Senaste kommentarerna i forumet

Jag hänger gärna på! Att hantera ett nyktert liv är det enda tror jag, därför är det lite skrämmande att avdelningen "förändra sitt drickande" här fått flest inlägg, men så är det ju, det är väl det man egentligen vill...sedan går åren och man inser. Ja stegarbetetm är grunden, jag ska påbörja det nu. Jag vet inte hur det ska gå, att rota i känslor som jag stängt inne. Det blir otroligt svårt...att hitta dem tror jag, men ett givande arbete. Jag tänker så att man måste göra nykterheten till ens livsstil. Nykterheten är det viktigaste som man inte får frångå, grunden till ens liv och välbefinnande, förutom alla andra livsnödvändiga saker, eller tillsammans med alla livsnödvändiga saker. Det blir en härlig och spännande resa, det kommer inte att bli det där lidandet om man gör det med andra som gått samma väg, AA är bra, jag skulle ha mycket svårt att gå vidare utan AA och skulle nog aldrig bli hel utan AA heller...kanske nykter men inte hel. Jag har i många år funderat på att lära mig dricka kontrollerat, det kanske går för en del, kanske för mig med, men ännu har jag inte lyckats eller velat ens då jag satt igång. Bara det är en risk jag inte längre vill ta. Jag har inte heller kunnat se alkoholism som en sjukdom, men idag har jag börjat göra det. Bara det sätt som alkoholen förändrar alla alkoholister, och hur alkoholister tillsammans i nykterhet försöker ta sig tillbaka till ett nyktert liv och tillfriskna vittnar mycket om det. Vad jag vill tala mer med sådana som bestämt sig för att inte dricka mer...

Mvh

Stephen

Tack för fina ord i Markattas tråd, de värmer, plus att jag känner att jag är på rätt väg i kommenterandet i trådarna. Det här är ju verkligt känsliga ämnen, väldigt viktigt att väga sina ord på guldvåg. Tack för stöttningen!

Ang ditt inlägg om dej, Mullegubben och lögner så känner jag självklart igen mej själv i honom...
Kram!/MB

lära sig att hantera ett nyktert liv och hitta sig själv efter att ha gått ut i nykterhet blir så mycket enklare om man använder stegen. Framförallt att få inventera sig själv och få tömma ur sig all gammal skit som jag bar på var för mig en förutsättning för min fortsatta nykterhet. Jag hade ju supit bort över 20 år av mitt liv och den förändringen som jag var tvungen att göra krävde ju hjälp och styrning från de som gått före mig. Fördelen med att jobba med andra alkisar är ju att jag inte har en möjlighet att försöka försköna eller ljuga något om min bakgrund, alla knep är ju liksom redan använda och vi speglar ju varandra.

För mig betydde de stora konventen enormt mycket för min utveckling, 2-3 dagar med ett koncentrat av ett liv i nykterhet som höll mig nykter i veckor efteråt. All denna kunskap och erfarenhet är ju helt ovärderlig. Numera åker jag mest för att få träffa fina vänner som jag träffat genom åren och få en chans att mingla med dem. Våra middagar och träffar ute i "verkligheten" brukar dra till sig blickar från "vanliga" människor för att vi är så uppspelta och högljudda med våra skratt och flams ! Många är de gånger när vi känt blickarna i ryggen och de stela kommentarerna att "dom där har nog fått tillräckligt!!" Om de bara visste hur rätt de har :-)))

Häng på vettja !!

Jag har funderat på det där i många år....fick äta dipsan första gången då jag var 22, sedan har jag hållit på med antabus, lyckades komma ifrån dygnet runt supandet och börja med vin hemma på kvällarna...mådde väl bättre av att jobba, äta sova men aldrig bra och ville helst kunna styra drickandet. Snart fyller jag 44 år...i sommar bestämde jag mig för att sluta dricka, efter ett AA-möte. Gå på några och träffa andra i din ålder, det finns ett bättre liv då du kommit över alkoholen och drogerna. Jag ser det inte nu hos mig själv men hos alla andra, skaffa dig vänner där som stöttar dig och här med. Du förlorar så många år på att vänta med det beslutet. Ge AA en chans och gå dit flera gånger.

Mvh

StevieBoy

Hej och Tack!
Nej jag var inte på konventet, men funderar på att åka nästa år :) Det lär vara häftigt! Ja nu har jag ju börjat arbeta igen, samt går på terapi två ggr i vecka n och beroendemottagningen och AA, några helger har jag inte planerat in ännu, men det låter spännande. Har du gjort stegarbete? Vilken stad bor du i?

Mvh

StevieBoy

gänget ! Var du inte med på Gotlandskonventet ? Eller då kanske du inte var där. Nästa helg är ju Landsmötet i Göteborg och månaden efter i Gullbranna utanför Halmstad. Bra ställen att få lite styrka för den fortsatta vandringen.

Vi kanske ses :-)

olika situationer där jag blivit förd bakom ljuset, där mannen druckit bakom min rygg... Stundvis kan jag verkligen känna att jag blivit bedragen. För en tid sen frågade jag honom i en gästhamn om toabesök, föra sopor o dylikt och jovisst – det har varit tillfällen till att fylla på. Under ett besök i en semesterstad för några år sen gick han för att köpa smörgås. Helt utan misstänksamma avsikter gick jag för att möta honom och visst mötte jag honom - på hotellets uteservering med en öl. Ett antal ”ärenden” i hemmet, typ hämta in ved, avslöjade jag ju under tiden det pågick.

Vi talar om detta ibland nu – han konstaterar att det han gjort inte kan göras ogjort, att han förbrukat mitt förtroende i olika avseenden och att det enda han kan göra är att leva ärligt framöver. Det räcker för mig. Det jag kan känna när insikterna ibland svider till är hur ... ... ... söker det ord som känns rätt, hur dum?, blåögd?, naiv?, oskuldsfull jag varit. Godtrogen... ja. Trots att jag liksom visste... men det är svårt, kanske omöjligt, att inse styrkan i suget och omfattningen av smygsupandet så länge det pågår i den formen. Jag ville så gärna tro – vilket också kännetecknar många inlägg från medberoende på forumet. Vill så gärna tro. Och jag tror att ingen annan kan förmedla insikten, alla måste slå i sin egen godtrogenhets botten, göra den smärtsamma insikten att så länge flaskan är den närmaste vännen, närmast hjärtat, blir den andra levande partnern nummer tre och ofta ett störningsmoment.

Jag skriver det här i första hand för min egen skull, för att forma och fästa tankarna, men också för eventuella andra som läser. För att förmedla min erfarenhet av lögner och svek och insikten att läkningsprocessen är lång. Att det kommer flash backs... Jag betonar att det är en läkningsprocess – och den inleds inte så länge sveken pågår. Jag förstår från insidan, så att säga, att många relationer brister även om missbrukaren blir nykter. Det behövs ett Jag och ett Du för att bli ett Vi – som Lelas brukade hänvisa till att hon lärde sig på anhörigkursen. Så är det, och det är ingen snabb och bekväm resa. Men det går. Man kan förändra sitt liv.

Jag tackar mig själv för att jag tog hand om mitt liv! Jag tackar mullegubben för att han valde och hade styrkan att lämna missbruket! Och jag är innerligt tacksam och lycklig över att vi hittat tillbaka och utvidgat området ”vi”. / mt

Håller med dig. Är också glad över att jag själv numera inte dricker alkohol och att det nu börjat kännas som en självklarhet. Fortfarande vill folk veta varför jag inte dricker (ska du köra bil? äter du penicillin? är du gravid?). Jag har tröttnat på att många inte bara kan acceptera att jag säger nej tack, utan att de även nästan kräver en förklaring. De senaste gångerna har jag skitit i att vara finkänslig och inte förstöra stämningen och bara svarat att jag har sett så många människor i mitt liv som har haft problem med alkoholen att jag inte är det minsta sugen. Sällan kommer följdfrågor på det och jag tänker att om de själva då känner sig dömda så får det stå för dem.

Jag är stolt över mitt val och även om jag inte var någon storkonsument så tycker jag att det är en skillnad. Hade jag "bara" druckit tre glas vin en fredagskväll så hade jag känt mig bakis på lördagsmorgonen. Nu går jag istället upp tidigt på helgen och går ut med hunden medan resten av stan slumrar. Jag tar tillvara på livet på ett annat sätt.

Önskar dig en strålande dag!

att det går så bra för dig och tack för vänliga ord. Tack också för ditt tips om filmen Flight (för rätt länge sen) - vi såg den häromkvällen. Starkt om missbrukets och förnekelsens makt. Slutet på filmen kändes som det enda rätta.

Livet fortsätter med nykterheten som en naturlig del. Jag är glad också för egen del att det blivit självklart att inte dricka alls. Vi dricker alkoholfria eller 0,5-viner ibland oh det har inte varit några bekymmer. Jag är väl medveten om att det inte är lätt för mannen alla dagar men jag är trygg i att han tar hand om det.

Tacksam, tacksam... är jag. Häromdagen, när jag och andra klagade lite på vädret kom jag ihåg en gammal Eva Dahlgren... Egoism. Helt rätt, jag njuter och tar till mig allt jag har och har hellre än mycket annat http://www.youtube.com/watch?v=cfi7wFO3iyU / mt

Du kan verkligen formulera känslorna. Så bra att det bara blir bättre och bättre för er. Jag känner också likadant, från andra sidan, missbrukarsidan. Sen det där med skrivandet här. Jag tycker naturligtvis det är viktigt och bra att vi som "lyckats" finns här och kommenterar och stöder. Men samtidigt är det naturligt att vi vill gå vidare med vårt liv bortom missbruket när vi känner att det är passerat. Ett helt annat liv som vi hittat. Viktigt att aldrig glömma var man kommer ifrån men ändå, jag vägrar ha alkohol i min identitet. Ingen nykter alkoholist är jag utan jag vill inte ha alkohol längre. Det känns verkligen som mitt eget val nu.

Jag ser många på god väg att lyckas och ber er att hålla ut. Det blir bättre och det är värt att kämpa för.

det tredje året med nykter man och det inne på andra året med av-egen-vilja-nykter-man som går på AA... är livet bättre och ärligare än kanske nånsin. Det som händer är att jag tvingas möta mig själv, mina behov och önskemål, på ett nytt sätt. Och det är bra.

Fortfarande läser jag här men alltmer sporadiskt och behovet att skriva har minskat påtagligt.

Under min tid, drygt 2½ år, här har det alltid funnits de som skriver och svarar kontinuerligt och på det sättet "bär upp" forumet. Jag ser några sådana nu - hoppas ni håller taget och hoppas forumet får ett nytt uppsving när semesterperioden är slut. Tyvärr lär det behövas.

Min "närmaste" forumfamilj är i det närmaste upplöst här och jag är tacksam för att jag känner att jag kan stå på egna ben nu. Innerligt tacksam är jag för att ni/de fanns den tiden jag behövde er/dem som mest! Sorg, sorg känner jag för dem som föll av... här på forumet handlar det faktiskt om liv och död. Och livet är det liv som endast jag själv har makt över. / mt

och fortsätt göra val som gör livet underbart!

Jag har det fint i livet! Kram / mt

och fortsätt läsa och skriva här. Jag föreslår att du flyttar till "Förändra sitt drickande" så får du mer svar av dem som är i liknande situation som du. Lycka till! / mt

Undrade bara lite hur du har det i sommarvärmen?

Kram!
/MB

Sommaren har hittills varit underbar på många sätt.
Skickar en sommarkram när jag endå är i farten!
/A

händer det att vi blir bjudna på ... eftermiddags-chai... Avspänt och trevligt! / mt

är bäst! Hoppas det blir så här på forumet igen.
Mitt liv har varit fyllt av barnbarn hela veckan. Full fart, skratt och gråt, skoj och stoj.
Vi har det fint :)
Ta väl hand om dig och de dina A - och alla andra som läser.
Sommarkramar! / mt

Stiltjen är total, nästan skrämmande.
Snart ledighet för en själv, sommarhälsning till dig!
/

tillbaka !! Med hjälp av en dag i taget så kan du sjunga med här :-)
http://www.youtube.com/watch?v=XKnbnmSsmKQ

Jag har besvarat och förklarat., dag 9 idag då.
Varmt och härligt, äter god vattenmelon.
Livet är gott.
Sommaren är verkligen här.
Härligt, önskar dig en super härlig sommar.
Har sagt det förr säger det igen.
-Du är bäst!
/A

Blir så glad över att du känner glädje över nykterheten. Jag tror att man kommit en bra bit på vägen när man njuter av att slippa eländet. Stor kram!

Många tummar hållet jag för dig.
Way to go .......
/A

i varierande väder; lagom vind och kuling, solsken och moln. Firat bröllopsdag, den trettiosjätte, och påmindes om att det är precis 2 år sen jag var och tittade på den sista lägenheten... på bröllopsdagen:) Han var inte så glad då - och inte jag heller. Nu kan vi "skratta i bedrövelsen" och dela svåra saker som varit... Jag insåg i hamnen när han gick på ett ärende att det helt säkert varit en situation som möjliggjort en (extra) öl eller GT - och visst var det så medger han direkt. Jag förstår nu något av att en alkoholist inte kan lura en "kollega"...

Även denna äktenskapets årsdag inrymde komplikationer... oväntat hårda vindar, sprättvatten, ytterst komplicerad angöring i blåsig hamn och maten på hamnrestaurangen hade sjunkit i kvalitet... men va fasen... Allt ordnade sig - eller vi fixade det:)

Mannen har funnit en ny metafor som gör att han känner en ny "årsdag" 1.7 även detta år. En insikt på djup symbolisk nivå som jag känner att helt kan dela och förstå.

Aldrig har jag varit så nöjd med livet som nu. Så är det bara. Lycka. / mt

kväll och tittade på en film, The flight of Phoenix tror jag den hette. Handlade om ett flygplan som störtar i öknen Mongoliet/Kina nånstans. De överlevande bestämmer sej för att bygga ett nytt flygplan av rrsterna av det gamla. Det nya flygplanet får namnet Phoenix, Fenix på svenska. Satt och tänkte på dej, du är ju flygfärdig nu med ditt plan byggt av resterna av ditt gamla liv. Lämna skrotet kvar i öknen och flyg precis som de gjorde i öknen.

;-)

Kramar!
/MB

i dag ute och sol i mitt inre. Har sovit fantastiskt en natt till. Somnade om vid 05.30, vilket brukar vara svårt när jag vaknar alkoholförgiftad. Frukost ute i det gröna och en dag framför mig utan alkohol men med grillning och trädgårdsjobb. Tack för uppmuntrande kommentarer.
En bra söndag till alla kämpar där ute!
Fenix