Senaste kommentarerna i forumet

min text som växte fram när jag drack morgonkaffe i Filosofiska rummet:

Tassar in med morgonkaffet. Njuter av soluppgången och av att känna sinnesro. Stillhet och frid tänkte jag skriva men stannade upp och ändrar till sinnesro. Stillheten, soluppgången, fågelkvitter, påskmusik - allt det finns runtom mig men sinnesro har jag inom mig. Sinnesro är ett tillstånd. Ett tillstånd som jag lärt mig att vara rädd om, att värna från yttre påfrestningar - de jag inte har att göra med och inte kan bidra till att förändra till det bättre. En av de stora utmaningarna i min väg ut ur labyrinten medberoende... jag kan lätt minnas känslan att jag måste engagera mig, gå in i oro som jag kände runt om mig. Försöka ordna och ställa tillrätta. Som kunde bli röra-och-föra... Vanligen resultatlösa försök som skapade mer förvirring och trassligheter...

Vet inte varifrån tanken på medberoendet som en labyrint kom men i stunden känns bilden rätt... och en mer hoppfull bild än den gyttjemetafor som jag brukar kallar medberoendeträsket. I medberoendelabyrinten ser jag också Ariadnes (röda?) tråd som leder ut mot ljuset och friheten.

Hmmm... Detta blev nåt helt annat än jag tänkt skriva men det kan få stå kvar i Filosofiska rummets skrivbok. Jag kopierar också till min egen tråd.

Solen stiger, radion spelar uppståndelsemusik, livet har segrat, kaffet är gott och dagen är full av möjligheter.

Idag ställer jag in en bit pasha - som tur är har jag har ett isfat för pashan ska vara kall. Lite färska frukter till. PP fyller säkert på i chokladskålen. Påskglädje önskar jag er alla! / mt

kul med ett avtryck från dig. Fick fundera en stund över vad du ville säga... vet inte om jag hängde med.... Jag menar inte att man ska stanna i en relation för att man kan förstå missbruk eller destruktivt beteende som orsakat av tidigare trauman. Jag är bara tacksam över att min fina man:) Han har för övrigt haft mycket sorg och smärta-svärta i sitt liv men har bevarat sin goda själ trots det. Kram till dig fina du! / mt

och tack för din hälsning! Har varit in och kikat i din fina blogg. Allt gott och kram tebax:) / mt

Hej mt! Blev väldigt berörd av av det du skrev om hos Sorgsen om att din man hade en frisk kärna. Dels för att jag kände igen det, min man har också en frisk kärna. I vårat hem består de få övergrepp som begås av mitt handlande, av mitt humör. Men samtidigt blev jag störd. Varför ska man i en relation behöva ta hänsyn till varandras tillkortakommanden och barndomstrauman?

Nu blev det väldigt kort. Batterierna signalerar slut och jobbet signalerar att ; Kom in nu. Men jag hoppas du ser vart jag är på väg. Låt inte missriktad oro/kärlek som man inte kan ta kontroll över ta kontroll över din/min/vars/mans vardag.

Fia

Hej suzy!

Dr Jekyll är den personligheten som är frustrerad, sårbar och har olösta, små eller stora känslomässiga problem. Dr Jekyll brukar ofta leva sitt liv ljummet och har svårt för att ta beslut. Agerar på impulser. Triggas av att en fjäder faller till golvet....

Dr Hyde är personligheten som nyktert kan tackla motstånd, i ur och skur, oavsett hur lång tid det tar. Dr Hyde kan ofta se problem lösningar från olika synvinklar.

Personligen besöker jag inte pubar. När jag dricker, gör jag det ensam och börjar alltid med en måltid. Dr Jekyll och Mr Hyde är nog inte ett pregorativ för kvinnor.

Jag har skrivit i två trådar. Det vidare livet och där står en del om min historia.
/wolf

Hej vänner.
Härligt med en sida full av igenkännande. För några dagar sedan fick jag uppleva 2 år som ren och nykter. Det finns ingenting självklart i att jag fick uppleva den dagen. Den är i sig inget annat än ett resultat av att jag lever och lovar mig själv 24 timmar nykter. Men det var ändå en bekräftelse på att det går att vandra ifrån botten av livet till en bättre plats.
Jag tror mycket på att våga vara ärlig. Med den jag var och vägen som tar mig framåt.
Titta gärna in på min blogg http://nykterserru.wordpress.com/ om du har lust.

Kram på er.

på konvent i Stockholm. Samma värme, respekt och ödmjukhet gentemot andras erfarenheter som jag upplevt de två tidigare konvent där jag deltagit. Vi träffade fler som blivit våra bekanta och knöt nya kontakter. Underbart att mötas som människor i ett sammanhang där yrke och bostadsort blir helt oväsentligt... där är livet nära. Tacksam! / mt

till och med jag blir det ibland när jag blir för full men jag blir "bara" elak mot min man när vi bråkar så det är inte riktigt samma sak. Många kvinnor jag känner eller träffat på ute på pubar och krogar är elaka med alla möjliga och omöjliga människor. Det är mycket obehagligt för alla. Jag undrar varför kvinnor ofta blir såna? Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde.
Berätta mer om dig själv.

Kram

i konvent i Stockholm imorgon. Mullegubben är på konferens i kungliga huvudstaden sedan igår och har börjat dagen med AA-möte kl 7 - före hotellfrukosten:)
Det är fint med ett nyktert liv! / mt

vill.sluta. Fint att du har det bra, fortsätt så! Allt gott / mt

och välkommen till forum! Du får säkert fler och snabbare svar om du skriver i Förändra sitt drickande. / mt

Hej
Jag är ny här så detta kanske hamnade i fel forums tråd?

Ja okey, kan vara ett sätt att förtydliga ett *fult* beteende eftersom min själ inte blir särskilt vacker när jag blir omtöcknad av alkohol. Leendet är så långt borta när frustration, besvikelsen och sårbarheten gör sig gällande. Jag upplever, rollen av en fullblodsegoist när vinflaskan är tömd på ett par timmar.

Mitt beteendet är inte ej försvarsbart, eftersom det är Dr. Jekyll och Mr. Hyde som agerar. I berusningen blir jag elak. När jag är nykter, blir jag tystlåten men nöjd med att jag andas. Ord som stolt och lycklig finns inte i mitt ordförråd, de orden är illusioner eftersom de kan bytas ut när som helst till motsatsen.

Nackdelen med alkoholen är att jag tror att drycken ska förmildra de själsliga plågor jag upplever av att känna ett utanförskap. Jag förlorar mitt omdöme och jag blir obalanserad i kroppen. Dagen efter - så förbannar jag mig själv för att jag lockas av berusningen som inte ger den effekt som min hjärna saknar. Den sunda belöningen kan bara disciplin och vilja ge.

Hur det har påverkat mina medberoende. Jag har bara en enda människa att relatera till om nu inte katten inräknas i familj? Den påverkan är nog frustration och vanmakt över att inte ha kontroll eller slippa ha ångest för att åka från sitt jobb, för att möta en berusad kvinna i farstutrappen.
/wolf

..."Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet."...
Det förstår jag Berra. Proffs har egna klinker och tar skyhöga arvoden för att klappa en på huvet och uttrycka ett beklagande över den risiga livssituationen.

Jag har aldrig varit i ett forum, med egen *tråd*. har tendens att sticka åt alla håll och kanter. Det finns dock en röd stig i mitt liv..en stark fåra.

/wolf

Men med den rubriken känns det som om du klampar in på kyrkkaffemötet och säger varför får inte jag något kaffe.

Introduktionen i tråden är klen att överhuvudtaget kunna kommentera, däremot har jag läst dina andra tre startade trådar och där fått lite av din historia.
Så det brukar inte hjälpa att starta nya trådar hela tiden, utan man "finns" i sin tråd.
Anledningen till att ingen svarar på direkten kan vara många, man behöver beröras av innehållet, och vissa verkar ha en veckovis koll på forumet.
Så det kan få ta sin tid innan någon reflekterar.
Jag som troligen många andra här har ingen eller dålig erfarenhet av ett blandmissbruk med andra droger.

Vi är inga proffs utan är som alla andra medmänniskor en av många på vår gemensamma resa genom livet.
Vi är däremot proffs av att känna hur alkoholen påverkar vårat egna och våra medberoendes liv, och där har vi mycket erfarenhet att kunna dela med sig av.

Men välkommen absolut det ska du vara, skriv igenkännade av hur du upplever nackdelarna med att dricka så brukar det hagla in med svar.

Berra

Livet lunkar på.
Allt bra dagarna fyllda med det som gör livet viktigt.
Familjen.

Kram
//A

över människan är svår att förstå. Eller närmast obegriplig - det inser jag när jag läser på forum. Medberoendets vanmakt likaså - eller ännu svårare. Alkoholens makt är ju till en del det kemiska beroendet, den kidnappade hjärnan som tar över förnuftet, den dimensionen finns ju inte hos den medberoende. Så fångade vi människor kan bli. Och så insnärjda och lurade av marknadskrafterna... såg i TV-programmet Korrespondenterna igår hur unga afrikanska kvinnor luras av reklamen att berusa sig på alkoläsk - på samma sätt som en tidigare generation kvinnor som levde utan tillgång till varken money eller rinnande vatten lurades att sluta amma med bilder av friska, rundkindade vita välfärdsbarn. När gratisproverna var slut var brösten tomma liksom börsen. Penningens makt är stor... och alkoholens. Och medberoendets vanmakt sitter djupt. Herregud vad jag flummar men det må vara mig förlåtet. / mt

Hej igen. Och tack, Eken (och alla andra) även om det var ett tag sedan. Hoppas du också fick ett gott nytt 2013...;)
Jag bytte alias här på forumet, för jag hamnade åter i en negativ trend. Nykterheten höll i sig i nästan ett år, sen hade jag bestämt mig för att "prova" att dricka socialt. Det gick ett tag, men sen så har det eskalerat, dock inte lika illa som förut, men inte heller långt ifrån. Nu är jag hursomhelst åter vid vägs ände, och Medardus får därför återuppstå. Det var ju med det här aliaset jag började sudda ut mitt falska jag, det som nu återtagit en allt större andel av mitt medvetande. Men jag ska tillbaka, det är inget snack om det.

Så vad har hänt sen sist? Jo, frun och jag gick skilda vägar. Ingen av oss har väl fått det bättre, men hon har börjat inse att jag hade rätt i allt egentligen. Jag tror dock inte att det finns någon väg tillbaka till det som var, vi är nämligen inte alls rätt för varandra utan alkoholen. Jag är dessutom väldigt besviken på all den skit jag fick ta av frun och hennes vänner i samband med uppbrottet (som att allt skulle ha varit mitt fel när hon själv var så djupt förnekande att hon aldrig ens sagt ett ord om mitt drickande, snarare vägrat inse min problematik). Det var verkligen jättetrist, och jag förstår också att det är orsaken till att jag återigen hamnat i en nedåtgående spiral. Ja, vi har väldigt mycket sår båda två, men vi kan ändå kommunicera med varandra väldigt bra vilket ju är viktigt eftersom det finns barn inblandade. Hon går förövrigt i terapi men jag ser även hur hon börjat fjärma sig från sanningen, kanske för att det är bekvämast så?

Jag har som sagt beslutat mig för att det inte går att ha några mellanting eller testperioder, utan skiten måste upphöra helt. Och det kommer den att göra också.
TACK FÖR STÖDET JAG FICK NÄR DET BEGAV SIG!! Det gjorde stor, stor skillnad.

Hej,
jag har varit nykter i en månad nu (med hjälp av antabus).
Känner igen mig i dig, jag visste oftast inte heller egentligen VARFÖR jag drack, blev mest en (o)vana..
Är också tjej, gay och typ 10 år äldre än du ;)

Har gått AA men nu går jag på behandling så jag har "pausat" möten för tillfället iaf. Tyckte inte de gav mig så mkt, gillar bättre att skriva och läsa än att lyssna och prata.

Så, var ju ett tag sen du skrev inlägget men vill du (eller nån annan som har lust) snacka på mailen så nås jag på:
josefinetes@gmail.com

var en skitdag som slutade i närhet och fördjupade insikter. Igår steg jag, helt avsiktligt utanför medberoendets bekvämlighetszon och gjorde mig (lätt) obekväm. Mannen gjorde detsamma (min tolkning och mina ord) och sa vad han tyckte. Obekvämt blev det. Jag blev ledsen, han fick skuldkänslor över att ha gjort mig ledsen och blev säkert något-mer-kanske-irriterad? över att jag fortsatte vara ledsen. Det var jag, "Stött" skulle min mamma ha sagt. Och så kände jag mig, sårad och stött. I kanten.

Detta som jag gjorde var för de flesta en alldeles vanlig, vardaglig sak men en sak som i vårt liv varit ett känsligt tema - jag inser nu när jag skriver att det förstås har att göra med med djupt liggande värderingar där vi tycker delvis (dock bara delvis) olika.
Han klargjorde att han ju vill att jag gör det jag vill... men... att han ändå inte kan förstå... (att jag gör det??? - jag kan le idag:)
Han sade att han denna dag tänkt på spriten, inte så att han varit nära att dricka men att detta var en situation där han druckit förr
Jag tänkte att dagar som denna har jag tittat extra nog efter en egen bostad där jag gör som jag vill och ingen har synpunkter på det...

Jag insåg väldigt starkt hur medberoendemönstren växt fram... hur jag (enkelt) valt bort "små" saker för att inte orsaka misshumör som ger orsak att dricka... hur en underliggande irritation växer till.... hur behändigt det är att krypa in i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Jag kände igår också kontakt med en djupt liggande ilska som jag är nästan obekant med, som jag sällan tillåtit mig att släppa fram... gäller inte bara i denna relation.

Hjälpen, sa Mullegubben, kom från den högre makten som gav honom idén och kraften att med sin goaste röst fråga om vi kunde ta bilen och åka ut och äta middag för att vara bara vi två... "vi brukar ha det bra då och sånt ska vi göra inte bara när vi ska fira", sa han. Jag svarade knapphändigt först men tog upp tråden senare och vi åkte iväg. Vi köpte gott färdiglagat och åt i soffan medan vi tittade på TV. Mysigt var det, åh så mysigt och gott. Och vi kunde prata om allt som utspelats under dagen.

Det är möjligt att förändra sitt liv! Det krävs insikt, ödmjukhet och god vilja för att övervinna sig själv. Öppenhet och mottaglighet för de goda impulserna - oberoende varifrån man tänker att de kommer. Kärlek... vad det nu är. Det kostar inte...men det kostar på... emellanåt kostar det verkligen på. Det tar tid, måste få ta tid. Idag är tiden vår vän... vi sniglar oss fram. Var och en för sig och tillsammans. / mt

Jag ville bara önska dig en skön helg.
Konstnären

gästskrivare i min tråd... alltid lika trevligt:)

Jag har det bara bra... när jag ser i backspegeln inser jag att det gått mer än tre år sen den svåra tiden och läkningsprocesserna fortsätter.

Tiden är vår vän nu. Det skulle jag knappast kunnat förstå och ta in ... det måste kanske erfaras och upplevas. / mt

hej på er, sitter uppe mit på natten och läser alla inlägg, och jag måste säga att det känns bra att läsa om andras tankar om alkoholberoende, så jätte tack. har själv druckit för många år,haft vita långa perioder.(1år mm) och alttid efter första ölen sitter man fast,när man har alkohol beroende så man kan inte ta den första ölen, själv åker jag till nordhems klinikken igen för att sluta dricka,det blir antabus måndag/fredag, och jag tror att efter halvår blir jag frisk någ att klara mej, men det blir jobbigt men det är värre at dö för tidigt. det har varit nära några gånger, så tänk, om man har har varit vit en längre period, njutit av livet nykter, så låt den första ölen vara, så tänker jag göra. mvh.till alla som kämppar mot beroendet.

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.