Senaste kommentarerna i forumet

klistrar jag hit mitt jul-flum-flum som jag skrev till Dompa igår på eftermiddagen. Vet inte riktigt vad det handlade om men kanske jag förstår det nån dag när jag läser tillbaka:) Predikaren 3:1-4 på italiano var svaret - om det var ett svar till mig eller nåt annat vet jag inte säkert. Men kanske förstår i sinom tid - Allt har sin tid:) och den tid som är kan behöva den tid som varit...

Så skrev jag då för mindre än ett dygn sedan:

Nu får du läsa med försiktighet.. eller helt hoppa över om det blir för mycket.
Hen du tänker att kanske möta i midnattsmässan kan likväl ta gestalt i en motorvägspolis eller i en av de utblottade...
Jag tror hen kan ta gestalt i dig för det klappar ett öppet och varmt hjärta där under märkeskostymen.

En av mina bästa meditationstexter är

Du ser din storhet genom ditt elände
Tro är fritt fall
Kärlek är att stå stadigt på ingenting
Friden finns i virvelns mitt
Gud bor där han blir insläppt för hen är redan där

Bara för kännedom:
Mitt mediterande är enkelt och vardagligt som typ under hundbehovspromenad
Att känna fotsulan (om än iklädd sko) mot marken kan vara av betydelse
Jag har svårt att möta en tiggares blick
Vill aldrig att det ska bli lätt heller...
Årets julskiva för mig är från Frälsningsarmén - Det kunde lika gärna varit jag
http://www.svt.se/sverige/sasongens-sista-sverige
Köper Situation Stockholm alltid när jag har en möjlighet
Berörs av din berättelse om den lilla f(l)icktjuven
Påminner mig om att leva här-och-nu, ett verkligt faktum är att vi lever bara ett pulsslag i taget
Allting är mycket osäkert, säger Too-ticki i Trollvinter, och det är just det som lugnar mig
(ibland gör det mig också orolig:)
Till exempel blev min mamma en ängel helt oväntat på väg till posten för att posta brev ...
Har ett otal gånger konstaterat att verkligheten överträffar dikten, även romanen
Mycket osäker över vad som får mig att skriva detta... och vad jag vill med orden - men lyder min inre maning
Det är nog orden som leder mig...

Slutar med två dikter av Eeva Kilpi, fritt ur minnet

Humanistens bön

Gode Gud befria mig
från min avsky för människor

**************

Ja, det finns kärlek
Det finns godhet
Det finns glädje
Alla ni som lider av världens elände
försvara dem!

Julefrid! / mt

Vill bara ge dig en julkram så här på dopparedagen!
Kraaaam!

till Pianorow fr Mulleholken!

Tillönskas stärngossen, julmustmannen och kvinnotjuven Fenix! /R

Det önskar jag er alla...människor och katter. De hemlösa ja...och alla andra utsatta... Den biten har skavt i mig i alla år sedan jag blev vuxen. Kan vara en stor anlednig till att jag avskyr julen - Den är aldrig till för alla! Men ska inte negga ner. Önskar er som sagt bara Frid och Krya på dig mt! Buon Natale/R

JULKRAM till min favvotant eller rättare sagt mina favvo människor! mulletant, Lelas, Adde, Berra m.fl!
Tack för ert underbara engagemang!/ trollis

Önskar turturduvorna i Pianorow allt gott denna dag! Tro, Hopp och Kärlek! Den största vet vi ju vilken den är :-) /R

Jag läser och skriver här medan mullegubben eldar i spisarna och kokar förkylningsmedicin till mig.
Somnade till radio om hemlösa för vilka det inte finns plats i härbärgena, ett av alla lidanden som omger oss...
Ofattbara kontraster.
Nu ska jag ta hand om det jag har här. Det viktigaste!
Tittar säkert in igen - forumfamiljen är också viktig i mitt liv.

Julaftonsfrid till er alla!

Hopas den blir helt fantastisk underbar!
Kram/A

är här nu. Mullegubben och jag lyssnar på radio, dricker nollglögg, äter skinka och dricker nollöl. Jag slår in paket (alltid sista natten) och rimmar. Tänker på hur annorlunda det är nu när barnen är stora - jag begriper inte hur jag orkade och hann förr... mixed feelings - både saknar och sörjer det som varit samtidigt som jag njuter av (den relativa) friheten och oberoendet. Intressanta samtal i radio om "Norénjul" medan Lars Norén själv lär älska sina jular. Nu O Helga Natt med Jussi - då är det jul. Godnatt alla! / mt

vill jag önska er alla som läser och skriver här!

http://www.youtube.com/watch?v=1RogfxcG4b0

till dig vännen viktoria och en (hemlig) hälsning till dina nära och kära. Jag önskar er en varm och fridfull jul! / mtA

- det har jag iofs haft närmare en vecka och hoppas det läker av julvilan. För ja, jag ska vila och ta det lugnt flera dagar nu. Inga speciella plikter alls. Mannen skadade högerhand igår så vi är dubbelt indisponerade:) Idag blir det paketinslagning och rim. Julgardinen i burspråket också. En liten rundtur till vänner och bekanta. / mt

orden. God Jul till dig Eva-Kajsa och till andra som läser! / mt

God Jul till alla på forumet!

Vi har alla så mycket att vara tacksamma för här i vårt land. Visst kämpar vi med våra egna problem, ekonomiska, känslomässiga, beroende problem mm. Men vi har fred, frihet och yttrandefrihet. Jag önskar er alla en God Jul!

Med att vara social och spontan.
Skall bli kul att ses den andra.
Mitt problem är att när jag är så eller har
slå lätt för att prata och ta kontakt.
St folk tror man ÄR på lyset.
Men då är det inte jag som äger problemet.
Spännande med jul..........
Kramar i natten!
/A

sa mannen
- Jag är så glad att jag har dig
- Jag är också glad, jag - och berättade vad jag tänkte och skrev igår kväll
- Du skulle haft det bra, sa han
- Tja, men också ensamt och trist... och det här som vi har nu vill jag aldrig byta bort
- Jag är så glad att jag är nykter... gladare för varje dag
- Jag också
- Jag förstår det

Han har frågat på AA om det är ok att fira ½ år med ½ tårta - det tyckte dom:)

I min värld har han varit nykter 24+53+15+173+60+179(- - -)+236 dagar. Sammanlagt 740 nyktra dagar - eller jag ska dra bort 3 som han sa att han druckit ("kanske tre") utan att bli upptäckt. Kanske något fler? Jag kan räkna 735 nyktra dagar och 10 där han druckit... under drygt 2 år. Jag gillar att göra den här matematiska tillbakablicken nu och då - första året var den ofta förknippad med viss oro. Men ramsan har varit bra för mig, den ger perspektiv.

Huset är fyllt av juldofter, skinka, kålrotslåda, nejlika-pomerans-saffran... Inte särskilt städat, inga julgardiner (imorgon kanske), många ljus. Choklad, äpplen, mandariner. Jag är lugn och lycklig. / mt

Jag drack nog mer för att kunna prata lättare, sen gick det ju ibland överstyr.
Alkoholen fick min blyghet att blekna bort, kan vara en anledning till att jag gillade det så mycket i början.
Men jag trivs som jag är, har inget behov av att vara mer social. Maken vill att vi ska vara det, han har väldigt lätt för att vara social även där en stor olikhet.

Nu ska det handlas julmat, suck!!

någon minglare. Känner igen mig i hur du Tilde beskriver dig.
Vi är också bortvalda ur en umgängeskrets där alkoholen var en central del i samvaron. Vi hade säkert del i det själva - det dog liksom ut och nu tillfrågas vi inte fastän vi har kontaktytor. Så får det vara. Kram på er här i livsforum - jag tycker mycket om samvaron här / mt

i sociala sammanhang. Har dessutom alltid haft svårt att "mingla"... känner mig obekväm. Det var lättare med ett glas vin i handen. Har inte provat än att "mingla" utan. Undviker nog. Jag gillar "nära-samtal" med de som intresserar mig, nya och gamla vänner. Trivs inte med ytligtsnack så bra. På jobbet roligt med småprat, vi har något gemensamt. Lätt att prata med främlingar på tåg eller utbildningsdagar... vi har något gemensamt en liten stund.

Jag tror jag kommer att välja in människor mera utifrån mitt eget behov nu när allting börjar "klarna"... Jag har ingen lust att dricka alkohol för att klara av att umgås med vissa människor, för att kunna "mingla". Att välja bort... ens rättighet väl?

Kanske kan du börja avveckla de "vänner" som du inte vill umgås med, om mannen fortfarande gärna vill, ja då blir det svårare. Kanske ändras umgänget automatiskt nu när du inte dricker mer... kanske de känner sig lite obekväma när någon är nykter i sällskapet och försvinner av sig själva... ibland är det ju så. Jag förstår så väl känslan "att inte vilja slösa sin tid."

Kan det vara så att vi drack mera än andra för att dölja den här motviljan till ytligt prat som vi inte behärskar så bra? Vill du lära dig gilla det? Jag tror inte att jag vill, trivs bäst med de jag kan prata med och umgås på ett (för mig)givande sätt...
Jag har också funderat mycket på varför jag inte klarar av mingel... varför jag otrivs med det. Jag är ju inte blyg.

Mulletant och Maria... lite tankar från Tilde. Kram på er.

har du svaret själv - vem skulle annars ha det? :)
Jag julstökar och skickar en julkram till dig! Vi hörs / mt

Är jag social?, jag har alltid varit lite blyg och är ingen person som lätt kan prata med vem som helst om ingenting. Har blivit bättre på det med åren men känner mig lätt obekväm bland de jag inte känner.
Däremot så tycker jag om att umgås med de som jag tycker om, de som är mina vänner sedan gammalt och nya som Stigsdotter, familj, vill gärna sitta och surra med arbetskamrater jag tycker om på lunchen.
De vi tillsammans umgås med nu är vänner vi träffat under våran tid ihop så det är bådas vänner.

Det är alltid alkohol inblandat när vi träffas, nu blir det inte värsta fyllan det är inte så, men när man ses så dricker vi vin och sitter och pratar alt bjuder varandra på middagar. Jag trivdes jättebra med det här innan jag slutade, tyckte det var jättetrevligt. Men nu vill jag inte längre, har varit med några gånger sedan jag slutade och det känns verkligen som jag slösar bort min tid, dessa träffar ger mig inget. Tycker inte om att sitta och prata med ngn som är lite småfull. De får gärna vara det men utan mig, jag kan göra annat.

Tackar nej till sammankomster på jobb också där det ska drickas. Är inte intresserad av sånt längre, vill göra saker jag mår bra av med min tid.
Ibland känns det jobbigt att inte kunna dricka som de andra, men oftast inte.

Känns som jag har svaret själv, de som jag drar mig för att träffa är nog sådana jag inte vill umgås med egentligen.
Men hur gör man då?, det är ju vår tur att bjuda igen.

Kram!

Är de dina vänner då? Jag menar, trivs du med dem? Tycker du om dem? Är det jobbigt att inte dricka när du är med dem? Blir de jobbiga? Är du en person som faktiskt inte är så social?
Oj så många frågor... men alla de väcktes i mig. Kram / mt i mörka natten

Om mullegubben, då kanske det finns hopp om att jag inte kommer att förbli eremit. Jag är fruktansvärt osocial, vill inte alls umgås med våra vänner. Kan ju bero på att vi bara har vänner som gillar att dricka. (Konstigt va?).
Jag vill bara vara hemma och helst läsa och vara ifred, så kul är jag.
Kram!

hem mullegubben som varit på uppdrag, på AA-möte och på personalmiddag - han ändrade sig om den. Tänker på att livet skulle ha varit ganska ensamt många kvällar om... Då kändes det som det skulle vara en lättnad och befrielse att ha en egen lägenhet och eget liv - så var det då. Nu är det gott att vänta på att han ska komma hem. Efter den första sommarens, ja den ett-och-ett-halvt-år långa oviljan att röra sig ute i sociala sammanhang är mannen nu väldigt social och sällskaplig i sin nykterhet. Trevligt! Snart får jag veta om han har uppdrag till juldagens möte:) Om han har nycklar och kaffeansvar.

För övrigt anser jag att sjuksköterskor ska ha högre lön!