Senaste kommentarerna i forumet

så sant, så sant - i mina öron. Och så bra vill.sluta/A att du stannar upp och tar till dig.
/ mt

Läser och håller fullständigt med
Så fullständigt träffande, känner så väl igen
mig av det du skriver att vissa har
inte tålamod att vänta utan ställer sig på
ruta ett igen och igen ........

Men nu får jag ta mig tålamod, för mig och min omgivnings skull.
Tack för alla dina kloka tankar Berra.
/A

Allting hänger ihop, ens sätt att leva avspeglar sig nog i sitt sätt att dricka, och precis det motsatta...
Därför tror jag på ditt uttryck livsforum, för det är vad de är...

Om man inte söker sina anledningar till varför man dricker på ett okontrollerat sätt, så finns det heller inga anledningar till att rannsaka sig.

Jag vände min blick inåt, och såg under en lång tid var det var som var fel på mitt sätt att lösa det med alkoholen, en livsinsikt..
Och allt höll ihop, jag kunde inte plocka bort delar av mitt sätt att leva utan att hela kedjan ramlade isär, jag fick sätta allt under luppen.
Finna orsaken till varför jag drack, och det var inte en sak, utan en felaktig livsstil som jag hade byggt upp under många många år...
Hela min förändring finns dokumenterad i min tråd, från sjätte veckan till fem år utan alkoholen, den vet du ju...

Och svaret finns inte i ett enda ord, inte en rad, en mening , ett stycke, en sida...
Utan den finns där i ett tusentals massa inlägg och funderingar, vad gör jag för fel?
Idag har jag tvingats lära känna mig själv genom forumet, och genom att läsa mina egna rader om och om igen...
Ingenting i världen kan mäta sig med det, ett totalt livsavgörande att forumet fanns, och mina diskussioner med er alla hör...
I många år försökte jag på egen hand, men stödet kom ifrån forumet, och den lilla knuffen jag behövde för att ta mig vidare...

Visst har forumet förändrats, kanske inte alltid i den riktningen man själv har önskat, vi är en salig blandning av olika livsöden och historia,
Och själv har jag haft det svårt att bara känna fullständig empati med de som har en liknande bakgrund som mig själv,
Blandmissbruk med andra droger än alkohol har jag ingen erfarenhet av, och därmed haft svårt att kommentera dessa..
Jag hade en trygg uppväxt i ett fullständigt absolutistiskt hem, men kunde bli alkis i alla fall, utan några nedärvda gener,
Så jag bekräftar inte arvet eller uppväxtmiljön, utan skapade mitt egna beroende alldeles själv...

Idag vet jag lite mera om min egna personlighet, och vet vad mina triggningar är, kontentan är att jag måste fortsätta må bra,
en slutprodukt bestående av en massa olika beståndsdelar, och mår jag inte bra, så börjar jag att spä på min egna misshandel av mig själv.
En självdrivande spiral där jag måste hålla koll på vilken sida av det positiva och den negativa sidan jag befinner mig i...

Alkoholen är lurig eftersom den har både korta och långtidsvekande biverkningar, man kan må bra för stunden, och den sliter långsamt hjärtat ur kroppen,
Till slut mår man inte ens bra av den under berusningen heller, utan man försöker återminnas gamla goda erfarenheter man hade av den tidigare.
Den bankar livet ur en och man sitter snällt kvar fångad som ett misshandelsoffer i tron över att man inte kommer ur förhållandet med alkoholen,
Uppoffringarna kan kännas oöverstigliga till en början när man måste försaka sin nuvarande livsstil, men paybacken kommer långsamt...
För den som orkar vänta på resultatet...

Men många av oss har inte tålamodet att orka vänta så länge, utan ställer sig på dag ett igen och igen och igen...

Och ingen absolut ingen kan väl bli upprörd när de får höra sanningen rakt upp i ansiktet, i mjuka eller hårda förpackningar...
Det är viktigt att vi alla får ventilera oss på forumet, men att man har kvar respekten för att alla inte är stöpta i samma form,
Vi är alla så lika men samtidig olika varandra på samma gång, alkoholen har gjortt oss känsliga och misstänksamma...
Det finns lösningar för oss alla, de tar bara lite olika form beroende på vilken typ av människa vi är...
Viktigast kanske är att vi ärliga mot oss själva i första hand, så att vi orkar vara det mot alla andra också...
Alkoholen har lärt oss det motsatta, och det kan vara svårt att lära sig tillbaka till det beteendet...

Att uppskatta livet kan vara ett annat förbättringsområde, förutan verklighetsflykten...
Att bara chansa kan vara halva arbetet, vem vet resten kanske går ännu lättare...?

Berra

I det fall jag sårat någon med ordval och fokus för mina funderingar ber jag uppriktigt om ursäkt. Det har inte varit min mening. / mt

jag tycker som ni - mänskan är en helhet där det mesta i livet hör samman på ett eller annat sätt. Vi är nog helt inne på samma linje. Jag kommer att fortsätta läsa men kanske tar en skapande tankepaus i skrivandet.

Allt gott, lev väl! / mt

Rubriken "Det vidare livet"

"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen."

Förstår inte varför vi inte skulle få utveckla andra frågor som inte är direkt alkoholrelaterade här inne på Forumet... t.o.m rubriken under "det vidare livet" säger att det Kan handla om andra problem. Jag tänker som Trollet... allt är delar av helheten, allt hör ihop. Livet är så, vi är människor... med nyanser förståss.

Jag tycker du hör hit MT! Dessutom har du många bra råd och tankar.

Önskar dig en fin dag!
Tilde

Läser ditt inlägg och funderar.. Visst hör du hit! Precis som gamla elever fortfarande hör till sin skola.. En del kommer och hälsar på, en del sätter aldrig mer sin fot där, men på något sätt finns kopplingen där ändå..

Så synd om vi skulle börja "snäva ner" vad som "får" diskutteras på forumet.. Allt är ju delar av helheten och jag tror inte att det skulle vara till gagn för nykterheten..'Vi, alla består ju av de här olika delarna och delarna av oss, påverkar både varandra och hur vi mår.

Skulle vi bara få diskuttera "alkoholrelaterat" så kan vi lika gärna göra om forumet till "frågelådan" där allt som inte hör till sorteras bort.
Då skulle bara alkoholen (förmodligen styrka, mängd och intag) diskuteras.. Frågan skulle "förenklas" men inte nödvändigtvis lösas..

Jag ser att sjukvården (den vanliga!) varit inne på detta i många år. Så til den milda grad, att även om du träffar en allmänläkare, så blir du i regel bara "sorterad" och skickad vidare.. Du blir degraderad till bitarna av dina sjukdomar och ingen tar hänsyn till helheten.
Foten skickas till ortopeden, din ombestämbara klåda till en hudspecialist och de värkande händerna till reumatologen..
Att du själv måste ta med ALLA bitarna till de olika ställena, verkar nästan provocerande.. Ber du sedan om en huvudvärkstablett, så skakar man i regel på huvudet och hänvisar till apoteket..
Skulle du sedan känna att du är i själanöd, ja då är du riktigt besvärlig..

Inte undra på att vi känner oss splittrade idag ;-D

Så jag hoppas att de låter oss vara människor och individer här på forumet! Vi BEHÖVER småprata med varandra! Det är ju det som gör oss till männsikor, inte enbart till diagnosen "alkoholister"! (får vi inte längre "umgås" utan att någon ska styra över våra samtalsämnen, då kan vi lägga ner, då behövs ingen av oss här längre..)

Det var mina spontana tankar.. sedan vet jag inte om vi från början var inne på samma linje..

kram /trollis

Just nu slår mig tanken - vad håller jag på med? Vet att det finns personer som stör sig på att det diskuteras annat än de alkoholrelaterade problemen/framgångarna på forumet.

Det finns olika funderingar... Jag brukar ju kalla det ett Livsforum - "Det vidare livet" har dessutom ett uttalat syfte som en plats för frågor utanför det direkt alkoholrelaterade. Jag har ju inte hållit mig där och är i dagsläget rätt långt ifrån det "direkt alkoholrelaterade". Visserligen - livet är en helhet och allt hör samman men... Hör jag hit längre? / mt

Julbord med barn och barnbarn på lördagen och idag en liten tjej på besök. Julpyssel och snölekar. Trivsamt. Mannen träffade idag en person som också köpte nollöl. De talades vid och personen berättade att hen lever nykter på samma sätt som mullegubben. De bytte erfarenheter om nollöl och annat A-svagt och -fritt och om krogarnas utbud. Han var så glad åt att ha fått dela med sig och känna den speciella gemenskapen i en delad erfarenhet.

Jag funderar över processerna på forumet och vad de betyder för mig. Jag är inte klar över det.

Idag gjort en detaljplan som förslag för min nedtrappning på jobbet. Planen har funnits i min tankar länge men nu är version ett i datorn. Det går i rätt riktning:)/ mt

julkramen vännen V och en lika varm julkram tillbaka.
Allt det bästa till dig och dina kära♥ / A

visst är det märkligt! Våra egna barn är så vuxna, mellan 35 och 45 nu, så det var inte så inne att ge alkohol när de blev myndiga. Glas däremot. Med våra gudbarn som är en lite yngre generation har det varit som du beskriver.
Kram och ha en fin julhelg! / A

Mulletant A, jag önskar dig en vacker och fridfull juletid med mullegubbe och alla mullebarn♥ Själv reser jag bort med familj till ursprungsfamilj i södra delen av landet. Om jag inte tittar in här innan dess så vill jag ge dig en varm stor julkram! Victoria

Tredje advent, en fin morgon (förmiddag) i en lugn tid.
Reflektion: dotter fyller 20 och i helgen har vi öppet hus för dem som vill vara med och fira. Blandad kompott av vänner i hennes ålder och våra vuxna (eller ännu vuxnare kanske man får säga nu) vänner som följt vår familj under större delen av hennes liv. Av sina jämnåriga vänner har hon i gåva fått vackra örhängen, en resebok och lite annat smått och gott. Av de vuxna (mina och makens vänner) har hon till största del fått alkohol. Champagne och vinflaskor i flertal. Är inte detta SÅ märkligt?! Kom att tänka på att det är som att vi istället för att fira hennes 20:de födelsedag, fira att hon nu funnits i våra liv i hela 20 år, så borde vi fira att nu får hon (äntligen?!) lagligt dricka alkohol, köpa egen alkohol. Mycket focus på det i komentarer och märkliga vuxenskämt under dagen och kvällen. Inget sådant från de jämnåriga vännerna dock. Återigen skäms jag lite lite över vuxenvärlden. Önskar er en fin jultid, själv reser jag bort med familjen till ursprungsfamilj i andra änden av landet. Kramar V

och insikter från en insnöad värld
I vårt liv finns inga yttre krav på hur vi använder vår tid men samvaron kräver ett fokus i engagemang som jag ser på ett annat sätt idag än för några år sen. Insikten kommer inifrån mig själv och är ett annat anpassningsmönster än medberoende. I morgontimmen, när jag skrev i Sorgsens tråd, förstod jag en bit till av det sammanhang jag fick vittring på häromdagen. Om den starkaste drivkraften i förändringsarbete finns i den del av hjärnan som saknar språk – samma ”plats” som triggas av missbruk så är de båda processerna ordlösa och inte åtkomliga för förnuftet. Eller förnuftsmässiga resonemang.

Den faktiska förändringen hos mig är ordlös. Något inom 12-stegsprogrammen (när de fungerar som bäst) når fram till det ordlösa. Något relaterar till riter, lek och mellanområde.

Tillstånd 18, 19, 6 - C.Andersson

Var omsorgsfull med dina ord
när du beskriver för den blinda
hur vackert hennes ansikte är
när det lyssnar

Var omsorgsfull med dina ord
när du beskriver för den döva
hur tyst det blev när hon slutade gråta

Bakom våra ord finns verkligheter som bårhus
Det obönhörliga låter sig sällan formuleras
Det som sker ordlöst ska vi återbörda till språket
Dikten är en återbördare

att man vågar stå på sej och vara rak på ett annat sätt när man börjat bli trygg i sin nykterhet. När jag drack och skämdes tyckte jag inte att jag hade nåt värde faktiskt. Nu efter ett halvår nykter (och -16 kg dessutom) har jag ett helt annat självförtroende och vågar ställa krav. Och vi har också fått ett mycket bättre förhållande.

Min första tråd kan du läsa här https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025 om du inte redan har hittat den. Hinner inte skriva mer nu, hoppas du fortsätter skriva här.

Tack för värmande ord, glad och fridfull jul och allt gott på anhörigveckan! / mt

...vill bara säga att dina ord omges av ett varmt fluffigt hölje man bara vill gosa in sig i.

Jag debuterade på Addes tråd i förrgår och idag här hos Dig och Desideria, så nu har jag brutit mig loss från min egen tråd i skrift.

Hos dig, och några andra, känner jag att jag kan suga i mig av kunskap och erfarenheter. Jag hoppas att jag om två år kan känna värmen och gemenskapen i mitt äktenskap som du och din man har lyckats uppnå. Lelas och pianoman har ju också lyckats, så det finns ju hopp.

Just nu går det åt rätt håll och jag är utrustad med både tålamod, tid och vilja...ser just nu fram emot julen och sen kommer anhörigveckan.

Tack för att Du delar med dig!
Önskar Dig och mannen allt gott.

12.12.2012 händer det stora att forumet stängs för renovering. Ska bli spännande att se hur det blir i sin nya gestalt.

Gjorde en återblick till sommaren 2011 i Proffsets tråd i morse, den sommaren mullegubben sov timtals med katten på tjocka mattan. Nu är det jag som kan sova hur mycket som helst. Somnar tidigt, vaknar på natten emellanåt, uppe och dricker te, läser, kanske skriver lite här - och somnar om igen. Har sovit 8-10 timmar många nätter nu - men det gör ju ingenting, tids nog har jag väl sovit klart:)

Häromdagen noterade jag att mannen har börjat säga ifrån om vissa saker, t ex säger ha att jag ska lägga mig i sängen och sova och lägga bort boken när jag somnat med den över näsan:) Och en del annat också. Bestämt och kärleksfullt. På ett nytt sätt. När jag sa det så sa han direkt att det stämmer - "vi har talat om det i AA-gruppen att vi blir bättre på att säga vad vi tycker när vi blir nyktra". Kändes precis som det beskrivs här ibland - när man blir nykter och skammen släpper så står man på sig på ett annat sätt. Men med mullegubben känns det bara som vi kommer varandra närmare.

En del saker är sånt han närmast hållit för sig själv tidigare. Känns kanske som att han vill bidra till ett större oberoende... kanske han är mindre rädd för att jag ska lämna honom nu? Att han inte behöver vara behövd på samma sätt... Så kan det kanske vara. Ska fråga honom. / mt

jag er så ledsen att jag varit så plump och tacktisk.
Du är inte lilla flickan längre, nu steg du och det är du som är prinsessan!
Sträck på dig, jag beundrar det du gjort och gör. Många med mig!
Kramaer!//A

aldrig ensamma vettu :-))

Och "konfettiregn" ger mig massor av småfnitter :-)) Tack för den !

Men hjälp, det finns alltså andra som ägnar sin tid åt att fundera på lika viktiga saker som jag! Som shild-tvålen!

men jag kunde inte låta bli : http://www.alltforforaldrar.se/forumarchive/vbForums/viewPosts/54558

Ta du väl hand om lilla Andreas då han gör sig påmind där inne i dig. Alla våra små Andreasar, Viktorior, SmåDompisar och Mullepigor finns kvar innom oss. Jag tar hand om flickan Victoria då hon dyker upp och söker tröst eller bekräftelse, det hon tycker sig saknat då kan jag ge henne nu. Förstår du vad jag menar? Jag tar henne i handen och lovar att allt är okej, jag är den vuxna och hon kan lita på att jag tar henne och det hon känner på allvar. På så vis är det mycket lättare nu då jag själv inte är lilla flickan längre (nej kan inte alls identifiera mig med de orden, vare sig liten eller flicka) utan vuxen kvinna, vuxen människa i flera bemärkelser.
Ps, när jag är 86 kommer jag att vara en go och stolt tant, lite tjock utan att bry mig och bära blommig tältklänning och förkläde som min farmor. Mina barnbarn ska titta imponerat på mig och stolt tänka att jag är den mjukaste och rynkigaste tant de sett och jag ska lukta jäst kanelbulledeg och shieldtvål (kommer ni ihåg? Den där marmorerade vackra grön-blå tvålen på bit? Finns den kvar??)♥

Det krävs ödmjukhet för att vara tacksam tror jag.Jag funderar ofta på detta själv,och stundom när jag får ro i själen tänker jag på hur oerhört tacksam jag är.Tacksam över att jag är nykter,frisk ,har ett arbete,tak över huvudet,kan äta mig mätt varje dag..Ikväll när jag ska på möte ska jag föreslå detta som tema att dela med sig om..Tacksamhet...

Du är väl en flicka, sedan är ålder bara en siffra.
När min mormor var 86 var hon flickan.

Men känns riktigt skönt att VETA att det vänder.
Växer för varje minut, har varit/känt mig så liten så liten inatt.
Men snart kan jag möta denna dag.
Mhen om alkohol,.inte idag, vill inte, SKALL INTE! /A