Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kloka och peppande svar!
Jag vet faktiskt inte hur allt ligger till...annat än att det är allmän förvirring. Det som är bra är att vi är vänner, inga bråk eller tjafs, och vi försöker tillsammans bearbeta hennes upplevelser. Tidigare har ju allt fokus legat på min ångest...

Det värsta är annars ungarna. Varken jag eller frun vill vara utan dem varannan vecka. Det gör ont bara vid tanken, för att inte tala om hur de skulle ta det. Jag tror att både hon och jag skulle kunna klara oss utan varandra, även om det känns som att vi har vuxit ihop genom åren (trodde jag). Vi är även överens om att vi aldrig haft någon himlastormande kärleksaffär, det har snarare varit tryggt och bekvämt, men vi har givetvis haft riktigt bra perioder också. Nu såg jag dessutom fram emot att allt skulle bli så mycket bättre. Därför är det enormt överraskande. Och det går upp och ner i mitt humör...märks kanske att jag känner mig mer harmonisk just nu än när jag startade tråden?

Jag har ett par vänner som har varit med om skilsmässor och alkoholism, så jag har ett ganska bra stöd rent allmänt, men troligtvis kan jag behöva stöd i form av AA ändå? För jag tänker verkligen inte ge vika för den här sjukdomen igen, det bara är så. Det är inte värt det en enda dag i veckan.

Kram på er

men med lite samma tankar som din fru verkar ha så tänker jag mig att allt kanske kommit ikapp henne? Massa svek, massa löften som inte hållits osv... Hon kanske "bara" behöver bearbeta och få tid.

Varmt lycka till.
Kram

Hej Medardus!

Precis som Adde redan har skrivit, så kollapsar hela världen när alkoholisten plötsligt blir nykter. Det är märkligt, men så är det. Och det är inte alls ovanligt att det leder till separation eller skilsmässa. Tyvärr.

Men. Jag tänker - det är ju inte för sent för dig att söka dig till AA nu, eller hur? Du har klarat att hålla dig nykter ett tag (bra!) men nu kanske du behöver få bolla det här med andra som har gått igenom samma sak? Och det absolut enklaste sättet att träffa på dem är att gå till AA...

Din fru behöver hjälp. Men lika lite som hon kan vara nykter åt dig, lika lite kan du söka hjälp åt henne. Hon måste själv inse vad hon behöver och vad hennes kris består av. Du kan inte göra det åt henne.

Och, din nykterhet är det viktigaste. Utan den finns det ingen som helst väg tillbaka till frun. Så, börja med att hålla fast vid din nykterhet.

Var rädd om dig.
/H, tillfrisknande medberoende

Medardus !

Din historia är så häftig lika min förutom i vilket tidsskede detta händer men det är nog en bisak. Tror jag. För jag är också så sanslöst häpen över vad som händer detta trots att bomben slog ner för drygt ett år sedan så har jag än idag inte fattat.

Vad jag vet och vad jag klarar att greppa är att när alkoholen försvinner bort från ett förhållande rubbas hela balansen i missbruksfamiljen. Detta jobbas rätt hårt med på Familjeveckorna för de anhöriga. Tänk dig en leksaksmobil som hänger i jämvikt och så plockar du bort en liten figur och allt råkar i obalans, där har du missbruksfamiljen. Men i vårt fall pratar vi åratal i nykterhet så mågot annat händer hos oss, mellan hustrun och mig, och jag fattar inte riktigt vad. Vi har alla kunskaper att hantera detta, trodde jag, men när vi pratar hör jag att många kunskaper hon en gång lärt sig har fallit i glömska. Jag har ju varit "tvungen" att hålla mig uppdaterad vad gäller min alkoholism för den dag jag glömmer varifrån jag kommer så är återfallet väldigt nära. Medan hustrun redan efter ett år lade av med att gå på Al-anon och hålla sig uppdaterad.

Kanske kan du tipsa mig om vad som händer ? Familjerådgivning har vi gått på men ett bra ord där är för vår del : Goddag yxskaft. Vi kunde mer med våra erfarenheter och behandlingar än de 2 som skulle vägleda oss.

Lev nyktert för det kommer du längst med !

vanlig kväll... talat om AA, om principer och traditioner. Om en fest mannen ska på imorgon. Om ett nyhetsinslag om missbruk (Subutex och Metadon) och en snubbe som blivit drogfri genom 12-stegsprogram. Mannen sover. Jag ska läsa lite till i 12 steg för hopplösa, den tilltalar mig mycket. För min egen skull. Rätt tungt på jobbet - är rätt att lämna nu, snart.
Storm ute, skönt inne. / mt

i en annan tråd fick mig att tänka på vännen viktorias text som berört mig så djupt och som jag klistrade in i min gamla tråd. Måste söka tillbaka (en låååång stund) för att hitta den. Det var det värt, läste igenom delar av vår resa på samma gång. Förundras och känner tacksamhet ... i största allmänhet...

Här är, igen,inklistrad nu från min gamla tråd dit jag kopierade den 10 dec 2011: Vännen viktorias text från 8.12.2009 - har läst den många gånger. Finaste poesi. Tror säkert att jag få ha den inneboende i min tråd - visst får jag det viktoria? (jag vet nu att jag får - kram viktoria när (inte om:) du läser)

Så många val
att göra, beslut att
fatta så många
omvärderingar och uppgörelser
Orkar inte nu kan det få vara
okej att bara
andas ett tag - bara finnas till?
Inte mer än precis så resten
kan jag ta mig an den dagen då det inte
känns så rörigt och plötsligt

Färgerna är så klara nu, kanterna
skarpare och hörnen vassare
Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet
Jag ser dig nu - och mig i ett annat
ljus det gör lite ont
i mina ögon med all denna skärpa
som att jag vill kisa lite men jag
kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör
ont i mina ögon och då
kanske jag hittar
vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.
Viktoria dec 2009

...jag önskar detsamma. Om ngn ngnsin kan skriva den...så skulle det mkt väl kunna bli du. Vi (jag?)har ju varit inne på det förut...att en pensionerad mt bör skriva. Det du nämner ovan att viktigt. Jag vet att jag skulle behöva läsa texten. Önskar mulleholken ännu en God dag. /R

skulle (igen) vilja kunna skriva en enkel text om människans behov och betydelsen av platser för lek och vila. Och vår möjlighet att skapa dem. / mt

vilken fin dröm:)
Kram från medresenären

som du beskriver det trollis upplevde jag med kisse. Kanske ½ timme innan han dog var blicken tom och jag kände att han lämnat oss fast kroppen var vid liv. Jag har ett långt förflutet inom vården och började tidigt hävda att ansvaret för någon som ska dö är lika viktigt som ansvaret för liv. Det gör så gott att få ta hand om och göra... det är en väldig kraft i ritualer och riter i situationer som går bortom det vi kan förkara med förnuftet. Livet är stort - och det är fint att få dela.
Kram / mt

Kära A, läser ikapp här om dig och kisse. Vilken sorg min vän. Sänder de varmaste kramar. Jag drömde om dig härom natten. Vi satt mitt emot varandra på ett tåg. Vi klev på på varsin station men skulle till samma destination visade det sig. Som på forumet tänker jag, vi klev in på varsin sida - anhörig och missbrukare - men skulle nog åt samma håll ändå. Du finns i mina tankar ofta ofta.

Det låter så fridfullt och poetiskt med körsbärsdalen.. Jag tror att kisse har det bättre än bäst där!
Så skönt att få somna in hos en älskad matte och husse..

Jag läste någonstans, att "själen", redan lämnat kroppen, innan den tagit sin sista suck.
Den fysiska kroppen är "programerad" för att överleva, därför sker många av våra kroppsfunktioner automatiskt..
Alltså, kan det se ut som om "kroppen" lever, medan själen redan har lämnat..
Och på sätt och vis, tror jag att detta är sant. Då jag jobbade inom vården, satt jag många nätter och vakade över människor som var döende..

Även om de fortfarande andades, så såg man på något sätt i ögonen att det inte var "någon hemma" Det blev "tomt" på ett sätt jag inte riktigt kan förklara..
Och det verkade som om kroppen tog tid på sig att "stänga ner" reflexerna som sköter andning, hjärta osv..

Sedan förstår jag din saknad! Våra husdjur betyder minst lika mycket för oss som våra barn.

Hoppas att du hittar lite motivation, men tillåt dig att känna saknaden och "vara ledsen färdigt"

Tröstkram /trollis

Ljuset brinner för kisse i körsbärsdalen. Känns tomt med fridfullt nu.
Jag har packat, är på väg på konferens två dagar. Motivationen tämligen låg men det blir bra när vi kommer igång. Ha det bra alla forumvänner! / mt

... så rätt det där med att slippa åka iväg och få spruta. Nu vilar han fint nedbäddad under körsbärsträden med både blomma och ljus. Två av barnbarnen har varit med och tänt ljuset. Det är sorgligt med sorg - men lite fint också.
Kram alla, var rädda om er och varandra! / mt

Magkänslan är viktig. Kanske hade katten ont...kanske inte. Men din vän slapp den där oron hos veterinären med sprutorna. För han hade läst av dina och gubbens känslor och vetat att ngt var mkt fel. Nu fick han somna hemma. De sista känslorna han kände av från er var trygghet och kärlek. Du skrev så fint och vist om kärlekens pris och nu betalar du...men nog är det värt det. Ta hand om er nu. Kram /R

ja det känns fint att han fick somna in hemma. Jag vet faktiskt inte hur man säkert vet att djur inte lider... man får nog bara försöka tolka dem och följa den berömda magkänslan. Vi har funderat mycket, som jag skrev... inte kan jag säga säkert att vi har handlat rätt. Han är fint nerbäddad nu och ska få sin plats under körsbärsträden. Jag tror helt säkert att jag kommer att höra hans kurrande och känna åtminstone vindfläkten när han har vägarna förbi. Jag hoppas han träffar min mamma - de gillade varann. Hoppas du också kan känna närvaro av din mamma nån gång. Kram / mt

Det gör ont i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt när ett kärt djur försvinner. Men vad fint att den fick somna still i soffan istället för att åka till veterinär. Hur vet man att kisse inte har ont och lider i onödan undrar jag. Jag vet av egen erfarenhet att man inte alltid ser när ett djur mår dåligt (om man inte vill se). Jag oroar mig lite för mina gammelkatter.

Många kramar till dig och jag hoppas att du, om du vill, får erfara det Hösttrollet beskriver.

somnade katten R♥ lugnt och stilla på pläden i soffan och begav sig vidare till de sälla jaktmarkerna. Mycket saknad. / mt

för hopplösa - Livsförändring på djupet av Olle Carlsson. Säkert en bra vägledning om man tar den på allvar och verkligen tänker igenom varje steg. Inte bara läser igenom och lägger åt sidan. Han säger (med hänvisning till en forskare) att självhjälpsböcker kan göra mer skada än veckotidningstips för att böcker ger en djupare, mer seriös förhoppning om förändring... Den här boken kräver sitt arbete men kan nog bidra till en djupare syn på livet. Ska ta den till mig och faktiskt göra uppgifterna också. / mt

Usch ja, jag vet precis hur smärtsamt det där är.

Kram till dig, gubben och katten.

/H.

Sorgen är kärlekens pris. Och kärleken - oberoende till vem eller i vilken form - är värd all sorg i världen. / mt

Blir så ledsen för din skull. Att den kära katten är på väg. Trollis har redan skrivit så klokt...så det enda jag har är; Jag beklagar att du ska behöva vara med om det. När ett kärt djur försvinner så kan det faktiskt göra minst lika ont som om det skulle gälla en människa. En del ser det inte så...jag vet att det är så. Gråt vidare i pälsen och håll din vän. Dikten var mycket vacker. Önskar dig och mulle familjen allt gott! /R

kom och drack vatten och ligger nu i min famn. Han är mycket svag nu och det är mycket sorgligt ... samtidigt mycket livsnära. Den här katten är mig mycket kär och svår att mista. Det sista han ger mig är en plats för gråten - jag bär mycket ogråten gråt inom mig ... de senaste dagarna har jag gråtit oftare och mer än jag vet inte när.

Visst är forumet min dagbok - nu i det vidare livet. En bra plats där hela jag äger rum.

/ mt

är den - eller levnadskonst...
oavlåtligen överallt bara det viktigaste hur man räddar kärleken ...

här