag haft ganska mixed feelings men också insett och kunnat förhålla mig till att det här är hans sak. Jag dricker ju kaffe hela tiden så skillnaden är just nu en värderingsfråga. Hittade en sida på forumet där det diskuterats och där det framkom olika synpunkter – kändes bra. Bäst känns det jag ser, hör och känner – det jag upplever här och nu.

Igår hörde jag ett radioprogram där Sven-Bertil Taube berättade att han blivit nykter med Minnesotamodellen och går på AA. Det blir allt fler som ”kommer ut” och berättar – härligt.

Lev väl alla vänner! / mt

- den längsta på länge. Beror på att jag inte vill logga in då säkerhetcertifieringen är oklar. Säkert riskfritt men känns inget bra.

Är vaken med allergisk snuva och rinnande näsa :(

Livet är däremot bra - så mycket viktigare! Och de flesta vännerna härifrån finns ju på Alkoholhjälpens fb-sida. Ska gå titta till Filosofiska rummet också innan jag loggar ut.

Kram på er alla / mt

Jag har inte loggat in här på ett tag då min dator (via både Explorer och Firefox) avråder av säkerhetsskäl. Allt är riktigt bra med mig och i vårt liv. Hoppas detsamma gäller dig. Jag finns på Alkoholhjälpens grupp på fb, där heter jag Mittiplaneten Johansson. Hoppas den här sidan slutar lysa rött så småningom. Hörde Lisa Ekdahl på radion igår ”Där ser du själv hur högt du når” och tänkte på dig – varma, goda tankar. Kram ♥ / A

Hej igen. Fortsättning följer snart då.
Skönt att du inte tycker jag verkar helt ologisk.
Hörs snart !

Jag hängde med hela vägen tror jag.

Vad allt handlar om är väl att själv styra alkoholen. Att inte låta alkoholen styra oss och våra liv. För att det ska fungera i mitt liv har jag sagt adjö till procenthalten. Men alla är vi olika och det gäller att hitta en linje som funkar för just för var och en.

Det är intressant att läsa dina funderingar. Det ger mig mycket också. :)

Jag förstår verkligen. Kanske är så att jag inte bränt mig tillräckligt än..
Verkar så konstigt bara. Är det ingen som lyckats styra upp sitt drickande till
en vettig nivå ? Måste väl ändå vara sammankopplat till vem man är / gener / tidigare
beteende med dricka osv ? Vet att det verkar som att jag försöker hitta kryphål för att
slippa leva nykter. Kanske är det så.
Har läst runt en del, och det verkar nästan som att folk tänker - jag kommer ändå torska för
eller senare, så det är lika bra att spåra direkt. Eller inte dricka en droppe.
Missförstå mig rätt - jag har också de tankarna. Har en vinare som står och lurar, men jag känner
handen på hjärtat inget sug. Det enda som oroar mig är att bli lämnad eller utstött pga fortsatt
oro och tvivel fr nära och kära.

Det har ju förfan gått folk på månen. Nog måste det gå att dra ner om man inte känner sig fysiskt
beroende ? Men igen - det har ju inte gått tidigare. Har försökt ett par gånger. Gått bra ett
tag tills man blivit kaxig och trott att allt var frid och fröjd. Hur ska man förmå sig att minnas
när det är skarpt läge. Lösningen för dig piano ( RESPEKT ! ) är att inte börja och därmed riskera att spåra ur. Vet inte om jag är beredd att ta det steget nu. Kommer som sagt inte bara börja oplanerat
utan i så fall med en bättre plan om den finns. På måndag ska det åkas på semester i ett par dagar.
Både jag och frun ska köra alkofritt. Kanske ska prata mer då.
Jag har ändå kommit långt på vägen bortsett från 4 ovanämnda snedsteg. Hållit mig till enheter, dagar
osv. Vad var det som hände de gånger det knasade. Jag sket i allt. Fuck it, tar det imorgon.
Jag vet att jag kan stå emot. Varför gjorde jag inte det då ?

Vad var det som gick snett tidigare. Jag slutade kämpa tror jag.
Såg tråden med Personliga Perssons experiment, med delade känslor.
Jag får ingen ångest så länge jag håller mig i skinnet. Känslan nu är att det känns märkligt att
bara kapitulera och godta att man aldrig kan ändra intagsnivån. Säkert rätt typiskt efter 10 dar vit.
Alla är vi olika men dock så lika. DÄr kanske vi har det.. ?

Jag tänker mig ett experiment liknande Perssons. Med kontinuerliga rapporter här på forumet.
Tror det skulle motivera mig. Nu är det säkert många som tycker jag är nonchalant, en färsking.
Men jag skulle vilja prova. Tänk om det går ? Att motbevisa ..

Rörigt, men skönt att skriva. Det här forumet är guld !!
Hälsar Drama KING ;)

Jag var också rastlös i början. Men det känner jag inget av nu.
Att hitta meningsfulla sysselsättningar är en grundsten för att hålla sig nykter. Äta regelbundet och ordentligt är en annan såndär sak som är viktigt för mig. Får jag bara i mig mat så klarar jag av att inte vilja ha något procenthaltigt att dricka.

Det var någon som sa här (eller om det var någon annanstans) att "spela filmen till slut"
Alltså, får man för sig att ett par glas inte är någon fara så ska man fundera på hur det kommer att sluta. Se filmen till slutet.

Jag vet att jag kommer spåra ur om jag tar ett par glas. Kanske inte första gången jag dricker. Kanske inte andra eller tionde heller. Men undersökningar och forskningar kring alkoholberoende säger att om vi börjar dricka igen så är vi snart uppe på nivån där vi var då vi slutade.
Jag skulle nog kunna supa ihjäl mig om jag började igen. För nu har kroppen varit utan alkohol så länge men mitt missbruks-sinne kommer nog alltid att tro att jag kan klara av dom mängderna som jag gjorde då.
Det är inte värt att riskera för mig.

KBT är nog jättebra tror jag. Kanske inte för alla men jag vet några som har fått mycket hjälp och stöd genom den metoden.

Ta hand om dig!

Blir jävligt rörd av att du tar dig tid och sitter och skriver detta. Idag
kände jag en sån lycka av att bara leva som jag inte gjort på länge.
Men jag vet samtidigt att med välmåendet kommer vårdslösheten.
Nu gäller det att minnas hur det har varit när man söp ner sig. Och
Inte tro att allt är frid och fröjd .. Jag är så jäkla rastlös bara. Är du det
Med ? Måste hela tiden ha sysselsättning. Blir många filmer nu :) Kan
Har liksom svårt att bara vara. Känns som en del av problemet på ngt sätt.
Efter sommaren skall jag börja med Kbt som jag sökt til länge. Hoppas
på att reda ut ett och annat där. Kontrollbehov som jag har. Förutom dom
Gånger jag spårat med drickandet. Då kan det se ut som fan hemma.
Alla grejer som jag sykar på vanligtvis släpper jag totalt. Disk, städning
måsten... Och då känns det så jävla skönt. Sen blir det panik över detta
efteråt. Skumt. Detta är bara de få gånger jag har spårat ur iofs. Har aldrig
gjort ngt dumt el så förutom att jag själv mått så infernaliskt dåligt efteråt
Så att det påverkar folk. Jag är väldigt glad att jag började skriva här !
Nu är det natti. Tack än en gång Piano. Hoppas jag i framtiden kan hjälpa
ngn som du hjälper mig. Gonatt!!!

Tackade nej till partaj idag. Partajjet är inte idag, men väl i augusti.
Det skulle säkert vara trevligt. Roligt på alla sätt. Mycket alkohol kommer att drickas. På ett sunt sätt av människor som inte har samma läggning som jag.
Jag är inte rädd. Jag vill inte dricka. Jag skulle inte bli frestad att göra det heller.

Men jag hade helt enkelt ingen lust att umgås en kväll med tröttsamt påverkade människor. Jag prioriterar annat i mitt liv.
Dom jag tycker om som kommer vara där kan jag träffa vid ett annat tillfälle så det är så.

allt detta känns bara så himla bra! Att det är jag som väljer. Ingen annan.

Jag tror att så länge du är nykter när du vänder och vrider på dina funderingar så kommer du komma fram till en lösning som funkar för dig. Förr eller senare.
Jag har också väldigt svårt att få in att jag inte ska dricka någon alkohol mer i livet. Inte få känna den där lätta berusningen. Men samtidigt har jag kommit fram till att jag inte behöver ha så lång framförhållning. Idag är jag nykter ochpga det så mår jag väldigt bra. Därför räknar jag med att vara det även i morgon. Varför skulle jag ändra på att jag mår bra liksom? Det funkar för mig. Därmed inte sagt att det funkar för andra.
Jag vet också att jag aldrig kommer stanna vid den milda berusningen. Jag kommer tappa greppet.

Devisen "ta det lugnt" tycker jag är väldigt bra. Det är inte bråttom. Alla svar och lösningar måste inte komma på stört, även om vi beroendepersoner gärna vill att allt ska hända på en gång, helst nyss.
"En sak i taget" och "det viktigaste först" är deviser som ofta hör ihop. Och den enda som vet vad som är viktigast just nu är du själv.

Kämpa på och ta dina tankar på allvar. Det finns ju en anledning att du letat dig hit.

Styrkekramar från mig.

Tiden går och jag märker hur chocken börjar lägga sig. Jag ser
folk som grillar & dricker öl. Jag går på middagar där dom andra
dricker öl o jag dricker vatten el läsk. Är inget sugen på att dricka
men det känns bara som ett sånt jäkla nederlag att bestämma mig
för att aldrig mer dricka. Försöker att inte tänka för långt fram, men
det är svårt. Märker hur jag börjar planera att 2 månader borde räcka
osv. Jag är inne på att försöka igen, samtidigt som jag vill prova att
känna att det inte är en del av livet längre. På riktigt !
Hur länge ska krävas. Kommer det fungera.. Det är nästan som att
man bestämt sig själv för att det kommer gå åt helvete. Jag vet att jag
inte kommer dricka hux flux, utan i så fall i samråd med min sambo.
Jag har faktiskt inga problem att säga nej, men kommer ändå inte utsätta
Mig för onödiga risker.
Jag vill så gärna bevisa att jag grejar det. Tänk er segern.
Så jäkla ensamt att sitta själv på balkongen idag. Men vissa har det
värre. Tänker på alla er idag. Sammanfattningsvis klassikern. Vet att
jag grejar att vara nykter längre perioder, men har en förhoppning
om att hitta ett system som funkar. Sköt om er vänner !

Talade med mannen om hans insikt - bad honom berätta igen vad som egentligen hände den 1 juli. Ja, han insåg att han har allt kvar, eller fått allt tillbaka. Allt utom berusningen... Jaha - den möjligheten har ju funnits hela tiden... Precis vad han säger att jag sa när han först berättade åt mig. Nu berättar han igen, alldeles sakligt och på ett sätt obegripligt. Han känner sig fri. Jag är ganska förvirrad - lite i en ny värld. Jag är tacksam för mina kunskaper och tidigare erfarenheter av att man inre alltid kan vare sig förklara eller förstå det som händer inom en annan människa.

Jag kommer ihåg något jag läst här, söker och hittar i Addes tråd: Att få en bra nykterhet innebär att jag gått genom 4 faser, de 2 första är dikterade av andra än mig själv :

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka. Här har jag börjat förstå lite själv.

Jag VILL inte dricka. När den tanken kom för första gången släppte allt mitt motstånd.

Jag BEHÖVER inte dricka. Jag har nu insett att majoriteten av människorna på jorden lever sitt liv utan alkohol och att det fungerar överväldingande bra, även för mig.

Jag måste även för min egen skull läsa lite hälsovetenskap (ja Herregud, sån är jag). / mt

Jag är så glad att du och Mullegubben har hittat ett sätt att ha det bra. Att han vill nu. Att du inser att du inte kan förändra. Att ni är lyckliga...och hans insikt; Jag har ju allt kvar! Starkt!

Själv har jag lärt mig ngt här på anhörigsidorna som jag tackar dig - och andra för. Jag försöker att inte mörka längre. Har förstått att lögnen gör ännu mera ont än återfallet. Men sen glömde jag det...försökte ljuga för nära och kära. Luffsat runt här i timmar...nu vet jag bättre.

Kram visa fina A/R (Nu ska jag hem och få stryk av min lillsyrra :))

Härlig läsning, mt! :-)

/H.

Grattis, V! :-)

Tänk att vi har blivit med forum-bebis igen! Det var väl curry senast... och det är ju ett tag sedan nu.

/H.

Hej igenkännandet är stort hur lika vi alkolister är varandra i tankar& handling. Alla mina måbratillfällen var alkoholtema semester,helg,godmat,umgänge med andra. Började att medicinera med alkohol mot stress och allt som egentligen var jobbigt att hantera känslomässigt.
Detta intag utvecklades med åren till ett destruktivt drickande som gick ut på att få tyst & lugnt i huvudet.
Med detta missbruk av nervgiftet alkohol utvecklades en kraftig depression. Fick även jag utskrivet en del antidepp medicin, som var helt verkningslös eftersom jag krökade samtidigt.

Min familj fick tillslut övertalat mig att ta hjälp via en behandling och med det nyktra livet försvann mina psykiska spöken glädjen kom tillbaks i den vanliga vardagen. Har varit nykter i snart två år nu, med undantag för ett par återfall. Har verkligen ändrat mitt liv till det bättre, relationer stärkta, enormt bra sömn, minskat i vikt, bättre fysik, aptit på livet i största allmänhet.
Det märkliga i samband med återfallen är att all alkohol smakar skit detta som var det godaste jag visste under många år.
Skönt att slippa all hantering inköp, planering omsorgen runt allt detta var ju ett heltidsjobb när krökandet var som värst.

Att jag utsatte mig själv och sin familj för detta elände förklarar hur starkt ett alkoholberoende är. Läste någonstans att hälften a

Känns bara så jobbigt att tänka på sommaren. Grilla - öl. Semester - öl.
Snack på lunchen - vart och med vem man ska supa. Greklands taverna
Kall öl. Men det går väl utan antar jag. Har nästan aldrig provat. Brukar
tänka på folk som aldrig haft alkohol i sitt liv. Kan vara av religion eller fritt val
eller för att man kanske helt sonika inte gillar smaken. Det är ingen big deal för dom.
Det där är ju ngt som man skapat på vägen. Eller hur ?

Tack för ditt stöd. Ikväll blir det grillning. Med virgin cirrongrogg.
Dvs citronfanta utan sprit.. En annan sak jag glömde berätta är att
min kära fru sagt att hon också ska vara vit när vi är tillsammans.
Inte för att jag vill eller tror att jag behöver detta, utan för att hon också
druckit för mkt. Imorgon kommer. Var så säker ;) Pianoman: Skulle inte
Förvåna mig om vi känner varandra. Sköt om dig min vän !

Känns alltid bra att dra vinstlotten :)

till segern! / mt

Som du kanske förstår av mitt namn så är jag i samma branch. Alkoholen blev ett sätt för mig att bota stress, prestationsångest och att få sova om nätterna. Ja, du vet säkert.
Idiotiskt såhär i efterhand men när jag var mitt upp i det så kändes det som enda utvägen.

Den korta versionen är att jag började söka hjälp för depression och ångest. Läkare försökte med alla möjliga mediciner, men inget hjälpte. Jag sjönk djupare och djupare i mitt missbruk. Det slutade med att jag bad om hjälp och fick komma till ett behandlingshem.
Här någonstans insåg jag att för att komma till rätta med mina "andra" bekymmer så är första steget att sluta med alkoholen. Efter några vacklande månader så började nykterheten sjunka in och nu har jag ca 20 månaders nykterhet.
Och när jag hade varit nykter ett tag och började landa i det, ja då hade även min depression och min ångest bleknat. Alltså förvärrade jag bara symptomen med alkoholen.

Nu har den berömda sinnesron lagt sig i mitt hjärta. Jag vet att jag duger och jag behöver inte längre tampas med dåligt samvete.
Jag vet att jag inte kan hålla mitt drickande till några glas, så skulle jag börja dricka så skulle jag vara tillbaka på missbruksnivå igen. Så då är det enklare att låta bli helt. Alkoholen är inget livsviktigt trots allt. Även om jag trodde det för två år sedan.

Häng kvar här. Skriv och läs. Det hjälper.

Inatt var jag på systemet igen. Händer med jämna mellanrum, men det var längesedan nu. Jag gick omkring länge och tänkte att om någon frågar, så handlar jag till någon annan. Eller om det faktiskt var så att jag skulle handla till någon annan. Minns inte riktigt.

Jag gick och kikade, tänkte att ingen vet ju om jag handlar lite till mig. En liten whisky, några öl kanske?
Vandrade omkring mellan flaskorna och märkte att det var inget jag ville ha. Till slut kom jag fram till att jag inte hade något där att göra och så gick jag därifrån utan att ha köpt något alls.

Jag - drömmarna 1-0

på att boka bord för två och äta trerätters - det var en övning för servitören också:) De har mycket att lära men stämningen oss tre emellan var god och glad. Vi åt gott, drack den alkoholfria öl som fanns, Torres Natureo, vatten och kaffe. Jag tipsade om 100% Blåbär.

På dagen åt vi nyrökta fiskar (från fiskaffären) och nyupptagen potatis och talade mycket och länge om den "inre vändning" som mannen upplevt. Om hjärnan, tankar, känslor, social samvaro och allt vad "Gud som vi upplever honom" betyder - ingen av oss är främmande för något av detta men det här är ett nytt perspektiv. Vi drack mineralvatten och alkoholfri öl och pratade om hur det känns - att en ölburk känns annorlunda än en Cola burk för mig. Att vi ska lyfta upp allt detta som väcks. Att jag gärna kunde dricka vin för mannens del men jag har ingen lust och inget behov av det. Jag vill vara delaktig i en gemensam och klartänkt värld.

Vi avslutade dagen med att se filmen om Cornelis. Så tragisk, jag blev sorgsen när jag tänkte på min far som var så begåvad på så många områden. Han kunde också spela och sjunga vid sidan av andra talanger - och han söp bort allt. Jag minns mycket tydigt det branta fallet när ölen kom till matbutiken och fiket på macken men då var jag redan vuxen.

Har skrivit i en annan tråd om massmissförstånd idag, hur vi delar våra glansbilder på fb och förstärker findrickandet.

Idag börjar vårt trettiosjätte år som gifta. / mt

Hej Mulletant!

Vill bara säga att din make inte är ensam i sitt sätt att tackla alkoholproblemet. Mitt minskade alkoholintag beror också på yttre motivation i form av arbetsgivare och min älskade sambos krav. Försöker hitta min egna inre motivation att inte dricka. Ibland känns som nu är jag där, men nej nu gled det undan igen. Dom stunder när det känns som jag är nära beror mycket på de fina inlägg du med fler har här i forumet.

Tack från Leo