Senaste kommentarerna i forumet

vill.sluta/A - önskar dig detsamma! Vi kommer att segla och fira nyktert och trivsamt. Den tredje nyktra midsommaren och troligen blir det den bästa hittills! / mt

Härlig och underbar midsommar!
/A

Till dej Fenix! Om det är dåligt, på det igen!! Vi klarar det till sist!!

Snoopy, som också kämpar.....

tog ett glädjeskutt när jag såg att du tittat in viktoria - även här:)

Trevlig dag igår, båten sjösatt - Mg`s sak:), besök och middag med gemensam god vän.

Innerligheten i relationen växer, jag tänkte igår att jag är tacksam över det som varit ... utan de svårigheter vi gått igenom skulle vi inte vara där vi är idag. Och det liv vi lever idag, den närheten vill jag inte vara utan. / mt

mitt i natten är jag här och smyger min vän. Drack kaffe alldeles för sent på en middag med jobbet ; )
Har läst en del i din tråd, och ville bara lämna ett avtryck här, fast vi brevväxlar på annat sätt numera. Du är så fin, så fin min vän, och jag är så glad att vi fann varandra - och behöll varandra! Sorgligt är det med forumets tillstånd. Lite som att andas genom ett smalt sugrör.

situation uppstod igår kväll - en situation där jag så väl kände igen mönstret. Hur känslor uppstår ur en händelse/i en situation (denna gång div trassel vid installation av ny dator) och hur våra reaktioner flödar vidare... sammanflätade och närmast självnärande när det väl satt igång. Hur vi numera kan hamna i ett slags gräl omkring detta men relationen brister inte... och vi kan hålla oss till "ämnet". Det tror jag att till närmast 100% beror på att vi är nyktra och klara i tanken.

Vi ser båda fram emot midsommar. / mt

Jag läser högt vad jag skrev och Mullegubben tillägger: vi lär oss alltmer om oss själva; det är som att blåsa i en ballong (med livsinnehåll:) - ytan mot det kända(?) blir större. En typisk tanke, insikten föds i stunden och det sagda kan knappast upprepas... :)

sommarhälsning och en dunk. I ryggen då, hihi!
Hur har du det?

Kram!/MB

en s.k "stor" dröm inatt, färg. Drömde att den föregåtts av en annan dröm. En person vi träffat genom AA fanns med, även en julgran i "fel" årstid och en porslinsfigur av en liten flicka. Lämnade goda känslor. Livet är som bäst. / mt

forumet skräp... Ett tu tre gör "dom" som i Grekland, släcker ner:(
Nej, så illa ska vi inte tro men den som vill ha en säker kontaktväg kan ändå registrera sig under sitt nick på facebook i gruppen Alkoholhjälpen. Då kan man nå enskilda via meddelande, eller hela gruppen. / mt

...för mig!
Bra i livet!
Förfarandet med forumet är oansvarigt och omänskligt! Riktigt skitdåligt skött helt enkelt!
Tycker riktigt illa om feghet, folk som gömmer sig bakom varandra..usch!

Kram på dig!

skräp med forumet. / mt

goda samtal, god samvaro, tillitsfull gemenskap - ja, framförallt tillitsfull gemenskap. Varje kris, varje utmaning vi möter där det visar sig att relationen bär, varje sådan utmaning stärker... Det som inte dödar det härdar sägs det... Ja, jag känner att vår relation härdat i en positiv bemärkelse, min trygghet och tillit rotar sig allt djupare. Jag tänker ofta på hur mycket vi - de flesta av oss - bär inom oss, sånt vi sällan tar risken att lyfta till ytan... de mest sårbara områdena där mitt jag är som skörast...

Allt mer av detta delar vi nu - och tråden brister inte. Det, att tråden inte brister, skulle jag säga att till största delen beror på närvaron av tankens klarhet och förmåga till besinning när det gör ont - dvs frånvaron av alkohol. Ont gör det fortfarande... när jag möter mig själv, mina brister, tillkortakommanden och svarta hål. Detsamma ser jag när det gäller Mullegubben. I de stunderna - när jag möter mig själv, den jag inte vill vara - finns impulsen till flykt och försvar... men jag behöver inte fly undan längre. Nu kan jag ta risken att gå ut i det okända, möta det onda - jag vågar lita på att relationen håller, att det finns en famn där jag kan dela i trygghet om förmågan att det jag behöver ösa ur mig tas emot.

Den tid som är behöver den tid som varit - just nu är de orden rätt för mig. Nuet är värt det som varit. Ja, idag är det så. / mt

mycket svåra (till synes enkla kanske) saker, eller egenheter - våra respektive egenheter - med varandra i går kväll. Inte alldeles lätt men gott. / mt

att forumet verkligen håller på att läggas ned. Obegripligt att man i så fall inte ärligt informerar om det. Det är vi vi gamla som fortfarande har en ingång hit. Anhörighjälpen finns ju kvar men självhjälpen för missbrukare tycks vara väck och ersatt med KI´s forskningsprogram.

Jag tackar Gud och alla goda makter för att forumet var vad det var när jag trasslade mig in hit. Vet inte var jag skulle ha varit annars... I en lägenhet med att annat liv? Med en frånskild man som fortsatt i utförsbacken? Frågor som aldrig kan få ett svar men antaganden som är helt realistiska. Från senhösten 2010 till våren 2012 har forumet varit ett av mina viktigaste andningshål, alltid tillgängligt. Därtill en plats för reflektion där jag fått ovärderlig respons av människor som delat liknande erfarenheter. För min del har utbytet på missbrukarsidorna betytt lika mycket som anhörigsidan - där har jag lärt mig massor.

För egen del är jag klar att lämna... de kontakter som känns mest angelägna kan jag nå på annat sätt nu. Det känns ändå som en förlust om denna sidan tynar bort och det värsta, utan att det ges tydlig och relevant information. Det skapas också felaktiga uppfattningar om vem som är ansvarig och sidans formella status. Fy tusan så fel mot den/de som riskerar att oskyldigt belastas. Jag tackar magnus som under min tid alltid funnits tillhands när det behövs och nu tydligen inte längre har detta som en arbetsuppgift.

Men mest tackar jag min forumfamilj - ni vet vilka ni är och ni finns för alltid i mitt hjärta! / mt

Ja visst är forum oerhört viktigt för många. Jag kan omöjligt veta vart jag hade varit i mitt liv idag om jag inte hittat hit men jag vet att när jag sökte mig hit fann jag stöd, tröst, hopp, nya tankegångar, i en tid jag annars var beredd att ge upp, inte släppa taget men ge upp om livet. Alla borde få den möjligheten.

Kram

Jag har ju inte varit här så länge som du, men jag ser vilken viktig del det tycks vara för många och jag känner vilken oerhört viktig del det varit för mig! Bra att du tog tag i det!

meddelande över fb till Magnus samt lagt på Alkoholhjälpens sida på fb:

Jag ber dig förmedla detta till FHI: Under drygt två år då jag varit aktiv på forumet har ett gäng blivit nyktra, några var nyktra sen tidigare och har hängt kvar. De nyktra betyder mycket, både för missbrukare och anhöriga - de förmedlar erfarenhet och hopp, är levande bevis på att förändring är möjlig. Många uttrycker nu oro över dem som nu inte har tillgång till forumet som en ingång till att förändra sitt liv. Också på anhörigsidorna är det många som haft avgörande hjälp av forumet, jag är en av dem. Nu håller forumet faktiskt på att somna in... det känns ganska katastrofalt. Snart är det en igenväxt, inte-längre-existerande-väg som verkligen har visat sig fungera. Jag skulle säga att jag "känner" cirka 20 personer, både missbrukare och medberoende som förändrat sitt liv - i de flesta fall också för barn och familj - och där forumet haft en avgörande betydelse. Vi är djupt oroade över hur denna viktiga verksamhet får förfalla.
Kopia till Alkoholhjälpens sida på fb och i min tråd. / mt

markatta, drottning av alla markattor:) Och klok som få. / mt

att jag läser det det skriver och jag tänker på dig, den bästa av alla mulletanter.

Kramar

Nu i dagarna har jag hållit mig ifrån alkoholen i 31 månader. Det går att byta livsstil om man bara ger sig fasen på det.
Det har inte varit enkelt, nädå. Och det är inte heller enkelt. Men det går.

Ville mest skriva det, ifall det är någon som tvivlar. Kunde jag kan du.

Ta hand om er i försommartiden. Stanna upp och ta vara på allt det vackra naturen ger nu.

från en vän till oss båda inrymde förtvivlan och gjorde oss ledsna - speciellt honom. Han sökte först enskildhet - men vände och önskade gemenskap. Dagen avslutades i samvaro och närhet.

Livet består av en lång rad situationer, konfrontationer med minnen, känslor, önskningar... Scener på livets arena... var och en med en mångfald möjligheter, val... Livsvalet: våga vara sin egen regissör.

Söndagsfrid / mt

har stämningen lättat - nu när jag tänker efter vet jag exakt att det vände när Mg inbjöd till en "lek" - ett gemensamt skojande som vi vet precis hur det går till:) Och det betyder förstås att han var redo att vända "tillbaka" och även jag som svarade enligt lekens regler:) Nu är det gott att vara / mt

ingår också i livet. Ska dela också det för att bilden av vårt liv inte blir onödigt:) eller orealistiskt idyllisk. Vi har haft en tung veckas vardagar i söndags då vi såg en film som väckte starka känslor speciellt hos Mg - känslor som jag inte kunde/kan dela för jag förstår dem inte riktigt - men visst... iofs. Igår resulterade det tunga, som inte alls varit heltäckande - men ändå tungt - i att jag blev mer svårmodig och tungsint än på mycket länge... kanske på ett år.

Under svårmodets ytskikt är jag tillitsfull, känner tillförsikt inför framtiden, men är påtagligt medveten och påmind om hur djupt alkoholismen skär in i och skapar sår i människors liv... och att det tar lång tid innan såren läks.

I ett annat sammanhang skrev jag att "livet ligger i bakhåll" och det var väl just det som hände i och med filmen. Det är tungt att ta in och ta till sig "sanningen"... den konfrontation som indirekt kom till mig via filmen. Hmmm - så är det.

Filmen är When Love is not Enough som handlar om en av AA:s grundare och fokuserar på hustrun och äktenskapet, alla svek innan han blev nykter. Även om Al-anons tillblivelse. Vi har sett den tidigare men den berörde mannen på ett djupare sätt denna gång.

Jag har skrivit det förr - det är en utmaning för "jag"; för "du" och för relationen-"vi" att vända livet. Cecilia Svensson har verkligen valt en passande titel på sin bok Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv... så är det, inbegripet att ta emot alla de känslor som förändringen för med sig. Ofrånkomligt skulle jag tro.

För övrigt har jag vid ett par tillfällen denna vecka också vistats i sammanhang med onyktra/berusade personer och känner alltmer förundran, förvåning och viss avsmak över det jag ser... Hur kan det vara så eftersträvansvärt att försätta sig i ett tillstånd som tar fram det primitiva i oss människor? Skalar av hyfs och stil och socialt skikt... Att medvetet och avsiktligt peta hål i (den tunna) hinnan som skyddar vårt sociala samspel och utlämna oss bortom kontroll... Att utlämna sig till sina känslor i trygghet och i närvaro av vårt förstånd vill jag bejaka men det jag ser nu när jag ser människor i stigande grad av berusning är bara patetiskt och fyller mig med sorg.

Det var dagens text.
I hopp, förväntan och tillförsikt om ljusare dagar... / mt

...också in ett grattis!
Önskar dig allt gott!

- det kunde du ju inte veta:) Det är Lelas som tjuvkikat och skvallrat:)
Hoppas på många till... Är himla tacksam att jag är så FRISK och mår så bra. Flera av mina vänner har krämpor av olika slag som begränsar livet mer eller mindre. Men vi känner oss som ungdomar hela högen:) / mt