Senaste kommentarerna i forumet

Lite inne på det jag tror Adde försökte förmedla. Jag är så ledsen för din skull...förstår att mm inte är på topp. Men det är dig vi "känner", det är du som är min vän. Så för din skull är jag ledsen. Men som du själv skrev...vi har sett det komma. Inbillat mig att jag läst det mellan raderna de sista veckorna. I raderna du skrivit... Visst ska du stanna kvar. Han tycks ju tokälska dig. Han har kickat...eller försöker...sitt missbruk för din skull. Dum är han inte - har svårt att se dig hänga kvar vid en dum partner -. Var kvar här...skriv...jag tänker på dig. Min fina kompis A, även detta kommer du att orka. Sommaren är lång...pensionsbeslutet behöver inte vara idag. Fikat med kalla...jag skulle gärna sitta med. Trots mitt tokiga kön. Jag tänkte skriva styrkekram...för det är vad vi gör här på forum. Istället skriver jag tokkram. I cyber...håller jag bara om dig, jag gråter mot din axel...du gråter mot min...går det bra? /R

Så skönt att det verkar bli bra. Men - satan i gatan- hjärntumör...skäms för att jag klagat på några brytna tår. Vi "känner" inte varandra här på forum. Jag har läst din tråd, men eftersom du är så långt före har jag liksom sållat bort. Men nu vill jag bara önska dig hälsa. Nykterheten har du redan...så hälsa! Allt annat är obetydligt. /Dompa

Grattis till alla dina månader nykter och vad skönt att det inte var en hjärntumör. Jag som fick veta att jag hade en levertumör förra året förstår att du har mått dåligt, hjärnan är ju ändå värre, den kan man ju liksom inte bara skära bort en del av!!! (min var godartad). Hoppas det löser sig för dig och att det kanske, som med min levertumör, är mer som ett födelsemärke än en tumör!

Kram från mig

Nu blir jag så där tårögd igen när jag läser era fina kommentarer från den 15 april. Nu är det 3 maj, och än blir det nog en stund på jorden. Fick det MYCKET glädjande och starka beskedet att det inte var en hjärntumör man ser i hjärnan. Kan vara ngt annat, men sannolikt med mer beskedliga konsekvenser.
Insåg att min livsvilja nog ändå är mycket stark, eftersom jag blev så oerhört glad. Hade nog förberett mig på det värsta kanske. Hur som, alkohol känns allt mer avlägset i mitt liv, och det vete faan hur det hade gått om jag fortfarande varit aktiv i mitt drickande när detta hände. Nu är det bara sockret, dvs godiset som också ska bort, så blir det nog bra. I kväll blir det AA möte och det ser jag fram emot. Har blivit en lika regelbunden vana varje vecka som tidigare starkölen på pizzerian på söndagskvällarna ungefär:-)
Ha det fint i vårvädret alla mina vänner!
/Fenix

tack för era svar. Det värmer att vara hörd och få gensvar.

Jag vet inte det Kalla - att jag skulle vara ovanligt klok. Men jag skulle gärna fika med dig också - dela livserfarenheter och prata strunt:) Du gör ett stort jobb och har min djupa respekt. Visst är forumet fantastiskt! Det har betytt oerhört mycket för mig. Och det är vi tillsammans som gör det!

Adde, just nu känner jag ingen önskan om behandling för egen del, det här året har fört mig långt och jag känner ett inre lugn vad det gäller mitt eget liv. Jag har en A-kontakt jag kan vända mig till när jag vill och även andra möjligheter. Jag vet jag vill leva kvar här och jag är klar över hur jag vill ha det. Men du ska veta att jag är tacksam för din omsorg, som jag sagt tidigare - fortsätt gärna att tjata, det är bra att bli påmind:) Jag vet nu att Gullbranna finns och Gotland, att Jälla är inom räckhåll och alanon känns inte alls främmande. Det har jag fått veta genom dig och jag uppskattar det!

Kram på er / mt

Vad jag skulle vilja sitta och fika och prata med dig MT, jag tycker du är en ovanligt klok människa//Kram Kalla

jag väl närmast på dig...........Det är ju du som deltar och skriver här. Det är din historia.

envisheten är en dygd. Den kan också vara ett fall och då tänker jag inte på dig. Hur kan man tvinga en människa till behandling? En människa som sköter sitt jobb och fungerar i tillvaron. Det känns för mig helt omöjligt. Kanske den dagen kommer att det blir behandling, i så fall måste beslutet vara hans och inte mitt. Det jag kan besluta om är mitt liv. I måndags gick det bakåt, ett eller två steg. Igår och idag har det gått flera steg framåt. Hur långt det räcker, i tid och väg vet jag inte idag. Det kommer att visa sig.

Jag känner mig fortfarande lugn. Känner ett starkt stöd för oss båda från de av barnen vi talade med igår. Har ingen tanke på att flytta så som det är idag. Tror att det visar sig ganska snart vilken riktning han väljer. Att tänka på det väcker en viss oro men jag försöker hålla fast vid att valet måste vara hans. Samtalet pågår. / mt

en åsnas envishet : Behandling.

var det här...

på Valborgsmässoaftonens eftermiddag och jag var inte förvånad. Jag har sett inombordsspänningen öka hos mannen. Nu blev det så att det blev uppenbart för ett sällskap att han blev full, snabbt och påtagligt. Ännu för ett år sedan skulle jag ha upplevt djupaste skam och förnedring - nu kände jag bara lättnad, flodhästen blev fullt synlig för några viktiga personer, två av barnen med familjer. På kvällen och natten hade jag ett fint samtal med en son som är nykter alkoholist sedan flera år. Han bekräftade den enorma positiva skillnad jag upplevt det senaste året. Han hade också ett rakt och kärleksfullt samtal med sin far.

Dagen idag har för mannen varit skam och skuld. Efter stor vånda trädde han tillbaka i sammanhanget och valde själv att tala ärligt med ytterligare två av barnen. Jag blev bekräftad i att de sett och förstått olika och olika mycket. Jag blev också starkt bekräftad i svagheten i de vita knogarnas nykterhet. Väldigt djupa och nära samtal har vi haft med barnen idag. Jag är så tacksam över att de säger vad de tycker, både uppskattning och ifrågasättanden, att samtalet är så öppet fastän uppfattningarna skiljer sig åt och samtalet handlar om svåra saker.

Jag åkte iväg några timmar idag - till jobbet och sorterade papper. Återfallet sköt för dagen fram mitt vacklande pensionsbeslut. Idag är jag mindre säker på det fortsatta livet och långt mera lugn inför ett eventuellt uppbrott i och med att det är fullt uppenbart för tre av fyra barn hur det ligger till. För ett av barnen har verkligheten blivit med mångfacetterad. Mannen har också "vuxit" i sig själv det är uppenbart och känns bra.

Mina känslor är för dagen ganska avstängda. Ingen tanke på en omedelbar flytt men en stark erfarenhet rikare och en tvekan inför framtiden. I samtalet med ett av barnen blev dubbelheten så tydlig för mig, jag hörde och nästan såg alkholdjävulen på hans ena axel när dottern hade svårt att ta in hur verkligheten såg ut. Innehållet: Om inte jag skulle vara så sträng så skulle han inte behöva smyga... Om vi skulle kunna dricka vin till maten nån gång... De fem år vi prövade detta liksom inte fanns i hans värld just där och då. Å andra sidan: Han vill verkligen bli en nykter alkoholist av egen vilja. Men vägen dit...

Dagen idag - och gårkvällens återfall - har varit betydelsefullt för familjen och den gemensamma förståelsen. Återfallet varade några timmar men i realiteten flera dagar och var på gång flera veckor. Att se och inse gör mig lugn. Jag förstår också att det för den som inte levt inom våra väggar kan ses som att jag är obegripligt sträng. En samtalssekvens handlade om att för mig får han dricka vad han vill - och väljer han att dricka så går jag. Det är inte lätt att se skillnaden i att jag förbjuder vilket ett av barnen ansåg att jag borde säga.

Jag tar med mig min ramsa, sätter till ett + som är ett minus och då ser den ut så här 24+53+15+173+60+179+1. Ett för första maj som nu blivit andra maj. Gud så skönt att det blir sommar - det ger mig tid. / mt

ja,det är ju det vi aökisar får göra avkall på.den festliga stämningen,förväntningarna,osv,allt det positiva som hör alkoholen till,för de av oss som kan hantera den..........

härlig dag med mångahanda vardagliga sysslor. Vardagslycka som är helgdagslycka för mig, att äga tiden och röra mig fritt inomhus-utomhus, tvätta kläder och hänga ut i vårvinden, vika och hänga in, städa och gräva i trägårn. Dagen slutade framför brasan utan andra ljud än knaster och sprak från elden. Livet är gott, ofattbart gott. / mt

helt säkert en blöt tillställning för många. Så mysigt det låter med kaffekalaset, just det du beskriver om samtalet har jag lagt märke till - inte minst lägger man märke till motsatsen när alkoholen finns med i bilden. Den lustfyllda förväntan känner jag också igen och jag är säker på att utan forumet skulle jag inte ha stått emot frestelsen, och trycket, att återgå till matvinet och det-ska-vi-fira-bubblet. Och då skulle vi har varit tillbaka i eländet igen, det är jag övertygad om. Jag känner av den där frestelsen emellanåt men kort, kort och sen inser jag och då är det lätt.

Idag får vi besök av den yngste sonen med det yngsta barnbarnet. Imorgon blir det elda och grilla korv. Jag har tagit ledigt imorgon och gjort undan så att jag kan njuta. Vårkram / A

Tulleman - du som "gav" mig mitt nick när jag skulle skapa min tråd och behövde ett nick name.
Du skrev här då, en kort tid tror jag, tillsammans med Tvåbarnspappan och några andra som jag faktiskt glömt "namnet" på. Jag grubblade och sökte ett namn - så vände jag om Tulleman och det blev Mulletant. Jag är ingen riktig skogsmulle - mer en stadsmänniska faktiskt fast jag bor i naturen och njuter av den - och av närheten till civilisationen:) TP:s tråd var aktiv länge med olika gästskribenter, TP gjorde ett litet inhopp vid jultid - tror jag det var. Jag hoppas att ni hittar tillbaka hit, ni som var mina första fotfästen.

Ni som finns kvar har en särskild betydelse, lillablå, vana, viktoria, Adde, Berra, Lelas och Mr P... ja, ni är många som finns kvar och det värmer mitt hjärta.

Nu ÄR jag mulletant med ett mulleliv här på sidan, det är en del av min identitet. Jag har en forumväv med många inslag - guldglitter, glädjeglöd, svartsorg och grådimma. Just nu spirar väven vårgrönt och blommar blåsippsblått, vitsippsvitt, vårlöksguld och scilla. Jag bor i en lila-rosa alkoholk med gula inslag i en mijon-program-park någonstans i Sverige.

Ni alla som jag kallar min forumfamilj har hjälpt mig att förändra mitt liv. När jag riktigt tänker efter är det nästan ofattbart.
Men sant. Min del av jobbet är att skriva, inifrån och ärligt. När jag skriver kommer jag närmare mig själv. Att jag skriver är nödvändigt men inte tillräckligt - era gensvar hjälper till att göra bilden hel, bekräftar det goda och riktar ljuset mot spindelväven i de dunkla hörnen där jag måste rensa och röja.

Tack! Ha en fin dag! / mt

- det finaste är att mötas och att dela:) Kram / A

När jag vaknar är mullegubben redan uppe (!!!) och kaffet är klart. Vi pratar på medan jag skriver, han vet inte att vi är i miljon-program-parken och att jag har en lila-rosa holk med gula inslag där. Eftersom jag inte (just nu) kan tänka mig ett liv utan honom så får han dela holk med mig. En pensionärsholk. Vi kan vara barnvakt åt er yngre vid behov. Åh, det är härligt att läsa här just nu, det finns en sån livskraft och styrka. Idag blir en utedag, trädgård, städning i hönshuset, ris till brasan... Jag trycker ctrl+s och bevarar stunden; musik och Lisa Syrén i radion, fågelsång och morgonsol utanför fönstren, doft och smak av nybryggt kaffe, katten i famnen (mellan laptopen och mig), värme och glädje i mitt hjärta. / mt

Min klippa...mulletant. Tack för de fina orden...jag tror att DU har den gåvan du pådyvlade mig ;-) Skriv din bok! Kram/R

Ja, det har varit ett par goda dagar A! Jag har kännt lugn och ja...balans faktiskt, trots en helt annan känsla för några dagar sedan. Ikväll har vi spenderat ett par timmar hos vänner på kalas. Det bjöds kaffe och tårta och alkohol var inte ens ett alternativ för någon. Väldigt skönt och avspänt. Den stora skillnaden slog mig - alla fick tala till punkt och alla blev lyssnade till. Ingen misstolkade något och stämningen var välvillig och varm. En stor kontrast till det jag upplevt på sammankomster den senaste tiden. Känner tacksamhet.
Idag har jag spenderat min arbetsdag i en lokal granne med systembolaget i min stad (ett litet extrajobb jag ägnar mig åt ibland). Valborg måste vara en riktigt alkoholfylld helg slog det mig. Genom mitt fönster såg jag den strida strömmen av människor in och ut ur butiken som aldrig verkade ta slut. Folk bar ut lådvis. Fick mig att känna lite dubbla saker. Lättnaden över att jag inte längre ingår i strömmen, men samtidigt fick jag en släng av saknad efter den känslan jag tidigare kunde ha inför liknande helger. Inte saknad efter alkohol i sig, utan mer hela paketet. Förväntan av något slag, upprymdheten då jag gjort mitt inköp och var på väg hem. Känslan av att ha hela härligheten framför mig. Flera lediga dagar, fest och stoj och stim. Värmen i kroppen då jag tog de första munnarna rött vin. kanske göra sig snygg inför kvällens party. Ja, mycket av min eg njutning av alkoholen har handlat om timmarna, minutrarna, sekunderna innan. Egentligen en form av lustfylld förväntan precis innan jag börjat dricka. För sedan gick det ju raskt utför. drack för fort, var bladig redan innan jag hunnit till festen, och restn av kvällen ett enda långt maraton för att hitta den "rätta stämningen"- "om jag bara dricker ett gals vin till blir det nog lite roligare, lite gladare, lite festligare. Nej, så blev det sällan alls! Och nej, jag saknar det inte. Men den korta förnimmelsen, kanske kroppsminnet, tog mig på sängen kan man säga. Har inte haft något som liknat ett sug på länge. Men på ett sätt var nog detta ett kort sug. Endast ett ögonblick, men ändå. Nu är det godnatt för mig, imorgon blir det lite jobb, och sedan ledighet till onsdag. Är så tacksam för att ni alla finns här, att forumet finns och att jag hittade hit!

komma ihåg vikten av forumet är en påminnelse för mig också... en påminnelse om hur farlig alkoholen är, hur förödande. Det är nog lätt hänt att glömma bort faran med att dricka "lite" eller "måttligt" när det dricks så förrädiskt vardagligt runtom. Risk att man glömmer att den här verkligheten som är levande här på forumet finns och att den är verklig. Den är så osynlig annars...
Bara några tankar... är eftermiddagssömning:) Hoppas du har det gott... Kram / A

Lev njut med alla sinnen! / mt

Tack! Ja det ska bli bra. Prova att åka på nykter semester för första gången. Faktum är att jag ser fram mot det. Tänk va mycket nytt jag kommer upptäcka :)

Önskar dig/er en fantastiskt semester PM. Koppla av ordentligt och njut med alla sinnen!

Idag har jag haft fortbildning och tror ni inte att jag hamnade jämte en lirare som stank gammal fylla? Lite sötaktig doft som blandades med den cola som han hinkade i sig. Jag kan ha fel, men detta kändes inte som en endagarsfylla. Jag tror han hade hållit igång ett tag. Tragiskt och obehagligt. Men en nyttig påminnelse och en klapp på axeln på mig själv.

Lukten sitter fortfarande i näsan, men jag tror den börjar mattas av nu.
Och nu ska jag ha semester.

sa Bull. Du är väl bekant med Pelle Svanslös:) Tack viktoria, genuint klok är du. Du har fångat det viktiga i livet - jag kopierar din balansramsa så har jag två:)

Arbete, familjeliv, vänskap, nöjen, fritidsintressen, kärlek
- plats och gynnsamma förhållanden för kärleken.
Plats för möten med andra - att mötas, ses
- utrymme för intrycken att landa, slå rot i det hela som är jag.
Utrymme för att vara bara jag,
inte arbets-jaget, mamma-jaget, väninne-jaget utan bara jaget - mina tankar.

Nu blev det mer än en ramsa. Och då kommer jag ihåg din text att allt är så mycket tydligare... Den måste jag "hämta hem", eller snarare ta ut ur den textmassa där den bor.

För länge sen frågade du om mitt liv. Med ögat i backspegeln kan jag önska att jag skulle ha förstått mer om balans... det finns saker jag försummet och tider när jag prioriterat fel. Å andra sidan vet jag inte hur livet skulle se ut om jag valt annorlunda. Nu är livet bra men det finns sprickor och sår... och dem vårdar jag så gott jag förmår - skriver och rannsakar samtidigt mig själv. Man förstår livet baklänges men måste leva framlänges - så många gånger jag sett att jag sånt jag inte kunnat förstå hos andra finns hos mig själv och i mitt liv.

I vårt liv har nykterheten skapat utrymme för samtal om det som är och varit svårt. Om sånt som rör balansen inte minst. Förmågan att lyssna och ge utrymme för den andre har ökat markant, nästan obegripligt eftersom vi inte varit asberusade på nåt sätt. Området för vad jag vill ta upp har vidgats - och även hans skulle jag tro. Många av de vardagssamtal vi har nu skulle ha slutat i missförstånd, undandragande, intrasslade försök att ta sig ur = kanske mest "nu ska DU höra vad JAG har att säga!!!" Det här är en enorm vinst av nykterheten i min värld, som jag ser det.

Nu när jag tänker och skriver ser jag två olika dimensioner (eller vad det ska kallas)
- den första, som jag ofta nämnt här är att sånt som kunde slutat i trassel har upplöst sig och verkligen varit borta
- det andra att möjligheten, utrymmet att beröra smärtsamma erfarenheter/upplevelser har blivit så mycket större. Jag minns det Mm sa den där dagen i december 2010 att den mest sårbara ytan är mot den som står närmast. Det sårbara finns kvar men tilliten till att såret går att vidröra, att det kan läka har ökat och därmed modet att blotta sig och rengöra. Jag ser det framför mig. Såren. Och hur de långsamt läks.

Igår kväll hade vi igen ett sånt naket och insiktsgivande samtal som ger möjlighet till förändring och läkedom.

(Jag ser dig Adde för min inre syn när du böjer din nacke för vännen V - jag har en bild men den är inte färdig att beskrivas i ord. Ännu.)

Varma kramar / A