Senaste kommentarerna i forumet

i arbetets tecken. Tidigt på kvällen drabbades jag av en ledsenhet som jag inte vet var den hade sina rötter. Ledsen, sorgsen och arg. Upprörda samtal med mannen om fritidsaktiviteter, båtliv och resor. Senare samtal om hur mycket starkt detta för honom är förknippat med ritualiserat drickande som ju även jag deltagit i. Sånt som varit festligt och trivsamt - nån gång - och som varit/blivit otrevligt ett antal gånger och nu är, skall vara, ett avslutat kapitel. Igen inser jag hur ... nej jag inser inte hur han klarade senaste sommar, hela den långa tid han varit i huvudsak nykter. Varit "i en bubbla" säger han... men också mått bra... Ute stilla sommarregn. Nu jobb, avslutar inför semestern. Ikväll sommarteater med barnbarn. / mt

Tack för omtanken. Gårdagen var skum. Pendlade mellan alla ytterligheter. Skönheten i det du skickade mig. Vilken fin yngsta svärdotter du har.
Maktlösheten i att J inte kan ta sig samman. Ilskan i ett hon har mage att komma hem till mig. Sorgen över Den Vackraste som gått förlorad. Sen skickade jag även barnen till min syster igår för att de ska få lite Skansen och Gröna lund. Så jag fick verkligen tid att pendla...

Idag känns det bättre. Kanske är det solen?
Kram mt och hoppas du får en fin dag. /R

andra av två vilodagar när vi bara skrotar omkring utan krävande tidsgränser. Obeskrivligt skönt. Ute är det regnsjukt och svalt och intensivt grönt.

Tankarna strövar fritt...

Jag tänker på på forumvänner som kommer och går, på leken och mellanområdet, på mänskans utsatthet och sårbarhet men också möjlighet till gemenskap och närhet, mognad och växt. Jag känner mig tunnhudad, ödmjuk och tacksam inför livet. Inbäddad i sommargrönska, sommardis och kastanjelus... det doftar intensivt av försommar, friskt och nytt. Växande. Alla möjligheter är ännu öppna.

Två texter är nära men inga sommartexter, inga sommarsånger...
Det gåtfulla folket och När mänskorna har varandra, båda av Olle Adolphson.
Och lite Brel, med Eva-Britt Strandberg och Tommy Körberg - Kanske kärlek är allt.
Kanske det... / mt

till städning. Det har varit mycket sommarlovsbarnbarn här och det har lämnat spår...
Kärleksmärken:)

Igår talade vi om midsommar, vad vi ska "göra" och vad vi ska säga åt ev inbjudare. Vi är helt överens om vad vi inte vill delta i och kom till insikt om att vi inte behöver ha ett "att göra" som ursäkt att tacka nej - vi kan bara säga att det inte passar... är inte tvungna att förklara. Ganska betydande insikt... jag har alltid känt mycket ansvar för att alla andra ska ha det "som det ska vara".

Realtionen inom familjen, barnaskaran, är i rörelse och söker en ny balans. En bra balans. Tänk att så konkret få uppleva att det som kan se ut som en katastrof kan vara en vändpunkt till något nytt och mycket bättre. I den processen lever jag just nu. Jag som alltid varit fascinerad av Filifjonkan som var rädd för katastrofer ;)

Nu väntar jag på regnet ... det är lite mysigt med sommarregn! / mt

förstås i soffan:) Jag var vaken en stund missinassen och funderade över att jag känner ett så djupt lugn. Igår när jag kom hem från jobbet var mannen så ledsen och frustrerad över sin dag som blivit helt annorlunda än han tänkt sig. I det, som vi "delade" genom kvällen fanns en god och nära nyans, vi åkte och köpte pizza och längs vägen konstaterade jag att han var Hungrig-(inte Arg)-Ledsen-Trött... Hur som helst, vi hade en fin gemenskap - det har vi haft många gånger tidigare både i liknande och annorlunda situationer - men det finns en ny dimension i samvaron.

Min plan för två eller tre avslutande år i arbetslivet är klar för mig. Jag har lite löst presenterat den för min chef - vet inte om den omfattas men hoppas det. Vi får se - huvudsaken att den är klar för mig. När jag får svar, det kan inte bli förrän efter semestrarna eller under hösten, är det lättare att komma fram till plan B. Tror redan jag vet hur den kan se ut. / mt

av dig och att du tar hand om dig och den inneboende. Vanligen längtar man ju efter att bli av med mag-bagaget men jag förstår att du har fullt upp med att "hinna ikapp". Jag önskar dig vilsamma dagar med mycket sol och kärlek. Kram / A

...en liten ny människa! Man blir ju väldigt introvert med en liten i magen, särskilt såhär mot slutet. Det är inte så konstigt, det händer mycket i kroppen och det är mycket att förbereda sig inför. Jag minns att jag ibland bara satt och stirrade rakt fram utan att tänka eller känna någonting, satt liksom bara och jäste... blev ju inte bättre direkt sen heller, då satt man ju och bara stirrade rätt fram av ren utmattning, men det kan det ju var värt :-)

Jag önskar dig lycka till, hoppas lill*n kommer snart, de gör ju lite som de vill med det. Hoppas att allt går bra, sköt om dig!!

Det är ganska bra med mig. Försöker vila och äta och sköta om mig efter jobbiga veckor. Lilla* beräknas komma under midsommarhelgen, men man vet ju aldrig - kan ju ta någon vecka till också. Just nu känns det som om det kunde få göra det faktiskt, det har varit...en känslofylld tid, med berg och dalar. Jag kan inte riktigt sortera och känner mig lite bortdomnad emellanåt. Jag läser här men har inget att dela med mig av just nu, men jag återkommer. Önskar er värme och sol och lata dagar. Kram

Du som ju var den första som skrev i min egna tråd! Skönt att det går bra för dig och jag håller alla tummar och tår för att det inte är något att oroa sig för där upp i knoppen! Finns det bra mediciner mot MS nuförtiden? Om det skulle visa sig vara det? Hoppas. Många kramar från mig, hoppas du får en riktigt skön sommar!

:-)

Du är bäst! Det där var en riktigt, riktigt jobbig situation. Tänk så dumt det blir när någon bara tar för givet att man vill ha alkohol. Så har jag själv gjort. Jag arrangerade en julfest på jobbet och till fördrink hade vi bestämt något glöggliknande. Restaurangen rekommenderade även ett alternativ som skulle vara så utspätt och svagt att även bilförare skulle kunna ta en kopp och kunna köra sedan efter maten och dansen. Någon i mina ögon besvärlig gäst ville försäkra sig om att det inte var någon alkohol i. Jag försäkrade klämkäckt att det var så lite sååååå. Han sa lite buttert att han inte ville ha någon alkohol alls. När jag tänker på det där nu så skäms jag. Hur kunde jag vara så tanklös? Bara ta för givet att alla vill dricka alkohol och inte ha en tanke på att det finns de som varken kan eller vill...

Kram från Nynykter

lägesrapporten Fenix, riktigt skön sommar till dig också! / mt

till dig vännen v♥ - hoppas allt är väl med dig och de dina. Lill* ska väl komma till världen snart? Kramar, A.

här

Stigsdotter, att du skriver i min tråd. Vi pratade länge om AA och stegarbete med Mm igår. Det är gott att dela, och att få bli delaktig.

OM jag känner igen tankarna som vill ut i det fria och hitta sin form!
Det är hrligt att skriva och härligt att läsa. Just nu skriver jag mindra, dagarna är fyllda av arbete och samvaro med barnbarnen som har sommarlov. Kanske behovet är mindre också... så där Fenix skriver i Filosofiska rummet.

Nu ska jag sjunka ner i soffan och slappa medan mannen slappar och ser på fotboll. Igår cyklade vi över en mil - det var skönt och väckte många känslor också. Vi rörde oss i trakter där vi bott länge och man ser hur allt förändras. Vi var också in på kyrkogården och skötte om blomstren som växer på näras och käras jordiska viloplatser.

Några anteckningar en vanlig och stilla sommarkväll (nu är det stilla - två barnbarn har nyss gått hem:) / mt

...AA:s 12:e steg som i princip innebär att man skall föra kunskapen vidare. Om jag har förstått det hela rätt så är det en del i den egna behandlingen, det att hjälpa någon annan. I det ingår att man, som Dompa skriver, ska ge alla som söker hjälp en ärlig chans, man skall lyssna på dem som kommer till ett möte t.ex., utan att kommentera.

Sedan finns också det här med sponsorskapet, att man tar till sig en annan individ och hjälper den genom stegarbetet som det kallas. Jag som personligen har svårt att sträcka ut handen och be om hjälp, vill inte besvära, kan själv, har lite svårt för detta. Jag har, genom en AA-grupp på nätet, fått kontakt med en kvinna som vill hjälpa mig och hon har lyckats övertyga mig om att det är bra även för henne att jag ringer och pratar och funderar och "stör". Att hjälpa någon annan innebär att man själv inte glömmer bort hur det var och hur man själv tänkte.

Jag tror att människans hjärna är utformad så att den selekterar bort sådant som inte var bra, vi kommer mest ihåg det goda (förutom sådant som förvandlats till trauman, det är en annan sak). Ihop med ett tidigare alkoholberoende gör detta att man så småningom inte längre minns vad det var med alkoholen som var så fel - "nog kan jag ta ett glas nu i alla fall?".

Att då välkomna andra människor som har det svårt och föra budskapet vidare, håller även den egna hälsan i schack. (och vad kommer DET uttrycket ifrån, att hålla i schack?)

Hoppsan, var inte meningen att kidnappa din tråd MT. Men du känner säkert igen det där med att tankar helt plötsligt bara dyker upp och vill ut :-)

på forumet. Tack för era värmande frågor om mitt tillstånd. Jag är inte så flitig besökare just nu på forumet, och det beror ju ofta på att behovet inte känns så påträngande, vilket kanske är positivt på ett sätt. Jag blir ofta förvånad över att nykterhet känns så naturligt för mig, att det liksom är slut med det. Visst kan jag få tankar kring drickande fortfarande, men jag är så in i märgen medveten om att det ENBART är negativt för mig. Det har liksom sjunkit in i mitt medvetande, Jag menar fortfarande att jag varit nykter sedan början av oktober förra året, dvs åtta månader. För ett antal veckor sedan drack jag dock en helg. Jag var ensam hemma och tror att jag faktiskt ville testa en gång om jag bara lurade mig själv med att inte se något positivt med att dricka. Så fredag eftermiddag drack jag och det tog ungefär en kvart innan ledan och tröttheten kom. Sedan var jag bara trött och nedstämd och dagen efter mådde jag riktigt dåligt, såväl fysiskt som psykiskt. Räknade med att må bättre när jag började dricka på eftermiddagen igen, men samma sak hände med trötthet och uppgivenhet, det jag känt i så många år. Så jag fick genomlida även söndagen innan det hela var över. Sedan dess finns inte en enda positiv signal när tankar på alkohol dyker upp. Så nu åker jag snart utomlands igen på min andra nyktra semester, och sedan är det midsommar och det finns ingen rädsla längre för att jag ska "trilla" dit. Frågan handlar mer om vad jag ska göra med resten av mitt liv utan vare sig alkohol eller nikotin:-) När det gäller huvudet så har jag inte fått någon klar diagnos ännu, men ska påbörja en förebyggande behandling nästa månad. Om det skulle visa sig att det kan handlar om ms så är det lika bra att ta en bromsmedicin på en gång, och om det inte är ms så är ingen skada skedd. Mår dock egentligen precis som vanligt, innan anfallet, så det är inget jag tänker på särskilt mycket, även om jag tills vidare inte får köra bil.
Hoppas att Lilla blå och Stigsdotter har det bra med tillvaron! Liksom alla andra som kämpar mot sin beroenden, demoner och hjärnspöken av alla de slag.
En riktigt god sommar till er alla
/Fenix

...och kramas lite nu då. Ni är så fina ni två <3 <3 <3

det är skönt att du kan känna att jag inte dömer, även om jag tänker annorlunda. Sådan vill jag vara.

Lev väl, i livet (irl) och i kollektivet:) Kram, mtA

Jag uppskattade det du skrev. Även jag har läst Addes ord, visst ligger det en del sanning i det. Visste dock inte hur jag skulle reagera i min nyupptäckta nykterhet. Nu fick jag en annan input...kanske lite oklar men så här tänker jag; Jag personligen kan inte gå förbi en liggande medmänniska trots att "bara" orden är de rätta. Vad vet vi om vilken styrka -eller inte - som bor i våra medmänniskor? Visst kan det dränera en själv att hjälpa ngn som inte är redo. Samtidigt kan det göra oerhört ont att sträcka ut en hand som ingen grabbar tag i. Jag tror inte man skriver på forum...om man verkligen inte vill förändra...sen en sak att man inte klarar det. Men tanken är väckt. AA kan nog vara en annan historia, familj/vänner/arbetsgivare kan ha ställt krav och "tvingat" dit ngn. Men även där tycker jag att vi ska ge varenda människa en ärlig chans. Det är skönt att tänka hos dig mt, för jag vet att även om du inte tänker likadant...så dömer du inte. Hoppas du får en fin dag i hönsgården. Kramar/R

och lördagskvällen var riktigt, riktigt vilsamma och sköna. Det finns en äkthet i samvaron nu som jag inte skulle kunna definera att, eller på vilket sätt, jag saknat - en nyans bara, men tydlig skillnad. Jag antar att den har har sitt fäste i att jag nu får vara delaktig i den kamp och de känslor nykterheten för med sig. Som jag skrev tidigare; förut var jag involverad och utanför, nu är jag utanför och delaktig - det är en bra beskrivning på min upplevelse.

Finns några nykomlingar i anhörigtråden, jag hoppas att de/ni (om ni läser) orkar hänga kvar och stöda varandra i processen - som knappast för någon är den enkla, snabba lösning som alla önskar sig. Nånstans läste jag att inom AA talar man just inte om alkoholen, man talar om livet och om sig själv - kanske i omvänd ordning. Därför att det handlar om så mycket mer än att sluta dricka, det handlar om att möta sig själv utan alkoholdimmor och det handlar om att möta det som fått sprickor och blivit kantstött av alkohlmissbruket. Det här finns öppet i vår värld nu och på ett annat sätt... Även om vi haft många, långa goda samtal och delat mycket under "Nykterheten, del I" finns en annan förbehållslöshet nu.

Adde skriver idag

"Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling."

Det stämmer säkert att man får "ett öga" för vad som händer här. Ändå måste var och en av oss gå sin egen väg, göra sina egna erfarenheter, lära av egna tillkortakommanden. Och vi som är med i forumgemenskapen bidrar var och en på sitt sätt. Den här platsen är så fantastisk för att det finns utrymme för alla och frihet att söka sig fram, att öva och pröva... Jag tänker igen på orden

Riv inga försvar som människan inte är beredd att lämna.
Kärleken är alltid överordnad sanningen.

Jag kan känna tveksamhet inför de orden, ibland måste man driva på... men jag tror ingen är beredd att lämna något innan det finns något som ersätter. Jag hoppas att alla som hittat hit möter någon som kan förmedla de bistra sanningarna så att kärleken lyser igenom och når fram. Någon som också kan förmedla hopp. Vi har olika ansats och tonfall, vi närmar oss varandra och "sanningen" på olika sätt.

Hmmm... vet inte riktigt varför jag skriver det här - det ville fram. Mina personliga funderingar som idag blev något av dagens betraktelse. Jag har forumet att tacka för så mycket.

Lev väl alla forumvänner, ta hand om er själva och varandra! / mt

till dig - hoppas allt är väl! / A

Min älskade. Det är inte ofta jag skriver här i din tråd, jag vill att den skall vara din egen. Men, nu så. Det spelas en låt rätt ofta på radion just nu, Alice med Linnea Henriksson. Den är till dig:

För du, som innan var blind
du ser sånt, vi andra,
att du inte får falla,
du står stadigare än alla
vi som ser på hur du
du vänder, du ler
du andas, du tar ett kliv
fram, ett till mot ditt nya liv

Kanske fånigt att säga
men jag har aldrig vart så stolt
som just ikväll

/Din H.

Jag lever nykter.
Jag njuter av livet.
Jag behöver inte dricka.
Jag tänker inte på att dricka
Jag är stark.
Jag är den jag vill vara.

Jag tar en dag i taget.

Hoppas allt är som det skall Fenix!